Miljöpartiet har i helgen antagit sitt valmanifest. På flera ställen har de en vettig politik för mer jämställdhet, och går på flera punkter före (s), bland annat med en ökad individualisering av föräldraförsäkringen (den sk tredjedelslösningen som Föräldraförsäkningsutredningen förra året föreslog) och åtgärder för mer jämställda löner inom offentlig sektor. Men sedan kommer det märkliga: vårdnadsbidrag.
För mig är det obegripligt hur mp kan ha en hyffsat genomtänkt och konsekvent jämställdhetspolitik och välgrundad analys och ändå lägga ett förslag om vårdnadsbidrag. Samma parti vill - i samma punkt i valmanifestet - ta ett konkret steg för ett jämnare ansvar för hemmet och barnen och i förlängningen en mer jämställd arbetsmarknad och samtidigt genomföra en reform som med all sannolikhet kommer att minska kvinnors deltagande i arbetsmarknaden, och innebära en subventionering av hemmafruar. Jag förstår inte.
Avskaffandet av sambeskattningen och utbyggnaden av barnomsorgen, som tillsammans starkt gynnade kvinnors deltagande i arbetskraften, har varit några av de viktigaste jämställdhetsreformerna i Sverige. Att det är självklart att kvinnor arbetar har både inneburit en reellt ökad ekonomisk självständighet för kvinnor, och också möjliggjort för kvinnor att göra friare val i sitt liv, möjligheter att nå höga poster eller göra okonventionella livs- och yrkesval. Det har samtidigt gett många barn tillgång till god pedagogik och möjlighet att tillbringa dagarna tillsammans med andra barn, vilket i de allra flesta fall är stimulerande för barnen.
Det jämställdhetskampen i Sverige behöver nu, är reformer som ytterligare stärker kvinnors plats på arbetsmarknaden och jämnar ut skillnaderna mellan mäns och kvinnors ansvar i hemmet. Inte en reform som subventionerar hemmafruar.
Andra bloggar om: miljöpartiet, politik, jämställdhet, vårdnadsbidrag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar