Idag - den 1 december - firas eller kanske snarare uppmärksammas Världsaidsdagen, world aids day över hela världen. Ett tillfälle att uppmärksamma hur stora delar av framför allt Afrikas befolkning, men också en allt snabbare ökande andel av människorna i Asien och Österuropa, sjunkar in, tynar bort och dör. I Afrika söder om Sahara är HIV/AIDS inte längre bara en mänsklig tragedi för alla de som blir sjuka och dör eller som förlorar sina anhöriga, utan det är också ett stort strukturellt problem för samhällen som skulle behöva alla krafter för att bygga upp demokrati och välfärd.
I länder som Zimbabwe, Botswana och Zambia - och i viss mån även i Sydafrika - är en så stor del av den produktiva befolkningen sjuk att medellivslängden sjunker drastiskt, produktionen i jordbruket sjunker och det är svårt att besätta tjänster. Jag vistades en period i Zimbabwe 2002 (hos aidsprogrammet Thusanang), och då talades det om att man på vissa jobb anställde två personer per tjänst - sannolikheten var så stor att någon av dem skulle insjukna. På en del håll bestod många byar till stor del av äldre och barn eftersom föräldragenerationen till stor del dött ut. Förutom att det är ett stort problem att det finns väldigt liten produktiv arbetskraft, innebär det ockå att många lever väldigt utsatt, inte minst de (ofta flickor) som i tonåren blir familjeöverhuvuden och ansvariga för sina yngre syskon.
HIV/AIDS är, inte minst i Afrika, till stor del en fråga om kön och makt. Det är naturligtvis av yttersta vikt att det finns bra vård och mediciner, och att det förs en effektiv sexualupplysning utan moraliserande. Men ingen av dessa insatser spelar någon roll om inte kvinnor i lika hög utsträckning som män har makt över sina egna kroppar och rätt att definiera sin sexualitet och sin fysiska integritet. Om man är ekonomiskt beroende av en (sin) man, hur kan man då neka sexuellt umgänge? Om man lever i ett samhälle där kvinnor inte förväntas ha någon sexuell vilja medan män "alltid" vill, hur får man då en jämställd och ömsesidig sexuell relation? Det finns - som rapporterats ofta från Sydafrika - stora problem med regelrätta våldtäkter och sexuella övergrepp, men ett minst lika stort problem är den "tysta" sexuella ojämställdheten. Den kan finnas överallt, men verkar vara väldigt vanlig i södra Afrika, där den genom HIV/AIDS fått förödande konsekvenser.
Vill man uppmärksamma världsaidsdagen, kan man göra det på olika sätt. Man kan delta i seminarier och ljusminneshögtid hos Noaks ark (röda korset) i Stockholm eller andra evenemang runt om i landet (tack för länken, PromeMorian). Man kan bära det röda bandet på jackan för att visa solidaritet med de drabbade. Eller så kan man stödja någon av alla de organisationer som arbetar med HIV/AIDS i Afrika och på andra ställen. Själv stöder jag Svenska kyrkans arbete genom svenska kyrkans mission, som i år låter hela sin stora julinsamling gå till HIV/AIDS-arbete. Läs mer här - och ge en gåva direkt på webben. Där finns också en hel del bra artiklar om HIV/AIDS och om svenska kyrkans arbete med frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar