I torsdags kom mp överens med de borgerliga partierna om några ändringar i regeringens proposition Ny värld - ny högskola, och därmed kommer den inte gå igenom i sin helhet, rapporterade ekot. Några ändringar handlar om antagningsregler, som att 25:4-regeln slopas (att den som är över 25 år och har 4 års arbetslivserfarenhet blir behörig till högskolan) och att man i högre utsträckning ska kunna vikta betyg från vissa ämnen i gymnasiet. Andra handlar om examina, som att fördjupningskraven bibehålls i kandidat och magisterexamen vilket innebär att man även fortsättningvis måste läsa ett ämne upp till c-nivå för kandidatexamen och d-nivå för magisterexamen. Man föreslår dessutom en fortsatt fyraårig forskarutbildning.
Jag är skeptisk till slopandet av 25:4, eftersom det är en väg som framför allt öppnar för människor utan studienbakgrund för att komma in på högskolan, men i övrigt är det ganska bra förslag som lagts. Framför allt förslaget om fyraårig forskarutbildning har de flesta studentorganisationer krävt länge, och jag tror att en neddragning till tre (vilket blir den praktiska konsekvensen av regeringens förslag) vore negativt för kvaliteten på såväl forskarens utbidlning som själva forskningen/avhandlingen. Jag tror att fördjupningskravet också är bra - att skriva uppsats och vetenskaplig text på det sättet som man gör på c- och d-nivå är en träning i vetenskapligt tänkande som man inte riktigt får utan att just prova på det. Slopade man kravet skulle många nog avstå från uppsatsskrivande, vilket inte bara skulle göra att många studenter skulle få en sämre träning i behandling av vetenskaplig text, utan det skulle sannolikt också stänga vägarna för många till forskarutbildningen.
Eftersom jag har varit på styrelsemöte hela helgen, ligger jag efter med bloggandet. Snabb att skriva om detta var Karim, samt Uppsala studentkår som hade ett pressmeddelande ute nästan på en gång. Det ligger inte på hemsidan än, men finns nog där snart.
söndag, januari 22, 2006
onsdag, januari 18, 2006
SFS, here I come...
Försvinner från stan (och antagligen från bloggen också) några dagar, på mitt första styrelsemöte med SFS, sveriges förenade studentkårer. En styrelseledamot från Uppsala har avsagt sig och jag kommer att fyllnadsväljas imorgon för resten av läsåret. Ser mycket fram emot att få hålla på med nationella utbildningsfrågor och att få jobba ihop med andra kåraktiva från olika ställen i landet. Några känner jag, några är nya.
På dagordningen för mitt första möte står frågor inför sfsfum (=kongressen) i april, och styrelsen ska arbeta med förslag till verksamhetsplan. Den stora politiska frågan på mötet handlar om remiss på utredningen om resurstilldelningssystemet - något som antagligen låter ofantligt tråkigt i de flestas öron, men i själva verket är ganska spännande och väldigt viktigt för hur högre utbildning i sverige ser ut. Jag kommer säkerligen med reflektioner över detta efter helgen.
På dagordningen för mitt första möte står frågor inför sfsfum (=kongressen) i april, och styrelsen ska arbeta med förslag till verksamhetsplan. Den stora politiska frågan på mötet handlar om remiss på utredningen om resurstilldelningssystemet - något som antagligen låter ofantligt tråkigt i de flestas öron, men i själva verket är ganska spännande och väldigt viktigt för hur högre utbildning i sverige ser ut. Jag kommer säkerligen med reflektioner över detta efter helgen.
Radiotips för modeintresserade
Ungdomsprogrammet Frank i P3 har startat en ny programpunkt: Sonjas garderob. Coola och duktiga programledaren Sonja Schwarzenberger (för övrigt uppvuxen bokstavligt talat tvärs över gatan från mig) diskuterar kläder och mode med bisittaren Nina Pettersson och olika gäster varje fredag 18.03. I första programmet (i fredags) var temat spets och gästen Jean-Pierre Barda, på fredag är temat äckel och lyssnarna uppmanas skicka in äckliga grejer som de kan göra kläder och smycken av.
Det här är bra moderadio (hur konstigt det än låter) - och den är mer intresserad av kläder och stil än kändisar och märken, trevlig avkoppling rån namedroppandet i ganska många andra modesammanhang.
Det går som alltid att lyssna på hemsidan en vecka efteråt (här), och Frank finns också som podradio.
Det här är bra moderadio (hur konstigt det än låter) - och den är mer intresserad av kläder och stil än kändisar och märken, trevlig avkoppling rån namedroppandet i ganska många andra modesammanhang.
Det går som alltid att lyssna på hemsidan en vecka efteråt (här), och Frank finns också som podradio.
tisdag, januari 17, 2006
Ekot granskar "den politiska klassen"
Ekot har idag publicerat en granskning av den politiska klassen, vilket framför allt handlar om politiska tjänstemän i regeringskansliet (och alltså i princip bara sossar). Flera olika artiklar och inslag finns på hemsidan, exempelvis om hur rekryteringen går till, att andelen som kommer från ssu/studentförbundet och är akademiker ökar, och att LO oroas över att allt färre med arbetarbakgrund finns i regeringskansliet. Det är intressant läsning, och det finns mycket som det finns anledning att diskutera, framför allt de politiska tjänstemännens roll, och hur de relaterar till sin "mittemellan-position" mellan de opolitiska tjänstemännen och de folkvalda. Relevanta kommentarer kommer inte minst från Ann-Marie Lindgren, chef för sossarnas tankesmedja.
Lite fånigt blir det dock med uppräkningen av de kända paren i regeringskansliet och partiet. Förutom att det känns lite snaskigt, så är det väl inte särskilt märkligt att människor som jobbar och har i princip hela sitt frivilliga engagemang (vilket är vanligt i sossarna som i andra rörelser) i samma sociala sammanhang också träffar sin respektive där. Ärligt talat, var skulle de annars träffas?
Lite fånigt blir det dock med uppräkningen av de kända paren i regeringskansliet och partiet. Förutom att det känns lite snaskigt, så är det väl inte särskilt märkligt att människor som jobbar och har i princip hela sitt frivilliga engagemang (vilket är vanligt i sossarna som i andra rörelser) i samma sociala sammanhang också träffar sin respektive där. Ärligt talat, var skulle de annars träffas?
söndag, januari 15, 2006
Studenter i föräldraförsäkringsfälla
DN skriver idag om studenten Ebba Hedberg som inte kommer att få mer än garantibeloppet i föräldrapenning, trots att hon haft en högre inkomst innan hon började plugga, eftersom hon inte tagit studiemedel. Om man börjar studera utan att ta studiemedel, faller man nämligen ur försäkringssystemet.
Även om Ebbas fall kan anses vara lite speciellt - förutom att hon valde bort lånedelen sålde hon en lägenhet under året vilket innebar att hon slog i inkomsttaket och därmed inte heller fick bidragsdelen i studielånet. Men även om just det kanske inte händer så många studenter varje år, så är artikeln ett bra exempel på hur ofullständigt socialförsäkringssystemet är för studenter. Flera olika system för föräldrapenning, sjukskrivning, arbetslöshetsersättning och socialbidrag gör att det är en djungel av olika regler, och i många fall undantag och speciallösningar för studenter. Det är inte ovanligt att studenter faller mellan stolarna och plötsligt är oförsäkrade, och många studenter vet inte hur deras ekonomiska situation skulle se ut om de blev sjuka eller fick barn.
Förutom att detta drabbar alla de studenter som faktiskt blir sjuka eller får barn eller avbryter sin utbildning, bidrar det till bilden av studier som ett riskprojekt. Trots att vi har ett av världens bästa studiemedelssystem, kan den enskilda individen drabbas hårt om man inte följer mallen för hur en student ska ta sig igenom sin utbildning. Och om studier verkar vara riskfyllt innebär det att de som redan har mest förbehåll för att läsa vidare - de med studieovan bakgrund - i ännu högre utsträckning väljer att avstå från högskoleutbildning.
De ofullständiga och dåliga socialförsäkringssystemen för studenter är alltså inte bara ett hot mot nuvarande studenters ekonomiska situation, utan i högsta grad ett hot mot målet om breddad rekrytering. Sveriges studenter behöver ett genomtänkt och heltäckande socialförsäkringssystem nu!
fredag, januari 13, 2006
Uppsatsen inlämnad!
Jajemän, vad säger man? Äntligen klar med sista ändringarna, och uppsatsen är avslutad. Eller nja, inte helt, den ska läggas fram på seminarium senare i vår, men för nu är det klart. I början på nästa vecka ska jag bara fixa alla papper, så börjar jag på pastoralinstitutet veckan efter det. En ny fas i livet och utbildningen. Spännande. Fast innan jag börjar fundera på det ska jag njuta lite av ledigheten!
torsdag, januari 12, 2006
Utbildningspolitisk debatt med klass
Pelles intressanta utbildningspolitiska blogg Utbildning med klass uppdateras inte jätteofta och med varierande frekvens, men det är alltid läsvärt och intressant. Efter en paus under december finns nu flera intressanta inlägg om 50%-målet, bostadslobbying och debattonen i akademin. Missa inte!
onsdag, januari 11, 2006
Marta - med rätt att rösta!
På kyrkorådets extra sammanträde idag utsågs jag som väntat till elektor i ärkebiskopsvalet, vilket helt enkelt betyder att jag får vara med och rösta i såväl provval (då kandidaterna vaskas fram) som det slutgiltiga valet. Redan 8/2 är provvalet, så ganska snart vet vi på riktigt om spekulationerna har stämt, eller om det dyker upp någon ny darkhorse i slutspurten.
På kyrkorådssammanträdet, som var det första på den nya mandatperioden, delades också domprostens pressmeddelande ut (som jag skrev om igår) - antagligen för att förhindra all ryktesspridning om att hon skulle ställa upp i ärkebiskopsvalet. För övrigt var det ett mycket trevligt första möte, där vi dessutom var fulltaliga - samtliga ledamöter och ersättare närvarande. Det bådar gott för perioden!
Några tidigare inlägg om ärkebiskopsvalet finns här, här och här.
På kyrkorådssammanträdet, som var det första på den nya mandatperioden, delades också domprostens pressmeddelande ut (som jag skrev om igår) - antagligen för att förhindra all ryktesspridning om att hon skulle ställa upp i ärkebiskopsvalet. För övrigt var det ett mycket trevligt första möte, där vi dessutom var fulltaliga - samtliga ledamöter och ersättare närvarande. Det bådar gott för perioden!
Några tidigare inlägg om ärkebiskopsvalet finns här, här och här.
tisdag, januari 10, 2006
Kvinnliga ärkebiskopskandidater
[Uppdaterad] Föreningen Forum för prästvigda kvinnor presenterar idag en lista på åtta kvinnliga kandidater till ärekebiskopsvalet, skriver Kyrkans tidning. Listan toppas av Ann-Louise Eriksson, docent och chef för Svenska kyrkans forskningsavdelning, följd av Margarethe Isberg, domprost i Västerås, och Tuulikki Koivunen Bylund, domprost i Uppsala. Tanken är att lansera ett flertal namn för att visa på den bredd av kompetenta prästvigda kvinnor som finns i Svenska Kyrkan, och att öppna för att även kandidater utanför biskopskollegiet ska finnas med i valet.
Även om det mycket riktigt är en lista på bra, kompetenta kandidater, har jag svårt att tro att någon av dem kommer finnas med i slutstriden. Säkert kommer någon eller några av dem gå vidare efter provvalet, men som jag skrivit om tidigare är det nog helt enkelt för stort hinder att inte vara biskop - och särskilt för kvinnor. Däremot är listan en bra sammanställning av vilka kvinnor som kommer vara aktuella i kommande biskopsval de närmaste åren. Jag tror att inte bara de tre första, utan även en del av de andra kommer ha chans att bli biskop innan de når pensionsåldern.
[Uppdatering] Idag onsdag dementerar Uppsalas domprost Tuulikki Koivunen Bylund att hon ställer upp i valet. Hon har varit bortrest och inte nåtts av förfrågan från forum för prästvigda kvinnor, men säger att hon tillfrågats flera gånger av olika personer men hela tiden sagt nej. Kyrkans tidning skriver:
Även om det mycket riktigt är en lista på bra, kompetenta kandidater, har jag svårt att tro att någon av dem kommer finnas med i slutstriden. Säkert kommer någon eller några av dem gå vidare efter provvalet, men som jag skrivit om tidigare är det nog helt enkelt för stort hinder att inte vara biskop - och särskilt för kvinnor. Däremot är listan en bra sammanställning av vilka kvinnor som kommer vara aktuella i kommande biskopsval de närmaste åren. Jag tror att inte bara de tre första, utan även en del av de andra kommer ha chans att bli biskop innan de når pensionsåldern.
[Uppdatering] Idag onsdag dementerar Uppsalas domprost Tuulikki Koivunen Bylund att hon ställer upp i valet. Hon har varit bortrest och inte nåtts av förfrågan från forum för prästvigda kvinnor, men säger att hon tillfrågats flera gånger av olika personer men hela tiden sagt nej. Kyrkans tidning skriver:
– Jag har gjort mitt för emancipationen genom att ställa upp i biskopsvalet i Skara och Åbo och ser det inte som min uppgift att ställa upp bara för att jag är kvinna.
Tuulikki Koivunen Bylund tycker att det är bra av Forum för prästvigda kvinnor i Svenska kyrkan att visa att det finns många kompetenta kvinnor till posten som ärkebiskop och är noga med att poängtera att samtliga kvinnor på listan skulle vara bra val. Men hon är övertygad om att de som röstar inte kommer att rösta på en kvinna.
– Caroline Krook hade haft en chans men sedan hon tackat nej tror jag inte att en kvinna kommer att bli vald, säger Tuulikki Koivunen Bylund. Jag hade gärna ställt upp om det hade funnits en chans.
måndag, januari 09, 2006
USA:s president är en kvinna
... i alla fall i tv-serien Commander in chief som har svensk premiär i TV4 ikväll. Serien hårdlanseras med reklam i den egna kanalen och på stortavlor. Serien sägs vara en mer lättillgänglig variant av Vita huset och frågan är om den, liksom i USA går om sin föregångare i populäritet. I USA har serien också beskyllts för att vara en (tidig) del av Hillary Clintons presidentvalskampanj 2008, med syftet att vänja den amerikanska allmänheten vid tanken på en kvinnlig president.
Premiären är ikväll med ett dubbelavsnitt kl 20.00 i tv4, med flera repristillfällen i veckan. Vita huset säsong 6 har premiär i svt1 den 23/1 (samma avsnitt som visats i svt24 under hösten), så på måndagarna framöver kan man få dubbel dos amerikansk politik - commander in chief kl 20 och vita huset kl 22.
Läs mer om commander in chief hos superba tv-bloggen 43 minuter:
TV4 börjar sända "Commander in chief"
Slaget om vita huset
Vad? Sänds "Commander in chief" på TV4?
[Uppdatering]
Länkarna till 43 minuter blev jättefula. Nu är de fixade.
Premiären är ikväll med ett dubbelavsnitt kl 20.00 i tv4, med flera repristillfällen i veckan. Vita huset säsong 6 har premiär i svt1 den 23/1 (samma avsnitt som visats i svt24 under hösten), så på måndagarna framöver kan man få dubbel dos amerikansk politik - commander in chief kl 20 och vita huset kl 22.
Läs mer om commander in chief hos superba tv-bloggen 43 minuter:
TV4 börjar sända "Commander in chief"
Slaget om vita huset
Vad? Sänds "Commander in chief" på TV4?
[Uppdatering]
Länkarna till 43 minuter blev jättefula. Nu är de fixade.
Trängselskatten verkar funka!
Det har skrivits bloggmeter om Stockholmsförsöket och trängselskatten. Nu när det är i full gång kan bara konstateras att det verkar fungera. Ekot rapporterar att miljöavgiftskansliet uppskattar att infartstrafiken minskat med mer en fjärdedel mot en vanlig vardagmorgon i höstas, och trafiken inne i innerstan har minskat nästan lika mycket. Det som många var rädda för, nämligen att det istället skulle bli trängsel i kollektivtrafiken och på avgiftsfria Essingeleden, verkar inte heller ha blivit problem.
Det är naturligtvis för tidigt att utvärdera, men idag ser trängselskatten ut som en succé. Man verkar uppnå det man vill - minskad trafik och trängsel - utan de risker som man såg, en överbelastad kollektivtrafik. Än så länge vet vi ju i och för sig inte heller hur betalsystemen kommer fungera, men kanske även de olyckskorpar som avfärdat transpondrar och internetbetalningarna kommer att vara överbevisade snart.
I London sägs opinionen ha svängt efter ungefär tre dagar med trängselskatt. Hur länge dröjer det innan stockholmarna ser fördelarna med mindre trängsel, bättre framkomlighet och bättre kollektivtrafik?
Det är naturligtvis för tidigt att utvärdera, men idag ser trängselskatten ut som en succé. Man verkar uppnå det man vill - minskad trafik och trängsel - utan de risker som man såg, en överbelastad kollektivtrafik. Än så länge vet vi ju i och för sig inte heller hur betalsystemen kommer fungera, men kanske även de olyckskorpar som avfärdat transpondrar och internetbetalningarna kommer att vara överbevisade snart.
I London sägs opinionen ha svängt efter ungefär tre dagar med trängselskatt. Hur länge dröjer det innan stockholmarna ser fördelarna med mindre trängsel, bättre framkomlighet och bättre kollektivtrafik?
lördag, januari 07, 2006
Rödgrön ökning i skop
Man ska inte läsa opinionsundersökningar alltför noggrant eller lägga för stor vikt vid dem. De tycker dessutom ofta olika. Men visst är det en rolig start på året att få veta att skops mätning (på svd.se), gjord under den värsta tsunami-kommissions-rapport-stormen, visar att s+v+mp tillsammans får över 50% av stödet. Svd skriver visserligen att sifos siffror ser helt annorlunda ut, med en ledning för allianspartierna. Det ska bli spännande att se vart det rör sig, och vilka som har rätt, i mätningarna framöver.
Förhoppningar 2006
I förra inlägget med årets-listan 2005, lovade jag att också skriva ett inlägg om förhoppningar inför 2006. Det tog några dagar, men nu är det dags. Och jag lovar att postningstakten ska komma upp till åtminstone flera inlägg i veckan snart, nu är uppsatsen nästan klar och jag har varit tokledig några dagar. Hur som helst, here goes:
2006 ser jag fram emot:
Valår: Finns så mycket att säga om att det blir svårt att hålla sig inom rimliga gränser. Men det ska bli kul, svårt, spännande, viktigt, slitsamt och helt fantastiskt. Jag älskar val. Vi startar med kårvalet i april, sen ökar vi! Och tar hem segern i september!
Examen: om bara några veckor när jag fått min d-uppsats godkänd blir jag teologie kandidat. Inte illa efter sex och ett halvt år i Uppsala :-). Sen börjar jag på pastoralinstitutet, sista året på prästutbildningen. Räkna med att ni kommer kunna följa en del av mina reflektioner därifrån på bloggen.
Kyrkomötet: jag fick ju visserligen vara med några dagar i höstas, men jag ser fram emot att vara med på riktigt från början inför årets kyrkomöte, få sitta med i något utskott och kunna motionera och så. SKa bli mycket intressant och spännande. Ett givet bloggämne, det med :-).
Feminismens återkomst: efter förra årets backlash hoppas jag att 2006 blir året då man slutar diskutera fördomar, rädslor och orimliga anklagelser, och istället fokuserar på de verkliga problemen - att kvinnor och män behandlas olika, har olika tillgång till makt och resurser och att alltför många kvinnor är offer för våld i relationer. Lite proportioner, tack.
Ärkebiskopsvalet: bara några veckor kvar till provvalet då kandidaterna slutligt fastställs. Det kommer som jag skrivit tidigare sannolikt stå mellan två personer, men mellan dem är det långt ifrån avgjort. Jag återkomer i ämnet, var så säker.
Bra tv-vår: Commander in chief (med Geena Davis som amerikas president) börjar på måndag, snart också Veronica Mars, snart kommer säsong 6 av Vita huset på SVT1 (förhoppningsvis på bättre sändningstid än när den gått i 24:an). Och det är bara början. Hur ska man hinna ha ett liv?
Överraskningar: det vore ju ohygligt sorgligt om man en vecka in på det nya året visste allt som skulle hända. Så mest av allt ser jag fram emot allt det som jag inte har någon aning om än.
Gott nytt 2006!
2006 ser jag fram emot:
Valår: Finns så mycket att säga om att det blir svårt att hålla sig inom rimliga gränser. Men det ska bli kul, svårt, spännande, viktigt, slitsamt och helt fantastiskt. Jag älskar val. Vi startar med kårvalet i april, sen ökar vi! Och tar hem segern i september!
Examen: om bara några veckor när jag fått min d-uppsats godkänd blir jag teologie kandidat. Inte illa efter sex och ett halvt år i Uppsala :-). Sen börjar jag på pastoralinstitutet, sista året på prästutbildningen. Räkna med att ni kommer kunna följa en del av mina reflektioner därifrån på bloggen.
Kyrkomötet: jag fick ju visserligen vara med några dagar i höstas, men jag ser fram emot att vara med på riktigt från början inför årets kyrkomöte, få sitta med i något utskott och kunna motionera och så. SKa bli mycket intressant och spännande. Ett givet bloggämne, det med :-).
Feminismens återkomst: efter förra årets backlash hoppas jag att 2006 blir året då man slutar diskutera fördomar, rädslor och orimliga anklagelser, och istället fokuserar på de verkliga problemen - att kvinnor och män behandlas olika, har olika tillgång till makt och resurser och att alltför många kvinnor är offer för våld i relationer. Lite proportioner, tack.
Ärkebiskopsvalet: bara några veckor kvar till provvalet då kandidaterna slutligt fastställs. Det kommer som jag skrivit tidigare sannolikt stå mellan två personer, men mellan dem är det långt ifrån avgjort. Jag återkomer i ämnet, var så säker.
Bra tv-vår: Commander in chief (med Geena Davis som amerikas president) börjar på måndag, snart också Veronica Mars, snart kommer säsong 6 av Vita huset på SVT1 (förhoppningsvis på bättre sändningstid än när den gått i 24:an). Och det är bara början. Hur ska man hinna ha ett liv?
Överraskningar: det vore ju ohygligt sorgligt om man en vecka in på det nya året visste allt som skulle hända. Så mest av allt ser jag fram emot allt det som jag inte har någon aning om än.
Gott nytt 2006!
tisdag, januari 03, 2006
Årets-listan 2005
Nytt år, och dags för återblickar, löften och förhoppningar. Har aldrig riktigt gillat nyårslöften, och tänker inte utfärda något offentligt löfte här heller. Men några återblickar och några förhoppningar blir det (i ett eget inlägg). Har ju utlovat en åretslista, och har till slut lyckats samla mig för att skriva den. Knappast komplett och utan ordning, men här kommer den:
Årets beslut: Kyrkomötets ja till välsignelse över partnerskap. Är dessutom otroligt glad och tacksam för att jag fick vara med och ta det.
Årets politiska fråga: Delning av föräldraförsäkringen. Vi vann inte på partikongressen, men slaget är inte förlorat. Nästa ordinarie partikongress kommer en majoritet vara för, och vi har mycket att göra tills dess...
Årets politikermingel: Almedalen. Kommentarer överflödiga.
Årets backlash: Feminismen. Just när det verkade som det faktiskt började finnas urymme att arbeta politiskt, framför allt kring frågan om mäns våld mot kvinnor slog könskriget till och plötsligt gick det knappt att vara feminist längre. Från politisk självklarhet till paria på ett par månader. Förhoppningsvis är den lika snabbt övergående som den dök upp.
Årets förnyelse: Sossarnas sidoorganisationer - tre av fyra har fått nya ordförande under året. Anna Sjödin i SSU, Magdalena Streijffert i S-studenter och Peter Weiderud i Broderskap. Tror att dessa tre alla kommer vara konstruktiva krafter i partiet framöver, och (tillsammans med s-kvinnor) fortsätta sidoorganisationernas stolta tradition av att jobba tillsammans i viktiga frågor.
Årets fågel fenix: SSU. Efter skandalerna i våras, då en lång tids konflikter och missförhållanden kom i dagen, lyckades man samla ihop sig till en hyfsat enad kongress och enhälligt välja styrelse. Även om det finns mycket kvar att jobba med i ssu, är det tydligt att ssu har gått från att ägna all energi åt inre stridigheter till att faktiskt driva politik och även utmana partiet i frågor som flyktingamnesti och föräldraförsäkring. Fortsätt så!
Årets skandal: Universitetets granskning av Eva Lundgren. Kommer (så småningom) att gå till historien som en rättsröta utan like.
Årets val: Kyrkovalet. Inte bara som uppladdning inför nästa år, utan också i sin egen rätt. Är naturligtvis också glad för att ha blivit invald i kyrkomötet, ser fram emot (minst) fyra spännande år!
Årets oroande: Situationen i Zimbabwe. Snabbt på väg mot botten och få tecken på positiva förändringar.
Årets fest: Laboremus årsmötesfest 12/2. Och så Hanna och Johans bröllop.
Årets konsertupplevelse: Lauryn Hill på skeppsholmen. Och min systers spelning på taj mahal i Västerås i augusti.
Årets webbplats: sr.se. Nu även med podradio. Public service: i love you.
Årets tv-besvikelse: Kommissionen. Började bra men tappade sen. Vem tror på en terrorist som vill kämpa mot aids? Och varför slarvade de bort Nils-och-Anne-spåret så fort och varför blev aldrig Karim och Uni ihop? Fast Lena Lagerfeldt skulle kunna få bli statsminister...
Årets julklapp: En svart ipod nano. Väntar otåligt på paketet från applestore som är på väg...
Årets skivor: John Legend "Get lifted" (fast den kom 2004), Kanye West "Late Registration", Robyn "Robyn".
Årets tv-serier: American dreams (hopplöst underskattad), west wing, scrubs och lost.
Årets filmer: Door in the floor och Zozo.
Årets soundtrack-of-my-life: "Be mine" med Robyn. Och nej, inga kommentarer eller detaljer. Fast det handlar inte (bara) om mitt kärleksliv.
Årets personliga överraskning: Att jag blev bloggare. Inget planerat och definitivt inte att jag skulle fortsätta och att jag skulle trivas så bra med det.
fredag, december 30, 2005
Kort presentation av min uppsats om Sex and the city
Det har kommit lite påstötingar om att jag ska berätta lite om min uppsats. Och nu när den nästan är klar kan jag väl avslöja lite. Är inte helt klar med diskussionsdelen och så där, och har inte haft min sista handledning än, så jag tänker inte publicera något av det jag skrivit. Men i stora drag iaf. När den är helt klar kommer jag att lägga ut den, förhoppningsvis på min nya hemsida som jag har fått i julklapp av min snälla bror Johannes. Den är dock inte klar än, men det lär ni märka när den är.
Min uppsats går under arbetsnamnet "Frigörelse inom normerna" och är en d-uppsats (10p) i religionssociologi, inom fältet Media, Religion, Kultur. Jag har gjort gruppintervjuer med tjejer (runt 24-27 år, de flesta) som tittar på Sex and the city, om hur de uppfattar programmet och kopplar ihop det med egna erfarenheter och värderingar kring relationer, sexualitet och kön. Inom religionssociologin finns det en del forskning kring populärkultur och meningsskapande, där man menar att media och populärkultur i olika former kan fungera som ett verktyg eller en plats för människors identitets- och meningsskapande, och på så sätt fylla (i vid mening) religiösa funktioner. Min tes är att de olika värderingar, normer och historier om kärlek, sex och relationer tillsammans fungerar som en övergripande berättelse eller meningssystem som individer tolkar sina egna erfarenheter av kärlek och relationer utifrån. I den berättelsen finns också en hel del uppfattningar om kvinnor och män. Sex and the city - liksom naturligtvis många andra program, filmer, tidningar o.s.v. - kan fungera som en tolkningsnyckel eller verktyg för att göra såna tolkningar.
Intervjuerna stöder i stort sett min tes (även om det är en väldigt liten studie och man egentligen inte kan dra så mycket slutsatser utifrån den), och det är tydligt att det finns flera parallella normsystem - i tv-serien såväl som i verkligheten - som tjejerna förhåller sig till på olika sätt. De använder olika strategier för att balansera ett mer traditionellt kvinnoideal, romantiska idéer, heteronormativitet med deras mer medvetna ideal kring självständighet, ömsesidighet och frigjordhet. Titeln "frigörelse inom normerna" är ett citat från en av mina informanter, när hon beskriver varför hon gillar serien. Inom vissa givna ramar ger den möjlighet till frigörelse från traditionella relations- och kvinnoideal. De beskriver också hur de använder serien på olika sätt - som bollplank, för att ge exempel när man diskuterar eller ge stöd och tips.
Ja, typ det här handlar min uppsats om. Ni kommer få chans att läsa mer när allt är klart.
Min uppsats går under arbetsnamnet "Frigörelse inom normerna" och är en d-uppsats (10p) i religionssociologi, inom fältet Media, Religion, Kultur. Jag har gjort gruppintervjuer med tjejer (runt 24-27 år, de flesta) som tittar på Sex and the city, om hur de uppfattar programmet och kopplar ihop det med egna erfarenheter och värderingar kring relationer, sexualitet och kön. Inom religionssociologin finns det en del forskning kring populärkultur och meningsskapande, där man menar att media och populärkultur i olika former kan fungera som ett verktyg eller en plats för människors identitets- och meningsskapande, och på så sätt fylla (i vid mening) religiösa funktioner. Min tes är att de olika värderingar, normer och historier om kärlek, sex och relationer tillsammans fungerar som en övergripande berättelse eller meningssystem som individer tolkar sina egna erfarenheter av kärlek och relationer utifrån. I den berättelsen finns också en hel del uppfattningar om kvinnor och män. Sex and the city - liksom naturligtvis många andra program, filmer, tidningar o.s.v. - kan fungera som en tolkningsnyckel eller verktyg för att göra såna tolkningar.
Intervjuerna stöder i stort sett min tes (även om det är en väldigt liten studie och man egentligen inte kan dra så mycket slutsatser utifrån den), och det är tydligt att det finns flera parallella normsystem - i tv-serien såväl som i verkligheten - som tjejerna förhåller sig till på olika sätt. De använder olika strategier för att balansera ett mer traditionellt kvinnoideal, romantiska idéer, heteronormativitet med deras mer medvetna ideal kring självständighet, ömsesidighet och frigjordhet. Titeln "frigörelse inom normerna" är ett citat från en av mina informanter, när hon beskriver varför hon gillar serien. Inom vissa givna ramar ger den möjlighet till frigörelse från traditionella relations- och kvinnoideal. De beskriver också hur de använder serien på olika sätt - som bollplank, för att ge exempel när man diskuterar eller ge stöd och tips.
Ja, typ det här handlar min uppsats om. Ni kommer få chans att läsa mer när allt är klart.
Fem favoriter
Inspirerad av RS på Kulturbloggen tänkte jag lista mina fem favoritinlägg under året - eller sen juni, då jag startade bloggen. Det gjorde jag i ett infall utan närmare överväganden eller planer, och jag är faktiskt förvånad över att det har varit så kul och att gått så bra att skriva. Sen är det ju såklart kul att folk vill läsa, men det roligaste med bloggandet är nog ändå att jag har hittat en form att skriva i som jag trivs med.
Snart kommer en stor årsbästalista. Men det blir nog tyvärr efter nyår, har bra flyt i uppsatsskrivandet och det gäller ju att smida medan järnet är varmt...
Så länge, här följer mina fem favoritinlägg under året:
Jag är politiskt korrekt - så jag har ingen humor!
Var finns den kristna vänstern?
Besviken på partistyrelsen
Jag vill inte vara en "stark kvinna"!
Namnunderskrifter - rätt väg för opinionsbildning?
Om akademikerarbetslösheten och snedrekryteringen
Oj, det blev visst sex stycken. oh well, så får det vara. Skulle nån mer göra en sån lista, länka i kommentarerna som vanligt.
Snart kommer en stor årsbästalista. Men det blir nog tyvärr efter nyår, har bra flyt i uppsatsskrivandet och det gäller ju att smida medan järnet är varmt...
Så länge, här följer mina fem favoritinlägg under året:
Jag är politiskt korrekt - så jag har ingen humor!
Var finns den kristna vänstern?
Besviken på partistyrelsen
Jag vill inte vara en "stark kvinna"!
Namnunderskrifter - rätt väg för opinionsbildning?
Om akademikerarbetslösheten och snedrekryteringen
Oj, det blev visst sex stycken. oh well, så får det vara. Skulle nån mer göra en sån lista, länka i kommentarerna som vanligt.
torsdag, december 22, 2005
måndag, december 19, 2005
Bloggblogg med bonusbild
Det blir inte mycket bloggat nu i uppsatsruschen. Så mycket att skriva och så lite tid. Och ska man hinna med att fira jul också mitt i alltihop. Hoppas ni har överseende med mitt låga postningstempo, återkommer nog med full kraft efter trettonhelgen. Som lite kompensation bjuder jag här på Domkyrkan i vinterskrud (bilden tagen igår vid 13.30 ungefär).
tisdag, december 13, 2005
Jag är politiskt korrekt - så jag har ingen humor!
Debatten som jag refererade till i förra inlägget har fortsatt såväl hos Karin som här hos mig, och tagit lite nya vändningar. På ett ställe i debatten hos Karin blev jag anklagad för politisk korrekthet och för att därmed vilja döda i princip all humor. Men är verkligen politisk korrekthet ett hot mot humor – och är politisk korrekthet (bara) dåligt?
Om politisk korrekthet är en ängslighet inför att göra ”fel” så till den grad att uttryck inte tillåts, eller att man bara kan säga något som går i linje med en smal mittfåra, och det inte är grundat i någon analys eller övertygelse utan just ängslighet, då är det såklart problematiskt. Men jag tycker det är ganska sällan man stöter på den typen av politisk korrekthet. Betydligt oftare uppfattar jag att människor reagerar på att grupper i samhället – minoriteter eller underordnade på något sätt – inte ska behandlas eller beskrivas på ett nedvärderande sätt. Ibland är det grundat i en mer genomarbetad maktanalys, ibland mest i en känsla av att det inte är okej, och en insikt i att det fortfarande i vårt samhälle finns en norm, och att den normen är en vit, medelålders frisk heterosexuell medelklassman, och att alla, eller faktiskt de flesta, inte passar in i den normen.
I det senare fallet blir beskyllningarna om politisk korrekthet som feghet något missriktade, och även om man på ett sätt kan tycka att det är fånigt att man inte får säga eller skämta om vad som helst, så handlar det just tolkningsföreträde och vem som har rätt att definiera vad i samhället. Det som kallas för politisk korrekthet tycker jag oftast handlar om en vaksamhet på ogrundade skillnader och normer, en omsorg om att inte trampa på redan utsatta och en insikt om att hur vi pratar och hur vi skämtar är en del av hur vi formar samhället och uppfattar världen. Det är en grundläggande sociologisk kunskap att språket är en väldigt viktig del av hur vi lär oss om världen, och hur vi talar och interagerar med varandra är helt centralt för hur vi uppfattar men också är med och konstruerar den sociala verkligheten (det här kan man läsa mer om i sociologiklassikern Kunskapssociologi av Berger & Luckman). I det ljuset spelar det stor roll vilket språk man använder och inte minst hur man skämtar.
Flera av debattörerna har hävdat dels att man inte kan ”blanda ihop” skämt och trakasserier, att humor och skämt är oskyldigt och mobbing är något helt annat. Fast alla som har blivit obehagliga till mods av ett skämt någon gång håller nog inte med. Jag tror inte att det bara beror på att olika individer slumpmässigt har olika humor, utan på att vi lever i ett samhälle där det spelar roll vad man har för ursprung, för kön, för sexualitet bland annat. Och i de här aspekterna finns det tydliga maktstrukturer – det handlar inte alls bara om kön. Ofta används skämt och språkbruk för att definiera och konstruera kön, sexualitet, etnicitet, klass o.s.v. Kanske inte alltid som ett medvetet maktmedel, men hur man pratar om exempelvis homosexuella på en arbetsplats påverkar såklart hur lätt det är att accepteras som homosexuell just där – ingen slump att det nästan inte finns några öppet homosexuella fotbollsspelare med tanke på hur jargongen kan gå där (och nej, jag har aldrig varit i ett omklädningsrum men däremot läst en del forskning i frågan). I forskning kring sexuella trakasserier är mer eller mindre grova skämt om kvinnor (och sex) en ständigt återkommande strategi för att trakassera kvinnor. Det varierar i vilken grad skämtaren uppfattar det som medveten mobbing, det händer också att alla (även offret, till en början) bara tycker att det är "på skämt" - tills andra saker dyker upp.
En annan återkommande åsikt är att man måste kunna skämta om stereotyperna och att humorn är en motstrategi, ofta med exemplet judar som har en rik flora av (ganska grova) judeskämt. Jag tror absolut att det kan vara så – men då handlar det mycket om vem som säger vad med vilket syfte. Jag gillar exempelvis tidningen Gringo som mycket spelar på fördomar om förorten. Men jag skulle aldrig kunna skriva eller säga de saker som står där – just eftersom jag hör till majoritetssamhället ur den aspekten. Jag har inga erfarenheter av det utanförskap som förorten idag (bland mycket annat) innebär. På samma sätt är det en otrolig skillnad på om män skämtar om att kvinnor är som höns/inte har simultanförmåga/inte kan köra bil/inte gillar sex, och om kvinnor skämtar om den utsatthet det innebär att leva i ett samhälle där folk på allvar tror att kvinnor inte kan köra bil. Jag uppfattar det inte heller som befriande när kvinnor skämtar på ett sätt som bara upprepar stereotyper (varken om män eller kvinnor) men där kan man ju ha olika uppfattningar. Jag vidhåller dock att det är stor skillnad på när kvinnor och män skämtar på det sättet (om kvinnor, men även om män).
Det är kanske sant att man kan skämta om vad som helst. Men om den som är i en överordnad position på något sätt skämtar på bekostnad av en person eller grupp som är underordnad, vem är det då som kan avgöra om det är kul?
Jag känner mig inte särskilt begränsad av min "politiska korrekthet". Jag tycker helt enkelt inte att det är särskilt kul att skämta på ett sätt där rådande maktordning och stereotyper reproduceras. Det betyder inte att jag inte skämtar om exempelvis kön, och då menar jag inte bara uttalad feministisk humor. Men ganska mycket såkallad humor uppfattar jag bara som upprepningar av den maktstruktur som markerar skillnaderna mellan män och kvinnor, och som överordnar män som grupp över kvinnor som grupp. Och det tycker inte jag är så särskilt kul.
måndag, december 12, 2005
Könskränkningar finns hela tiden
Idag har jag tillbringat dagen på Doktorand -05, Uppsala studentkårs utbildningsdag om sexuella trakasserier och könskränkningar. Jag är som bekant inte doktorand, utan var där som studentrepresentant i universitetets jämställdhetskommitté.
Det var både en väldigt intressant och ganska nedslående dag. Trots att jag läst en del samt arbetat praktiskt och politiskt med frågan lärde jag mycket nytt. Det finns en hel del ny forskning, inte minst här i Uppsala, om vad könskränkningar och sexuella trakaserier är, och framför allt hur processerna och erfarenheterna kan se ut. Särskilt intressant var presentationen av Fredrik Bondestams och Gunilla Carstensens kvalitativa studie om erfarenheter avkönskränkande processer bland doktorander i Uppsala. De menar att det är mycket problematiskt att se könskränkningar som enskilda isolerade händelser som kan avgränsas, anmälas och utredas. Istället måste man ha en förståelse av att det hela tiden pågår könskränkande processer - att det i akademin hela tiden upprätthålls och reproduceras en hierarkisk ordning mellan könen. Samtidigt som det kan tyckas hopplöst och svårt att arbeta mot dessa processer, är det viktigt att ändå hela tiden benämna och bemöta de olika uttryck som de här processerna tar. Och när det handlar om beteenden som faller inom ramen för det som är anmälningsbart, så ska man självklart göra det - eller åtminstone undersöka möjligheterna. Den viktigaste stategin, enligt Bondestam, var just att bryta tystnaden. Varje gång vi inte pratar om de här systematiska könskränkningarna, underlättar det för dem som utför och upprätthåller det kränkande klimatet, och genom att sätta ord på erfarenheterna kan man sakta arbeta mot förändring. (Hela Bondestams och Cartensens rapport finns som pdf här).
Som en ironisk illustration till detta ämne, läste jag Karin Långström Vinges vanligtvis mycket tänkvärda och underhållande blogg. Idag hade hon lagt ut en skämtbild om "kvinnans hjärna". Huruvida det är roligt eller inte kan man väl ha olika uppfattningar om. Jag tyckte att det inte var det minsta roligt, och skrev det i kommentarerna (bland alla "hö-hö"-kommentarer från män). Jag gjorde en lite längre utläggning om problemen med att reproducera steretyper om kvinnor och om mina erfarenheter av dagens diskussioner om könskränkande behandling. Ett inlägg som besvarades av en anonym kommentator med: "spänn av, gumman..."
I rest my case.
Det var både en väldigt intressant och ganska nedslående dag. Trots att jag läst en del samt arbetat praktiskt och politiskt med frågan lärde jag mycket nytt. Det finns en hel del ny forskning, inte minst här i Uppsala, om vad könskränkningar och sexuella trakaserier är, och framför allt hur processerna och erfarenheterna kan se ut. Särskilt intressant var presentationen av Fredrik Bondestams och Gunilla Carstensens kvalitativa studie om erfarenheter avkönskränkande processer bland doktorander i Uppsala. De menar att det är mycket problematiskt att se könskränkningar som enskilda isolerade händelser som kan avgränsas, anmälas och utredas. Istället måste man ha en förståelse av att det hela tiden pågår könskränkande processer - att det i akademin hela tiden upprätthålls och reproduceras en hierarkisk ordning mellan könen. Samtidigt som det kan tyckas hopplöst och svårt att arbeta mot dessa processer, är det viktigt att ändå hela tiden benämna och bemöta de olika uttryck som de här processerna tar. Och när det handlar om beteenden som faller inom ramen för det som är anmälningsbart, så ska man självklart göra det - eller åtminstone undersöka möjligheterna. Den viktigaste stategin, enligt Bondestam, var just att bryta tystnaden. Varje gång vi inte pratar om de här systematiska könskränkningarna, underlättar det för dem som utför och upprätthåller det kränkande klimatet, och genom att sätta ord på erfarenheterna kan man sakta arbeta mot förändring. (Hela Bondestams och Cartensens rapport finns som pdf här).
Som en ironisk illustration till detta ämne, läste jag Karin Långström Vinges vanligtvis mycket tänkvärda och underhållande blogg. Idag hade hon lagt ut en skämtbild om "kvinnans hjärna". Huruvida det är roligt eller inte kan man väl ha olika uppfattningar om. Jag tyckte att det inte var det minsta roligt, och skrev det i kommentarerna (bland alla "hö-hö"-kommentarer från män). Jag gjorde en lite längre utläggning om problemen med att reproducera steretyper om kvinnor och om mina erfarenheter av dagens diskussioner om könskränkande behandling. Ett inlägg som besvarades av en anonym kommentator med: "spänn av, gumman..."
I rest my case.
Fraggelnostalgi
Drabbades av total nostalgichock idag när jag upptäckte att svt:s barnkanalen sänder Fragglarna på eftermiddagarna! Nu är jag ganska sällan hemma under barnprogramstid, men det värmer onekligen ett 70-talisthjärta att veta att ännu en generation barn får njuta av mitt favvo-barnprogram.
fredag, december 09, 2005
Ärkebiskopskandidater
Idag spekulerar Kyrkans tidning vidare om ärkebiskopskandidater, vilket jag skrivit om tidigare.
Få känner sig kallade
"Vid en närmare granskning av kyrkans biskopar blir startfältet i ärkebiskopsvalet inte stort. Det är över 70 år sedan en icke biskopsvigd präst blev ärkebiskop.
De senaste tre ärkebiskoparna har tillträtt när de var mellan 54 och 61. Den blivande ärkebiskopen finns alltså troligen bland de biskopar som inte fyllt 62 när de tillträder.
(...)
Kvar finns Esbjörn Hagberg och Ragnar Persenius och Anders Wejryd.
(...) Flera hade hoppats på Caroline Krook som Svenska kyrkans första kvinnliga ärkebiskop. Utan henne blir det svårt att hitta en kvinnlig kandidat som skulle kunna konkurrera med biskoparna. Domprostarna Margareta Brandby-Cöster i Karlstad och Tulikki Koivonen Bylund i Uppsala, samt Christina Grenholm, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap, nämns ändå som tänkbara. Men tydligt är att för kvinnliga kandidater krävs något utöver det vanliga.
Två förtroendevalda ger sina förslag till förklaringar:
– Det finns inga självklara lysande stjärnor.
– Vi har haft relativt många biskopsval tätt och då har man gått till botten och försökt hitta folk."
Få känner sig kallade
"Vid en närmare granskning av kyrkans biskopar blir startfältet i ärkebiskopsvalet inte stort. Det är över 70 år sedan en icke biskopsvigd präst blev ärkebiskop.
De senaste tre ärkebiskoparna har tillträtt när de var mellan 54 och 61. Den blivande ärkebiskopen finns alltså troligen bland de biskopar som inte fyllt 62 när de tillträder.
(...)
Kvar finns Esbjörn Hagberg och Ragnar Persenius och Anders Wejryd.
(...) Flera hade hoppats på Caroline Krook som Svenska kyrkans första kvinnliga ärkebiskop. Utan henne blir det svårt att hitta en kvinnlig kandidat som skulle kunna konkurrera med biskoparna. Domprostarna Margareta Brandby-Cöster i Karlstad och Tulikki Koivonen Bylund i Uppsala, samt Christina Grenholm, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap, nämns ändå som tänkbara. Men tydligt är att för kvinnliga kandidater krävs något utöver det vanliga.
Två förtroendevalda ger sina förslag till förklaringar:
– Det finns inga självklara lysande stjärnor.
– Vi har haft relativt många biskopsval tätt och då har man gått till botten och försökt hitta folk."
torsdag, december 08, 2005
Den ljusnande framtid är vår
Bland allt prat om akademikerarbetslöshet och dystra framtidscenarier mitt i min uppsatshets (38 dagar till inlämning och examen) var det onekligen trevligt att läsa dn:s ekonomidel idag:
Präst och fritidspedagog framtidsyrken
(...)
"En säker karriär verkar den göra som väljer att bli präst. Behovet kommer att öka de närmaste åren och eftersom de flesta är över 50 år kommer pensionsavgångarna att säkra efterfrågan också på lång sikt."
Och listan över vilka eximina som leder till jobb (enligt scb):
• Lättast att få jobb
för nyutexaminerad:
Drift-, vvs- och kyltekniker
Fritidspedagoger
Verkstadsutbildade
Religionsvetare/Teologer
Specialpedagoger/speciallärare
• Svårast att få jobb
för nyutexaminerad:
Samhällsvetare
Ekonomer
Apotekare
Grundskollärare svenska/so
Sjukgymnaster
I och för sig ingen nyhet att man som präst är efterlängtad när man kommer ut. Men ändå, trevlig uppmuntran såhär en månad innan examen...
Präst och fritidspedagog framtidsyrken
(...)
"En säker karriär verkar den göra som väljer att bli präst. Behovet kommer att öka de närmaste åren och eftersom de flesta är över 50 år kommer pensionsavgångarna att säkra efterfrågan också på lång sikt."
Och listan över vilka eximina som leder till jobb (enligt scb):
• Lättast att få jobb
för nyutexaminerad:
Drift-, vvs- och kyltekniker
Fritidspedagoger
Verkstadsutbildade
Religionsvetare/Teologer
Specialpedagoger/speciallärare
• Svårast att få jobb
för nyutexaminerad:
Samhällsvetare
Ekonomer
Apotekare
Grundskollärare svenska/so
Sjukgymnaster
I och för sig ingen nyhet att man som präst är efterlängtad när man kommer ut. Men ändå, trevlig uppmuntran såhär en månad innan examen...
lördag, december 03, 2005
Är du smygsosse?
S-studenter har dragit igång en kampanj - som från början gjordes av s-studenter i Skåne lokalt - som går ut på att få ut smygsossarna ur garderoben. Det går ut på att man gör smygsosse-testet och svarar på 10 frågor och direkt får veta om ens åsikter ligger i linje med studentförbundets - om man är smygsosse, helt enkelt.
Testet finns på www.smygsosse.nu.
fredag, december 02, 2005
Hej konsument
Har haft en riktigt oproduktiv dag i mitt uppsatsskrivande idag - sov för länge, bestämde mig för att plugga hemma (funkar aldrig) och läste tidningen för länge. Dödsstöten kom med posten - nya Arena. Då gav jag upp och ägnade mig åt annat (läsa arena, till att börja med) . Till exempel att DN på stan utlyst en "hej konsument"-tävling, där läsarna ombeds besvara frågorn i hej konsument-spalten. Nu fanns inte alla frågor med längre, som "dyraste inköp" (min laptop), "favoritgrönsak" (squash) och "favoritprodukt på systemet" (Dunavar Pinot Gris), men ändå. Jag tror inte man får vara med i tävlingen om man svarar utifrån att man bor i Uppsala, men här är iaf mina svar. Se det som en fördjupad (eller förytligad, kanske) presentation.
Hej konsument
Hej konsument
Namn: Marta Elisabet Axner
Senaste impulsköp: Reakläder på hm.com, bland annat en röd manchesterkjol för 59 spänn. Paketet har dock inte anlänt än, så huruvida det var bra eller dåligt återstår att se.
Bästa promenad: Runt Flogsta eller Hågadalen.
Äter lyxmiddag på: nation, alltså inte särskilt lyxigt. Men fick jag välja fritt så blir det nog Hambergs fisk på Sysslomansgatan.
Favoritgata: Hmm, svårt. Kanske S:t Johannesgatan, det är ju mina gamla hoods (bodde en korridor där länge). Annars finns ju alla ställen jag hänger mycket på antingen på eller runt Övre Slottsgatan, som Carolina Redeviva (universitetsbiblioteket), studentkåren och Domkyrkan. Om man läser resten av mina tips här inser jag att väldigt många ligger på Sysslomansgatan, så det är väl också en bra gata.
Bästa förfestmusiken: Aretha Franklin och annan gammal schysst soul
Reser helst till: Kapstaden
En bra gå-bort-present: Pocketbok - billigt, roligt och finns överallt.
Favoritlyxartikel: Champagne, om nu det är en artikel. Och fyrverkerier, det är ganska lyxigt.
Älsklingsljud: Kaffeperkulatorn. Särskilt på morgonen när jag ligger kvar i sängen och min kombo är uppe innan mig och gör kaffe. Vilket hon nästan alltid är.
Senaste upptäckt i Stockholm: Apoteket vid Hötorget som bara har skönhets- och må-bra-grejer och inga mediciner. Köpte skavsårsplåster där i somras som hjälpte mig överleva dagen. Senaste upptäckten i Uppsala: chokladcaféet på Sysslomansgatan.
Favoritgalleri: www.flickr.com Går aldrig på galleri.
Favvosajt: sr.se, och intressant.se. Och så massa bloggar, såklart.
Här bjuder jag mamma på middag: Det gör jag extremt sällan, men skulle nog gå till Le Park vid skolgatan/sysslomansgatan. Däremot händer det att jag bjuder pappa på lunch på Il forno di legna på S:t Olofsgatan.
Fikar gärna på: Café Övre slotts eller Katedralcaféet (vid Domkyrkan)
Favortfärg: Grön egentligen. Fast just nu har jag en rosa period.
Rockstjärna jag skulle vilja träffa: Ingen. Man ska inte träffa sina idoler, de gör sig bäst på avstånd. Inte för att jag direkt har några rockstjärnor som idoler. Men jag hade värsta crushen på Håkan Hellström när det begav sig (typ våren 2001), otroligt klyschigt, jag vet. Men honom skulle jag kunna tänka mig att hångla med fortfarande ;-).
Favvoskor: Mina svarta pumps med rund tå och slingback från bianco. Ett av mina dyraste och bästa impulsköp någonsin.
Klädkonto per månad: För stort i förhållande till studiemedlet, för litet i förhållande till vilka kläder jag skulle vilja ha. Och då snackar vi inte dyra designers utan bara snygga kläder med vettig kvalitet.
Mest överskattade affär: Vet inte riktigt, men jag har svårt för nördiga ljud/musikbutiker (typ HiFi-klubben). Sen finns det några riktigt överskattade caféer i Uppsala, Ovandahls till exempel. Dyrt och tråkigt och ganska sunkigt kaffebröd oftast (fast goda mackor ibland om man har tur).
Mode jag aldrig vill se igen: Grunge. Inte klädsamt på någon.
Bästa fyllekäket: Äter väldigt sällan fyllekäk på det klassiska sättet, vilket säkert beror på att korvmojarna utanför nationerna inte håller sig med sojakorv. Men makaroner och ketchup funkar alltid.
Dansar helst till: Beyoncé
Senast gnolade: ”Refuge (when it's cold outside)” med John Legend
Bästa diktsamlingen: Läser sällan dikter, åtminstone i diktsamlingar. Har överhuvudtaget en väldigt svag relation till lyrik, något som känns som en brist i min bildning.
Bra kampanj mot sexuella trakasserier
SFS, Sveriges förenade studentkårer, har dragit igång Det handlar om makt - en kampanj om sexuella trakasserier, riktad mot såväl studenter som lärosäten. Den handlar framför allt om upplysning - att lära sig mer om vad sexuella trakasserier är, att det är ett vanligt och allvarligt problem, vilka rättigheter man har samt vad som är lärosätets ansvar. Där finns också en kontaktlista för alla lärosäten med ansvarig person att kontakta. Extra plus för fina bilder av illustratören Nina Hemmingsson.Sexuella trakasserier är ett allvarligt problem som finns överallt, men är särskilt utbrett inom högskolevärlden. C:a 15 % av kvinnliga studenter och 25 % av kvinnliga doktorander har blivit utsatta, enligt högskoleverkets rapport (6-7% av männen). Eftersom studenter och framför allt doktorander kan vara i en stark beroendesituation till sin handledare är man särskilt utsatt. Sexuella trakasserier är inte bara direkta sexuella närmanden, beröring eller förslag, utan all slags kränkande behandling på grund av kön. Det är alltid den som är drabbad som avgör om en upplevelse är kränkande eller inte, men trots det är det vanligt att det skämtas bort eller inte tas på allvar.
SFS vice ordförande Lotta Ljungquist skriver:
"Det handlar om makt! En individ utnyttjar sin makt genom att kränka en annan individ. Det handlar också om min personliga makt över mig själv och den jag är; att jag ska kunna bli lyssnad på oavsett om jag är kvinna eller man, att jag inte ska bli bedömd utifrån mitt kön."
Hela kampanjen finns här. Extra roligt tycker jag att det är, inte bara för att det är en bra kampanj i ett viktigt ämne, utan att det också är en fråga som jag har varit med och försökt driva i flera år på sfs fullmäktige. I år kom den med i verksamhetsplanen - och nu finns alltså kampanjen. Det är alltid kul att få se konkreta reslutat av det långsamma arbetet som politik i den här typen av organistioner innebär.
Vargavinter i Berlin
Dagens bloggtips: Vargavinter. Det är Petra som är tillbaks på ny plats med nytt koncept - handlar mest om hennes koleldade panna i Berlin och huruvida hon kommer överleva vintern. Det är betydligt mer spännande än det låter. Dessutom får man följa hennes reflektioner om etnicitet som en maktstruktur vi aldrig kommer undan - på samma sätt som kön och klass. Läs och njut!
torsdag, december 01, 2005
Länk till julinsamlingen
Som jag skrev i förra inlägget är det världsaidsdagen idag, och då tänkte jag på att ytterligare uppmärksamma Svenska kyrkans Julinsamling. Svenska kyrkans internationella organisationer - Svenska Kyrkans Mission (SKM) och Lutherhjälpen - samlar ju in pengar och gör kampanjer under hela året, men har också varsin speciell insamlingsperiod då man satser extra och har ett tema. SKM har sin insamling mellan Första advent och Trettondedagen och den kallas alltså för julinsamlingen. Årets tema är "Jag vill ge mitt barn en framtid" och pengarna går till arbete mot HIV/AIDS.
SKM arbetar långsiktigt med olika projekt framför allt i Afrika men även på andra håll. Det handlar både om vård och upplysning, men också mycket om socialt arbete av olika slag, kombinerat med arbete för att stärka mänskliga rättigheter och bekämpa fattigdom. Några projekt presenteras i artiklar här:
Imponerande aidsarbete i Zimbabwe
Kvinnorna värst drabbade i Afrika
Kyrkan i Afrika måste våga tala om sex
Euni Motsas berättelse från Swaziland
Som ni ser här till höger har jag bytt ut min bildlänk till Lutherhjälpen mot en till SKMs julinsamling. Klicka på bilden så kommer du till ett formulär där du kan ge en gåva direkt via kort eller internetbank (skriv "julinsamling" i meddelanderutan), eller teckna sig för ett mer långsiktigt givande. Din gåva behövs!
P.s. Svenska kyrkan har en policy för HIV/AIDS-arbete som finns att läsa här.
AIDS - en fråga om kön och makt
Idag - den 1 december - firas eller kanske snarare uppmärksammas Världsaidsdagen, world aids day över hela världen. Ett tillfälle att uppmärksamma hur stora delar av framför allt Afrikas befolkning, men också en allt snabbare ökande andel av människorna i Asien och Österuropa, sjunkar in, tynar bort och dör. I Afrika söder om Sahara är HIV/AIDS inte längre bara en mänsklig tragedi för alla de som blir sjuka och dör eller som förlorar sina anhöriga, utan det är också ett stort strukturellt problem för samhällen som skulle behöva alla krafter för att bygga upp demokrati och välfärd.I länder som Zimbabwe, Botswana och Zambia - och i viss mån även i Sydafrika - är en så stor del av den produktiva befolkningen sjuk att medellivslängden sjunker drastiskt, produktionen i jordbruket sjunker och det är svårt att besätta tjänster. Jag vistades en period i Zimbabwe 2002 (hos aidsprogrammet Thusanang), och då talades det om att man på vissa jobb anställde två personer per tjänst - sannolikheten var så stor att någon av dem skulle insjukna. På en del håll bestod många byar till stor del av äldre och barn eftersom föräldragenerationen till stor del dött ut. Förutom att det är ett stort problem att det finns väldigt liten produktiv arbetskraft, innebär det ockå att många lever väldigt utsatt, inte minst de (ofta flickor) som i tonåren blir familjeöverhuvuden och ansvariga för sina yngre syskon.
HIV/AIDS är, inte minst i Afrika, till stor del en fråga om kön och makt. Det är naturligtvis av yttersta vikt att det finns bra vård och mediciner, och att det förs en effektiv sexualupplysning utan moraliserande. Men ingen av dessa insatser spelar någon roll om inte kvinnor i lika hög utsträckning som män har makt över sina egna kroppar och rätt att definiera sin sexualitet och sin fysiska integritet. Om man är ekonomiskt beroende av en (sin) man, hur kan man då neka sexuellt umgänge? Om man lever i ett samhälle där kvinnor inte förväntas ha någon sexuell vilja medan män "alltid" vill, hur får man då en jämställd och ömsesidig sexuell relation? Det finns - som rapporterats ofta från Sydafrika - stora problem med regelrätta våldtäkter och sexuella övergrepp, men ett minst lika stort problem är den "tysta" sexuella ojämställdheten. Den kan finnas överallt, men verkar vara väldigt vanlig i södra Afrika, där den genom HIV/AIDS fått förödande konsekvenser.
Vill man uppmärksamma världsaidsdagen, kan man göra det på olika sätt. Man kan delta i seminarier och ljusminneshögtid hos Noaks ark (röda korset) i Stockholm eller andra evenemang runt om i landet (tack för länken, PromeMorian). Man kan bära det röda bandet på jackan för att visa solidaritet med de drabbade. Eller så kan man stödja någon av alla de organisationer som arbetar med HIV/AIDS i Afrika och på andra ställen. Själv stöder jag Svenska kyrkans arbete genom svenska kyrkans mission, som i år låter hela sin stora julinsamling gå till HIV/AIDS-arbete. Läs mer här - och ge en gåva direkt på webben. Där finns också en hel del bra artiklar om HIV/AIDS och om svenska kyrkans arbete med frågan.
tisdag, november 29, 2005
Studentrepresentant straffad i Vitryssland
Sveriges Förenade Studentkårer, SFS, rapporterade i fredags att en vitrysk student, Taciana Khoma, har blivit avstängd från sina studier och bostad vid Belarus State Economic University sedan hon blivit vald till styrelsemedlem i ESIB, de europeiska studentkårernas organisation. SFS har uppmanat sveriges studentkårer och rektorer att reagera, vilket ett antal också gjort.
Norska motsvarigheten till SFS, STL, har startat en protestlista som man kan skriva på här. Där kan man också läsa mer om fallet, och varför det är viktigt att stödja henne.
Norska motsvarigheten till SFS, STL, har startat en protestlista som man kan skriva på här. Där kan man också läsa mer om fallet, och varför det är viktigt att stödja henne.
Kandidaterna utmejslas i ärkebiskopsvalet
Ärkebiskopsvalet närmar sig med stormsteg, och de tilltänkta kandidaterna börjar hoppa av. Som i många liknande situationer så är det få som kandiderar öppet i ett tidigt stadium, men just nu finns några möjliga kandidater kvar, efter att några har sagt att de inte längre står till förfogande. Mest uppmärksamhet har Caroline Krook fått med sitt "avhopp" (om man nu kan hoppa av från ett val man aldrig kandiderat i), vilket Kyrkans tidning rapporterade i förra veckan. Även Carl-Axel Aurelius, biskop i Göteborg, som jag trodde skulle vara en av toppkandidaterna har hoppat av, liksom hans kusin Erik Aurelius i Skara (kyrkans tidning).
I och med att Caroline Krook inte ställer upp, är sannolikheten nu mycket låg att det blir en kvinna som ärkebiskop. Jag tror nog att det kommer finnas någon eller några kandidater i valet, men det är mycket svårt att bli vald till äb om man inte redan är biskop, och det lär inte bli lättare för en kvinna. Särskilt med tanke på att ingen kvinna vunnit ett biskopsval sedan Caroline Krook, som biskopsvigdes 1998. När jag senast skrev om det här i juli trodde jag att slutstriden skulle stå mellan Carl-Axel Aurelius och Anders Wejryd i Växjö. Jag tror fortfarande att Anders är en stark kandidat, och jag tror att han kommer att stå mot Ragnar Persenius som idag är biskop i Uppsala. Sen kommer nog ett par av de andra biskoparna finnas med, och kanske någon av de kvinnliga domprostar som finns i landet, eller någon av de andra mycket duktiga och meriterade kvinnliga ledarna i vår kyrka. Men som sagt tror jag inte att någon av dem skulle bli vald.
I mitten på januari ska församlingarna besluta vilka som blir elektorer, varje församling har rätt att utse lika många (förtroendevalda) elektorer som man har prästtjänster i församlingen. Då kommer alltså undertecknad veta om jag får vara med som elektor och rösta i äb-valet. Vilka som faktiskt kommer att vara kandidater i valet avgörs vid provvalet 8/2. Alla som får mer än 5% av rösterna kommer att vara valbara i själva valet som äger rum den 15/3. Hela tidsplanen finns här.
Andra bloggare om ÄB-valet:
Helle Klein
Nils Kaiser
I och med att Caroline Krook inte ställer upp, är sannolikheten nu mycket låg att det blir en kvinna som ärkebiskop. Jag tror nog att det kommer finnas någon eller några kandidater i valet, men det är mycket svårt att bli vald till äb om man inte redan är biskop, och det lär inte bli lättare för en kvinna. Särskilt med tanke på att ingen kvinna vunnit ett biskopsval sedan Caroline Krook, som biskopsvigdes 1998. När jag senast skrev om det här i juli trodde jag att slutstriden skulle stå mellan Carl-Axel Aurelius och Anders Wejryd i Växjö. Jag tror fortfarande att Anders är en stark kandidat, och jag tror att han kommer att stå mot Ragnar Persenius som idag är biskop i Uppsala. Sen kommer nog ett par av de andra biskoparna finnas med, och kanske någon av de kvinnliga domprostar som finns i landet, eller någon av de andra mycket duktiga och meriterade kvinnliga ledarna i vår kyrka. Men som sagt tror jag inte att någon av dem skulle bli vald.
I mitten på januari ska församlingarna besluta vilka som blir elektorer, varje församling har rätt att utse lika många (förtroendevalda) elektorer som man har prästtjänster i församlingen. Då kommer alltså undertecknad veta om jag får vara med som elektor och rösta i äb-valet. Vilka som faktiskt kommer att vara kandidater i valet avgörs vid provvalet 8/2. Alla som får mer än 5% av rösterna kommer att vara valbara i själva valet som äger rum den 15/3. Hela tidsplanen finns här.
Andra bloggare om ÄB-valet:
Helle Klein
Nils Kaiser
lördag, november 26, 2005
Bevakar DN Laboremus?
Har DN satt Malin Siwe på specialbevakning av Laboremus? Man skulle nästan kunna tro det, efter att hon igår skrev om vår Tage-dag (kanske uppsnappad hos nån av oss bloggande s-studenter, om inte dn läser kårtidningen Ergo) så citerar hon idag min bloggande laboremus-kollega Anna Ardin, i frågan om att Uppsala inför skolpeng viktad efter kön, som jag skrivit om tidigare. Anna bemöter Siwes artikel här.
Well, DNs ledarsida är lika välkomna hit som alla andra läsare. Lämna gärna kommentarer - jag gillar när ni vill diskutera, även om jag inte alltid hinner svara direkt. Och läs gärna några andra bra bloggar av s-studenter (inte bara i Uppsala):
Utbildning med klass
Joel Malmqvist
erlanderbrigaderna
Anna Larsson
Rebella (ok, ingen riktig sossestudentblogg, men en försvarlig andel av rebellorna är nuvarande eller tidigare s-studenter så de får vara med ändå)
Well, DNs ledarsida är lika välkomna hit som alla andra läsare. Lämna gärna kommentarer - jag gillar när ni vill diskutera, även om jag inte alltid hinner svara direkt. Och läs gärna några andra bra bloggar av s-studenter (inte bara i Uppsala):
Utbildning med klass
Joel Malmqvist
erlanderbrigaderna
Anna Larsson
Rebella (ok, ingen riktig sossestudentblogg, men en försvarlig andel av rebellorna är nuvarande eller tidigare s-studenter så de får vara med ändå)
fredag, november 25, 2005
Dn:s ledarsida om Tage-dagen
Idag skriver Malin Siwe på DN:s ledarsida (i papperstidningen) om Tage-dagen som vi i Laboremus/s-studenter i Uppsala firade sjätte november (läs här och här). Siwe skriver dock inte så mycket om varken Tage eller den goda gräddtårtan, utan om Östros jämförelse mellan utbyggnaden av gymnasieskolan på Erlanders tid och utbyggnaden av högskolan idag.
Det som Östros talade om, och som citerades i kårtidningen Ergo (som Siwe antagligen läst), var just hur lika debatten gick när man byggde ut gymnasieskolan som hur debatten om 50%-målet i högskolan låter idag. När Erlander satte upp en vision om att hälften av en årskull skulle gå i gymnasiet tyckte högern att det var helt omöjligt, dyrt och onödigt. Dessutom fanns inte tillräcligt många beåvade barn. Idag går nästan 100% vidare till gymnasiet.
Siwe verkar tro att Östros gör jämförelsen för att han vill ha ett samhälle där hundra procent går vidare till högre studier, där alla måste ha ännu längre utbildning och till slut inte hinner jobba innan de pensioneras. Eller, jag tror inte att hon tror det, men det är hennes poäng. Det lustiga blir ju - eller sorgliga, kanske - att Siwe därmed ställer sig precis där hon illustrerar Östros som bäst. Hon missförstår på flit hans poäng och intar snarare nån sorts "det-går aldrig"-attityd än att faktiskt diskutera högskoleutbyggnaden. Visst kan det finnas problem med utbyggnaden (även om jag tycker fördelarna överväger stort) men problemet är knappast att vi får en alltför högutbildad befolkning.
I utbildningspolitiken finns idag två mycket tydliga alternativ. Högern vill - med stark uppbackning av DN:s ledarsida - ha en mer elitistisk utbildning med plats för färre där bakgrund kommer spela ännu större roll än idag om man ska kunna läsa vidare. Om borgarnas utbildningpolitiska program genomförs, kommer Sverige vara ett av få länder i Europa (det enda?) där en minskande andel av gymnasisterna går vidare till högre studier, när de stora barnkullarna från det tidiga 90-talet tar studenten. Mot det står socialdemokraternas vilja och tro på att en annan högskola är möjlig. Det finns många frågor kvar att jobba med, men grundläggande är att högskolan ska vara öppen för alla, tillgänglig oavsett bakgrund och var man bor. Det kommer den inte vara utan starka regionala högskolor, en högkvalitativ forskning och grundutbildning samt nya platser i samma takt som barnkullarna växer.
p.s. en mycket intressant Bolognadiskussion pågår på utbildning med klass. missa inte den.
Det som Östros talade om, och som citerades i kårtidningen Ergo (som Siwe antagligen läst), var just hur lika debatten gick när man byggde ut gymnasieskolan som hur debatten om 50%-målet i högskolan låter idag. När Erlander satte upp en vision om att hälften av en årskull skulle gå i gymnasiet tyckte högern att det var helt omöjligt, dyrt och onödigt. Dessutom fanns inte tillräcligt många beåvade barn. Idag går nästan 100% vidare till gymnasiet.
Siwe verkar tro att Östros gör jämförelsen för att han vill ha ett samhälle där hundra procent går vidare till högre studier, där alla måste ha ännu längre utbildning och till slut inte hinner jobba innan de pensioneras. Eller, jag tror inte att hon tror det, men det är hennes poäng. Det lustiga blir ju - eller sorgliga, kanske - att Siwe därmed ställer sig precis där hon illustrerar Östros som bäst. Hon missförstår på flit hans poäng och intar snarare nån sorts "det-går aldrig"-attityd än att faktiskt diskutera högskoleutbyggnaden. Visst kan det finnas problem med utbyggnaden (även om jag tycker fördelarna överväger stort) men problemet är knappast att vi får en alltför högutbildad befolkning.
I utbildningspolitiken finns idag två mycket tydliga alternativ. Högern vill - med stark uppbackning av DN:s ledarsida - ha en mer elitistisk utbildning med plats för färre där bakgrund kommer spela ännu större roll än idag om man ska kunna läsa vidare. Om borgarnas utbildningpolitiska program genomförs, kommer Sverige vara ett av få länder i Europa (det enda?) där en minskande andel av gymnasisterna går vidare till högre studier, när de stora barnkullarna från det tidiga 90-talet tar studenten. Mot det står socialdemokraternas vilja och tro på att en annan högskola är möjlig. Det finns många frågor kvar att jobba med, men grundläggande är att högskolan ska vara öppen för alla, tillgänglig oavsett bakgrund och var man bor. Det kommer den inte vara utan starka regionala högskolor, en högkvalitativ forskning och grundutbildning samt nya platser i samma takt som barnkullarna växer.
p.s. en mycket intressant Bolognadiskussion pågår på utbildning med klass. missa inte den.
torsdag, november 24, 2005
Bloggblogg - uppsatstöcken
Jag har nästan inte skrivit på hela veckan, upptäckte jag nyss. Det beror på ett enda skäl: uppsatstöcken. Som framgår av min presentation här till höger ägnar jag höstterminen åt att avsluta min examen, och det med att skriva d-uppsats i religionssociologi. Det är kul och spännande och lärorikt men väldigt tidskrävande. Och nu har jag kommit in i den där sista spurten. Det innebär dels att jag lägger mycket tid på uppsatsen, men framför allt mycket energi. Man sugs liksom in i uppsatsen, som nästan blir som ens bäbis, eller en förälskelse, och man funderar liksom inte på så mycket annat. Så jag läser i och för sig tidningen och så (ibland iaf) men kommer liksom inte på nåt att skriva i bloggen. Eller kommer inte ens ihåg att skriva. Hoppas ni har överseende med det. Men jag ska försöka skriva ibland åtminstone. Uppsatsen ska vara klar i början på januari (hejdå jullov) och så länge kommer jag inte kunna hålla på såhär. Inte konstant i alla fall.
När jag har kommit lite längre med uppsatsen kanske jag skriver lite om den här också. Den blir väldigt spännande, tror jag. Fast än så länge är den min egen lilla förälskelse, så jag väntar med att dela med mig ett tag till.
När jag har kommit lite längre med uppsatsen kanske jag skriver lite om den här också. Den blir väldigt spännande, tror jag. Fast än så länge är den min egen lilla förälskelse, så jag väntar med att dela med mig ett tag till.
måndag, november 21, 2005
Hetsig debatt om hushållsavdrag
I lördags var jag (som jag flaggat för tidigare) med och debatterade frågan om avdrag för hushållsnära tjänster på Socialistiskt forum på ABF-huset i Stockholm. Min meddebattör var socialdemokraten Kerstin Olsson, som i våras lanserade idén att man skulle ha kraftiga subventioner för hushållstjänster för barnfamiljer på DN debatt. Det blev ett intressant samtal - särskilt som Kerstin inte riktigt intar den vanliga "avdragspositionen" i debatten. Det blev framför allt ett samtal om jämställdhet, feministiska strategier och ideologi kontra pragmatism. När publiken släpptes in blev det dock ganska hetsigt. Som jag misstänkte innan hade jag publiken på min sida - men jag hade inte riktigt trott att det skulle bli så ensidigt. Kerstin fick en hel del tuffa frågor, och det är tydligt att det här är en fråga som väcker starka känslor. Samtidigt som de allra flesta i publiken verkade vara överens med mig om att subentionerade hushållstjänster inte är lösningen på kvinnors dubbelarbete i hemmet, så verkar det fortfarande saknas fler konkreta förslag än individuell föräldraförsäkring och allmänt jämställdhets-/ feministiskt arbete. Jag tror som bekant att avdrag eller subventioner är ett säkert sätt att låsa in ännu fler kvinnor i hemarbete, ännu hårdare koppla ihop hemarbete med kvinnor och en gång för alla låta männen slippa ansvaret - och i längden försvåra för alla kvinnors kamp för lika rättigheter och möjligheter. Det är i högsta grad en fråga som handlar såväl om kön och klass som etnicitet. Men det kommer att krävas bättre förslag än att bara vara emot.På bilden undertecknad och Kerstin Olsson, i mitten s-studenters idépolitiskt ansvarige Erik Gutiérrez-Aranda som modererade debatten.
söndag, november 20, 2005
Pojkar mer värda än flickor i skolan?
Det är sedan länge ett känt faktum att pojkar får mycket mer uppmärksamhet än flickor i skolan. Upprepade undersökningar visar att alla (pojkar , flickor och lärare) tycker att talartiden är jämnt fördelade mellan flickor och pojkar när pojkarna pratar 70% av tiden. Barn som mår dåligt reagerar åp olika sätt, men de som agerar utåt och aggesivt (mestadels pojkar) får uppmärksamhet och hjälp, medan barn som vänder destruktiviteten inåt (allra mest flickor) inte får samma möjligheter till hjälp.
Nu tycker barn- och ungdomsnämnden i Uppsala att pojkar behöver mer resurser än flickor, och kommer att räkna skolpengen så att pojkar får 1,5 mot flickors 1. Nämndens ordförande Bengt Sandblad (s) försvarar beslutet (i Upplandsnytt i sr) med hänvisning till att statistiken ser ut så att pojkarna kostar mer.
Men beror det på att pojkar är dyrare eller att pojkars behov syns mer, får mer uppmärksamhet och oftare leder till insatser?
Läs också hos Anna Ardin.
Nu tycker barn- och ungdomsnämnden i Uppsala att pojkar behöver mer resurser än flickor, och kommer att räkna skolpengen så att pojkar får 1,5 mot flickors 1. Nämndens ordförande Bengt Sandblad (s) försvarar beslutet (i Upplandsnytt i sr) med hänvisning till att statistiken ser ut så att pojkarna kostar mer.
Men beror det på att pojkar är dyrare eller att pojkars behov syns mer, får mer uppmärksamhet och oftare leder till insatser?
Läs också hos Anna Ardin.
lördag, november 19, 2005
Socialistiskt forum idag
Snart bär det av till Stockholm och Socialistiskt forum på ABF-huset som jag skrivit om tidigare. Bland allt annat som händer, ska jag vara med och debattera avdrag för hushållsnära tjänster. Ser fram emot debatten, ska bli mycket spännande. Rapport kommer!
fredag, november 18, 2005
Tage-dagen i Ergo
Uppsala studentkårs tidning Ergo skriver i sitt senaste nummer om Laboremus Tage-dag (tidigare inlägg här och här). I artikeln Lützendagen numera även en Tage-dag står det bland annat:
Thomas Östros mindes i sitt anförande hur Tage Erlander på 1960-talet öppnade för att 50 procent av eleverna skulle gå vidare till gymnasieskolan.
– Det finns slående paralleller till dagens debatt om huruvida 50 procent ska kunna gå vidare till högskolan, sade Östros.
Som avslutning talade Birgitta Dahl länge om Tage Erlanders liv och gärning. Dahl, som själv träffat Erlander många gånger, ansåg att Tage-dagen var ”en lysande idé” och hoppades liksom arrangörerna i Laboremus på en fortsättning i framtiden.
I detta nummer av ergo kan man också läsa ett kort referat av författaren Lena Anderssons besök hos Laboremus och - tyvärr bara i papperstidningen - en artikel om bloggar av studenter i Uppsala. Undertecknad är inte med i reportaget men däremot i faktarutan med fler bloggtips.
Thomas Östros mindes i sitt anförande hur Tage Erlander på 1960-talet öppnade för att 50 procent av eleverna skulle gå vidare till gymnasieskolan.
– Det finns slående paralleller till dagens debatt om huruvida 50 procent ska kunna gå vidare till högskolan, sade Östros.
Som avslutning talade Birgitta Dahl länge om Tage Erlanders liv och gärning. Dahl, som själv träffat Erlander många gånger, ansåg att Tage-dagen var ”en lysande idé” och hoppades liksom arrangörerna i Laboremus på en fortsättning i framtiden.
I detta nummer av ergo kan man också läsa ett kort referat av författaren Lena Anderssons besök hos Laboremus och - tyvärr bara i papperstidningen - en artikel om bloggar av studenter i Uppsala. Undertecknad är inte med i reportaget men däremot i faktarutan med fler bloggtips.
May the force be with you
Det var länge sen jag publicerade nåt testresultat på bloggen men det här kan jag inte låta bli. Via PromeMorian och Kulturbloggen hittade jag testet Which fantasy/scifi character are you?och det visade sig att jag är Yoda!
"A venerated sage with vast power and knowledge, you gently guide forces around you while serving as a champion of the light.
Judge me by my size, do you? And well you should not - for my ally is the Force. And a powerful ally it is. Life greets it, makes it grow. Its energy surrounds us, and binds us. Luminescent beings are we, not this crude matter! You must feel the Force around you, everywhere."
torsdag, november 17, 2005
Vem har plockat ditt kaffe?
I DN idag kan man läsa om en undersökning av Swedwatch - en organisation som kontroller vilket socialt ansvar svenska företag tar i sin verksamhet utomlands - som visar att flera stora svenska kafferosterier säljer kaffe från plantager där det förekommer barnarbete. På dn.se erkänner också Gevalia att det kan finnas barnplockat kaffe hos dem.
Tyvärr är det här ingen nyhet. Villkoren för de som producerar kaffe är omänskliga - inte bara förekommer hårda besprutningar samt barnarbete, det är också så att de små odlarna är utlämnade till stora grossister som inte betalar vad det kostar att producera, och betalar bara i efterhand vilket innebär att om skörden slår fel kan bonden bli utan inkomst en hel säsong.
Gevalia beskriver hur man jobbar för att så mycket som möjligt av ens kaffe ska komma från kontrollerade odlingar. Det är naturligtvis bra, men det finns bara ett sätt att vara säker på att kaffet man drickar har varit producerat under villkor som gynnar den som gör jobbet och inte mellanhänderna. Det är att köpa rättvisemärkt. Då vet man att odlarna fått skäligt betalt, fått möjlighet att organisera sig fackligt eller i kooperativ och att de fått stabila odlings-/handlingsförhållanden så att de kan leva tryggt året om. Det är naturligtvis bra om man kan köpa ekologiskt kaffe också (som rekommenderas i dn-artikeln) men det garanterar inte arbetarnas sociala rättigheter.
Rättvisemärkt kaffe kostar några kronor mer. Fast egentligen är det inte rättvisemärkt som är dyrt, utan det vanliga kaffet som är för billigt. De priserna är för låga i jämförelse med vad det kostar att producera kaffe - och det är de redan fattiga bönderna som får betala priset för att vi ska ha lite billigare kaffe.
En lista på vilka producenter som har rättvisemärkt kaffe finns här. Det säljs i nästan alla vanliga mataffärer och smakar inte sämre. Tvärtom, det saknar den beska bismaken av utnyttjade bönder och arbetande barn...
Tyvärr är det här ingen nyhet. Villkoren för de som producerar kaffe är omänskliga - inte bara förekommer hårda besprutningar samt barnarbete, det är också så att de små odlarna är utlämnade till stora grossister som inte betalar vad det kostar att producera, och betalar bara i efterhand vilket innebär att om skörden slår fel kan bonden bli utan inkomst en hel säsong.
Gevalia beskriver hur man jobbar för att så mycket som möjligt av ens kaffe ska komma från kontrollerade odlingar. Det är naturligtvis bra, men det finns bara ett sätt att vara säker på att kaffet man drickar har varit producerat under villkor som gynnar den som gör jobbet och inte mellanhänderna. Det är att köpa rättvisemärkt. Då vet man att odlarna fått skäligt betalt, fått möjlighet att organisera sig fackligt eller i kooperativ och att de fått stabila odlings-/handlingsförhållanden så att de kan leva tryggt året om. Det är naturligtvis bra om man kan köpa ekologiskt kaffe också (som rekommenderas i dn-artikeln) men det garanterar inte arbetarnas sociala rättigheter.
Rättvisemärkt kaffe kostar några kronor mer. Fast egentligen är det inte rättvisemärkt som är dyrt, utan det vanliga kaffet som är för billigt. De priserna är för låga i jämförelse med vad det kostar att producera kaffe - och det är de redan fattiga bönderna som får betala priset för att vi ska ha lite billigare kaffe.
En lista på vilka producenter som har rättvisemärkt kaffe finns här. Det säljs i nästan alla vanliga mataffärer och smakar inte sämre. Tvärtom, det saknar den beska bismaken av utnyttjade bönder och arbetande barn...
Utbildning med klass är tillbaka...
... åtminstone på besök. Pelle Rödins utbildningspolitiska blogg som legat nere ett tag är nu återuppstånden, om än kanske bara tillfälligt. Desto viktigare att passa på att läsa hans reflektioner och utbildning från en uppsalahorisont.
onsdag, november 16, 2005
Hallberg vald till rektor i Uppsala
Igår beslutade Konsistoriet, Uppsala universitets styrelse, att nominera Anders Hallberg till rektor för Uppsala universitet, skriver bl a unt idag. Som jag berättat tidigare har processen haft många steg men bland annat innefattat en valförsamling (bestående av studenter, lärare och fackliga representanter), som också rankade Hallberg som nummer ett. Konsistoriet följde alltså valförsamlingens förslag. Formellt utser regeringen rektor, men det är osannolikt att de inte följer förslaget.
Jag tror att Hallberg blir en bra rektor. Han verkar ha ett gott ledarskap, och han höll ett mycket bra anförande på hearingen - inte minst att han tydligt rangordnat vad han tyckte var viktigt och ville jobba för. Inget mer-glass-åt-alla utan en tydlig prioritering med grundutbildningen och arbetsmiljön högst. Även jämställdheten kom hyfsat högt på listan.
Det är också glädjande att Hallberg blivit vald eftersom han var de allra flesta studenternas (i valförsamlingen) favorit. Studenterna var nästan helt enade, och att han blivit vald visar att studentinflytandet varit reellt i den här processen. Studeranderepresentanter har funnits med i rekryteringsgruppen vilket har gett påverkan och insyn (även om de varit väldigt restriktiva med att släppa information om personerna, har vi fått veta om hur processen gått till) och i slutändan en möjlighet att göra ett bra val i valförsamlingen - som också gick igenom (enhälligt) i konsistoriet.
Hallberg börjar 1/7 -06, då jag ju redan lämnat universitetet. Men det ska ändå bli spännande att följa vad som händer med en ny rektor.
Jag tror att Hallberg blir en bra rektor. Han verkar ha ett gott ledarskap, och han höll ett mycket bra anförande på hearingen - inte minst att han tydligt rangordnat vad han tyckte var viktigt och ville jobba för. Inget mer-glass-åt-alla utan en tydlig prioritering med grundutbildningen och arbetsmiljön högst. Även jämställdheten kom hyfsat högt på listan.
Det är också glädjande att Hallberg blivit vald eftersom han var de allra flesta studenternas (i valförsamlingen) favorit. Studenterna var nästan helt enade, och att han blivit vald visar att studentinflytandet varit reellt i den här processen. Studeranderepresentanter har funnits med i rekryteringsgruppen vilket har gett påverkan och insyn (även om de varit väldigt restriktiva med att släppa information om personerna, har vi fått veta om hur processen gått till) och i slutändan en möjlighet att göra ett bra val i valförsamlingen - som också gick igenom (enhälligt) i konsistoriet.
Hallberg börjar 1/7 -06, då jag ju redan lämnat universitetet. Men det ska ändå bli spännande att följa vad som händer med en ny rektor.
måndag, november 14, 2005
Stella-hysteri
I torsdags släpptes till slut H&Ms nya kollektion designad av Stella McCartney. Det var i princip hysteri i varneda HM-butik, och plaggen tog slut snabbt. Jag var (av en slump) inne på HM i centrala Uppsala i torsdags lunch och då var det fortfarande mycket folk och få plagg. Idag var det i princip tomt. I natt släpptes plaggen på HM:s onlinebutik, men vid midnatt (när de släpptes) gick det inte att gå in på sidan, och imorse fanns bara en liten handväska kvar...
Enligt auktoriteten på området, Ebba von Sydow behöver man dock inte oroa sig, snart har många som handlat hysteriskt i torsdags morse drabbats av eftertankens kranka blekhet och börjar lämna tillbaka impulsköpen. Annars kan man ju alltid prova blocket.se, där ligger plaggen på ungefär dubbla priset...
Fast man kan ju titta på plaggen iaf, och en del av dem är ganska snygga. Kan dock inte riktigt bestämma mig för om de är lite för tokiga - det är mycket tampar och knyt och såna detaljer. Märkligast är en sorts kort byxdress med korta ben. Kan inte alls bestämma mig för om den är hysteriskt ful eller helt fantastisk...
Enligt auktoriteten på området, Ebba von Sydow behöver man dock inte oroa sig, snart har många som handlat hysteriskt i torsdags morse drabbats av eftertankens kranka blekhet och börjar lämna tillbaka impulsköpen. Annars kan man ju alltid prova blocket.se, där ligger plaggen på ungefär dubbla priset...
Fast man kan ju titta på plaggen iaf, och en del av dem är ganska snygga. Kan dock inte riktigt bestämma mig för om de är lite för tokiga - det är mycket tampar och knyt och såna detaljer. Märkligast är en sorts kort byxdress med korta ben. Kan inte alls bestämma mig för om den är hysteriskt ful eller helt fantastisk...
lördag, november 12, 2005
Helgens DVD-tips
Har just kommit hem från filmkväll hos kompisar där vi gjorde misstaget att titta på Mr & Mrs Smith. Gör inte det. Kanske den sämsta film jag sett på den här sidan millenieskiftet. Helt poänglös. Istället skulle jag vilja komma med några andra filmtips:
The door in the floor (regi: Todd Williams) är en film som fått märkligt lite uppmärksamhet i Sverige. Trots stora (mycket bra) skådisar och ett manus som bygger på en John Irving-roman (Widow for a year) gick den nästan helt obemärkt förbi när den gick på bio i våras. Jag såg den på bio mest av en slump tillsammans med min filmkunniga syster, och vi gillade den skarpt båda två. Den handlar om ett medelålders par som som sörjer sina tvillingsöner som dött några år tidigare, och de har en dotter i fyraårs-åldern som aldrig träffat sina bröder men ända kna varenda historia om dem. Hemmet är delvis som ett monument över pojkarna och man förstår att det finns något djupt osunt i hela familjen. Mannen (Jeff Bridges) är en uppskattad barnboksförfattare och -illustratör, och han anställer en ung kille som sin assistent över sommaren och som snart får en alltför nära relation med hustrun (Kim Basinger). Det låter som en snaskig hollywoodhistoria men är otroligt känsligt, trovärdigt och djupt. På riktigt. Framför allt Jeff Bridges gör en nästan osannolikt bra rollgestaltning och även Kim Basinger är fantastisk. Inte det mest lättsmälta man kan se, men kanske något av det bästa på dvd just nu. Extra plus för de freudianska barnboksteckningarna i filmen, de är nåt extra...
Aningens mer lättsmält är Spanglish. En sorts romantisk dramakomedi om en mexikansk kvinna som tar jobb hos en dysfunktionell amerikansk familj och de komplikationer som uppstår. Roligast (kanske just för att det är så otippat) är att Adam Sandler gör en väldigt bra skådespelarinsats - hans rollfigur är verkligen husband of your dreams - men även Paz Vega som hembiträdet Flor är fantastisk. Verkligen inte den mest politiska filmen i världshistorien, men på sina ställen belyste den verkligen klass - överklassmamman Deborah som är helt oförstående inför Flors ovilja att låta henne betala för att hennes (flors) dotter ska gå i privatskola, exempelvis. Spanglish är regisserad av James L Brooks, som bl a gjort Livet från den ljusa sidan.
Trevig filmkväll!
The door in the floor (regi: Todd Williams) är en film som fått märkligt lite uppmärksamhet i Sverige. Trots stora (mycket bra) skådisar och ett manus som bygger på en John Irving-roman (Widow for a year) gick den nästan helt obemärkt förbi när den gick på bio i våras. Jag såg den på bio mest av en slump tillsammans med min filmkunniga syster, och vi gillade den skarpt båda två. Den handlar om ett medelålders par som som sörjer sina tvillingsöner som dött några år tidigare, och de har en dotter i fyraårs-åldern som aldrig träffat sina bröder men ända kna varenda historia om dem. Hemmet är delvis som ett monument över pojkarna och man förstår att det finns något djupt osunt i hela familjen. Mannen (Jeff Bridges) är en uppskattad barnboksförfattare och -illustratör, och han anställer en ung kille som sin assistent över sommaren och som snart får en alltför nära relation med hustrun (Kim Basinger). Det låter som en snaskig hollywoodhistoria men är otroligt känsligt, trovärdigt och djupt. På riktigt. Framför allt Jeff Bridges gör en nästan osannolikt bra rollgestaltning och även Kim Basinger är fantastisk. Inte det mest lättsmälta man kan se, men kanske något av det bästa på dvd just nu. Extra plus för de freudianska barnboksteckningarna i filmen, de är nåt extra...
Aningens mer lättsmält är Spanglish. En sorts romantisk dramakomedi om en mexikansk kvinna som tar jobb hos en dysfunktionell amerikansk familj och de komplikationer som uppstår. Roligast (kanske just för att det är så otippat) är att Adam Sandler gör en väldigt bra skådespelarinsats - hans rollfigur är verkligen husband of your dreams - men även Paz Vega som hembiträdet Flor är fantastisk. Verkligen inte den mest politiska filmen i världshistorien, men på sina ställen belyste den verkligen klass - överklassmamman Deborah som är helt oförstående inför Flors ovilja att låta henne betala för att hennes (flors) dotter ska gå i privatskola, exempelvis. Spanglish är regisserad av James L Brooks, som bl a gjort Livet från den ljusa sidan.
Trevig filmkväll!
torsdag, november 10, 2005
Festmetoden - håll koll på ditt drickande
I somras skrev jag om hur lätt det är att dricka alkohol på sommaren och särskilt om man som jag rör sig i studentkretsar där många dricker mycket. Då tipsade jag om alkoholprofilen, en sida där man kan testa sina alkoholvanor och kolla om man ligger i riskzonen.
Ikväll ska jag på "råbiff" - studentkårernas och nationernas gemensamma fest som hålls varje termin, och där det bjuds på sparsamt med mat men finns mycket tillgång till alkohol. Brukar vara väldigt kul men också väldigt blött... Så vad passar då bättre än att tipsa om alkoholkommitténs nya webbsatsning: festmetoden. Där kan man kolla vilka förväntningarn man har på alkoholen, räkna ut sin ideala festnivå och få tips om hur man får en helkväll - som är kul hela kvällen.
Jag gillar verkligen alkoholkommitténs kampanjer. De lyckas ha ett tilltal som inte är moraliserande men ändå tankeväckande. De flesta människor skulle må bra av dricka mindre alkohol - det betyder inte att man inte ska eller måste dricka alls. Bara att man borde ha ett mer reflekterat förhållningssätt till alkoholen. Vilket nog är lättare sagt än gjort.
Ikväll ska jag på "råbiff" - studentkårernas och nationernas gemensamma fest som hålls varje termin, och där det bjuds på sparsamt med mat men finns mycket tillgång till alkohol. Brukar vara väldigt kul men också väldigt blött... Så vad passar då bättre än att tipsa om alkoholkommitténs nya webbsatsning: festmetoden. Där kan man kolla vilka förväntningarn man har på alkoholen, räkna ut sin ideala festnivå och få tips om hur man får en helkväll - som är kul hela kvällen.
Jag gillar verkligen alkoholkommitténs kampanjer. De lyckas ha ett tilltal som inte är moraliserande men ändå tankeväckande. De flesta människor skulle må bra av dricka mindre alkohol - det betyder inte att man inte ska eller måste dricka alls. Bara att man borde ha ett mer reflekterat förhållningssätt till alkoholen. Vilket nog är lättare sagt än gjort.
Kommande inlägg...
Det är ju irriterande att man har så mycket att göra när det plötsligt händer massa spännande saker i kyrkan, politiken och bloggosfären. Har en hel rad grejer jag skulle vilja skriva om ordentligt, framför allt i samband med diskussionerna om pertnerskapsvälsignelse. Men i väntan på att det plötsligt ska finnas tid som jag inte räknat med (eftersom all tid jag har går åt till uppsats, Laboremus och kyrkuppdrag) så kommer här en teaser om saker jag skulle vilja blogga om...
*Om bibelsyn - hur kan man tycka att bibeln är viktig utan att varje ord är sant?
*Om homosexualitet i bibeln - är det sant att "det står i bibeln" att homosexualitet är synd?
*Om kyrkans demokratiska styre, den "dubbla ansvarslinjen" - varför finns det politiker i kyrkan? Och ska prästerna bestämma "egentligen"?
*Om grunden för teologiska ställningstaganden - det är inte bara bibeln som är teologins grund.
Jo, en sak till. Ska uppdatera länklistan nu när dykt upp ännu fler spännande kyrkbloggar, och ge dem en egen sektion i länklistan.
*Om bibelsyn - hur kan man tycka att bibeln är viktig utan att varje ord är sant?
*Om homosexualitet i bibeln - är det sant att "det står i bibeln" att homosexualitet är synd?
*Om kyrkans demokratiska styre, den "dubbla ansvarslinjen" - varför finns det politiker i kyrkan? Och ska prästerna bestämma "egentligen"?
*Om grunden för teologiska ställningstaganden - det är inte bara bibeln som är teologins grund.
Jo, en sak till. Ska uppdatera länklistan nu när dykt upp ännu fler spännande kyrkbloggar, och ge dem en egen sektion i länklistan.
KG om prästdeklarationen
I DN idag intervjuas ärkebiskop KG Hammar om den sk prästdeklarationen - protestlistan mot partnerskapsvälsignelse. Som vanligt är KG tydlig men samtidigt balanserad och välavvägd.
"[Hammar] säger att han inte alls är överraskad över reaktionen från prästerna som satt sitt namn under prästuppropet:
- Man kan se det som en förlängd reservationstid. En tredjedel av kyrkomötet röstade emot och reserverade sig där, men prästerna runt om i landet var inte med då och tar den här möjligheten att reservera sig. Det är demokrati och det kan vi hantera.
Det finns över 5.000 präster i landet och att 700-800 valt att skriva på en protestlista motsvarar knappt röstsiffrorna på Kyrkomötet.
Däremot menar han att församlingarna måste kunna hantera att på ett vänligt sätt hänvisa par som vill välsignas till en präst som gör det.
- Använder man det tillfället att demonstrera sin inställning sviker man sitt själavårdsansvar!"
"[Hammar] säger att han inte alls är överraskad över reaktionen från prästerna som satt sitt namn under prästuppropet:
- Man kan se det som en förlängd reservationstid. En tredjedel av kyrkomötet röstade emot och reserverade sig där, men prästerna runt om i landet var inte med då och tar den här möjligheten att reservera sig. Det är demokrati och det kan vi hantera.
Det finns över 5.000 präster i landet och att 700-800 valt att skriva på en protestlista motsvarar knappt röstsiffrorna på Kyrkomötet.
Däremot menar han att församlingarna måste kunna hantera att på ett vänligt sätt hänvisa par som vill välsignas till en präst som gör det.
- Använder man det tillfället att demonstrera sin inställning sviker man sitt själavårdsansvar!"
onsdag, november 09, 2005
Bloggar om prästdekla´rationen
Oj, utlovade visst länkar i förra inlägget som jag glömde bort. Här kommer några bloggar som behandlar prästdeklarationen och motlistorna:
Karin Långström Vinge
Göran Koch-Swahne
Ordbanken
Spridda tankar om Svenska kyrkan
Lizas lilla katekes
Granskning Svenska kyrkan
För övrigt handlar 12 av de 15 högsta inläggen på intressant.se just nu om prästdeklarationen, så man kan ju börja där också...
Karin Långström Vinge
Göran Koch-Swahne
Ordbanken
Spridda tankar om Svenska kyrkan
Lizas lilla katekes
Granskning Svenska kyrkan
För övrigt handlar 12 av de 15 högsta inläggen på intressant.se just nu om prästdeklarationen, så man kan ju börja där också...
Namnunderskrifter - rätt väg för opinionsbildning?
Det har skrivits mycket de senaste dagarna - i bl a Kyrkans tidning - om Yngve Kallins upprop (uppror?) mot kyrkomötetsbeslut om att införa en välsingelseakt över partnerskap i kyrkoordningen (själva beslutet har jag skrivit om här, här och här). Det bloggas massor om det också, länkar kommer lite längre ned. Nu har ett antal "motlistor" startats, varav två specifikt är för präster som stöder beslutet på simonline och Institutet för kontextuell teologi, och dessutom finns Walentine.com som alla kan skriva på.
Jag är lite dubbel inför det här med protestlistor. Ibland är det ett jättebra sätt att väcka opinion, uppmärksamma folk (politiker) på att det finns ett starkt stöd för en fråga, och det är ett sätt för männiksor att känna att de deltar i demokratin och är med och påverkar. Å andra sidan kan man luras att tro att flest namn vinner.
Jag kan på ett sätt förstå Yngve Kallin och hans kompisar - det är inte kul när man förlorar en fråga. Och Kallin delar, vad det verkar, inte synen på hur kyrkan ska styras (med förtroendevalda i demokratiskt valda organ) och då blir man naturligtvis ännu mer upprörd när de fattar "fel" beslut. Men vad vill de visa genom deklarationen? Att de står upp för sina åsikter, att de inte vill välsigna homopar eller bara få utlopp för sin frustration?
När man sen organiserar motlistor - vilket jag verkligen förstår att folk, framför allt präster, känner behov av - så blir det lite komplicerat. Risken finns att man hamnar i en diskussion om vem som har flest namn. Men oavsett hur många upprop det görs - det är inte flest namn som vinner. det är knappast en demokratisk process att göra namnlistor, och om man tror att man vinner en fråga genom att skicka in namnlistor till kyrkokansliet för och mot en fråga så ligger det ganska långt ifrån min demokratisyn. Samtidigt - det känn bra att ge sitt stöd i en fråga som är viktig för en. OCh det är ju jätteviktigt att allmänheten förstår att Ynge Kallin inte alls har en majoritet av Svenska kyrkans präster på sin sida.
Själv har jag inte skrivit under nån av listorna, framför allt eftersom jag inte är prästvigd, och den som känns aktuell för mig är IKT. Mitt namn står i röstprotokollet från kyrkomötet - något jag är stolt över. Det räcker.
Jag är lite dubbel inför det här med protestlistor. Ibland är det ett jättebra sätt att väcka opinion, uppmärksamma folk (politiker) på att det finns ett starkt stöd för en fråga, och det är ett sätt för männiksor att känna att de deltar i demokratin och är med och påverkar. Å andra sidan kan man luras att tro att flest namn vinner.
Jag kan på ett sätt förstå Yngve Kallin och hans kompisar - det är inte kul när man förlorar en fråga. Och Kallin delar, vad det verkar, inte synen på hur kyrkan ska styras (med förtroendevalda i demokratiskt valda organ) och då blir man naturligtvis ännu mer upprörd när de fattar "fel" beslut. Men vad vill de visa genom deklarationen? Att de står upp för sina åsikter, att de inte vill välsigna homopar eller bara få utlopp för sin frustration?
När man sen organiserar motlistor - vilket jag verkligen förstår att folk, framför allt präster, känner behov av - så blir det lite komplicerat. Risken finns att man hamnar i en diskussion om vem som har flest namn. Men oavsett hur många upprop det görs - det är inte flest namn som vinner. det är knappast en demokratisk process att göra namnlistor, och om man tror att man vinner en fråga genom att skicka in namnlistor till kyrkokansliet för och mot en fråga så ligger det ganska långt ifrån min demokratisyn. Samtidigt - det känn bra att ge sitt stöd i en fråga som är viktig för en. OCh det är ju jätteviktigt att allmänheten förstår att Ynge Kallin inte alls har en majoritet av Svenska kyrkans präster på sin sida.
Själv har jag inte skrivit under nån av listorna, framför allt eftersom jag inte är prästvigd, och den som känns aktuell för mig är IKT. Mitt namn står i röstprotokollet från kyrkomötet - något jag är stolt över. Det räcker.
måndag, november 07, 2005
Debatterar hushållsavdrag på Socialistiskt forum
Den 19-20/11 går det årliga seminariearrangemanget Socialistiskt forum av stapeln på ABF-huset i Stockholm. Det är två dagar seminarier, debatter, kultur och utställningar som arrangeras av en rad organisationer. Det är en ganska bred vänster som finns med, från sosseorganisationer som Olof Palmes centrum, feministas och ssu stockholm, till frihetliga vänstergrupper, vänsterpartiet och SAC.
Själv ska jag vara med i det seminarium som s-studenter ordnar, som handlar om avdrag för hushållsnära tjänster där jag ska företräda studentförbundets (kritiska) hållning. Vad jag tycker om frågan kan man läsa här.
Alla välkomna, seminarierna är gratis och utan föranmälan. Så här presenteras vårt seminarium i programmet, som finns i sin helhet här:
Lördag 13.00-14.30, Hedénsalen, 4 tr
Hushållsnära tjänster – kvinnofälla eller möjligheten till legala arbeten?
Under en längre tid har debatten om hushållsnära tjänster aktualiserats i den svenska samhällsdebatten. Borgerliga partier har länge förespråkat skattesubventioner för hushållsnära tjänster men nu har även socialdemokratiska regeringar utomlands tagit efter. Bör den svenska socialdemokratin ha kvar sitt motstånd eller bör man omvärdera sin ståndpunkt?
Kerstin Ohlsson (s) och Marta Axner, Laboremus diskuterar för och emot skattesubventioner av hushållsnära tjänster och vilka alternativa förslag som kan presenteras för att lösa problemen.
Arr: Socialdemokratiska Studentförbundet.
Själv ska jag vara med i det seminarium som s-studenter ordnar, som handlar om avdrag för hushållsnära tjänster där jag ska företräda studentförbundets (kritiska) hållning. Vad jag tycker om frågan kan man läsa här.
Alla välkomna, seminarierna är gratis och utan föranmälan. Så här presenteras vårt seminarium i programmet, som finns i sin helhet här:
Lördag 13.00-14.30, Hedénsalen, 4 tr
Hushållsnära tjänster – kvinnofälla eller möjligheten till legala arbeten?
Under en längre tid har debatten om hushållsnära tjänster aktualiserats i den svenska samhällsdebatten. Borgerliga partier har länge förespråkat skattesubventioner för hushållsnära tjänster men nu har även socialdemokratiska regeringar utomlands tagit efter. Bör den svenska socialdemokratin ha kvar sitt motstånd eller bör man omvärdera sin ståndpunkt?
Kerstin Ohlsson (s) och Marta Axner, Laboremus diskuterar för och emot skattesubventioner av hushållsnära tjänster och vilka alternativa förslag som kan presenteras för att lösa problemen.
Arr: Socialdemokratiska Studentförbundet.
En tårta för Tage - och den öppna högskolan
Igår firade vi i Laboremus (som jag nämnt tidigare) Tage-dagen - en hyllning till den öppna högskolan. I uppsala är ju annars sjätte november Gustaf II Adolf-dagen då man (= några studenter med företrädesvis konservativa värderingar, ofta organiserade i diverse mer eller mindre hemliga och helmanliga sällskap) tillsammans med universitetet och nationerna samt studentkåren högtidlighåller att den gamla krigarkungen gav en stor donation till universitetet. Vi s-studenter har kontrat med att utropa 6/11 till Tage-dagen, efter Tage Erlander som symbol för en expansiv utbildningspolitik och visionen om ett samhälle - och möjligheter till utbildning - för alla.
Vi var ett trettiotal som samlades för tårta, tal och sång igår. Förutom undertecknad höll även hedersgästerna Thomas Östros och Birgitta Dahl tal - och åtminstone jag lärde mig mycket om såväl Tage Erlander som svensk politisk 1900-talshistoria. Och framför allt - vi fick på ett roligt sätt fira att vi faktiskt är många som tror att universitetet blir bättre av en genomtänkt utbildningspolitik med målet om en högskola öppen för alla.
P.s. Den som inte har förstått vidden av den konservatism som finns bland vissa studenter i Uppsala, eller varför en sossestudent engagerar sig i att protestera mot ett litet kungafirande, rekommenderas debattforumet på kårens tidning Ergo. Bara för att förstå miljön vi finns i.
fredag, november 04, 2005
Stockholms universitet inför ECTS-betyg
I DN idag kan man läsa att Stockholms universitet inför ECTS sjugradiga betygsskala som standard, som ett led i Bolognaanpassningen av utbildningen. Stockholms universitets studentkår (sus) är positiva medan lärarna är mer skeptiska.
Tanken med Bolbognaprocessen är att harmonisera högre utbildning i Europa för att förbättra jämförbarheten och mobiliteten, och då är ett gemensamt poängräkningssystem och betygssystem en naturlig del. Dock har den sjugradiga betygsskalan mött mycket kritik, inte minst från studnethåll. Sus är en av ganska få studentkårer som är positiv, och i det gemensamma organet Sveriges förenade studentkårer (sfs) har man tydligt tagit ställning mot ECTS som förstahandsalternativ. Det finns antagligen flera möjliga "mellanalternativ", att tex studenter har rätt att få sina betyg översatta, och poängberäkningssytemet är redan i funktion vid svenska lärosäten. Tidigare har regeringen valt att inte införa ECTS som centralt betygssytem, utan det är upp till varje lärosäte.
Personligen är jag - liksom min kår Uppsala studentkår och s-studenter - mycket skeptisk till den sjugradiga betygsskalan. Det är viktigt att man kan jämföra utbildningarnas innehåll och studenternas resultat, men det är möjligt att göra på andra sätt. Dessutom är det inte riktigt så att bologna är några färdiga direktiv uppifrån som man antingen genomför eller inte, utan just en process där man implementerat på lite olika sätt i olika länder. I "ursprungsförslaget" är betygen dessutom relativa, vilket aldrig varit aktuellt i Sverige.
Svensk forskning visar på att lärande sker bäst med ograderade betyg. Att alla studenter ska bedömas på ett sätt att de kan skiljas åt med små marginaler, kommer få stora konsekvenser för pedagogik och tentamen. På de utbildningar som har flera betygssteg, och där dessutom stor vikt läggs vid betygen, kan det knappast påstås att betygen hjälper lärandet och ger en god studimiljö. Den som sett juriststudenter i tentatider vet vad jag menar.
Det är nu ECTS-frågan avgörs, och det sker lokalt på de olika lärosätena, eller till och med på fakutlets/institutionsnivå. Det är viktigt att frågan inte försvinner bara för att den lämnat regeringsnivån.
Tanken med Bolbognaprocessen är att harmonisera högre utbildning i Europa för att förbättra jämförbarheten och mobiliteten, och då är ett gemensamt poängräkningssystem och betygssystem en naturlig del. Dock har den sjugradiga betygsskalan mött mycket kritik, inte minst från studnethåll. Sus är en av ganska få studentkårer som är positiv, och i det gemensamma organet Sveriges förenade studentkårer (sfs) har man tydligt tagit ställning mot ECTS som förstahandsalternativ. Det finns antagligen flera möjliga "mellanalternativ", att tex studenter har rätt att få sina betyg översatta, och poängberäkningssytemet är redan i funktion vid svenska lärosäten. Tidigare har regeringen valt att inte införa ECTS som centralt betygssytem, utan det är upp till varje lärosäte.
Personligen är jag - liksom min kår Uppsala studentkår och s-studenter - mycket skeptisk till den sjugradiga betygsskalan. Det är viktigt att man kan jämföra utbildningarnas innehåll och studenternas resultat, men det är möjligt att göra på andra sätt. Dessutom är det inte riktigt så att bologna är några färdiga direktiv uppifrån som man antingen genomför eller inte, utan just en process där man implementerat på lite olika sätt i olika länder. I "ursprungsförslaget" är betygen dessutom relativa, vilket aldrig varit aktuellt i Sverige.
Svensk forskning visar på att lärande sker bäst med ograderade betyg. Att alla studenter ska bedömas på ett sätt att de kan skiljas åt med små marginaler, kommer få stora konsekvenser för pedagogik och tentamen. På de utbildningar som har flera betygssteg, och där dessutom stor vikt läggs vid betygen, kan det knappast påstås att betygen hjälper lärandet och ger en god studimiljö. Den som sett juriststudenter i tentatider vet vad jag menar.
Det är nu ECTS-frågan avgörs, och det sker lokalt på de olika lärosätena, eller till och med på fakutlets/institutionsnivå. Det är viktigt att frågan inte försvinner bara för att den lämnat regeringsnivån.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)