Migrationsverket har skapat en ny praxis för uppehållstillstånd åt apatiska barn. Avgörande blir om avvisningen kan antas skada de apatiska barnens psykosociala utveckling. Det skrev dn.se igår, och i papperstidningen idag får beslutet kritik från olika håll, för att vara otillräckligt och otydligt.
Det verkar ju faktiskt som att regeringen med sitt beslut för två veckor sedan (som det här är en konsekvens av) har försökt hitta ett sätt att förändra sin inhumana flyktingpolitik utan att behöva tappa ansiktet. Och visst är det bättre med små steg i rätt riktning än inget alls, och om det här är början på en omsvängning i asylpolitiken vore det väldigt hoppfullt. Vi är många i (och utanför) partiet som oroas och snart har fått nog. Den stenhårda asylpolitik som förs av regeringen ligger långt ifrån socialdemokratins grundläggande värderingar. Nu behövs inte bara en reträtt i frågan om de apatiska barnen, utan också en bra start på det nya systemet med asylprövning i domstol. Det förutsätter en amnesti, eller åtminstone kraftigt ökade resurser för att snabbt och rättsäkert behandla de asylsökningar som väntat länge.
Fast de här kortsiktiga åtgärderna räcker inte, även om de är det minsta som behövs för att återupprätta förtroendet för regeringen i de här frågorna. På sikt behövs en ordentlig diskussion och idéarbete inom partiet om vad en socialdemokratisk asylpolitik innebär, något också Socialdemokratiska studentförbundet krävt. En asylpolitik som inte byggs på kortsiktiga avväganden eller gömmer sig bakom EU-beslut som Sverige inte är bundna att följa, utan utgår från grundläggande socialdemokratiska värderingar - frihet, jämlikhet och solidaritet. En sådan asylpolitik skulle nog visa sig vara betydligt humanare - och fullt genomförbar.
2 kommentarer:
Att sluta skicka ut sjuka barn på bår är långt ifrån ett glädjande tecken. Den rådande politiken är, som du skriver, vedervärdig och det krävs mycket och stora förändringar för att det ska finnas något hopp om framtiden.
Både S-kvinnor och Broderskapsrörelsen har tidigare varit kritiska mot regeringens linje. Det är tid att göra någonting åt det också.
Mvh / Masoud
Marta, jag tror inte jag vagar vara lika hoppfull som du. Jag tror att en forandrad asylpolitik kraver en annan typ av rorelse och ett annat satt att prata om asylfragor an vad vi sett hittills. Organisering av "etniskt rena" svenskar, for de allra mest passiviserade av de som drabbas av rasismen - apatiska barn, kan kanske leda till forandringar som putsar pa ytan.
Jag menar att det e otroligt viktigt att nar vi pratar om 'dom apatiska barnen', och faktiskt nar vi pratar om asylpolitik overhuvudtaget, att vi valjer att se dess vedervardighet som ett symptom pa ett rasistiskt samhalle, inte en fraga som handlar om valgorenhet och har tva parter: antingen etnisk svensk med ratt att uttala sig, eller lidande svartskalle utan uppehallstillstand. for manga manniskor med legal ratt att kalla sig svenskar ar asylfragan inte heller framst en fraga om solidarisk politik, utan asylpolitik handlar om den narmaste familjens overlevnad, asylpolitik ar egen smartsam historia. asylpolitik ar del av vardagen, aven for svenskar.
Jag tror att for oss inom S, nar vi diskuterar asylpolitik, det e extremt viktigt att vi tar utgangspunkt inte i 'nationalstaten Sverige', utan i den svenskhet vi sjalva befinner oss i - vare sig det e som asylsokande i Sverige, etniskt svenska med diverse band till utrikesfodda, migranter, migrantbarn, adopterade, eller som etniskt svenska med framst etniskt svenska relationer. Sa pratar vi inte idag, och sa har inte namninsamlingarna for barnen sett ut.
kram petra
Skicka en kommentar