När jag lämnade Visby i onsdags morse trodde jag att jag kastat in handduken för tidigt och gått innan kaffet och avecen. Nu inser jag att jag - enligt Fredrik Anderssons krönika på Almedalsbloggen - gjorde helt rätt och gjorde en Almedalsweekend. Efter en vecka på resande fot är jag för trött för djupsinniga analyser av almedalens påverkan på demokratin och liknande, det blir en kort sammanfattning istället.
En bunt intressanta seminarier: exempelvis ordfronts om flyktingpolitik med bl a Gustaf Fridolin och Sanna Vestin, SFS politikerdebatt om studiemedlet (även om så väldigt mycket nytt knappast framkom) och den aningens spretiga debatten mellan bl a Gudrun Schyman, Margareta Winberg, Birgitta Ohlsson på push-up-festivalen. Jag halkade också in på en ungdomsförbundsdebatt om vården, där Ung Vänsters Ida Gabrielsson gjorde ett mycket starkt intryck. Har aldrig sett henne live förut - hon var påläst, snabb och duktig, vilket inte kan ha varit lätt bland alla oranga t-shirts i pubiken.
Trevliga bjudtillställningar: SACOs mingel med buffé och vin på hotell almedalen på måndagskvällen - tillställningen var väldigt studentpolitikertät vilket antagligen kan förklaras med att Ludvig Larsson, lobbyist på civilingenjörsförbundet, tidigare ordförande för Uppsala studentkår och SACO studentråd, hade stått för många av inbjudningarna. Trevligt hur som helst. De serverade också årets buffétrend: sill och potatis! På mina tre dagar i almedalen åt jag sill tre gånger. Det mest osannolika bjudet jag hamnade på var en mycket flott middag som en påverkare bjöd till för att diskutera sin fråga. Jag halkade med tillsammans med en god vän med betydligt mer politiskt inflytande än jag, men det var väldigt gott och trevligt. Och intressant som fenomen, det måste jag säga...
Tal: Jag tyckte inte att Persson var sitt bästa, även om det stundtals var riktigt bra. Fler nyheter hade varit roligare, men, men.... Jag gick in i stan tillsammans med ssu, riktigt skoj även om jag kan haja att folk lessnade på deras skanderande efter några dagar. Och nej, jag ropade inte med i ramsan "vi älskar Göran..." Pinsamt tyst om utrikesfrågorna - man tycker ju att temat "se sig själv i andra" skulle vara ganska lätt att sträcka ut lite utanför landets gränser. Även om det är sorgligt kan jag förstå varför Persson inte vill tala om övergreppen i Gaza. Men biståndet? De internationella implikationerna för miljöpolitiken? Även viktiga områden som integration och jämställdhet lyste med sin frånvaro, tyvärr.
Göran Hägglund hörde jag knappt (fastnade hos SACO, se ovan), men var positivt överraskad av mp. Särskilt Peter Eriksson var bättre än vanligt. De gör totalt politiskt självmål med förlsaget om deltids-vårdnadsbidrag, men det kommer ju aldrig gå igenom ändå, får vi hoppas (inte i ett samarbete med s och v i alla fall). Däremot bra om miljön, internationell solidaritet och utrikespolitiken ("med en borgerlig regering hade sverige kunnat vara i krig i irak idag").
Kändisspotting: total. För många för att räkna upp, men jag är barnsligt förtjust i att känna igen folk.
Uteliv: söndagkvällen började på munkkällaren med massa s-studenter, som sedan gjorde misstaget att gå vidae till sossefesten på Hamnplan 5. Den var nämligen på totalt utdöende när vi kom. istället gick vi till beryktade Donner Brunn där jag hamnade med s-studenters ordförande Magdalena, fp-riksdagsmannen Axel Darvik och en folkpartistisk ledarskribent som såg ut att vara ungefär 23 och ett halvt. Väldigt trevligt, men kändes väldigt almedalen. Måndagskvällen var det studentfest utanför muren på södra sidan och på tisdagen grillning hos Almedalsbloggens ena halva strax utanför norderport. Kvällen - och min weekend - avslutades på munkkällaren och ett i bokstavlig mening hett dansgolv (antagligen runt 40 grader) i mycket trevligt sällskap.
Andra bloggar om: Almedalen, politik, Visby, lobbying, bjud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar