tisdag, juli 12, 2005

After speech - oberoende underhållning?

En av de semi-officiella inslagen under almedalsveckan är ju att talarna intervjuas av Lars Adaktusson och Pelle Wendel direkt efter talen. Alltihop arrangeras av tjänstelobbyn Almega men försöker ha någon sorts opartisk touch, vilket inte lyckas så bra.

Under seminariet som behandlade "årets opinionsbildare" hävdade Lars Adaktusson att after speech var helt oberoende och hade hög integritet, vilket han motiverade med någon sorts cirkelresonemang - arrangemanget skulle inte fungera om det inte var oberoende, och eftersom det finns så är det oberoende. typ.

Förutom att det är farligt när journalister tror att de är opartiska så blir det extra märkligt att de tror det när de står under en banderoll med ett starkt ekonomiskt intresse och tydliga politiska sympatier. På väggen projicerades citat av olika politiker och ledarskribenter om hur viktig tjänstesektorn är och vikten av politiska initiativ för att stärka och underlätta för tjänsteföretagen.

Visst kan jag hålla med om att de ställde olika frågor till alla partiföreträdarna, men jag tyckte ändå de var i särklass hårdast mot Marita Ulvskog. Dels fick hon en mycket elakare tröja än de andra (alla fick en t-shirt med tryck - Marita fick "jag gör som Göran" medan reinfeldt fick "jag passar i sagerska") som dessutom undergrävde hennes självständighet och integritet som partiföreträdare, dels fick hon hårdare frågor och de gick ett steg längre med att pressa henne jämfört med de andra. Sen tycker jag iofs att hon inte heller hanterade situationen särskilt väl men frågan är om hon hade kunnat vinna situationen på något sätt.

Sen måste jag erkänna att jag var otroligt imponerad av Maud Olofsson. hon lyckades helt med att få fram sin politik, hon var rolig och rapp och lyckades dessutom trycka till adaktusson ordentligt. kul! Inte vad jag hade förväntat mig ärligt talat...

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg undrar jag var arbetstagarsidan finns. Den här typen av arrangemang blir knappast lyckade om de ordnas i direkt parti-regi men om en arbetsgivarorganisation kan ordna så kan väl facken göra såna här grejer också. Studentorganisationerna? Någon annan än arbetgivarna iaf? Jag tror att man kan ordna roliga saker utan att nödvändigtvis ha massa pengar eller bjuda på mat och annat och att det skulle kunna bli vassare än det här...

Sen måste jag bara inflika att det ryktas att studentkåren Rindi, som har lokalerna som används av Almega, har haft vett att ta ordentligt betalt av Almega vilket innebär att man kan stärka upp kårens arbete under året. Mycket bra! - inte minst som just kåren på Gotland har en tuff situation framför allt på bostadssidan. Om Almegas lobbypengar delvis kan gå til studentrörelsen är väl det toppen!

2 kommentarer:

Jonas Morian sa...

"Förutom att det är farligt när journalister tror att de är opartiska så blir det extra märkligt att de tror det när de står under en banderoll med ett starkt ekonomiskt intresse och tydliga politiska sympatier."

Jag håller med till viss del: det är en vanlig missuppfattning hos journalister att de är opartiska, när de snarare - i bästa fall - är konsekvensneutrala. Däremot håller jag inte med om det du implicerar, att journalistik inte skulle kunna bedrivas under en banderoll eller intill projicerade citat på en vägg. Journalist måste ju trots allt bedrivas på ställen där händelser man rapporterar om händer, annars får vi bara torra studioreportage från Stockholm. Själv uppskattade jag de utfrågningar jag fick möjlighet att se, men uppfattade dem snarare som småtrevliga övningar i gränslandet mellan journalistik och övrig underhållning.

Marta Axner sa...

Självklart kan journalistik bedrivas i sammanhang som ägs/drivs av någon med mer eller mindre uttalade politiska åsikter eller ekonomiska intressen, det gäller ju exempelvis de flesta dagstidningar. Och jag håller helt med om att det är viktigt att journalistik äger rum där saker och ting "händer".

Men jag tycker fortfarande att after-speech balanserade på gränsen, och jag tror att det jag egentligen tyckte var problematiskt var just den officiella prägeln arrangemanget fick. Det är ju i princip omöjligt för en talare att neka att vara med, samtidigt som det är uppenbart att almega har en agenda i almedalen och sympatiserar mer med vissa partier än med andra.

Fast det är klart att det var ganska underhållande. Särskilt maud, som imponerade stort.