Många sossar med mig hade väntat länge på Perssons tal i Björkvik igår. Inte kanske så mycket på själva talet som på indikationer på vart partiledningen är på väg. Vad skulle det bli av den berömda "matchningen" som det snackats länge om? Och skulle vi får se en taggad partiledare sugen på valrörelse med riktiga politiska besked eller den trötte Persson som mest gått i försvar mot den borgerliga alliansen?
Jag såg inte själva talet, men från mediarapporteringen verkar det ändå som att det fanns lite av den taggade Persson - och faktiskt några politiska besked. Jag har varit lite orolig länge över hur alla företrädare för partiet alltid i alla sammanhang bara talar om ersättningsnivåerna och därmed har låtit moderaterna sätta agendan. Och även om jag håller med om att ersättningsnivåerna är viktiga kan man knappast vinna ett val på att vara mot ett enda förslag. Nej, vi behöver sätta agendan, förklara vad vi vill med vår politik - och se till att faktiskt vilja något.
Och nu verkar det faktiskt som att Persson vill något, så gärna att till och med det heliga utgiftstaket är möjligt att rubba på om det behövs för att få ner arbetslösheten. Och - framför allt - det handlar om Riktiga Jobb. Inte ams-åtgärder (som kanske också behövs, men inte bara), inte låglönejobb, inga tillfälliga anställningar, inte insatser av olika slag. I Almedalen spekulerades det vilt kring vad "matchningen" skulle innebära, och i de värsta scenarierna handlade det om terapijobb med a-kasseersättning eller till och med nån sorts volontärjobb i biståndsprojekt. Inget ont om volontärer, men vi lär knappast bli av med arbetslöshetsproblemen genom att skicka iväg arbetslösa ungdomar till afrika och gräva brunnar. (Förutom att det är dålig arbetsmarknadspolitik vore det ännu sämre biståndspolitik.)
Om det verkligen blir många Riktiga Jobb i stat och kommun och de dessutom kan bekostas av de minskade kostnaderna för sjukskrivningarna (som förhoppningsvis inte bara beror på att det blir svårare för sjuka människor attt få ersättning), så kanske det kan hjälpa sossarna att återta initiativet i politiken. Det kanske inte är kört.
De borgerliga ledarsidorna muttrar, det är alltid ett gott tecken.
5 kommentarer:
Rimligtvis bekostas de dessutom delvis av minskade kostnader för a-kassa. Låter bra tycker jag. Jobb i offentlig sektor ger jobb i privat sektor. Det visste redan Ernst Wigforss.
Förlåt mig men jag förstår inte. "Riktiga jobb i stat och kommun" minskar kostnaderna för sjukskrivning? Varför då? Är folk sjukskrivna för att de är arbetslösa? Om vi utgår ifrån att så inte är fallet... hur skall ett stort antal nya statliga jobb finansieras? Och givet att de tillskapas för att bekämpa arbetslösheten; hur "Riktiga" kan de vara? Om de verkligen hade behövts hade man väl skapat dem redan innan?
Det är inte de här jobben som ska minska sjukskrivningarna, utan de ska bekostas med den besparing som gjorts eftersom kostnaderna för sjukskrivning redan minskat. Tvärtom alltså.
De kommer delvis bekostas med minskade sjukskrivningar, dels genom minskade kostnader för a-kassa och liknande.
Det kan ju sägas vara en filosofisk (eller iaf politisk) fråga hur "riktiga" olika jobb är, inte minst i statsapparaten. Samma sak hur många anställda som "behövs". Det jag menar med riktiga jobb är fasta anställningar till avtalsenliga löner, inte amsåtgärder eller praktiker eller likande. Att de inte redan finns beror på flera saker: kommunerna har inte haft råd att anställa så mycket folk som behövs exempelvis i äldreomsorgen, man har från statligt håll inte velat skjuta till mer pengar varken till statliga eller kommunala jobb eftersom man trott att det ska "ordna sig" på egen hand.
Det är en ganska liten merkostnad att anställa en person jämfört med att bekosta samma person i arbetslöshet. Att man inte har gjort den här satsningen tidigare övergår mitt förstånd, måste jag erkänna. Men absolut, bättre sent än aldrig.
Sen är det klart att inte hela befolkningen kan försörjas genom anställningar i den offentliga sektorn. Men om folk får mer pengar, och dessutom vet att pengarna kommer att fortsätta komma, då handlar de mer saker och tänster och då blir det fler jobb i privat sektor också. Bra, va?
Kände inte till att kostnaderna för sjukskrivningar har gått ner. Beror det på att alla sjuskrivna blir förtidspensionerade numera?
Kan inte heller förstå hur man kan se minskade kostnader för a-kassa som finansiering. Det är väl dyrare att ha någon anställd än att betala a-kassa för dem?
Märkligast av allt; om syftet är att till slut skapa jobb i den privata sektorn, varför ta den långa, ineffektiva vägen via "gardinbytarjobben"? Kan man inte bara direkt stimulera den privata sektorn med tex sänkta arbetsgivaravgifter så att det faktiskt är möjligt för konkurrensutsatt verksamhet att anställa folk i Sverige?
Gardinupphängning, gå lite ärrenden åt andra. Var inte det sånt som inte för så länge sedan kallades "ovärdiga pigjobb"?
Fast det är klart, jobb blir kanske automagiskt värdiga om de sköts av offentlig sektor.
Skicka en kommentar