onsdag, augusti 17, 2005

Om akademikerarbetslösheten och snedrekryteringen

På mitt inläggmotallians.se om utbyggnaden av högskolan har jag fått en kommentar kring akademikerarbetslösheten, och att ju fler akademiker som kommer ut, desto fler som konkurrerar om jobben, och då är det kontakter som gäller.

Det är ett stort problem att det är svårt att komma in på arbetsmarknaden, och det slår hårdare för den som inte har kontakter. Men det kan knappast avhjälpas av att man gör det svårare för de utan studiebakgrund (och kontakter) från att ens få en utbildning - chanserna att få ett jobb som ekonom är onekligen ännu mindre om man inte ens kommer in på utbildningen.

Däremot behöver man jobba med utbildningarna för att få dem närmare kopplade till arbetslivet och se till att utbildningen verkligen ger studenterna det de behöver för yrkeslivet. Det görs i viss mån (väldigt olika på olika lärosäten) med kontaktdagar, mentorsprogram o.s.v. men skulle behövas ännu mer. Praktik finns på vissa utbildningar men skulle behövas mer, och kanske mer integrerat under hela utbildningen - kanske till och med arbetsplatsförlagd utbildning? Samtidigt är det viktigt att det inte blir för nischat eller att man blir för specialiserad. Vad gäller praktik kan man se på det oerhört framgångsrika KY (kvalificerad yrkesutbildning) som har en stor del av utbildningen på arbetsplats, och där en stor majoritet får jobb direkt.

I Uppsala (som är det jag känner till bäst) har man gjort försök med magisterkurser som är mer entreprenör-inriktade och ska hjälpa studenterna inom framför allt teknat-området att få idéer, kunna starta företag eller bli mer "marknadsanpassade". Det är ganska nytt men jag har fått uppfattningen att det är positivt även om inga formella utvärderingar gjorts (vad jag vet). Mer av entreprenörskap skulle behövas inom många utbildningar.

De problem som finns i (och efter) högre utbildningen beskrivs ofta som antingen brist på pengar eller att det finns för många (eller för dåliga) studenter. Visst behöver högre utbildning mer pengar och utbyggnaden har inte varit problemfri, men jag tror inte att en smalare utbildning med plats för färre är lösningen. Framför allt är det inte lösningen om man har en syn på utbildning som något som är till för alla, och att såväl samhället som individer har allt att vinna på högre utbildning.

Utbildningskvalitet är en viktig fråga även för oss som oftast har fokuserat på jämlikhetsfrågorna inom studentpolitiken. Dålig utbildningskvalitet slår hårdare mot den som inte har en studievan bakgrund, liksom dålig arbetsmiljö och andra problem, men man kan arbeta för en bättre studiemiljö och utbildningskvalitet utan att stänga ute dessa grupper.

12 kommentarer:

Anonym sa...

Hej, skönt att du väljer att visa att frågan om kvalitet kontra kvantitet inte är svart eller vit och att man inte väljer en sida och lutar sig tillbaka och njuter av färden.

Angående akademikerarbetslösheten så är den självklart alarmerande, något annat tänker jag inte påstå. Men samtidigt måste arbetslösheten hos akademiker sättas i relation till arbetslösheten bland andra grupper i samhället. Den som är beredd att göra detta kommer också se att arbetslösheten bland akademiker är lägre än bland de med gymnasiekompetens. Det är fortfarande så i vårat samhälle att ju mer utbildning du har, ju större chanser till att få arbete har du. Jag försvarar på intet sätt akademikerarbetslösheten. Jag vill bara påminna om att högre utbildning fortfarande lönar sig, även om man bara tittar på jobbmöjligheter och blundar för andra fördelar högre utbildning för med sig för individ och för samhället.

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Marta Axner sa...

Anledningen till alla borttagna kommentarer här ovanför är att jag attackerats av spam-kommentarer. Inget försök att censurera meningsmotståndare, alltså :-).

Anonym sa...

marta: visst finns en en poäng i att ha en bred rekrytering så att "alla" som önskar har möjlighet att påbörja en utbildning. men, det är inte samma sak som att alla nödvändigtvis och till varje pris ska ta magisterexamen (eller motsv.)

idag är kraven för låga (kanske pga att universiteten få betalt för att släppa igenom så många som möjligt), vilket gör att för många läser hela utbildningen - och då får vi inflation i examina.

tobias: för det första, den verkliga arbetslösheten bland akademiker är nog högre än vad statistiken visar om man räknar in alla som fortsätter slentrian-plugga trots att de är klara (och därmed hindrar nya studenter genom att driva upp antagningskraven på vissa kurser) samt alla fil.dr som står på mcdonalds och friterar pommes.

för det andra, i viss mening är det faktiskt mer synd om en arbetslös akademiker än en arbetslös med gymnasieutbildning. varför då? jo, svaret stavas studieskulder.

Anonym sa...

Grr.. jag sa ju att jag inte försvarade akademikerarbetslösheten, jag menade bara att det saknas ett begrepp som heter ickeakademikerarbetslösheten, den faktiskt är mer omfattande. Hur synd det är om olika människor kan ju diskuteras. Tänk Nils på att du fått möjligheten att förkovra dig i dig själv och din omvärld, det måste väl vara värt några hundra tusen oavsett om du får jobb eller ej... hmm... eller?

Anonym sa...

slarvläsning av mig, sorry. tog för givet att du var en i raden av socialdemokrater som ville dölja arbetslösheten.

Värt några hundratusen enbart för att förkovra sig? skulle inte tro det. för oss utan rika föräldrar är utbildning inget nöje, det är en chans till klassresa. att få möjlighet att arbeta med sånt mam tycker är utvecklande, att kunna resa till de platser man vill se, att kunna bo drägligt med sin familj etc. - sånt som man behöver ett jobb för att ha råd med. men det kanske är jag som är konstig?

Anonym sa...

Du får gärna förklara vad du menar med "inflation i examina" Nils. Det kan ju betyda flera saker. Däremot är jag inte säker på att det är tydligt lättare att ta en examen idag jämfört med tidigare. vad är det som tyder på det?

Däremot håller jag med(?) om att vi har för starkt fokus på att alla som går in i högskolan ska ta en examen. En del ska bara göra något nytt i livet, en del ska komplettera sin yrkesutbildning, en del får ett jobb efter 3 år, varför måste de då göra 3,5 år?
Och ytterligare några ska inte ta examen helt enkelt för att de inte håller måttet. Ett visst mått av utslagning måste tillåtas förekomma även i svensk högskola, för att uttrycka sig litet spetsigt. Alla klarar inte av att ta en magister i ekonomi.

Anonym sa...

pelle, du vågade skriva vad jag tänkte, dvs. att utslagning måste tillåtas. den nya anpassingen till internationella standards (bolognaprocessen tex) syftar ju på sätt och viss till det - att det ska finnas olika nivåer för olika studenter med olika ambitioner och syften.

med inflation menar jag att en examina idag inte är en konkurrensfördel på samma sätt som förut.

jag har ingen statistik som pekar på att det blivit lättare att ta examen, det är bara en känsla jag fått när jag pluggat. men det kan vara något som bara gäller ekonomutbildningar, de har ju faktiskt förvandlats till löpande band-fabriker (måhända för att de är populära OCH billiga att driva). men å andra sidan, om det stämmer så är ju faktiskt ekonomutbildningarna ett exempel på vad som kan hända när kvantitet får gå före kvalitet.


dessutom, om högskoleplatserna ökat dramatiskt så borde väl andelen (obs! inte antalet)som tar magister minskat kraftigt? bland de studenter som "tillkommit" kan det väl knappast finnas lika stor andel studievana/ambitiösa som bland dem som skulle ha pluggat även om antalet platser varit lika stort som för 15 år sedan? eller tänker jag fel? vore kul att se statistik.

Anonym sa...

Om inflation i examina innebär att det inte längre ger en konk.fördel ser jag inget problem med det. En av de fina delarna med utbyggnaden av högskolan är att arbetsmarknaden blir mer egalitär - när alla har en högskoleutbildning i ryggen minskar klyftorna mellan akademiker, lägre tjänstemän och yrkesutbildade arbetare.

Sedan, delvis en annan fråga, tycker jag att det viktiga är att alla kan komma in i högskolan, och att så måga som möjligt också gör det. www.60%mal.jatack.nu För då får alla chansen. (Sedan måste kvaliteten vara bra nog för att kunna möta människor på ett rimligt sätt, annars blir chansen en chimär.) Däremot ska inte alla ta en examen, delvis för att alla inte klarar det.