Så är det premiär för min alldeles egna blog... Har tänkt använda den för att kommentera stora och små händelser i politiken och samhället, livet och kulturen.
Vaknade imorse av ekots referat om konjunkturinstitutets rapport, beställd av Svenskt näringsliv och tjänsteföretagsorganisationen Almega, om hur mycket pengar staten skulle tjäna och hur många jobb som skulle skapas om man införde pigavdrag, alltså lät människor göra skatteavdrag för städning, barnpassning och andra hushållstjänster. I rapporten som presenteras på DN Debatt presenteras Finland som det positiva exemplet och man menar att 10 000 nya jobb är det minsta man kan förvänta sig. Problemet skulle enligt artikeln vara " ideologiskt motstånd", något man tror sig kunna övervinna genom en argumentation om hur detta skulle bli till vinst för statsfinanserna. Dessutom skulle deta ge jobb till många som idag står utanför arbetsmarknaden (=invandrare) vilket gör att man nästan beskriver det som en integrationsåtgärd.
Är det den integrationen vi vill ha - att staten subventionerar att invandrarkvinnor städar den svenska medelklassens hem? Och är det den jämställdheten vi vill ha - att arbetarkvinnorna städar så att kvinnor i medelklassen får göra karriär medan deras män alltjämt slipper ansvar?
Det "ideologiska motstånd" som Ulf Lindberg på Almega beskriver handlar inte om någon tjurskallig dröm tillbaka till ett industrisamhälle där tjänstesektorn inte var utvecklad, eller någon rabiat sur-feminism. Det handlar om klassisk socialdemokratisk klassanalys, dessutom uppdaterad med en analys baserad på kön och på etnicitet.
Varför ska skattebetalarnas pengar gå till att subventionera medel- och överklassens städning? Resurser som skulle kunna användas i hemtjänsten, skolan, omsorgen eller utbildningsväsendet vilka alla är betydligt viktigare att prioritera. Vi vet alla dessutom vilka som skulle utföra städningen - nästan bara kvinnor, och antagligen en stor del av dem som redan är marginaliserade i vårt samhälle på grund av klass och/eller etnicitet. Att utföra "reproducerande" arbetsuppgifter i en annan människas hem kommer aldrig bli samma sak som att utföra andra tjänster utanför hemmet. Det sätter människor i en beroendeställning och hur mycket vi än vill "uppvärdera" vissa uppgifter kommer det inte att ta bort den segregering och över- och underordning som det kommer leda till. Vem städar hemma hos pigan?
Det är också tveksamt om det verkligen skulle fungera så bra som Almega hoppas. Det är svårt att göra en svart sektor vit, och även om det skulle bli lite billigare än nu med ett avdrag, skulle det behövas rejäla subventioner alternativt dumpade löner om man skulle komma i närheten av de svarta lönerna. De positiva effekter som man sett i Finland är också uppenbarligen en källa till olika tolkningar - 700-900 nya jobb till en kostnad på c:a 850 miljoner. Ganska dyra jobb jämfört med de ams-åtgärder som Almega dissar...
Pigadrag är ett otyg som framför allt Almega (som ju är de som kommer tjäna mest på att införa dem) lobbar allt de kan för, än så länge inte särskilt framgångsrikt. I Almedalen förra året blev de utsedda till årets lobbyister och de har verkligen lyckats få "spinn" på frågan, dock utan så stort politiskt genomslag än.
Känner stor stolthet över mitt studentförbund (www.s-studenter.se) som på kongressen i Uppsala nu i juni som tog kraftig ställning mot pigavdrag, och för vår partiledning som faktiskt också håller stånd mot tjänstelobbyn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar