Idag har vi haft kläddag på pius (PastoralInstitutet i UppSala = min skola) vilket är ganska speciell tillställning. Lite som en arbetsmarknadsdag på universitetet, fast det inte är framtida arbetsgivare som ställer ut - alla har ju redan garanterad anställning, i alla fall första året - utan skräddare och designers. Alla präster måste nämligen ha prästskjortor och andra ämbetskläder, och framför allt behöver man en kaftan. Kaftanen är ett högtidsplagg som bärs på prästvigningen och, beroende på hur bra man trivs i den, vid andra tillfällen när man ska vara uppklädd men prästklädd. Den klassiska kaftanen ser ut lite som en frack, fast knäppt upp i halsen och sprundet bak är rakt, den kan vara alltifrån knäkort till hellång. Män bär såklart kaftan med byxor, kvinnor kan välja mellan byxor och kjol (i olika modeller).
Kaftanen beställs och sys upp speciellt för varje prästkandidat, så man måste dels välja skräddare/företag, dels välja modell, läng, huruvida man ska ha byxor eller kjol och i övrigt vilket snitt och vilka detaljer man vill ha. Som gjort för beslutsångest - man ska ju ha den rätt mycket, man vill känna sig snygg och välklädd i den men ändå något personlig, den ska hålla många år. Jag anar också att en del identitets- och yrkesrollsissues projiceras på valet av kaftan, därav det på pius välkanda uttrycket "kaftanångest". Dessutom är det är rätt dyr historia, runt 10 000 kr kostar en kaftan med byxor/kjol, då tillkommer skjorta och elva (den vita kragen med två flärpar). Turligt nog betalar kyrkan det här, men om man flyttar från stiftet inom tre år från prästvigning får man betala av kostnaden...Kläddagen, hur som helst, visade sig vara en rätt trevlig tillställning. Man kunde gå runt mellan de olika montrarna, prova prästskjortor och kaftaner och titta på smycken och tygprover och annat. Den var också en modevisning där vi studenter fick vara modeller - jag fick visa en snygg kjol men med tillhörande mkt ful kaftanväst (kanftan utan ärmar, alltså) som dessutom var en storlek för stor. Men det var skoj också.
Det kommer vara en kläddag till innan jag prästvigs i januari om ett år, så jag avvaktade med kaftanbeställning. Men jag tror jag vet ungefär vad jag vill ha nu. Det enda jag beställde var en mycket dyr men osannolikt snygg tunika (bild här till vänster) från designern Maria Sjödin. Svart råsiden, figursydd men med lite vidd. Jag provade en, och det var nog ett av de absolut vackraste plagg jag någonsin burit. Och nu ska jag få en egen sydd bara efter mig!Jag hade med min kära syster som smakråd. För henne var det något av en utflykt i en ny värld. Hon har lovat att blogga om saken, det kommer såsmåningom dyka upp här.
[Uppdatering] Nu har syster bloggat: Präster ska ju också ha nåt på sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar