Jag utlovade ju en rapport från Världens fest i Västerås och den kommer här, kanske lite mer kortfattad än man skulle vilja med tanke på hur mycket som hände där. Bilden här till vänster föreställer den heliga familjen - men med herdarna på andra sidan muren. En effekfull bild av situationen i dagens betlehem, helt uppstyckad av muren. Det var en av många utställningar/aktiviteter som ägde rum på torget som vände sig till allmänheten. Man kunde också spela orättvis fotboll som illustrerade de orättvisa handelsreglerna i världen (Nord vann varje gång!) eller lära sig mer om rättvisemärkt eller lyssna på musik och tal.
Jag ägnade dock större delen av dagen åt seminarier. Morgonen började med "Betlehem belägrat", där prästen Mitri Raheb från lutherska kyrkan i Palestina berättade om situationen i Betlehem. Intressantast blev det när han mot slutet inte bara skildrade den nuvarande situationen utan också diskuterade några viktiga uppgifter/förhållningssätt för kyrkan i Palestina såväl som resten av världen. Hans bok (som jag inte har läst) med samma titel som föredraget har nyss kommit ut på svenska.
Föredrag nummer två var också mycket intressant. Det handlade om könsdiskriminering och fattigdom, och utgjordes framför allt av en presentation av rapporten Makt och privilegier - om könsdiskriminering och fattigdom (finns här) av Gerd Johnsson-Latham, ud. Det var en inte särskilt upplyftande rapport (nästan allt bistånd går till män, och det som går till kvinnor syftar inte till att frändra maktstrukturerna) men det blev ett väldigt intressant samtal. Ytterligare perspektiv gavs också av Birgitta Larsson, tidigare direktor för SKM. Samtidigt blev det smärtsamt tydligt vilken spännvidd det finns bland de aktiva i kyrkans internationella verksamhet, både i kunskap, förförståelse och intresse för genusfrågor. Tror dock att vi är på rätt väg. Seminariets intressantaste kommentar fäldes av tidigare missionären i ZImbabwe Anders Berglund, som påpekade hur viktigt alla säger att det är att förändra strukturerna, att satsa på högre (teologisk) utbildning i Syd och så vidare, men när man ska samla in pengar är det stört omöjligt att få in några större summor annat än till katastrofhjälp och fadderbarn. Katastrofhjälp behövs visserligen, men om vi verkligen vill ha en förändring är fadderbarn en verksamhe som snarare konserverar än förändrar, och visserligen viktiga och bra projekt som tex aidsarbete och landsbygdsutveckling räcker inte om vi inte samtidigt arbetar med strukturella förändringar. Det gäller framför allt policy- och påverkansarbetet här i Sverige. Insmalingstekniskt räknas det som "administration" och får därför inte översitga en viss procent av exempelvis Lutherhjälpens budget, även om både Lutherhjälpen och dess samarbetspartners i syn skulle vilja satsa mer på det.
Efter en spännande lunch med bland annat ovan nämnda personer (Gerd, Birgitta och Anders) var det dags för mitt sista seminarium. Det hette Kan vi utrota hungern? och handlade om FN:s milleniemål och huruvida de var möjliga att uppnå eller inte. Medverkade gjorde företrädare för Svenska Kyrkan och Utrikesdepartementet vilket gjorde debatten ganska spännande. Slutsatsen var väl att det är möjligt, men det kommer att kräva extraordinära insatser och ett politiskt mod (och politisk vilja) som knappast finns idag.
Förutom seminarierna hann jag med en liten tur på stan, en gudstjänst i Domkyrkan med brasiliansk musik, en liten tur runt alla informationsmontrar i kongresscentret samt kvällens stora fest i kongresscentret/konserthuset. Jag hade inte varit inne i det nya (nja, ganska nya) konserhuset i västerås tidigare (trots att jag är uppväxt i stan) så det var trevligt att få se. Bra musik och mycket dans blev det också - med bla André de Lang, Zifa och dj:ande Daddy Boastin.
Mest givande var seminarierna generellt, mest frustrerande (och roligt såklart) att det var så otroligt mycket folk på plats som jag gärna hade velat prata med mer. Men det är ju lite charmen med såna här jättejippon också, mycket folk i rörelse, mycket upplevelser, korta möten.
Nästa Världens fest blir i Åre 2007. Får kanske chans till fler samtal med de missade personerna då...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar