Tillbaka i Uppsala efter min vecka i Almedalen och kringliggande övernattningar i Stockholm. Det var som jag skrivit tidigare en överväldigande vecka, och märklig när allt tappade fart på torsdagen efter terrorn i London. Det har varit roligt, spännande, lärorikt, stundtals surrealistiskt och ibland irriterande att glida runt bland politiker, journalister och (framför allt) lobbyister. Ska här göra några övergripande reflektioner, återkommer kanske med några minnen av specifika seminarier och tal och sådant.
Det som var märkligast under veckan, sådär generellt, var att plötsligt befinna sig liksom i nyheterna istället för att läsa dem. Jag kosumerar väldigt mycket nyheter en vanlig dag, i Almedalen läste jag tidningen max ett par gånger. Jag fick nyheter per referat/rykten eller inte alls. Väldigt märklig känsla att vara på seminarier och höra tal i verkligheten och sedan bara höra dagen efter någon annan berätta hur det hade refererats/kommenterats i tidningarna istället för tvärtom. Tydligast blev det såklart under torsdagen och fredagen efter terrorn (då lyckades jag iofs komma över en dator och dessutom lyssna på radio) men även under resten av veckan.
En annan reflektion var att jag tyckte att det verkade vara så få politiker där. Särskilt sossar. Eller, det var såklart politiker där, men ändå förvånansvärt få. På seminarier jag var på var ofta få sossar jag kände igen och få sossar sm ställde frågor eller kommenterade. Det var i princip ssu oc studentförbundet som var synliga - vid flera tillfällen fick Magdalena Streijffert, studentförbundets nyvalda ordförande, representera partiet i debatter där andra pertier skickat riksdagsmän eller andra mer officiella representanter. Inget ont om Magda, hon gjorde ett hårt och mycket bra jobb under veckan, men man tycker att Sveriges största parti, som dessutom startade Almedalsveckan, skulle kunna ha gott om folk på plats...
Om det ar få politiker, var det desto fler lobbyister. Det var säkert gott om journalister också, men de avslöjar sig inte lika tydligt eftersom de inte försöker pracka på en prylar, har färgglada tröjor med budskap eller försöker bjuda in en på seminarier med suspekta teman och gratis kaffe/mat/macka/öl. Mina favoritlobbyister under veckan var förutom jagvillhabostad.nu (där jag själv är medlem) flyktingamnestigruppen som syntes väl med sina svarta plakat och iogt-nto som delade ut vattenflaskor med tryck om icke-sänkning av alkoholskatten. Mycket smart, i hettan gick alla runt och drack vatten i deras flaskor, kanske det budskap som syntas mest under veckan.
Sen oroar det mig lite att Almega och Svenskt Näringsliv lyckas så väl med att få sina respektiva aktiviteter att få så officiell prägel som de ändå har. Mest gäller väl det Almegas "after-speech" där talarna i Almedalen intevjuas (återkommer nog med speciellt inlägg om just det) men också svenskt näringslivs bjudluncher och framför allt kvällsminglet med "public service". Varför ställer förresten sr:s enda riktiga politiska satirgrupp upp på att göra grejer åt en så tydlig intressegrupp som sn? märkligt, tycker jag. Överhuvudtaget är arbetsgivarsidan rejält representerad medan arbetstagarna/facken betydligt mer blygsamt, och i linje med det de borgerliga partierna tydligare än vänsterblocket. Illa. Vi måste nog skärpa till oss inför nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar