Hårda csn-regler hindrar det livslånga lärandet

Ekot rapporterar idag om att allt fler studenter på de långa utbildningarna inte får studiemedel de sista terminerna och därmed får klara sig på egen hand. Sedan csn skärpte reglerna 2001 kan studiemedel beviljas för 240 veckors studier, vilket motsvarar 12 terminers heltidsstudier, och det är i princip omöjligt att få dispens annat än för mycket synnerliga skäl. Av 485 överklaganden fick bara 9 bifall. Radioprogrammet Front i P3 har ringt gjort en undersökning där kårer på alla universitet bekräftar bilden av att det är allt fler som får leva utan studiemedel i slutet på studierna, och i några stickprov på läkar- och veterinärprogram visar det sig att c:a en tredjedel av studenterna sista året inte får pengar från csn.
Hela reportaget sänds i Front i P3 nu kl 11.03, från i eftermiddag går att lyssna på webben också, här.

I Ekots reportage interjuas ansvarig minister Lena Hallengren som inte anser det vara aktuellt att ändra reglerna, framför allt eftersom det skulle bli väldigt dyrt.

– Om vi skulle ha studiestödssystem som var uppbyggt kring att man också har många olika studieerfarenheter, så skulle det vara ett väldigt dyrt system, och inte riktigt hållbart, vare sig för samhället eller för den enskilde, säger Lena Hallengren.

Naturligtvis går det inte att ha ett helt "gränslöst" studiemedelssystem där människor får läsa hur länge som helst. Det är rimligt att studier ska avslutas inom en rimlig tid, och att för att kunna ha ett generöst allmänt studiemedelssystem måste det också finnas begränsningar i hur många utbildningar en enskild individ kan läsa finansierad av studiemedel. Men det är knappast det som är frågan här. Läkarprogrammet är 12 terminer långt, vilket innebär att den som vill bli läkare inte kan läsa något annat ämne och inte kan "släpa" överhuvudtaget. Flera andra utbildningar är också 10-12 terminer. Ska man läsa en sådan utbildning gäller det att veta det från början, inte prova på något annat, inte engagera sig i studentföreningar eller kåren som kan göra att man inte riktigt hinner med alla poäng, inte jobba extra (vilket man behöver göra om man har högre levnadskostnader är 6.900 kr i månaden). Och det går inte att byta utbildning eller vidareutbilda sig med studiemedel. Oflexibiliteten i systemet går helt på tvärs med målet om livslångt lärande. Det är inte orimligt att det finns en gräns, men det är orimligt att det är omöjligt att få dispens.

I högskolepropositionen som beslutades härom veckan har en reform av examina genomförts, och snart kommer många studenter läsa en treårig kandidatexamen och en tvåårig master istället för en fyraårig magisterexamen. Många yrkesexamina kommer också att bli femåriga. Om allt fler studenter ska läsa femåriga utbildningar kommer det här problemet öka ytterligare.

Det är inte samhällsekonomiskt försvarbart att människor ska läsa hur mycket eller hur länge som helst. Men det är inte heller samhällsekonomiskt försvarbart att utbilda människor nästan färdigt och sedan inte ge dem möjlighet att avsluta sin examen.