Det har skrivits mycket de senaste dagarna - i bl a Kyrkans tidning - om Yngve Kallins upprop (uppror?) mot kyrkomötetsbeslut om att införa en välsingelseakt över partnerskap i kyrkoordningen (själva beslutet har jag skrivit om här, här och här). Det bloggas massor om det också, länkar kommer lite längre ned. Nu har ett antal "motlistor" startats, varav två specifikt är för präster som stöder beslutet på simonline och Institutet för kontextuell teologi, och dessutom finns Walentine.com som alla kan skriva på.
Jag är lite dubbel inför det här med protestlistor. Ibland är det ett jättebra sätt att väcka opinion, uppmärksamma folk (politiker) på att det finns ett starkt stöd för en fråga, och det är ett sätt för männiksor att känna att de deltar i demokratin och är med och påverkar. Å andra sidan kan man luras att tro att flest namn vinner.
Jag kan på ett sätt förstå Yngve Kallin och hans kompisar - det är inte kul när man förlorar en fråga. Och Kallin delar, vad det verkar, inte synen på hur kyrkan ska styras (med förtroendevalda i demokratiskt valda organ) och då blir man naturligtvis ännu mer upprörd när de fattar "fel" beslut. Men vad vill de visa genom deklarationen? Att de står upp för sina åsikter, att de inte vill välsigna homopar eller bara få utlopp för sin frustration?
När man sen organiserar motlistor - vilket jag verkligen förstår att folk, framför allt präster, känner behov av - så blir det lite komplicerat. Risken finns att man hamnar i en diskussion om vem som har flest namn. Men oavsett hur många upprop det görs - det är inte flest namn som vinner. det är knappast en demokratisk process att göra namnlistor, och om man tror att man vinner en fråga genom att skicka in namnlistor till kyrkokansliet för och mot en fråga så ligger det ganska långt ifrån min demokratisyn. Samtidigt - det känn bra att ge sitt stöd i en fråga som är viktig för en. OCh det är ju jätteviktigt att allmänheten förstår att Ynge Kallin inte alls har en majoritet av Svenska kyrkans präster på sin sida.
Själv har jag inte skrivit under nån av listorna, framför allt eftersom jag inte är prästvigd, och den som känns aktuell för mig är IKT. Mitt namn står i röstprotokollet från kyrkomötet - något jag är stolt över. Det räcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar