tisdag, mars 07, 2006

Prostitution är inte en tjänst bland andra

I förra veckan skrev jag om kampanjen mot trafficking i samband med fotbolls-vm. I kommentarslingan utlovade jag ett inlägg om varför den svenska prostitutionslagstiftningen är den rimligaste ur ett feministiskt perspektiv. Debatten blev inte så lång här, men desto längre hos PromeMorian. Där har jag skrivit ett långt inlägg som jag också publicerar (i modifierad form) här.

Den viktigaste skillnaden mellan prostitution och att sälja andra tjänster - anser jag - är att sexuella tjänster alltid på något sätt är könade. Och vi lever i ett samhälle där kön måste ses ur ett maktperspektiv eftersom det finns maktskillnader mellan kvinnor som grupp och män som grupp. Det är klart att det går att göra teoretiska resonemang kring att ett kontrakt är ett kontrakt oavsett vem som vill sälja vad, var och en äger sin kropp och får göra vad den vill med den, även sälja sexuella tjänster, och inga yrken eller tjänster är sämre än andra. Det funkar toppen i teorin, men bygger på att vi alla är fria individer i ett strukturlöst samhälle. Och det tror jag inte på. Det bygger också på ett blundande inför många kvinnors erfarenhet av bristen på rätt att bestämma över sin kropp, eller kanske snarare kränkningar av denna rätt.

I ett samhälle där män som grupp är överordnad kvinnor som grupp, och där sexualiteten på något sätt finns närvarande i hur vi tänker kring hur män och kvinnor är, kan man inte se ett fenomen som sexköp som könlöst eller maktlöst. Det är, allra oftast, män som köper tillgång till kvinnors kroppar. Det är klart att det finns kopplingar mellan vem som har mer makt och vem som har möjlighet att köpa tillgång till vem. Att kunna köpa, särskilt för att använda någon som är väldigt utsatt, är naturligtvis en maktposition. På det sättet är sexuella tjänster annorlunda än konsulttjänster, de är könade och maktgenomsyrade på ett väldigt grundläggande sätt.

Det är också så, att män (på ett strukturplan, inte alla individer) har stor tillgång till kvinnors kroppar. De allra flesta länders våldtäktslagstiftningar, liksom Sveriges, kräver att kvinnan säger nej (eller är hjälplös) för att det ska vara våldtäkt. Utgångspunkten är alltså att kvinnor vill ha sex/män får ha sex med kvinnor, vill hon inte måste hon säga ifrån. Fattar inte mannen att kvinnan inte vill ha sex, ja, då är det inte våldtäkt. Den här tillgängligheten till kvinnors kroppar yttrar sig också på andra sätt. Jag tror att de allra flesta kvinnor har erfarenheter av att män rör vid dem på ett sätt de inte gillar, men att det måste vara ganska grovt för att man ska kunna säga ifrån. Det finns mycket större möjligheter för män att röra vid kvinnor, utan att kolla att det är ok först, än tvärtom. Att fenomenet prostitution överhuvudtaget finns i vårt samhälle, tyder på att det på något plan är helt tillåtet för män att ha tillgång till kvinnors kroppar, och man kan betala för att få det. Att ha en lagstiftning som visar att det inte är ok (och där kunden straffas, inte säljaren) är en kraftfull markering att mäns tillgång till kvinnors kroppar inte är sanktionerad.

När några kvinnors kroppar är till salu, i ett samhälle som är starkt könat, så hänger detta ihop med alla kvinnor. I ett samhälle sker hela tiden en konstruktion, eller ett skapande av bilder, av vad män och kvinnor är. Varje fenomen som finns, varje praktik som människor ägnar sig åt, och inte minst vilka lagar och regler vi har, bidrar till de här uppfattningarna om kön. Om män i högre utsträckning har tillgång till kvinnors kroppar, och det dessutom är sanktionerat att kvinnors kroppar kan vara till salu, så påverkar det hur vi ser på alla kvinnors kroppar. Är en kvinnas kropp till salu, blir också jag en vara. Inte i direkt bemärkelse, men det påverkar hur män ser på kvinnor och tvärtom. Män som lär sig att en kvinna är något man kan köpa, kommer att behandla mig och alla kvinnor utifrån det också. Och det bidrar till upprätthålla en maktordning.

Inga kommentarer: