En rad socialdemokratiska bloggare har redan reagerat på Pär Nuders totaldiss av Aftonbladets ledarskribent Nisha Besara i Ekots lördagsintervju igår (ljudfil, precis i början på programmet). Intervjuaren Tomas Ramberg citerade Nisha från den skarpa och angelägna eftervalsanalysen i Arena där hon tillsammans med Katrine Kielos och Klas Gustavsson diskuterade tillståndet i socialdemorkatin, valresultatet och vägen framåt. I artikeln talade Nisha med välkommen frispråkighet om den rädslans kultur som finns i partiet, om hur politiken ibland förlamas av rädslan att göra fel eller bli impopulär, hur ledningen är ointresserad av att lyssna och hon avslutar med att hoppas på en stor utrensning och nytt folk i partiledningen. Nuder avfärdade henne totalt med att kalla kritiken "pueril" och att hon minsann inte kunde veta något eftersom hon bara hade varit brevsvarare och aldrig varit med när några viktiga beslut fattades. På alla sådana möten rådde högt i tak, menade Nuder.
På ett par minuter lyckades Nuder illustrera i princip alla problem med partiledningen som diskuterats i eftervalsdebatten och dessutom nästan pinsamt slående visa på vad Nisha Besara menade. Han visar noll intresse för att lyssna på kritik i allmänhet och kritik mot ledarstilen i synnerhet, han försöker underminera hennes anspråk på sin rätt att ha en åsikt och han visar i princip ingen självinsikt om att kritiken Nisha formulerat är rätt utbredd i partiet.
Förutom att Nuder har fel när han försöker underminera Besaras auktoritet - han kallar henne "brevsvarare" men hon har även varit politisk sakkunnig, varit chefredaktör för Tvärdrag och haft ett långt engagemang inom partiet och även varit ombud på partikongress - så är det skrämmande att han tror att ledarstilen och partikulturen bara finns i de slutna rum som partistyrelsen och regeringssammanträdena innebär. Tvärtom är det väl högst sannolikt att partiarbetare längre ner i hierarkierna, som brevsvarare på departementen eller engagerade i klubbar, kommuner och partidistrikt, är de som tydligast känner av hur ledarstilen och kulturen fungerar. Att i princip alla som tillfrågas om vem som ska bli ny partiledare svarar att det är viktigt med någon som är ödmjuk, lyhörd och lyssnar på rörelsen, uppfattar jag som en försiktigare variant av Nishas kritik. I och med den här intervjun har i alla fall Pär Nuder visat att han inte kvalificerar sig för detta viktiga kriterium gällande partiledaruppdraget.
Varje organisation och ledarskap kräver kärleksfull kritik för att inte göra misstag och för att hålla kontakten med hela rörelsen. Den externa oppositionen har naturgitvis sin uppgift att kritisera, men det är den interna kritiken sprungen ur trohet mot idéerna och rörelsen som är den intressanta och den som ledningen ska lyssna på. Ett parti måste ha sidoorganisationer, debattörer, ledarskribenter och medlemmar som vågar vara trogna sina ideal och rörelsen på längre sikt än bara gentmot de som just nu innehar ledande positioner eller vad som vinner nästa val. Och den ledare som vägrar lyssna på dessa utan bara omger sig med jasägare riskerar att såsmåningom råka ganska illa ut.
Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, Pär Nuder, Nisha Besara, kritik, eftervalsdebatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar