Om skatter, rättvisa och Doktor Kosmos

På dn:s ledarsida argumenterar man idag för platt skatt. Man menar att de gamla argumenten för progressiv skatt, att låginkomsttagare inte ska betala skatt alls medan höginkomsttagare kan antas ha mer att tjäna på ett fungerande samhälle (polis etc), inte stämmer längre och att en platt skatt med högt grundavdrag skulle ge rättvisa (i betydelsen inga marginaleffekter), bättre skydd mot inflation och vara mindre komplicerat. alla blir vinnare.

Fast då har man skickligt dribblat undan det viktigaste med progressiv skatt, nämligen just rättvisan och fördelningspolitiken. Trots allt bygger den socialdemokratiska skattepolitiken i någon mån på den gamla socialistiska devisen "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov". Rättvisa i ett skattesystem och i ett samhälle kan knappast bara handla om marginaleffekter. Och även om dn vill hävda att fördelningen inte blir så annorlunda med platt skatt, gäller det möjligen låg och medelinkomsttagare men knappast de med riktigt höga inkomster. Och dem har den största "förmågan", och kan alltså - och ska - bidra mest. Alla blir inte vinnare om de rikaste tjänar mer medan staten får mindre att röra sig med och de fattigaste betalar en större andel av den gemensamma budgeten.

När jag läste ledaren imorse tänkte jag på en av de låtar på Doktor Kosmos nya skiva som gått varm hemma hos mig på sistone: Vill ni ha det som i Sovjet, eller?
Där utgår han från begreppet tvång (i motsats till valfrihet), och gör en strålande argumentation varför tvång behövs - och frihet för vissa inte innebär frihet för alla. Att det inte räcker med frihet från tvång utan att människor måste få frihet till lika möjligheter. Låten avslutas med en bländande poetisk beskrivning av reformismen. (texten är lång så jag tar bara med ett utdrag).

Det finns många som inte gillar tvång.
Arbetsgivaren vill inte tvingas betala samma lön till Johanna som till Johan.
von Knorring vill inte tvingas gå i samma skola som Ali Al Khali.
Pappan vill inte tvingas vara hemma med Tindra ett helt halvår.
Storföretaget vill inte tvingas dela med sig av sina vinster.
Fabriksägaren vill inte tvingas låta sina anställda bestämma över sin arbetsplats.
Prästen vill inte tingas viga Bertil och Sture.
Hyresvärden vill inte tvingas hyra ut till familjen Mombasa.
Tomatodlaren vill inte tvingas sluta spruta gift.
Den frihetstörstande spritliberalen vill inte tvingas stå i kö och betala 200 spänn för ett helrör.
Den sköna snubben vill inte tvingas åka till Köpenhamn för att rulla en jolle, och när den sköna snubben blivit ett skönt psyko vill han inte tvingas till vård, och den rike vill inte tvingas betala för vården av psykot.
/...../
Vårt idealsamhälle förverkligas inte genom Kalashnikov-karbiner mot tinningen, utan genom fönsterkuvert i brevlådan.
Vår revolution kommer inte att höras som granatexplotioner, vår revolution kommer att höras som tusen små dunsar mot din hallmatta.