Det känns naturligtvis tungt att ni inse att det är fyra år borgerligt styre framför oss i Sverige. Och det känns framför allt tungt när jag tänker på förtidspensionärerna som kommer få ännu mindre att leva på, när jag tänker på 90-talistungdomarna som inte kommer att få börja läsa på högskolan, när jag tänker på att arbetsmarknadsförutsättnignarna för kvinnor kommer att bli sämre med vårdnadsbidrag och (sannolikt) försämrade dagis.
Men jag ger det max en veckas sorg. Sedan är det seriös oppositionspolitik som gäller. Och då handlar det naturligtvis om att kritisera regeringens förslag och komma med egna. Men det finns två uppgifter som vi akut måste arbeta med, eller åtminstone påbörja det närmaste året.
1) Ett nytt ledarskap. Jag blev ärligt överraskad av Perssons avgång ikväll. Jag trodde inte att han skulle gå på en gång. Men jag tycker att det var rakryggat, ärligt och tyder på ett starkt ledarskap. Han hängde sig inte kvar utan insåg att hans tid är ute och att det till viss - kanske ganska stor - del är hans ledarskap som bär skuld till valförlusten. Han behöver gå nu.
Men ett nytt ledarskap handlar inte bara om efterträdarfrågan. Det är centralt att vi får en ny socialdemokratisk partiledare som står för något annat än Göran Persson. En kvinna med ideologisk spets, förankring i rörelsen och förmåga att få människor att tro på att soldariska värderingar är lösningen för framtiden. Jag är inte säker på idag vem den personen är, men jag kommer att återkomma i frågan, var så säker.
Men ett nytt ledarskap handlar bara till viss del om en ny person på partiledarposten. Det handlar också till stor del om hur den personen och andra i den innersta kretsen i partiets topp hanterar ledarskapet, hur man ser på folkrörelse och kampanjpolitik, hur man ägnar sig åt ideologisk utveckling. Och ytterst vilken väg partiet ska ta in i framtiden.
2) Ideologisk fördjupning och utveckling. Det finns frågor som har stått tillbaka eller inte fått ta tillräcklig plats de senaste åren. Tillsammans med utvecklandet av ett nytt ledaskap inom partiet måste det nu också finnas tid till ideologisk fördjupning och utveckling, och en möjlighet att på allvar fundera kring vägval inför framtiden. Frågor som jag ser som akuta är dels den ideologiska frågan om att på allvar integrerea etnicitet i vår maktanalys - att se vad den strukturella diskrimineringen innebär och vilka konsekvenser den får samt hitta politiska förslag som motverkar den (på såväl asylpolitikens som integrationspolitikens område, såväl som fler). Dels göra allvar av frågan att socialdemokraterna är ett feministiskt parti, såväl i politiska förslag som i det organisatoriska partiarbetet. Vi måste också ta frågorna om arbete och arbetsmarknad på allvar, vi har diskuterat dem i valrörelsen men vi måste också se till dem på ett mer ideologiskt plan. Var ska de nya jobben komma? Vilken sorts jobb vill vi ha och vilka vill vi inte ha? Hur ska försäkringssystemen se ut och fungera? Arbetsmarknadsreglerna? Om vi ska vara ett trovärdigt regeringsalternativ 2010 måste vi ha helhetssvar på de frågorna. Slutlgien kommer frågan om de ökade klyftorna upp. Vi har inte tillräckligt aktivt motarbetat ökade klyftor under våra år i regeringsställning, och allt tyder på att klyftorna kommer att öka de närmaste fyra åren. Till valet 2010 måste vi ha en genomstänkt, realistisk och långsiktig politik för minskade klyftor i Sverige - som ser tills väl klass som etnicitet och kön.
Inga små frågor. Så det är bäst vi börjar jobba snarast.
Andra bloggar om: politik, val2006, socialdemokraterna, regering, framtiden, valanalys
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar