Gårdagens plenum i kyrkomötet var den dagen då sannolikt de största debatterna utspelade sig. Viktigaste frågan var den om en överenskommelse med Svenska Missionskyrkan, och imorse röstade kyrkomötet igenom förslaget. Debatten handlade framför allt om huruvida de skiljaktligheter som fortfarande finns på sina håll rörande synen på dopet och ämbetet var så allvarliga att det behövs ytterligare beredning. Kyrkmötet beslutade till slut att anta överenskommelsen som planerat, och nu erkänner alltså svenska kyrkan och svenska missionskyrkan varandras vigningstjänster (alltså kan en missionspastor jobba i svenska kyrkan och tvärtom) och uppmuntrar till att lokala samarbetsavtal ska slutas.
En annan stor fråga är budgeten. I år finns ett överskott på nationell nivå och frågan är om det överskottet ska stanna där eller om det ska delas ut till alla församlingar. Frågan finns också hur mycket som i så fall ska delas ut, och om det ska delas ut proportionerligt efter medlemsantal eller om det ska fördelas mer efter behov, och i så fall lämnas till stiften. I frågan ligger också om det även fortsättningsvis ska satsas på strategiska projekt i vissa församlingar som har finansierats från nationell nivå. Debatten är avslutad, men beslut fatas först imorgon fredag. Det verkar ännu oklart hur det kommer att sluta.
Den tredje stora debatten igår handlade om Mellanöstern, och var för mig lite av en överraskning att det blev en så lång debatt. Två motioner hade kommit in som ville ha ett uttalande om situationen i mellanöstern och om en rättvis fred, och en intensifiering av Svenska
kyrkans (och våra partners) arbete i området, framför allt gällande den humanitära situationen. I debatten framkom att det trots allt finns en hyffsat bred enighet i kyrkomötet om situationen, om att det krävs en tvåstatslösning med säkra och erkända gränser, att kyrkan - de lokala och hela den världsvida kyrkan - har stora möjligheter och ett ansvar att arbeta med humanitära frågor så väl som opinionsbildande, och om att ockupationen måste avbrytas. Alla var inte överens om exakt hur kyrkomötet skulle agera, dock. Men den kvarstannande upplevelsen av debatten var ändå det engagemang och glöd som visades hos många ledamöter - från vänster till höger, politiker och "opolitiska", och från biskoparna - för en rättvis fred. Mest förvånande var nog annars Sverigedemokraten Björn Söders eldiga pro-israeliska tal mot motionerna. I morse beslutade i alla fall kyrkomötet med tydlig majoritet att bekräfta den sk Visbydeklarationen som en rad organisationer formulerade i Almedalen i somras (och som då svenska kyrkan genom lutherhjälpen stod bakom) och att ge kyrkostyrelsen i uppdrag att intensifiera stödet till det humanitära arbetet i regionen och verka för ett hävande av ockupationen och en rättvis fred.
Nu är det debatt resten av dagen. I eftermiddag kommer min motion om Etiska rekommendationer gällande upphandling och investeringar upp. Rapport kommer.
Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkomötet, religion, mellanöstern, svenska missionskyrkan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar