Favoritinlägg från året som gått

Bloggen Bent har utlyst en tävling om årets bästa politiska blogg. Många bloggar har nominerats (mest av andra bloggare, tror jag) och så även denna blogg. Jag har svårt att tro att jag skulle skriva årets bästa blogg, men jag är ändå glad och hedrad av nomineringen och eventuella röster. Nu verkar det vara tekniska problem på bloggen bent, så själva omröstningen har inte kommit igång än, men förhoppningsvis händer det nu i mellandagarna.
När tävlingen utlystes så passade jag på att samla ihop en lista på mina favoritinlägg under året som gått. Dels för att de som eventuellt hittade hit genom tävlingen skulle få en bild av mitt bloggande, dels för att jag själv skulle få en sammanfattning av vad jag skrivit under året. Nu får vi se om och när själva omröstningen kommer igång, men listan på favoritinläggen får ni oavsett. Jag har grupperat dem efter de ämnen jag oftast skriver om för att få mer av överblick. Håll till godo!

Utbildningspolitik
Uppsala hittar på eget betygssystem - sågas av kåren
Tagedagen succé igen
Regeringen försvårar breddad rekrytering
Viktig debatt om akademikerarbeslösheten
Akademikerarbetslösheten är en myt - utbildning lönar sig
Slopad gräddfil ger bredare rekrytering
Överger regeringen 50%-målet
Fusket ökar - men det räcker inte med hårdare tag
Hårda csn-regler hindrar det livslånga lärandet

Kyrka, religion och teologi
Medlemskap en solidaritetshandling
Missionskyrkan, budget och Mellanöstern
Historisk valseger för Jackelén i Lund
Kyrkomötet invigt och utskotten valda - utan sd
Wejryd installerad som ärkebiskop
Må vinden vara din vän - KG avtackad
Kränkande bilder eller utmanande konst?
Arbetsmiljöverket granskar svenska kyrkan

Jämställdhet/feminism
Jämställdheten knappast alliansens starka kort
Jag har mer erfarenhet än du tror
Jämställt sex - ja tack!
Mp trampar snett om vårdnadsbidrag
Ge alla kvinnor rätt till abort i Sverige
Prostitution är inte en tjänst bland andra

Internationellt
Ärkebiskopen kräver handling i Mellanöstern - och Bildt lyssnar
Nobelpris till mikrokrediter - ett sätt att utrota fattigdomen
Insamlingarna går trögt
Chokladens mörka hemlighet

Eftervalsanalys
Förnyare - inte samma som på nittiotalet
Jämtin - hetare än Wallström?
Nalin Pekgul en viktig röst i socialdemokratin
Nuder blundar för rimlig kritik
Eftervalsanalys med Josh Lyman
Dags för förnyelse

Inför valet
Reinfeldt blir svaren skyldig
Trams om enpartistat
Vill du har Alfons Åberg som statsminister?
Valupptakt i Uppsala
Det finns visst jobb i manife(s)tet

Rasism och integration
Det är retoriken som är problemet - inte politiken i sig
Jodå, CMR har en poäng
Integrationspolitiken segregerar
Bollhusmötet - att lära av historien

Kultur
Kanye West rockade hårt på Skeppsholmen
Uppsatsen om Sex and the city
USA:s president är en kvinna

Predikningar
Predikan 12:e efter trefaldighet
Predikan Kristi förklarings dag
Påskpredikan
Predikan 2:a i fastan

Övrigt
Bloggutmaning om politisk identitet
Det är näringslivet som bjuder på sprit, inte staten
Almedalen - kortversionen
Kaftanångesten är här

Andra bloggar om: årslistor, politik, bloggosfären, narcissism

God jul!

Årets julstök har för min del mest bestått av flyttpackande, i samband med slutspurt i studierna och annat framtidsfix ligger bloggen på sparlåga. Nu väntar julfirande och familjemys och sedan flytt och eventuell sporadisk internetuppkoppling, så sparlågan fortsätter nog ett tag till. Återkommer med årssammanfattningar och framtidsvisioner framåt nyår.

God Jul önskas alla bloggläsare!

Medan de befann sig i Betlehem var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härberget.
Luk 2:6-7

Bilden föreställer julkrubban i Sofia kyrka, Stockholm och kommer från Svenska kyrkans bildbyrå IKON. Foto: Jim Elfström

Kårkrav blir konst

Igår överlämnade Uppsala studentkår en tavla till Uppsala universitets rektor Anders Hallberg. Tavlan är en del av Uppsala studentkårs kampanj för mer undervisningstid, och föreställer just mötet mellan student och lärare. Den är målad Kajsa Hallberg, tidigare kårpolitiker (för övrigt också den som målade tavlan av Betty Pettersson, Uppsalas första kvinnliga student, som nu hänger på Gotlands nation). Gåvan verkade uppskattas mycket av såväl rektor som resten av universitetsledningen. Unt rapporterar:

- Det här ska hängas upp väl synligt och vi kommer att ta reda på varför det skiljer så mycket mellan olika utbildningar, sade Anders Hallberg.
---
-Imponerande! Ett listigt konstverk och en utmärkt kampanj. Undervisningstiden är ett stort strukturproblem för universiteten, inte bara i Uppsala, och man kan inte annat än stödja detta, säger Ulrika Knutson, kulturjournalist och ledamot i Uppsala universitets styrelse.

I kårtidningen Ergo beskriver konstnären tavlan:

- När jag planerade tavlan som ska symbolisera mer undervisning tänkte jag på tre typer av möten; studenten möter föreläsaren, studenter samtalar med varandra och studenter i relation till omvärlden. Detta har jag försökt kommunicera i bild genom mötet mellan en student och en professor i förgrunden, seminariet som pågår bakom dem och det öppna fönstret mot Uppsala.

Uppsala studentkår har under hösten kampanjat för kravet att alla studenter ska ha rätt till 10 timmars lärarledd undervisning per vecka. Det är framför allt inom humsam-området som problemet med lite undervisning finns. Kåren har gjort flera undersökningar, och det visar sig bland annat på A-studenter historisk-filosofiska fakulteten har i snitt fem timmars undervisning i veckan. Den senaste undersökningen visar att C-studenter på teologiska fakulteten har så lite som tre timmars undervisning/vecka. Och även om rektor inte på stående fot lovade några förbättringar verkar fler och fler lyssna på kårens krav och inse det orimliga att upprätthålla utbildningskvalitet utan tillräckligt med lärarledd undervisning.

Bilden föreställer rektor Anders Hallberg och prorektor Kerstin Sahlin-Andersson och konstverket. Foto: Hannes Ljunghall, ErgoAndra intressanta bloggar om: utbildning, studenter, uppsala, konst, undervisning, uppsala studentkår, kajsa hallberg

Uppsala hittar på eget betygssystem - sågas av kåren

Frågan om införande av ECTS-betyg, en sjugradig betygsskala, är het i utbildnings- och studentvärlden. Den förra regeringen valde att införa den nya betygsskalan som standard utan det är upp till varje lärosäte. Några (som Stockholms universitet) har infört den, några (exempelvis Lund) har avstått. Och ett universitet, Uppsala, funderar på att hitta på ett eget betygssystem. Kreativt kanske, men knappast på något sätt konstruktivt.

Bland studentkårer finns olika syn på att införa fler betygssteg och på att få jämförbara betyg över Europa, men de flesta kårer är liksom SFS skeptiska till fler betygssteg. Min egen kår, Uppsala studentkår är mycket negativa till att införa fler betygssteg, särskilt som modellen i Sverige knappast kommer leda till mer jämförbarhet i Europa - eftersom olika länder har olika utbildningar och olika betygssättningsformer (i Sverige målrelaterade men i de flesta andra länder relativa betyg) så kommer jämförbarheten inte vara reell.

På Uppsala universitet pågår diskussionen om betygssystem, och har remissats av fakulteter och studentkårer. Av de nio fakulteterna vill bara två ha den sjugradiga betygsskalan och ingen av kårerna vill ha den. Däremot har några fakulteter önskat fler betygssteg, vilket gjort att det nu ligger ett försalg på ett helt eget betygssystem: med beröm godkänt, icke utan beröm godkänt, godkänt och underkänt. Förutom att beteckningarna på betygen låter som de är hämtade från 1800-talet, så innebär det raka motsatsen till den jämförbarhet som åtminstone eftersträvas i ECTS-betygen. Uppsala får ett helt eget system som försvårar mobiliteten inte bara i Europa utan även till andra svenska lärosäten.

Uppsala studentkårs vice ordförande Kristina Persdotter uttalar sig i unt:

- Vi är emot de sjugradiga ECTS-betygen, eftersom vi ser så många nackdelar och nästan inga fördelar, säger Kristina Persdotter, vice ordförande i Uppsala studentkår och ansvarig för utbildningsfrågor.
- Vi befarar att fler betygssteg skulle öka stressen hos studenterna, sänka kvalitén på utbildningen när lärarna gör tentor som är lättare att poängsätta. Vi tror också att grupparbete skulle försvåras och att det skulle bli svårare att bedöma samarbetsförmåga och kritiskt tänkande.

- Sen är vi oroliga för att fler betygssteg kan leda till att gränsen för godkänt sjunker. Det är särskilt oroväckande inom legitimationsyrken.
Trots kårens motstånd mot sju betygssteg tycker hon att det här förslaget om möjligt är ännu sämre.
- Bara två av universitetets nio fakulteter och ingen av studentkårerna vill ha sjugradiga betyg. Att då föreslå en hemsnickrad fyragradig betygsskala med väldigt omoderna beteckningar för alla studenter är en dålig kompromiss. Om Uppsala universitet inför ett helt eget betygssystem kan det försvåra rörligheten både inom och utom Sverige.

Läs mer i Kårbloggen, Uppsala studentkårs presidiums blogg.

Andra intressanta bloggar om: utbildning, ects, betyg, uppsala

Helle Klein visar på vardagsskyrkan

Idag skriver Heller Klein en krönika på aftonbladets ledarsida där hon sammanfattar sin prästpraktik i Farsta församling. Det är en fin skildring av en kyrka i vardagen som ser människor i den livssituation de är. Läsvärt!

I januari - ungefär när jag börjar jobba på min första prästtjänst i Köping - påbörjar Klein sitt år på pastoralinstiutet, sista delen av prästutbildningen. Det är bara att önska lycka till!

SSU visar vägen i eftervalsdebatten

Idag presenterar SSU sin valanalys på DN debatt och det är en uppmuntrande och befriande läsning. Det är ett insiktsfullt erkännande av det totala misslyckande som s gjorde i valet, och att det misslyckandet inte kan skyllas på Göran Persson. Politiken utformades i alltför hög grad på regeringskansliet och framför allt finansedepartementet, och då förlorades kontakten med väljarna. S framstod som nöjda och ovilliga att se de ökade klyftorna i samhället. Socialdemokratin måste vara i ständig opposition mot orättvisor - och nu när vi inte var det tappade vi folkets förtroende. Det som behövs nu är inte i första hand att byta partiledare utan att arbeta för en ny politik - en politik som inte blundar för verkligheten utan tar sin utgångspunkt i människors erfarenheter av ökade klyftor och orättvisor i samhället. Den nuvarande eftervalsdebatten rör sig om fel saker - det finns en risk i att allt skylls på Göran Persson och att vi inte vågar se de politiska förändringarna som behövs, skriver Johan Hassel, ordförande för SSU:s valanalysgrupp.

Intressantast är den slutsats ssu drar om hur arbetet i partiet måste förändras:

Inför och under valrörelsen utformades och formulerades politiken i stor utsträckning av regeringskansliet och finansdepartementet. En sådan ordning leder ofrånkomligen till att politiken tappar sin livsviktiga förankring i människors vardag och samhällets reella villkor.

Vi är många som tror att ju större inflytande partiets medlemmar har över politikens utformning och riktning, desto närmare kommer politiker och medborgare varandra och desto mer samstämd blir bilden av verklighetens förutsättningar och problem.

Detta uppnår vi genom att ge de människor som i dag går med i partiet i protest mot den borgerliga regeringen inflytande över politiken som ska leda till valseger 2010. Vi gör det genom sätta det lokala politiska engagemanget i fokus och lägga makten över vårt partis politik i händerna på våra medlemmar.
---
Den gemensamma nämnaren för de områden och orter där socialdemokraterna gått framåt i valet är de lokala företrädare som funnits bland människor, lyssnat, samtalat och fört de människors talan vars förtroende de fått. Det är så socialdemokratin år efter år under 1900-talet vunnit medborgarnas förtroende och det är folkrörelsens grundläggande idéer som fortfarande är nyckeln till en framgångsrik socialdemokrati.

Jag delar helt den här uppfattningen, och den ligger nära det som jag har skrivit tidigare om behovet av ett nytt ledarskap och en ny syn på medlemmarna och ledningen inom socialdemokratin. Förhoppningsvis kan SSU nu sätta lite fart på den verkliga eftervalsdebatten - den som inte handlar om vem som verkar kunna få mest stöd i partiledarvalet, utan hur vi vill att vårt parti och vår politik ska se ut i framtiden för en valseger 2010.

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, ssu, eftervalsdebatt, göran persson

Ordningen för partnerskapsvälsignelse klubbad

Igår onsdag beslutade kyrkostyrelsen slutgiltigt utformningen av ordningen för välsignelse över registrerat partnerskap. Det innebär att beslutet som kyrkomötet fattade förra hösten nu är helt genomfört och det finns en officiell ordning för en kyrklig välsignelse över partnerskap. Sådana välsignelseakter har funnits åtminstone sedan 1995 men har utformats mer fritt. Sedan förra året är de nu stadgade och det finns rätt för alla som vill ha sådan välsignelse att få det.
Imorse intervjuades ärkebiskop Anders Wejryd i p1 morgon (ca 7.40 imorse) och intervjun refereras också i kyrkans tidning:

Anders Wejryd, ärkebiskop, glädjs över beslutet:

– Människor som vill leva i en trofast kärleksrelation kan nu erbjudas välsignelse över sin relation i en offentlig gudstjänst. Det är ett viktigt beslut!
Gudstjänstordningar måste vara slitstarka och bibliska, personliga och allmängiltiga. Det är svårt. Jag tror att vi har hittat fram nu, säger Anders Wejryd.

Hela ordningen finns på svenska kyrkans webbplats (pdf). Här följer en av inledningsbönerna:

Kärleken är en Guds gåva.
Trofast kärlek bygger upp samhället,
är människor till hjälp och glädje
och ger inbördes stöd och fördjupad samhörighet
i mörka och ljusa dagar.
Ni har valt att leva i partnerskap,
att leva i förtroende och kärlek,
att ha ansvar för varandra (för hem och barn)
och att troget stå vid varandras sida.
Därför behöver er gemenskap med Guds hjälp
vårdas i ömhet och omsorg.

Ett tidigare inlägg om kyrkans (och min) syn på äktenskap och parterskap.
Andra bloggar om: välsignelseakt, svenska kyrkan, partnerskap, partnerskapsvälsignelse, religion, kärlek

Jan Eliasson undervisar i Uppsala

Förre utrikesministern tillika fd ordförande för FN:s generalförsamling Jan Eliasson kommer till Uppsala i vår. I januari 2006 blev han hedersdoktor vid institutionen för freds- och konfliktsforskning vis Uppsala Universitet och nu ska han gästforska vid institutionen under nästa termin, skrev unt häromdagen. Bland annat ska han delta i flera internationella konferenser, men han ska också vara med och undervisa i statskunskap.

Andra bloggar om: Uppsala, utbildning, jan eliasson

Bloggblogg: slutspurt

Jag ligger lite lågt med bloggandet just nu vilket mest beror på att jag har sjukt mycket att göra i skolan. Jag ska vara student i ganska precis två veckor och en dag till, och det är mycket som ska skrivas och läsas och förberedas och tänkas. För att inte tala om alla julfester som ska hinnas med. Så jag bloggar så mycket jag hinner och orkar.
Annars finns det ju att skriva om - borgarna säljer ut sjukhus, reinfeldt försöker verka folklig/arbetaraktig genom att låta sig intervjuas på en fabrik iklädd svetsglasögen (extremt oklädsamt, rapport 19.30-sändning ikväll), bloggarna diskuterar huruvida persson skämtade angående språkrörsmodellen, alla skyller valförlusten på persson och färre har gått ur kyrkan i år. Men det får bli en annan dag.

Se människan bakom HIV och AIDS

Idag är det Världsaidsdagen, då HIV/AIDS-epidemien uppmärksammas över hela världen.

I veckan inleds också Julinsamlingen, varje år har Svenska Kyrkans Mission en insamlingsperiod från första advent fram till Trettondagen. Och i år är temat Se människan bakom HIV och AIDS. Bilden visar Dommeti Sridevi, 20 år, från södra Indien och hennes nyfödda dotter. Dommeti är hivpositiv. En del sjukhus tar inte alls emot hivpositiva, men Dommeti var välkommen på kyrkans sjukhus. Om 18 månader får hon veta om också hennes barn är hivpositivt. På skm:s hemsida finns följande text:

"Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne på härbärget.”
Så berättar evangelisten Lukas om Jesu födelse. Dommetri Sridevi i Indien togs inte emot på sjukhusen när det var dags för henne att föda. Men på kyrkans sjukhus var hon välkommen. Där såg man inte in första hand henne som hivsmittad. Man såg människan bakom hiv och aids.

Dommetri och hennes nyfödda dotter har därför blivit bärare av årets julinsamlingstema ”Se människan bakom hiv och aids”. Julinsamlingen startar den första advent och avslutas Trettondedag jul. Under dessa advents- och julveckor har Svenska kyrkans mission som mål att samla in 25 miljoner kronor genom att informera om den världsvida kristna gemensakapen och vikten av ett liv i mänsklig värdighet. Inte minst för alla dem som direkt och indirekt drabbas av hiv och aids runt om i världen.

På hemsidan finns också en lång rad artiklar och olika material, som underlag för konfirmandlektioner och gudstjänstmaterial. Där finns också mer konkreta beskrivningar av de olika projekt som skm stöder inriktade på HIV och AIDS. Det handlar till stor del om sjuk- och hälsovård på olika sätt och stöd till föräldralösa barn, men allt mer har arbetet kommit att handla om att bryta tystnaden och stigmat kring HIV/AIDS - se människan helt enkelt.

Stöd insamlingen genom att sätta in en gåva på pg 90 99 99-5 eller bg 909-9995 märkt "julinsamlingen" eller ge en gåva direkt här.

Andra bloggar om: världsaidsdagen, world aids day, skm, svenska kyrkan, hiv, aids, insamling

Smygmission i mysförpackning? SKT om skolavslutningar i kyrkan

Apropå den pågående debatten om skolavslutningar i kyrkan har prästen Elin Engström skrivit en ledare på temat i Svensk Kyrkotidning (som är en kyklig-teologisk tidskrift, inte att förväxla med nyhetstidningen Kyrkans tidning) som är värd att läsas av fler. Här följer ett utdrag:

Samma dag [...] kunde man också i Dagens Nyheter läsa en insändare av en förälder som var upprörd över Huddinge kommuns beslut att ge alla skolbarn ledigt vid avslutningen av Ramadan, Eid al-fitr. Denna förälder, liksom den pappa som skrev i DN 24/10 2006 verkar tycka det är fel med religiöst motiverade lovdagar överhuvud taget, men det som slår mig när jag läser dessa insändare är att de redan existerande lovdagarna inte alls nämns. Är inte de religiösa? Mig veterligen har vi påsklov för att det är då vi firar Kristi död och uppståndelse och inte för att skidföret i Åre brukar vara som bäst då. Är det möjligtvis så att våra ”traditionellt svenska” högtider blivit så avsakraliserade att vi inte ens tänker på dem som kristna helgdagar?
---
Studiebesök ja, men gudstjänst nej. Det handlar om respekt för barnen men också om Svenska kyrkans självrespekt. En typ av argument stör mig nämligen betydligt mer än argumenten att religion inte hör hemma i skolan och det handlar om försvar för skolavslutningar i kyrkan med motiv som ” det är ju tradition här iSverige”, ”det är ju så fint och stämningsfullt” eller ”vi ska väl inte förneka vår svenska kultur?”. Nej, det ska vi naturligtvis inte göra, men bakom den här typen av argumentation spårar jag en uppfattning att Svenska kyrkan egentligen inte är ”så religiös”.
---
Visst kan vi berätta om Jesu födelse– det finns många möjligheter att göra vettiga studiebesök och upplevelsevandringar – men vi ska inte utnyttja skolans omedvetenhet för smygmission i mysförpackning eller säga ja till skolans förfrågan om tvångsgudstjänster för att det är en så fin tradition. Sorry, men vi är ingen statlig producent av mys och stämning. Vi firar inte den svenska kulturens förträfflighet. Vi har ett mycket bättre budskap än så. Det är inte särskilt svenskt, men har en del med Gud att göra. Är det inte dags att komma ut som kyrka och reclaima julen?

Ledaren finns här, klicka på ledare och nr 46 2006.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, skolavslutning, svensk kyrkotidning, religion, kyrka

Nu kommer kollektomaten!

I veckan installeras Kollektomaten i Uppsala Domkyrka - den andra i landet. Kollektomaten är som det låter - en kollektautomat. Den ska stå i vapenhuset (= "hallen" precis innanför ingången) och där ska besökare kunna ge gåvor till en rad olika ändamål, som lutherhjälpen och svenska kyrkan i utlandet, men även lokalt till domkyrkan (byggnaden) och församlingens verksamhet (diakoni och musik) och veckans kollekt. I samband med stora katastrofer eller andra speciella insamlingar kommer det också att finnas. Kollektomaten i Uppsala är den andra i Sverige - den första finns i Mariakyrkan i Helsingborg.

Det tas upp kollekt i kyrkorna varje söndag, men det har länge pratats om behovet för nya sätt att samla in pengar. Allt färre bär kontanter med sig, och det är obekvämt (och kanske farligt) för församlingarna att hantera stora belopp i kontanter. Svenska kyrkans stora insamlingsorganisationer - Lutherhjälpen, SKM, SKUT och EFS - använder en rad olika sätt att samla in pengar, bland annat genom att skänka via internet (med betalkort), autogiro och andra sätt. Nu blir Kollektomaten ytterligare ett sätt för åtminstone Uppsala domkyrkas besökare att skänka pengar kontantlöst.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, uppsala domkyrka, kollektomat, insamling, kollekt

Förnyare - inte samma som på nittiotalet

I panelen i Godmorgon, världen! imorse (timme 1, c:a 40 min in) diskuterade Nisha Besara, Susanna Popova och Göran Greider huruvida Carin Jämtin är den som kommer att ta över ledarskapet i socialdemokratin och hur partiledarvalet kommer att gå till. Delvis kom den diskussionen att handla om huruvida Jämtin är en "traditionalist" eller "förnyare" och hur hon positionerar sig i partiet. Popova menade att Jämtin är förnyare på samma sätt som Pär Nuder vilket Besara och Greider högljutt ifrågasatte. Jag tror att det beror på en viss begreppsförvirring men också på olika analyser av vart socialdemokratin är på väg.

På nittiotalet var striderna inom socialdemokratin hårda mellan traditionalister och förnyare, eller vänster och höger (vilket i sig är en märklig uppdelning av ett parti till vänster). Då handlade förnyelsen mycket om att orientera sig mot den politiska mitten med avregleringar, självständig riksbank och på andra sätt en ekonomisk politik närmare borgerligheten. Idag tror jag - och många med mig tror jag - att det är något helt annat vi menar med förnyelse.

För ett tag sedan hörde jag Broderskaps förbundsordförande Peter Weiderud tala om de här frågorna, och han menade att man inte kan se det som en höger - vänsterfråga utan måste se två dimensioner: ekonomisk politik (höger - vänster) och bevarandet av gamla segrar eller framåtsyftande framtidslösningar. Han menade att på nittiotalet stod striden mellan vänster-bevarande (traditionalister) och höger-framåtsyftande (förnyare). En konflikt som låste partiet och ledde oss på fel spår ganska ofta (och kan tilläggas, helt lamslog ungdomsförbundet under många år vilket man fortfarande försöker repa sig ifrån). Weideruds slutsats var att vägen framåt är att gå på tvärs med den gamla konfliktlinjen, nämligen vänster-framåt. Inte försöka konkurrera med de "nya" moderaterna i mitten utan driva en tydlig solidarisk politik för ett sammanhållet samhälle, men samtidigt hitta framtidens frågor och framtidens lösningar. Inte minst frågorna om miljö finns där, men också integration, jämställdhet och globaliseringens utmaningar.

Jag delar i mycket Weideruds analys. Jag tror också att förnyelsen måste innebära ett nytt ledarskap och en omstart för socialdemokratin som folkrörelse och gräsrotsrörelse byggd underifrån. Den sortens förnyelse, som jag tror också var det som Besara och Greider pratade om i P1 i morse, tror jag faktiskt att Carin Jämtin skulle kunna stå för. Det gäller också flera av de andra kandidater som nämns i diskussionerna. Och som jag skrivit tidigare tror jag att ledarskapet och förnyelsen av partiet egentligen är viktigare än vem som blir partiledare - under förutsättningen att den personen kan leda förnyelsen.

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, partiledare, carin jämtin, förnyelse

Wallström stöder Jämtin

I en kort intervju i Aftonbladet idag vidhåller Margot Wallström sitt nej till att kandidera till att bli socialdemokraternas partiledare. Samtidigt ger hon också sitt stöd till den hetaste kandidaten Carin Jämtin.

–Jag står fast vid vad jag sagt hela tiden, att mitt nej gäller.
Som hugget i sten alltså?
– Precis.
Men om rörelsen kallar som det heter, om Ingvar Carlsson försöker övertala dig? Hans namn har ju nämnts när det gäller operation övertalning.
– Äsch, det står så mycket som bara är påhitt. Min inställning är densamma, ingenting har ändrats.
Vad tycker du om Aftonbladets ledarsidas förslag att välja Carin Jämtin till partiordförande?
– Jättebra, det vore väldigt roligt!

Kanske ska man inte läsa in för mycket i Wallströms stöd till Jämtin, hon kanske hade varit lika positiv till flera av de andra tänkbara kandidaterna också. Men det låter ju onekligen inte så sannolikt att hon själv tänker ställa upp och inte heller som att hon har någon annan kandidat hon tänker stödja. Det hade ju varit mer väntat att hon skulle ha gett ett icke-svar i stil med "det är inte min sak att ha en åsikt" eller "det finns många bra kandidater" eller något sånt. Det kanske är dags att på allvar fundera på de andra kandidaterna och inse att Margot inte kommer att komma hem. Och i så fall ligger onekligen Jämtin bra till.

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, partiledare, carin jämtin, margot wallström

Jämtin - hetare än Wallström?

Igår uttalade Sveriges största socialdemokratiska ledarsida, aftonbladet, sitt stöd för Carin Jämtin som partiledare, och idag rapporterar också Ekot om stödet för Jämtin. Bland annat Göran Johansson i Göteborg står bakom henne, och hon får även stöd av Broderskap, även om de också gärna skulle se Margot Wallström. Som så ofta annars diskuteras frågan utifrån "om Margot vill eller inte".

Jonas Morian - som förespråkat Wallström - menar att det nu alltmer finns två huvudkandidater: Jämtin och Wallström, och att det bäddar för en kompromisskandidat. Han gissar på riksdagsgruppens ledare Britt Bohlin Olsson.

Jag skulle nog analysera situationen annorlunda. Jag håller med om att de två hetaste kandidaterna nu är Jämtin och Wallström. Men jag uppfattar dem inte som jämbördiga, i meningen att de agerar och uppfattas väldigt olika. Wallström har ett starkt och stort stöd runt om i partiet. Men jag tror att det stödet innehåller en aspekt av "egentligen-vore-hon-bäst-för-alla-men-hon-vill-ju-inte". En del tror verkligen inte att hon vill, en del vill övertala henne, men det finns något av "den omöjliga drömkandidaten" över henne. Och just på grund av den bilden - och eftersom hon är den som tydligast sagt nej - finns det inte heller så mycket av kritisk diskussion kring hennes (icke-)kandidatur. På något sätt rör sig Wallström i en egen liga, rättvist eller inte. Och jag tror också att om hon skulle ställa upp så skulle det vara väldigt svårt för någon att utmana henne.

Jag har svårt att se en siutation där Jämtin och Wallström framstår som två jämbördiga kandidater och en tredje kompromisskandidat tar hem spelet. Det beror inte i första hand på hur kompetenta kandidaterna är eller vilket stöd de har, utan på den närmast mytologiska ställning Margot Wallström har inom socialdemokratin. Jag är inte rätt person att avgöra om det är rimligt eller inte, eller om den har täckning. Men det finns en viss risk att människor kommer att bli besvikna om vi väljer en partiledare med för höga förväntningar.

På något sätt måste debatten i partiet - och valberedningen - bestämma sig för om Wallström ska räknas in i startfältet eller inte. Och om hon ska det, kan hon inte behandlas som en frälsare på avstånd utan en av andra rimliga kandidater. Hon måste, precis som alla andra, granskas och få sina för- och nackdelar analyserade. Det kan mycket väl hända att hon även efter en sådan granskning är den bästa partiledarkandidaten. Men hon kan inte vara det per definition.

Jag tycker annars att Carin Jämtin är en väldigt bra kandidat. Av de som verkar vilja ställa upp tycker jag att hon verkar vara det starkaste namnet. Möjligen kan Ulrica Messing komma tillbaks i debatten och bli en dark horse i slutändan.

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, partiledare, margot wallström, carin jämtin

En bloggande biskop

Sverige har fått sin första bloggande biskop - biskopen i Härnosand, Tony Guldbranzén, har börjat skriva korta anteckningar/kommentarer på Härnösands stifts hemsida under titeln Biskop Tony's anteckningar. Än så länge innehåller anteckningarna korta berättelser från hans arbete men också kommentarer okring aktuella frågor. Ska bli spännande att följa i fortsättnignen.

Via Karin Långström Vinge.

Lästips om familjepolitik

Några lästips: Tommy Jensen skriver intressant och aktuellt om Mammalobbyn och alliansen på oppositionen.se:

För inte så många år sedan så var det enbart kristdemokraterna som talade om vårdnadsbidrag. Nu är det en hel allians som tycker det är toppen. mammalobbyn
har lyckats ganska bra med sitt uppdrag, politiker med örat mot marken får ofta svårt att se vad som döljer sig bortom horisonten. Svårigheten är väl att just kombinera att vara visionär och samtidigt lyhörd mot medborgarnas önskningar. I
det här fallet tycks det som om hela alliansen trycker huvudet mot marken då mammalobbyn ropar efter valfrihet. Vilken borgerlig politiker kan väl säga nej till ökad valfrihet, vad den än må gälla?
När det gäller vårdnadsbidraget så innebär den ökad valfrihet för vissa, nämligen mammor i familjer med gott om pengar. För de allra allra flesta innebär den minskad valfrihet. Närmare bestämt för bl a ensamstående, låginkomsttagare, arbetslösa och, inte minst, för barnen. Vilken valfrihet får våra döttrar i ett framtida samhälle där jämställdheten inte utvecklas, där de får räkna med att tjäna mindre, trots likvärdig eller högre utbildning, som sina bröder? Enbart p g a sitt kön. Vad är det för valfrihet?

Läs också Per Westbergs inlägg om att moderate riksdagsmannen Mats Gerdau, tidigare kommunalråd i Nacka, har tilldelats Världen idags Familjepris 2006. Westberg undrar om Gerdau vet vad Världen idag är för tidning.

Världen idag är en kristen tidning, som om man är snäll, kan betecknas som värdekonservativ. Den har förvisso en redaktion med medarbetare från olika samfund men det är uppenbart att tidningen står trosrörelsen Livets ord nära.
Tidningen kan enligt amerikansk modell hänföras till den kristna högern vilket är något helt annat än "de nya moderaterna". Hållningen är evangelikal.
--
Att en moderat tar emot ett pris från Världen idag kan jämställas med att en socialdemokrat bugar efter att ha fått ett pris från tidningen Proletären. Inte bättre om en centerpartist dyker upp på Nationell idags redaktion för att få blommor.

Andra bloggar om: politik, familj, vårdnadsbidrag, bloggtips

DO kritiserar samepolitiken

Tar Sverige sitt ansvar gentemot samerna? Eller är vår politik fortfarande präglad av gamla koloniala och rasistiska tänkesätt? Det senare, hävdar Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) i sitt remissvar till två statliga utredningar som berör samernas rättigheter, vilket bl a Ekot rapporterar idag. I ett pressmeddelande uttalar sig DO Katri Linna:

-Jag ifrågasätter Sveriges ambitioner att lösa samernas problem. Det verkar
som om staten vill fortsätta ge småsmulor åt samerna istället för att gå
till
botten med de många gånger komplicerade problem som diskrimineringen i
kolonialiseringens spår har inneburit, säger DO Katri Linna.

---

-Behandlingen av samer har genom århundradena präglats av fördomar och
rasistiska tankemönster och utmynnat i diskriminering och kränkningar. För det
bär staten ett stort ansvar.

-Regeringen behöver nu prioritera frågan om den samiska
ursprungsbefolkningens rättigheter så att Sverige kan ansluta sig till ILO:s
konvention 169 inom en snar framtid och garantera ett starkt skydd för samernas
rättigheter, säger Katri Linna.

Att Sverige inte har anslutit sig till den konvention som erkänner urfolkens fulla sociala, kulturella och religiösa rätt är i sig pinsamt. Och grunden till att det inte har gjorts är just oförmågan att se frågan kring samernas rättigheter som just rättigheter, inte bara intressekonflikter mellan olika aktörer.

Jag har tidigare skrivit om vår oförmåga att göra upp med de rasistiska och koloniala strukturer som fortfarande finns i vårt västerländska tänkande. Då har det lett till viss debatt här i kommentarerna. Jag tror att anledningen till det är just svårigheterna att prata om rasism på ett strukturellt plan och oviljan att se att vår vithet och vår "västerländskhet" också innebär en position som vi måste förhålla oss till.

Andra bloggar om: politik, rasism, samer, diskriminering, do

Evenemangstips

Jag har för tillfället datorstrul och då blir det inte mycket bloggat. Jag vill istället passa på att puffa för två intressanta evenemang i veckan.

Broderskapsrörelsen och Flyktinggruppernas och Asylkommittérnas riksråd (FARR) i samarbete med s-studenter har startat projektet Ny asylprocess som på olika sätt ska belysa den förändrade asylprocessen. Nu ska ett antal seminarier ske runt om i landset och det första är i Uppsala på fredag: "Frivilligorganisationernas roll i den framtida asyl- och integrationsprocessen". Mer info om projektet och om seminarierna finns på nyasylprocess.se. Kommande seminarier blir i Sundsvall, Stockholm, Karlstad, Malmö och Göteborg under december, januari och februari.

Sen har väl ingen missat att Socialistiskt forum går av stapeln i ABF-huset i stockholm på lördag 18/11. Massor av intressanta seminarier, föredrag och annat med hela den svenska vänsterrörelsen i vid bemärkelse. Får inte missas!

Ärkebiskopen kräver handling i Mellanöstern - och Bildt lyssnar

Igår skrev ärkebiskop Anders Wejryd ett brev till utrikesminister Carl Bildt där han uppmanade regeringen att inte se på hur övergreppen i Gaza drabbar oskyldiga och hur våldet trappas upp. Wejryd välkomnar Bildts uttalande efter attacken i Beit Hanun i norra Gaza i onsdags, men det är inte tillräckligt. Nu krävs mer än ord, det som krävs är att världssamfunder agerar. Samma dag var också en gemensam debattartikel undertecknad av de nordiska kyrkornas katastrofbiståndsorganisationer införd i aftonbladet där de kräver handling av sina respektive regeringar.

Brevet från Wejryd togs upp av ekot och på eftermiddagen igår bemötte och välkomnade utrikesministern ärkebiskopens uttalande. Bildt menar att det är svårt att se exakt vilka möjligheter som finns att agera och hur, men att vissa öppningar finns. Han är dock positiv till att ärkebiskopen uttalar sig i frågan.

– Kyrkorna eller de religiösa samfunden, islam och de olika kristna kyrkorna, har kontaktnät, insynsmöjligheter och perspektiv utgående från sin roll i Jerusalem som det finns anledning att lyssna på. Jag tycker inte det är fel, tvärtom, säger Bildt.

Vill du öka samarbetet med kyrkan?

– Kyrkorna och samfunden som är företrädda i Jerusalem har informationskanaler och bedömningsmöjligheter som jag sätter stort värde på, ja, avslutar utrikesministern.

Jag tycker att det är mycket intressant och glädjande att utrikesministern visar en sådan uppskattning för kyrkornas engagemang och kunskap i frågan. Det är ju knappast alla politiker som gillat kyrkornas inblandning i frågor som politikerna själva uppfattar som "sina" - minns exempelvis Bo Lundgrens hårda ord mot dåvarande ärkebiskop KG Hammar då han kritiserade USA:s bombningar i Afganistan.

Det finns mycket att säga om Carl Bildt, men i fråga om Mellanöstern är han faktiskt en person som kan hålla svensk politik på rätt kurs. Att han dessutom är ödmjuk nog att se att det finns kunskap och erfarenheter hos de kyrkor och samfund som finns på plats och att dessa är värda att lyssna på också för regeringen inger faktiskt visst hopp för den svenska mellanösternpolitiken.

Andra bloggar om: politik, mellanöstern, svenska kyrkan, anders wejryd, carl bildt

Studentbostadsbyggen stoppas

Ett stort antal studentbostadsbyggen runt om i Sveige riskeras att stoppas när regeringen föreslår att ta bort räntebidragen. Läs mer i mitt inlägg på oppositionen.se.

Tagedagen succé igen

I måndags firade alltså Laboremus - som jag skrivit tidigare - Tagedagen, ett alternativt 6 november där den öppna högskolan står i centrum istället för döda kungar. Förra året drogs firandet igång, och när det nu upprepades kan man nog kalla det en tradition. Även i Örebro har s-studenterna passat på att göra 6 november till en kampanj- och festdag för en öppen högskola. Till årets upplaga av Tagedagen i Uppsala kom knappt 40 personer och talade gjorde Lars Magnusson, vice rektor på Uppsala Universitet, Kristina Persdotter, vice ordförande på uppsala studentkår, och Ingvar Carlsson, tidigare statsminister och utbildningsminister (vilket han noga påpekade). Det blev intressanta samtal om den nuvarande situationen för högre utbildning, politiska utmaningar och vart den social-demokratiska utbildnings-politiken ska röra sig, hur arbetet för en verkligt öppen högskola ska gå till och hur arbetarrörelse och akademi tillsammans kan arbeta för ett samhälle som mter strukturomvandlingens utmaningar. Och så åt vi väldigt god tårta också.

Andra bloggar om: politik, tagedagen, utbildning, uppsala, socialdemokraterna

Storseger för demokraterna

Så gick det nästan ännu bättre än jag vågade hoppas i mellanårsvalet. Trots att de sista dagarnas mätningar visade att republikanerna knappade in på demokraternas övertag, och att den fruktade republikanska Get Out The Vote-maskinen kom igång, så räckte det inte för högern. Demokraterna har tagit storslam i representanthuset, har vunnit massor med guvernörsplatser och just nu lutar det även åt knapp men ändå majoritet även i senaten. Det kan dröja med ett definitivt valresultat där, men det verkar bli demokratisk vinst i den jämna staten Virginia där demokraten Webb slår den sittande republikanen Allen, som fram tills nyligen framstod som en möjlig presidentkandidat.

Det här innebär en stor tyngdpunktsförskjutning i amerikansk politik, särskilt om demokraterna tar hem senaten också. Bush har kvar en hel del handlingsfrihet inte minst utrikespolitiskt men mycket styrka har han förlorat genom den tydliga förlusten. Och demokraterna har en gång för alla visat för sig själva och världen att Karl Rove och republikanerna inte har initiativet i valrörelsen. Det betyder nog mycket inför presidentvalet 2008. Ett val där det just idag (även om mycket kan hända) ser ut att stå mellan Hillary Clinton och John McCain. Inte för inte kunde man idag på Ekot höra ljudet från Clintons segerfest: You ain't seen nothing yet...

Andra bloggar om: usa, politik, val, kongressen, presdentval, clinton

Spännande mellanårsval

Idag går amerikanerna (eller, ja, en hel del av dem) till valurnorna för att välja till Kongressen, och till Guvernörer och andra lokala val. Det har väl knappast undgått någon att Demokraterna har en god chans att ta tillbaka åtminstone representanthuset och därmed förändra den amerikanska politiska kartan. Även på lokalplanet kan många demokrater ta över.

Jag har inte så mycket initierat att säga om det här, så jag förslår att läser någon med koll, till exempel Martin Tollén som kampanjar i Denver, Colorado, Det progressiva USA eller usaval.se. Annars har Washington Post en politikblogg, the Fix, som till skillnad från sin motsvarighet på expressen nästan bara ägnar sig åt politik och ingenting åt skvaller...

Andra bloggar om: politik, usa, mellanårsval, bloggtips

Nalin Pekgul en viktig röst i socialdemokratin

S-kvinnors ordförande Nalin Pekgul gästade Ekots lördagsintervju igår, och det handlade naturligtvis mest om eftervalsanalys och ordförandevalet. Pekgul har ju länge varit en av få kritiska röster inom partiledningen, och en av de intressanta sakerna hon pratade om var just detta, att kunna kritisera inifrån. Hon riktade vass kritik mot vissa (inte namngivna) personer i ledande positioner som aldrig framför någon kritik internt eller ens driver frågor men så fort vinden vänt (= valet förlorats) kritiserar framför allt Göran Persson i media. Pekgul beskrev hur hon ofta varit ensam eller fått stöd från några få i att vilja diskutera frågor i partistyrelsen och VU men att en del som håller tyst där gärna pratar med media. Och jag tycker absolut att hon har en poäng. Den brist på högt i tak i partiet som många (även jag) beskrivit är ju framför allt ett problem i de interna sammanhangen - vad som sägs i media är, tro det eller ej, inte lika viktigt som vad som sägs på de beslutande mötena.

Nalin Pekgul pratade också om vikten av att välja en kvinna som ny partiordförande. Något annat hade väl snarast varit att betrakta som tjänstefel av kvinnoförbundets frontfigur. Men hon talade också om vikten av att få ett förnyat ledarskap på fler sätt, och hon menade också att det finns starka konservativa krafter i partiet som till varje pris vill undvika en kvinna på partiledarposten.

Även i det fallet tror jag att hon har rätt, även om han kanske använder ett starkt språk. Oavsett det konspiratoriska draget i hennes uttalande så brukar kvinnliga kandidater till olika poster ha en tendens att försvinna eller utsättas för hårt tryck. Glädjande i det ljuset är beskedet att Carin Jämtin behåller sin plats i riksdagen vilket måste ses som en vink om att hon inte tänker räkna ut sig från partilederiet än. Jämtin är i mina ögon en mycket stark kandidat, och kanske kan hon vara en av de som står kvar i slutskedet. Hon verkar också ha ett brett och starkt stöd, hur mycket lär vi få veta allt eftersom de olika nomineringarna kommer in från olika håll i partiet.

Nalin Pekgul är knappast den smidigaste personen bland de ledande socialdemokraterna, just därför är hon så viktig. Få har som hon både öppet och internt kritiserat ledarskapet och hon har drivit på i viktiga frågor. Förhoppningsvis finns hon med även i fortsättningen i den förnyade partiledningen.

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, nalin pekgul, carin jämtin, eftervalsdebatt

Snart är det Tage-dagen

På måndag är det den sjätte november och därmed Gustav II Adolf-dagen och numera även Tagedagen. G II A har länge firats av de konservativa studenterna i Uppsala eftersom han donerade massa mark som försörjde universitetet under lång tid. Firandet brukar så vitt det verkar (har själv aldrig deltagit) mer handla om fosterländska sånger och fornstora dagar än att göra utbildning tillgänglig. Sedan förra året firar alltså Laboremus (s-studenter i Uppsala) ett alternativt sjätte november-firande: Tage-dagen. Den är uppkallad efter Tage Erlander, en av dem som betytt mest för den öppna högskolan och den progressiva utbildningspolitiken som har gjort utbildning tillgänglig för allt fler. Dagen handlar inte så mycket om att fira just Tage som den vision om utbildning för alla som han stod för. Laboremus ordförande Marika Lindgren Åsbrink och s-studenters partiombud i kåren Tony Kenttä och Ida Sverkersson skriver mer i kårtidningen Ergo.

Förra årets firande blev en succé som inte bara refererades i kårtidningen utan till och med hittade till DN:s ledarsida. Då gästades firandet av Thomas Östros och Birgitta Dahl. I år har vi glädjen att välkomna tidigare statsministern Ingvar Carlsson och Uppsala Universitets vicerektor Lars Magnusson tillsammans med Uppsala studentkårs vice ordförande Kristina Persdotter. Precis som förra året bjuds det på tårta, tal, sång och annat trevligt. Välkommen till Uppsala studentkårs lokaler, Övre slottsg. 7, kl 19 på måndag 6/11.

Andra bloggar om: politik, utbildning, studenter, laboremus, tagedagen, uppsala

Karolina bloggar!

En gång för länge sedan önskade jag mig några bloggar i födelsedagspresent, och en av dem var från Karolina Ramqvist. Och den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, i veckan började Karolina blogga, och gör gemensam sak med kollegorna på Arena, Per Wirtén och Magnus Linton (som för tillfället är i Buenos Aires).
Ser fram emot att följa!

Andra bloggar om: bloggosfären, bloggtips, arena, Karolina Ramqvist

Omänsklig klädtillverkning

Svt:s Uppdrag granskning handlar idag om de omänskliga förhållanden som råder på textilfabriker i Indien, som säljer till bl a Jysk, ICA och Indiska. I direkt motsats till de skandinaviska företagens etiska koder och miljöpolicys tillverkas tygerna på sätt som är hårresande - arbetare står helt oskyddade i kar med blekningsmedel, färg och olika kemikalier, vätskor som sedan hälls ut rakt i naturen. Såväl arbetarna som människorna som lever runt fabrikerna blir sjuka och miljön förstörs. Arbetarna är dessutom de mest fattiga, kastlösa och utan tillgång till möjligheter att påverka eller ens sjukvård.

Västerländska företag talar allt mer om schyssta villkor men det är uppenbarligen inte alltid det betyder så mycket i verkligheten. Vill man lära sig mer eller vara med och påverka, rekommenderas nätverket Rena kläder.

Andra bloggar om: rena kläder, rättvis handel, arbetsvillkor, Indiska

Medlemsskap en solidaritetshandling

Idag, den sista oktober, är den sista dagen att lämna svenska kyrkan för att inte betala kyrkoavgift under nästa år. Precis som med folkbokföringen görs en koll den 1/11, och där en person är skriven den dagen, där betalar hon kommunalskatt nästa år - och är hon medlem i svenska kyrkan betalar hon kyrkoavgift.

Sista dagarna i oktober brukar det finnas gott om uppmaningar att lämna kyrkan av olika grupper - av ekonomiska eller ideologiska skäl. Jag tänkte utnyttja utrymmet att uppmana människor att stanna kvar.

Ofta frågar människor varför man ska vara med i kyrkan. Jag tror att de då förväntar sig ett säljsnack eller en lista på förmåner. Men det tror jag inte är relevant eller det viktiga. Visst kan det vara bra för människor att veta att man normalt inte begravs kyrkligt om man gått ur (oavsett om man betalar) och att kyrkan bara förrättar vigslar om den ena parten är med. Men jag tycker inte att det är därför man ska vara med.

Jag tycker att det rimliga är att fundera kring om man tycker att det är bra att kyrkan finns som en rikstäckande men fristående verksamhet, och alla dess byggnader. Jag har all respekt för att svaret på den frågan är nej, eller att man inte har något emot kyrkan men inte vill stödja den. Då ska man inte vara med. Men om man tycker att det är bra att kyrkan finns, då finns det bara ett bra sätt att se till att kyrkan och dess verksamheter fortsätter: var med och betala. Det låter krasst, men kyrkan är helt och hållet beroende av sina medlemsavgifter, och på fler och fler håll märks det nu otroligt tydligt att tillhörigheten minskar. I en stad som uppsala, där antalet utträden varit drygt 1% av medlemmarna per år, har det de senaste åren inneburit minst tre sålda kyrkor, ett antal uppsägningar och minskad verksamhet i flera församlingar. Antalet medlemmar spelar roll.

Det finns också en spridd bild av att de saker som uppfattas som "allmäna" med kyrkan - som byggnaderna och musiken och resten av kulturarvet - betalas med vanliga skattemedel. Så är det inte. Staten ger visserligen möjlighet till något som heter kyrkoantikvarisk ersättning, men det handlar om riktade bidrag som man söker för speciella renoverings- och restaureringsinsatser. Den vanliga driften av de tusentals medeltida (och senare) kyrkor som finns i sverige ligger på varje enskild församling. Detsamma gäller musikverksamheten och konstskatterna.

Det kan ju kanske kännas märkligt att vara med och betala för kyrkobyggnaden om man inte gillar inriktningen på verksamheten - men då finns alla möjligheter att påverka. Ställ upp i valet eller gå åtminstone och rösta. Engagera dig i församlingens verksamhet - på många håll behövs det många frivilliga och det går ofta att komma med initiativ. Mycket av det som människor uppskattar - det sociala, hjälp- och stödverksamhet, musiken, det internationella arbetet - bärs av frivilliga på olika sätt.

Att vara med i svenska kyrkan är en solidaritetshandling med dem som behöver den. Och det är inte alltid man själv vet om och när man kan behöva den.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkoavgift, solidaritet, medlem

Om oppositionen och socialdemokratins framtid i Västerbottens-Kuriren

Idag publicerar Västerbottens-Kurirens ledarsida en mejlintervju med undertecknad om gruppbloggen Oppositionen.se och om min syn på socialdemokratins framtid. Hela artikeln finns här.

Ett utdrag:

Socialdemokraterna har så sakteliga dragit igång sin eftervalsanalys och en valberedning har tillsatts inför partiledarskiftet. Vilka slutsatser tycker du att socialdemokratin borde dra av ett valnederlag under pågående högkonjunktur?

Det finns många slutsatser att dra, och allt vet vi inte förrän vi har den mer rejäla analysen av hela valresultatet. Men det som är tydligt är att socialdemokratin inte kunde formulera en berättelse eller en vision om framtiden utan allt för mycket vilade på gamla meriter. Trots att valmanifestets innehåll egentligen var rätt bra, framstod det inte som en politik som ville något, att vi hade ett angeläget ärende. Det ansvaret vilar till stor del på partiledningen, men inte bara. Sedan ligger det naturligtvis något i att s har haft makten länge och att oppositionen var samlad och att tilliten till socialdemokratins regeringsduglighet fått sig en rejäl törn i och med tsunamin och att Göran Persson framstod som trött och gammal. Men vi måste ta valresultatet som ett starkt tecken på att partiet och dess politik måste förnyas.

Kommer det att bli strid mellan traditionalister och förnyare?

Jag tror att konflikten mellan de som kallades traditionalister och förnyare på 90-talet är överspelad. Jag hoppas verkligen inte att partiet kommer att hamna i den diskussionen nu. Det är uppenbart att partiet på något sätt måste vända sig mer mot framtiden än historien, men det är inte genom en högre grad av marknadstänkande och privatiseringar. Det behövs en tydlig förankring i den traditionella klassanalysen men som också på allvar innefattar andra maktstrukturer, viktigast är kön och etnicitet. Jag tror att det är det viktigaste politiska arbetet som partiet står inför. Sedan tror att det framför allt krävs stora organisatoriska förändringar, visst behöver politiken utvecklas men det är framför allt partikulturen, ledarskapet och organisationen som är problemet.

Vilka egenskaper är viktigast för en socialdemokratisk oppositionsledare? Kommer processen fram till valet av ny partiledare att präglas mest av diskussioner kring ideologiska vägval eller mest av diskussioner kring vilket typ av ledarskap olika personer står för?

Jag hoppas på en ledarskapsdiskussion som kommer att leda till en ideologisk diskussion. Partiet har varit alltför toppstyrt, det är lågt i tak och människor har inte känt att det funnits utrymme för att tänka fritt och stort och att komma med kärleksfull kritik. Den nya partiledningen måste ta itu med det på allvar. Partiet behöver fler medlemmar och färre ombudsmän och politiska sekreterare, även om de flesta gör ett bra jobb, och mycket mer av diskussioner, studier och samtal på gräsrotsnivå som också får gå uppåt, istället för tvärtom. Jag tror att de viktigaste egenskaperna för den nya partiledaren är ett lyssnande och ödmjukt ledarskap, men också förmåga att göra stora organisatoriska förändringar och ideologisk fördjupning. Det förutsätter såväl god förankring och förtroende i hela partiet, men också lite visioner, framsynthet och inte så lite "gutts". Mod, vilja, ödmjukhet, visioner och tilltro till gräsrötterna behöver hon.

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, eftervalsanalys, framtiden

Missa inte En uppstoppad hund

Ikväll visar svt 1 den moderna klassikern En uppstoppad hund, en pjäs av Staffan Göthe, den här gång i regi av Kristina Humle. Pjäsen är en sorts släktkrönika över en familj i Luleå från 50-tal till 80-tal, men är också en historia om moderniteten, om en stad och et land i förändring och om ouppfyllda drömmar. I tv-versionen spelar bl a Jonas Karlsson och Lotta Telje.

Jag såg pjäsen i en uppsättning på Östgötateatern i Linköping hösten 2000 och är tveklöst min största teaterupplevelse någonsin, kanske ett av mina mest drabbande kulturupplevelser överhuvudtaget. Jag har svårt att förklara vad det var, men i slutscenen var känslan av insikter om livet och om att det finns sanningar om mig själv och livet som jag inte kunde sätta ord på, så stark att jag blev ömsom illamående och ömsom aldrig ville gå därifrån. Jag antar att det är det menas med katarsis.

Överväldigande katarsisupplevelser kanske är lite för mycket att förvänta sig av tv-teater, men en stor kulturhändelse är det i alla fall. Missa inte!

Andra bloggar om: kultur, tv, teater, en uppstoppad hund, katarsis

Dramatisk omröstning om budgeten

Så är kyrkomötet avslutat för i år, och alla beslut fattade. Även om det tog sin tid - den avslutande beslutsvändan med bl a budgeten drog ut på tiden. I kyrkomötet delas på debatt och beslut, så att varje morgon inleds med beslut i de frågor som debatterats dagen innan, och så sker en sista beslutsomgång precis på slutet. Anledningen till att besluten tog tid var att den radiobaserade omröstningsutrustningen visade sig vara osäker, och i några frågor blev det så jämnt att presidiet inte litade på resultatet utan manuell rösträkning - med upprop - praktiserades. Inte mindre än tre gånger skedde det under fredagen, och i den sista (som handlade om budgetramen för 2009) skiljde det med bara två röster i den första omröstningen, och efter den manuella rösträkningen vann den andra sidan med en röst.

Kyrkomötet beslutade att dela ut ett engångsbidrag till församlingarna på 200 miljoner av det överskott som finns i den nationella nivåns finanser i år. Tanken från början var att de skulle delas ut proportionerligt efter medlemsantal (C:a 30 kr/medlem, alltså några tusen till små församlingar och uppåt några hundra tusen till stora stadsförsamlingar) men nu kommer de att delas ut till stiften som kan fördela pengarna till församlingarna som de vill, antingen proportionerligt eller efter behov. Jag är skeptisk till den här utdelningen, det blir så små summor för de flesta församlingar att det inte spelar någon större roll på sikt, och jag tror att pengarna skulle göra mer nytta fonderade eller om de användes riktat för utvecklingsprojekt eller forskning. Men förhoppningsvis kan de nu i alla fall fördelas klokt av stiften.

I övrigt beslutade kyrkomötet också att ta fram en skrift i samband med firandet av 50-årsjubileet av kvinnor i prästämbetet (beslutet fattades 1958, de första kvinnorna vigdes 1960), att kyrkostyrelsen ska se över om kyrkokansliet ska miljöcertifieras (vilket borde ha hänt för länge sedan, i min mening), att klargöra reglerna för diakoners tystnadsplikt, att verka för fler gudstjänster och andra kristna program i radio och tv och en massa andra saker.

All möjlig info finns på svenskakyrkan.se/kyrkomotet. Där kommer också protokollet att finnas såsmåningom. Kyrkomötet tillämpar fullständiga debattprotokoll, så varenda ord som sägs i talastolen kommer med. Återkommer med länk till mitt (enda) inlägg och kanske ett och annat roligt citat när protokollet är klart.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkomötet, budget, omröstning

Rättvis Handelsforum i Uppsala

Imorgon och på lördag går ett spännande evenemang av stapeln i Uppsala: Rättvis Handelsforum 2006. Det är en rad organisationer och företag som på olika sätt arbetar med rättvis handel - påverkans- och frivilligorganisationer, importörer, butiker och studieförbund - under ledning av Röda Korsets folkhögskola som samlas i Missionskyrkans lokaler hela fredagen och lördagen. Det blir olika program, som workshops, paneldebatter och annat, och även uppvisning och försäljning av rättvisa produkter av olika slag. Ett särskilt intressant inslag sker på lördag:

15.45-17.00 Paneldebatt: ”Vem tjänar på rättvis handel?”
Debattörer: Birgitta Olsson (fp), Yvonne Rwaida (mp), Johnny Munkhammar (Timbro) och Lars Lindén (kd)
Debattledare: Mohsen Hakim

Efter paneldebatten bjuder Barista alla på rättvist fika.

Missionkyrkan, budget och Mellanöstern

Gårdagens plenum i kyrkomötet var den dagen då sannolikt de största debatterna utspelade sig. Viktigaste frågan var den om en överenskommelse med Svenska Missionskyrkan, och imorse röstade kyrkomötet igenom förslaget. Debatten handlade framför allt om huruvida de skiljaktligheter som fortfarande finns på sina håll rörande synen på dopet och ämbetet var så allvarliga att det behövs ytterligare beredning. Kyrkmötet beslutade till slut att anta överenskommelsen som planerat, och nu erkänner alltså svenska kyrkan och svenska missionskyrkan varandras vigningstjänster (alltså kan en missionspastor jobba i svenska kyrkan och tvärtom) och uppmuntrar till att lokala samarbetsavtal ska slutas.

En annan stor fråga är budgeten. I år finns ett överskott på nationell nivå och frågan är om det överskottet ska stanna där eller om det ska delas ut till alla församlingar. Frågan finns också hur mycket som i så fall ska delas ut, och om det ska delas ut proportionerligt efter medlemsantal eller om det ska fördelas mer efter behov, och i så fall lämnas till stiften. I frågan ligger också om det även fortsättningsvis ska satsas på strategiska projekt i vissa församlingar som har finansierats från nationell nivå. Debatten är avslutad, men beslut fatas först imorgon fredag. Det verkar ännu oklart hur det kommer att sluta.

Den tredje stora debatten igår handlade om Mellanöstern, och var för mig lite av en överraskning att det blev en så lång debatt. Två motioner hade kommit in som ville ha ett uttalande om situationen i mellanöstern och om en rättvis fred, och en intensifiering av Svenska
kyrkans (och våra partners) arbete i området, framför allt gällande den humanitära situationen. I debatten framkom att det trots allt finns en hyffsat bred enighet i kyrkomötet om situationen, om att det krävs en tvåstatslösning med säkra och erkända gränser, att kyrkan - de lokala och hela den världsvida kyrkan - har stora möjligheter och ett ansvar att arbeta med humanitära frågor så väl som opinionsbildande, och om att ockupationen måste avbrytas. Alla var inte överens om exakt hur kyrkomötet skulle agera, dock. Men den kvarstannande upplevelsen av debatten var ändå det engagemang och glöd som visades hos många ledamöter - från vänster till höger, politiker och "opolitiska", och från biskoparna - för en rättvis fred. Mest förvånande var nog annars Sverigedemokraten Björn Söders eldiga pro-israeliska tal mot motionerna. I morse beslutade i alla fall kyrkomötet med tydlig majoritet att bekräfta den sk Visbydeklarationen som en rad organisationer formulerade i Almedalen i somras (och som då svenska kyrkan genom lutherhjälpen stod bakom) och att ge kyrkostyrelsen i uppdrag att intensifiera stödet till det humanitära arbetet i regionen och verka för ett hävande av ockupationen och en rättvis fred.

Nu är det debatt resten av dagen. I eftermiddag kommer min motion om Etiska rekommendationer gällande upphandling och investeringar upp. Rapport kommer.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkomötet, religion, mellanöstern, svenska missionskyrkan

Bloggblogg: långa dagar

Hade tänkt skriva ett välskrivet och intressant inlägg om debatten i kyrkomötet idag men är alldeles för trött. Var i Domkyrkan redan vid åtta imorse och sedan på kyrkomötet hela dagen till plenum avslutades efter kl 21 och sedan han jag med en stunds rekreation (=nationsöl) med några kamrater från Laboremus vars medlemsöte jag missade pga det förlängda plenum.

Idag har det varit en sådär spännande debatt om budgeten, en intressantare debatt om missionskyrkan och en överraskande och spännande diskussion om Mellanöstern och lite annat smått och gott. Riktigt referat kommer imorgon, promise.

Läs gärna hos Karin eller Maria så länge.

Dags för kyrkomöte (pt 2)

Imorgon (eller kanske delvis redan ikväll) intas Uppsala åter av de 251 ledamöterna av kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Resten av veckan kommer jag alltså att befinna mig i Universitetshuset där plenum äger rum i aulan, eller ibland utanför, fikandes och minglandes. I förra omgången var det utskottsbehandlingar, nu blir det plenumdebatt och beslut. Egentligen finns bara ett stort beslut som ska tas, nämligen om en överenskommelse med Svenska Missionskyrkan om ett närmare samarbete och erkännande av varandras ämbetsbärare. Jag lär återkomma till det i veckan. Debatt lär det också bli om budgeten, det finns lite olika uppfattningar om hur ett överskott i utjämningssystemet ska hanteras. I övrigt mest "mindre" frågor, men det ska nog finnas material att skriva om ändå...

Allt man vill veta om kyrkomötet finns på svenskakyrkan.se/kyrkomotet (inkl webbsändningar när det händer saker i plenum och alla handlingar).

Mina tidigare inlägg från första sessionen.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkomötet, uppsala

Nuder blundar för rimlig kritik

En rad socialdemokratiska bloggare har redan reagerat på Pär Nuders totaldiss av Aftonbladets ledarskribent Nisha Besara i Ekots lördagsintervju igår (ljudfil, precis i början på programmet). Intervjuaren Tomas Ramberg citerade Nisha från den skarpa och angelägna eftervalsanalysen i Arena där hon tillsammans med Katrine Kielos och Klas Gustavsson diskuterade tillståndet i socialdemorkatin, valresultatet och vägen framåt. I artikeln talade Nisha med välkommen frispråkighet om den rädslans kultur som finns i partiet, om hur politiken ibland förlamas av rädslan att göra fel eller bli impopulär, hur ledningen är ointresserad av att lyssna och hon avslutar med att hoppas på en stor utrensning och nytt folk i partiledningen. Nuder avfärdade henne totalt med att kalla kritiken "pueril" och att hon minsann inte kunde veta något eftersom hon bara hade varit brevsvarare och aldrig varit med när några viktiga beslut fattades. På alla sådana möten rådde högt i tak, menade Nuder.

På ett par minuter lyckades Nuder illustrera i princip alla problem med partiledningen som diskuterats i eftervalsdebatten och dessutom nästan pinsamt slående visa på vad Nisha Besara menade. Han visar noll intresse för att lyssna på kritik i allmänhet och kritik mot ledarstilen i synnerhet, han försöker underminera hennes anspråk på sin rätt att ha en åsikt och han visar i princip ingen självinsikt om att kritiken Nisha formulerat är rätt utbredd i partiet.

Förutom att Nuder har fel när han försöker underminera Besaras auktoritet - han kallar henne "brevsvarare" men hon har även varit politisk sakkunnig, varit chefredaktör för Tvärdrag och haft ett långt engagemang inom partiet och även varit ombud på partikongress - så är det skrämmande att han tror att ledarstilen och partikulturen bara finns i de slutna rum som partistyrelsen och regeringssammanträdena innebär. Tvärtom är det väl högst sannolikt att partiarbetare längre ner i hierarkierna, som brevsvarare på departementen eller engagerade i klubbar, kommuner och partidistrikt, är de som tydligast känner av hur ledarstilen och kulturen fungerar. Att i princip alla som tillfrågas om vem som ska bli ny partiledare svarar att det är viktigt med någon som är ödmjuk, lyhörd och lyssnar på rörelsen, uppfattar jag som en försiktigare variant av Nishas kritik. I och med den här intervjun har i alla fall Pär Nuder visat att han inte kvalificerar sig för detta viktiga kriterium gällande partiledaruppdraget.

Varje organisation och ledarskap kräver kärleksfull kritik för att inte göra misstag och för att hålla kontakten med hela rörelsen. Den externa oppositionen har naturgitvis sin uppgift att kritisera, men det är den interna kritiken sprungen ur trohet mot idéerna och rörelsen som är den intressanta och den som ledningen ska lyssna på. Ett parti måste ha sidoorganisationer, debattörer, ledarskribenter och medlemmar som vågar vara trogna sina ideal och rörelsen på längre sikt än bara gentmot de som just nu innehar ledande positioner eller vad som vinner nästa val. Och den ledare som vägrar lyssna på dessa utan bara omger sig med jasägare riskerar att såsmåningom råka ganska illa ut.

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, Pär Nuder, Nisha Besara, kritik, eftervalsdebatt

Regeringen försvårar breddad rekrytering

Det kommer att bli krångligare att komma in på högskolan i framtiden för den som inte gått hela gymnasiet. Regeringen vill ta bort den s.k. 25:4-regeln, som innebär att den som är minst 25 år gammal och har 4 års arbetslivserfarenhet samt godkänt gymnasie-/komvuxbetyg i svenska och engelska automatiskt har grundläggande behörighet för högskolestudier. 25:4-regeln ger alltså grundläggande behörighet – på många utbildningar krävs särskild behörighet i vissa ämnen och dessa måste alltså uppfyllas oavsett. Regeringen vill nu ta bort regeln och ersätta den med en individuell prövning av människors erfarenheter och kunskaper. Detta skriver bl a DN idag. I artikeln uttalar sig även SFS ordförande Elin Rosenberg som är kritisk till förslaget. Dels för att det behövs fler vägar in i högskolan, inte färre, dels för att en individuell prövning riskerar att bli godtycklig och inte lika rättssäker som den generella 25:4-regeln.

Det har länge varit ett mål i utbildningspolitiken att få en breddad rekrytering till högskolan. Den socialdemokratiska regeringen byggde ut antalet platser och lärosäten och gjorde en rad andra insatser för att bredda rekryteringen - alltså få fler utlandsfödda och med arbetarklassbakgrund att börja studera, men underlätta att börja läsa senare i livet, även de som inte läste på högskolan direkt efter gymnasiet. En väl utbyggd vuxenutbildning är också en förutsättning för en breddad rekrytering och ett livslångt lärande. De här tankarna har såklart inte varit specifika för socialdemokratin, utan delas av många. Studentrörelsen och lokala kårer har drivit projekt och arbetat med frågan, och de flesta andra politiska partier har också sagt sig vilja ha en bredare rekrytering. De senaste åren har också fokus förskjutits från själva antagningen och rekryteringen, till att se på hela utbildningen, examen och arbetsmarknaden. Det finns anledning att tro att studenter med icke-akademisk bakgrund hoppar av i högre utsträckning än andra, trivs sämre och har svårare att få jobb efter examen. Bland annat i Uppsala har universitetet och studentkåren börjat jobba med s.k. retentionsplaner (retention = ung. kvarstannande) för att se vilka studenter som stannar och vilka som försvinner, samt se vilka insatser som kan göras för att studenterna ska klara sig och stanna kvar på utbildningen. I de här sammanhangen handlar det inte bara om att klara själva studierna utan också om arbetsmiljö, trakasserier, avsaknad av stödinsatser, diskriminering och andra saker som kan hindra eller försvåra studierna. Även SFS jobbar med frågor kring mångfald och retention i år.

Trots många insatser är den sociala snedrekryteringen fortfarande ett problem i den svenska högre utbildningen. Ungdomar från ett akademikerhem har 6-7 gånger högre sannolikhet att börja läsa på högskolan än ungdomar från arbetarhem. Och tyvärr verkar regeringens politik snarare försvåra än underlätta en breddad rekrytering. Förutom att de vill minska antalet platser – eller åtminstone inte öka dem, trots växande årskullar som slutar gymnasiet – vill de nu alltså även ta bort en av vägarna in i högskolan. En väg som alltså används av människor som av olika anledningar inte fullgjorde gymnasiet men som ägnat några år åt att arbeta och oftast har tillräckliga kunskaper och framför allt motivation för att klara högre studier.

Regeringens politik för högskoleutbildning kommer att ge färre utbildning, och det kommer inte att slå jämnt fördelat. Det är studenter med arbetarbakgrund eller studenter som vill börja läsa senare i livet som kommer att få svårare att börja studera. Ambitionen att å en bredare rekrytering och ett livslångt lärande kommer att få stryka på foten. För den som vill tro på utbildning som en möjlighet för alla i samhället, inte bara några få, så ser det ut att bli fyra mörka år med den borgerliga regeringen.

Andra bloggar om: politik, utbildning, regeringen, breddad rekrytering