Var på gudstjänst i Domkyrkan här i Uppsala idag, som kyrkvärd. Allt är mycket mer avskalat så här på sommaren med mindre personal och färre besökare - men det var trots allt c:a 200 pers där. Det förvånar mig faktiskt att så många personer väljer att gå i kyrkan i stan en solig söndag i juli. Kan iofs ha samband med kören från Cambridge som medverkade, men ändå.
Ingrid Skäremo predikade, mycket bra som vanligt. Temat var "andlig klarsyn" och texten (Matt 7:13-14) handlade om den smala vägen som leder till livet. Predikan handlade om en misshandlad kvinna på flykt från sin före detta man, och mest om hennes väg tillbaka till en stabil tillvaro. Något som i allra högsta grad var en smal väg och en trång port, som leder till livet.
Det är märkligt hur starkt det blir varje gång det här ämnet lyfts i kyrkan. Det har under så lång tid varit tabu och svårt att beröra. Just i min församling är det ändå inte helt ovanligt, tack vare flera präster med brinnande intresse för kvinnors rättigheter men också med en inställning till predikan att en måste handla om relevanta saker för de närvarande och inte blunda för den svåra verkligheten. Ändå blir männskor berörda och förvånade, och jag själv känner mig tacksam varje gång jag får höra evangeliet utlagt så att det inte bara rör vid historien eller det teoretiska utan faktiskt berör människors vanliga liv utan att vika undan för det obehagliga. Ett tillrättalagt och behagligt evangelium ska man alltid vara skeptisk till, liksom ett evangelium som inte på allvar leder till befrielse och upprättelse för de svaga och utsatta.
p.s. den som vill läsa mer om kyrkan och våld mot kvinnor kan gärna läsa Kyrkornas världsråds skrift Kyrkornas nej till våld mot kvinnor som presenteras kort här och kan beställas gratis från info@svenskakyrkan.se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar