...var nog undertecknad igår kväll. Min syster Teresa spelade sina vackra sånger på sunkhaket Taj Mahal i Västerås. Förutom att jag är en ohejdbar fanatiker oavsett vad hon gör (tror att det är ett släktdrag, alla i min familj är omåttligt stolta över varandra) så tror jag att jag någorlunda objektivt kan påstå att det var en riktigt bra spelning. Lite otacksamt att spela som förband när huvudakten varit bättre på att ragga ihop kompisar, eftersom de var mer intresserade av att prata med varandra (ganska högljutt) än att lyssna på Teresa, men det var trots allt en rätt stor publik och av och till tystnade snacket och folk lyssande riktigt intensivt. Något som behövs eftersom Teresas låtar har vacker musik men ännu bättre texter, och de måste man ju lyssna för att upptäcka. Och det är dessutom ganska lågmält i stilen, och då är det svårare att överrösta öldrickarsnack...
Men det var hur som helst mycket bra, och jag blir mer och mer impad varje gång av hennes texter och hennes närvaro när hon sjunger sina delvis väldigt självutlämnande och personliga texter. Och det är ju alltid roligare att lyssna på en "riktig" spelning än hemma i vardagsrummet. Det kommer nog bli fler tillfällen, förhoppningsvis snart. Ni kan ju lätt räkna med att få reda på var och när.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar