Karin Långström Vinge har i två inlägg (här och här) uppmärksammat att Kyrkans tidning denna vecka har publicerat namnen på de sökande till två olika höga chefstjänster i Svenska kyrkan, rektor för pastoralinstitutet (prästutbildningen) i Uppsala och domprosttjänsten i Växjö. I det första fallet är 3 av 11 sökande kvinnor, varav bara en fyller de formella kraven, och i det andra fallet är 1 av 14 sökande kvinna.
Karin reflekterar lite kring varför det ser ut så här, och tror att det finns många olika skäl. Såklart alla de vanliga argumenten - det finns färre kvinnor med formella meriter, kvinnor har ofta huvuansvaret för hemmet och inte lika benägna att satsa på jobbet, kvinnor blir inte lika uppmuntrade och tillfrågade o.s.v. Men jag tror också att vi måste se att det krävs otroligt mycket av en kvinna som blir chef. Man är otroligt utsatt och behöver mycket stöd, och det pågår mycket motarbetande av kvinnor i det tysta. Allt det är såklart inte medvetet, jag tror att mågna som påstår sig vara för jämställdhet eller för kvinnliga chefer i verkligheten inte riktigt ger kvinnor samma chanser som män. Det är tyvärr helt rationellt för kvinnor att inte vilja bli chefer i samma utsträckning som män, eftersom det ofta är mycket svårare för en kvinna att vara chef.
I kampanjen inför kyrkovalet satsade (s) mycket på frågan om motståndare till kvinnor som präster. Det är ju ett problem att alla i vår kyrka inte vill samarbeta med alla präster, men jag tror tyvärr att fokuset på ämbetsfrågan gör att man blundar för att det finns patriarkala strukturer i kyrkan (liksom överallt annars) som inte alls har särskilt mycket med synen på ämbetet att göra.
För ett par år sedan, på en kurs för blivande präster. talade Annika Anderbrant, kyrkoherde och kontraktprost i Falun och stor förebild för mig. Hon fick frågan om hon som chef i kyrkan mött mycket motstånd mot kvinnliga präster. Hon svarade nej, men att hon mött mycket kvinnoförakt. Och det är svårare att hantera och bemöta, eftersom det ofta är osynligt, svårt att ta på och mycket mer raffinerat än en uttalad åsikt i ämbetsfrågan.
Vi måste jobba hårt på att få fler kvinnor som söker chefsjobb i kyrkan. Men vi måste också ta hand om de chefer vi har som är kvinnor, och överhuvudtaget uppmuntra varandra långt innan det är dags att söka en chefstjänst. Och framför allt - på allvar börja jobba mot de strukturer i vår kyrka och samhället som hela tiden reproducerar mäns överordning och kvinnors underordning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar