I panelen i Godmorgon, världen! imorse (timme 1, c:a 40 min in) diskuterade Nisha Besara, Susanna Popova och Göran Greider huruvida Carin Jämtin är den som kommer att ta över ledarskapet i socialdemokratin och hur partiledarvalet kommer att gå till. Delvis kom den diskussionen att handla om huruvida Jämtin är en "traditionalist" eller "förnyare" och hur hon positionerar sig i partiet. Popova menade att Jämtin är förnyare på samma sätt som Pär Nuder vilket Besara och Greider högljutt ifrågasatte. Jag tror att det beror på en viss begreppsförvirring men också på olika analyser av vart socialdemokratin är på väg.
På nittiotalet var striderna inom socialdemokratin hårda mellan traditionalister och förnyare, eller vänster och höger (vilket i sig är en märklig uppdelning av ett parti till vänster). Då handlade förnyelsen mycket om att orientera sig mot den politiska mitten med avregleringar, självständig riksbank och på andra sätt en ekonomisk politik närmare borgerligheten. Idag tror jag - och många med mig tror jag - att det är något helt annat vi menar med förnyelse.
För ett tag sedan hörde jag Broderskaps förbundsordförande Peter Weiderud tala om de här frågorna, och han menade att man inte kan se det som en höger - vänsterfråga utan måste se två dimensioner: ekonomisk politik (höger - vänster) och bevarandet av gamla segrar eller framåtsyftande framtidslösningar. Han menade att på nittiotalet stod striden mellan vänster-bevarande (traditionalister) och höger-framåtsyftande (förnyare). En konflikt som låste partiet och ledde oss på fel spår ganska ofta (och kan tilläggas, helt lamslog ungdomsförbundet under många år vilket man fortfarande försöker repa sig ifrån). Weideruds slutsats var att vägen framåt är att gå på tvärs med den gamla konfliktlinjen, nämligen vänster-framåt. Inte försöka konkurrera med de "nya" moderaterna i mitten utan driva en tydlig solidarisk politik för ett sammanhållet samhälle, men samtidigt hitta framtidens frågor och framtidens lösningar. Inte minst frågorna om miljö finns där, men också integration, jämställdhet och globaliseringens utmaningar.
Jag delar i mycket Weideruds analys. Jag tror också att förnyelsen måste innebära ett nytt ledarskap och en omstart för socialdemokratin som folkrörelse och gräsrotsrörelse byggd underifrån. Den sortens förnyelse, som jag tror också var det som Besara och Greider pratade om i P1 i morse, tror jag faktiskt att Carin Jämtin skulle kunna stå för. Det gäller också flera av de andra kandidater som nämns i diskussionerna. Och som jag skrivit tidigare tror jag att ledarskapet och förnyelsen av partiet egentligen är viktigare än vem som blir partiledare - under förutsättningen att den personen kan leda förnyelsen.
Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, partiledare, carin jämtin, förnyelse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar