Josef Fares film Zozo har idag utsetts till Sveriges bidrag till Oscarsgalan, rapporterar Kulturnyheterna i svt. Ett utmärkt val, och roligt att vi skickar en riktigt bra fim, till skillnad från pekoralen Så som i himmelen som var den svenska filmen förra året. Hoppas att också orscarsjuryn gillar den så att den åtminstone nomineras.
Själv såg jag filmen i lördags och blev väldigt berörd. Inslagen av magisk realism tyckte jag funkade bra, liksom skådepelarna. Inte helt lätt att göra en film som så totalt byter miljö (och i viss tema) mitt i, men jag tyckte ändå att kontinuiteten var tillräcklig.
Filmen är sorglig men hoppfull, men mest sorgsen var jag efteråt när jag funderade på varför jag aldrig sett en liknande film tidigare gjord i Sverige. Hur många svenskar finns det inte som har erfarenheter av flykt, av att växa upp i ett krig, av att komma till ett nytt land och inte förstå språk eller sociala koder? Jag har sett massor med uppväxtskildringar. Inte en enda av dem (som jag kan påminna mig iaf) har innehållit erfarenheter av flykt.
I ljuset av denna enfald bland filmskapares erfarenheter, kanske man ska se Zozo som just sorglig men hoppfull. Att det förhoppningsvis snart finns en större mångfald av erfarenheter bland svenska filmskapare, att det "jag" som skildras i växa-upp-filmerna inte nödvändigtvis är en vit, etniskt svensk pojke i en förhållandevis skyddad tillvaro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar