Könskränkningar finns hela tiden

Idag har jag tillbringat dagen på Doktorand -05, Uppsala studentkårs utbildningsdag om sexuella trakasserier och könskränkningar. Jag är som bekant inte doktorand, utan var där som studentrepresentant i universitetets jämställdhetskommitté.
Det var både en väldigt intressant och ganska nedslående dag. Trots att jag läst en del samt arbetat praktiskt och politiskt med frågan lärde jag mycket nytt. Det finns en hel del ny forskning, inte minst här i Uppsala, om vad könskränkningar och sexuella trakaserier är, och framför allt hur processerna och erfarenheterna kan se ut. Särskilt intressant var presentationen av Fredrik Bondestams och Gunilla Carstensens kvalitativa studie om erfarenheter avkönskränkande processer bland doktorander i Uppsala. De menar att det är mycket problematiskt att se könskränkningar som enskilda isolerade händelser som kan avgränsas, anmälas och utredas. Istället måste man ha en förståelse av att det hela tiden pågår könskränkande processer - att det i akademin hela tiden upprätthålls och reproduceras en hierarkisk ordning mellan könen. Samtidigt som det kan tyckas hopplöst och svårt att arbeta mot dessa processer, är det viktigt att ändå hela tiden benämna och bemöta de olika uttryck som de här processerna tar. Och när det handlar om beteenden som faller inom ramen för det som är anmälningsbart, så ska man självklart göra det - eller åtminstone undersöka möjligheterna. Den viktigaste stategin, enligt Bondestam, var just att bryta tystnaden. Varje gång vi inte pratar om de här systematiska könskränkningarna, underlättar det för dem som utför och upprätthåller det kränkande klimatet, och genom att sätta ord på erfarenheterna kan man sakta arbeta mot förändring. (Hela Bondestams och Cartensens rapport finns som pdf här).

Som en ironisk illustration till detta ämne, läste jag Karin Långström Vinges vanligtvis mycket tänkvärda och underhållande blogg. Idag hade hon lagt ut en skämtbild om "kvinnans hjärna". Huruvida det är roligt eller inte kan man väl ha olika uppfattningar om. Jag tyckte att det inte var det minsta roligt, och skrev det i kommentarerna (bland alla "hö-hö"-kommentarer från män). Jag gjorde en lite längre utläggning om problemen med att reproducera steretyper om kvinnor och om mina erfarenheter av dagens diskussioner om könskränkande behandling. Ett inlägg som besvarades av en anonym kommentator med: "spänn av, gumman..."

I rest my case.