Karin Långström Vinge har i två inlägg (här och här) uppmärksammat att Kyrkans tidning denna vecka har publicerat namnen på de sökande till två olika höga chefstjänster i Svenska kyrkan, rektor för pastoralinstitutet (prästutbildningen) i Uppsala och domprosttjänsten i Växjö. I det första fallet är 3 av 11 sökande kvinnor, varav bara en fyller de formella kraven, och i det andra fallet är 1 av 14 sökande kvinna.
Karin reflekterar lite kring varför det ser ut så här, och tror att det finns många olika skäl. Såklart alla de vanliga argumenten - det finns färre kvinnor med formella meriter, kvinnor har ofta huvuansvaret för hemmet och inte lika benägna att satsa på jobbet, kvinnor blir inte lika uppmuntrade och tillfrågade o.s.v. Men jag tror också att vi måste se att det krävs otroligt mycket av en kvinna som blir chef. Man är otroligt utsatt och behöver mycket stöd, och det pågår mycket motarbetande av kvinnor i det tysta. Allt det är såklart inte medvetet, jag tror att mågna som påstår sig vara för jämställdhet eller för kvinnliga chefer i verkligheten inte riktigt ger kvinnor samma chanser som män. Det är tyvärr helt rationellt för kvinnor att inte vilja bli chefer i samma utsträckning som män, eftersom det ofta är mycket svårare för en kvinna att vara chef.
I kampanjen inför kyrkovalet satsade (s) mycket på frågan om motståndare till kvinnor som präster. Det är ju ett problem att alla i vår kyrka inte vill samarbeta med alla präster, men jag tror tyvärr att fokuset på ämbetsfrågan gör att man blundar för att det finns patriarkala strukturer i kyrkan (liksom överallt annars) som inte alls har särskilt mycket med synen på ämbetet att göra.
För ett par år sedan, på en kurs för blivande präster. talade Annika Anderbrant, kyrkoherde och kontraktprost i Falun och stor förebild för mig. Hon fick frågan om hon som chef i kyrkan mött mycket motstånd mot kvinnliga präster. Hon svarade nej, men att hon mött mycket kvinnoförakt. Och det är svårare att hantera och bemöta, eftersom det ofta är osynligt, svårt att ta på och mycket mer raffinerat än en uttalad åsikt i ämbetsfrågan.
Vi måste jobba hårt på att få fler kvinnor som söker chefsjobb i kyrkan. Men vi måste också ta hand om de chefer vi har som är kvinnor, och överhuvudtaget uppmuntra varandra långt innan det är dags att söka en chefstjänst. Och framför allt - på allvar börja jobba mot de strukturer i vår kyrka och samhället som hela tiden reproducerar mäns överordning och kvinnors underordning.
fredag, september 30, 2005
torsdag, september 29, 2005
Uthängd privatperson - får man göra så här?
Hur får ett företag agera gentemot en privatperson som vill använda sin konsumentmakt för att protestera mot en av deras produkter? Det kan man fråga sig efter att ha läst på student.se idag.
Där blir en enskild privatperson uthängd efter att ha reagerat på att student.se ordnar en "turné" med arrangemang på kårhus runt om studentstäder, med pokerturneringar och baddräktsmodevisning. På sidan illustreras turnén med två avklädda tjejer runt en kille, där killen har spelkort i handen och tjejerna drinkar. På sidan finns också "festbilder" från städer där turnén varit tidigare. Personen, som är student i Östersund, har reagerat på detta och skickat mail till bl a kårerna på några av orterna och frågat om de känner till siten, arrangemanget och varför de stöder det, och några kårer har dragit sig ur. Då skriver sitens redaktörer ett "öppet brev" som ligger på förstasidan där den namngivna studenten beskrivs som moralist som förhindrar andra studenters nytta och nöje genom sina "extrema värderingar". Hennes agerande beskrivs som "destruktivt och illojalt" mot andra studenter och "lågt". Särskilt med tanke på hur mycket pengar och energi stackars student.se har satsat (säkert i altruistisk välmening gentemot sveriges studenter) på turnén. Brevet avslutas med en uppmaning att maila (till en av siten konstruerad mailadress) till personen för att tala om för henne vad man tycker om att hon "aktivt motarbetar att Student.se vill ge Sveriges studenter studentnyttiga tjänster och trevliga tillställningar".
Får man göra så här? Hänga ut en person med namn för att hon reagerar på ett arrangemang som i min ögon verkar i högsta grad tveksamt. Särskilt om studentkårer är med och arrangerar - studentkårer med obligatoriskt medlemskap. Student.se får väl ordna vilka fester de vill (så länge de håller sig inom lagens gräns) men det är stor skillnad på vilken legitimitet ett sånt arrangemang får om det håller till i kårhuset. Att attackera en person på det här sättet är osmakligt, särskilt med tanke på smutskastningen av henne, med obehagliga undertoner från klassisk kvinnofientlig retorik. Har du ingen humor? Det är väl bara att inte gå dit om du inte gillar sexism?
Jag hoppas verkligen att ni tar deras uppmaning på allvar, och mailar till företaget och talar om vad de tycker om att behandla folk på det här sättet.
En sak till: huvudsponsor för student.se är tria, studentorganisation för fackförbunden HTF, ST och SKTF. Undrar vad de tycker om turnén - och framför allt om att behandla en enskild person på det här sättet...
Där blir en enskild privatperson uthängd efter att ha reagerat på att student.se ordnar en "turné" med arrangemang på kårhus runt om studentstäder, med pokerturneringar och baddräktsmodevisning. På sidan illustreras turnén med två avklädda tjejer runt en kille, där killen har spelkort i handen och tjejerna drinkar. På sidan finns också "festbilder" från städer där turnén varit tidigare. Personen, som är student i Östersund, har reagerat på detta och skickat mail till bl a kårerna på några av orterna och frågat om de känner till siten, arrangemanget och varför de stöder det, och några kårer har dragit sig ur. Då skriver sitens redaktörer ett "öppet brev" som ligger på förstasidan där den namngivna studenten beskrivs som moralist som förhindrar andra studenters nytta och nöje genom sina "extrema värderingar". Hennes agerande beskrivs som "destruktivt och illojalt" mot andra studenter och "lågt". Särskilt med tanke på hur mycket pengar och energi stackars student.se har satsat (säkert i altruistisk välmening gentemot sveriges studenter) på turnén. Brevet avslutas med en uppmaning att maila (till en av siten konstruerad mailadress) till personen för att tala om för henne vad man tycker om att hon "aktivt motarbetar att Student.se vill ge Sveriges studenter studentnyttiga tjänster och trevliga tillställningar".
Får man göra så här? Hänga ut en person med namn för att hon reagerar på ett arrangemang som i min ögon verkar i högsta grad tveksamt. Särskilt om studentkårer är med och arrangerar - studentkårer med obligatoriskt medlemskap. Student.se får väl ordna vilka fester de vill (så länge de håller sig inom lagens gräns) men det är stor skillnad på vilken legitimitet ett sånt arrangemang får om det håller till i kårhuset. Att attackera en person på det här sättet är osmakligt, särskilt med tanke på smutskastningen av henne, med obehagliga undertoner från klassisk kvinnofientlig retorik. Har du ingen humor? Det är väl bara att inte gå dit om du inte gillar sexism?
Jag hoppas verkligen att ni tar deras uppmaning på allvar, och mailar till företaget och talar om vad de tycker om att behandla folk på det här sättet.
En sak till: huvudsponsor för student.se är tria, studentorganisation för fackförbunden HTF, ST och SKTF. Undrar vad de tycker om turnén - och framför allt om att behandla en enskild person på det här sättet...
onsdag, september 28, 2005
Zozo till Oscarsgalan?
Josef Fares film Zozo har idag utsetts till Sveriges bidrag till Oscarsgalan, rapporterar Kulturnyheterna i svt. Ett utmärkt val, och roligt att vi skickar en riktigt bra fim, till skillnad från pekoralen Så som i himmelen som var den svenska filmen förra året. Hoppas att också orscarsjuryn gillar den så att den åtminstone nomineras.
Själv såg jag filmen i lördags och blev väldigt berörd. Inslagen av magisk realism tyckte jag funkade bra, liksom skådepelarna. Inte helt lätt att göra en film som så totalt byter miljö (och i viss tema) mitt i, men jag tyckte ändå att kontinuiteten var tillräcklig.
Filmen är sorglig men hoppfull, men mest sorgsen var jag efteråt när jag funderade på varför jag aldrig sett en liknande film tidigare gjord i Sverige. Hur många svenskar finns det inte som har erfarenheter av flykt, av att växa upp i ett krig, av att komma till ett nytt land och inte förstå språk eller sociala koder? Jag har sett massor med uppväxtskildringar. Inte en enda av dem (som jag kan påminna mig iaf) har innehållit erfarenheter av flykt.
I ljuset av denna enfald bland filmskapares erfarenheter, kanske man ska se Zozo som just sorglig men hoppfull. Att det förhoppningsvis snart finns en större mångfald av erfarenheter bland svenska filmskapare, att det "jag" som skildras i växa-upp-filmerna inte nödvändigtvis är en vit, etniskt svensk pojke i en förhållandevis skyddad tillvaro.
Själv såg jag filmen i lördags och blev väldigt berörd. Inslagen av magisk realism tyckte jag funkade bra, liksom skådepelarna. Inte helt lätt att göra en film som så totalt byter miljö (och i viss tema) mitt i, men jag tyckte ändå att kontinuiteten var tillräcklig.
Filmen är sorglig men hoppfull, men mest sorgsen var jag efteråt när jag funderade på varför jag aldrig sett en liknande film tidigare gjord i Sverige. Hur många svenskar finns det inte som har erfarenheter av flykt, av att växa upp i ett krig, av att komma till ett nytt land och inte förstå språk eller sociala koder? Jag har sett massor med uppväxtskildringar. Inte en enda av dem (som jag kan påminna mig iaf) har innehållit erfarenheter av flykt.
I ljuset av denna enfald bland filmskapares erfarenheter, kanske man ska se Zozo som just sorglig men hoppfull. Att det förhoppningsvis snart finns en större mångfald av erfarenheter bland svenska filmskapare, att det "jag" som skildras i växa-upp-filmerna inte nödvändigtvis är en vit, etniskt svensk pojke i en förhållandevis skyddad tillvaro.
Slut med skvallerlänk
Jag hade ju vissa förhoppningar på att Niklas Svensson skulle fortsätta skriva om skvaller från politiken när hans politikerblogg återuppstod i privat regi efter att ha stängts ner på expressen.se. Tyvärr så är det bara skvallret kvar - uppblandat med dagsrapporter om hans familj - och väldigt lite politik. Skvallret dessutom oftast på nivån "såg kändis på stan" och familjesidorna, så nu är det slutlänkat för min del. Kan säkert vara roligt för folk som gillar skvaller i allmänhet men knappast om man vill ha nån sorts koppling till politik...
måndag, september 26, 2005
Libertasartikel om kyrkan och välfärden
Som bland annat Joel uppmärksammat så har nya numret av S-studenters tidskrift Libertas kommit. Ett antal artiklar ligger ute på nätet, men inte den jag skrivit om Svenska kyrkan och välfärden. Däremot det fantastiska testet Vilken studentförbundet-typ är du? som är ganska elakt (mot rätt många) men väldigt roligt.
Eftersom en av fördelarna med att ha en egen blogg är att man själv bestämmer vad som ska publiceras, tänker jag här lägga ut hela artikeln. Jag vet att den är ganska lång för att vara en blogg-post, men det kan inte hjälpas. Hoppas ni tycker den är intressant ändå.
Är vi verkligen sekulariserade?
Sverige har kallats världens mest sekulariserade land, och om man mäter hur många som säger sig tro på gud eller hur många som går i kyrkan en vanlig söndag, kan det kanske sägas stämma. Men ändå finns det ett växande intresse för kyrkans tjänster som välfärds-/samhällsaktör, i krisgrupper, på arbetsplatser och som expertkommentatorer. Vad har hänt?
Begreppet sekularisering används i dagligt tal i betydelsen avkristnad, men är från början ett religionssociologiskt begrepp med mer specifik betydelse. Den klassiska sekulariseringsteorin byggde på tesen att en rad processer i moderniteten skulle leda till religionens minskning och marginalisering. Den viktigaste av dessa processer kan sägas vara institutionell differentiering, alltså att olika aktörer i samhället renodlas och specialiseras. Kyrkan, som ju tidigare haft såväl utbildningsväsendet, vård och äldreomsorg som folkbokföring i sin verksamhet, blev under 1900-talet allt mer specialiserad till att nästan enbart bli en religiös aktör. Samtidigt som kyrkan ifrågasattes som auktoritet, skulle religionen enligt teorierna bli en privat angelägenhet, inte ett samhällsfenomen. Denna syn har blivit starkt ifrågasatt och religionssociologer talar idag inte längre om sekularisering utan om religiös förändring. Dels utgår de gamla sekulariseringsteorierna bara från erfarenheter från den västeuropeiska kontexten, dels bygger de på tesen att pluralism automatiskt leder till splittring och minskning, något som amerikanska forskare ifrågasatt. De menar snarare att pluralism leder till att fler kan hitta den form av religion som passar dem, och därmed till religiös tillväxt. Nyare svensk forskning stöder den tesen.
Intresset för kyrkans traditionella uppgifter minskar stadigt – andelen konfirmerade 15-åringar har halverats sedan 70-talet, och gudstjänstbesök, kyrkliga vigslar och dop har också sjunkit konstant under lång tid. Antalet medlemmar i Svenska kyrkan minskar med 1-2 % per år och ligger nu på ungefär 80 % av befolkningen. Samtidigt ökar intresset för kyrkans tjänster på andra arenor. I nästan alla lokala krisgrupper ingår en präst, och på många håll har kyrkans lokaler blivit en naturlig samlingsplats vid kriser. Tjänster, som exempelvis besök hos äldre, som den vanliga välfärden inte längre räcker till för, är det ofta kyrkor eller andra frivilligorganisationer som står för. Många arbetsplatser och yrkesgrupper, som exempelvis polis- och räddningstjänst men även i näringslivet, efterfrågar kyrkornas personal och på många håll finns präster med specialtjänster inriktade mot arbetslivet. Kyrkornas företrädare blir också inbjudna att delta i den offentliga debatten, eller att agera ”expertkommentatorer” i tv och tidningar.
Dessa förändrade förväntningar har tagits emot på olika sätt på olika håll inom kyrkorna. På vissa håll har man helt välkomnat den här utvecklingen, och minskar på den traditionella verksamheten för att istället satsa på nya ”tjänster”. Ett närmast extremt exempel är Västanfors församling i Fagersta, som startat förskola, skola, ett behandlingshem, begravningsbyrå och även diskuterat att vara med och ta över sjukhusets verksamhet. På andra håll har man mött förväntningarna på kyrkan som välfärdsaktör med betydligt mer skepsis, och snarare uppfattat dessa förhoppningar på kyrkan som ett försök från kommuner eller myndigheter att smita från sitt ansvar för välfärden. Denna skepticism hänger ofta ihop med ett ideal om att kyrkan ska vara en ”profetisk röst”, vilket kanske kan översättas som kritisk röst, närvarande i samhället men med en tydlig kritik mot det. Det kan gälla både från höger (oftast för bevarande av den traditionella kristna moralen) eller från vänster (oftast för skuldavskrivningar till fattiga länder eller generösare asylpolitik).
Att Svenska kyrkan inbjuds att delta i samhällsdebatt och välfärdsbyggande, står som en stark kontrast mot sekulariseringsteorierna om institutionell differentiering. Istället för att bli en alltmer specialiserad institution, möter Svenska kyrkan nu på olika sätt förväntningarna att bli krisexpert, välfärdsaktör och de svagas röst i samhället. Att denna differentieringsprocess på något sätt avstannat, eller till och med vänts, tyder på att även andra delar av de traditionella sekulariseringsteorierna har upphört att gälla. Troligen kan vi även på andra sätt i framtiden se nya roller och förutsättningar för religionen i samhället, något vi nästan vant oss av med i Sverige. Även det faktum att religiösa ledare, med ärkebiskop KG Hammar i spetsen, har fått en helt ny tyngd som samhällsdebattörer de senaste åren kan sägas vara ett tecken på samma sak.
De förändrade förväntningarna på kyrkan som välfärds-/samhällsaktör är en angelägenhet för oss socialdemokrater på flera sätt. Dels för oss som är förtroendevalda för (s) i Svenska kyrkan, och därmed ofta är med och fattar stora och små beslut som är reaktioner på dessa förväntningar. Men det är i allra högsta grad också vi politiskt aktiva i övriga samhället som är med och ställer dessa nya förväntningar på de religiösa grupperna. Hoppas vi att någon annan – oftast en kyrka – ska ta det ansvar kommunen inte själv orkar med? Det är en smal balansgång att ta tillvara de resurser kyrkor och andra religiösa grupper innebär, utan att vältra över ett ansvar för människor som borde få stöd och hjälp genom sociala eller andra myndigheter. Att hitta den balansgången är en central framtidsfråga för såväl välfärdssamhället som kyrkorna.
Eftersom en av fördelarna med att ha en egen blogg är att man själv bestämmer vad som ska publiceras, tänker jag här lägga ut hela artikeln. Jag vet att den är ganska lång för att vara en blogg-post, men det kan inte hjälpas. Hoppas ni tycker den är intressant ändå.
Är vi verkligen sekulariserade?
Sverige har kallats världens mest sekulariserade land, och om man mäter hur många som säger sig tro på gud eller hur många som går i kyrkan en vanlig söndag, kan det kanske sägas stämma. Men ändå finns det ett växande intresse för kyrkans tjänster som välfärds-/samhällsaktör, i krisgrupper, på arbetsplatser och som expertkommentatorer. Vad har hänt?
Begreppet sekularisering används i dagligt tal i betydelsen avkristnad, men är från början ett religionssociologiskt begrepp med mer specifik betydelse. Den klassiska sekulariseringsteorin byggde på tesen att en rad processer i moderniteten skulle leda till religionens minskning och marginalisering. Den viktigaste av dessa processer kan sägas vara institutionell differentiering, alltså att olika aktörer i samhället renodlas och specialiseras. Kyrkan, som ju tidigare haft såväl utbildningsväsendet, vård och äldreomsorg som folkbokföring i sin verksamhet, blev under 1900-talet allt mer specialiserad till att nästan enbart bli en religiös aktör. Samtidigt som kyrkan ifrågasattes som auktoritet, skulle religionen enligt teorierna bli en privat angelägenhet, inte ett samhällsfenomen. Denna syn har blivit starkt ifrågasatt och religionssociologer talar idag inte längre om sekularisering utan om religiös förändring. Dels utgår de gamla sekulariseringsteorierna bara från erfarenheter från den västeuropeiska kontexten, dels bygger de på tesen att pluralism automatiskt leder till splittring och minskning, något som amerikanska forskare ifrågasatt. De menar snarare att pluralism leder till att fler kan hitta den form av religion som passar dem, och därmed till religiös tillväxt. Nyare svensk forskning stöder den tesen.
Intresset för kyrkans traditionella uppgifter minskar stadigt – andelen konfirmerade 15-åringar har halverats sedan 70-talet, och gudstjänstbesök, kyrkliga vigslar och dop har också sjunkit konstant under lång tid. Antalet medlemmar i Svenska kyrkan minskar med 1-2 % per år och ligger nu på ungefär 80 % av befolkningen. Samtidigt ökar intresset för kyrkans tjänster på andra arenor. I nästan alla lokala krisgrupper ingår en präst, och på många håll har kyrkans lokaler blivit en naturlig samlingsplats vid kriser. Tjänster, som exempelvis besök hos äldre, som den vanliga välfärden inte längre räcker till för, är det ofta kyrkor eller andra frivilligorganisationer som står för. Många arbetsplatser och yrkesgrupper, som exempelvis polis- och räddningstjänst men även i näringslivet, efterfrågar kyrkornas personal och på många håll finns präster med specialtjänster inriktade mot arbetslivet. Kyrkornas företrädare blir också inbjudna att delta i den offentliga debatten, eller att agera ”expertkommentatorer” i tv och tidningar.
Dessa förändrade förväntningar har tagits emot på olika sätt på olika håll inom kyrkorna. På vissa håll har man helt välkomnat den här utvecklingen, och minskar på den traditionella verksamheten för att istället satsa på nya ”tjänster”. Ett närmast extremt exempel är Västanfors församling i Fagersta, som startat förskola, skola, ett behandlingshem, begravningsbyrå och även diskuterat att vara med och ta över sjukhusets verksamhet. På andra håll har man mött förväntningarna på kyrkan som välfärdsaktör med betydligt mer skepsis, och snarare uppfattat dessa förhoppningar på kyrkan som ett försök från kommuner eller myndigheter att smita från sitt ansvar för välfärden. Denna skepticism hänger ofta ihop med ett ideal om att kyrkan ska vara en ”profetisk röst”, vilket kanske kan översättas som kritisk röst, närvarande i samhället men med en tydlig kritik mot det. Det kan gälla både från höger (oftast för bevarande av den traditionella kristna moralen) eller från vänster (oftast för skuldavskrivningar till fattiga länder eller generösare asylpolitik).
Att Svenska kyrkan inbjuds att delta i samhällsdebatt och välfärdsbyggande, står som en stark kontrast mot sekulariseringsteorierna om institutionell differentiering. Istället för att bli en alltmer specialiserad institution, möter Svenska kyrkan nu på olika sätt förväntningarna att bli krisexpert, välfärdsaktör och de svagas röst i samhället. Att denna differentieringsprocess på något sätt avstannat, eller till och med vänts, tyder på att även andra delar av de traditionella sekulariseringsteorierna har upphört att gälla. Troligen kan vi även på andra sätt i framtiden se nya roller och förutsättningar för religionen i samhället, något vi nästan vant oss av med i Sverige. Även det faktum att religiösa ledare, med ärkebiskop KG Hammar i spetsen, har fått en helt ny tyngd som samhällsdebattörer de senaste åren kan sägas vara ett tecken på samma sak.
De förändrade förväntningarna på kyrkan som välfärds-/samhällsaktör är en angelägenhet för oss socialdemokrater på flera sätt. Dels för oss som är förtroendevalda för (s) i Svenska kyrkan, och därmed ofta är med och fattar stora och små beslut som är reaktioner på dessa förväntningar. Men det är i allra högsta grad också vi politiskt aktiva i övriga samhället som är med och ställer dessa nya förväntningar på de religiösa grupperna. Hoppas vi att någon annan – oftast en kyrka – ska ta det ansvar kommunen inte själv orkar med? Det är en smal balansgång att ta tillvara de resurser kyrkor och andra religiösa grupper innebär, utan att vältra över ett ansvar för människor som borde få stöd och hjälp genom sociala eller andra myndigheter. Att hitta den balansgången är en central framtidsfråga för såväl välfärdssamhället som kyrkorna.
söndag, september 25, 2005
Nytt kommentarsystem
Efter de problem jag har haft med troll i mina kommentarer har jag nu installerat HaloScan och hoppas kunna hålla bättre koll med hjälp av det. Tänker inte moderera kommentarerna men kanske kunna stoppa enstaka troll på ett bättre sätt. Värt ett försök iallafall.
På förstasidan har alla gamla kommentarer försvunnit, men om man klicka på permalänkarna till varje inlägg så finns de gamla kommentarerna kvar, om man vill läsa dem.
På förstasidan har alla gamla kommentarer försvunnit, men om man klicka på permalänkarna till varje inlägg så finns de gamla kommentarerna kvar, om man vill läsa dem.
fredag, september 23, 2005
Hatkommenterarer - nej tack!
Ok, där gick gränsen. Jag har ju tidigare skrivit om att jag inte vill att någon ska känna sig kränkt i kommentarerna i min blogg. Där ingår också jag själv.
Idag fick jag följande anonyma kommentar på mitt inlägg om manshat:
"Jag vet inte om det är kvinnohat, men att läsa svenska feministbloggares kommentarer om Evins dokumentär är det snabbaste och pålitligaste sättet att bli kvinnohatare.
Jag kan inte tänka mig ett enda skäl att inte hata dig, till exempel. "
Jaha du, anonymous. Vad sägs om att jag är en person som är värd att respekteras bara i egenskap av människa? Att du inte vet något om mig mer än det jag skriver på den här sidan? Och om det är så att du har träffat mig i verkligheten och jag har gjort något som retar upp dig så mycket att du måste hata mig, tror du inte att det finns mer konstruktiva sätt att få mig att bearbeta mina brister än att skriva anonyma hatkommentarer i min blogg?
Jag har fått nog. Jag tänker inte ens skriva något om backlash och sexism eftersom det här talar för sig själv. Nästa gång jag får en sån här kommentar tar jag bort möjligheten att lämna anonyma kommentarer. Hemskt tråkigt för er trevliga kommentatorer som inte använder blogger, men jag vill inte ha fler anonyma hatbrev. Det går dock att skapa ett blogger-konto även om man inte har någon blogg här.
Alternativt: någon som känner till något bra verktyg/program för modererade kommentarer som funkar med Blogger?
Idag fick jag följande anonyma kommentar på mitt inlägg om manshat:
"Jag vet inte om det är kvinnohat, men att läsa svenska feministbloggares kommentarer om Evins dokumentär är det snabbaste och pålitligaste sättet att bli kvinnohatare.
Jag kan inte tänka mig ett enda skäl att inte hata dig, till exempel. "
Jaha du, anonymous. Vad sägs om att jag är en person som är värd att respekteras bara i egenskap av människa? Att du inte vet något om mig mer än det jag skriver på den här sidan? Och om det är så att du har träffat mig i verkligheten och jag har gjort något som retar upp dig så mycket att du måste hata mig, tror du inte att det finns mer konstruktiva sätt att få mig att bearbeta mina brister än att skriva anonyma hatkommentarer i min blogg?
Jag har fått nog. Jag tänker inte ens skriva något om backlash och sexism eftersom det här talar för sig själv. Nästa gång jag får en sån här kommentar tar jag bort möjligheten att lämna anonyma kommentarer. Hemskt tråkigt för er trevliga kommentatorer som inte använder blogger, men jag vill inte ha fler anonyma hatbrev. Det går dock att skapa ett blogger-konto även om man inte har någon blogg här.
Alternativt: någon som känner till något bra verktyg/program för modererade kommentarer som funkar med Blogger?
torsdag, september 22, 2005
Moraliskt säkert kort?
I tisdags gav H&M Kate Moss sparken som modell för deras stora kampanj med Stella McCartney-kläder efter att det uppdagats att hon tar kokain. nu har Moss förlorat ytterligare stora kontrakt. Samtidigt ryktas det att sångerskan tillika dokusåpa-stjärnan Jessica Simpson tar över, skriver Resumé idag.Det verkar väl inte omöjligt att H&M, vis av skadan, satsar på det mest helylle och moraliskt klanderfria man kan komma på, och då ligger ju Jessica bra till... Lite festligt är det ialla fall att man går från den mest dekadenta glamourtjejen Moss till hemmafru-präktiga Simpson.
Nu går förresten Jessicas dokusåpa Newlyweds inte bara på MTV utan även på kanal 5 om man inte fått nog av henne än.
tisdag, september 20, 2005
Mer valresultat
Nu är äntligen alla röster räknade i vår församling. Tyvärr har vi i (s) tappat ett mandat och jag är första ersättare i direktvalda kyrkorådet (om inte personrösterna förändrar listan vilket jag har svårt att tro). Mandatet har gått till miljöpartiet och deras enda (!) kandidat Martina Larson. Grattis! I övrigt är mandaten oförändrade mellan posk (3), m (3), fisk (2) och kd (1). Hur det blir med ersättarna återstår att se.
I stiftsfullmäktige har sd kommit in med ett mandat. Betvivlar dock att de kommer få något inflytande. Även frimodig kyrka kom in med ett mandat, liksom mp med 2 mandat.
Nu när det lugnat ner sig lite har jag funderat lite på valkampanjerna, inte minst sossarnas. Jag tror inte vi gjorde allt helt lyckat, även om mycket varit framgångsrikt. Jag ska fundera ett tag till, sen kommer nog reflektioner här i bloggen.
Valresultatet uppdateras fortfarande löpande här.
I stiftsfullmäktige har sd kommit in med ett mandat. Betvivlar dock att de kommer få något inflytande. Även frimodig kyrka kom in med ett mandat, liksom mp med 2 mandat.
Nu när det lugnat ner sig lite har jag funderat lite på valkampanjerna, inte minst sossarnas. Jag tror inte vi gjorde allt helt lyckat, även om mycket varit framgångsrikt. Jag ska fundera ett tag till, sen kommer nog reflektioner här i bloggen.
Valresultatet uppdateras fortfarande löpande här.
måndag, september 19, 2005
Kommentarpolicy
Har fått två kommentarer i min blogg från Erik Hellsborn, Sverigedemokrat.
Intressant att en Sverigedemokrat vill diskutera i min blogg. Eller åtminstone posta sina länkar, de två kommentarer som gjorts hittills kan knappast kallas diskussion. Det har hur som helst fått mig att fundera på vilka kommentarer jag ska acceptera. Jag vill såklart ha en levande och fri debatt, samtidigt är jag juridiskt och moraliskt ansvarig för vad som publiceras här.
Min utgångspunkt är att jag gillar kommentarer. Det är bra att få sina egna texter, idéer och tankar granskade, utmanade och uppmuntrade. Har haft några riktigt intressanta diskussioner i såväl min egen blogg som andras. Samtidigt kan diskussionerna ibland dra iväg, inte så farligt här på min blogg, men på exempelvis motallians.se där jag också skriver uttrycker sig folk ibland onyanserat, minst sagt.
Jag har kommit fram till följande policy:
Erik och andra sd:are (eller andra politiska sammanslutningar i det demokratiska gränslandet) får gärna kommentera här så länge jag juridiskt kan stå för det som står - allt som kan vara hets mot folkgrupp tänker jag ta bort. Om det blir obehagliga diskussioner kanske jag inför hårdare regler. Det är ok att du postar länkar till din egen blogg (och oberoende media såklart), däremot vill jag inte ha några länkar i min blogg till främlingsfientliga och rasistiska organ. Därför har jag raderat ditt tidigare inlägg med länk till SDs nättidskrift.
Kan tyckas hårt, men min blogg är inte en opartisk instans utan min personliga sida. Och jag vill inte att någon läsare här ska känna sig kränkt eller obehaglig till mods på grund av kommentarer om kön, enticitet, bakgrund eller sexualitet eller annat.
Har även fått en del antifeministiska kommentarer som rör sig i gränslandet. Det finns ingen lagstiftning om hets mot folkgrupp beroende på kön, men jag tänker inte låta någon känna sig könstrakasserad i min blogg. Om någon av er läsare reagerar på något som står här - hör av er. Min mailadress finns på min presentationssida. Jag läser alla kommentarer men ibland kan man reagera olika. Min utgångspunkt är att det är den som känner sig kränkt som är den som avgör vad som är en kränkning, och jag kommer alltså lyssna på era åsikter (under förutsättning att de är seriösa).
Diskutera gärna detta, har inte sett så många andra bloggare diskutera policy för kommentarer.
Intressant att en Sverigedemokrat vill diskutera i min blogg. Eller åtminstone posta sina länkar, de två kommentarer som gjorts hittills kan knappast kallas diskussion. Det har hur som helst fått mig att fundera på vilka kommentarer jag ska acceptera. Jag vill såklart ha en levande och fri debatt, samtidigt är jag juridiskt och moraliskt ansvarig för vad som publiceras här.
Min utgångspunkt är att jag gillar kommentarer. Det är bra att få sina egna texter, idéer och tankar granskade, utmanade och uppmuntrade. Har haft några riktigt intressanta diskussioner i såväl min egen blogg som andras. Samtidigt kan diskussionerna ibland dra iväg, inte så farligt här på min blogg, men på exempelvis motallians.se där jag också skriver uttrycker sig folk ibland onyanserat, minst sagt.
Jag har kommit fram till följande policy:
Erik och andra sd:are (eller andra politiska sammanslutningar i det demokratiska gränslandet) får gärna kommentera här så länge jag juridiskt kan stå för det som står - allt som kan vara hets mot folkgrupp tänker jag ta bort. Om det blir obehagliga diskussioner kanske jag inför hårdare regler. Det är ok att du postar länkar till din egen blogg (och oberoende media såklart), däremot vill jag inte ha några länkar i min blogg till främlingsfientliga och rasistiska organ. Därför har jag raderat ditt tidigare inlägg med länk till SDs nättidskrift.
Kan tyckas hårt, men min blogg är inte en opartisk instans utan min personliga sida. Och jag vill inte att någon läsare här ska känna sig kränkt eller obehaglig till mods på grund av kommentarer om kön, enticitet, bakgrund eller sexualitet eller annat.
Har även fått en del antifeministiska kommentarer som rör sig i gränslandet. Det finns ingen lagstiftning om hets mot folkgrupp beroende på kön, men jag tänker inte låta någon känna sig könstrakasserad i min blogg. Om någon av er läsare reagerar på något som står här - hör av er. Min mailadress finns på min presentationssida. Jag läser alla kommentarer men ibland kan man reagera olika. Min utgångspunkt är att det är den som känner sig kränkt som är den som avgör vad som är en kränkning, och jag kommer alltså lyssna på era åsikter (under förutsättning att de är seriösa).
Diskutera gärna detta, har inte sett så många andra bloggare diskutera policy för kommentarer.
Rösträkning pågår
Nu stängde vallokalerna för snart fem timmar sedan, och rösträkningen i kyrkovalet pågår för fullt. De flesta rösterna till kyrkomötet är räknade, även om resultatet än så länge är preliminärt - slutgiltigt valresultat inkl personröster och utjämningsmandat fastställs av stiftsstyrelserna, och blir nog inte klart än på ett par veckor.
I nuläget verkar det både ljust och mörkt. Socialdemokraterna verkar ha tappat ett par mandat men inte särskilt mycket. I uppsala stift (min valkrets) behåller vi våra 7 mandat och jag är därmed med god marginal invald i kyrkomötet! Även moderaterna, folkpartisterna, posk och centern tappar marginellt medan kd tappar lite mer - antagligen till frimodig kyrka som får några mandat. Även mp verkar komma in. Sorgligt nog har Sverigedemokraterna fördubblat sitt valresultat och verkar få 4 mandat. De är fortfarande små, men ökande och risken finns att de kan komma att öka även i valen nästa år.
Hur det ser ut på lokal nivå vet man för lite om än - rösterna räknas i "nivåordning", kyrkomötet först och församlingen sist. Återkommer med kommentar imorgon.
Man kan följa rösträkningen hos Svenska kyrkan.
I nuläget verkar det både ljust och mörkt. Socialdemokraterna verkar ha tappat ett par mandat men inte särskilt mycket. I uppsala stift (min valkrets) behåller vi våra 7 mandat och jag är därmed med god marginal invald i kyrkomötet! Även moderaterna, folkpartisterna, posk och centern tappar marginellt medan kd tappar lite mer - antagligen till frimodig kyrka som får några mandat. Även mp verkar komma in. Sorgligt nog har Sverigedemokraterna fördubblat sitt valresultat och verkar få 4 mandat. De är fortfarande små, men ökande och risken finns att de kan komma att öka även i valen nästa år.
Hur det ser ut på lokal nivå vet man för lite om än - rösterna räknas i "nivåordning", kyrkomötet först och församlingen sist. Återkommer med kommentar imorgon.
Man kan följa rösträkningen hos Svenska kyrkan.
söndag, september 18, 2005
Gå och rösta!
Jag har ju skrivit mycket om kyrkovalet tidigare (här, här här och här exempelvis) så nu tänker jag bara påminna: Gå och rösta!
All info du behöver finns på www.svenskakyrkan.se/kyrkoval2005 eller hos Svenska kyrkans informationsservice på 018-169600 (de har öppet hela dagen).
All info du behöver finns på www.svenskakyrkan.se/kyrkoval2005 eller hos Svenska kyrkans informationsservice på 018-169600 (de har öppet hela dagen).
lördag, september 17, 2005
Önskan nr 2 uppfylld
Som trogna läsare av min blogg vet, så önskade jag mig några bloggar i födelsedagspresent för en månad sedan. För ett par veckor sedan uppfylldes den första bloggönskan när Katrine Kielos startade sin blogg (även om det just nu verkar vara problem med den. Vad har hänt, Katrine?).
Nu har den andra uppfyllts, eftersom också Magdalena Streijffert, ordförande i s-studenter börjat blogga. I hennes senaste inlägg skriver hon bl a om vikten av att inte låta det yttre trycket på socialdemokratin innebära att all inre kritik tystas och att man avstår från att driva en progressiv politik inom partiet. Hon skriver:
"Valrörelsen har redan satt igång och det har ibland känts som vi socialdemokrater har jobbat i uppförsbacke. Därför är det viktigt att vi i partiet håller ihop och håller vår kritik internt. Men det får inte gå för långt. Det är fortfarande viktigt att vi står upp för våra åsikter, ligger i framkant och för en progressiv politik. För det är på så vis som partiet utvecklas och fortsätter vara det idéburna parti som vi bör vara, inte ett förvaltningsparti. /.../ Därför ska vi alltid ligga i framkant och inte alltid rätta in oss i leden."
Kör hårt, Magda och s-studenter. Det finns många viktiga frågor att driva på partikongressen i höst, och där behövs s-studenter som en progressiv kraft, inte bara i utbildningspolitiken utan även i de internationella frågorna och jämställdhetsfrågorna. Ser fram emot att läsa mer om såväl förbundets politik som dina erfarenheter i bloggen!
Nu har den andra uppfyllts, eftersom också Magdalena Streijffert, ordförande i s-studenter börjat blogga. I hennes senaste inlägg skriver hon bl a om vikten av att inte låta det yttre trycket på socialdemokratin innebära att all inre kritik tystas och att man avstår från att driva en progressiv politik inom partiet. Hon skriver:
"Valrörelsen har redan satt igång och det har ibland känts som vi socialdemokrater har jobbat i uppförsbacke. Därför är det viktigt att vi i partiet håller ihop och håller vår kritik internt. Men det får inte gå för långt. Det är fortfarande viktigt att vi står upp för våra åsikter, ligger i framkant och för en progressiv politik. För det är på så vis som partiet utvecklas och fortsätter vara det idéburna parti som vi bör vara, inte ett förvaltningsparti. /.../ Därför ska vi alltid ligga i framkant och inte alltid rätta in oss i leden."
Kör hårt, Magda och s-studenter. Det finns många viktiga frågor att driva på partikongressen i höst, och där behövs s-studenter som en progressiv kraft, inte bara i utbildningspolitiken utan även i de internationella frågorna och jämställdhetsfrågorna. Ser fram emot att läsa mer om såväl förbundets politik som dina erfarenheter i bloggen!
torsdag, september 15, 2005
Föräldraförsäkringsförslag åt rätt håll
Precis som väntat föreslår regeringens utredare Karl-Peter Thorwaldsson en utökning och tredelning av föräldraförsäkringen enligt den isländska modellen - en tredjedel vikt åt vardera förälder och en sista tredjedel att dela som man vill. Lite fegt, kan man tycka (som Veronica Palm, Helle Klein och utredningens sekreterare Anna Thoursie) men med tanke på att sosse-partistyrelsen inte vill ha någon ändring alls får man väl se det som ett steg i rätt riktning. Det finns fortfarande mycket hopp i frågan, både för partiet att ta principiell ställning i frågan, och om att vi kan få se ett genomslag i den faktiska politiken.
Utredningen finns här (pressmeddelande), och mina tankar kring föräldraförsäkringen finns här.
Utredningen finns här (pressmeddelande), och mina tankar kring föräldraförsäkringen finns här.
Manshat en gång till
Härom dagen skrev jag att kort utfall mot att Evin Rubar utsetts till "årets förnyare" på tv-galan kristallen. Detta möttes av arga unga män i mina kommentarer som avkrävt mig bekännelser om vad jag tycker om Roks, Eva Lundgren (eftersom jag finns vid samma universitet som henne) och om man bara får kritisera män.
Jag skulle kunna hänvisa till mina tidigare inlägg eller hävda att jag inte har någon redovisningsplikt om vad jag tycker om varenda bisarr grej som hävdas - precis som Hanna skrev i kommentaren är det väl just det som är det tydligaste i backlashen, att man som feminist måste förklara att man inte tycker konstiga saker hela tiden. Men som service till mina läsare ska jag besvara frågorna och redovisa mina åsikter om den här härvan.
Vad jag menade med att dokumentären lett till en backlash, var inte i första hand att det är dokumentären i sig som utgör backlashen utan efterdyningarna av den. Dokumentären i sig uppfattar jag som tendentiös och ett osakligt angrepp på en rörelse som arbetar bland några av de mest utsatta kvinnorna i Sverige, dessutom med tveksam klippning och syfte. Dock är det stora problemet inte att svt sänder en dålig dokumentär, utan det den gjort med samhällsdebatten.
Jag har väldigt liten egen erfarenhet av ROKS. Mitt intryck är dock att kvinnojourerna gör ett otroligt viktigt arbete som egentligen borde vara kommunernas angelägenhet, ofta helt ideellt. Roks arbetar med de mest utsatta kvinnorna, och har därmed en speciell erfarenhet och ingång i den feministiska debatten. Den är viktig, men inte den enda. Om Ireen von Wachenfeldt har jag ingen uppfattning. Jag har däremot mycket svårt att uppfatta det som att hon faktiskt menar att män är djur, och jag har aldrig träffat någon annan feminist som menar det heller. Det borde vara en överspelad diskussion vid det här laget.
Vad gäller Eva Lundgren så har jag diskuterat min syn på hennes forskning och granskningen av henne här och här. I korthet: jag vet inget om hennes forskning om rituellt våld, hennes tidigare forskning om normaliseringsprocessen är en viktig (och allmänt accepterad) grundbult i förståelsen av våldsrelationer och granskningen av henne är anmärkningsvärd och pinsam för universitetet.
Det som jag tror gör Lundgrens forskning (tillsammans med en del roks-uttalanden) så kontroversiell är att man ser våldet som ett strukturellt problem för manligheten, inte något som beror på enstaka sjuka/onda/"kulturellt annorlunda" individer. Det betyder INTE att alla män slår eller att alla män bär kollektiv skuld. Däremot att det finns könsspecifika mönster som gör att våldet hänger ihop med hur vi uppfattar män och kvinnor, och hur vi uppfattar mäns och kvinnors plats och möjlighet i samhället. Den konstruktionen lever alla män och kvinnor i, oavsett om vi direkt har del i våldet eller inte. Och män som grupp tjänar mer på systemet än kvinnor som grupp, och män har ett ansvar för den nytta de drar av att de som grupp är överordnade kvinnor som grupp.
Att det finns en könsmaktsordning som vi alla lever i betyder inte att den är statisk eller inte går att påverka, tvärtom sker konstruktionen hela tiden. Genom att välja hur vi vill förstå vår tillvaro och hur vi vill tala och agera, påverkar vi också hur vi ser på kön och vilka möjligheter enskilda män och kvinnor har.
Jag tror att den feminsitiska kampen måste föras på många olika sätt på olika plan. Det behövs politiska reformer som förändrar kvinnors möjligheter och livsvillkor (just nu framför allt en individualiserad föräldraförsäkring), det behövs forskning på många olika områden (där mäns våld bara är ett), kvinnor (och kanske män också) behöver samtalsgrupper och nätverk där man kan sätta ord på sina erfarenheter och förstå dem i ett större sammanhang, det behövs plats för fler bilder (och uttryck av) kvinnor i kulturen. I det offentliga rummet måste kvinnor ha möjlighet att vara subjekt, och i relationer och i sina sexualliv behöver kvinnor och män frigöra sig från bilderna och de ideologiska övertonerna kring vad som är fint/tillåtet/lagom sex. Och representationen i alla beslutande organ (informella lika väl som de formella) i såväl politik som närivngsliv och samhället i övrigt behöver bli jämställd.
Att i en värld där de flesta kvinnor inte har rätt till sin egen kropp, där män äger en överväldigande del av resurserna makten, där kvinnor i hög grad förnekas sina rättigheter och män fortfarnade sätter agendan, hävda att manhatet är ett större problem än kvinnohatet tycker jag är skymf mot de tusentals kvinnor som gått under på grund av patriarkatet.
Och nej, det betyder inte att jag hatar män. Bara att jag tror att det finns betydligt fler kvinnohatare än manshatare i världen.
Jag skulle kunna hänvisa till mina tidigare inlägg eller hävda att jag inte har någon redovisningsplikt om vad jag tycker om varenda bisarr grej som hävdas - precis som Hanna skrev i kommentaren är det väl just det som är det tydligaste i backlashen, att man som feminist måste förklara att man inte tycker konstiga saker hela tiden. Men som service till mina läsare ska jag besvara frågorna och redovisa mina åsikter om den här härvan.
Vad jag menade med att dokumentären lett till en backlash, var inte i första hand att det är dokumentären i sig som utgör backlashen utan efterdyningarna av den. Dokumentären i sig uppfattar jag som tendentiös och ett osakligt angrepp på en rörelse som arbetar bland några av de mest utsatta kvinnorna i Sverige, dessutom med tveksam klippning och syfte. Dock är det stora problemet inte att svt sänder en dålig dokumentär, utan det den gjort med samhällsdebatten.
Jag har väldigt liten egen erfarenhet av ROKS. Mitt intryck är dock att kvinnojourerna gör ett otroligt viktigt arbete som egentligen borde vara kommunernas angelägenhet, ofta helt ideellt. Roks arbetar med de mest utsatta kvinnorna, och har därmed en speciell erfarenhet och ingång i den feministiska debatten. Den är viktig, men inte den enda. Om Ireen von Wachenfeldt har jag ingen uppfattning. Jag har däremot mycket svårt att uppfatta det som att hon faktiskt menar att män är djur, och jag har aldrig träffat någon annan feminist som menar det heller. Det borde vara en överspelad diskussion vid det här laget.
Vad gäller Eva Lundgren så har jag diskuterat min syn på hennes forskning och granskningen av henne här och här. I korthet: jag vet inget om hennes forskning om rituellt våld, hennes tidigare forskning om normaliseringsprocessen är en viktig (och allmänt accepterad) grundbult i förståelsen av våldsrelationer och granskningen av henne är anmärkningsvärd och pinsam för universitetet.
Det som jag tror gör Lundgrens forskning (tillsammans med en del roks-uttalanden) så kontroversiell är att man ser våldet som ett strukturellt problem för manligheten, inte något som beror på enstaka sjuka/onda/"kulturellt annorlunda" individer. Det betyder INTE att alla män slår eller att alla män bär kollektiv skuld. Däremot att det finns könsspecifika mönster som gör att våldet hänger ihop med hur vi uppfattar män och kvinnor, och hur vi uppfattar mäns och kvinnors plats och möjlighet i samhället. Den konstruktionen lever alla män och kvinnor i, oavsett om vi direkt har del i våldet eller inte. Och män som grupp tjänar mer på systemet än kvinnor som grupp, och män har ett ansvar för den nytta de drar av att de som grupp är överordnade kvinnor som grupp.
Att det finns en könsmaktsordning som vi alla lever i betyder inte att den är statisk eller inte går att påverka, tvärtom sker konstruktionen hela tiden. Genom att välja hur vi vill förstå vår tillvaro och hur vi vill tala och agera, påverkar vi också hur vi ser på kön och vilka möjligheter enskilda män och kvinnor har.
Jag tror att den feminsitiska kampen måste föras på många olika sätt på olika plan. Det behövs politiska reformer som förändrar kvinnors möjligheter och livsvillkor (just nu framför allt en individualiserad föräldraförsäkring), det behövs forskning på många olika områden (där mäns våld bara är ett), kvinnor (och kanske män också) behöver samtalsgrupper och nätverk där man kan sätta ord på sina erfarenheter och förstå dem i ett större sammanhang, det behövs plats för fler bilder (och uttryck av) kvinnor i kulturen. I det offentliga rummet måste kvinnor ha möjlighet att vara subjekt, och i relationer och i sina sexualliv behöver kvinnor och män frigöra sig från bilderna och de ideologiska övertonerna kring vad som är fint/tillåtet/lagom sex. Och representationen i alla beslutande organ (informella lika väl som de formella) i såväl politik som närivngsliv och samhället i övrigt behöver bli jämställd.
Att i en värld där de flesta kvinnor inte har rätt till sin egen kropp, där män äger en överväldigande del av resurserna makten, där kvinnor i hög grad förnekas sina rättigheter och män fortfarnade sätter agendan, hävda att manhatet är ett större problem än kvinnohatet tycker jag är skymf mot de tusentals kvinnor som gått under på grund av patriarkatet.
Och nej, det betyder inte att jag hatar män. Bara att jag tror att det finns betydligt fler kvinnohatare än manshatare i världen.
tisdag, september 13, 2005
Politikerbloggen är tillbaks..
... fast nu i privat regi. Niklas Svensson bloggar fortfarande om politikerskvaller, fast numera inte på arbetstid. Får se om det blir lika intressant som tidigare - och om det blir samma ingående referat från sosse-kongressen som från de tidigare borgerliga motsvarigheterna. politikerbloggen.blogspot.com är adressen.
måndag, september 12, 2005
Evin Rubar årets förnyare?
Såg just att tv-priset Kristallen i kategorin "årets förnyare" har tilldelats Evin Rubar, journalisten bakom vårens tendentiösa dokumentär Könskriget. Nog för att hon har förnyat samhällsdebatten. Fast jag vet inte om det var en ny backlash vi behövde...
Litet haveri + nya länkar
Råkade ut för ett mindre blogg-haveri idag. På något märkligt sätt måste jag ha lyckats radera stora delar av min html-kod, och det var inte mycket annat för mig att göra än att sätta mig och göra om alla länkar och sånt. Har nu gjort en fin fil med back-up på html-koden, dagens tips till bloggare som är lika klantiga som jag...
Jag passade också på att lägga upp två nya länkar till två goda vänner som börjat med varsin ny -och sinsemellan ganska olika - blogg. Den ena är Patrik Hammarbäck (fast i min bekanskapskrets är han alltid Puff) som nyss kommit hem efter ett år på Svenska kyrkan i New York och nu är tillbaks som ungdomsledare i Rättvik. Han har inte skrivit så mycket än, men det blir antagligen en hel del politik (från vänster), hiphop och en del kyrka. Den andra är Carina som bloggar om sina förberedelser inför en viktoperation. Det kommer gå bra, carina, ta en dag i taget...
Jag passade också på att lägga upp två nya länkar till två goda vänner som börjat med varsin ny -och sinsemellan ganska olika - blogg. Den ena är Patrik Hammarbäck (fast i min bekanskapskrets är han alltid Puff) som nyss kommit hem efter ett år på Svenska kyrkan i New York och nu är tillbaks som ungdomsledare i Rättvik. Han har inte skrivit så mycket än, men det blir antagligen en hel del politik (från vänster), hiphop och en del kyrka. Den andra är Carina som bloggar om sina förberedelser inför en viktoperation. Det kommer gå bra, carina, ta en dag i taget...
Individualisera mera
Blev glad imorse när jag läste på DN debatt att Anna Thoursie, sekreterare i utredningen om föräldraförsäkringen, motsätter sig utredningens resultat eftersom den inte går tillräckligt långt. Vi måste få en helt individualiderad föräldraförsäkring för att minska orättvisorna beroende på kön på arbetsmarknaden, åtminstone den diskriminering som beror på barnledigheter, risk för vård av barn o.s.v. som kvinnor dras med i nuvarande system. Hon argumenterar väldigt väl för att det inte går att säga att varje individuell man och kvinna ska kunna välja hur mycket de vill vara hemma, och samtidigt säga att varje individuell man och kvinna ska ha samma möjligheter på arbetsmarknaden - åtminstone så länge fördelningen av uttaget av föräldraförsäkringen ser ut som det gör idag.
Jag har tidigare skrivit om varför jag vill ha en individualiserad föräldraförsäkring, och hoppas att partikongressen åtminstone tar ställning för en ytterligare delning. Även om det kommer bli svårt, är det nog inte omöjligt. Tidigare har s-kvinnor meddelat att man tänker ta strid i frågan, och nu har även S-studenters ordförande Magdalena Streijffert gjort detsamma i en krönika. Kör hårt!
Jag har tidigare skrivit om varför jag vill ha en individualiserad föräldraförsäkring, och hoppas att partikongressen åtminstone tar ställning för en ytterligare delning. Även om det kommer bli svårt, är det nog inte omöjligt. Tidigare har s-kvinnor meddelat att man tänker ta strid i frågan, och nu har även S-studenters ordförande Magdalena Streijffert gjort detsamma i en krönika. Kör hårt!
Lösning i flyktingfrågan?
Det verkar röra på sig i frågan om flyktingamnesti i budgetförhandlingarna, skriver dn.se. Någon sorts kompromiss gällande barnfamiljer, eller människor som fått avslag men som inte utvisats än verkar vara på gång. Besked kommer antagligen under eftermiddagen. Hoppfullt!
söndag, september 11, 2005
Demonstration i solskenet
Ungefär 1000 personer samlades i Uppsala för att demonstrera för flyktingamnesti i solskenet igår. God stämning, glad musik, bra talare. Jag tänker inte skriva något långt referat (läs hos Peter eller på Flyktingamnestis sida - där kan man se filmklipp också), jag tänkte mest dela med mig av några bilder.
lördag, september 10, 2005
Demonstrera för flyktingamnesti
Tänkte bara påminna om att man idag (lördag 10/9) kan demonstrera för flyktingamnesti på en rad platser i Sverige. Här i Uppsala är det samling i Odinslund kl 13.30 och sedan avmarsch till Klostertorget (vid Juridiska biblioteket), där pratar bl a ärkebiskop KG Hammar och riksdagsledamot Gustav Fridolin (mp).
Mer info om alla demonstrationer finns hos flyktingamnesti 2005.
Mer info om alla demonstrationer finns hos flyktingamnesti 2005.
fredag, september 09, 2005
No more politikskvaller?
Vad har hänt med expressens politik-skvaller-blogg? Den hade ju just kommit igång efter sommaren, och nu är den mystiskt spårlöst försvunnen. Inte ett spår på expressens bloggsida och permalänkarna i tidigare rss-inlägg funkar inte heller.
Någon som vet något?
Någon som vet något?
torsdag, september 08, 2005
Vem ska man rösta på?
Idag har Kyrkans Tidning kommit ut med en speciell valbilaga, där över 450 kandidater till kyrkomötet, inklusive undertecknad, har fått besvara några frågor. Hela bilagan finns som pdf här.
Mina svar (med svarsalternativen efter frågorna, och mina kommentarer):
Nu kan man också göra kyrkans tidnings valbarometer där man får se vilket parti man har mest gemensamt med. Mitt reslutat blev såhär:
Lite förvånande att miljöpartiet kom före Öppen kyrka (vi har mycket gemensamt, särskilt i valet av profilfrågor) och att fisk (= folkpartister i svenska kyrkan) kom så långt ner, det finns många vettiga folkpartister i kyrkan. Å andra sidan tyckte inte Karin Långström Vinge (som kandiderar för fisk) heller att svaren stämde särskilt bra.
Nils och Sam skriver också om det här idag.
Mina svar (med svarsalternativen efter frågorna, och mina kommentarer):
1) Ska kyrkotillhöriga ha rätt att själva välja vilken församling de vill vara med i? Ja, alltid. Ja, i vissa fall. Nej
Nej. Inte i nuläget, men frågan kan utredas om (när?) svenska kyrkans medlemsantal minskar drastiskt.
2) Vill du ändra det regelverk som reglerar kvinnoprästmotståndares möjligheter att prästvigas och bli kyrkoherdar? Ja, göra det lättare för dem. Ja, skärpa reglerna. Nej, det är bra som det är.
Nej, det är bra som det är, under förutsättning att reglerna tillämpas . Det är idag enligt reglerna inte tillåtet att prästvigas eller bli kyrkoherde (= chef) om man inte vill samarbeta fullt ut med präster av båda könen. Problemet är inte att reglerna är dåliga, utan att de inte efterföljs (och att vanligt folk inte vet att de finns). Jag anser det inte vara möjligt att använda något annat kriterium än "samarbetslöftet".
3) Ska homosexuella ha rätt att ingå partnerskap i kyrkan på motsvarande villkor som gäller för vigsel mellan heterosexuella? Ja. Nej.
Ja. Dåligt formulerad fråga (många alternativ finns som inte täcks in av ja och nej), men jag anser att vi med nuvarande lagstiftning borde införa partnerskapsregistreringsceremoni/välsignelse av ingånget partnerskap, och ser fram emot en könsneutral äktenskapsbalk. För mig är inte kyrkans vigselrätt helig, jag skulle föredra helt civil vigsel med kyrklig välsignelse för alla som vill (som det är i många andra länder).
4) Bör tak och/eller golv för kyrkoavgiften införas? Ja. Nej.
Nej. Alla ska solidariskt vara med och betala efter förmåga. Även de med höga löner.
5) Bör domkapitlet få större inflytande över församlingarna i arbetsgivarfrågor? Ja. Nej.
Nej. Fast jag måste erkänna att jag är dåligt insatt i den här frågan. Mottar gärna argumentation för båda sidor :-).
6) Bör direktval till kyrkomötet bibehållas? Ja. Nej.
Ja. Dels ger det ökad demokratisk legitimitet, dels gör det kyrkomötet till en mer spännande demokratisk församling när man inflör valet tvingas profielra sig. Dessutom gör det kyrkovalet mycket mer spännande - det är på nationell nivå som de stora skillnaderna finns ideologiskt.
7) Vilken är den viktigaste fråga som du kommer att driva om du blir vald till kyrkomötet?
Möjlighet för samkönade par att få vigsel/partnerskapsakt i kyrkan.
Nu kan man också göra kyrkans tidnings valbarometer där man får se vilket parti man har mest gemensamt med. Mitt reslutat blev såhär:
| 1. Socialdemokraterna | 140 |
| 2. Miljöpartister | 132 |
| 3. Öppen kyrka | 130 |
| 4. Vänstern i kyrkan | 124 |
| 5. Posk | 118 |
| 6. Centerpartiet | 110 |
| 7. Kd | 104 |
| 8. Gabriel | 104 |
| 9. Moderaterna | 102 |
| 10. Levande församling | 100 |
| 11. Spi | 100 |
| 12. Fisk | 86 |
| 13. Frimodig kyrka | 82 |
| 14. Sverigedemokraterna | 74 |
Lite förvånande att miljöpartiet kom före Öppen kyrka (vi har mycket gemensamt, särskilt i valet av profilfrågor) och att fisk (= folkpartister i svenska kyrkan) kom så långt ner, det finns många vettiga folkpartister i kyrkan. Å andra sidan tyckte inte Karin Långström Vinge (som kandiderar för fisk) heller att svaren stämde särskilt bra.
Nils och Sam skriver också om det här idag.
onsdag, september 07, 2005
Idag har jag röstat
I måndags påbörjades förhandsröstningen inför kyrkovalet 18 september. I alla församlingar ska det finnas en lokal där man kan förhandsrösta (oftast pastorsexpeditionen) som ska vara öppen minst ett par dagar i veckan. Och idag har jag varit i förhandsröstningslokalen i konsistoriehuset i Uppsala. Alltid lika roligt och nästan lite högtidligt att göra sin demokratiska plikt, fast det är en vanlig vardag och inte så mycket pådrag runt omkring, som på själva valdagen. Men det var i alla fall en fyra-fem personer i lokalen.
All info om valet - och möjlighet att beställa ett nytt röstkort om du inte fått något eller tappat bort det - finns på Svenska kyrkans webbplats.
All info om valet - och möjlighet att beställa ett nytt röstkort om du inte fått något eller tappat bort det - finns på Svenska kyrkans webbplats.
Första önskan uppfylld
I födelsedagspresent önskade jag mig tre nya bloggar från olika personer, och nu har den första önskan uppfyllts. Det är Katrine Kielos, s-student från Uppsala på utbytesår i Ann Arbor, Michigan, som äntligen börjat blogga. Läs här!
Även Katrines pojkvän Joel Malmqvist, som också är på plats i Michigan, bloggar för fullt. Välskrivet och läsvärt, som alltid när Joel är i farten.
Nu väntar jag bara på Magda och Karolina...
Även Katrines pojkvän Joel Malmqvist, som också är på plats i Michigan, bloggar för fullt. Välskrivet och läsvärt, som alltid när Joel är i farten.
Nu väntar jag bara på Magda och Karolina...
måndag, september 05, 2005
Spong och Hammar samtalar
Har varit i Domkyrkan och lyssnat på ett samtal mellan John Shelby Spong (kontroverisell biskop som jag skrivit om tidigare) och KG Hammar. Tyvärr var det inte så spännande osm jag hade hoppats, vilket delvis berodde på att ljudet var ovanligt dåligt. Dessutom satt de mest och höll med varandra, och de brännande frågorna uteblev (åtminstone under den första timmen, ärligt talat stannade jag inte till slutet). Ingen av dem sa särskilt spännande eller nya saker, och de roligaste (och intressantaste) sakerna stod Hammar för - t ex när han kommenterade den religiösa situationen i Sverige med att säga att hans viktigaste uppgift ärr att "visa på att Gud finns i kyrkan".
I Karins blogg har det diskuterats hur Spongs och Hammars teologiska tänkade relaterar till varandra, men tyvärr kan jag inte ge några bra svar efter den här kvällen. Jag tycker fortfarande att det verkar som Spong har orimliga anspråk och att han dessutom är mycket mer kontextuellt färgad än han verkar vilja tro. Jag misstänker också att Hammar har en vidare förståelse av såväl rationelitet och språkets olika betydelsenivåer (att religiöst språk/symboler fungerar på flera plan) än Spong, men det var inget som blev tydligt ikväll.
Jag har börjat läsa Spongs bok En ny kristendom för en ny värld, och vad det verkar så finns mer av de idéer som uppfattats som kontroversiella där än i de föredrag jag hört. Har tidigare utlovat rapport när jag läst klart den, och det gäller fortfarande.
I Karins blogg har det diskuterats hur Spongs och Hammars teologiska tänkade relaterar till varandra, men tyvärr kan jag inte ge några bra svar efter den här kvällen. Jag tycker fortfarande att det verkar som Spong har orimliga anspråk och att han dessutom är mycket mer kontextuellt färgad än han verkar vilja tro. Jag misstänker också att Hammar har en vidare förståelse av såväl rationelitet och språkets olika betydelsenivåer (att religiöst språk/symboler fungerar på flera plan) än Spong, men det var inget som blev tydligt ikväll.
Jag har börjat läsa Spongs bok En ny kristendom för en ny värld, och vad det verkar så finns mer av de idéer som uppfattats som kontroversiella där än i de föredrag jag hört. Har tidigare utlovat rapport när jag läst klart den, och det gäller fortfarande.
Lutherhjälpen samlar in med ny teknik
Lutherhjälpen - Svenska Kyrkans organisation för utvecklingssamarbete, katastroffbistånd och påverkan i globala rättvisefrågor - har lanserat en del ny teknik på sin webbplats för insamling, skrev Kyrkans Tidning häromdagen. Nu kan man antingen ge en gåva direkt genom sin internetbank eller via kontokort, eller bli månadsgivare via autogiro utan att behöva posta in en blankett som tidigare.
Jag vet inte hur stor skillnad olika teknik gör, men även små gåvor gör stor skillnad för de människor som får ett mikrokreditlån, eller en brunn, eller en skola för sina barn. Lutherhjälpens arbete är långsiktigt, bygger på hjälp-till-självhjälp-principen och kombinerar katastrofbistånd med långsiktigt utvecklingarbete och politiskt påverkansarbete. Din gåva gör skillnad!
Jag vet inte hur stor skillnad olika teknik gör, men även små gåvor gör stor skillnad för de människor som får ett mikrokreditlån, eller en brunn, eller en skola för sina barn. Lutherhjälpens arbete är långsiktigt, bygger på hjälp-till-självhjälp-principen och kombinerar katastrofbistånd med långsiktigt utvecklingarbete och politiskt påverkansarbete. Din gåva gör skillnad!
söndag, september 04, 2005
Moderaterna vill ha låglönejobb
Inte så mycket nyheter i partiledardebatten. Det är två tydliga alternativ och även om båda sidor gör sitt bästa för att få de andra att framstå som splittrade, så är det onekligen så att oavsett vilka som vinner valet så kommer de vara tvungna att komma överens, och det är två alternativ vi har att välja på.
Högeralliansen svarar fortfarande inte rakt ut på hur det ska bildas nya jobb av att man sänker ersättningsnivåerna och gör en bortre parantes i a-kassan. Däremot var Reinfeldt lite tydligare än vanligt med vad det kommer att innebära: låglönejobb. På en direkt fråga om det är rimligt att folk ska jobba för 40 kr/timmen (vilket är ungefär 90% av en a-kassa på 7000) sa han att det är viktigare att folk jobbar än under vilka villkor, och att ”alla jobb är kanske inte så roliga”. Dessa låglönejobb ska man sedan ta sig ur genom utbildningssatsningar eller genom att man har kommit in på arbetsmarknaden. Hur ska det gå till? Alliansen vill ju dessutom skära ner på antalet platser i den högre utbildningen, så var alla dessa städare, servitriser och butiksbiträden ska utbildas framgår inte.
Hur den svaga staten inte kan hjälpa de mest utsatta har vi fått ohyggliga bevis på den senaste veckan i New Orleans. Med ökade skillnader (mellan de som arbetar och inte) får vi ökade klyftor, och med det ett hårdare samhälle där man får skylla sig själv om man inte lyckas. Det är inte det Sverige jag vill vara med och bygga.
fredag, september 02, 2005
Fler gömda flyktingar - låt dem stanna!
Svt rapporterar idag att antalet gömda flyktingar i Sverige har ökat från c:a 10.000 i början på året till över 15.000 idag. Migrationsverket menar att det beror på den politiska debatten kring generell amnesti och kallar tanken på en amnesti ett "sista halmstrå". Mellan raderna menar man alltså att kraven på amnesti leder till en sämre situation för de asylsökande.
Naturligtvis påverkar debatten människors beslut, och eftersom det finns ett stort politiskt och folkligt tryck på en flyktingamnesti är det knappast märkligt att människor väljer att försöka stanna. Samtidigt är ju oftast inte skälet till att folk utsätter sig för den orimliga situationen att leva underjorden, att de så gärna vill det, utan att alternativet är så mycket värre.
Det finns stora problem med en generell amnesti. Men som situationen är nu, där vi står inför att byta system då det gamla varken var rättsäkert eller fungerande, är det inte mer än rimligt att de som drabbats av det gamla systemet och fastnat i långa handläggningstider, inte fått anföra sina skäl ordentligt och inte fått en rättssäker prövning, får en chans att börja ett nytt liv i Sverige. Det är ett humant beslut för de människor det gäller, och ett rimligt beslut för att låta domstolarna börja på nytt utan en gigantisk mängd ärenden, och ge det nya systemet en chans att fungera från början.
Riksdagen fattar beslut den 14/9 och nästa lördag 10/9 hålls manifestationer på många orter i Sverige till stöd för en flyktingamnesti. Läs mer här.
Naturligtvis påverkar debatten människors beslut, och eftersom det finns ett stort politiskt och folkligt tryck på en flyktingamnesti är det knappast märkligt att människor väljer att försöka stanna. Samtidigt är ju oftast inte skälet till att folk utsätter sig för den orimliga situationen att leva underjorden, att de så gärna vill det, utan att alternativet är så mycket värre.
Det finns stora problem med en generell amnesti. Men som situationen är nu, där vi står inför att byta system då det gamla varken var rättsäkert eller fungerande, är det inte mer än rimligt att de som drabbats av det gamla systemet och fastnat i långa handläggningstider, inte fått anföra sina skäl ordentligt och inte fått en rättssäker prövning, får en chans att börja ett nytt liv i Sverige. Det är ett humant beslut för de människor det gäller, och ett rimligt beslut för att låta domstolarna börja på nytt utan en gigantisk mängd ärenden, och ge det nya systemet en chans att fungera från början.
Riksdagen fattar beslut den 14/9 och nästa lördag 10/9 hålls manifestationer på många orter i Sverige till stöd för en flyktingamnesti. Läs mer här.
torsdag, september 01, 2005
Spekulera mera
Nu skriver Kyrkans tidning på nätet om spekulationer inför äb-valet. Roligast att de hänvisar till att diskussionen är i full gång i bloggarna... De tar dock inte ställning utan redovisar bara åldrar och meriter och lite vad som kan vara avgörande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)