I helgen sa utbildningsminister Leif Pagrotsky till ekot att regeringen nu överger – eller skjuter upp – det såkallade 50%-målet, alltså att 50% av en årskull ska ha påbörjat högre studier innan de fyller 25 år. Målet har varit centralt i regeringens utbildningspolitik och har varit viktigt för utbyggnaden av högskolan det senaste decenniet. Anledningen till kursändringen är demografisk – de enormt stora barnkullarna från det tidiga 90-talet tar snart studenten, och då skulle det krävas 40 000 nya platser för att behålla dagens nivå (45-46%), ännu mer för att ytterligare öka andelen.
Egentligen tror jag inte att det kommer att bli särskilt stor skillnad. Det handlar mest om att anpassa politiken till verkligheten. Jag är i princip ett stort fan av 50%-målet – att högre utbildning finns tillgänglig för många är centralt i en välfärdsstat som håller på att ställa om till att bli ett kunskapssamhälle. Vi behöver mer utbildning i Sverige, inte mindre. Men det kommer att vara omöjligt att bygga ut högskolan i den takt som skulle krävas för att uppnå 50%-målet medan 90-talisterna pluggar. Det här kommer dessutom att ske ungefär samtidigt som 40-talisterna i högskolan går i pension, vilket särskilt inom hum/samområdet kommer att leda till akut lärarbrist.
Det viktiga är att regeringen inte ger upp ambitionen att många ska få tillgång till högre utbildning. Utbyggnaden fortsätter, om än kanske med lite lägre takt än tidigare. Det är fortfarande stor skillnad på alliansens utbildningspolitik och den socialdemokratiska. Alliansen vill inte bara avstå från utbyggnad utan dessutom minska antalet platser. Sverige skulle bli ett av få länder i Europa där utbildningsnivån i befolkningen sjunker och andelen högskoleutbildade minskar. Alliansens högskola är en elitutbildning för få.
90-talets barn drabbades av nedskärningar hela sin skoltid. De ska inte behöva drabbas av att möjligheterna att läsa vidare minskar när de blir 19-20 år. Samtidigt måste kvalitetssatsningar till i högskolan för att utbyggnaden inte ska bli en utarmning. Kvalitet och kvantitet är inte enkla motsatser, en högskola med plats för många innebär en högskola med mångfald i många aspekter, i sig en tillgång. Men de satsningar som görs på högskolan måste finansieras, helst i ett nytt system för utbildningsfinansiering som inte är lika styrd av studieresultat som idag. Med en stabilare finansiering – och högre totalbudget - tror jag att det är fullt möjligt att fortsätta utbyggnaden med bibehållen kvalitet.
Andra bloggar om: utbildning, pagrotsky, högskolan, politik, student
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar