Jag har tidigare skrivit på PromeMorian om Kolmårdens Safarikvällar och de massajer som djurparken tillsammans med Kenya Airways tagit dit. Jag reagerade starkt (efter att också ha läst Tora) på hur projektet presenterades och vilka kulturella idéer det bygger på och associerar till.
Nu har även Centrum mot rasism (CMR) reagerat, liksom mp-politikern Yvonne Ruiwada, rapporterar aftonbladet. Deras kritik går ut på ungefär samma sak som jag skrev (fast annorlunda formulerad), att hela grejen att visa upp afrikansk kultur på en djurpark bygger på ett exotiserande, där afrikanerna görs till "de andra" som "vi" kan titta på. Det finns dessutom en lång och läskig historia av human zoo:s, och hänger ihop med ett kolonialt tänktesätt.
Ett antal bloggare har reagerat (bland annat Karin Långström Vinge) och i princip alla är negativa och dissar och/eller förlöjligar CMR i olika hårda ordalag. Jag kan hålla med om att CMR har ryktet emot sig men jag blir ändå förvånad över det engagemang folk lägger in i att försvara att det här inte är rasism och det finns mycket värre rasism och det är egentligen CMR som är rasistiska - eftersom de associerar de afrikanska kulturarbetarna med "negrer i bur".
Jag tror att den här debatten sätter lite fingret på varför det är så svårt att diskutera rasism och etnicitet som diskrimineringsgrund i Sverige. Vi tänker oss att rasism är en medveten uttalad åsikt, att en rasist är en person som på ett medvetet och rationellt plan håller sig med åsikten att människor av andra raser (eller hudfärg) är mindre värda en vita. Och visst är det så. Men jag tror tyvärr inte att det är så enkelt. Jag tror att omedvetna tankar, uppfattningar och idéer som handlar om etnicitet och hudfärg finns med i vårt samhälle, på liknande sätt som kön fungerar. Tyvärr räcker det inte med att medvetet tycka att alla människor är lika mycket värda för att man faktiskt ska bete sig så. Huruvida en person är vit eller har en annan etnisk position påverkar hur man bemöts, vilka förutsättningar man har och hur man ser sig själv i samhället. Det är inte så lätt att komma undan. Då är steg ett att börja se och förstå hur de här idéerna finns och fortplantas även om ingen (eller få) skulle hävda dem medvetet offentligt.
Dansande massajer på Kolmårdens djurpark - hur kompetenta än dessa är som djurvårdare och/eller artister - är inte en isolerad händelse, utan måste förstås i en kontext och en historia. Hundratals år av kolonialism och rasism, av uppfattningar av svarta människor som lägre stående, som "de andra", som nästan närmare djur än människor, århundraden av att svarta och färgade människor har dödats, tvingats slavarbeta och på andra sätt utnyttjas av vita - det spelar roll. Det gör att det aldrig är samma sak när vita människor från nordländer gör samma sak, att det bara går att vända på begreppen. Om svenska folkdansare skulle uppträda i en afrikansk djurpark med älgar i (vilket i sig verkar väldigt osannolikt att en sådan existerar) har en helt annan position i historien, ekonomiskt och maktmässigt att det långt ifrån är samma sak.
Jag tycker det är bra om människor i Sverige lär sig mer om Afrika, om afrikansk kultur och om människors livsvillkor där, framför allt att Afrika är mer än krig, svält och AIDs. Men inte i en djurpark. Och inte med den attityd som Kenya Airways representant visade upp i dn. Det handlar om en obehaglig form av omedveten reproducering av just de rasistiska klichéer som projektet antaligen (förhoppningsvis) vill motverka. Och jag tror inte att det går att bekämpa rasismen i vårt samhälle förrän vi lämnar den naiva synen och börjar skärskåda vår egen vita blick och de rasistiska strukturer som genomsyrar Sverige idag.
Andra bloggar om: kolmården, massajer, kolonialism, rasism, turism, centrum mot rasism, nyheter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar