Efter de senaste dagarnas uppmärksamhet har en församling inom Svenska kyrkan i Göteborg uttalat sitt stöd för familjen Garakoei som fått sin restaurangrörelse i princip körd i botten efter att ha vittnat mot mc-brottslingarna i Bandidos, enligt rapport. Prästen Marika Palmdahl i Brämaregårdens församling berättar att alla församlingar i staden uppmanats att ta upp kollekt till familjen och att besöka rastaurangen samt på andra sätt stödja familjen. I en intervju med rapport ikväll säger hon också att hon tycker det kan vara aktuellt för kyrkan att även på ett mer principiellt plan stödja människor i deras situation, inte bara på individnivå, och att det är centralt för kyrkan att engagera sig i samhällsfrågor.
[Uppdatering: Läs Walentine hos Karin Långström Vinge också]
Andra bloggar om: svenska kyrkan, göteborg, samhälle, engagemang
lördag, september 30, 2006
fredag, september 29, 2006
Kyrkomötet ajournerat
Idag avslutades första sessionen av kyrkomötet och mötet är ajournerat tills andra sessionen tar vid 24 oktober. Utskotten har jobbat klart med sina betänkanden, i princip alla val till nämnder och styrelser och sånt är klart och nu återstår mest lite kanslijobb innan allt är klart för plenum i oktober. Mitt utskott Organisationsutskottet har haft det ganska lugnt med få ärenden, och därmed mestadels lediga kvällar. Ekumenikutskottet däremot, som bland annat behandlat årets stora fråga om samarbetsöverenskommelse med Svenska Missionskyrkan, har suttit till sent in på kvällarna. Men de blev klara de med.
Dagens stora snackis var annars valet av läronämnden. Läronämnden är den instans som övervakar och vid behov fastställer vad som är Svenska kyrkans lära. Exempelvis får inga beslut fattas i kyrkomötet som berör lärofrågor utan att läronämnden yttrar sig (stadgas i kyrkoordningen (= svenska kyrkans stadgar) 11 kap 16-18§§). Den består av alla Svenska kyrkans biskopar + 8 övriga ledamöter, och det var alltså dessa som skulle väljas. De brukar samtliga vara teologiskt välutbildade personer (minst licentiater), flera av dem professorer eller docenter i olika teologiska discipliner. I dagnes val hade valberedningen, som består av ledamöter från de stora och medelstora nomineringsgrupperna, enats om 8 bra namn varav 6 var omval. Då gick Frimodig kyrka, den mest konservativa gruppen upp, och menade att den teologiska åsiktsbredden är för smal i läronämnden, och föreslog 8 egna namn (7 män, en kvinna varav kvinnan inte hade högre teologisk utbildning än teol kand). Av dessa kände jag igen några, alla har en tydlig konservativ/biblicistisk profil, några av dem accepterar inte heller kvinnor som präster.
Först skedde omröstning med acklamation, men trots att valresultatet var mycket tydligt begärdes votering. Det har man som ledamot all rätt att göra, men eftersom det då innebär sluten omröstning + offentlig rösträkning är det ett instrument som kanske ska hanteras lite mer varsamt. Hela omröstningen + rösträkningen - då alltså plenum + planerade utskott stod stilla - tog ungefär en timme och 20 minuter. Resultat: en läronämnd enligt valberedningens förslag (de flesta ledamöter valda med 219 röster av knappt 250), ett ganska irriterat kyrkomöte med flera koppar kaffe i magen, ett par stressade utskott och om möjligt ännu mindre populära Frimodig kyrka än tidigare.
Jag tycker att det är en legitim åsikt att läronämnden är för smal i sitt åsiktsregister (även om jag inte riktigt håller med). Det är också absolut rimligt av ledamöter i det högsta beslutande organet att försöka få sina kandidater valda till viktiga poster. Men så som det här hanterades idag misstänker jag att FK var mer intresserade av symbolpolitik, obstruktion och att spela martyrer än att faktiskt få in någon i läronämnden. Om de istället valt ut en enda kandidat, en person med en uppfattning nämare deras men tillräckligt mainstream för att vinna respekt bland ett bredare lager i kyrkomötet, presenterat denne i god tid till valberedningen med cv och motivering, kanske sökt stöd i några fler nomineringsgrupper, så hade det kanske inte varit omöjligt att någon mer konservativ kandidat valts. Varför de inte gick till väga på det sättet är för mig en gåta - om det nu var verkligt inflytande över läronämnden de ville ha. Det bör kanske också nämnas att även om FK är en ny nomineringsgrupp, är deras ledamöter inte nya. I princip alla hur suttit i kyrkomötet tidigare för andra grupper, så de vet hur det går till.
Förutom detta har dagen avlöpt väl. Jag ser fram emot att sova ut imorgon men också att komma tillbaks till session två i oktober. Då blir det nog mer rapporter om sakfrågorna när de ska behandlas i plenum. För den som är intresserad av något särskilt, så kommer snart alla utskottsbetänkandena (alltså förslagen till beslut med bakgrund, kortfattad info och redogörelse för utskottens resonemang - de är ganska lättlästa, övergripande och ger bra grund för en fråga) ligga på nätet.
Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkomötet, frimodig kyrka, läronämnden, obstruktion
Dagens stora snackis var annars valet av läronämnden. Läronämnden är den instans som övervakar och vid behov fastställer vad som är Svenska kyrkans lära. Exempelvis får inga beslut fattas i kyrkomötet som berör lärofrågor utan att läronämnden yttrar sig (stadgas i kyrkoordningen (= svenska kyrkans stadgar) 11 kap 16-18§§). Den består av alla Svenska kyrkans biskopar + 8 övriga ledamöter, och det var alltså dessa som skulle väljas. De brukar samtliga vara teologiskt välutbildade personer (minst licentiater), flera av dem professorer eller docenter i olika teologiska discipliner. I dagnes val hade valberedningen, som består av ledamöter från de stora och medelstora nomineringsgrupperna, enats om 8 bra namn varav 6 var omval. Då gick Frimodig kyrka, den mest konservativa gruppen upp, och menade att den teologiska åsiktsbredden är för smal i läronämnden, och föreslog 8 egna namn (7 män, en kvinna varav kvinnan inte hade högre teologisk utbildning än teol kand). Av dessa kände jag igen några, alla har en tydlig konservativ/biblicistisk profil, några av dem accepterar inte heller kvinnor som präster.
Först skedde omröstning med acklamation, men trots att valresultatet var mycket tydligt begärdes votering. Det har man som ledamot all rätt att göra, men eftersom det då innebär sluten omröstning + offentlig rösträkning är det ett instrument som kanske ska hanteras lite mer varsamt. Hela omröstningen + rösträkningen - då alltså plenum + planerade utskott stod stilla - tog ungefär en timme och 20 minuter. Resultat: en läronämnd enligt valberedningens förslag (de flesta ledamöter valda med 219 röster av knappt 250), ett ganska irriterat kyrkomöte med flera koppar kaffe i magen, ett par stressade utskott och om möjligt ännu mindre populära Frimodig kyrka än tidigare.
Jag tycker att det är en legitim åsikt att läronämnden är för smal i sitt åsiktsregister (även om jag inte riktigt håller med). Det är också absolut rimligt av ledamöter i det högsta beslutande organet att försöka få sina kandidater valda till viktiga poster. Men så som det här hanterades idag misstänker jag att FK var mer intresserade av symbolpolitik, obstruktion och att spela martyrer än att faktiskt få in någon i läronämnden. Om de istället valt ut en enda kandidat, en person med en uppfattning nämare deras men tillräckligt mainstream för att vinna respekt bland ett bredare lager i kyrkomötet, presenterat denne i god tid till valberedningen med cv och motivering, kanske sökt stöd i några fler nomineringsgrupper, så hade det kanske inte varit omöjligt att någon mer konservativ kandidat valts. Varför de inte gick till väga på det sättet är för mig en gåta - om det nu var verkligt inflytande över läronämnden de ville ha. Det bör kanske också nämnas att även om FK är en ny nomineringsgrupp, är deras ledamöter inte nya. I princip alla hur suttit i kyrkomötet tidigare för andra grupper, så de vet hur det går till.
Förutom detta har dagen avlöpt väl. Jag ser fram emot att sova ut imorgon men också att komma tillbaks till session två i oktober. Då blir det nog mer rapporter om sakfrågorna när de ska behandlas i plenum. För den som är intresserad av något särskilt, så kommer snart alla utskottsbetänkandena (alltså förslagen till beslut med bakgrund, kortfattad info och redogörelse för utskottens resonemang - de är ganska lättlästa, övergripande och ger bra grund för en fråga) ligga på nätet.
Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkomötet, frimodig kyrka, läronämnden, obstruktion
torsdag, september 28, 2006
Bloggutmaning om politisk identitet
Jag har fått äran att utmanas av syrran i hennes egenkomponerade bloggutmaning om politisk identitet. Misstänker att man kommer få läsa den lite varstans framöver. Here goes:
1) Politisk ideologi du förespråkar?
Demokratisk socialism (reformism)
Likhetsfeminism
Anti-rasism (om det kan kallas en ideologi)
I grunden känner jag mig hemma i socialdemokratin och med den grundläggande maktanalysen men den måste kompletteras med maktanalys beroende på kön och etnicitet. Jag är också i grunden en övertygad reformist - jag är helt säker på ett det enda vettiga och framkomliga sättet att förändra samhället är i små steg som är demokratiskt förankrade. Jag känner också en stark ovilja inför den elitism som ofta dyker upp i revolutionära (och överteoretiserade) rörelser.
Jag uppfattar min politiska identitet rätt mycket som "kristen vänster" (ett begrepp Broderskap med viss rätta annekterat) men det kan kanske inte kallas för en ideologi.
2) Politisk ideologi du föraktar mest?
Alla former av rasism och inte minst välfriserade varianter av den.
3) Materialist eller idealist?
well, jag är ju inte statsvetare och har inte läst min Marx tillräckligt för att vara säker på om jag har på fötterna. Men jag tror nog på en kombination. De materiella förhållandena är centrala men man ska inte heller underskatta idéer och kulturella strömningar. Uppenbarligen har en mängd svenskar (liksom många amerikaner för två år sedan) röstat emot sina egna materiella intressen, det kan man inte negligera.
4) Plikt- eller konsekvensetik i politiken?
Både och. Fast kanske mest konsekvensetik. Men man kan bara vara pragmatiker om man samtidigt är orubblig i sin ideologiska kontrast. Därför måste man hålla koll på "plikterna" när man tittar på konsekvenserna. Men generellt kan politiken aldrig helt nå idealen utan bara bättre och sämre lösningar. Då är onekligen konsekvenserna centrala.
5) Politiskt uppvaknande?
Har haft flera stycken, och hoppas att jag itne har haft mitt sista. Blev slutgiltigt feminist som ledare på ett konfirmandläger sommaren -99, efter att lång tid ha funderat fick jag under en värderingsövning en aha-upplevelse som var det närmaste en frälsningsupplevelse jag har varit.
Min "allmänpolitiska" resa vänsterut började nog i den kyrkliga internationella solidariteten och efterdyningarna av kampen för ett fritt Sydafrika jag mötte på stiftsgården på 90-talet. Det var egentligen de globala rättvisefrågorna som gjorde att drog de ideologiska konsekvenserna och kastade in den liberala handduken (se nedan) och röstade s i mitt första riksdagval även om det då gjorde lite ont i min borgerliga maggrop. Jag har inte ångrat mig en dag.
Gick med i partiet gjorde jag efter att ha fått frågan om jag ville ställa upp i kyrkovalet -01 och det var ingen självklarhet. Men det var något av ett uppvaknande att inse att det faktiskt fanns en plats för mig i partipolitiken och att jag kunde påverka. Den insikten blev nästan fysisk när jag åkte på mitt första SFSFUM (fullmäktige för Sveriges förenade studentkårer) -03 som inkastad ny kåraktiv och efter några timmars omtumlande insupande av nya kunskaper simmade jag runt som fisken i vattnet mellan åsiktstorg, gruppmöten, förhandlingar, yrkanden och debatt i plenum. Aldrig har politikens möjligheter känns så oändliga som då (trots att jag nu i efterhand kan förstå det begränsande inflytandet på världshistorien).
6) Politisk detour?
Uppvuxen i ett borgerligt akademikerhem där allt utom partipolitik diskuterades var jag övertygad liberal i tonåren (dock med ett internationellt rättvisepatos). Var rätt intresserad av politik men skeptisk mot partier, men inte mer än att jag kanske hade blivit LUF:are om de haft en livaktig lokalavdelning i Västerås. I valrörelsen -91 då jag var 15 hände det faktiskt en gång att jag skolkade (vilket var extremt ovanligt då jag var en mycket präktig tonåring) för att gå på torgmöte med Bengt Westerberg. Höll ut i min liberala villfarelse tills strax efter 20, sen genomgick jag ett rejält ideologiskt tankearbete vid valet -98 och sedan dess hör jag hemma i röda laget. Gick i början stadigt åt vänster men har du parkerat mig rätt ordentligt i socialdemokratins mittfåra, tror jag.
7) Enskild person som påverkat dig politiskt?
Får man svara Jesus? I övrigt var min syster en central figur i att jag blev feminist, och mina "systrar" i Laboremus har betytt otroligt mycket de senaste åren för såväl min egen ideologiska utveckling som stöd i mitt politiska arbete. Och såklart Kerstin som ställde frågan om jag ville gå med i partiet. Och jag måste ju erkänna att mina föräldrars uppfostran inriktad på fritänkande och tilltro till min förmåga nog har varit en förutsättning för att jag skulle vilja ägna mig åt politik.
8) Bok som påverkat dig mest politiskt?
Som de flesta andra 90-talstfeminister: Under det rosa täcket. Och i viss mån Bibeln, kanske itne som bok men som symbol för att min tro är viktig i min politiska övertygelse. Bibeln innehåller såväl inspirerande och utmanande texter som sådana som kräver en del brottning.
Gunilla Thorgrens Grupp 8 och jag var otroligt inspirerande, men jag kan ärligt talat inte riktigt skilja på i vilken mån det var boken eller mitt möte med henne ungefär samtidigt som var så inspirerande.
9) Största bristen i den politiska ideologi du förespråkar?
Att den ibland inte lyckas integrera de maktperspektiv som behövs och därmed blir hopplöst vit, gammal och gubbig. Och att om reformismen går för långsamt kan den avstanna och nöja sig med att förvalta.
10) Viktigaste enskilda politiska frågan?
I stort ideologiskt: på allvar lyckas koppla in en analys av etnicitet och kön i klassanalysen och omsätta detta i konkret politik.
Viktigaste konkreta förslag just nu: individualiserad föräldraförsäkring.
Och såklart att vinna tillbaka den politiska dagordningen för att sedan vinna valet 2010.
Och så ska jag utmana tre personer. Jag vill välja några i röda laget men med olika hemvist: Nils på Erlanderbrigaderna, Tora Breitholz och Sven Elander.
Andra bloggar om: politik, enkät, ideologi, identitet
1) Politisk ideologi du förespråkar?
Demokratisk socialism (reformism)
Likhetsfeminism
Anti-rasism (om det kan kallas en ideologi)
I grunden känner jag mig hemma i socialdemokratin och med den grundläggande maktanalysen men den måste kompletteras med maktanalys beroende på kön och etnicitet. Jag är också i grunden en övertygad reformist - jag är helt säker på ett det enda vettiga och framkomliga sättet att förändra samhället är i små steg som är demokratiskt förankrade. Jag känner också en stark ovilja inför den elitism som ofta dyker upp i revolutionära (och överteoretiserade) rörelser.
Jag uppfattar min politiska identitet rätt mycket som "kristen vänster" (ett begrepp Broderskap med viss rätta annekterat) men det kan kanske inte kallas för en ideologi.
2) Politisk ideologi du föraktar mest?
Alla former av rasism och inte minst välfriserade varianter av den.
3) Materialist eller idealist?
well, jag är ju inte statsvetare och har inte läst min Marx tillräckligt för att vara säker på om jag har på fötterna. Men jag tror nog på en kombination. De materiella förhållandena är centrala men man ska inte heller underskatta idéer och kulturella strömningar. Uppenbarligen har en mängd svenskar (liksom många amerikaner för två år sedan) röstat emot sina egna materiella intressen, det kan man inte negligera.
4) Plikt- eller konsekvensetik i politiken?
Både och. Fast kanske mest konsekvensetik. Men man kan bara vara pragmatiker om man samtidigt är orubblig i sin ideologiska kontrast. Därför måste man hålla koll på "plikterna" när man tittar på konsekvenserna. Men generellt kan politiken aldrig helt nå idealen utan bara bättre och sämre lösningar. Då är onekligen konsekvenserna centrala.
5) Politiskt uppvaknande?
Har haft flera stycken, och hoppas att jag itne har haft mitt sista. Blev slutgiltigt feminist som ledare på ett konfirmandläger sommaren -99, efter att lång tid ha funderat fick jag under en värderingsövning en aha-upplevelse som var det närmaste en frälsningsupplevelse jag har varit.
Min "allmänpolitiska" resa vänsterut började nog i den kyrkliga internationella solidariteten och efterdyningarna av kampen för ett fritt Sydafrika jag mötte på stiftsgården på 90-talet. Det var egentligen de globala rättvisefrågorna som gjorde att drog de ideologiska konsekvenserna och kastade in den liberala handduken (se nedan) och röstade s i mitt första riksdagval även om det då gjorde lite ont i min borgerliga maggrop. Jag har inte ångrat mig en dag.
Gick med i partiet gjorde jag efter att ha fått frågan om jag ville ställa upp i kyrkovalet -01 och det var ingen självklarhet. Men det var något av ett uppvaknande att inse att det faktiskt fanns en plats för mig i partipolitiken och att jag kunde påverka. Den insikten blev nästan fysisk när jag åkte på mitt första SFSFUM (fullmäktige för Sveriges förenade studentkårer) -03 som inkastad ny kåraktiv och efter några timmars omtumlande insupande av nya kunskaper simmade jag runt som fisken i vattnet mellan åsiktstorg, gruppmöten, förhandlingar, yrkanden och debatt i plenum. Aldrig har politikens möjligheter känns så oändliga som då (trots att jag nu i efterhand kan förstå det begränsande inflytandet på världshistorien).
6) Politisk detour?
Uppvuxen i ett borgerligt akademikerhem där allt utom partipolitik diskuterades var jag övertygad liberal i tonåren (dock med ett internationellt rättvisepatos). Var rätt intresserad av politik men skeptisk mot partier, men inte mer än att jag kanske hade blivit LUF:are om de haft en livaktig lokalavdelning i Västerås. I valrörelsen -91 då jag var 15 hände det faktiskt en gång att jag skolkade (vilket var extremt ovanligt då jag var en mycket präktig tonåring) för att gå på torgmöte med Bengt Westerberg. Höll ut i min liberala villfarelse tills strax efter 20, sen genomgick jag ett rejält ideologiskt tankearbete vid valet -98 och sedan dess hör jag hemma i röda laget. Gick i början stadigt åt vänster men har du parkerat mig rätt ordentligt i socialdemokratins mittfåra, tror jag.
7) Enskild person som påverkat dig politiskt?
Får man svara Jesus? I övrigt var min syster en central figur i att jag blev feminist, och mina "systrar" i Laboremus har betytt otroligt mycket de senaste åren för såväl min egen ideologiska utveckling som stöd i mitt politiska arbete. Och såklart Kerstin som ställde frågan om jag ville gå med i partiet. Och jag måste ju erkänna att mina föräldrars uppfostran inriktad på fritänkande och tilltro till min förmåga nog har varit en förutsättning för att jag skulle vilja ägna mig åt politik.
8) Bok som påverkat dig mest politiskt?
Som de flesta andra 90-talstfeminister: Under det rosa täcket. Och i viss mån Bibeln, kanske itne som bok men som symbol för att min tro är viktig i min politiska övertygelse. Bibeln innehåller såväl inspirerande och utmanande texter som sådana som kräver en del brottning.
Gunilla Thorgrens Grupp 8 och jag var otroligt inspirerande, men jag kan ärligt talat inte riktigt skilja på i vilken mån det var boken eller mitt möte med henne ungefär samtidigt som var så inspirerande.
9) Största bristen i den politiska ideologi du förespråkar?
Att den ibland inte lyckas integrera de maktperspektiv som behövs och därmed blir hopplöst vit, gammal och gubbig. Och att om reformismen går för långsamt kan den avstanna och nöja sig med att förvalta.
10) Viktigaste enskilda politiska frågan?
I stort ideologiskt: på allvar lyckas koppla in en analys av etnicitet och kön i klassanalysen och omsätta detta i konkret politik.
Viktigaste konkreta förslag just nu: individualiserad föräldraförsäkring.
Och såklart att vinna tillbaka den politiska dagordningen för att sedan vinna valet 2010.
Och så ska jag utmana tre personer. Jag vill välja några i röda laget men med olika hemvist: Nils på Erlanderbrigaderna, Tora Breitholz och Sven Elander.
Andra bloggar om: politik, enkät, ideologi, identitet
Kyrkomötet dag 3 och 4
Kyrkomötet fortsätter. Hela dagen igår och halva idag har det varit utskott. Vi har diskuterat jävsregler, former för konsituerande möten/valmöte för kyrkomötet, valfrågor, frågor kring biskopsval och en del annat. De flesta stora frågor hänskjuts till en pågående utredning, det är ovanligt snabbt och enkelt i år. Inga nattmanglignar för vår del alltså.
Idag på eftermiddagen har det varit seminarium kring friare församlingstillhörighet. Idag är man alltid med i den församling där man är folkbokförd, och under lång tid har en del velat luckra upp den principen. Återkommer till detta i ett eget inlägg, tror jag. Intressant diskussion blev det iaf.
Nu blir det macka och kaffe, sen återupptar vi utskottsförhandlingarna.
Idag på eftermiddagen har det varit seminarium kring friare församlingstillhörighet. Idag är man alltid med i den församling där man är folkbokförd, och under lång tid har en del velat luckra upp den principen. Återkommer till detta i ett eget inlägg, tror jag. Intressant diskussion blev det iaf.
Nu blir det macka och kaffe, sen återupptar vi utskottsförhandlingarna.
tisdag, september 26, 2006
Fler kyrkomötesbloggare
Ni har väl inte missat att även Karin Långström Vinge och Maria Abrahamsson bloggar från kyrkomötet. Tror att det finns ytterligare bloggare närvarande men har inte lokaliserat dem än.
Kyrkomötet invigt och utskotten valda - utan sd
Idag invigdes kyrkomötet "på riktigt" - igår upptogs förhandlingarna men idag var det mässa i Domkyrkan med efterföljande invigningsceremoni. Där höll bland annat ärkebiskop Anders ett tal som var väldigt välformulerat och inspirerande. Han utgick från de tre kärnvärden som formulerats i Svenska kyrkans kommunikationsplattform: närvaro, öppenhet och hopp, som alltså är de värden som svenska kyrkans kommunikation ska präglas av. Utifrån dessa ord talade han om svenska kyrkans uppgift. Inte minst betonade han vikten av att kyrkan är närvarande i samhället och i människors liv. Han pekade också ut några områden där han ser kommande behov. Uppföljning och uppbackning av påskuppropet är ett, men framåt såg han den allt hårdare attityden gentemot straffade som vill komma tillbaka till samhället, och de svåra villkor som allt fler barn, unga och ensamstående föräldrar lever under.
Under invigning delades också svenska kyrkans kulturråds kulturstipendier ut, hela listan finns här.
I övrigt bestod dagen av gruppmöte på förmiddagen och utskott efter att invigningen och plenumsessionen var klar. Jag valdes som planerat till Organisationsutskottet. Inför valet till utskott kom diskussionen med och om Sverigedemokraterna upp. Sd har 4 ledamöter (av 251) och under förra mandatperioden satt ingen av de två ledamöter de hade då i utskott. Egentligen finns tillräckligt med utskottsplatser till alla ledamöter utom de som sitter i kyrkostyrelsen, men de stora demokratiska partierna har valt att inte ge några platser till Sd. Så blev det även i år. De stora nomineringsgrupperna (s, m, c, posk (=partipolitiskt obunda), fisk (=fp), kd) har platser av egen kraft, medan de mindre grupperna "får" platser av dem närstående större partier. Och ingen vill ge plats till sd.
Jag stöder det beslutet, men tycker att man kan se på det på flera sätt. Och jag är inte säker på att det här är det mest strategiska. Kanske styrker det ytterligare deras underdog-position. Diskussionen hur sd och deras förslag ska bemötas kommer med all sannolikhet fortsätta, såväl inom nomineringsgrupperna som i kyrkomötet i stort.
Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkomötet, politik, religion, sverigedemokraterna
måndag, september 25, 2006
Kyrkomötet dag 1
Så började kyrkomötet idag. En av fördelarna med att bo nära är ju att jag fick sovmorgon - många ledamöter gick upp i svinottan och reste hit, medan jag kunde sova längre än en vanlig skoldag och sedan cykla de 7 minuterna till universitetshuset där kyrkomötet håller till.
Idag har främst ägnats åt gruppmöten och lite formalia samt en grym buffé i universitetshusets trapphall (från Cajsa's, kanske uppsalas bästa catering). Imorgon fortsätter gruppmötena på förmiddagen och sedan festlig invigning med mässa i domkyrkan under ledning av nya ärkebiskopen Anders kl 14 (öppet för allmänheten).
Dagens höjdpunkter får nog ändå sägas vara att jag har träffat två kyrkbloggare i verkligehten för första gången: Karin Långström Vinge och Per Westberg. Per sitter inte i kyrkomötet men jobbar i sekretariatet. Om allt går som det ska kommer jag imorgon att väljas till hans utskott, organisationsutskottet. Låter kanske inte så vansinnigt sexigt med organisationsutskott, men det ska bli intressant. Särskilt som det pågår en stor demokratiutredning som kommer hamna på vårt bord 2007 och 2008.
Fortsättning följer.
Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkomötet, uppsala
Idag har främst ägnats åt gruppmöten och lite formalia samt en grym buffé i universitetshusets trapphall (från Cajsa's, kanske uppsalas bästa catering). Imorgon fortsätter gruppmötena på förmiddagen och sedan festlig invigning med mässa i domkyrkan under ledning av nya ärkebiskopen Anders kl 14 (öppet för allmänheten).
Dagens höjdpunkter får nog ändå sägas vara att jag har träffat två kyrkbloggare i verkligehten för första gången: Karin Långström Vinge och Per Westberg. Per sitter inte i kyrkomötet men jobbar i sekretariatet. Om allt går som det ska kommer jag imorgon att väljas till hans utskott, organisationsutskottet. Låter kanske inte så vansinnigt sexigt med organisationsutskott, men det ska bli intressant. Särskilt som det pågår en stor demokratiutredning som kommer hamna på vårt bord 2007 och 2008.
Fortsättning följer.
Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkomötet, uppsala
söndag, september 24, 2006
Dags för kyrkomöte (pt 1)
Imorgon börjar den första delen av årets kyrkomöte, alltså Svenska Kyrkans högsta beslutande organ. Det är den första av årets två sessioner, den andra äger rum sista veckan i oktober. Kyrkomötet består av 251 ledamöter, valda i förra årets kyrkoval, från hela Sverige och från en rad olika nomineringsgrupper (=partier). Ledamot av kyrkomötet är man alltså fyra år i taget, och det här är första gången kyrkomötet samlas efter valet förra året. Då är mötet en dag längre, för att utskott ska väljas och att alla ska hinna ha ordentliga gruppmöten innan dess.
Kykromötet jobbar alltså i utskott, och de ska väljas på tisdag. Sedan ägnas i princip resten av den här veckan åt utskottsbehandling. Den andra sessionen, fyra dagar i oktober, ägnas åt plenumförhandlingar. På tisdag vet jag alltså säkert vilket utskott jag hamnar i, även om fördelningen av ledamöterna i olika utskott redan diskuterats inom s-gruppen. Precis som i riksdagen är det inte självklart att man själv får välja vilket utskott man hamnar i, utan det beror på en rad faktorer. Ofta är tjänsteår en sådan faktor, så en nykomling som jag får inte välja utskott först.
Jag ska försöka hinna blogga en del från kyrkomötet som jag gjorde förra året, fast det kommer nog framför allt vara under andra sessionen som det kommer att vara mest intressant. Men några rapporter ska det nog kunna bli den här veckan också.
Allt som sker i plenum liksom gudstjänsterna är offentligt. Det är däremot inte utskotten. Alltså finns det inte så mycket att lyssna på för allmänheten de här veckan, men desto mer nästa omgång. Schema för kyrkomötet finns här. Handlingar finns här: motioner och skrivelser (propositioner från kyrkostyrelsen).
Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkomötet, politik, uppsala
Kykromötet jobbar alltså i utskott, och de ska väljas på tisdag. Sedan ägnas i princip resten av den här veckan åt utskottsbehandling. Den andra sessionen, fyra dagar i oktober, ägnas åt plenumförhandlingar. På tisdag vet jag alltså säkert vilket utskott jag hamnar i, även om fördelningen av ledamöterna i olika utskott redan diskuterats inom s-gruppen. Precis som i riksdagen är det inte självklart att man själv får välja vilket utskott man hamnar i, utan det beror på en rad faktorer. Ofta är tjänsteår en sådan faktor, så en nykomling som jag får inte välja utskott först.
Jag ska försöka hinna blogga en del från kyrkomötet som jag gjorde förra året, fast det kommer nog framför allt vara under andra sessionen som det kommer att vara mest intressant. Men några rapporter ska det nog kunna bli den här veckan också.
Allt som sker i plenum liksom gudstjänsterna är offentligt. Det är däremot inte utskotten. Alltså finns det inte så mycket att lyssna på för allmänheten de här veckan, men desto mer nästa omgång. Schema för kyrkomötet finns här. Handlingar finns här: motioner och skrivelser (propositioner från kyrkostyrelsen).
Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkomötet, politik, uppsala
lördag, september 23, 2006
Eftervalsanalys med Josh Lyman
Alla politiknördars (och en hel del andras också) favoritserie Vita huset (The West wing) har börjat sändas på svt igen, den sjunde och sista säsongen. Visserligen på den märkliga sändningstiden freagar 22.30 och utan att det gjorts någon reklam för den alls, men ändå. (Dock visas avsnitten i repris på tisdagkvällar i svt24.) I gårdagens avsnitt fick vi en grundlektion i modernt politiskt kampanjande, som kanske också kan kasta lite ljus över vad som hände i vår egen valrörelse här hemma.
Förra säsongen slutade med att Matt Santos, kongressledamot från Texas och supportad av Josh Lyman som lämnat arbetet hos nuvarande presidenten, efter en rafflande omröstning vann nomineringen som demokraternas presidentkandidat. Nu pågår alltså själva valkampanjen där Santos står mot republikanen Vinnick som anses stå nära demokraterna och därmed har stor chans att vinna i "mitten".
I en scen i gårdagens avsnitt står strategen Josh och förklarar för några medarbetare hur kampanjandet ska gå till. Han ritar upp tre rutor. I den första står "security", säkerhets- och försvarsfrågor. I den andra står "economy", ekonomi- och inrikesfrågor. Den sista rutan är allt som int går att förutse. Josh förklarar att Vinnick är stark på säkerhetsfrågor medan Santos är stark och har förtroende i ekonomi- och inrikesfrågor. Det innebär att så länge säkerhetsfrågor diskuteras har Vinnick allt att vinna, medan Santos bara kan vinna om det diskuteras ekonomi. Trots att Santos egentlgien borde ha förtroende i säkerhetsfrågor då han har militär bakgund, har Vinnick redan "vunnit" säkerhetsfrågorna. Poängen är, att det är lätt att luras i den "fel" ruta och diskutera motståndarens frågor om man inte själv får sätta agendan. Och sättet att vinna är inte att försöka slå motståndaren i dess starka fråga, utan att bestämma vilken som ska vara den viktiga frågan. När Vinnick gör utspel i säkerhetsfårgor, ska Santos inte svara med säkerhet, utan med ekonomi, är Josh strategi.
Fenomenent med att vissa frågor ägs av vissa partier (snarare än personer) är ju välkänt även i svensk politik. Moderaterna äger frågor om brott, straff och poliser - det spelar ingen roll hur många poliser socialdemorkaterna har gett pengar till att utbilda och anställa de senaste åren, s kan aldrig vinna den frågan. Likaså äger miljöpartiet miljöfrågan - i valet 1988 kom säldöden upp och miljöpartiet ökade. Då började alla partier prata miljö och det blev en viktig fråga i valet, vilket också ledde till att det parti som hade högst trovärdighet i frågan för första gången kom in i riksdagen. För socialdemokraterna är den starkaste vinnarfrågan välfärden - minns vinnarmottot vård-skola-omsorg - och fram till det här valet arbetslösheten. Det intressantaste i det här valet är just detta, vilket också många ägnat mycket energi åt att analysera: hur kunde moderaterna vinna i socialdemokraternas ruta?
Jag tror att det avgörande skedde på ett ganksa tidigt stadium i valrörelsen, kanske redan förra sommaren. Alliansen med moderaterna i spetsen lyckades fånga problemformuleringsinitiativet och deras omvärldsbeskrivning fick fäste. Sverige är ett land med stora problem, gigantisk arbetslöshet och en stor (allt större ju längre valrörelsen gick) del av befolkningen i "utanförskap". Samtidigt framställdes den socialdemokratiska regeringen och Persson speciellt som gammal, trött, ointresserad av människors situation och allmänt maktkorrumperad.
För ett år sedan och fram till i vintras ägnades socialdemokraternas bemötande av de nya moderaterna nästan uteslutande åt bidragsnivåer och beskyllningar om hur moderaternas politik slår mot de svagaste. I efterhand är det inte svårt att se att även om det på sitt sätt var en rimlig strategi - genom hela valröreslen har moderaterna mörkat många av konsekvenserna av sina ekonomiska förslag - så lämnade det fältet öppet för moderaterna att befästa sin beskrivning av situationen i Sverige. Det som så småningom blev socialdemorkaternas strategi, att formulera en motbild mot alliansens svartmålning ("Det gå bra för Sverige"), kom för sent. Då spelar det ingen större roll att det som s har sagt är sant, att Sverige har en väldigt hög sysselsättning jämfört med resten av EU, att arbetslösheten sjunker och att statsfinanserna är solida. Bilden av "utanförskapet" hade satt sig.
Jag tror att det stora misstaget var att fortsätta försöka måla sin egen bild av situationen i Sverige ända fram till valet. Någon gång under sommaren - innan valmanifestet - borde s-ledningen ha gett upp, insett att slaget om omvärldsbeskrivningen var förlorat och istället se hur "rutorna" såg ut som läget var. Istället för att inse att moderaterna hade börjat ta över arbetslöshetrutan trots att s fortfarande hade möjlighet att vinna där, valde s att försöka rita upp helt egna rutor. Om s hade accepterat att arbetslösheten var den viktigaste frågan, att man börjat tappa trovärdighet i den och analysera hur man hade kunnat ta tillbaka frågan från moderaterna, hade valdebatten kanske kunnat bli annorlunda. Istället valde man att fortsätta försöka vinna tillbaka problemformuleringsinitiativet.
Kanske var slaget redan förlorat när agendan och problemformuelringen var klar, långt innan valet. Men jag tror att det kanske hade gått att ta tillbaka initiativet i arbetslöshetsfrågan, och framför allt fanns det några vinnarrutor som s missade att spela i. Den viktigaste var utrikespolitiken där Persson tillsammans med Jan Eliasson och Carin Jämtin har mycket hög trovärdighet samtidigt som alliansen står handfallna. En annan är jämställdhet där s visserligen försökte med maxtaxan men egentligen tappade redan på kongressen då s-kvinnor m fl förlorade frågan om delad föräldraförsäkring på ett sätt som fick Persson och partiledningen att framstå som fullständigt ointresserad av de feministiska frågorna. Det hjälpte inte att några av de kvinnor som finns i partiledningen försökte göra några utspel. Trots viktiga förslag som rätten till heltid och ovan nämnda sänkt maxtaxa kom aldrig frågorna ordentligt upp på banan.
Självklart räcker inte Josh's rutor till att förklara hela valrörelsen (säkert finns något snyggt namn på den här teorin som någon statsvetare kan berätta i kommentarerna) men de förklarar på ett pedagogsikt sätt att det inte så mycket handlar om att vinna frågorna som att vinna slaget om dagordningen och vilka frågor som ska diskuteras, och på vilket sätt.
Jag har skrivit om valet här och här.
Andra bloggar om: val2006, politik, socialdemokraterna, eftervalsanalys, vita huset
Förra säsongen slutade med att Matt Santos, kongressledamot från Texas och supportad av Josh Lyman som lämnat arbetet hos nuvarande presidenten, efter en rafflande omröstning vann nomineringen som demokraternas presidentkandidat. Nu pågår alltså själva valkampanjen där Santos står mot republikanen Vinnick som anses stå nära demokraterna och därmed har stor chans att vinna i "mitten".
I en scen i gårdagens avsnitt står strategen Josh och förklarar för några medarbetare hur kampanjandet ska gå till. Han ritar upp tre rutor. I den första står "security", säkerhets- och försvarsfrågor. I den andra står "economy", ekonomi- och inrikesfrågor. Den sista rutan är allt som int går att förutse. Josh förklarar att Vinnick är stark på säkerhetsfrågor medan Santos är stark och har förtroende i ekonomi- och inrikesfrågor. Det innebär att så länge säkerhetsfrågor diskuteras har Vinnick allt att vinna, medan Santos bara kan vinna om det diskuteras ekonomi. Trots att Santos egentlgien borde ha förtroende i säkerhetsfrågor då han har militär bakgund, har Vinnick redan "vunnit" säkerhetsfrågorna. Poängen är, att det är lätt att luras i den "fel" ruta och diskutera motståndarens frågor om man inte själv får sätta agendan. Och sättet att vinna är inte att försöka slå motståndaren i dess starka fråga, utan att bestämma vilken som ska vara den viktiga frågan. När Vinnick gör utspel i säkerhetsfårgor, ska Santos inte svara med säkerhet, utan med ekonomi, är Josh strategi.
Fenomenent med att vissa frågor ägs av vissa partier (snarare än personer) är ju välkänt även i svensk politik. Moderaterna äger frågor om brott, straff och poliser - det spelar ingen roll hur många poliser socialdemorkaterna har gett pengar till att utbilda och anställa de senaste åren, s kan aldrig vinna den frågan. Likaså äger miljöpartiet miljöfrågan - i valet 1988 kom säldöden upp och miljöpartiet ökade. Då började alla partier prata miljö och det blev en viktig fråga i valet, vilket också ledde till att det parti som hade högst trovärdighet i frågan för första gången kom in i riksdagen. För socialdemokraterna är den starkaste vinnarfrågan välfärden - minns vinnarmottot vård-skola-omsorg - och fram till det här valet arbetslösheten. Det intressantaste i det här valet är just detta, vilket också många ägnat mycket energi åt att analysera: hur kunde moderaterna vinna i socialdemokraternas ruta?
Jag tror att det avgörande skedde på ett ganksa tidigt stadium i valrörelsen, kanske redan förra sommaren. Alliansen med moderaterna i spetsen lyckades fånga problemformuleringsinitiativet och deras omvärldsbeskrivning fick fäste. Sverige är ett land med stora problem, gigantisk arbetslöshet och en stor (allt större ju längre valrörelsen gick) del av befolkningen i "utanförskap". Samtidigt framställdes den socialdemokratiska regeringen och Persson speciellt som gammal, trött, ointresserad av människors situation och allmänt maktkorrumperad.
För ett år sedan och fram till i vintras ägnades socialdemokraternas bemötande av de nya moderaterna nästan uteslutande åt bidragsnivåer och beskyllningar om hur moderaternas politik slår mot de svagaste. I efterhand är det inte svårt att se att även om det på sitt sätt var en rimlig strategi - genom hela valröreslen har moderaterna mörkat många av konsekvenserna av sina ekonomiska förslag - så lämnade det fältet öppet för moderaterna att befästa sin beskrivning av situationen i Sverige. Det som så småningom blev socialdemorkaternas strategi, att formulera en motbild mot alliansens svartmålning ("Det gå bra för Sverige"), kom för sent. Då spelar det ingen större roll att det som s har sagt är sant, att Sverige har en väldigt hög sysselsättning jämfört med resten av EU, att arbetslösheten sjunker och att statsfinanserna är solida. Bilden av "utanförskapet" hade satt sig.
Jag tror att det stora misstaget var att fortsätta försöka måla sin egen bild av situationen i Sverige ända fram till valet. Någon gång under sommaren - innan valmanifestet - borde s-ledningen ha gett upp, insett att slaget om omvärldsbeskrivningen var förlorat och istället se hur "rutorna" såg ut som läget var. Istället för att inse att moderaterna hade börjat ta över arbetslöshetrutan trots att s fortfarande hade möjlighet att vinna där, valde s att försöka rita upp helt egna rutor. Om s hade accepterat att arbetslösheten var den viktigaste frågan, att man börjat tappa trovärdighet i den och analysera hur man hade kunnat ta tillbaka frågan från moderaterna, hade valdebatten kanske kunnat bli annorlunda. Istället valde man att fortsätta försöka vinna tillbaka problemformuleringsinitiativet.
Kanske var slaget redan förlorat när agendan och problemformuelringen var klar, långt innan valet. Men jag tror att det kanske hade gått att ta tillbaka initiativet i arbetslöshetsfrågan, och framför allt fanns det några vinnarrutor som s missade att spela i. Den viktigaste var utrikespolitiken där Persson tillsammans med Jan Eliasson och Carin Jämtin har mycket hög trovärdighet samtidigt som alliansen står handfallna. En annan är jämställdhet där s visserligen försökte med maxtaxan men egentligen tappade redan på kongressen då s-kvinnor m fl förlorade frågan om delad föräldraförsäkring på ett sätt som fick Persson och partiledningen att framstå som fullständigt ointresserad av de feministiska frågorna. Det hjälpte inte att några av de kvinnor som finns i partiledningen försökte göra några utspel. Trots viktiga förslag som rätten till heltid och ovan nämnda sänkt maxtaxa kom aldrig frågorna ordentligt upp på banan.
Självklart räcker inte Josh's rutor till att förklara hela valrörelsen (säkert finns något snyggt namn på den här teorin som någon statsvetare kan berätta i kommentarerna) men de förklarar på ett pedagogsikt sätt att det inte så mycket handlar om att vinna frågorna som att vinna slaget om dagordningen och vilka frågor som ska diskuteras, och på vilket sätt.
Jag har skrivit om valet här och här.
Andra bloggar om: val2006, politik, socialdemokraterna, eftervalsanalys, vita huset
torsdag, september 21, 2006
Bokutmaning
Som ett litet avbrott i politikbloggandet så har bokutmaningen som cirkulerat på svenska bloggar rätt länge äntligen nått mig. Tack Puff! Så nu blir det lite kultur...
1. En bok som förändrat mitt liv.
En prästkandidats svar borde naturligtvis bli Bibeln. Och det stämmer ju på något sätt. Å andra sidan har jag alltid levt med Bibeln så någon förändring vet jag inte om man kan tala om. Dessutom har alltid gudstjänst, kyrkan och den kristna gemenskapen varit viktigare för min tro än att på egen hand läsa bibeln (även om Bibeln är viktig, såklart). En bok som däremot betydde mycket i mitt feministiska uppvaknande var Under det rosa täcket av Nina Björk, så det får bli den.
2. En bok jag läser mer än en gång.
Hmm, det får nog bli Douglas Couplands Girlfriend in a coma. Den kunde nog också stått på förra frågan. Jag gisk runt i eufori flera dagar efteråt och jag blir fortfarnade upprymd av slutkapitlets "missionsbefallning", trots att jag läst den flera gånger och dessutom ägnat en halv termin av mitt liv att skriva uppsats om romanen. Den fångar mycket av hur jag ser på civilisationen, världen, livet och mitt uppdrag i världen.
3. En bok jag skulle vilja ha med på en öde ö.
Det får nog bli psalmboken som är mer allsidig att ha med sig än en Bibel. Skulle jag ta med mig något mer skulle det nog bli böckerna av Dostojevskij (Brott och straff, Bröderna Karamasov och Idioten) som står i min bokhylla sedan någon bokrea men inte blivit lästa. Eller någon mastig teologisk klassiker som jag inte kommer läsa annars.
4. En bok som fick mig att skratta.
Liftarens guide till galaxen-böckerna, även om det var länge sedan jag läste dem. Helen Fieldings Samvetets röst gillade jag också väldigt mycket även om jag inte kommer ihåg om jag skrattade högt.
5. En bok som fick mig att gråta.
Bokstavligt talat grät jag floder när jag läste Alla paradis är inte stängda av Liselott J Andersson - så mycket att jag inte pallade att läsa mer än ett kapitel. Ska försöka läsa den igen vid tillfäll, vad det än var som berörde mig kanske jag har mer distans till det nu. En roman som berörde mig djupt var Joyce Carol Oates Blonde. Jag grät kanske inte men var skakad i veckor.
6. En bok jag önskar hade skrivits.
Den här verkar alla tycka vara svåraste frågan (tillsammans med nästa). Kanske en lättläst men samtidigt intellektuellt hederlig introduktion till intersektionalitetsteori (sorry, men boken som finns är inte så lättläst) som skulle kunna introducera det perspektivet på en bredare front.
7. En bok som inte borde skrivits.
Av princip tycker jag inte att det kan skrivas för många böcker. Men till exempel all kurslitteratur som fortfarande för vidare en stereotyp eller felaktig syn på hbt-personer, kvinnor, icke-vita och funktionshindrade kanske. Och samtliga Mars-och-Venus-böcker.
8. En bok jag just nu läser.
Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari. Har nyss läst ut Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman (som jag gillade mycket, även om man blir lite mätt på knarkromantik efter ett tag. Men slutet är grymt!)
9. En bok jag tänkt läsa.
Hur många som helst! Och när jag fyllde år för någon månad sedan fick jag typ en hyllmeter böcker till... Men härnäst på läslistan finns kursboken Själavård av Berit Okkenhaug, Yvonne Hirdmans bok om Alva Myrdal Det tänkande hjärtat och Personliga pronomen av Daniel Sjölin.
10. Skicka vidare till fem andra bloggare.
Well, den här utmaningen har nog nått rätt många bloggare vid det här laget. Så jag får väl utmana några (hyffsat) nya bloggare: Kristoffer, Kajsa, Johanna och Christian. Och jag tror inte att syrran har svarat heller.
Andra bloggar om: kultur, böcker, bokutmaning, litteratur
1. En bok som förändrat mitt liv.
En prästkandidats svar borde naturligtvis bli Bibeln. Och det stämmer ju på något sätt. Å andra sidan har jag alltid levt med Bibeln så någon förändring vet jag inte om man kan tala om. Dessutom har alltid gudstjänst, kyrkan och den kristna gemenskapen varit viktigare för min tro än att på egen hand läsa bibeln (även om Bibeln är viktig, såklart). En bok som däremot betydde mycket i mitt feministiska uppvaknande var Under det rosa täcket av Nina Björk, så det får bli den.
2. En bok jag läser mer än en gång.
Hmm, det får nog bli Douglas Couplands Girlfriend in a coma. Den kunde nog också stått på förra frågan. Jag gisk runt i eufori flera dagar efteråt och jag blir fortfarnade upprymd av slutkapitlets "missionsbefallning", trots att jag läst den flera gånger och dessutom ägnat en halv termin av mitt liv att skriva uppsats om romanen. Den fångar mycket av hur jag ser på civilisationen, världen, livet och mitt uppdrag i världen.
3. En bok jag skulle vilja ha med på en öde ö.
Det får nog bli psalmboken som är mer allsidig att ha med sig än en Bibel. Skulle jag ta med mig något mer skulle det nog bli böckerna av Dostojevskij (Brott och straff, Bröderna Karamasov och Idioten) som står i min bokhylla sedan någon bokrea men inte blivit lästa. Eller någon mastig teologisk klassiker som jag inte kommer läsa annars.
4. En bok som fick mig att skratta.
Liftarens guide till galaxen-böckerna, även om det var länge sedan jag läste dem. Helen Fieldings Samvetets röst gillade jag också väldigt mycket även om jag inte kommer ihåg om jag skrattade högt.
5. En bok som fick mig att gråta.
Bokstavligt talat grät jag floder när jag läste Alla paradis är inte stängda av Liselott J Andersson - så mycket att jag inte pallade att läsa mer än ett kapitel. Ska försöka läsa den igen vid tillfäll, vad det än var som berörde mig kanske jag har mer distans till det nu. En roman som berörde mig djupt var Joyce Carol Oates Blonde. Jag grät kanske inte men var skakad i veckor.
6. En bok jag önskar hade skrivits.
Den här verkar alla tycka vara svåraste frågan (tillsammans med nästa). Kanske en lättläst men samtidigt intellektuellt hederlig introduktion till intersektionalitetsteori (sorry, men boken som finns är inte så lättläst) som skulle kunna introducera det perspektivet på en bredare front.
7. En bok som inte borde skrivits.
Av princip tycker jag inte att det kan skrivas för många böcker. Men till exempel all kurslitteratur som fortfarande för vidare en stereotyp eller felaktig syn på hbt-personer, kvinnor, icke-vita och funktionshindrade kanske. Och samtliga Mars-och-Venus-böcker.
8. En bok jag just nu läser.
Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari. Har nyss läst ut Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman (som jag gillade mycket, även om man blir lite mätt på knarkromantik efter ett tag. Men slutet är grymt!)
9. En bok jag tänkt läsa.
Hur många som helst! Och när jag fyllde år för någon månad sedan fick jag typ en hyllmeter böcker till... Men härnäst på läslistan finns kursboken Själavård av Berit Okkenhaug, Yvonne Hirdmans bok om Alva Myrdal Det tänkande hjärtat och Personliga pronomen av Daniel Sjölin.
10. Skicka vidare till fem andra bloggare.
Well, den här utmaningen har nog nått rätt många bloggare vid det här laget. Så jag får väl utmana några (hyffsat) nya bloggare: Kristoffer, Kajsa, Johanna och Christian. Och jag tror inte att syrran har svarat heller.
Andra bloggar om: kultur, böcker, bokutmaning, litteratur
onsdag, september 20, 2006
Eftervalsanalys med Svenning
Har idag varit på ett intressant Laboremusmöte, det första efter valet. Vi hade besök av aftonbladets ledarskribent Olle Svenning, tillika Göran Persson-expert. Rubriken "Efter valet - vad händer nu?" var satt sedan länge, och det blev såväl diskussion om valrörelsen som vad som händer med borgaralliansen respektive socialdemokratin.
Svenning tog upp ett antal olika spår som kan sägas vara viktiga för att analysera valresultatet, även om det ännu är lite tidigt att avgöra exakt vilken betydelse de har haft. Han diskuterade bland annat avsaknaden av internationella frågor i valrörelsen, vänsterpartiets enorma tapp de senaste åren, Perssons betydelse, de högerextrema partiernas frammarsch och hur svensk politik alltmer liknar andra europeiska länder men tätare maktskiften. Intressantast - och mest diskuterat efteråt - var det Svenning kallade ideologispåret: socialdemokratin har inte lyckats formulera en trovärdig berättelse om vårt samhälle och vad vi vill. Det gröna folkhemmet är ett försök men långt ifrån tillräckligt konkret. Feminismen och frågorna som hänger ihop med den har inte tillräckligt väl integrerats i den socialdemokratiska ideologin och maktfrågor som handlar om etnicitet, sexuell läggning och andra diskrimineringsgrunder lyser också med sin frånvaro. Det enda som blev kvar var försvarandet av välfärden och vissa fackliga frågor - viktiga i och för sig, men inte tillräckliga. Särskilt inte när högern framställt sig som välfärdskramare.
Vi pratade också en del om Persson och litegrann om efterträdarfrågan. Svenning menade att det i nuläget är väldigt lätt att skylla allt på Persson och att det är en allför enkel väg att gå. En valförlust av det slag vi just upplevt kan omöjligt enbart bero på en person, även om han onekligen samlat mycket makt till sig. Kanske måste fler personer gå från 68:an och VU/partistyrelse, men framför allt måste vi fokusera mer på vilken sorts ledarskap vi ska ha snarare än vilken person (vilket jag också var inne på häromdagen). Det som krävs är mer ödmjukhet och ett lyssnande öra, och ett grundläggande ideologiskt arbete för att ta in en mer komplex maktanalys än som finns idag i partiet idag.
Vi talade en del om medierna också, om vilken berättelse som medierna gillat. Han menade att medierna är mycket otrogna - hela valrörelsen har medierna gillande berättat om underdogen Reinfeldt som piggt skulle ta över efter den trötte Persson. Men snart kan en annan berättelse vara intressantare, och då finns ingen inbyggd lojalitet med Reinfeldt (annat än på några ledarsidor). Tvärtom gillar medierna ofta att hylla personer för att sedan sänka dem.
Svenning tog exemplet med hur medierna de sista dagarna lyft fram bilder på paret Reinfeldt, men Filippa Reinfeldt ständigt välklädd i snygga outfits. Idag betyder det att vi har fått ett Kennedypar med en värdig första dam. Om klyftorna ökar under första halvåret med alliansstyre kan snart Filippa Reinfeldts märkeskläder användas som en motbild mot de fattiga som fått det sämre, och hon kan plötsligt framställas som en Evita Person snarare än Jackie Kennedy (inga övriga liknelser, jag återger bara en bild för att illustrera ett mediafenomen). Svenning menade också att alliansens smekmånad kommer att bli kort - de moderata kärntrupperna har knappast förändrats lika mycket som partiets approach. Snart kommer de kräva mycket större förändringar på arbetsmarknaden och i välfärdssystemen än Reinfeldt gått till val på. Och då kommer även kärntrupperna i fp och c börja ställa krav i sina centrala frågor.
Det här har gett mig ytterligare en del funderingar kring vad som gick snett och framför allt vad socialdemokratin behöver göra nu. Ska grunna lite till, fler inlägg i frågan kommer.
Förresten var två nya medlemmar på mötet, varav den ena (om jag förstått rätt) gått med efter valet. Vi behöver alla medlemmar vi kan få, och särskilt sådana som är intresserade av att engagera sig ideologiskt och med utvecklingen av partiet. Gå med i Laboremus här eller gå med i din lokala socialdemokratiska förening här.
Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, val2006, eftervalsanalys, olle svenning
Svenning tog upp ett antal olika spår som kan sägas vara viktiga för att analysera valresultatet, även om det ännu är lite tidigt att avgöra exakt vilken betydelse de har haft. Han diskuterade bland annat avsaknaden av internationella frågor i valrörelsen, vänsterpartiets enorma tapp de senaste åren, Perssons betydelse, de högerextrema partiernas frammarsch och hur svensk politik alltmer liknar andra europeiska länder men tätare maktskiften. Intressantast - och mest diskuterat efteråt - var det Svenning kallade ideologispåret: socialdemokratin har inte lyckats formulera en trovärdig berättelse om vårt samhälle och vad vi vill. Det gröna folkhemmet är ett försök men långt ifrån tillräckligt konkret. Feminismen och frågorna som hänger ihop med den har inte tillräckligt väl integrerats i den socialdemokratiska ideologin och maktfrågor som handlar om etnicitet, sexuell läggning och andra diskrimineringsgrunder lyser också med sin frånvaro. Det enda som blev kvar var försvarandet av välfärden och vissa fackliga frågor - viktiga i och för sig, men inte tillräckliga. Särskilt inte när högern framställt sig som välfärdskramare.
Vi pratade också en del om Persson och litegrann om efterträdarfrågan. Svenning menade att det i nuläget är väldigt lätt att skylla allt på Persson och att det är en allför enkel väg att gå. En valförlust av det slag vi just upplevt kan omöjligt enbart bero på en person, även om han onekligen samlat mycket makt till sig. Kanske måste fler personer gå från 68:an och VU/partistyrelse, men framför allt måste vi fokusera mer på vilken sorts ledarskap vi ska ha snarare än vilken person (vilket jag också var inne på häromdagen). Det som krävs är mer ödmjukhet och ett lyssnande öra, och ett grundläggande ideologiskt arbete för att ta in en mer komplex maktanalys än som finns idag i partiet idag.
Vi talade en del om medierna också, om vilken berättelse som medierna gillat. Han menade att medierna är mycket otrogna - hela valrörelsen har medierna gillande berättat om underdogen Reinfeldt som piggt skulle ta över efter den trötte Persson. Men snart kan en annan berättelse vara intressantare, och då finns ingen inbyggd lojalitet med Reinfeldt (annat än på några ledarsidor). Tvärtom gillar medierna ofta att hylla personer för att sedan sänka dem.
Svenning tog exemplet med hur medierna de sista dagarna lyft fram bilder på paret Reinfeldt, men Filippa Reinfeldt ständigt välklädd i snygga outfits. Idag betyder det att vi har fått ett Kennedypar med en värdig första dam. Om klyftorna ökar under första halvåret med alliansstyre kan snart Filippa Reinfeldts märkeskläder användas som en motbild mot de fattiga som fått det sämre, och hon kan plötsligt framställas som en Evita Person snarare än Jackie Kennedy (inga övriga liknelser, jag återger bara en bild för att illustrera ett mediafenomen). Svenning menade också att alliansens smekmånad kommer att bli kort - de moderata kärntrupperna har knappast förändrats lika mycket som partiets approach. Snart kommer de kräva mycket större förändringar på arbetsmarknaden och i välfärdssystemen än Reinfeldt gått till val på. Och då kommer även kärntrupperna i fp och c börja ställa krav i sina centrala frågor.
Det här har gett mig ytterligare en del funderingar kring vad som gick snett och framför allt vad socialdemokratin behöver göra nu. Ska grunna lite till, fler inlägg i frågan kommer.
Förresten var två nya medlemmar på mötet, varav den ena (om jag förstått rätt) gått med efter valet. Vi behöver alla medlemmar vi kan få, och särskilt sådana som är intresserade av att engagera sig ideologiskt och med utvecklingen av partiet. Gå med i Laboremus här eller gå med i din lokala socialdemokratiska förening här.
Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, val2006, eftervalsanalys, olle svenning
Fler bloggande syskon
Dagens bloggtips: min lillebror josef (inte han som bygger hemsidor, utan han som utsetts till "sveriges fightingspelsorakel" i speltidningen Level) har åkt till Japan som utbytesstudent på internationella universitetet i Akita och bloggar nu om Japan och livet som utbytesstudent på josefaxner.com. Kolla särskilt in alla fina bilder.
Andra bloggar om: bloggtips, japan, utbytesstudent, syskon
Andra bloggar om: bloggtips, japan, utbytesstudent, syskon
tisdag, september 19, 2006
Eftervalslänkar
Har inte tid att skriva idag, i alla fall inte på några timmar till. Har försummat skolan hela valrörelsen och måste jobba ikapp. Så länge tycker jag att ni ska läsa de här:
Jesper Bengtsson
Rebella
Martin Tollén
Johan Sjölander
Nedräkning (Petra)
Jesper Bengtsson
Rebella
Martin Tollén
Johan Sjölander
Nedräkning (Petra)
måndag, september 18, 2006
Dags för förnyelse
Det känns naturligtvis tungt att ni inse att det är fyra år borgerligt styre framför oss i Sverige. Och det känns framför allt tungt när jag tänker på förtidspensionärerna som kommer få ännu mindre att leva på, när jag tänker på 90-talistungdomarna som inte kommer att få börja läsa på högskolan, när jag tänker på att arbetsmarknadsförutsättnignarna för kvinnor kommer att bli sämre med vårdnadsbidrag och (sannolikt) försämrade dagis.
Men jag ger det max en veckas sorg. Sedan är det seriös oppositionspolitik som gäller. Och då handlar det naturligtvis om att kritisera regeringens förslag och komma med egna. Men det finns två uppgifter som vi akut måste arbeta med, eller åtminstone påbörja det närmaste året.
1) Ett nytt ledarskap. Jag blev ärligt överraskad av Perssons avgång ikväll. Jag trodde inte att han skulle gå på en gång. Men jag tycker att det var rakryggat, ärligt och tyder på ett starkt ledarskap. Han hängde sig inte kvar utan insåg att hans tid är ute och att det till viss - kanske ganska stor - del är hans ledarskap som bär skuld till valförlusten. Han behöver gå nu.
Men ett nytt ledarskap handlar inte bara om efterträdarfrågan. Det är centralt att vi får en ny socialdemokratisk partiledare som står för något annat än Göran Persson. En kvinna med ideologisk spets, förankring i rörelsen och förmåga att få människor att tro på att soldariska värderingar är lösningen för framtiden. Jag är inte säker på idag vem den personen är, men jag kommer att återkomma i frågan, var så säker.
Men ett nytt ledarskap handlar bara till viss del om en ny person på partiledarposten. Det handlar också till stor del om hur den personen och andra i den innersta kretsen i partiets topp hanterar ledarskapet, hur man ser på folkrörelse och kampanjpolitik, hur man ägnar sig åt ideologisk utveckling. Och ytterst vilken väg partiet ska ta in i framtiden.
2) Ideologisk fördjupning och utveckling. Det finns frågor som har stått tillbaka eller inte fått ta tillräcklig plats de senaste åren. Tillsammans med utvecklandet av ett nytt ledaskap inom partiet måste det nu också finnas tid till ideologisk fördjupning och utveckling, och en möjlighet att på allvar fundera kring vägval inför framtiden. Frågor som jag ser som akuta är dels den ideologiska frågan om att på allvar integrerea etnicitet i vår maktanalys - att se vad den strukturella diskrimineringen innebär och vilka konsekvenser den får samt hitta politiska förslag som motverkar den (på såväl asylpolitikens som integrationspolitikens område, såväl som fler). Dels göra allvar av frågan att socialdemokraterna är ett feministiskt parti, såväl i politiska förslag som i det organisatoriska partiarbetet. Vi måste också ta frågorna om arbete och arbetsmarknad på allvar, vi har diskuterat dem i valrörelsen men vi måste också se till dem på ett mer ideologiskt plan. Var ska de nya jobben komma? Vilken sorts jobb vill vi ha och vilka vill vi inte ha? Hur ska försäkringssystemen se ut och fungera? Arbetsmarknadsreglerna? Om vi ska vara ett trovärdigt regeringsalternativ 2010 måste vi ha helhetssvar på de frågorna. Slutlgien kommer frågan om de ökade klyftorna upp. Vi har inte tillräckligt aktivt motarbetat ökade klyftor under våra år i regeringsställning, och allt tyder på att klyftorna kommer att öka de närmaste fyra åren. Till valet 2010 måste vi ha en genomstänkt, realistisk och långsiktig politik för minskade klyftor i Sverige - som ser tills väl klass som etnicitet och kön.
Inga små frågor. Så det är bäst vi börjar jobba snarast.
Andra bloggar om: politik, val2006, socialdemokraterna, regering, framtiden, valanalys
Men jag ger det max en veckas sorg. Sedan är det seriös oppositionspolitik som gäller. Och då handlar det naturligtvis om att kritisera regeringens förslag och komma med egna. Men det finns två uppgifter som vi akut måste arbeta med, eller åtminstone påbörja det närmaste året.
1) Ett nytt ledarskap. Jag blev ärligt överraskad av Perssons avgång ikväll. Jag trodde inte att han skulle gå på en gång. Men jag tycker att det var rakryggat, ärligt och tyder på ett starkt ledarskap. Han hängde sig inte kvar utan insåg att hans tid är ute och att det till viss - kanske ganska stor - del är hans ledarskap som bär skuld till valförlusten. Han behöver gå nu.
Men ett nytt ledarskap handlar inte bara om efterträdarfrågan. Det är centralt att vi får en ny socialdemokratisk partiledare som står för något annat än Göran Persson. En kvinna med ideologisk spets, förankring i rörelsen och förmåga att få människor att tro på att soldariska värderingar är lösningen för framtiden. Jag är inte säker på idag vem den personen är, men jag kommer att återkomma i frågan, var så säker.
Men ett nytt ledarskap handlar bara till viss del om en ny person på partiledarposten. Det handlar också till stor del om hur den personen och andra i den innersta kretsen i partiets topp hanterar ledarskapet, hur man ser på folkrörelse och kampanjpolitik, hur man ägnar sig åt ideologisk utveckling. Och ytterst vilken väg partiet ska ta in i framtiden.
2) Ideologisk fördjupning och utveckling. Det finns frågor som har stått tillbaka eller inte fått ta tillräcklig plats de senaste åren. Tillsammans med utvecklandet av ett nytt ledaskap inom partiet måste det nu också finnas tid till ideologisk fördjupning och utveckling, och en möjlighet att på allvar fundera kring vägval inför framtiden. Frågor som jag ser som akuta är dels den ideologiska frågan om att på allvar integrerea etnicitet i vår maktanalys - att se vad den strukturella diskrimineringen innebär och vilka konsekvenser den får samt hitta politiska förslag som motverkar den (på såväl asylpolitikens som integrationspolitikens område, såväl som fler). Dels göra allvar av frågan att socialdemokraterna är ett feministiskt parti, såväl i politiska förslag som i det organisatoriska partiarbetet. Vi måste också ta frågorna om arbete och arbetsmarknad på allvar, vi har diskuterat dem i valrörelsen men vi måste också se till dem på ett mer ideologiskt plan. Var ska de nya jobben komma? Vilken sorts jobb vill vi ha och vilka vill vi inte ha? Hur ska försäkringssystemen se ut och fungera? Arbetsmarknadsreglerna? Om vi ska vara ett trovärdigt regeringsalternativ 2010 måste vi ha helhetssvar på de frågorna. Slutlgien kommer frågan om de ökade klyftorna upp. Vi har inte tillräckligt aktivt motarbetat ökade klyftor under våra år i regeringsställning, och allt tyder på att klyftorna kommer att öka de närmaste fyra åren. Till valet 2010 måste vi ha en genomstänkt, realistisk och långsiktig politik för minskade klyftor i Sverige - som ser tills väl klass som etnicitet och kön.
Inga små frågor. Så det är bäst vi börjar jobba snarast.
Andra bloggar om: politik, val2006, socialdemokraterna, regering, framtiden, valanalys
söndag, september 17, 2006
Gå och rösta!
Nu har alla flygblad, valmanifest, rosor och godisar delats ut. Nu har alla kaffekopparna serverats, alla pepparkakor ätits. Nu har alla samtal avslutats, alla frågor (förhoppningsvis) besvarats. Nu har vi kampanjet så mycket vi har kunnat, och bara en sak återstår: rösta.
Idag får vi fira att vi lever i en fri demokrati, att mitt inflytande på politiken idag är lika stort som Göran Perssons och Fredrik Reinfeldts. Vi får göra det som människor i många länder världen över har gett sina liv för och längtat efter att göra. Det här låter väldigt pretto, men precis så stort är det.
Jag hoppas att du också tänker ta möjligheten att rösta idag. Jag tänker rösta på socialdemokraterna. Jag hoppas att du också röstar med hjärtat.
Idag får vi fira att vi lever i en fri demokrati, att mitt inflytande på politiken idag är lika stort som Göran Perssons och Fredrik Reinfeldts. Vi får göra det som människor i många länder världen över har gett sina liv för och längtat efter att göra. Det här låter väldigt pretto, men precis så stort är det.
Jag hoppas att du också tänker ta möjligheten att rösta idag. Jag tänker rösta på socialdemokraterna. Jag hoppas att du också röstar med hjärtat.
fredag, september 15, 2006
Mäns våld mot kvinnor het fråga i slutdebatten
För ovanlighetens skull lyftes frågan om mäns våld mot kvinnor i svt:s slutdebatt ikväll. Alla partierna är såklart emot att män slår och våldtar kvinnor - frågan handlar dels om vilken analys man gör av våldet och därmed vilka lösningar man ser, dels hur viktig frågan anses när det är dags att göra politiska prioriteringar.
Det blev närmast pinsamt när först Maud Olofsson och sedan Göran Hägglund försökte hävda att det var Göran Perssons fel att de anmälda våldtäkterna i Sverige ökat med 45%. Som Lars Ohly mycket riktigt svarade, så är det antalet anmälningar som ökar. Det beror sannolikt till viss del på en faktisk ökning, men utgörs också till stor del av en ökad anmälningsbenägenhet. Det beror i sin tur på ökad tillit till rättssystemet och att kunskapen inom polis, åklagarmyndighet, domstolar och sjukvård ökat i de här frågorna. Då är en ökning av anmälningarns inte nödvändigtvis något dåligt. Inom den här sortens våld finns alltid stora mörkertal, vilket i stor utsträckning beror på att kvinnor inte litar på systemet eller har för mycket att förlora på att anmäla. Ökad anmälningsbenägenhet är alltså ett sundhetstecken. Med det menar jag självklart inte att antalet våldtäkter inte är ett problem. Tvärtom. Men såväl våldtäkterna som hur offer och förövare behandlas i sjukvård och rättsväsende kan inte ses som vilka våldsbrott som helst, utan måste ses i ljuset av strukturer kring kön och makt.
Det rödgröna alternativet vill arbeta för en jämställdhetspolitik som tar frågorna om kön och makt på allvar. I frågan om mäns våld mot kvinnor är det som behövs inte framför allt fler poliser utan en ökad kunskap inom sjukvård och rättsväsende, och fungerade arbetsrutiner för samarbete mellan de olika instanserna. Det behövs mekanismer som fångar upp de kvinnor som lever i misshandelsrelationer eller lever under hot från en man de levt tillsammans med tidigare. Och insatserna måste bygga på kunskap om hur sådana relatioenr fungerar och hur våldet fungerar, och de kan inte ses som isolerade företeelser utan måste ses i ett större sammanhang av strukturer kring kön.
Ett bra exempel på hur kunskap om hur mäns våld mot kvinnor fungerar har kunnat omsättas
i praktisk politik är lagen om kvinnofridskränkning som kom 1998. I en misshandelsrelation är sällan varje enskild incident särskilt allvarlig jämfört med andra våldsbrott. Det är den sammantagna situationen som gör våldet och hoten allvarliga. Lagen om kvinnofridskränkning bygger just på att döma förövaren, inte för varje enskild incident utan för hela den sammantagna effekten av misshandel, våld, hot eller våldtäkter.
Vill vi ha en trovärdig politik mot mäns våld mot kvinnor krävs en insikt om hur våldet fungerar, och en feminstisk analys av hur dessa våldsrelationer finns i en kontext av mäns överordning och kvinnors underordning i samhället. Utan de insikterna och den ideologiska analysen blir det svårt att hitta de fungerande konkreta åtgärderna för att motverka mäns våld mot kvinnor. En förutsättning för en trovärdig politik är också att frågan faktiskt prioriteras. Den socialdemokratiska regeringen med samarbetspartier har under lång tid lyft frågorna, skärpt och förbättrat lagstiftningen och prioriterat såväl tid som pengar till förmån för en ökad kunskap om och förbättrade insatser mot mansvåldet. Det är inte bara snack från de rödgröna - vi vill och kan arbeta vidare för att stoppa mäns våld mot kvinnor.
Andra bloggar om: politik, val2006, slutdebatt, våld, feminism, mansvåld
Det blev närmast pinsamt när först Maud Olofsson och sedan Göran Hägglund försökte hävda att det var Göran Perssons fel att de anmälda våldtäkterna i Sverige ökat med 45%. Som Lars Ohly mycket riktigt svarade, så är det antalet anmälningar som ökar. Det beror sannolikt till viss del på en faktisk ökning, men utgörs också till stor del av en ökad anmälningsbenägenhet. Det beror i sin tur på ökad tillit till rättssystemet och att kunskapen inom polis, åklagarmyndighet, domstolar och sjukvård ökat i de här frågorna. Då är en ökning av anmälningarns inte nödvändigtvis något dåligt. Inom den här sortens våld finns alltid stora mörkertal, vilket i stor utsträckning beror på att kvinnor inte litar på systemet eller har för mycket att förlora på att anmäla. Ökad anmälningsbenägenhet är alltså ett sundhetstecken. Med det menar jag självklart inte att antalet våldtäkter inte är ett problem. Tvärtom. Men såväl våldtäkterna som hur offer och förövare behandlas i sjukvård och rättsväsende kan inte ses som vilka våldsbrott som helst, utan måste ses i ljuset av strukturer kring kön och makt.
Det rödgröna alternativet vill arbeta för en jämställdhetspolitik som tar frågorna om kön och makt på allvar. I frågan om mäns våld mot kvinnor är det som behövs inte framför allt fler poliser utan en ökad kunskap inom sjukvård och rättsväsende, och fungerade arbetsrutiner för samarbete mellan de olika instanserna. Det behövs mekanismer som fångar upp de kvinnor som lever i misshandelsrelationer eller lever under hot från en man de levt tillsammans med tidigare. Och insatserna måste bygga på kunskap om hur sådana relatioenr fungerar och hur våldet fungerar, och de kan inte ses som isolerade företeelser utan måste ses i ett större sammanhang av strukturer kring kön.
Ett bra exempel på hur kunskap om hur mäns våld mot kvinnor fungerar har kunnat omsättas
i praktisk politik är lagen om kvinnofridskränkning som kom 1998. I en misshandelsrelation är sällan varje enskild incident särskilt allvarlig jämfört med andra våldsbrott. Det är den sammantagna situationen som gör våldet och hoten allvarliga. Lagen om kvinnofridskränkning bygger just på att döma förövaren, inte för varje enskild incident utan för hela den sammantagna effekten av misshandel, våld, hot eller våldtäkter.
Vill vi ha en trovärdig politik mot mäns våld mot kvinnor krävs en insikt om hur våldet fungerar, och en feminstisk analys av hur dessa våldsrelationer finns i en kontext av mäns överordning och kvinnors underordning i samhället. Utan de insikterna och den ideologiska analysen blir det svårt att hitta de fungerande konkreta åtgärderna för att motverka mäns våld mot kvinnor. En förutsättning för en trovärdig politik är också att frågan faktiskt prioriteras. Den socialdemokratiska regeringen med samarbetspartier har under lång tid lyft frågorna, skärpt och förbättrat lagstiftningen och prioriterat såväl tid som pengar till förmån för en ökad kunskap om och förbättrade insatser mot mansvåldet. Det är inte bara snack från de rödgröna - vi vill och kan arbeta vidare för att stoppa mäns våld mot kvinnor.
Andra bloggar om: politik, val2006, slutdebatt, våld, feminism, mansvåld
Jämställdheten knappast alliansens starka kort
I en artikel på expressen.se skriver Anders Jonsson om partiledardebatten i tv4 igår. I stort skriver han väl ungefär vad man kan förvänta sig, utom på en förvånande punkt: att jämställdheten skulle vara en vinnarfråga för alliansen, och att det skulle vara de som har den trovärdiga jämställdhetspolitiken.
Ursäkta. Är det här ett skämt?
Jag betvivlar inte att det finns många inom de borgerliga partierna som vill arbeta för mer jämställdhet. Och även alliansen verkar ha hajat att det inte går att blunda för att frågorna är viktiga och att det finns ett tryck på att hitta sätt att få män att stanna hemma med barnen. Men skulle verkligen alliansen vara det rimliga alternativet för den som väljer parti efter jämställdhetspolitiken?
Den borgerliga alliansen har visserligen ett förslag om jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen. Men samtidigt vill de införa vårdnadsbidrag, något som kommer att göra många kvinnor beroende av sina män och ge dem sämre pension om de stannar hemma längre. Det är dessutom inte något som bara handlar om de individer som väljer att vara hemma - redan nu påverkas alla kvinnors löner och karriärsmöjligheter av att en majoritet av föräldraförsäkringen tas ut av kvinnor. Ett vårdnadsbidrag skulle knappast göra dem situationen längre.
Ett av få andra förslag som alliansen lagt fram för att gynna jämställdheten är avdrag för hushållsnära tjänster. Det är en subvention som inte alls är något okomplicerat jämställdhetsförslag - det innebär att den övre medelklassens kvinnor får skattelättnader för att kunna köpa loss tid från arbetarkvinnor (oftast med utländsk bakgrund). Problemet är inte att inte familjer inte har råd att köpa hjälp, utan att män och kvinnor inte delar på hemarbetet och att det slår tillbaka mot alla kvinnor på arbetsmarknaden. Att använda gemensamma pengar för att ge dem redan priviligierade lättnader som dessutom inte på något strukturellt sätt påverkar arbetsfördelningen i samhället sett till kön, kan knappast vara en modern progressiv jämställdhetspolitik.
Det som på ett strukturellt sätt påverkar arbetsfördelningen mellan män och kvinnor i samhället handlar om en utbyggd och billig barnomsorg, rätt till heltid och en jämnare fördelad föräldraförsäkring. Gissa vilken sida som föreslår det?
Andra bloggar om: politik, val2006, jämställdhet, alliansen
Ursäkta. Är det här ett skämt?
Jag betvivlar inte att det finns många inom de borgerliga partierna som vill arbeta för mer jämställdhet. Och även alliansen verkar ha hajat att det inte går att blunda för att frågorna är viktiga och att det finns ett tryck på att hitta sätt att få män att stanna hemma med barnen. Men skulle verkligen alliansen vara det rimliga alternativet för den som väljer parti efter jämställdhetspolitiken?
Den borgerliga alliansen har visserligen ett förslag om jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen. Men samtidigt vill de införa vårdnadsbidrag, något som kommer att göra många kvinnor beroende av sina män och ge dem sämre pension om de stannar hemma längre. Det är dessutom inte något som bara handlar om de individer som väljer att vara hemma - redan nu påverkas alla kvinnors löner och karriärsmöjligheter av att en majoritet av föräldraförsäkringen tas ut av kvinnor. Ett vårdnadsbidrag skulle knappast göra dem situationen längre.
Ett av få andra förslag som alliansen lagt fram för att gynna jämställdheten är avdrag för hushållsnära tjänster. Det är en subvention som inte alls är något okomplicerat jämställdhetsförslag - det innebär att den övre medelklassens kvinnor får skattelättnader för att kunna köpa loss tid från arbetarkvinnor (oftast med utländsk bakgrund). Problemet är inte att inte familjer inte har råd att köpa hjälp, utan att män och kvinnor inte delar på hemarbetet och att det slår tillbaka mot alla kvinnor på arbetsmarknaden. Att använda gemensamma pengar för att ge dem redan priviligierade lättnader som dessutom inte på något strukturellt sätt påverkar arbetsfördelningen i samhället sett till kön, kan knappast vara en modern progressiv jämställdhetspolitik.
Det som på ett strukturellt sätt påverkar arbetsfördelningen mellan män och kvinnor i samhället handlar om en utbyggd och billig barnomsorg, rätt till heltid och en jämnare fördelad föräldraförsäkring. Gissa vilken sida som föreslår det?
Andra bloggar om: politik, val2006, jämställdhet, alliansen
onsdag, september 13, 2006
Tekniska problem
[Uppdaterad]Bloggen låg nere ett tag igår fram till imorse, och nu är det fortfarande problem med kommentarerna och länklistan. Aledningen är jag snart ska flytta till en ny blogg och medan vi jobbar med den strular det på blogger. Förhoppningsvis ska det fixa sig snart. Nu går iallafall alla inlägg att läsa, även om de kommentarer som gjorts i haloscan (mitt kommentarsprogram) inte syns för tillfället. Jag har alltså inte tagit bort några kommentarer. Ledsen för detta.
Uppdatering: Nu är de gamla kommentarerna tillbaka. De tre-fyra kommentarer som hann göras medan de gamla var borta har tyvärr försvunnit. Kommentera gärna igen om ni vill. Länkarna verkar vara för evigt borta. Jag kommer att lägga in några nu, men komplett bloggrulle blir det i nya bloggen. Jag hade inte riktigt tänkt outa den än, men så blev det. Någon gång efter valet kommer det hända grejer.
Uppdatering: Nu är de gamla kommentarerna tillbaka. De tre-fyra kommentarer som hann göras medan de gamla var borta har tyvärr försvunnit. Kommentera gärna igen om ni vill. Länkarna verkar vara för evigt borta. Jag kommer att lägga in några nu, men komplett bloggrulle blir det i nya bloggen. Jag hade inte riktigt tänkt outa den än, men så blev det. Någon gång efter valet kommer det hända grejer.
måndag, september 11, 2006
Är männen bäst?
Alltså, jag blir så trött. Kan det vara så som tv4 och tv-priset Kristallen menar, att Sveriges fem bästa programledare är män? Tillåt mig tvivla.
Det är i och för sig hyffsat rimliga män som nominerats. Men jag har svårt att se att ingen kvinna skulle kunna kvala in bland dem.Ett antal priser delas ut i tv-branschens gala ikväll, i massor med kategorier, men i två av dem får tittarna ringa in och rösta. Och i kategorin årets programledare är alltså enbart män nominerade. Förra året fanns flera olika kategorier av programledare (män och kvinnor, och en egen kategori för nyheter och sport), men i år är alltså allihop en enda. Förutom att inga kvinnor är nominerade är heller inga nyhets-/sportankare med bland de nominerade.
Jag skulle till exempel kunna tänka mig att Agneta Sjödin, Gry Forssell, Carin Hjulström-Livh, Katarina Sandström eller Renée Nyberg skulle kunna vara aktuella. Om någon nu inte kunna komma på en enda kompetent kvinna, menar jag.
Jag tycker att det är ganska tråkigt att vara gnäll-feminist. Det är så mycket roligare att vara ideologisk och konstruktiv och ägna sig åt roligare saker. Men det går liksom inte att låta bli att bli provocerad. Och det är ju inte mitt fel att tv-kanalerna inte bara använder sig av färre kvinnor än män som programledare, utan dessutom inte belönar dem på sin egen gala.
Andra bloggar om: kristallen, tv, tv4, jämställdhet, män
Det är i och för sig hyffsat rimliga män som nominerats. Men jag har svårt att se att ingen kvinna skulle kunna kvala in bland dem.Ett antal priser delas ut i tv-branschens gala ikväll, i massor med kategorier, men i två av dem får tittarna ringa in och rösta. Och i kategorin årets programledare är alltså enbart män nominerade. Förra året fanns flera olika kategorier av programledare (män och kvinnor, och en egen kategori för nyheter och sport), men i år är alltså allihop en enda. Förutom att inga kvinnor är nominerade är heller inga nyhets-/sportankare med bland de nominerade.
Jag skulle till exempel kunna tänka mig att Agneta Sjödin, Gry Forssell, Carin Hjulström-Livh, Katarina Sandström eller Renée Nyberg skulle kunna vara aktuella. Om någon nu inte kunna komma på en enda kompetent kvinna, menar jag.
Jag tycker att det är ganska tråkigt att vara gnäll-feminist. Det är så mycket roligare att vara ideologisk och konstruktiv och ägna sig åt roligare saker. Men det går liksom inte att låta bli att bli provocerad. Och det är ju inte mitt fel att tv-kanalerna inte bara använder sig av färre kvinnor än män som programledare, utan dessutom inte belönar dem på sin egen gala.
Andra bloggar om: kristallen, tv, tv4, jämställdhet, män
Uppsala ska bli bästa sommarstaden
Idag gör tio unga socialdemokrater i Uppsala, som alla kandiderar till kommunfullmäktige, ett utspel om att göra Uppsala till Sveriges bästa sommarstad. Kom och träffa oss vid valstugan på Stora torget idag kl 16.00. Vi har skickat ut följande pressmeddelande:
Andra bloggar om: politik, val2006, socialdemokraterna, uppsala, sommar
PRESSMEDDELANDE
Unga s-kandidater vill göra Uppsala till Sveriges bästa sommarstad
Tio unga s-kandidater till kommunfullmäktige går i dag samman i ett gemensamt krav - Uppsala ska bli Sveriges bästa sommarstad. De gör en gemensam, "somrig" manifestation vid socialdemokraternas valstuga på Stora Torget klockan 16.00.
De tio kandidaterna, varav tre sitter i fullmäktige i dag och ytterligare fem blir invalda som ersättare om socialdemokraterna får samma antal mandat som vid förra valet, kommer att lägga en gemensam motion i frågan i kommunfullmäktige. Bland förslagsställarna återfinns socialdemokraternas blivande gruppledare i både kultur- och fritidsnämnden.
- Vi vill att folk ska komma till Uppsala på sommaren, inte åka härifrån. Det ger fler sommarjobb för unga människor och gör Uppsala till en roligare stad att bo och leva i, säger Kristina Persdotter.
- Vi vill ha en citybadstrand i Uppsala, precis som den som redan finns i Paris och många länder i Sydamerika. Man ska inte behöva resa långt för att bada - centrum ska fyllas med badande och skrattande ungdomar, säger Anna Ardin.
- För att locka människor från när och fjärran till sommar-Uppsala behöver vi mer musik och festivaler, satsa mer på turismen, bygga en citybadstrand och få till stånd fler uteserveringar, säger Peter Gustavsson.
Kontaktpersoner:
Peter Gustavsson, 070-638 10 75
Kristina Persdotter, 0736-95 21 94
Anna Ardin, 0733-90 70 17
UTTALANDE
Uppsala ska bli Sveriges bästa sommarstad
Sommaren håller precis på att lämna oss för den här gången. Men när sommaren gör intåg i Uppsala i framtiden ska Uppsalaborna inte känna att de vill lämna staden. Uppsalas unga socialdemokrater har långtgående planer på att göra Uppsala till Sveriges bästa sommarstad.
De som har råd sticker från Uppsala under sommaren. En bra sommar har blivit en fråga om att ha bra med pengar. Så får det inte vara!
De som inte har råd med semester långt bort eller har sommarhus vid havet ska kommande somrar kunna stanna i Sveriges bästa sommarstad och deras barn ska kunna bada vid citystranden vid Fyrisån.
När de unga socialdemokraternas idéer förverkligats så ska Uppsala inte bara vara Sveriges bästa sommarstad, det ska också vara en sommarjobbstä
Människor ska vilja vallfärda från alla Sveriges och världens hörn till Uppsala. Hit ska turisterna komma för att besöka alla Upplands och Uppsalas kulturskatter. Turister betyder sommarjobbstillfä
Uppsala ska krylla av restauranger och kaféer med uteserveringar som ger Uppsalas ungdomar möjlighet till sommarjobb. Musik, festivaler och andra kulturhändelser ska locka människor från när och fjärran till sommar-Uppsala.
Vi vill rena Fyrisån så att det återigen går att bada där. En sandstrand ska anläggas, förslagsvis i Stadsparken. Uppsalas centrum ska fyllas med badande och skrattande barn och ungdomar.
Det första vi unga socialdemokrater kommer att göra i kommunfullmäktige efter valet är att skriva en gemensam motion som ska leda fram till att göra Uppsala till Sveriges bästa sommarstad.
Peter Gustavsson
Kristina Persdotter
Anna Ardin
Erik Pelling
Elnaz Alizadeh
Anna Wirmark
Caroline Andersson
Patrik Kjellin
Marta Axner
Johanna Gesteby Tsokas
Andra bloggar om: politik, val2006, socialdemokraterna, uppsala, sommar
söndag, september 10, 2006
Lite tidigt?
Alltså, är det inte lite tidigt att dela ut ministerposter? Jag har ingenting emot Gustav Fridolin, tvärtom tror jag att han har mycket kvar att ge i politiken. Och jag trodde aldrig riktigt på hans "löfte" att lämna rikspolitiken när han inte ställde upp på riksdagslistan. Men så här en vecka innan valet borde vi kanske fokusera på att vinna väljare snarare än dela ut poster.
Först vinna valet. Sen komma överens om vilket eller vilka partier som ska ingå i regeringen. Sedan diskutera namn. Det skulle ju kunna vara en rimlig arbetsordning.
För övrigt har det varit en helg med mycket valarbete. Universitetskampanj med Laboremus, SSU-disco och lite valstuga på torget under Kulturnatten och idag dörrknackning i Flogsta. Gladast vinner!
Andra bloggar om: politik, val2006, miljöpartiet, ministerposter, socialdemokraterna, valarbete
Först vinna valet. Sen komma överens om vilket eller vilka partier som ska ingå i regeringen. Sedan diskutera namn. Det skulle ju kunna vara en rimlig arbetsordning.
För övrigt har det varit en helg med mycket valarbete. Universitetskampanj med Laboremus, SSU-disco och lite valstuga på torget under Kulturnatten och idag dörrknackning i Flogsta. Gladast vinner!
Andra bloggar om: politik, val2006, miljöpartiet, ministerposter, socialdemokraterna, valarbete
Persson i toppform
Wow. Det verkar faktiskt som att Persson har toppat formen perfekt. På den kanske viktigaste debatten, duellen i svt ikväll, har Persson visat sin allra bästa sida och visat varför han har lyckats regera med en minoritet i riksdagen i 12 år.
Jag blev inte helt övertygad av Persson i debatten i onsdags, som jag skrivit om tidigare, men ikväll var styrkeförhållandena förändrade. I onsdags var Persson lite för defensiv, ägnade lite för mycket tid åt att anklaga moderaterna än åt att prata om sin egen politik. Vilket i och för sig inte är så märkligt, när moderaterna inte pratar om konsekvenserna av sin politik, men det är ändå viktigt att ge ordentligt med utrymme åt socialdemokraternas egna förslag.
Ikväll var defensiviteten borta. Persson var kvick, rolig, seriös, beskrev sin politik tydligt samtidigt som han skickligt pekade på alliansens svaga punkter. Och framför allt är han ovanligt ideologisk. Inte minst i frågan om klimatförändringarna och oljeberoendet var han klockren.
Reinfeldt klarade sig hyfsat, men var blekare än de senaste debatterna mot Persson. Persson fick in fler poänger och mer applåder, och såg ut att ha betydligt roligare.
Flera proffstyckare har menat att många tittare bestämmer sig ikväll baserat på den här duellen. I så fall kan det mycket väl vara ikväll som alliansen förlorade valet.
Andra bloggar om: politik, val2006, persson, reinfeldt, duellen, socialdemokraterna, moderaterna
Jag blev inte helt övertygad av Persson i debatten i onsdags, som jag skrivit om tidigare, men ikväll var styrkeförhållandena förändrade. I onsdags var Persson lite för defensiv, ägnade lite för mycket tid åt att anklaga moderaterna än åt att prata om sin egen politik. Vilket i och för sig inte är så märkligt, när moderaterna inte pratar om konsekvenserna av sin politik, men det är ändå viktigt att ge ordentligt med utrymme åt socialdemokraternas egna förslag.
Ikväll var defensiviteten borta. Persson var kvick, rolig, seriös, beskrev sin politik tydligt samtidigt som han skickligt pekade på alliansens svaga punkter. Och framför allt är han ovanligt ideologisk. Inte minst i frågan om klimatförändringarna och oljeberoendet var han klockren.
Reinfeldt klarade sig hyfsat, men var blekare än de senaste debatterna mot Persson. Persson fick in fler poänger och mer applåder, och såg ut att ha betydligt roligare.
Flera proffstyckare har menat att många tittare bestämmer sig ikväll baserat på den här duellen. I så fall kan det mycket väl vara ikväll som alliansen förlorade valet.
Andra bloggar om: politik, val2006, persson, reinfeldt, duellen, socialdemokraterna, moderaterna
torsdag, september 07, 2006
Persson starkast på utbildning
Hade nöjet igår att se duellen mellan Persson och Reinfeldt tillsammans med mina kamrater i Laboremus hos den borgerliga studentföreningen Heimdal. Kvällen inleddes med debatt mellan tre laboremiter och tre heimdaliter för att sedan övergå i gemensam tv-tittning i skinnsofforna i Heimdals källare.
Kommentatorer och kvällstidningsläsare har utsett Reinfeldt till vinnare, och visst är han som jag skrivit tidigare en smooth talker. Han ger säkert ett sympatiskt intryck på många. Men mycket till politiska besked är det inte. Tyvärr var Persson lite för inriktad på att attackera moderaterna istället för att presentera sin egen politik, framför allt i vårdblocket vilket gav Reinfeldt enkla poänger samtidigt som han inte svarade på frågorna från Persson. Visserligen har Persson rätt i det han sade, moderaterna i Stockholm och andra landsting vill sälja ut akutsjukhusen, men sossarna har mycket bra framåtsiktande politik på vårdområdet som han hade kunnat prata om också.
Persson var som bäst i utbildningsfrågorna och slutpläderingen. I utbildningsblocket var det klockrent hur Persson konkret beskrev socialdemorkaternas politik för kunskap och utveckling från förskola till forskning. Reinfeldt vaga beskrivningar av att skolan inte räcker till imponerade inte i jämförelse med Perssons specifika förslag som samtidigt bildade en ideologisk helhetssyn på utbildningsväsendet.
Befriande nog slapp vi skandaldiskussioner, både i vår egen debatt och i tv-duellen. Nu är det sakfrågor som gäller fram till valet även om fp fortfarande har många frågor att besvara.
Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, moderaterna, persson, reinfeldt, duellen, val2006
Kommentatorer och kvällstidningsläsare har utsett Reinfeldt till vinnare, och visst är han som jag skrivit tidigare en smooth talker. Han ger säkert ett sympatiskt intryck på många. Men mycket till politiska besked är det inte. Tyvärr var Persson lite för inriktad på att attackera moderaterna istället för att presentera sin egen politik, framför allt i vårdblocket vilket gav Reinfeldt enkla poänger samtidigt som han inte svarade på frågorna från Persson. Visserligen har Persson rätt i det han sade, moderaterna i Stockholm och andra landsting vill sälja ut akutsjukhusen, men sossarna har mycket bra framåtsiktande politik på vårdområdet som han hade kunnat prata om också.
Persson var som bäst i utbildningsfrågorna och slutpläderingen. I utbildningsblocket var det klockrent hur Persson konkret beskrev socialdemorkaternas politik för kunskap och utveckling från förskola till forskning. Reinfeldt vaga beskrivningar av att skolan inte räcker till imponerade inte i jämförelse med Perssons specifika förslag som samtidigt bildade en ideologisk helhetssyn på utbildningsväsendet.
Befriande nog slapp vi skandaldiskussioner, både i vår egen debatt och i tv-duellen. Nu är det sakfrågor som gäller fram till valet även om fp fortfarande har många frågor att besvara.
Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, moderaterna, persson, reinfeldt, duellen, val2006
Glatt bloggtips
Litet bloggtips för den som vill ha lite energikick i valrörelsen: uppsala-ssu:arna Gustav och Niklas bloggar om sitt kampanjande på glada sossar. Där finns bilder från debatter, en rimtävlig och framför allt glada tillrop. Gladast vinner!
Andra bloggar om: bloggtips, socialdemokraterna, val2006
Andra bloggar om: bloggtips, socialdemokraterna, val2006
Predikan 12:e efter trefaldighet
Den här predikan höll jag på morgonmässan igår onsdag på Pastoralinstitutet. Den bygger på en bibeltext ur andra korintierbrevet (2 kor 3:4-8), som är en av texterna för i söndags, 12:e efter trefaldighet.
Friheten i Kristus är temat den här veckan, och frihet är ju ett väldigt värdeladdat begrepp men som kan betyda många olika saker. Är det som det sägs i Biskop Tomas frihetsvisa ”Frihet är det bästa ting, där sökas kan all världen omkring”. Eller är det snarare som Janis Joplin sjunger, att ”freedom’s just another word for nothing left to lose”, frihet är bara ett annat ord för ingenting kvar att förlora.
Friheten i Kristus är temat den här veckan, och frihet är ju ett väldigt värdeladdat begrepp men som kan betyda många olika saker. Är det som det sägs i Biskop Tomas frihetsvisa ”Frihet är det bästa ting, där sökas kan all världen omkring”. Eller är det snarare som Janis Joplin sjunger, att ”freedom’s just another word for nothing left to lose”, frihet är bara ett annat ord för ingenting kvar att förlora.
På något sätt är det väl som biskop Tomas visa, att frihet är det bästa ting som kan sökas i världen. Och det är ju lätt att filosofera så här kring frihet på ett teoretiskt plan för en som aldrig varit inlåst, levt i förtryck eller slaveri eller varit rädd för att bli dödad på vägen hem eller i hemmet. Frihet är ibland något oerhört konkret. Men även i konkret bemärkelse är friheten kanske inte så värdefull om den bara innebär ingenting kvar att förlora. Utan gemenskapen, tjänandet och tilliten blir det inte mycket av friheten. Så paradoxalt nog är den verkliga friheten detta att få stå till tjänst. I Kristus, av Guds nåd är vi befriade, fullständigt fria. Och just därför står våra liv också i Guds och andra människors tjänst.
måndag, september 04, 2006
Konspirationsteorierna är pinsamma
Det folkpartistiska dataintrånget hos socialdemokraterna på många borgerliga håll bemötts seriöst och tagits på allvar som det grova övertramp och sannolikt lagbrott det är. Men en hel bunt borgerliga bloggar och kommentatorer (exempelvis på di.se) verkar mena att hela skandalen i själva verket är en socialdemokratisk konspiration. Ibland med målande beskrivningar av hur onskefull Marita Ulvskog är som person.
Det skulle bygga på att intrången (enligt den utpekade) skulle ägt rum mellan november och mars och att (s) då borde ha vetat. Fast intrången har fortsatt ända fram till förra veckan, fast inte från folkpartiets högkvarters ip-nummer. Och även om det såklart skadar fp nu så gynnar det knappast s, och s kan knappast ha riskerat att läcka central valtaktik för att kanske plantera en vältajmad skandal två veckor innan valet. Rätt ihåligt.
Vad som däremot är intressant är att fp:s utspel varit misstänkt tajmade med s i olika frågor. Och att flera olika personer försökt logga in hos s och att man inte vet än vilka. Om det visar sig att folkpartiledningen dragit nytta av uppgifter som tagits från sapnet är watergate inte någon orimlig jämförelse.
Sedan verkar det helt klart som om it-säkerheten på SAPnet varit under all kritik. Men det fråntar inte de skyldiga ansvaret.
Andra bloggar om: politik, val2006, folkpartiet, socialdemokraterna, skandal
Det skulle bygga på att intrången (enligt den utpekade) skulle ägt rum mellan november och mars och att (s) då borde ha vetat. Fast intrången har fortsatt ända fram till förra veckan, fast inte från folkpartiets högkvarters ip-nummer. Och även om det såklart skadar fp nu så gynnar det knappast s, och s kan knappast ha riskerat att läcka central valtaktik för att kanske plantera en vältajmad skandal två veckor innan valet. Rätt ihåligt.
Vad som däremot är intressant är att fp:s utspel varit misstänkt tajmade med s i olika frågor. Och att flera olika personer försökt logga in hos s och att man inte vet än vilka. Om det visar sig att folkpartiledningen dragit nytta av uppgifter som tagits från sapnet är watergate inte någon orimlig jämförelse.
Sedan verkar det helt klart som om it-säkerheten på SAPnet varit under all kritik. Men det fråntar inte de skyldiga ansvaret.
Andra bloggar om: politik, val2006, folkpartiet, socialdemokraterna, skandal
söndag, september 03, 2006
fp polisanmält för dataintrång hos s
Idag har socialdemokraterna meddelat att man tänker polisanmäla ett hundratal dataintrång i det interna datanätverket, rapporterar svt. Intrången har handlat om att komma över en partiombudsmans inloggningsuppgifter. Enligt ett it-säkerhetsföretag är intrången kopplade till folkpartiets kansli och till personer nära partiledningen där.
Om det här stämmer är det hårresande. Mycket har skrivits om förtalsmailen från sveavägen i våras, men om det här är sant är det värre än förtalsmail, ljugande kdu-valarbetare och bloggande skvallerliberaler tillsammans. Om ett parti på ett olagligt sätt hackat sig in i sina politiska motståndares interna datanät visar det på en oerhörd brist på respekt för såväl demokrati som renhårighet i argumentationen. Och extra ironiskt att det är just folkpartiet - som ju gjort en stor sak av att vilja ha hårdare tag och mer registrering för att kunna spåra bland annat it-brott...
Andra bloggar om: politik, val2006, folkpartiet, dataintrång, fulspel
Om det här stämmer är det hårresande. Mycket har skrivits om förtalsmailen från sveavägen i våras, men om det här är sant är det värre än förtalsmail, ljugande kdu-valarbetare och bloggande skvallerliberaler tillsammans. Om ett parti på ett olagligt sätt hackat sig in i sina politiska motståndares interna datanät visar det på en oerhörd brist på respekt för såväl demokrati som renhårighet i argumentationen. Och extra ironiskt att det är just folkpartiet - som ju gjort en stor sak av att vilja ha hårdare tag och mer registrering för att kunna spåra bland annat it-brott...
Andra bloggar om: politik, val2006, folkpartiet, dataintrång, fulspel
Tusenlappen betydligt mindre i verkligheten
I svt:s partiledarutfrågning fick Fredrik Reinfeldt ikväll svara på frågor om vallöftet att alla som arbetar ska få tusen kronor mer kvar i plånboken av skattesänkningar. Men de tusen utlovade kronorna blir betydligt färre i verkligheten. I intervjun hävdade Reinfeldt att det skulle bli tusen kronor mer per familj, alltså bara femhundra kronor per person. Hur mycket en ensamstående får kvar svarade han inte på. Men rapports granskning tidigare på kvällen visar att det blir ännu mindre kvar, särskilt för de som tjänar minst. Rapport har räknat på hur alliansens förslag blir för olika inkomstnivåer, och för det första är det bara den som tjänar 25.000 och uppåt som faktiskt får tusen kronor mindre i skatt. För en arbetare som tjänar 15.000 blir sänkningen bara 660 kr. Om man sedan räknar in höjda avgifter till a-kassan, slopat avdrag för fack- och a-kasseavgift och höjd bilförsäkring, blir det ännu mindre kvar i plånboken. Den arbetare som tjänar 15.000 får bara 380 kr mer kvar. Samtidigt får den som tjänar 30.000 760 kr mer kvar. Hela uträkningen finns här.
Alliansen hävdar att de som tjänar minst ska gynnas mest. Men dels stämmer det inte som synes här, samtidigt innebär det också att dem som redan står utanför, som är sjuka, arbetslösa eller pensionärer som kommer att drabbas hårdast i moderaternas sverige. Skattesänkningar kommer alltid att gynna dem som redan har mest och undergräva möjligheten till ett gemensamt ansvar och gemensam välfärd.
Andra bloggar om: politik, val2006, moderaterna, skatt, tusenlapp
Alliansen hävdar att de som tjänar minst ska gynnas mest. Men dels stämmer det inte som synes här, samtidigt innebär det också att dem som redan står utanför, som är sjuka, arbetslösa eller pensionärer som kommer att drabbas hårdast i moderaternas sverige. Skattesänkningar kommer alltid att gynna dem som redan har mest och undergräva möjligheten till ett gemensamt ansvar och gemensam välfärd.
Andra bloggar om: politik, val2006, moderaterna, skatt, tusenlapp
Reinfeldt blir svaren skyldig
Han är en smooth talker, Fredrik Reinfeldt, vilket blev tydligt i svt:s partiledarutfrågning ikväll. Men han vill inte svara på frågor om konsekvenserna av moderaternas "jobbskapande" politik - som drabbar de som redan är mest utsatta i samhället. Efter hård press erkände han dock att de arbetslösa kommer att drabbas av de sänkta ersättningsnivåerna och höjda avgifterna. Hans mantra är som bekant "det ska löna sig att arbeta" men det blev tydligt också att det innebär att det ska straffa sig att - ofriviligt - stå utan möjlighet att arbeta. Han fick också svara på tuffa frågor om pensionärerna - alliansens förvärvsavdrag innebär ju att pensionärer får betala högre skatt än alla andra - och om biståndet då moderaterna vill minska biståndet och därmed Sveriges ansvar för de fattig i världen. Och på frågan om varför moderaterna har prioriterat som de gjort - finansierat skattesänkningar med besparingar på de mest utsatta i Sverige och i världen - blev han svaret skyldig. Och talade mest om jobbskapande åtgärder utan att kunna beskriva hur sänkt a-kassa skapar fler jobb.
En fråga som intresserade mig särskilt handlade om kriminalpolitiken. Reinfeldt fick en fråga från publiken om varför moderaterna vill ha skärpta straff trots att strafftiderna förlängts i Sverige utan att brottsligheten har minskat och ingen forskning visat att hårdare straff fungerat avskräckande. Reinfeldt svarade att han ändå tror att hårdare straff är avskräckande och menar att det svenska rättsväsendets i hans ögon för milda straff inte har kunnat minska brottsligheten. Anmärkningsvärt här är just ordet tror - moderaternas krav på hårdare straff har ingen grund i forskning eller annan verklig kunskap, utan grundar sig i populära uppfattningar och människors rädsla. Inte någon särskilt stabil grund för en politik för minskad kriminalitet.
Andra bloggar om: politik, moderaterna, val2006, utfrågning, reinfeldt
En fråga som intresserade mig särskilt handlade om kriminalpolitiken. Reinfeldt fick en fråga från publiken om varför moderaterna vill ha skärpta straff trots att strafftiderna förlängts i Sverige utan att brottsligheten har minskat och ingen forskning visat att hårdare straff fungerat avskräckande. Reinfeldt svarade att han ändå tror att hårdare straff är avskräckande och menar att det svenska rättsväsendets i hans ögon för milda straff inte har kunnat minska brottsligheten. Anmärkningsvärt här är just ordet tror - moderaternas krav på hårdare straff har ingen grund i forskning eller annan verklig kunskap, utan grundar sig i populära uppfattningar och människors rädsla. Inte någon särskilt stabil grund för en politik för minskad kriminalitet.
Andra bloggar om: politik, moderaterna, val2006, utfrågning, reinfeldt
Wejryd installerad som ärkebiskop
Igår mottogs Anders Wejryd som Svenska kyrkans nya ärkebiskop. Ungefär 1400 perosner var på plats i Uppsala domkyrka - en lång rad internationella och svenska biskopar och kyrkoledare samt olika representanter för samhället. Och så massa kyrkfolk och allmänhet som nog var nyfikna på den nye kyrkoledaren. Det var en pampig gudstjänst med läsningar på flera språk och kör och orkester som framförde delvis nyskriven musik. Wejryd predikade om att "frihet behöver tillit" och om vikten av att som kyrka inte distansera sig från samhället och från människor. Finast i hela gudstjänsten var avslutningen, när avgående ärkebiksop KG Hammar fick välja ett sändingsord. Han gjorde det kort och enkelt med väldigt berörande. Han valde ett ord ur Filipperbrevet, Fil 2:5-11, om att låta Kristi sinnelag råda hos oss, om hur Kristus valde ödmjukhetens och lydnadens väg istället för maktens.Som jag skrivit tidigare var jag med och läste en text i egenskap av kyrkvärd i Domkyrkan - en mäktig upplevelse med så mycket folk och alla färgglada biskopskåpor runt omkring. Det är lite tufft när min "vanliga" kyrka ibland blir platsen för stora kyrkliga händelser. En ärkebiskopsinstallation är ju något av en kyrkohistorisk tilldragelse.
Alltihop sändes i svt imorse och går i repris imorgon måndag kl 16.05 i svt 2 och kan snart ses på nätet här.
Mer om ärkebiskopen och installationsgudstjänsten finns att läsa hos svenska kyrkan. På unt.se finns också ett bildspel.
Bild från Svenska kyrkans bildbyrå IKON. Foto: Jim Elfström
Andra bloggar om: svenska kyrkan, ärkebiskop, anders wejryd, religion, uppsala
fredag, september 01, 2006
Trams om enpartistat
Den 17 september är det riksdagsval. Det är inte ett val av frukostflingor där det kan vara schysst med lite variation för sakens skull utan ett val av hur vårt samhälle ska se ut i framtiden. Men det verkar inte Assar Lindbeck tro.
Assar Lindbeck argumenterar idag på DN debatt för ett maktskifte för maktskiftets skull. Hans tes är att socialdemokratin för sin egen skull borde vilja förlora valet för att rensa bort sånt som är dåligt medan landet i övrigt kan ägna sig åt någon sorts förändringar bara för sakens skull, för att variera sig lite. Kanske vara mindre bunden vid tidigare beslut, kasnke komma med lite nya fräscha lösningar.
Argumentationen är inte ny, men det är inte bättre eller sannare för det. För det första: naturligtvis skulle en borgerlig regering komma med en annan politik och nya lösningar. Men inte för att de är "fräscha" eller "inte låsta av tidigare beslut". Utan för att de har en annan uppfattning om hur samhället ska se ut och fungera. Samhället kommer förändras med en borgerlig regering - men inget tyder på att välfärden blir bättre med skattesänkningar.
För det andra: det är klart att det inom socialdemokratin liksom i alla organisationer finns saker som inte är bra. Men vad säger att en valförlust skulle innebära förändringar per se? Kanske en och annan karriärist skulle bege sig till näringslivet istället men jag har väldigt svårt att tro att partiet så att säga automatiskt skulle förädlas. Jag tror att det bästa för socialdemokratin är att fortsätta att utforma och genomföra reformer, att få bedriva politik på riktigt. Jag har ärligt talat svårt att tro att den progressiva politiken för att avskaffa oljeberoendet skulle ha växt fram på ett teoretiskt plan om det inte handlade om att i praktiken hitta lösningar på problem.
För det tredje: Lindbeck får det att låta som att socialdemokratin inte förändrats alls på 65 år. Att samarbeta med v och mp har exempelvis förändrat socialdemokratin på många sätt, och om det skulle bli regeringssamarbete efter valet kommer nog förändringen bli ännu märkbarare. (S) har alltid utvecklats tillsammans med sin tid, liksom de andra partierna i olika hög grad. Varje tid kräver sina politiska lösningar, hade s int gjort det hade vi inte haft makten i så många år.
Slutligen: det finns nån sorts idé om att Sverige är en enpartistat. Det är trams. Vi har ett välfungerande parlamentariskt system och val med jämna mellanrum. Och tre sådana val har ju faktiskt socialdemorkatin förlorat i modern tid. När högern klagar på enpartistaten handlar det om att de inte vill acceptera att människor i sverige faktiskt gillar den svenska modellen - och att det är socialdemokratin som har mest förtroende i att bibehålla den. Originalet är bäst, som de säger.
Andra bloggar om: politik, val2006, maktskifte, socialdemokraterna
Assar Lindbeck argumenterar idag på DN debatt för ett maktskifte för maktskiftets skull. Hans tes är att socialdemokratin för sin egen skull borde vilja förlora valet för att rensa bort sånt som är dåligt medan landet i övrigt kan ägna sig åt någon sorts förändringar bara för sakens skull, för att variera sig lite. Kanske vara mindre bunden vid tidigare beslut, kasnke komma med lite nya fräscha lösningar.
Argumentationen är inte ny, men det är inte bättre eller sannare för det. För det första: naturligtvis skulle en borgerlig regering komma med en annan politik och nya lösningar. Men inte för att de är "fräscha" eller "inte låsta av tidigare beslut". Utan för att de har en annan uppfattning om hur samhället ska se ut och fungera. Samhället kommer förändras med en borgerlig regering - men inget tyder på att välfärden blir bättre med skattesänkningar.
För det andra: det är klart att det inom socialdemokratin liksom i alla organisationer finns saker som inte är bra. Men vad säger att en valförlust skulle innebära förändringar per se? Kanske en och annan karriärist skulle bege sig till näringslivet istället men jag har väldigt svårt att tro att partiet så att säga automatiskt skulle förädlas. Jag tror att det bästa för socialdemokratin är att fortsätta att utforma och genomföra reformer, att få bedriva politik på riktigt. Jag har ärligt talat svårt att tro att den progressiva politiken för att avskaffa oljeberoendet skulle ha växt fram på ett teoretiskt plan om det inte handlade om att i praktiken hitta lösningar på problem.
För det tredje: Lindbeck får det att låta som att socialdemokratin inte förändrats alls på 65 år. Att samarbeta med v och mp har exempelvis förändrat socialdemokratin på många sätt, och om det skulle bli regeringssamarbete efter valet kommer nog förändringen bli ännu märkbarare. (S) har alltid utvecklats tillsammans med sin tid, liksom de andra partierna i olika hög grad. Varje tid kräver sina politiska lösningar, hade s int gjort det hade vi inte haft makten i så många år.
Slutligen: det finns nån sorts idé om att Sverige är en enpartistat. Det är trams. Vi har ett välfungerande parlamentariskt system och val med jämna mellanrum. Och tre sådana val har ju faktiskt socialdemorkatin förlorat i modern tid. När högern klagar på enpartistaten handlar det om att de inte vill acceptera att människor i sverige faktiskt gillar den svenska modellen - och att det är socialdemokratin som har mest förtroende i att bibehålla den. Originalet är bäst, som de säger.
Andra bloggar om: politik, val2006, maktskifte, socialdemokraterna
Flourtant och nudlar bland reccarna
Igår hade uppsala unviersitet recentiors-mottagning (recentior = nykomling, förkortas recce) i aulan och massor av nya studenter fick höra på tal och kryssa sig fram mellan alla studentföreningar som vill värva medlemmar och informera om sin verksamhet. Och såklart var Laboremus där och pratade politik. Bland annat bjöd flourtanten Johanna på flourtabletter och pratade tandvårdsförsäkring, och nudlar* delades ut tillsammans med diskussioner om studentekonomi. Det här och mycket mer dokumenterades av unt i ett fint bildspel.* På nudlarna står det: Högeralliansens stora skattesänkningar skadar allvarligt välfärden för dig och din omgivning.
Det är retoriken som är problemet - inte politiken i sig
I helgen gjorde Jens Orback ett utspel i gp om integrationspolitik - eller snarare nämnde något av det som skulle komma i det integrationspolitiska utspelet från socialdemokraterna som presenterades idag. Förslaget i sin helhet innehåller en rad olika insatser på nationell och kommunal nivå som framför allt inriktar sig på samhällets - framför allt kommunernas - ansvar men i frågan om att skriva "etableringskontrakt" ska även den nyinvandrades ansvar regleras. Orbacks utspel i helgen har kritiserats av flera socialdemokrater, som Broderskaps Peter Weiderud och s-studenters Magdalena Streijffert för att spela på främlingsfientliga strängar, men idag tillbakavisas kritiken av Orback och Mona Sahlin som orättvis. Förslaget handlar inte om en skärpning utan bara om ett tydliggörande.
Problemet som jag ser det är inte egentligen förslagen som sådana. Flera förslag är bra, och det är inte märkligare att man ska delta i sfi-undervisningen för att få bidrag under tiden som det är att man ska studera för att få studiebidrag. Etableringskontrakt riskerar kanske att "individualisera" problem som egentligen är strukturella, men om de framför allt tydliggör samhällets ansvar kanske det kan vara problem. Och framför allt är det jättebra och mycket viktigt att socialdemokraterna presenterar en konkret integrationspolitik. Vi måste erkänna att den inte fungerar tillräckligt bra och nya lösningar behövs.
Det stora problemet är hur Jens Orback uttryckte sig i intervjun i gp i helgen. Och att det sker i valrörelsens slutskede. Även om förslagen som sådana inte skulle innebära en skärpning och att et framför allt handlar om kommunernas ansvar, var det inte det som stod i gp. I ingressen till artikeln beskrivs ett nytt "villkorat bidrag" och i artikeln säger Orback:
- Jag vill förtydliga ansvaret för den som kommer hit som nyanländ, säger Jens Orback. Kontraktet ska dessutom kopplas till den ekonomiska ersättningen.
- Om du inte går i svenska för invandrare (SFI) eller tar en praktikplats får du inte någon introduktionsersättning, säger Orback. Skyldighet att ta del av samhällsinformation är ett annat villkor i etableringskontraktet. Nivån på introduktionsersättningen är tänkt att ligga "något över socialbidraget", enligt Jens Orback.
Inte mycket om kommunernas förtydligade ansvar. Däremot lätt att göra kopplingen till språkkrav, hårdare krav, individernas ansvar o.s.v. Oavsett hur de egentliga förslagen ser ut fungerar det här som en "hårdare tag"-signal och jag är lite rädd att Stig-Björn Ljunggren har rätt i att Orback med det här vill fånga in några väljare som överväger att rösta på sverigedemokraterna. Däremot tror jag att Ljunggren har helt fel om att det skulle lyckas eller vara en bra idé. Skräckexemplet är Danmark, men även på andra håll där partier som inte i sig själva är främlingsfientliga har spelat "invandrarkortet" för att marginalisera högerextrema partier har det inte fungerat. Tvärtom har de ökat, deras problembeskrivning har accepterats och andra partier har hjälp till att normalisera och genomföra deras politik.
Det stora problemet är inte att partiet Sverigedemokraterna finns eller att de riskerar ta sig in riksdagen. Problemet är idéerna, tankarna, åsikterna - rasismen helt enkelt. Att människor i vårt land inte vill se att alla människor har lika värde, har rätt till samma möjligheter eller har samma känslor och behov oavsett hudfärg. Att de sociala problem som finns i vårt samhälle inte beror på "invandrarna" utan att vi tillsammans behöver arbeta för att göra vårt samhälle bättre.
Det vi behöver göra är att bekämpa rasismen. Och ska vi göra det måste vi också erkänna den strukturella diskrimineringen och underliggande rasismen som finns i vårt samhälle. Det finns alldeles för lite kunskap om den strukturella diskrimineringen, och tyvärr ännu mindre politisk vilja (inom socialdemokraterna i alla fall) att ta den på allvar. I väntan på det hoppas jag att socialdemokraterna i såväl verkliga politiska förslag som retorik fortsätter att se varje människa som en resurs, att hudfärg och bakgrund aldrig ska spela roll för en människas möjligheter och att solidaritet alltid är vårt viktigaste begrepp.
Andra bloggar om: politik, val2006, socialdemokraterna, invandring, integration, rasism
Valrörelsen är lite för högljudd just nu
Alltså, vad är det med den här valrörelsen. Jag försvann från världen några dagar och kommer tillbaks till en rasistisk moderat, kvinno- och arbetsfientligt vårdnadsbidrag, en hetsjagad Lars Danielsson, ett märkligt Orback-utspel (återkommer nog till det snart) och en bloggosfär där alla skriker så högt att jag inte orkar. Lovar att vara duktig bloggare och skriva om politik snart men nu måste jag bara sova lite tror jag. Och det är faktiskt väldigt mycket roligare att prata om politik i verkligheten med väljare och klasskamrater och folk på stan än i aggresiva bloggar. Fast egentligen gillar jag ju bloggosfären också. jag måste bara vänja mig igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)