Jag har namnsdag idag. Trots att jag har ett ovanligt namn har jag en riktig namnsdag, där Marta till och med är "förstanamn". Jag hade nog inte kommit ihåg det alls om jag inte fått (hittills) fyra sms och ett telefonsamtal för att gratulera. Förutom att jag såklart blev glad över så uppmärksamma och snälla vänner så kunde jag inte låta bli att fundera på vilken funktion namnsdagar egentligen fyller.
I min familj har vi aldrig firat namnsdagar direkt, och jag har nog uppfattat det som lite gammaldags. Vad firar man egentligen? Att någon (svenska akademien? almanacksföretag? staten?) har bestämt att det ska firas just en viss dag? Förr hängde väl namnsdagarna ihop med helgondagar och liknande, men nu har ju en hel del flyttats runt och gamla försvunnit och nya kommit till. Dock har inte särskilt många namn som inte låter svenska kommit till. Varken Ali (10367 pers), Fatima (2580 pers) eller Mohamed (över 10000 med lite olika stavningar) har någon namnsdag. När kommer dessa släppas in i almanackan?
Statistiken kommer från SCB och deras intressanta och roliga namnstatistiksida. Där kan man dels se vilka namn som är vanligast i hela befolkningen, bland nyfödda och vilka som ökar respektive minskar snabbast, dels kan man söka på hur många som har ett visst namn, uppdelat på kön. Till exempel kan man få veta att det finns 11 kvinnor i Sverige som heter Göran (varav 6 har det som tilltalsnamn) men bara en man som heter Marta.
1 kommentar:
Jag har länge tyckt att namnsdagar är föråldrade. Den svenska "officiella" namnlängden är ju en gammal helgonkalender som pillats på av och till under hundratals år. Det är klart att man aldrig kommer att kunna få in alla namn i en almanacka, och i vilket fall som helst skulle folk aldrig hinna lära sig vilken dag de hade namnsdag på. Bara en sån sak som att Gustav Adolf har namnsdag den 6 november...
Skicka en kommentar