Grattis på födelsedagen, bloggen!

Idag fyller min blogg ett år! Skulle kunna göra en lång utläggning om min och bloggens relation under året, men jag avstår eftersom jag inser att allmänintresset nog är lågt. Istället nöjer jag mig med att konstatera att bloggprojektet tagit mer tid men varit mycket roligare och mer givande än jag tänkte mig när jag började. Det kommer nog bli ett åtminstone ett år till. Kanske blir det en del förändringar i upplägget när jag blir vuxen och börjar jobba om sisådär 200 dagar, vi får se.

Mitt allra första inlägg länkade jag till häromdagen, så här kommer istället några andra favoriter från året som gått:
Var finns den kristna vänstern? (juli -05)
Om akademikerarbetslösheten och snedrekryteringen (augusti -05)
Libertasartikel om kyrkan och välfärden (Är vi verkligen sekulariserade, artikel i Libertas, september -05)
Jag är politiskt korrekt - så jag har ingen humor! (december -05)
Prostitution är inte en tjänst bland andra (mars -06)
Slopad gräddfil ger bredare rekrytering (juni -06)

Och så har jag publicerat ett par predikningar också:
2:a i fastan och påskdagen. Kan redan nu meddela att det ligger en till och väntar, till Kristi förklarings dag (25/7).

Svara på bloggenkät

Bloggläsare och -skribenter uppmanas delta i en bloggenkät:

Bloggen Media Culpa genomför sin andra undersökning av svenska bloggare och bloggläsare och behöver deltagare till sin enkät. Svara på enkäten genom att klicka på länken och uppmana gärna fler att delta: http://www.surveymonkey.com/s.asp?u=956142272223

Sist i stafetten?

Jag verkar vara typ sist i världen - eh, bloggosfären, kanske snarare - med att uppmärksamma stafett mot våldtäkt. Men bättre sent än aldrig. skriv på, även om jag generellt är skeptisk till de flesta (rätt meningslösa) namninsamlingar. Men det här verkar genomtänkt, precis som min favoritnamninsamling höjstudiemedlet.nu, still going strong.

Joel har bland andra skrivit bra om stafetten.

Once again: pigavdrag

Så har pigavdragen dykt upp igen, nu av sossar på DN debatt. Jag trodde faktiskt att den frågan mattats av, men tydligen inte. Jag har ärligt talat svårt att förstå hur den är så livskraftig, och framför allt varför sossar kan gilla den. I artikeln skriver östgötasossarna om att man inte ska "moralisera". Jag tycker inte att det är en fråga om moral i första hand - om man inte anser det som en moralisk fråga att ha en bra fördelningspolitik. Lägga massor med pengar för avdrag för de redan välbärgade, så att de kan få billigare städning är dålig fördelningspolitik helt enkelt.

Jag har skrivit om frågan tidigare, bland annat i mitt allra första blogginlägg för snart ett år sedan. Där finns en längre argumentation i frågan.

Andra bloggar om: politik, pigavdrag, hushållsnäratjänster, skatter

Gästblogg: Ditt hem blev ditt fängelse

Min goda vän Madeleine Dahl befinner sig i Betlehem som ekumenisk följeslagare (mer info nedan). Hon kommer med jämna mellanrum de närmaste månaderna att skriva artiklar för publiering i Sverige, och några sådana kommer jag publicera som gästbloggar här hos mig. Det här är den tredje artikeln, de tidigare finns här och här. Den som vill publicera något som Madeleine har skrivit eller komma i kontakt med henne kan maila på dahl_madeleine@hotmail.com.

Vackert belägen på en kulle mellan Jerusalem och Betlehem ligger den lilla byn Nuaman. Byn har 200 invånare som samtliga tillhör familjerna Shawarwa och Darawi. 1967 i samband med sexdagarskriget annekterades byn till Västra Jerusalem och därmed till staten Israel.[1] Invånarna däremot folkbokfördes i den närliggande byn Umm at-Tala, som blev ockuperat palestinsk territorium. Därmed blev Nuamans land israelisk mark emedan deras invånare räknades som bosatta på de ockuperade områdena. Fram till 1992 innebar denna paradox inga problem. Detta år anlände emellertid representanter från den israeliska regeringen till byn och deklarerade att all slags byggnation där var förbjuden. Först då erfor byborna att byn tillhörde Jerusalem. Några försökte ansöka om att bli invånare i Jerusalem, men samtliga nekades. Det blev då uppenbart att Israel ville ha marken, men inte människorna.[2]

Med glädje i blicken
och framtidstro i Dina händer
byggde Du det hus
som skulle vara ett hem
för Dig och den familj
Du just grundat
Med samma händer öppnar Du brevet
som säger
att det hem Du byggt inte får finnas,
att Du inte får finnas där Du är
När bulldozern kommer
och förstör
det som är Din trygghet,
Ditt livs investering,
Din plats på jorden
hjälper Dina händer Dig
att för en stund
dölja den bittra verklighet
som ett liv i ockuperat land innebär
Som vanligt lämnar Du tidigt nästa morgon Din by
för att med de händer
som torkat så många tårar
bygga hem
åt dem
som förstört Ditt

1994 blockerade den israeliska armén den väg som leder norrut från Nuaman mot Jerusalem.
Därmed nekades byborna tillgång till Jerusalem, som var deras hälso-, utbildnings och
ekonomiska center. 1996 tvingades barnen i Nuaman lämna sin skola i byn Umm Tuba, som
tillhör Jerusalem och istället flytta till en skola i byn Al Khas på den ockuperade Västbanken. 2003 blockerades även vägen som går till Betlehem och Västbanken. Blockeringen var ett led i den israeliska regeringens planerade murbygge.[3] För tillfället består muren av taggtråd och på byns odlingsmark kryllar det av grävmaskiner som har fullt upp med att bygga en checkpoint. Idag består checkpointen av några soldater i en jeep, som bestämmer om människor får passera eller inte. Som folkbokförda på de ockuperade palestinska territorierna ska Nuamans invånare kunna passera checkpointen utan problem, men i realiteten blir de trakasserade där varje dag.

Iklädd Din blå och vitrutiga skoluniform
går Du försiktigt den dammiga vägen fram
Du vet
att efter nästa krök
kommer soldaterna att vara inom synhåll
och Du saktar ytterligare in på stegen
Solen steker obarmhärtigt
Din rädsla
och tvingar Dig
att närma Dig öppningen i det provisoriska taggtrådsstängslet
Från militärjeepen hörs musik
och på sitt språk
uppmanar soldaten
Dig och Dina vänner
att dansa för honom
Förödmjukelsen ligger tung över Dina späda axlar
när Du inser
att lyda
är Ditt enda sätt att komma till skolan
På andra sidan öppningen i taggtrådsstängslet
börjar Du springa
bort från förlöjligande,
bort från förtryck,
bort från det hem
som blivit Ditt fängelse

Genom att isolera byn och förhindra samt försvåra för dess invånare att ta sig till såväl Israel som de ockuperade palestinska områdena har Israel påbörjat en systematisk utfrysning av människor som i generationer har bott på den mark där den israeliska regeringen nu planerar att utöka den illegala bosättningen Har Homa. Enligt Genèvekonventionen är det nämligen förbjudet att som ockuperande makt annektera samt bygga på och förflytta civila till ockuperat område.[4] Har Homa började byggas år 2000, efter att israeliska myndigheter bränt ner den sista skogen i Betlehemsdistriktet. Bosättningen som har 30 000 invånare kommer att tillsammans med muren skärma av Betlehem från Jerusalem.[5] För att få bröd på bordet tvingas många av Nuamans invånare att arbeta med husbyggnation i Har Homa. Bosättningen har alla faciliteter, emedan sophämtningen i Nuaman inte sköts och dess invånare förbjuds vid vissa tillfällen att ta in mat i byn, då detta ses som att illegalt importera mat i Israel. I samband med murbygget har också elektriciteten och vattentillförseln skurits av i perioder upp till två

veckor.

Hur länge orkar en människa leva som fånge i sitt eget hem? Byborna vet dock att straffet är hårt gentemot dem som bryter mot ”fångvaktarens” regler. 16 december 2005 var Mahmud och Da’ud Shawarma från Nuaman på väg till Jerusalem. De stoppades av gränspolisen som anklagade dem för illegalt uppehälle i Israel. Mahmud vägrade att följa med till polisstationen. Flera timmar senare återfanns han, fastbunden vid sin åsna, svårt slagen och medvetslös. Fem dagar senare dog han, utan att ha återfått medvetandet. Kvar i Mahmuds hus på den eftertraktade marken på en kulle mellan Jerusalem och Betlehem bor hans änka och åtta barn i en tillvaro där varje dag är en kamp för överlevnad.[6] En kamp för bröd på bordet och en kamp för att kunna känna mänsklig värdighet i det hem som blivit ett fängelse.

/Madeleine Dahl,
ekumenisk följeslagare i Betlehem

Dikterna i artikeln är baserade på samtal med bybor samt med företrädare för den israeliska fredsorganisation Ta’ayush som arbetar i byn.

* Jag arbetar för Sveriges Kristna Råd (SKR) som Ekumenisk Följeslagare inom Kyrkornas Världsråds Ekumeniska

Följeslagarprogram i Palestina och Israel: EAPPI, (Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel). De synpunkter/reflektioner som uttryckts här ovan är helt och hållet personliga och inte nödvändigtvis ett uttryck för vad min arbetsgivare; Sveriges Kristna Råd eller Kyrkornas Världsråd ställer sig bakom. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig; (dahl_madeleine@hotmail.com), och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Emanuel Furbacken (emanuel.furbacken@skr.org) eller Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org).

"Genom EAPPI befinner sig människor från olika delar av världen i Israel och Palestina för att stödja de som arbetar för en rättvis fred"
Kyrkornas Världsråd driver det internationella projektet:Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI). Initiativet har tagits efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem. Programmet syftar till att genom internationell närvaro försöka dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, främja respekten för folkrätten och höja omvärldens medvetenhet om vad som sker. Kring den svenska insatsen i projektet, kallad SEAPPI, har ett tiotal kyrkor och kyrkorelaterade organisationer gått samman med Sveriges Kristna Råd som huvudman.

---

[1] http://www.btselem.org/English/Jerusalem/Legal_Status.asp

[2] http://al-nueman.tripod.com

[3] http://al-nueman.tripod.com

[4] http://www.icrc.org

[5] Palestine and Palestinians 2005:186

[6] http://al-nueman.tripod.com

Andra bloggar om: konflikt, fred, israel, palestina, muren, betlehem, checkpoint

Nedräkning

Om lite drygt två veckor är det precis ett halvår kvar till min prästvigning. Så jag har roat mig med att leta efter ett bra verktyg för att ha en nedräknare här på bloggen. Som ni ser i högerspalten har jag hittat ett men särskilt snyggt är det inte. Har hittat ytterligare några men de var inte bättre. Tips mottages tacksamt. Så länge kan man fult med funktionellt räkna hur länge det är kvar, just nu 204 dagar, 10 timmar och 28 minuter...

[Uppdatering] Äh, det verkar ju inte funka. Ser bra ut när jag kollade på "preview" men nu syns inte själva nedräkningen. Som sagt, tips, snälla...

Äntligen studentrabatt på sl?

Frågan om studentrabatt på sl-kortet har varit på dagordningen länge för studentkårerna i Stockholm. Såväl stockholmskårernas samarbetsorgan SSCO som Stockholms universitets studentkår har länge jobbat aktivt med frågan, och planerar även att driva frågan hårt inför valet. Nu verkar det som det börjar röra på sig - DN skrev igår om att politiker från flera partier i sl:s styrelse är öppna för att diskutera frågan, och flera partier, däribland (s), har ännu inte bestämt sig.
Kanske kan samma sak hända med sl-rabatten som med studiemedlet, gå från en liten fråga som drivs utan uppmärksamhet till att plötsligt bli en viktig fråga för flera mindre partier och därmed hamna på den politiska dagordningen. För stockholmsstudenternas skull är det bara att hoppas på det, och önska lycka till i kampanjandet.

Andra bloggar om: politik, studenter, sl, kollektivtrafik, studentrabatt

Slopad gräddfil ger bredare rekrytering

I går beslutade regeringen - vilket presenterades på DN debatt av Leif Pagrotsky och Lena Hallengren - om nya regler för antagning till högre utbildning. De viktigaste förslagen är dels förändrade regler kring konkurrenskomplettering, dels att vissa ämnen, som språk och matematik kan ge meritpoäng i antagningen.

Förändrade regler kring konkurrenskompletteringen har varit nödvändigt länge, eftersom betygsinflationen varit enorm i princip hela tiden sedan systemet infördes. Problemen kring antagningen på exempelvis läkarprogrammet är välkända, där lottning tillämpas i princip i varje antagning då en så stor grupp har 20,0 - 75% av dem har konkurrenskompletterat. I tillträdesutredningens betänkande som kom 2004 föreslogs helt slopad konkurrens­komplettering, men nu har man alltså valt en annan modell. En ny kvotgrupp införs där de med kompletterade betyg bara konkurrerar med varandra, medan de med "rena" betyg finns i en egen grupp. De som söker på "rena" betyg kommer dessutom ha större chans att komma in, då platser kommer att flyttas från "kompletteringsgruppen" till den "rena" gruppen.

Jag tror att det här är helt rätt väg. Konkurrenskompletteringen har blivit ett stort problem, men det är inte den i sig som är problemet. Det finns dessutom viktiga poänger med den. Tanken från början var att de som av olika skäl inte velat eller kunnat prestera sitt bästa i gymnasiet ska få en ny chans senare i livet - inte att elever ska taktikvälja kurser och sedan gå ett fjärde år på komvux för att ta sig in på vissa program. Ett sådant planerande och taktikväljande görs lättast av den som har studievana och har koll på vart man vill, och mycket riktigt utgör också elever med akademisk bakgrund en större andel av dem som antas till högskolan med konkurrenskompletterade betyg. Genom att strypa antalet platser som kan sökas med sådana betyg stoppas de stora poängerna med taktikläsning och systematiskt komvuxstuderande, men fördelarna för de som verkligen behöver det finns kvar. Naturligtvis ska det fortfarande vara möjligt att läsa ämnen man inte fått godkänt i, men jag tror också att det är bra att det fortfarande ska gå att kunna läsa upp betyg. Inte minst för den som tror att det är omöjligt att läsa på högskolan, att den inte får plats där, kan en möjlighet att först läsa på komvux vara ett sätt att prova studier och att det faktiskt kan gå. Kanske kan konkurrenskompletteringen nu bli det som den var tänkt att vara – en väg in i högskolan för den som inte har andra möjligheter.

När det gäller den andra nyheten, meritpoäng för språk och matematik, så gillar jag det också. Ämnen som kräver mycket ska också ge utdelning – jag tror att de ämnena ger en faktisk förbättrad förberedelse för högre studier, och då är det bra att det också märks i antagningssystemet. Även denna reform föreslogs i tillträdesutredningen, men i en annan form.

Ett bra antagningssystem ska ta hänsyn till många aspekter och det kan aldrig bli perfekt. Men jag tror att det går att välja vilka aspekter som ska vara viktiga, och en av de viktiga är att ytterligare bredda rekryteringen. I den frågan är det här verkligen ett steg i rätt riktning. Samtidigt räcker det inte med att bredda rekryteringen. Om högskoleutbildning verkligen ska bli en möjlighet för alla, måste också förutsättningarna finnas för att genomföra sin utbildning, klara sig bra, må bra under tiden och få ett jobb efteråt. Vi har tagit steg efter steg för en breddad rekrytering, och är på god väg att öppna högskolan för fler. Nu behövs mer och tydligare arbete för att se till att människor med icke-akademisk bakgrund också stannar i högskolan, slutför sin utbildning och får jobb efteråt i samma utsträckning som studenterna med akademikerföräldrar. Det är nästa viktiga steg i arbetet för en öppen högskola.

Andra bloggar om: politik, utbildning, antagning, regeringen, betyg

Dags att dissa fotbollen för Idaho

Ikväll är det läge att dissa fotbolls-vm eller ladda videon. Svt visar nämligen kultklassikern På drift mot Idaho (My own private Idaho) från 1991 av Gus van Sant. 15 år före Brokeback drar Keanu Reeves och River Pheonix ut på nån sorts sökande efter friheten, sig själva, kärleken och varandra. Det är vackert, märkligt, osammanhängande men fantastiskt. Missa inte! svt2 kl 22.30 ikväll.

Jobben kommer - till akademiker

Ekot rapporterar idag att antalet nya jobb är rekordstort, sedan nyår har 300 000 nya jobb anmälts till arbetsförmedlingen vilket är den högsta siffran sedan 1990. Samtidigt sjunker inte arbetslösheten i samma takt. AMS-chefen Bo Bylund säger att det beror på att det framför allt är nyutexaminerade som får jobb, och studenter som läst någon extra termin i väntan på jobb. Till hösten minskar utbudet av arbetskraft, och då kommer antagligen arbetslösheten minska snabbare, menar Bylund.

Det här är goda nyheter, även om det såklart vore ännu bättre om arbetslösheten sjänk snabbare. Samtidigt är det ett tydligt tecken på det som socialdemokraterna - och inte minst s-studenter - hävdat länge: utbildning lönar sig. Det är en bra investering för både samhället och individen att skaffa sig en utbildning. Och vi behöver mer utbildad arbetskraft, inte mindre. Ofta hävdas från borgerligt håll att utbyggnaden varit för snabb och att akademikerarbetslösheten är ett stort probelm och ett starkt argument mot ytterligare utbyggnad. Dagens statistik pekar på det precis motsatta. Akademikerna får jobb först när de kommer. De stora arbetslöshetsproblemen i vårt samhälle handlar inte om akademikerna, det handlar om ungdomar och människor med utländsk bakgrund eller namn som inte klingar svenskt. Det är där de stora insatserna måste göras, inte bland akademiker som redan har den starkaste ställningen på arbetsmarknaden.

Andra bloggar om: utbildning, politik, arbetslöshet, ams, statistik

Gotlandsbiljett bokad

Så, nu har jag sällat mig till skaran som ska till Visby under Almedalsveckan. En kortare tur i år än förra året, söndag - onsdag morgon blir det. Sedan ska jag nämligen på forskingskonferens i Sigtuna och presentera min d-uppsats (finns att läsa här, länk i högerspalten). Även om det inte blir så långt ser jag mycket fram emot några dagars minglande, lyssnande, diskuterande, och - förhoppningsvis - solande. Hoppas få träffa en del av er bloggläsare där!

I helgen bär det av till Mariefred (och sedan ålandskryssning!) för avslutning med sfs styrelse. Lite sorgligt men kul ska det bli!

Utbildning straffbart?

Idag presenterades rapporten Utbildning straffbart? av SACOs studentråd, Uppsala studetnkår, Umeå studentkår och Stockholms universitets studentkår. Det är en genomgång av de sociala trygghetssystemen och hur de fungerar - eller snarare inte fungerar - för studenter.
I ett pressmeddelande säger Uppsala studentkårs vice ordförande Martin Hofverberg:

- Studenter har svårare att vara sjukskrivna, vi har svårare att få a-kassa och får i många fall sämre pensioner för att vi väljer att studera, säger Martin Hofverberg. En seriös satsning på högre utbildning måste också innehålla förbättrade ekonomiska och sociala villkor förstudenterna.

Hela rapporten finns här.
Jag har skrivit om studenters sociala situation tidigare:
Social trygghet för studenter?
Studenter i föräldraförsäkringsfälla
Var femte student fattig


Andra bloggar om: utbildning, studiemedel, studenter, politik, socialförsäkringar

Conan har koll på det väsentliga i fildelningsdebatten

Conan the Librarian, en av de bästa populärkulturbloggarna i Sverige - i alla fall om film - har satt ner foten i feldelningsdebatten. Missa inte Den enda lösningen på fildelningseländet.

Bollen måste dö!

Ni har väl inte missat bästa fotbollslåten? Morgonpasset i p3 har - efter lyssnaromröstning - utsett Timo Räisänens "Bollen måste dö" till sin officiella VM-låt. Men en sån låt kan till med jag gilla fotbolls-VM lite... Lyssna och njut!

Andra bloggar om: fotbolls-vm, musik, p3, räisänen, vm-låt

S-studenter vill ha kvalitetsmål för högre utbildning

Så är s-studenters kongress i Linköping över, och den som vill ha en snabb sammanfattning rekommenderas kongressbloggen. I vanlig ordning antog kongressen några uttalanden, varav ett är särskilt intressant - att s-studenter ska formulera ett kvalitetsmål för den högre utbildningen, som ska komplettera regeringens mål att 50% av en årskull ska påbörja högre utbildning innan 25 års ålder.
Uttalandet lyder som följer:

Kvantitetsmålet, det vill säga att 50 procent av en årskull skall ha påbörjat högskolestudier före 25 års ålder, har varit och är alltjämt ett viktigt verktyg för att se till att fler studenter med icke-akademisk bakgrund kommer in på högskolan.

Detta kvantitetsmål måste dock kompletteras med ett kvalitetsmål, för att inte vissa studenter ska missgynnas i högskolan. De utan akademisk bakgrund är de som också drabbas hårdast av att kvaliteten är låg eller skiljer sig åt mellan olika högskolor.

Socialdemokratiska studentförbundet kommer därför under det närmaste året att arbeta med att ta fram en definition av ett socialdemokratiskt kvalitetsmål för högskolan. Det kan till exempel handla om hur väl lärosätena lyckas med mångfalden, andelen disputerade lärare på högskolorna, antalet studenter per lärare samt hur resurstilldelningssystemet ska se ut.

Detta mål ska sedan drivas av studentförbundet gentemot socialdemokratiska arbetarepartiet samt i övrigt opinionsbildande arbete.

Uttalandet bygger (åtminstone delvis) på en motion som antogs av kongressen, inskickad av min klubb Laboremus och ursprungligen skriven av Kajsa Borgnäs som också valdes in i Studentförbudets styrelse under kongressen. Jag tror att det är ett väldigt bra steg för att röra sig bort från det ensidiga och ibland enfaldiga "kvalitet mot kvantitet"-perspektivet som fortfarande dominerar debatten om utbildningskvalitet. Kvantitet är inte en motsats till kvalitet, men ibland blir det väldigt otydligt vad utbildningskvalitet egentligen innebär, och jag tror inte alls heller att alla är överens om det. Det går inte att räkna så enkelt som antalet kronor per student - en utbildning med hög kvalitet innebär att det finns välutbildade, pedagogiska och duktiga lärare med tillräcklig undervisningstid men också engagemang för studenterna, att ingen student blir missgynnad, osynliggjord eller trackasserad, att det finns utrymme för reflektion och kritiskt tänkande såväl som personlig utveckling inom och bredvid studierna, att det finns en verklighetsanknytning och koppling till arbetsmarknaden, att det finns forskningsanknytning och att kurserna innehåller en mångfald av perspektiv. Bland mycket annat. Jag ser mycket fram emot s-studenters kvalitetsmål och tror att det - särskilt om de lyckas i sin påverkan gentemot moderpartiet - kan betyda mycket för debatten om utbildningens kvalitet.

Förutom detta uttalande antog man också uttalanden om att USA ska lämna Irak, om kriminalisering av sexköp i hela EU samt om en omprövning av upphovsrättslagen. Det sistnämnda till stort förtret för kongressbloggaren Joel Malmqvist, som mycket surt kallade det ett "piratkramaruttalande". Den som vill ha mer konkret piratbashing rekommenderas hans inlägg Lås in piraterna.

Andra bloggar om: politik, utbildning, utbildningskvalitet, kongress, s-studenter

Gästblogg: Se människan

Min goda vän Madeleine Dahl befinner sig i Betlehem som ekumenisk följeslagare. Hon kommer med jämna mellanrum de närmaste månaderna att skriva artiklar för publiering i Sverige, och några sådana kommer jag publicera som gästbloggar här hos mig. Det här är den andra artikeln, den första finns här. Den som vill publicera något som Madeleine har skrivit eller komma i kontakt med henne kan maila på dahl_madeleine@hotmail.com.

I Betlehem, där Gud en gång blev människa, görs idag människor till något annat än människor. I den stad där kärlek och försoning föddes på strån i ett stall föds idag istället hat och förtvivlan intill murens tjocka väggar.
Det sägs att det bästa sättet att göra en människa till ens fiende är att göra henne till något annat än en människa. I Checkpoint 300 vid infarten till Betlehem sker detta varje dag. Chekpoint 300 är en av de över 600 checkpoints, som byggts på palestinsk mark. Checkpointen, som av den israeliska försvarsmakten kallas terminalen, stod klar i november 2005 och anses vara en av de modernaste i sitt slag.
När jag kommer dit en torsdagsmorgon strax före fem ringlar sig kön, liksom varje vardag, hundratals meter längs med muren och ut på gatan. Många har köat ända sedan klockan fyra för att säkert hinna till jobbet. Uppskattningsvis möter mig 500 människors oroliga blickar. Checkpointen ska vara öppen 24 timmar om dygnet, men när jag frågar en soldat varför de inte har öppnat än, svarar hon att ”de där inte har tillstånd att vara i Jerusalem före fem på morgonen”.
Det är mycket komplicerat att få tillstånd att åka till Jerusalem. För det första får man inte vara kriminellt belastad. Sedan måste man ha en speciell orsak, oftast hälso- eller arbetsrelaterad. Redan vid ansökan om tillståndet börjar vägen till att bli något annat än människa. Långt från Betlehem, i ett plåtskjul mitt ute i ingenstans, köar människor i hettan för att få tillstånd att besöka en stad som ligger endast 10 minuters bilfärd bort. Tillstånden utfärdas för maximalt tre månader och ofta händer det att många nekas.
Så öppnas slutligen den lilla gallerdörren i muren. Det hela påminner mig om djur som förs till slakt. En efter en förs de palestinska arbetarna genom järnsnurran och visar upp sitt tillstånd för den avpersonifierade israeliska soldaten bakom färgat skottsäkert glas. Därefter börjar en i bästa fall 45 minuters lång väntan för att komma till kontrollpunkt två. Kontrollpunkt nummer två är en mycket känslig metalldetektor. Alla, d.v.s. alla palestinier, tvingas ta av sig skärp, skor, ja allt som kan tänkas innehålla metall. Ofta får de gå flera gånger tills de till slut har tagit av sig allt som orsakar pipandet. Förödmjukelsen är stor när en man inser att det är hans jeansknappar som gör att det piper. Resolut klipper han bort dem och kan äntligen gå igenom. Ovanför hans och de hundratals andras huvuden går soldater och patrullerar med sina maskingevär. Där är inte lätt att känna sitt människovärde.
På andra sidan metalldetektorn finns en skylt som indikerar ”specialbehandling”. Särskilt misstänkta eller människor som opponerat sig mot soldaternas agerande får gå in genom dörren, som bär denna skylt. En kvinna berättar att det räckte att hon frågade en av de skrikiga kvinnliga soldaterna om hon inte kunde tala med lite mindre bokstäver. Väl inne i rummet låstes alla dörrar och hon var ensam, sånär som på soldaterna som patrullerade ovanför hennes huvud. Efter ett tag hördes plötsligt ett låsljud och hon förstod att hon skulle gå ut genom den dörr, varifrån ljudet kom. Proceduren upprepades en gång till tills hon slutligen kom in i ett rum av betong. Det är där bomben som hon misstänktes ha med dig skulle kunna detonera.
Det finns också andra former av specialbehandling. De är inte en del av checkpointens utrustning. De är en del av soldaternas förmåga att göra palestinierna till något annat än människor. Jag fick bevittna en sådan denna torsdagsmorgon strax före klockan sju. En ung palestinier på väg till sitt jobb i Tel Aviv hade köat i ungefär en timma, innan han nu äntligen kommit fram till metalldetektorn. Plötsligt kommer en turistgrupp eskorterad av en soldat. Soldaten tvingar alla att backa, varefter han släpper förbi turistgruppen. Den unge palestiniern upprörs över detta och ifrågasätter soldatens handlande. När den unge palestiniern äntligen kommit igenom metalldetektorn och står och köar för den sista kontrollpunkten, där id-kort och tillstånd noggrant kontrolleras, börjar soldaten knuffa honom. Sekunden senare brottar soldaten ner honom och tar strypgrepp. Den unge palestiniern gör knappt något motstånd, medan soldaten vrider bak hans armar, sätter på handklovar och därefter vrider ytterligare tills jag kan höra ljud av ben som knäcks. Den unge palestiniern förs till ett bakre rum och när jag frågar soldaterna vad som händer får jag svaret: ”det har inte du med att göra”, varpå jag kastas ut ur checkpointen.
Jag tänker att på samma gång som checkpointen gör palestinier till något annat än människor i soldaternas ögon, så gör den också soldaterna till något annat än människor i palestiniernas ögon. Att varje dag definieras som en potentiell terrorist och att varje dag se den andre som en sådan föder inte försoning. Den anordning som ska förhindra palestinier att utföra hatdåd i Israel stegrar istället hatet på båda sidor.
Efter att ha tvingats släppa den unge palestiniern med blicken möter jag rädslan i den unge soldatens ögon och ser plötsligt något annat. Jag inser att den stora utmaningen i denna och vid alla andra checkpoints är att se att offret inte är så olik förövaren, att alla är människor. Men insikten förutsätter ett val: du kan sänka blicken eller du kan höja den.
Mitt morgonskift är slut. Jag vandrar eftertänksamt tillbaka genom checkpointen. På muren har den israeliska turistinformationen hängt en skylt, som säger mig att än dröjer det länge innan de mångas blickar höjs och ser människan i den andre. Skylten välkomnar mig till Betlehem med orden ”Frid vare med dig”. Hånfullt ekar de i mitt huvud när jag går ut genom muren och tänker på den ofrid som råder varje morgon vid checkpoint 300 i Betlehem.

/Madeleine Dahl, ekumenisk följeslagare i Betlehem

Andra bloggar om: betlehem, fred, konflikt, israel, palestina

S-studenter kongressar och bloggar

Socialdemokratiska studentförbundet är samlat till kongress i Linköping. Själv är jag kvar i Uppsala - dags för nya krafter att ta vid från Laboremus sida, jag har varit ombud de senaste två åren. Däremot tänkte jag i klassisk föredetting-stil ansluta till kongressfesten imorgon kväll.

Den som vill följa kongressen kan antingen göra det via webbtv, eller - vilket rekommenderas varmt - via kongressbloggen som främst sköts av Joel Malmqvist.

Alternativ VM-rapportering

Alltid lika intressanta och läsvärda (om än inte alltid så lättillgängliga) Petra är på vift igen, tillbaka i Berlin och bloggen är igång. Räkna med lite andra perspektiv på Berlinrapporterna från henne, som i det här inlägget: VM Für Alle! Men inte överallt... om hatbrott och rasistiska gränser i Berlin.

Litet lästips om högskoleutbyggnaden

Apropå gårdagens inlägg: på unt debatt skriver idag s-studenters ordförande Magdalena Streijffert och Laboremus ordförande Marika Lindgren-Åsbrink om högskoleutbyggnaden och den eventuella motsättningen mellan kvalitet och kvantitet. De skriver bland annat:

Diskussionen om kvalitet i den högre utbildningen blir ofta förenklad. Det är vanligt att kvalitet sätts i motsatsställning till kvantitet och tillgänglighet. Detta är ett missförstånd som inte tjänar någon. Sverige är enligt SCB det land i världen som satsar mest pengar på forskning och utbildning per invånare. Sverige är också det land som satsar näst mest resurser i världen per högskolestudent.

Överger regeringen 50%-målet?

I helgen sa utbildningsminister Leif Pagrotsky till ekot att regeringen nu överger – eller skjuter upp – det såkallade 50%-målet, alltså att 50% av en årskull ska ha påbörjat högre studier innan de fyller 25 år. Målet har varit centralt i regeringens utbildningspolitik och har varit viktigt för utbyggnaden av högskolan det senaste decenniet. Anledningen till kursändringen är demografisk – de enormt stora barnkullarna från det tidiga 90-talet tar snart studenten, och då skulle det krävas 40 000 nya platser för att behålla dagens nivå (45-46%), ännu mer för att ytterligare öka andelen.

Egentligen tror jag inte att det kommer att bli särskilt stor skillnad. Det handlar mest om att anpassa politiken till verkligheten. Jag är i princip ett stort fan av 50%-målet – att högre utbildning finns tillgänglig för många är centralt i en välfärdsstat som håller på att ställa om till att bli ett kunskapssamhälle. Vi behöver mer utbildning i Sverige, inte mindre. Men det kommer att vara omöjligt att bygga ut högskolan i den takt som skulle krävas för att uppnå 50%-målet medan 90-talisterna pluggar. Det här kommer dessutom att ske ungefär samtidigt som 40-talisterna i högskolan går i pension, vilket särskilt inom hum/samområdet kommer att leda till akut lärarbrist.

Det viktiga är att regeringen inte ger upp ambitionen att många ska få tillgång till högre utbildning. Utbyggnaden fortsätter, om än kanske med lite lägre takt än tidigare. Det är fortfarande stor skillnad på alliansens utbildningspolitik och den socialdemokratiska. Alliansen vill inte bara avstå från utbyggnad utan dessutom minska antalet platser. Sverige skulle bli ett av få länder i Europa där utbildningsnivån i befolkningen sjunker och andelen högskoleutbildade minskar. Alliansens högskola är en elitutbildning för få.

90-talets barn drabbades av nedskärningar hela sin skoltid. De ska inte behöva drabbas av att möjligheterna att läsa vidare minskar när de blir 19-20 år. Samtidigt måste kvalitetssatsningar till i högskolan för att utbyggnaden inte ska bli en utarmning. Kvalitet och kvantitet är inte enkla motsatser, en högskola med plats för många innebär en högskola med mångfald i många aspekter, i sig en tillgång. Men de satsningar som görs på högskolan måste finansieras, helst i ett nytt system för utbildningsfinansiering som inte är lika styrd av studieresultat som idag. Med en stabilare finansiering – och högre totalbudget - tror jag att det är fullt möjligt att fortsätta utbyggnaden med bibehållen kvalitet.

Andra bloggar om: utbildning, pagrotsky, högskolan, politik, student

Uppsatsen om Sex and the city - äntligen upplagd för läsning

Hastigt och lustigt har jag fått veta att jag ska vara med på ett uppsatsseminarium med min nu ett par månader gamla d-uppsats i religionssociologi i veckan. Därmed har jag äntligen fått ändan ur vagnen och fixat de sista språkliga grejerna, och nu finns den i färdigt skick på en länk här på sidan, vilket jag utlovade för väldigt länge sedan. Innehållet i den har jag presenterat tidigare, då skrev bland annat så här:

Min uppsats går under arbetsnamnet "Frigörelse inom normerna" och är en d-uppsats (10p) i religionssociologi, inom fältet Media, Religion, Kultur. Jag har gjort gruppintervjuer med tjejer (runt 24-27 år, de flesta) som tittar på Sex and the city, om hur de uppfattar programmet och kopplar ihop det med egna erfarenheter och värderingar kring relationer, sexualitet och kön. Inom religionssociologin finns det en del forskning kring populärkultur och meningsskapande, där man menar att media och populärkultur i olika former kan fungera som ett verktyg eller en plats för människors identitets- och meningsskapande, och på så sätt fylla (i vid mening) religiösa funktioner. Min tes är att de olika värderingar, normer och historier om kärlek, sex och relationer tillsammans fungerar som en övergripande berättelse eller meningssystem som individer tolkar sina egna erfarenheter av kärlek och relationer utifrån. I den berättelsen finns också en hel del uppfattningar om kvinnor och män. Sex and the city - liksom naturligtvis många andra program, filmer, tidningar o.s.v. - kan fungera som en tolkningsnyckel eller verktyg för att göra såna tolkningar.

Själva pdf:en är sådär snygg, det är någon extra sida här och var och sidnumreringen syns bara delvis. Men själva texten verkar finnas med i sin helhet i alla fall.
När jag ändå var igång har jag lagt upp min gamla b-uppsats om lidandets problem i Lilja 4-ever. Min c-uppsats om Douglas Coupland roman Girlfriend in a coma har jag än så länge bara abstract till, men den kommer i sin helhet också, såsmåningom.

Andra bloggar om: uppsats, sexandthecity, populärkultur, tv, religionssociologi

Må vinden vara din vän - KG avtackad

"Må vinden vara din vän" var temat på KG Hammars avskedspredikan och avtackningsgudstjänsten i Uppsala Domkyrka idag. Domkyrkan var nästan full - c.a 1200 personer - och där fanns både vanliga uppsalabor, kyrkfolk ditresta och från stan samt fingäster som Göran Persson och Anitra Steen.

KG pratade om att göra vinden - den heliga anden som står i centrum på pingstdagen - till sin vän, och låta förändringar, förnyelse och fördjupning genomsyra våra liv. Vi måste öppna oss för att vi inte kan styra över allting utan förändringar måste få ske om det ska finnas liv.

Efter själva gudstjänsten blev det officiell avtackning och därefter kyrkfika i solen och blåsten på domkyrkoplan för alla gudstjänstbesökare. Väldigt hög "alla-var-där"-faktor för den som är i kyrksvängen, kan jag meddela...

KG har bestämt avböjt alla presenter. Däremot uppmuntrar han att ge ett bidrag till olivträdsodling på Västbanken via Lutherhjälpens gåvopostgiro 90 02 56-9, skriv "KG" i meddelanderaden.

Gudstjänsten finns på sr.se (ljudfilen finns i en vecka) och ett fint bildspel finns hos unt.

KG Hammar avskedspredikar idag

Idag kl 11 avskedspredikar KG Hammar i Uppsala Domkyrka. Gudstjänsten sänds i p1 direkt och går att lyssna på i efterhand också. Läs mer på svenskakyrkan.se och sr.se.

Bloggblogg - sommarjobb påbörjat

Som framgår av min presentation här brevid har jag fått sommarjobb (till slut - jag har fått några oroliga frågor från bloggläsare). Sedan igår jobbar jag inom kriminalvården, i köket på häktet i Uppsala. Jag ser fram emot en spännande sommar i en verksamhet som är helt ny för mig, och en del av samhället som jag inte känner till så väl.

Just nu är jag trött eftersom jag är lite ovan vid att jobba heltid, men snart ska jag nog orka blogga i fullfart igen. Det kommer såklart inte bli några snaskiga detaljer om intagna på häktet (jag jobbar precis som alla andra under sträng sekretess) men däremot säkert - så småningom åtminstone - mer generella kriminalpolitiska reflektioner. Om inte annat så går ju mycket av mitt politiska engagemang i studentvärlden i dvala hela sommaren, och då blir det nog mer bloggat.