Äktenskap och partnerskap

För bara några dagar sedan (läs här och här) beslutade ju Svenska Kyrkans kyrkomöte med stor majoritet att skriva in välsignelse av registrerat partnerskap i kyrkoordningen. Och idag har sossarnas partikongress antagit en motion om att införa könsneutral äktenskapslagstiftning, rapporterar en del bloggar från kongressen (aftonbladet, rebella, kongressbloggen, PromeMorian). De vanliga nyhetsmedia däremot verkar mest upptagna av äldrepolitiken...

Under debatten i kyrkomötet var det tydligt att det för många - även de som var för välsignelsen - är stor skillnad på äktenskap och partnerskap. Att det finns en stor majoritet i kyrkomötet (och, vad jag tror, i Svenska kyrkan som helhet) för välsignelse av partnerskap och acceptans för samkönad kärlek, betyder inte att det finns en majoritet för äktenskap för alla i kyrkan. Tiden är inte mogen för det på länge än, skulle jag tro. Och den kommer inte vara det redan när den pågående äktenskapsutredningen är klar 2007.

I nuläget finns en stor majoritet i kyrkomötet för att behålla vigselrätten. Även i (s) är stödet stort för den nuvarande ordningen, liksom hos de flesta andra riksdagspartierna. Men om äktenskapslagstiftningen blir könsneutral kommer debatten bli stor i kyrkan. Och det är väl troligt att staten inte kommer låta kyrkorna (det finns ju ett antal samfund med vigselrätt) behålla vigselrätten om de gör skillnad på hetero- och homopar - vilket ju är helt rimligt.

Även om det kommer ta ett tag, är jag rätt säker på att vi inom ett decenium har en könsneutral äktenskapslag, enbart borgerlig vigsel samt välsignelseakter för alla ingångna äktenskap - oavsett om dessa är sam- eller tvåkönade.

Det är en utveckling jag verkligen välkomnar. Förutom att det ur samhällets synvinkel är märkligt att man i en sekulär stat överlåter en myndighetsutövning (vilket ju förättande av vigslar får sägas vara) på religiösa samfund, är det ju orimligt att man skulle överlåta detta om de inte accepterar hela lagstiftningen. Men jag tycker också att det ur kyrkligt perspektiv är svårt att försvara vigselrätten. Teologiskt har jag alltid haft svårt att förstå den kyrkliga vigseln som något annat än en välsignelse (fast med juridisk verkan) och då är det ju inte orimligt med en sådan ordning. När jag har diskuterat den här frågan med andra i kyrkan, finns det oftast två argument: folk vill ha det, och folk kommer gå ur kyrkan annars. I mitt tycke ganska svaga skäl (åtminstone det andra) för såväl lagstiftning som kyrkoordning. Och jag är rätt övertygad om att folk kommer fortsätta komma till kyrkan för att få sina äktenskap välsignade av Gud, oavsett om de måste skriva på ett papper på skattemyndigheten innan eller inte.