Kränkande Jesusbilder eller utmanande konst?

Domprosten i Stockholm, Hakon Långström, har beslutat sig för att lämna sin tjänst i protest mot en kommande konstutställning på kulturhuset med olika Jesusbilder, som han anser vara kränkande. Utställningen stöds ekonomiskt av Stockholms stift och Svenska kyrkan på nationell nivå. I P1-morgon imorse intervjuades han, liksom stiftsdirektor Anders Bergkvist. Långström menar att de provocerande Jesusbilderna är kränkande, och att domkyrkoförsamlingen (där domprosten alltså är chef) var helt överens, såväl anställda som förtroendevalda, om att utställningen var olämplig och att stiftet kört över församlingen (något man kan läsa mer om i kyrkans tidning). Bergkvist menade å andra sidan att det är en poäng med att några bilder är provocerande, och att utställningen rymmer en lång rad bilder från olika tider. Han menade också att fotografier kan uppfattas som "närmare" än målade bilder, men i lika hög grad är konstverk i behov av tolkning och inte ska ses som dokumentära (lyssna på inslaget här).

Jag har inte sett bilderna alls, men tror i allmänhet att vi snarare behöver fler bilder av Jesus, inte färre. Genom att se Jesus genom andra människors ögon kan bilderna, tankarna och tron fördjupas och förnyas. Det som provocerar handlar ofta om sexualitet och kön, och att lyfta andra bilder av Jesus i det ljuset handlar sannolikt inte i första hand om att medvetet kränka eller vanhelga, utan tvärtom att lyfta upp och "helga" människors tidigare ohörda erfarenheter.

Samtidigt måste man ta människors upplevelse av det heliga på allvar. Det går inte att avfärda den som ser det som kanske är det viktigaste i sitt liv behandlas på ett (som man uppfattar det) respektlöst eller vanhelgande sätt, som pryd moralist eller homofob. Gränsen mellan det provocerande, uttalandet av obehagliga sanningar å ena sidan och plumphet och sensationssökande å den andra är ibland smal.

Dock är det stor skillnad på vad som sker i en konstutställning (visserligen stödd med kyrkans pengar) och vad som sker i gudstjänster och kyrkorum. Svenska kyrkan har en viktig funktion i samhället som kulturaktör, och då är det också viktigt att utmana och förnya vad som är kyrklig och religiös kultur och att hitta nya mötesplatser mellan kultur och kyrka. Frågan är också, som Karin skriver, hur mycket ansvar som ligger på den enskilda församlingen och dess ledare att ta ansvar för vad kyrkans nationella och regionala nivå fattar för beslut.