Idag skriver Malin Siwe på DN:s ledarsida (i papperstidningen) om Tage-dagen som vi i Laboremus/s-studenter i Uppsala firade sjätte november (läs här och här). Siwe skriver dock inte så mycket om varken Tage eller den goda gräddtårtan, utan om Östros jämförelse mellan utbyggnaden av gymnasieskolan på Erlanders tid och utbyggnaden av högskolan idag.
Det som Östros talade om, och som citerades i kårtidningen Ergo (som Siwe antagligen läst), var just hur lika debatten gick när man byggde ut gymnasieskolan som hur debatten om 50%-målet i högskolan låter idag. När Erlander satte upp en vision om att hälften av en årskull skulle gå i gymnasiet tyckte högern att det var helt omöjligt, dyrt och onödigt. Dessutom fanns inte tillräcligt många beåvade barn. Idag går nästan 100% vidare till gymnasiet.
Siwe verkar tro att Östros gör jämförelsen för att han vill ha ett samhälle där hundra procent går vidare till högre studier, där alla måste ha ännu längre utbildning och till slut inte hinner jobba innan de pensioneras. Eller, jag tror inte att hon tror det, men det är hennes poäng. Det lustiga blir ju - eller sorgliga, kanske - att Siwe därmed ställer sig precis där hon illustrerar Östros som bäst. Hon missförstår på flit hans poäng och intar snarare nån sorts "det-går aldrig"-attityd än att faktiskt diskutera högskoleutbyggnaden. Visst kan det finnas problem med utbyggnaden (även om jag tycker fördelarna överväger stort) men problemet är knappast att vi får en alltför högutbildad befolkning.
I utbildningspolitiken finns idag två mycket tydliga alternativ. Högern vill - med stark uppbackning av DN:s ledarsida - ha en mer elitistisk utbildning med plats för färre där bakgrund kommer spela ännu större roll än idag om man ska kunna läsa vidare. Om borgarnas utbildningpolitiska program genomförs, kommer Sverige vara ett av få länder i Europa (det enda?) där en minskande andel av gymnasisterna går vidare till högre studier, när de stora barnkullarna från det tidiga 90-talet tar studenten. Mot det står socialdemokraternas vilja och tro på att en annan högskola är möjlig. Det finns många frågor kvar att jobba med, men grundläggande är att högskolan ska vara öppen för alla, tillgänglig oavsett bakgrund och var man bor. Det kommer den inte vara utan starka regionala högskolor, en högkvalitativ forskning och grundutbildning samt nya platser i samma takt som barnkullarna växer.
p.s. en mycket intressant Bolognadiskussion pågår på utbildning med klass. missa inte den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar