Mera världens fest

Jag utlovade ju en rapport från Världens fest i Västerås och den kommer här, kanske lite mer kortfattad än man skulle vilja med tanke på hur mycket som hände där. Bilden här till vänster föreställer den heliga familjen - men med herdarna på andra sidan muren. En effekfull bild av situationen i dagens betlehem, helt uppstyckad av muren. Det var en av många utställningar/aktiviteter som ägde rum på torget som vände sig till allmänheten. Man kunde också spela orättvis fotboll som illustrerade de orättvisa handelsreglerna i världen (Nord vann varje gång!) eller lära sig mer om rättvisemärkt eller lyssna på musik och tal.

Jag ägnade dock större delen av dagen åt seminarier. Morgonen började med "Betlehem belägrat", där prästen Mitri Raheb från lutherska kyrkan i Palestina berättade om situationen i Betlehem. Intressantast blev det när han mot slutet inte bara skildrade den nuvarande situationen utan också diskuterade några viktiga uppgifter/förhållningssätt för kyrkan i Palestina såväl som resten av världen. Hans bok (som jag inte har läst) med samma titel som föredraget har nyss kommit ut på svenska.

Föredrag nummer två var också mycket intressant. Det handlade om könsdiskriminering och fattigdom, och utgjordes framför allt av en presentation av rapporten Makt och privilegier - om könsdiskriminering och fattigdom (finns här) av Gerd Johnsson-Latham, ud. Det var en inte särskilt upplyftande rapport (nästan allt bistånd går till män, och det som går till kvinnor syftar inte till att frändra maktstrukturerna) men det blev ett väldigt intressant samtal. Ytterligare perspektiv gavs också av Birgitta Larsson, tidigare direktor för SKM. Samtidigt blev det smärtsamt tydligt vilken spännvidd det finns bland de aktiva i kyrkans internationella verksamhet, både i kunskap, förförståelse och intresse för genusfrågor. Tror dock att vi är på rätt väg. Seminariets intressantaste kommentar fäldes av tidigare missionären i ZImbabwe Anders Berglund, som påpekade hur viktigt alla säger att det är att förändra strukturerna, att satsa på högre (teologisk) utbildning i Syd och så vidare, men när man ska samla in pengar är det stört omöjligt att få in några större summor annat än till katastrofhjälp och fadderbarn. Katastrofhjälp behövs visserligen, men om vi verkligen vill ha en förändring är fadderbarn en verksamhe som snarare konserverar än förändrar, och visserligen viktiga och bra projekt som tex aidsarbete och landsbygdsutveckling räcker inte om vi inte samtidigt arbetar med strukturella förändringar. Det gäller framför allt policy- och påverkansarbetet här i Sverige. Insmalingstekniskt räknas det som "administration" och får därför inte översitga en viss procent av exempelvis Lutherhjälpens budget, även om både Lutherhjälpen och dess samarbetspartners i syn skulle vilja satsa mer på det.

Efter en spännande lunch med bland annat ovan nämnda personer (Gerd, Birgitta och Anders) var det dags för mitt sista seminarium. Det hette Kan vi utrota hungern? och handlade om FN:s milleniemål och huruvida de var möjliga att uppnå eller inte. Medverkade gjorde företrädare för Svenska Kyrkan och Utrikesdepartementet vilket gjorde debatten ganska spännande. Slutsatsen var väl att det är möjligt, men det kommer att kräva extraordinära insatser och ett politiskt mod (och politisk vilja) som knappast finns idag.

Förutom seminarierna hann jag med en liten tur på stan, en gudstjänst i Domkyrkan med brasiliansk musik, en liten tur runt alla informationsmontrar i kongresscentret samt kvällens stora fest i kongresscentret/konserthuset. Jag hade inte varit inne i det nya (nja, ganska nya) konserhuset i västerås tidigare (trots att jag är uppväxt i stan) så det var trevligt att få se. Bra musik och mycket dans blev det också - med bla André de Lang, Zifa och dj:ande Daddy Boastin.

Mest givande var seminarierna generellt, mest frustrerande (och roligt såklart) att det var så otroligt mycket folk på plats som jag gärna hade velat prata med mer. Men det är ju lite charmen med såna här jättejippon också, mycket folk i rörelse, mycket upplevelser, korta möten.

Nästa Världens fest blir i Åre 2007. Får kanske chans till fler samtal med de missade personerna då...

Besviken på partistyrelsen

Så har partistyrelsen bestämt sig: man kommer inte att föreslå en ytterligare delning (än mindre än total individualisering) av föräldraförsäkringen till partikongressen i höst. Trots att LO liksom s-kvinnor bestämt sig för den tredelade Islandsmodellen, och att det antagligen kommer att föreslås från den pågående utredningen, väljer partistyrelsen att ligga lågt och förespråka nuvarande system. S-kvinnors Nalin Pekgul har redan flaggat för att det blir strid på kongressen, och det är bara att hoppas att de får stöd från s-studenter, ssu och många ombud.

Det är en stor besvikelse, eftersom en delad föräldraförsäkring borde vara en självklarhet för socialdemokraterna av flera skäl. För det första borde föräldraförsäkrningn vara individuell liksom de andra delarna av trygghetssystemen. Två individer (oftast) blir föräldrar, och båda får möjlighet att vara hemma från jobbet för att ta hand om barnet. Man kan inte lämna över pension, semester eller a-kassa, varför just föräldraförsäkringen?

För det andra är det en viktig reform för barnens bästa. Införandet av först en, sedan en andra pappaånad har inte bara ökat uttaget av föräldrapenning bland män, det har också ökat acceptansen bland män att vara hemma och bland arbetsgivare att de ska ha rätt att vara det. En ytterligare delning av föräldraförsäkringen kommer att strärka denna tendens. Barnen har - i den mån de har pappor - rätt att vara med båda sina föräldrar. Att vara hemma en längre period tidigt ger en närmare relation till barnet och möjlighet till mer delaktighet i barnets vardag, även efter själva ledigheten. Mer kvotering = fler hemmapappor = bra för barnen.

För det tredje är det en oerhört viktig jämställdhetsreform. Det ojämlika ansvaret för hemmet är ett jämställdhetsproblem i sig självt (kvinnor gör mer obetalt hemarbete och tar ett större ansvar för hem och barn) men det skapar/underhåller också mycket av orättvisorna på arbetsmarknaden. Om kvinnor förväntas vara hemma länge med barn, alltid riskerar att behöva vara hemma med sjukt barn, ofta jobbar deltid eller inte kan satsa mer på jobbet än de män som vill göra karriär, så halkar de efter lönemässigt och karriärmässigt. Om det dessutom finns gott om män som har en fru som sköter "markservicen" så blir det fortfarande svårt även för kvinnor med "jämställda" män att göra karriär, när det finns någon som kan och vill jobba betydligt fler timmar per vecka.

Individualiserad föräldraförsäkring kommer inte att avskaffa patriakatet. Men det kommer slå in en ganska hård kil i det, och kanske kunna betyda lika mycket för jämställdheten i Sverige som avskaffandet av sambeskattningen.

Det borde bara finnas ett rimligt beslut för en socialdemokratisk partikongress i den här frågan. Jag hoppas verkligen att kongressombuden kan tänka lite mer ideologiskt och lite mindre populistiskt än partiledningen.

ÄB-spekulationer

Som jag misstänkt så har spekulationerna kring vem som kommer att efterträda KG Hammar satt igång med full fart, såväl på bloggarna som i tidningarna (och runt fikaborden, diskuterade saken flera gånger unde helgen).

Om man kan tänka sig kandidater utanför det nuvarande biskopskollegiet blir nöten naturligtvis svårare att knäcka, eftersom urvalet blir mycket större. Det vill exempelvis Forum för prästvigda kvinnor göra, i en artikel i unt eftersom de självklart gärna vill se en kvinna på posten.

Andra som diskuterar och spekulerar är Nils Keiser och Karin Långström Vinge. Mer grundlig är Tack Sam! som listar alla nuvarande biskopar och gissar hur stora chanser de har. Ganska roligt, särskilt som han framför allt har ett "utifrån"-perspektiv. Tror dock att han underskattar en del kandidater när han menar att de är oprofilerade, det märks ju inte alltid utifrån hur profilerade folk är inom kyrkan. Och det är ju de insyltade (präster + förtroendevalda) som röstar. Jag tror tex att han underskattar Carl-Axel Aurelius som jag tror kan vara ett starkt kort. Däremot är det knappast någon högoddsare att gissa på Anders Wejryd. Men det är långt kvar och mycket kommer att hända. Särskilt om processen kommer att innehålla kandidater som inte är biskopar idag, då kan det bli riktigt spännande.

Vem vill vi ha i kyrkomötet?

Idag gör DN (för första gången i år?) en politisk bevakning inför kyrkovalet den 18:e september (fast bara i papperstidningen). Det är en intervju med Frimodig Kyrkas Fredrik Sidenvall där han förklarar varför det är fel med kvinnor som präster och homosexuella relationer. Hans uttalanden kommenteras av bl a KG Hammar och Olle Burell (s).

Kul att DN gör en hyffsat nyanserad politisk bevakning av ett kyrkopolitiskt parti. Och tacksamt, eftersom det för många blir uppenbart varför man ska rösta i kyrkovalet.

Vill man se vilka som kandiderar i kyrkovalet finns alla kandidater här.

(p.s. ytterligare rapport från världens fest kommer snart. lovar.)

Shelby Spong och världens fest

Har idag begett mig från Rättvik ner till Västerås och Världens fest (www.svenskakyrkan.se/varldensfest) - Svenska Kyrkans internationella riksmöte. Under dagen (innan själva riksmötet börjde) var det en fortbildningsdag fräsmt för präster och teologer som jag var med på. Huvudtalare var den väldigt kontroversielle (?) John Shelby Spong, vars bok just publicerats på Verbum och som har portats (eller inte inbjudits, beroende på vem man frågar) från Svenska Kyrkans del av bokmässan. Spongs stora tes är att det inte går att använda ett religiöst språk och teologiskt tänkande som bygger på en förmodern världsbild, och om man verkligen ska ta människors kunskap på allvar måste en stor del av kristendomen revideras.

Jag hade ärligt talat svårt att förstå vad det var som var så kontroversiellt, tyckte mest att han slog in öppna dörrar. Å andra sidan hann han framför allt ägna sig åt problembeskrivning och inte så mycket åt slutsatser. Jag ska läsa hans bok, återkommer nog till honom.

På eftermiddagen var jag med på ett seminarium om feministisk befrielsetelogisk bibelläsning. Intressant, men ganska basic. Inser att jag är bortskämd (jämfört med alla som läst teologi före år 2000 ungefär) som fått så mycket feministisk teori inbakad i min utbildning. Men diskussionen efteråt var ganska intressant, och jag var faktiskt imponerad av att c:a en fjärdedel av seminariedeltagarna var män, trots den otroligt töntiga titeln "kvinna, tro, teologi".

Roligast var iallafall att träffa så mycket folk jag kände, kan knappt fika i pausen och ända hann jag inte hälsa på alla. Men de flesta finns kvar under helgen, då själva festen drar igång.

På kvällen var det sedan invigningsjippo i domkyrkan och antagligen var de flesta av de 2000 anmälda deltagarna där, för det var proppfullt. Jag hamnade bokstavligt talat längst bak på sidan och fick följa alltihop på tv-skärmar, men det var ok. Ale Möller band (väldigt multikulti, rätt bra), en dansgrupp som visserligen var bra men kändes helt malplacerade - de dansade bl a till "Las Vegas" och det var rätt svårt att förstå poängen, KG Hammar (bra som alltid), Pastor Holger (stå-uppande prästen Johan Linnmans alter-ego, var i toppform ikväll och faktiskt kvällens höjdpunkt) och så Mikael Wihe. Så här får man väl inte säga om man är sosse, men jag förstår verkligen inte hans storhet. Eller, han är säkert ett fantastiskt kulturarv eller nåt men jag har svårt att ta det till mig. Han talar inte till mig, helt enkelt. För mycket progg. (Och jo, jag fattar att jag kommer bli lynchad i kommentarerna av pelle och peter. och eventuellt hyllad av katrine).

Imorgon fortsätter seminarierna, då ska jag på "Betlehem belägrat", "Könsdiskriminering och fattigdom" och "kan vi utrota hungern?". På kvällen blir det fest med massa olika band och annat. Rapport kommer!

KG avgår nästa sommar

Ärkebiskop KG Hammar lämnar sin post nästa sommar, två år i förtid. Beslutet beror på personliga skäl och har växt fram under lång tid säger han i ett uttalande.

KG har betytt oerhört mycket för Svenska kyrkan under en händelserik period av vår historia. Han har tydligt visat att kyrkan kan stå upp för de marginaliserade och att kärleken är Guds och kyrkans viktigaste kännetecken - även när det har fått politiska konsekvenser. Engagemanget för flyktingarnas situation, homosexuellas rättigheter och motståndet mot kriget i Irak är bara några exempel. Han har talat på ett sätt som når även dem utanför den kyrkliga sfären - till förtret för vissa men också till stor glädje. Han är i den svenska offentligheten inte bara en kyrklig företrädare utan också en uppskattad och aktad kulturpersonlighet. Han kommer att saknas i det offentliga samtalet.

Nu låter det som han är död. Verkligen inte. Och han har ett helt år kvar. Men det är lite svårt att inte bli sentimental.

I januari börjar den formella processen med att välja ny ärkebiskop, men den informella lär ta fart på en gång. Kanske får vi chansen att välja vår första kvinnliga ärkebiskop? Räkna med att jag återkommer i frågan.

p.s. Nu har svenska kyrkans stora annonskampanj Hälsokontroll för själen kommit igång. kolla här.

Att läsa bibeln med folket

En av huvudingredienserna här på lägret är bibelstudier med ledare från CEBI, ett bibelstudiecentrum i Brasilien som arbetar med "popular reading of the bible", folklig bibelläsning. Att läsa bibeln ur de fattigas perspektiv har varit en av hörnstenarna i den latinamerikanska befrielseteologin sedan dess framväxt på 1960-talet, och har nu inspirerat och influerat teologer över hela världen.

Utgångspunkten är en bibelläsning som är lika mycket trogen den kristna tron som människors verkliga erfarenheter. Låter enkelt, men har visat sig innehålla stor potential.

Grudkonceptet som CEBI arbetar med är se - bedöma - handla (- fira). Den här trestegsmodellen (med det senare tillägget "fira") har funnits med länge och varit utgångspunkten för den befrielseteologiska bibelläsningen. Man börjar med att se, dvs analysera sin livssituation och samhället, ur en rad aspekter, ekonomiska, sociala, maktfördelning, ideologisk o.s.v. Numera även med genus-, ekologiska och etnicitetsaspekter. Sedan bedömer man, alltså läser bibeltexter som på olika sätt kan belysa situationen. Här gör man ofta grundliga studier för att förstå vad texten betydde i sin historiska situation, för att ännu mer förstå vad den säga till oss idag. Det tredje steget är handla - hur kan det man lärt sig om sin situation och vad bibeln kan säga om den omsättas till praktisk handling? Den befrielsteologiska bibelläsningen är aldrig bara en läsning, utan också tätt sammanhängande med en vilja till social (politisk, om man så vill) förändring. CEBI samarbetar mycket med olika lokala grupper - byråd, jordlösa, kvinnor, ungdomsgrupper... Det sista steget är fira, att genom gudstjänst eller på annat sätt tacka för och fira att gud finns mitt ibland oss, på de svagas sida, och att en förändring mot en rättvisare värld faktiskt är möjlig.

Ledare för bibelstudierna här är Edna och Marcos från Brasilien, men också Carlos från Mocambique. Modellen har visat sig mycket användbar även utanför den latinamerikanske kontexten, och ett samarbete (med visst stöd från Svenska kyrkan) har utvecklats mellan CEBI och Anglikanska kyrkan i Mocabique. De delar ju språk (portugisiska) och i den mocambiquiska kyrkan har det gett mycket att prova på den folkliga bibelläsningen.

I den svenska kontexten har befrielseteologin stått ganska stark sedan sextiotalet, men en mer direkt svensk kontextuell teologi, formulerad utifrån våra erfarenheter av att vara i den rika delen av den orättvisa världsordningen finns fortfarande inte riktigt. Kanske kan CEBIs bibelläsningsmodell vara en hjälp på vägen?

Internationellt ungdomsläger

Jag befinner mig sedan igår kväll i Dalarna, på internationellt ungdomsläger på Stiftsgården i Rättvik. Det är en förberedelsevecka inför Svenska Kyrkans stora internationella riksmöte Världens fest i Västerås i helgen. Ett 80-tal ungdomar från olika länder har samlats, och mitt jobb här är att dokumentera - skriva krönikor till olika kyrkliga tidningar och hemsidor och någon sorts rapport också. Förhoppningsvis ska jag hinna blogga lite också, men antagligen inte så mycket som vanligt. Räkna med lite lägre uppdateringstakt än vanligt, alltså.

KY-satsning - ja tack!

Som del i satsningen på jobb och fler utbildningsplatser vill Pär Nuder också inrätta 1000 nya platser på Kvalificerad Yrkesutbildning, KY, enligt DN. Ett utmärkt förslag, och kanske ännu viktigare än satsningen på 15.000 nya högskoleplatser (jag gillar ju utbyggnaden av högskolan, men inte i första hand som arbetsmarknadspolitisk åtgärd).

Den kvalificerade yrkesutbildningen är en stor framgång, och det är märkligt att den inte får mer uppmärksamhet - och mer pengar. Det är en möjlighet för människor med gymnasiekompetens (och ibland högskoleutbildning) att få en riktad, arbetsmarknadsinriktad utbildning inom ett särskilt yrkesområde. Det speciella med ky är dels att en stor del av utbildningen är arbetsplatsförlagd, dels att den ordnas av en rad olika huvudmän, både traditionella sådana och stiftelser och företag. Vilka som får ordna en ky-utbildning avgörs av arbetsmarknadens behov och kvaliteten på utbildningen. Den styrs sedan i samråd mellan utbildningsledare, företrädare för yrkes/näringsliv på den lokala orten och studenter.

En stor majoritet av studenterna får jobb direkt, många av dem på den arbetsplats där de praktiserat. De flesta är nöjda med sina utbildningar, har fått arbeten som matchar deras kompetens och har fått roligare/bättre arbetsuppgifter och ofta högre lön. Och arbetsmarknaden har fått personal med kompetens som behövs. Mycket av framgången beror på att man är bra på det som de traditionella lärosätena är dåliga på - kontakt med arbetslivet, entreprenörskap och utbildning som är relevant för kommande yrkesliv.

Det finns många som vill ordna ky-utbildningar och många studenter som vill gå. Det som behövs är mer pengar så att fler platser kan ordnas där - platser som kommer att leda till jobb. Så ett litet hurra för de tusen platserna och en förhoppning att det kommer ännu fler.

Statistik och mer info om KY finns på Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning.

Akademisk frihet eller backlash?

Nu har DN till slut vaknat och insett att den pågående "granskningen" av Eva Lundgrens forskning mer liknar inkvisition än ett akademiskt kritiskt samtal. Rektor har, efter folkstormen i kölvattnet på "könskriget" bestämt sig för att granska Lundgrens forskning. Först på grundval av "de anklagelser som förts fram" men när man sen insett att det inte funnits några egentliga anklagelser har man istället beslutat sig för att granska "om det finns grund för anklagelser". Hårresande.

Det är märkligt hur det här har gått helt förbi de flesta - exempelvis Leif Lewin som i sin artikel häromdagen bara nämnde i förbifarten att det är bra att Lundgren granskas, medan huvudpoängen i hans artikel var att det är viktigt att professorer inte kan avsättas hur som helst utan att den akademiska friheten måste skyddas.

Om det här är akademisk frihet ska jag äta upp min hatt. Och även om jag inte är säker på att jag delar alla uppfattningar som Eva Lundgren och hennes forskargrupp har, så finns det inget annat sätt att förstå den här sommarens drev mot henne och kvinnojourerna som en stenhård backlash.

Läs gärna mer hos Jenny, Tanja och Pelle.

Valrörelsen har börjat!

Valrörelsen har börjat! Och då tänker jag inte i första hand på den som gäller valet om ett år, utan på valet till Svenska Kyrkan den 18/9. Väl medveten om att det kan tyckas vara en angelägenhet för de närmast sörjande vill jag hävda att så inte är fallet. Det finns många skäl att rösta i kyrkovalet.

Först och främst - det spelar roll vem som bestämmer i kyrkan. På vissa sätt handlar det ju i mycket om förvaltning, och på det lokala planer skiljer det ju inte så jättemycket mellan partierna. Fast ibland dyker det upp frågor det det spelar roll vilka värderingar man har eller hur man prioriterar. Och på den nationella nivån är skillnaderna stora, och det är där som de viktigaste ideologiska striderna kommer att tas. (S) går till val på att stoppa kvinnoprästmotståndet (eller egentligen: se till att de regler som redan finns implementeras och följs) och att tillåta samkönade par att få välsignelse i kyrkan (i väntan på en könsneutral äktenskapslagstiftning). Andra partier, som det "opolitiska" Frimodig kyrka vill tvärtom underlätta för kvinnoprästmotståndare och hindra homosexuella. Så visst spelar det roll.

För det andra - inte bara de tokkonservativa ställer upp i valet. Även Sverigedemokraterna ställer upp igen, förra gången fick de två mandat i kyrkomötet. Enda sättet att visa att de inte har i kyrkan att göra (som beslutsfattare och som ideologi - alla individer är såklart välkomna som medlemmar) är att gå och rösta.

För det tredje - Svenska kyrkan är enligt kyrkoordningen en demokratiskt styrd folkkyrka. Det som så många gillar med kyrkan - att man kan komma dit ibland, att det finns fina byggnader, att kyrkan kan göra sociala insatser, att kyrkan finns till för människor i glädje och sorg - bygger på att dels människor som inte går i kyrkan varje söndag vill vara med och visa sitt stöd (och betala medlemsavgift), men också att man visar att det är viktigt att kyrkan är demokratiskt styrd, och vem som styr.

I slutet på augusti kommer ett röstkort i brevlådan till alla röstberättigade, och från den 5/9 kan man förtidsrösta i kyrkans lokaler (olika öppettider på olika platser.

All info om valet finns på Svenska Kyrkans valsida, där kan man också kolla in alla kandidater. Mer om vad vi sossar vill kan man läsa här, kolla särskilt in debattforumet för att se spännvidden på debatten inför valet!

Uppdaterad länklista

Japp, så har jag uppdaterat och strukturerat om länklista och bloggrulle. Det visade sig inte vara helt lätt att placera in alla på höger/vänsterskalan...
Ett förtydligande (så ingen känner sig påhoppad eller kategoriserad eller nåt annat): Bloggar "till vänster" betyder inte nödvändigtvis "till vänster om sossarna". Det betyder vänster utan att vara (uttalad) sosse. Därför får motallians.se vara med där, exempelvis. Till höger är kanske lättare att definiera. För övrigt är ju både höger och vänsterlistan väldigt mycket kortare än sosse-listan, så tips på intressanta bloggar mottges tacksamt. Det gäller såklart även "andra" bloggar - där finns en salig blandning kultur, kyrka och annat. Just nu iallafall.

Broder Roger mördad

Har läst på Karins blogg att broder Roger, grundaren av Taizé, har blivit mördad under pågående gudstjänst. Man kan läsa mer på Kyrkans tidning.

Så otroligt sorgligt och ironiskt att grundaren av en rörelse som har samlat miljontals människor, framför allt unga, över nations- och konfessionsgränser ska sluta sitt liv på ett å våldsamt sätt. Taizé är inte den mest progressiva kyrkliga rörelsen politiskt sett, men har betytt oerhört mycket för såväl ekumeniken som internationella möten mellan människor. Genom fokusernadet på det gemensamma har många unga människor fått se hur det i trons centrum finns något som går över gränserna, och bundskapet om fred och försoning har alltid varit närvarande i Taizé-traditionen.

Om akademikerarbetslösheten och snedrekryteringen

På mitt inlägg på motallians.se om utbyggnaden av högskolan har jag fått en kommentar kring akademikerarbetslösheten, och att ju fler akademiker som kommer ut, desto fler som konkurrerar om jobben, och då är det kontakter som gäller.

Det är ett stort problem att det är svårt att komma in på arbetsmarknaden, och det slår hårdare för den som inte har kontakter. Men det kan knappast avhjälpas av att man gör det svårare för de utan studiebakgrund (och kontakter) från att ens få en utbildning - chanserna att få ett jobb som ekonom är onekligen ännu mindre om man inte ens kommer in på utbildningen.

Däremot behöver man jobba med utbildningarna för att få dem närmare kopplade till arbetslivet och se till att utbildningen verkligen ger studenterna det de behöver för yrkeslivet. Det görs i viss mån (väldigt olika på olika lärosäten) med kontaktdagar, mentorsprogram o.s.v. men skulle behövas ännu mer. Praktik finns på vissa utbildningar men skulle behövas mer, och kanske mer integrerat under hela utbildningen - kanske till och med arbetsplatsförlagd utbildning? Samtidigt är det viktigt att det inte blir för nischat eller att man blir för specialiserad. Vad gäller praktik kan man se på det oerhört framgångsrika KY (kvalificerad yrkesutbildning) som har en stor del av utbildningen på arbetsplats, och där en stor majoritet får jobb direkt.

I Uppsala (som är det jag känner till bäst) har man gjort försök med magisterkurser som är mer entreprenör-inriktade och ska hjälpa studenterna inom framför allt teknat-området att få idéer, kunna starta företag eller bli mer "marknadsanpassade". Det är ganska nytt men jag har fått uppfattningen att det är positivt även om inga formella utvärderingar gjorts (vad jag vet). Mer av entreprenörskap skulle behövas inom många utbildningar.

De problem som finns i (och efter) högre utbildningen beskrivs ofta som antingen brist på pengar eller att det finns för många (eller för dåliga) studenter. Visst behöver högre utbildning mer pengar och utbyggnaden har inte varit problemfri, men jag tror inte att en smalare utbildning med plats för färre är lösningen. Framför allt är det inte lösningen om man har en syn på utbildning som något som är till för alla, och att såväl samhället som individer har allt att vinna på högre utbildning.

Utbildningskvalitet är en viktig fråga även för oss som oftast har fokuserat på jämlikhetsfrågorna inom studentpolitiken. Dålig utbildningskvalitet slår hårdare mot den som inte har en studievan bakgrund, liksom dålig arbetsmiljö och andra problem, men man kan arbeta för en bättre studiemiljö och utbildningskvalitet utan att stänga ute dessa grupper.

Önskelista

Eftersom jag fyller år idag (!) tänker jag önska mig ett antal nya bloggar i födelsedagspresent. När Fredrik/wigforsska tankar gjorde det senast så startades rebella-bloggen och jag hoppas förstås att jag också ska få mina önskningar uppfyllda.

Min första blogg önskar jag mig av Magdalena Streijffert. Hon är nyvald (sen i juni) förbundsordförande i Socialdemokratiska studentförbundet och har lång erfarenhet av kår- och utbildningspolitik men även många andra frågor, inte minst inom jämställdhetsområdet. Magda är inte bara duktig, kompetent och rolig, hon får också göra mycket spännande saker i sitt jobb på studentförbundet. Skulle uppskatta hennes kommentarer om sakernas tillstånd och politiska händelser.

Nästa blogg önskar jag mig av Katrine Kielos, statsvetare, feminist och del av Libertas redaktion (s-studenters idétidskrift) som jag skrivit om tidigare. Även en god vän från Laboremus. Katrine åker till USA på utbytesstudier om en vecka, och jag skulle gärna vilja läsa hennes kommentarer om livet och politiken där.

Om man sen får önska sig en kändisblogg skulle det nog vara Karolina Ramqvist - vikarierande chefred för arena, musikjournalist och essäist. Jag älskar hennes skarpa blick, och det faktum att hon skriver lika initierat om politik som musik. Hennes essä i arena för något år sedan om turism som kolonialism var fantastisk. Mer Karolina, tack.

Åsiktsregistrering

Sen jag gjorde political compass-testet för en dryg vecka sen har massa andra bloggare ockå gjort det och publicerat/diskuterat resultatet (fats jag vet ju inte om det var min förtjänst). Nu har bloggaren Hallberg gjort en särskild kompassblogg där svenska bloggare kan skriva in sina resultat: Kompassen.
ganska kul form av åsiktsregistrering, tycker jag. Och så kan man ha nånstans att länka när man vill använda tilmälen mot folk - man kan ju kalla folk anarkososse eller tokliberal med källhänvisning :-)

problem med rss

det är något fel på mina rss-flöden. å, ä och ö funkar inte. vet inte hur många som eventuellt läser min blogg genom dem, men hemsidan ser ut som den ska, så läs där istället så länge.

Pinsamt, dn

Idag skriver Laila Freivalds och Carin Jämtin på Dn debatt om Israels tillbakadragande av bosättningar från Gaza. Fast på bilden så är det inte Carin Jämtin utan miljöminister Lena Sommestad.
Har dn så dålig koll på den regering man påstår sig vilja granska att man inte ens bryr sig om vem som är vem? Pinsamt, DN.

SFS chillar med alliansen

I mitt första inlägg på motallians.se har jag skrivit om varför jag inte gillar att de borgerliga partierna inte vill fortsätta utbyggnaden av högskolan - det kommer inte att leda till bättre kvalitet, utan mer elitism. Du kan läsa det här.

Den artikel som jag skriver om där, är inte bara undertecknad av de fyra borgerliga partierna, utan även av Maria Noleryd, vice ordförande för SFS, Sveriges förenade studentkårer. SFS är en partipolitiskt obunden organisation som består av en stor andel av studentkårerna i Sverige - medlemmar som i sin tur tvångsansluter sina medlemmar genom kårobligatoriet (fast det är såklart frivilligt för en kår att vara med i sfs). Tidigare har ibland företrädare för sfs gjort gemensamma utspel tillsammans med politiska partier, men att som den här gången skriva under ett utspel som så tydligt är ett i raden av gemensamma borgerliga artiklar för att etablera en gemensam borgerlig utbildningspolitik är omdömeslöst - av flera skäl.

Jag tycker att det är beklagligt att sfs har valt att för tillfället överge 50%-målet (som jag tror att formuleringen på fullmäktige blev - det reviderade åsiktsdokumentet ligger inte uppe på hemsidan än), men det är beslutat på ett fullmäktige enligt konstens alla regler. Men att göra politiska utspel tillsammans med samtliga borgerliga politiska partier är inte samma sak, även om artikeln handlar om just den frågan.

Dels bör en företrädare för en organisation som sfs vara försiktig med att göra gemensam sak med politiska partier. Även om kårerna är frivilliga medlemmar i sfs, är inte medlemmarnas medlemmar det. Jag tycker inte att sfs ska göra gemensamma utspel med regeringen heller, även om man är överens om sakfrågor. Sfs är en idé- och intresseorganisation för sveriges studenter, ska man vara trovärdig i den rollen måste man vara lite försiktig.

Dels kan man få uppfattningen att sfs generellt delar den borerliga alliansens utbildningspolitik. Så är inte fallet. Sfs har till exempel länge arbetat för en breddad rekrytering och för att minska den sociala snedrekryteringen. Jag har svårt att tro att sfs tycker att alliansens politik gynnar den breddade rekryteringen. Alliansen har heller inte gett besked i viktiga frågor som utbildningsavgifter, ects-betyg och kårobligatoriet - även om man kan ana att alliansen inte kommer ha åsikter i linje med sfs...

Nej, jag hoppas att sfs framöver kommer visa att man även i fortsättningen tänker jobba obunden av partipolitiska hänsyn för en högskola med hög kvalitet - för alla.

Nu startar Motalliansen!

Sedan de borgerliga partiledarna (inte) hoppade i badtunnan förra året har media behandlat de borgerliga partierna som en aktör - precis som de vill. Vi är många som är missnöjda med granskningen av såväl innehållet av de borgerliga utspelen som hur de presenteras. "Alliansen" har fått tolkningsföreträde, och ofta presenteras alliansens kritik av ett beslut som en nyhet, snarare än beslutet i sig.

För att utgöra en motvikt startar idag motallians.se - vi som inte vill ha en borgerlig regering. En blogg som ska granska den borgerliga alliansen och hur den presenteras och granskas i media. Jag och (hittills) 14 andra bloggare - både partipolitiskt aktiva och fristående vänster - kommer att skriva om vad de borgerliga vill, och varför Sverige mår bäst utan en borgerlig regering.

Välkomna!

Småpartier - bara dåligt för sossarna?

Lyssnade på Godmorgon, världen imorse som var intressant som alltid (repris 23.30 ikväll eller lyssna på nätet). Särskilt intressant var ett inslag om de nya partier som eventuellt bildas inför valet nästa år, och om de kan komma in i riksdagen.

Det som har slagit mig är att man nästan alltid diskuterar utifrån att vänsterblocket kommer att förlora på de nya partierna – det är v och s som kommer att förlora till fi, det är v eller troligare mp som kommer att riskera att åka ut o.s.v. Men stämmer verkligen det?

Visst kommer F!:s väljarbas till stor del tas ur v och kanske ännu större utsträckning s (det är bara optimister inom partiet som tror att det finns fler missnöjda kvinnor bland v:s väljare än bland våra). Och visst ligger mp nära 4% ibland. Men när det gäller de andra partierna så är jag inte så säker på att de bara kommer ta s-väljare, om de ställer upp.

Sjukvårdspartiet, som väl är det troligaste partiet förutom f!, lanserar ju frågor som i mycket kan kallas borgerliga. Sjukvården har länge varit ett starkt borgerligt kort, och nu blir det ytterligare ett parti som profilerar sig på samma fråga. Man vill dessutom ha pigavdrag och mer privat sjukvård, något som knappast lockar s-väljare.

Även juni-listan kan nog lika gärna ta väljare från höger som från vänster. Om de nu ställer upp överhuvudtaget. Förutom att eu-frågorna halkat långt ner på dagordningen så har väl inte Nils Lundgren och hans gäng gjort något särskilt starkt intryck under sitt år i europaparlamentet. Och sannolikheten att två stycken sakpolitik-istället-för-politik-partier (sjukvården + junilistan) skulle kunna få plats på den svenska politiska kartan verkar osannolikt. Och då vinner nog sjukvårdspartiet med sina starka lokala/regionala fästen. Det blir väl knappast bättre av att Nils Lundgren vill att Sverige ska gå med i NATO...

Dessutom: Kd ligger också nära 4%. Kanske får vi en sosseregering med stöd av v, mp och f! (eller i koalition med någon av dessa) och en opposition bestående av m, fp och c med sjukvårdsparti, junilista och kd strax utanför riksdagen…

Bloggblogg

Vissa har klagat på att det är nåt fel på min sida om man läser den i Internet Explorer, sidebaren hamnar liksom nedanför resten av sidan. Inget försvinner, men det är fult och svårt att läsa.
Jag har kollat med min tekniska support (=html-kunnig bror) som jobbar på saken. Tills dess kan jag rekommendera att du byter webbläsare till Mozilla firefox som finns att hämta gratis här. Med firefox är sidan jättefin :-).

När jag nu ändå skriver om sånt här kan jag ju passa på att säga att det har dykt upp nya länkar i listan, och fler ska det bli. Ska nog strukturera om hela min länklista, keep watching...

Och så kan det inte sägas för många gånger: kommentera mera!

Jeans skyddar mot våldtäkt?

Hörde på P3 Nyheter idag (kommer igen kl 15.00) att en advokat i ett våldtäktsfall hävdat att det inte är möjligt att våldta en tjej i tajta jeans eftersom det är så svårt att få av dem att tjejen måste ha gjprt det själv. Han ville att tjejen skulle ta på sig jeansen i rättssalen, så att rätten skulle få se hur tajta de var och hur svårt det var att få av dem. Enligt reportaget är tjejen i ganska dåligt psykiskt skick och jeans-incidenten har inte förbättrat saken. Advokaten försvarar sig med att han tidigare vunnit ett fall på liknand bevisning och har i övrigt inga moraliska aspekter.

Man baxnar ju. Hade tänkt komma med nån vass och smart analys men det är bara så dumt att jag inte vet vad jag ska skriva. Det här blir liksom nån konstig variant på diskussionen om korta kjolar - fast ännu mer skuldbeläggande. Tjejen var inte (bara) "för sexig" utan måste dessutom ha hjälpt till själv...

Om jag inte missminner mig var det väl ett sånt här fall i Italien för ett par år sedan, men då blev domen friande pga jeansen. Då protesterade några kvinnliga parlamentariker mot domen genom att klä sig i jeans i parlamentet.

Och jo, rätten godkände inte advokatens krav och tjejen slapp ta på sig jeansen. Man kanske inte behöver tappa hoppet helt om det svenska rättsväsendets kvinnosyn i all fall.

Moralisk sosse - enligt test

Efter att ha gjort testet political kompass och blivit lite förvånad över resultatet (se här) så snubbalde jag nu över ett annat test - moral politics. Där får man istället för att svara på politiska frågor svara på moraliska, och sen placeras i en matris utifrån hur långt man hamnar på skalorna Moral order (dvs hur man vill att samhället ska vara ordnat - lägre värden mer jämlikt, högre värden mer "traditionellt") och Moral rules (hur man ska nå dit - höga värden främjar kollektivet, låga värden individen). Mitt resultat blev som följer:

Your Score

Your scored -3.5 on the Moral Order axis and 2.5 on the Moral Rules axis.

Matches

The following items best match your score:

1. System: Socialism
2. Variation: Moderate Socialism
3. Ideologies: Social Democratism
4. US Parties: No match.
5. Presidents: Jimmy Carter (88.73%)
6. 2004 Election Candidates: Ralph Nader (87.12%), John Kerry (79.99%), George W. Bush (49.90%)

Så om jag nästan blev anarkist i förra testet, känns det betryggande att t.o.m. ett amerikanskt test kan haja att jag är sosse, även av moraliska skäl. Samt vad jag alltid misstänkt, att det inte finns något parti jag riktigt skulle trivas med i den amerikanska politiken.

Förutom själva testet finns massa rolig statistik. T.e.x kan man se uppdelat på land hur folk har svarat. Så här ser det ut i Sverige (522 svarande):

1. 27.78% preferred Socialism.
2. 13.22% preferred Authoritarianism.
3. 13.98% preferred Conservatism.
4. 25.67% preferred Liberalism.
5. 19.35% straddled multiple political systems.

Vi får hoppas att det inte är representativt för befolkningen, annars ser det mörkt ut..

p.s. kul förresten att så många kommeterade förra gången. fortsätt gärna!

Norska sossars kampsång

Fick följande länk från en vän i Laboremus med bakgrund i det norska Arbejderpartiet. Det är en kampsång inför det norska valet, där vi hoppas på regeringsskifte den 12:e september. Kanske den norska kampsången kan väcka en del sovande sossar i Sverige också?

Sången finns här, texten kommer här:

Rødt

1. Vi vil ha lys i de stille grender
og glede i hver furet, værbitt sjel
ja, for våre venner og for de vi ikke kjenner
ønsker vi alt som gjør et menneske helt
trygghet og likhet
blir til frihet
og mer enn ord
til en sannhet dypt i hjertet ditt
hvor rettferdigheten bor

Refreng:

Rødt for de hjertene som banker
som ikke bare har seg selv i sine tanker
Rødt for de sterke varme hender
som tar et tak også for de de ikke kjenner
Rødt for en tryggere morgendag
for at alle får det bedre
når alle får det bra.

2. Vi er et land i stadig forandring
det er vi nødt til å innse og forstå
men vi kan være med å stake ut kursen
se veier å gå
mot mål vi vil nå.
med kunnskap til alle
framfor makt til de få
å skape og dele
ikke bare la markedet rå

Refreng

3. Vi kjenner røttene dypt ned i historien
Og glømmer aldri vår identitet
Og vi skal kjempe for ei bedre framtid
Og skape en ny solidaritet
Med like muligheter
Under samme sol og samme tak
I skolen som i livet
Vil være vår viktigste sak

Tekst og melodi: Henning Kvitnes

Mary J är grym

Sitter uppe och tittar på tv istället för att gå och lägga mig, lätt gjort när man inte har några tider att passa, uppsatsskrivande student som man är. Fast nu finns ett ganska bra skäl att sitta uppe: konsert med Mary J Blige på svt. Hon är faktiskt nästan hur tuff som helst. Inte bara fantastisk röst och bra låtar, utan har nån sorts kraftfull utstrålning också. (fast hon har nån sorts märklig knallblå byxdress på sig, men det är ursäktat.) Jag hyllade ju Lauryn här för några veckor sen, men Mary J är nog i hennes liga. Måste se henne om hon (nånsin) kommer till Sverige. Finns få artister jag skulle lägga stora pengar/långa resor på att se men jag tror att Mary J Blige hör till dem...

Bloggande studenter

Det har dykt upp ett antal nya bloggar(e) i min bekantskapskrets och bland folk jag stött på i mitt studentengagemang. Jag har bara lagt till dem i länklistan, men tänkte att jag skulle puffa lite extra för några också.

Petra Ornstein befinner sig för tillfället i Berlin men är en god vän från min sossestudentklubb Laboremus. Petra är nog en av de modigaste personer jag känner, vilket framför allt tar sig uttryck i att hon utmanar sig själv (och oss i hennes närhet) att göra saker hon nästan inte vågar. Det gör hennes liv lite komplicerat ibland men oftast mycket spännande och inspirerande. Tidigare har hon bland annat gjort fältstudium bland kvinnor i fredsrörelsen i Israel/Palestina, vilket märks i hennes inlägg ibland. Har alltid en analys som sätter fingret på patriarkala och rasistiska och klassmässiga mönster i tillvaron. Dessutom är hennes språk fantastiskt!

En annan vän från Laboremus är Pelle som startat en temablogg om kår- och utbildningspolitik - Utbildning med klass. Han har lång erfarenhet från studentrörelsen, såväl lokalt i Uppsala som på nationell nivå, nu i SFS styresle. Jag har letat en del efter bloggar som diskuterar just dessa frågor, och det finns inte så många. Hoppas att Pelles blogg kan bli en plats för analys och diskussion om de här frågorna - det behövs!

Och så vill jag också puffa lite för Nils blogg Erlanderbrigaderna, mycket politik (inte minst internationell sådan) och lite kultur. Välformulerat, tankeväckande och roligt!

Sen hoppas jag att ni redan läser Anna Ardins blogg från Argentina, men när hon snart kommer hem (och förhoppningsvis fortsätter skriva om livet i Uppsala) kan man få rapporter från Latinamerika hos Kristina Lindquist istället. Hon är en vän från studentlivet i Uppsala (längre till vänster, lite argare, lite radikalare och lite mer konsekvent än jag) som nu ska göra praktik på en ngo utanför Buenos Aires.

Trevlig läsning!

Nästan anarkist?

Idag har jag gjort det roliga testet på politicalcompass.org. Där får man svara på ett antal frågor, sen blir man placerad på såväl höger-/vänsterskalan (ekonomiska aspekter) som frihets-/auktoritetsskalan (sociala aspekter). Jag var ganska säker på att jag skulle hamna en bit till vänster (fast inte så långt) och antagligen nära noll på frihet/auktoritet med viss risk att hamna på plus, dvs åt auktoritetshållet. Döm om min förvåning när jag fick -7,88 på ekonomiska skalan (långt till vänster) och -7,69 på sociala skalan. Nästan anarkist alltså. Men jag är ju värsta gråsossen, gillar staten och skatter och förbud och sånt.

Efter att under en kort sekund genomgått en inre kris insåg jag att frågorna kanske kan tolkas på olika sätt och vägs kanske olika. Dessutom fanns väldigt få feministiska frågor. Testet kanske inte har den ultimata sanningen och vet kanske inte mer om mig än jag själv gör. Fast mina gamla liberala tendenser kanske inte förvunnit så långt bort som jag trott...

p.s. vet ju att en hel del jag känner läser min blogg. kul om ni (och andra också, såklart) också vill göra testet och skriva i kommentarerna hur det gått. Är jag den enda libertaranen i bekantskapskretsen?

Persson lovar riktiga jobb

Många sossar med mig hade väntat länge på Perssons tal i Björkvik igår. Inte kanske så mycket på själva talet som på indikationer på vart partiledningen är på väg. Vad skulle det bli av den berömda "matchningen" som det snackats länge om? Och skulle vi får se en taggad partiledare sugen på valrörelse med riktiga politiska besked eller den trötte Persson som mest gått i försvar mot den borgerliga alliansen?

Jag såg inte själva talet, men från mediarapporteringen verkar det ändå som att det fanns lite av den taggade Persson - och faktiskt några politiska besked. Jag har varit lite orolig länge över hur alla företrädare för partiet alltid i alla sammanhang bara talar om ersättningsnivåerna och därmed har låtit moderaterna sätta agendan. Och även om jag håller med om att ersättningsnivåerna är viktiga kan man knappast vinna ett val på att vara mot ett enda förslag. Nej, vi behöver sätta agendan, förklara vad vi vill med vår politik - och se till att faktiskt vilja något.

Och nu verkar det faktiskt som att Persson vill något, så gärna att till och med det heliga utgiftstaket är möjligt att rubba på om det behövs för att få ner arbetslösheten. Och - framför allt - det handlar om Riktiga Jobb. Inte ams-åtgärder (som kanske också behövs, men inte bara), inte låglönejobb, inga tillfälliga anställningar, inte insatser av olika slag. I Almedalen spekulerades det vilt kring vad "matchningen" skulle innebära, och i de värsta scenarierna handlade det om terapijobb med a-kasseersättning eller till och med nån sorts volontärjobb i biståndsprojekt. Inget ont om volontärer, men vi lär knappast bli av med arbetslöshetsproblemen genom att skicka iväg arbetslösa ungdomar till afrika och gräva brunnar. (Förutom att det är dålig arbetsmarknadspolitik vore det ännu sämre biståndspolitik.)

Om det verkligen blir många Riktiga Jobb i stat och kommun och de dessutom kan bekostas av de minskade kostnaderna för sjukskrivningarna (som förhoppningsvis inte bara beror på att det blir svårare för sjuka människor attt få ersättning), så kanske det kan hjälpa sossarna att återta initiativet i politiken. Det kanske inte är kört.

De borgerliga ledarsidorna muttrar, det är alltid ett gott tecken.

Rosor och regnbågsflaggor

Igår gick jag i prideparaden tillsammans med ett gäng studentförbundare i sossarnas del av tåget. Trots det ostadiga vädret var stämningen hög med ministrar, rosutdelning, lastbil och banderoller. LO var också med med flaggor och banderoll. Förra året tittade jag på innan jag hoppade in i tåget efter en partylastbil, och då var det nästan sorgligt hur få sossar som gick. I år var det både mer folk och mer genomtänkt arrangerat (lastbilen + rosorna gjorde mycket) men jag hoppas verkligen att vi kan vara ännu fler nästa år. Varken SSU eller S-studenter hade egna banderoller eller samordnat deltagande, och vi borde lätt kunna få ihop 50 pers i stockholm, kan man tycka. Kanske 100. I och för sig var väl stora delar av ssu trötta efter kongressen som just tagit slut, men ändå. Tror dessutom att partystämningen skulle vara betydligt högre i sossedelen av tåget om ssu och s-studenter var mer tongivande än ministrarnas säkerhetsvakter...

Fast trots detta klag och en störtskur när vi var mitt på hornsgatan var det kul att gå i paraden. Och viktigt. Kul, inte bara för att det är roligt att gå i tåg utan också för att folk var så glada runt omkring. Vinkade och hälsade och applåderade ibland, och även om såklart många stockholmare håller sig undan så är ändå en stor del av stans invånare ute och tittar och hejar på. Jag tror att det spelar roll för att visa på att hbt-människor är en stor och (heterogen) grupp i samhället - även om tidningarna mest visar glittertransorna och läderbögarna.

Det känns viktigt också. Och det kändes väldigt bra att gå i en mer politisk del av tåget. Jag är inte bara en stolt vän (även om jag såklart är det också),det är också så att min socialdemokratiska ideologi liksom min kristna tro leder till en övertygelse om människors lika och okränkbara värde och rättigheter i samhället, och att hbt-folket fortfarande på många sätt inte har dessa rättigheter eller tillmäts samma värde i vårt samhälle. Om en kort promenad genom Stockholm kan hjälpa till att visa min solidaritet och den övertygelsen, så är det en ganska självklar sak. Och jag önskar och hoppas att jag får sällskap av ännu fler - inte minst studentförbundare! - nästa år.

Världens stoltaste storasyster...

...var nog undertecknad igår kväll. Min syster Teresa spelade sina vackra sånger på sunkhaket Taj Mahal i Västerås. Förutom att jag är en ohejdbar fanatiker oavsett vad hon gör (tror att det är ett släktdrag, alla i min familj är omåttligt stolta över varandra) så tror jag att jag någorlunda objektivt kan påstå att det var en riktigt bra spelning. Lite otacksamt att spela som förband när huvudakten varit bättre på att ragga ihop kompisar, eftersom de var mer intresserade av att prata med varandra (ganska högljutt) än att lyssna på Teresa, men det var trots allt en rätt stor publik och av och till tystnade snacket och folk lyssande riktigt intensivt. Något som behövs eftersom Teresas låtar har vacker musik men ännu bättre texter, och de måste man ju lyssna för att upptäcka. Och det är dessutom ganska lågmält i stilen, och då är det svårare att överrösta öldrickarsnack...

Men det var hur som helst mycket bra, och jag blir mer och mer impad varje gång av hennes texter och hennes närvaro när hon sjunger sina delvis väldigt självutlämnande och personliga texter. Och det är ju alltid roligare att lyssna på en "riktig" spelning än hemma i vardagsrummet. Det kommer nog bli fler tillfällen, förhoppningsvis snart. Ni kan ju lätt räkna med att få reda på var och när.

Allsång på Skansen och sociologiska iakttagelser

Har haft lite teknikproblem, så detta skrevs igår men publicerades inte. Bättre sent än aldrig.

Fick min dos av folklighet för ett bra tag framöver igår: jag var på allsång på Skansen! Vi orkade inte komma så många timmar i förväg (2 fick räcka) så vi hamnade lite på sidan och såg inte så jättemycket. Å andra sidan hör man ju bra - och får ju vara med och sjunga. Det gick bra även utan allsångshäfte, eftersom de kostade ohemula 80 spänn. Vi fick sjunga mycket schlagers: La Dolce Vita, Högt över havet och Drömmen om Elin. Prideveckan till ära kompades Dolce vita inte bara av bandet utan dessutom av ett antal dansare som uppfyllde varenda (manlig) gay-kliché man skulle kunna komma på. Men det var ganska roligt.


Uppträdde gjorde Tommy Nilsson som man väl nästan glömt att han funnits, grymma Real group, imitatören Maria Möller och så kvällens höjdare: Benny Anderssons orkester med Tommy Körberg och Helene Sjöholm. Hon har nog Sveriges bästa röst alla kategorier. Ett otroligt tryck men samtidigt klang och lätthet, en ovanlig kombination. Snygg är hon också, i fin blommig klänning och en hästsvans som trotsade alla tyngdlagar.

Fast mest intressant under kvällen var mitt besök på toaletten inne på restaurangen bredvid scenen. Som de flesta andra skulle jag passa på i pausen mellan genrep och sändning, och när jag kom dit stod det c:a 40 pers i kö. Eller rättare sagt 40 kvinnor. Efter en stund i trappan insåg jag att kön bara gick till damtoan medan de män som ville gå på toa bara gick förbi alla. Ganska vanligt, men egentligen väldigt märkligt hur alla tycker att det är rimligt att kanske 15-20% av toagästerna (männen) använder hälften av toaletterna. Det ovanliga vid det här tillfället var att några började strunta i "koden" och gick på herrtoan istället. Först nån mamma med en väldigt kissnödig treåring, sen ett par kvinnor till. Jag följde med och plötsligt var det en rejäl kö men kvinnor inne på herrtoan också. De män som fanns där inne eller var på väg in såg omväxlande förvånade och irriterade ut, men inget så nåt. De hade väl inga bra argument varför män skulle ha nån sorts rätt att gå på toa utan att stå i kö... När jag kom ut från herrtoan var den gamla kön upplöst och bestod nu av två unisexköer. Fascinerande. Vad är det som gör att de sociala koderna är så starka - och ännu intressantare, vad är det som gör att de ibland kan överskridas eller brytas?

Länkar till familjen

Lovade förut att länka till min systers musiksida när den blev klar. Det är den nu! Hon heter Teresa Axner och här kan man läsa om henne och hennes texter. Snart kommer man kunna ladda ner låtar och köpa t-shirts också. Tills dess kan man höra hennes låtar på restaurang Taj Mahal i Västerås på lördag 6/8.

När jag ändå lade in hennes länk så passade jag på att göra en liten familjesektion i länklistan. Där hittar man också min pappas sida Illustrerade klassiker där man kan titta på hans fina illustrationer av svenska träbåtar - och beställa färdiga bilder eller en illustration av ens egen båt. Där finns också länk till min bror Johannes - för tillfället frilansande webkille med ett gigantiskt bildarkiv från sin vardag i Göteborgsförorten.

Om fler i min familj publicerar sig elektroniskt kommer de såklart också återfinnas i länklistan såsmåningom!

Om skatter, rättvisa och Doktor Kosmos

På dn:s ledarsida argumenterar man idag för platt skatt. Man menar att de gamla argumenten för progressiv skatt, att låginkomsttagare inte ska betala skatt alls medan höginkomsttagare kan antas ha mer att tjäna på ett fungerande samhälle (polis etc), inte stämmer längre och att en platt skatt med högt grundavdrag skulle ge rättvisa (i betydelsen inga marginaleffekter), bättre skydd mot inflation och vara mindre komplicerat. alla blir vinnare.

Fast då har man skickligt dribblat undan det viktigaste med progressiv skatt, nämligen just rättvisan och fördelningspolitiken. Trots allt bygger den socialdemokratiska skattepolitiken i någon mån på den gamla socialistiska devisen "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov". Rättvisa i ett skattesystem och i ett samhälle kan knappast bara handla om marginaleffekter. Och även om dn vill hävda att fördelningen inte blir så annorlunda med platt skatt, gäller det möjligen låg och medelinkomsttagare men knappast de med riktigt höga inkomster. Och dem har den största "förmågan", och kan alltså - och ska - bidra mest. Alla blir inte vinnare om de rikaste tjänar mer medan staten får mindre att röra sig med och de fattigaste betalar en större andel av den gemensamma budgeten.

När jag läste ledaren imorse tänkte jag på en av de låtar på Doktor Kosmos nya skiva som gått varm hemma hos mig på sistone: Vill ni ha det som i Sovjet, eller?
Där utgår han från begreppet tvång (i motsats till valfrihet), och gör en strålande argumentation varför tvång behövs - och frihet för vissa inte innebär frihet för alla. Att det inte räcker med frihet från tvång utan att människor måste få frihet till lika möjligheter. Låten avslutas med en bländande poetisk beskrivning av reformismen. (texten är lång så jag tar bara med ett utdrag).

Det finns många som inte gillar tvång.
Arbetsgivaren vill inte tvingas betala samma lön till Johanna som till Johan.
von Knorring vill inte tvingas gå i samma skola som Ali Al Khali.
Pappan vill inte tvingas vara hemma med Tindra ett helt halvår.
Storföretaget vill inte tvingas dela med sig av sina vinster.
Fabriksägaren vill inte tvingas låta sina anställda bestämma över sin arbetsplats.
Prästen vill inte tingas viga Bertil och Sture.
Hyresvärden vill inte tvingas hyra ut till familjen Mombasa.
Tomatodlaren vill inte tvingas sluta spruta gift.
Den frihetstörstande spritliberalen vill inte tvingas stå i kö och betala 200 spänn för ett helrör.
Den sköna snubben vill inte tvingas åka till Köpenhamn för att rulla en jolle, och när den sköna snubben blivit ett skönt psyko vill han inte tvingas till vård, och den rike vill inte tvingas betala för vården av psykot.
/...../
Vårt idealsamhälle förverkligas inte genom Kalashnikov-karbiner mot tinningen, utan genom fönsterkuvert i brevlådan.
Vår revolution kommer inte att höras som granatexplotioner, vår revolution kommer att höras som tusen små dunsar mot din hallmatta.