Sitter och tittar på Live8-galan på tv. Kan inte bestämma mig för om det är patetiskt och kommersiellt och kolonialt eller om det är fantastiskt hoppfullt på riktigt. Antagligen betyder det att hela spektaklet är alltihop samtidigt.
Det är onekligen lite svårt att ta det på allvar - massa artister som passar på att få lite goodwill, i princip alla tv-kanaler sänder, storslagna utrop från scenen om att man skapar historia och hur många som kan titta, man har gjort ett käckt armband som man kan köpa (eller göra själv) och så vidare. Samtidigt har det ju faktiskt väckt ganska mycket uppmärksamhet inför G8-mötet och det är ju verkligen sympatiskt att man inte gjort en gigantisk pengainsamling utan "bara" opionionsbildar. Och det är ju ganksa mycket roligare med popkonserter än kravaller.
Oavsett alla förbehåll man kan ha (vilket ju är ganska många) är det ju rätt underhållande. Mest av allt får det mig att tänka på Helen Fieldings roman Samvetets röst (finns i pocket) som är väldigt mycket roligare (och mer giftig) än Bridget Jones men som folk inte verkar ha läst i samma utsträckning. Den handlar om en tjej i innesvängen i London som blir dumpad och flyr till ett flyktingläger i Afrika där hon jobbar ett par år. När det blir svält i lägret drar hon ihop sina gamla tv-kändiskompisar för att göra en välgörenhetsgala, och plötsligt invaderas flyktinglägret av kräsna kändisar. Väldigt rolig (och insatt) kritik mot välgörenhetsindustrin. Läs den!
Oj, nu pratar Kofi Annan. Det är verkligen högt och lågt. Nyss knäppte Jessica Simpson och Brad Pitt med fingrarna, nu håller FN:s generalsekreterare politiskt tal. Fast vi fick se ungefär tre meningar, sen klippte de till nån gitarrkille istället. Finns nog viss risk för frustration om man ska följa det här i flera timmar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar