måndag, juli 10, 2006

Church of England välkomnar kvinnor som biskopar

Den anglikanska kyrkan i England sa i helgen ja till att tillåta kvinnor att bli biskopar, när deras General Synod (motsvarande kyrkomötet, alltså nationellt högsta beslutande organ) samlades i helgen, skriver kyrkans tidning.

Kvinnor har kunnat vara präster i Church of England i tio år, men kvinnor som biskopar har inte accepterats tidigare. Beslutet nu innebär att man enats om att det inte finns några teologiska problem med kvinnor som biskopar, däremot kommer det att ta ett tag innan regler och ordningar skrivits om. Dessutom lär det dröja ytterligare innan det finns tillräckligt meriterade kvinnor eftersom bara tio år gått sedan den första kvinnan vigdes. I Sverige dröjde det nästan 40 år efter att de första kvinnorna vigdes 1960 till Christina Odenberg blev biskop i Lund 1997.

Förutom att det naturligtvis är ett glädjande besked för engelska kyrkan, kan det sannolikt betyda mycket för resten av den anglikanska kyrkan också. Redan tidigare finns kvinnor som biskopar i anglikanska kyrkan i Kanada, Nya Zealand och USA - där även motsvarande ärkebiskopen är kvinna, nyss valdes Katharine Jefferts Schori till posten. Eftersom Church of England är något av huvudkyrka för anglikanska kyrkan kan beslutet förhoppningsvis spridas, och hjälpa till att befästa kvinnors plats som likvärdiga präster i kyrkor runt om i världen.

Andra bloggar om: , , , , ,

söndag, juli 09, 2006

Almedalen - kortversionen

När jag lämnade Visby i onsdags morse trodde jag att jag kastat in handduken för tidigt och gått innan kaffet och avecen. Nu inser jag att jag - enligt Fredrik Anderssons krönika på Almedalsbloggen - gjorde helt rätt och gjorde en Almedalsweekend. Efter en vecka på resande fot är jag för trött för djupsinniga analyser av almedalens påverkan på demokratin och liknande, det blir en kort sammanfattning istället.

En bunt intressanta seminarier: exempelvis ordfronts om flyktingpolitik med bl a Gustaf Fridolin och Sanna Vestin, SFS politikerdebatt om studiemedlet (även om så väldigt mycket nytt knappast framkom) och den aningens spretiga debatten mellan bl a Gudrun Schyman, Margareta Winberg, Birgitta Ohlsson på push-up-festivalen. Jag halkade också in på en ungdomsförbundsdebatt om vården, där Ung Vänsters Ida Gabrielsson gjorde ett mycket starkt intryck. Har aldrig sett henne live förut - hon var påläst, snabb och duktig, vilket inte kan ha varit lätt bland alla oranga t-shirts i pubiken.

Trevliga bjudtillställningar: SACOs mingel med buffé och vin på hotell almedalen på måndagskvällen - tillställningen var väldigt studentpolitikertät vilket antagligen kan förklaras med att Ludvig Larsson, lobbyist på civilingenjörsförbundet, tidigare ordförande för Uppsala studentkår och SACO studentråd, hade stått för många av inbjudningarna. Trevligt hur som helst. De serverade också årets buffétrend: sill och potatis! På mina tre dagar i almedalen åt jag sill tre gånger. Det mest osannolika bjudet jag hamnade på var en mycket flott middag som en påverkare bjöd till för att diskutera sin fråga. Jag halkade med tillsammans med en god vän med betydligt mer politiskt inflytande än jag, men det var väldigt gott och trevligt. Och intressant som fenomen, det måste jag säga...

Tal: Jag tyckte inte att Persson var sitt bästa, även om det stundtals var riktigt bra. Fler nyheter hade varit roligare, men, men.... Jag gick in i stan tillsammans med ssu, riktigt skoj även om jag kan haja att folk lessnade på deras skanderande efter några dagar. Och nej, jag ropade inte med i ramsan "vi älskar Göran..." Pinsamt tyst om utrikesfrågorna - man tycker ju att temat "se sig själv i andra" skulle vara ganska lätt att sträcka ut lite utanför landets gränser. Även om det är sorgligt kan jag förstå varför Persson inte vill tala om övergreppen i Gaza. Men biståndet? De internationella implikationerna för miljöpolitiken? Även viktiga områden som integration och jämställdhet lyste med sin frånvaro, tyvärr.
Göran Hägglund hörde jag knappt (fastnade hos SACO, se ovan), men var positivt överraskad av mp. Särskilt Peter Eriksson var bättre än vanligt. De gör totalt politiskt självmål med förlsaget om deltids-vårdnadsbidrag, men det kommer ju aldrig gå igenom ändå, får vi hoppas (inte i ett samarbete med s och v i alla fall). Däremot bra om miljön, internationell solidaritet och utrikespolitiken ("med en borgerlig regering hade sverige kunnat vara i krig i irak idag").

Kändisspotting: total. För många för att räkna upp, men jag är barnsligt förtjust i att känna igen folk.

Uteliv: söndagkvällen började på munkkällaren med massa s-studenter, som sedan gjorde misstaget att gå vidae till sossefesten på Hamnplan 5. Den var nämligen på totalt utdöende när vi kom. istället gick vi till beryktade Donner Brunn där jag hamnade med s-studenters ordförande Magdalena, fp-riksdagsmannen Axel Darvik och en folkpartistisk ledarskribent som såg ut att vara ungefär 23 och ett halvt. Väldigt trevligt, men kändes väldigt almedalen. Måndagskvällen var det studentfest utanför muren på södra sidan och på tisdagen grillning hos Almedalsbloggens ena halva strax utanför norderport. Kvällen - och min weekend - avslutades på munkkällaren och ett i bokstavlig mening hett dansgolv (antagligen runt 40 grader) i mycket trevligt sällskap.

Andra bloggar om: , , , ,

torsdag, juli 06, 2006

Bloggblogg - mycket på g

Det har kommit klagomål på att jag inte bloggar. De senaste dagarna har jag varit i almedalen (utan dator) och prioriterat seminarier, tal, mingel, bjudvin och vänner framför bibliotekets datorsal. Nu är jag i Sigtuna och den 5:e internationella konferansen om media, religion och kultur har precis sparkat igång. Rapport kommer snart, jag lovar!

onsdag, juni 28, 2006

Grattis på födelsedagen, bloggen!

Idag fyller min blogg ett år! Skulle kunna göra en lång utläggning om min och bloggens relation under året, men jag avstår eftersom jag inser att allmänintresset nog är lågt. Istället nöjer jag mig med att konstatera att bloggprojektet tagit mer tid men varit mycket roligare och mer givande än jag tänkte mig när jag började. Det kommer nog bli ett åtminstone ett år till. Kanske blir det en del förändringar i upplägget när jag blir vuxen och börjar jobba om sisådär 200 dagar, vi får se.

Mitt allra första inlägg länkade jag till häromdagen, så här kommer istället några andra favoriter från året som gått:
Var finns den kristna vänstern? (juli -05)
Om akademikerarbetslösheten och snedrekryteringen (augusti -05)
Libertasartikel om kyrkan och välfärden (Är vi verkligen sekulariserade, artikel i Libertas, september -05)
Jag är politiskt korrekt - så jag har ingen humor! (december -05)
Prostitution är inte en tjänst bland andra (mars -06)
Slopad gräddfil ger bredare rekrytering (juni -06)

Och så har jag publicerat ett par predikningar också:
2:a i fastan
och påskdagen. Kan redan nu meddela att det ligger en till och väntar, till Kristi förklarings dag (25/7).

Svara på bloggenkät

Bloggläsare och -skribenter uppmanas delta i en bloggenkät:

Bloggen Media Culpa genomför sin andra undersökning av svenska bloggare och bloggläsare och behöver deltagare till sin enkät. Svara på enkäten genom att klicka på länken och uppmana gärna fler att delta: http://www.surveymonkey.com/s.asp?u=956142272223

tisdag, juni 27, 2006

Sist i stafetten?

Jag verkar vara typ sist i världen - eh, bloggosfären, kanske snarare - med att uppmärksamma stafett mot våldtäkt. Men bättre sent än aldrig. skriv på, även om jag generellt är skeptisk till de flesta (rätt meningslösa) namninsamlingar. Men det här verkar genomtänkt, precis som min favoritnamninsamling höjstudiemedlet.nu, still going strong.

Joel har bland andra skrivit bra om stafetten.

måndag, juni 26, 2006

Once again: pigavdrag

Så har pigavdragen dykt upp igen, nu av sossar på DN debatt. Jag trodde faktiskt att den frågan mattats av, men tydligen inte. Jag har ärligt talat svårt att förstå hur den är så livskraftig, och framför allt varför sossar kan gilla den. I artikeln skriver östgötasossarna om att man inte ska "moralisera". Jag tycker inte att det är en fråga om moral i första hand - om man inte anser det som en moralisk fråga att ha en bra fördelningspolitik. Lägga massor med pengar för avdrag för de redan välbärgade, så att de kan få billigare städning är dålig fördelningspolitik helt enkelt.

Jag har skrivit om frågan tidigare, bland annat i mitt allra första blogginlägg för snart ett år sedan. Där finns en längre argumentation i frågan.

Andra bloggar om: , , ,

söndag, juni 25, 2006

Gästblogg: Ditt hem blev ditt fängelse

Min goda vän Madeleine Dahl befinner sig i Betlehem som ekumenisk följeslagare (mer info nedan). Hon kommer med jämna mellanrum de närmaste månaderna att skriva artiklar för publiering i Sverige, och några sådana kommer jag publicera som gästbloggar här hos mig. Det här är den tredje artikeln, de tidigare finns här och här. Den som vill publicera något som Madeleine har skrivit eller komma i kontakt med henne kan maila på dahl_madeleine@hotmail.com.


Vackert belägen på en kulle mellan Jerusalem och Betlehem ligger den lilla byn Nuaman. Byn har 200 invånare som samtliga tillhör familjerna Shawarwa och Darawi. 1967 i samband med sexdagarskriget annekterades byn till Västra Jerusalem och därmed till staten Israel.[1] Invånarna däremot folkbokfördes i den närliggande byn Umm at-Tala, som blev ockuperat palestinsk territorium. Därmed blev Nuamans land israelisk mark emedan deras invånare räknades som bosatta på de ockuperade områdena. Fram till 1992 innebar denna paradox inga problem. Detta år anlände emellertid representanter från den israeliska regeringen till byn och deklarerade att all slags byggnation där var förbjuden. Först då erfor byborna att byn tillhörde Jerusalem. Några försökte ansöka om att bli invånare i Jerusalem, men samtliga nekades. Det blev då uppenbart att Israel ville ha marken, men inte människorna.[2]

Med glädje i blicken
och framtidstro i Dina händer
byggde Du det hus
som skulle vara ett hem
för Dig och den familj
Du just grundat
Med samma händer öppnar Du brevet
som säger
att det hem Du byggt inte får finnas,
att Du inte får finnas där Du är
När bulldozern kommer
och förstör
det som är Din trygghet,
Ditt livs investering,
Din plats på jorden
hjälper Dina händer Dig
att för en stund
dölja den bittra verklighet
som ett liv i ockuperat land innebär
Som vanligt lämnar Du tidigt nästa morgon Din by
för att med de händer
som torkat så många tårar
bygga hem
åt dem
som förstört Ditt

1994 blockerade den israeliska armén den väg som leder norrut från Nuaman mot Jerusalem.
Därmed nekades byborna tillgång till Jerusalem, som var deras hälso-, utbildnings och
ekonomiska center. 1996 tvingades barnen i Nuaman lämna sin skola i byn Umm Tuba, som
tillhör Jerusalem och istället flytta till en skola i byn Al Khas på den ockuperade Västbanken. 2003 blockerades även vägen som går till Betlehem och Västbanken. Blockeringen var ett led i den israeliska regeringens planerade murbygge.[3] För tillfället består muren av taggtråd och på byns odlingsmark kryllar det av grävmaskiner som har fullt upp med att bygga en checkpoint. Idag består checkpointen av några soldater i en jeep, som bestämmer om människor får passera eller inte. Som folkbokförda på de ockuperade palestinska territorierna ska Nuamans invånare kunna passera checkpointen utan problem, men i realiteten blir de trakasserade där varje dag.

Iklädd Din blå och vitrutiga skoluniform
går Du försiktigt den dammiga vägen fram
Du vet
att efter nästa krök
kommer soldaterna att vara inom synhåll
och Du saktar ytterligare in på stegen
Solen steker obarmhärtigt
Din rädsla
och tvingar Dig
att närma Dig öppningen i det provisoriska taggtrådsstängslet
Från militärjeepen hörs musik
och på sitt språk
uppmanar soldaten
Dig och Dina vänner
att dansa för honom
Förödmjukelsen ligger tung över Dina späda axlar
när Du inser
att lyda
är Ditt enda sätt att komma till skolan
På andra sidan öppningen i taggtrådsstängslet
börjar Du springa
bort från förlöjligande,
bort från förtryck,
bort från det hem

som blivit Ditt fängelse

Genom att isolera byn och förhindra samt försvåra för dess invånare att ta sig till såväl Israel som de ockuperade palestinska områdena har Israel påbörjat en systematisk utfrysning av människor som i generationer har bott på den mark där den israeliska regeringen nu planerar att utöka den illegala bosättningen Har Homa. Enligt Genèvekonventionen är det nämligen förbjudet att som ockuperande makt annektera samt bygga på och förflytta civila till ockuperat område.[4] Har Homa började byggas år 2000, efter att israeliska myndigheter bränt ner den sista skogen i Betlehemsdistriktet. Bosättningen som har 30 000 invånare kommer att tillsammans med muren skärma av Betlehem från Jerusalem.[5] För att få bröd på bordet tvingas många av Nuamans invånare att arbeta med husbyggnation i Har Homa. Bosättningen har alla faciliteter, emedan sophämtningen i Nuaman inte sköts och dess invånare förbjuds vid vissa tillfällen att ta in mat i byn, då detta ses som att illegalt importera mat i Israel. I samband med murbygget har också elektriciteten och vattentillförseln skurits av i perioder upp till två

veckor.

Hur länge orkar en människa leva som fånge i sitt eget hem? Byborna vet dock att straffet är hårt gentemot dem som bryter mot ”fångvaktarens” regler. 16 december 2005 var Mahmud och Da’ud Shawarma från Nuaman på väg till Jerusalem. De stoppades av gränspolisen som anklagade dem för illegalt uppehälle i Israel. Mahmud vägrade att följa med till polisstationen. Flera timmar senare återfanns han, fastbunden vid sin åsna, svårt slagen och medvetslös. Fem dagar senare dog han, utan att ha återfått medvetandet. Kvar i Mahmuds hus på den eftertraktade marken på en kulle mellan Jerusalem och Betlehem bor hans änka och åtta barn i en tillvaro där varje dag är en kamp för överlevnad.[6] En kamp för bröd på bordet och en kamp för att kunna känna mänsklig värdighet i det hem som blivit ett fängelse.

/Madeleine Dahl,
ekumenisk följeslagare i Betlehem

Dikterna i artikeln är baserade på samtal med bybor samt med företrädare för den israeliska fredsorganisation Ta’ayush som arbetar i byn.

* Jag arbetar för Sveriges Kristna Råd (SKR) som Ekumenisk Följeslagare inom Kyrkornas Världsråds Ekumeniska

Följeslagarprogram i Palestina och Israel: EAPPI, (Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel). De synpunkter/reflektioner som uttryckts här ovan är helt och hållet personliga och inte nödvändigtvis ett uttryck för vad min arbetsgivare; Sveriges Kristna Råd eller Kyrkornas Världsråd ställer sig bakom. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig; (dahl_madeleine@hotmail.com), och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Emanuel Furbacken (emanuel.furbacken@skr.org) eller Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org).

"Genom EAPPI befinner sig människor från olika delar av världen i Israel och Palestina för att stödja de som arbetar för en rättvis fred"
Kyrkornas Världsråd driver det internationella projektet:Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI). Initiativet har tagits efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem. Programmet syftar till att genom internationell närvaro försöka dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, främja respekten för folkrätten och höja omvärldens medvetenhet om vad som sker. Kring den svenska insatsen i projektet, kallad SEAPPI, har ett tiotal kyrkor och kyrkorelaterade organisationer gått samman med Sveriges Kristna Råd som huvudman.

Nedräkning

Om lite drygt två veckor är det precis ett halvår kvar till min prästvigning. Så jag har roat mig med att leta efter ett bra verktyg för att ha en nedräknare här på bloggen. Som ni ser i högerspalten har jag hittat ett men särskilt snyggt är det inte. Har hittat ytterligare några men de var inte bättre. Tips mottages tacksamt. Så länge kan man fult med funktionellt räkna hur länge det är kvar, just nu 204 dagar, 10 timmar och 28 minuter...

[Uppdatering] Äh, det verkar ju inte funka. Ser bra ut när jag kollade på "preview" men nu syns inte själva nedräkningen. Som sagt, tips, snälla...

lördag, juni 24, 2006

Äntligen studentrabatt på sl?

Frågan om studentrabatt på sl-kortet har varit på dagordningen länge för studentkårerna i Stockholm. Såväl stockholmskårernas samarbetsorgan SSCO som Stockholms universitets studentkår har länge jobbat aktivt med frågan, och planerar även att driva frågan hårt inför valet. Nu verkar det som det börjar röra på sig - DN skrev igår om att politiker från flera partier i sl:s styrelse är öppna för att diskutera frågan, och flera partier, däribland (s), har ännu inte bestämt sig.
Kanske kan samma sak hända med sl-rabatten som med studiemedlet, gå från en liten fråga som drivs utan uppmärksamhet till att plötsligt bli en viktig fråga för flera mindre partier och därmed hamna på den politiska dagordningen. För stockholmsstudenternas skull är det bara att hoppas på det, och önska lycka till i kampanjandet.

Andra bloggar om: , , , ,

fredag, juni 23, 2006

Slopad gräddfil ger bredare rekrytering

I går beslutade regeringen - vilket presenterades på DN debatt av Leif Pagrotsky och Lena Hallengren - om nya regler för antagning till högre utbildning. De viktigaste förslagen är dels förändrade regler kring konkurrenskomplettering, dels att vissa ämnen, som språk och matematik kan ge meritpoäng i antagningen.

Förändrade regler kring konkurrenskompletteringen har varit nödvändigt länge, eftersom betygsinflationen varit enorm i princip hela tiden sedan systemet infördes. Problemen kring antagningen på exempelvis läkarprogrammet är välkända, där lottning tillämpas i princip i varje antagning då en så stor grupp har 20,0 - 75% av dem har konkurrenskompletterat. I tillträdesutredningens betänkande som kom 2004 föreslogs helt slopad konkurrens­komplettering, men nu har man alltså valt en annan modell. En ny kvotgrupp införs där de med kompletterade betyg bara konkurrerar med varandra, medan de med "rena" betyg finns i en egen grupp. De som söker på "rena" betyg kommer dessutom ha större chans att komma in, då platser kommer att flyttas från "kompletteringsgruppen" till den "rena" gruppen.

Jag tror att det här är helt rätt väg. Konkurrenskompletteringen har blivit ett stort problem, men det är inte den i sig som är problemet. Det finns dessutom viktiga poänger med den. Tanken från början var att de som av olika skäl inte velat eller kunnat prestera sitt bästa i gymnasiet ska få en ny chans senare i livet - inte att elever ska taktikvälja kurser och sedan gå ett fjärde år på komvux för att ta sig in på vissa program. Ett sådant planerande och taktikväljande görs lättast av den som har studievana och har koll på vart man vill, och mycket riktigt utgör också elever med akademisk bakgrund en större andel av dem som antas till högskolan med konkurrenskompletterade betyg. Genom att strypa antalet platser som kan sökas med sådana betyg stoppas de stora poängerna med taktikläsning och systematiskt komvuxstuderande, men fördelarna för de som verkligen behöver det finns kvar. Naturligtvis ska det fortfarande vara möjligt att läsa ämnen man inte fått godkänt i, men jag tror också att det är bra att det fortfarande ska gå att kunna läsa upp betyg. Inte minst för den som tror att det är omöjligt att läsa på högskolan, att den inte får plats där, kan en möjlighet att först läsa på komvux vara ett sätt att prova studier och att det faktiskt kan gå. Kanske kan konkurrenskompletteringen nu bli det som den var tänkt att vara – en väg in i högskolan för den som inte har andra möjligheter.

När det gäller den andra nyheten, meritpoäng för språk och matematik, så gillar jag det också. Ämnen som kräver mycket ska också ge utdelning – jag tror att de ämnena ger en faktisk förbättrad förberedelse för högre studier, och då är det bra att det också märks i antagningssystemet. Även denna reform föreslogs i tillträdesutredningen, men i en annan form.

Ett bra antagningssystem ska ta hänsyn till många aspekter och det kan aldrig bli perfekt. Men jag tror att det går att välja vilka aspekter som ska vara viktiga, och en av de viktiga är att ytterligare bredda rekryteringen. I den frågan är det här verkligen ett steg i rätt riktning. Samtidigt räcker det inte med att bredda rekryteringen. Om högskoleutbildning verkligen ska bli en möjlighet för alla, måste också förutsättningarna finnas för att genomföra sin utbildning, klara sig bra, må bra under tiden och få ett jobb efteråt. Vi har tagit steg efter steg för en breddad rekrytering, och är på god väg att öppna högskolan för fler. Nu behövs mer och tydligare arbete för att se till att människor med icke-akademisk bakgrund också stannar i högskolan, slutför sin utbildning och får jobb efteråt i samma utsträckning som studenterna med akademikerföräldrar. Det är nästa viktiga steg i arbetet för en öppen högskola.

Andra bloggar om: , , , ,

tisdag, juni 20, 2006

Dags att dissa fotbollen för Idaho

Ikväll är det läge att dissa fotbolls-vm eller ladda videon. Svt visar nämligen kultklassikern På drift mot Idaho (My own private Idaho) från 1991 av Gus van Sant. 15 år före Brokeback drar Keanu Reeves och River Pheonix ut på nån sorts sökande efter friheten, sig själva, kärleken och varandra. Det är vackert, märkligt, osammanhängande men fantastiskt. Missa inte! svt2 kl 22.30 ikväll.

måndag, juni 19, 2006

Jobben kommer - till akademiker

Ekot rapporterar idag att antalet nya jobb är rekordstort, sedan nyår har 300 000 nya jobb anmälts till arbetsförmedlingen vilket är den högsta siffran sedan 1990. Samtidigt sjunker inte arbetslösheten i samma takt. AMS-chefen Bo Bylund säger att det beror på att det framför allt är nyutexaminerade som får jobb, och studenter som läst någon extra termin i väntan på jobb. Till hösten minskar utbudet av arbetskraft, och då kommer antagligen arbetslösheten minska snabbare, menar Bylund.

Det här är goda nyheter, även om det såklart vore ännu bättre om arbetslösheten sjänk snabbare. Samtidigt är det ett tydligt tecken på det som socialdemokraterna - och inte minst s-studenter - hävdat länge: utbildning lönar sig. Det är en bra investering för både samhället och individen att skaffa sig en utbildning. Och vi behöver mer utbildad arbetskraft, inte mindre. Ofta hävdas från borgerligt håll att utbyggnaden varit för snabb och att akademikerarbetslösheten är ett stort probelm och ett starkt argument mot ytterligare utbyggnad. Dagens statistik pekar på det precis motsatta. Akademikerna får jobb först när de kommer. De stora arbetslöshetsproblemen i vårt samhälle handlar inte om akademikerna, det handlar om ungdomar och människor med utländsk bakgrund eller namn som inte klingar svenskt. Det är där de stora insatserna måste göras, inte bland akademiker som redan har den starkaste ställningen på arbetsmarknaden.

Andra bloggar om: , , , ,

fredag, juni 16, 2006

Gotlandsbiljett bokad

Så, nu har jag sällat mig till skaran som ska till Visby under Almedalsveckan. En kortare tur i år än förra året, söndag - onsdag morgon blir det. Sedan ska jag nämligen på forskingskonferens i Sigtuna och presentera min d-uppsats (finns att läsa här, länk i högerspalten). Även om det inte blir så långt ser jag mycket fram emot några dagars minglande, lyssnande, diskuterande, och - förhoppningsvis - solande. Hoppas få träffa en del av er bloggläsare där!

I helgen bär det av till Mariefred (och sedan ålandskryssning!) för avslutning med sfs styrelse. Lite sorgligt men kul ska det bli!

onsdag, juni 14, 2006

Utbildning straffbart?

Idag presenterades rapporten Utbildning straffbart? av SACOs studentråd, Uppsala studetnkår, Umeå studentkår och Stockholms universitets studentkår. Det är en genomgång av de sociala trygghetssystemen och hur de fungerar - eller snarare inte fungerar - för studenter.
I ett pressmeddelande säger Uppsala studentkårs vice ordförande Martin Hofverberg:
- Studenter har svårare att vara sjukskrivna, vi har svårare att få a-kassa och får i många fall sämre pensioner för att vi väljer att studera, säger Martin Hofverberg. En seriös satsning på högre utbildning måste också innehålla förbättrade ekonomiska och sociala villkor förstudenterna.
Hela rapporten finns här.
Jag har skrivit om studenters sociala situation tidigare:
Social trygghet för studenter?
Studenter i föräldraförsäkringsfälla
Var femte student fattig


Andra bloggar om: , , , ,

tisdag, juni 13, 2006

måndag, juni 12, 2006

Bollen måste dö!

Ni har väl inte missat bästa fotbollslåten? Morgonpasset i p3 har - efter lyssnaromröstning - utsett Timo Räisänens "Bollen måste dö" till sin officiella VM-låt. Men en sån låt kan till med jag gilla fotbolls-VM lite... Lyssna och njut!

Andra bloggar om: , , , ,

S-studenter vill ha kvalitetsmål för högre utbildning

Så är s-studenters kongress i Linköping över, och den som vill ha en snabb sammanfattning rekommenderas kongressbloggen. I vanlig ordning antog kongressen några uttalanden, varav ett är särskilt intressant - att s-studenter ska formulera ett kvalitetsmål för den högre utbildningen, som ska komplettera regeringens mål att 50% av en årskull ska påbörja högre utbildning innan 25 års ålder.
Uttalandet lyder som följer:

Kvantitetsmålet, det vill säga att 50 procent av en årskull skall ha påbörjat högskolestudier före 25 års ålder, har varit och är alltjämt ett viktigt verktyg för att se till att fler studenter med icke-akademisk bakgrund kommer in på högskolan.

Detta kvantitetsmål måste dock kompletteras med ett kvalitetsmål, för att inte vissa studenter ska missgynnas i högskolan. De utan akademisk bakgrund är de som också drabbas hårdast av att kvaliteten är låg eller skiljer sig åt mellan olika högskolor.

Socialdemokratiska studentförbundet kommer därför under det närmaste året att arbeta med att ta fram en definition av ett socialdemokratiskt kvalitetsmål för högskolan. Det kan till exempel handla om hur väl lärosätena lyckas med mångfalden, andelen disputerade lärare på högskolorna, antalet studenter per lärare samt hur resurstilldelningssystemet ska se ut.

Detta mål ska sedan drivas av studentförbundet gentemot socialdemokratiska arbetarepartiet samt i övrigt opinionsbildande arbete.
Uttalandet bygger (åtminstone delvis) på en motion som antogs av kongressen, inskickad av min klubb Laboremus och ursprungligen skriven av Kajsa Borgnäs som också valdes in i Studentförbudets styrelse under kongressen. Jag tror att det är ett väldigt bra steg för att röra sig bort från det ensidiga och ibland enfaldiga "kvalitet mot kvantitet"-perspektivet som fortfarande dominerar debatten om utbildningskvalitet. Kvantitet är inte en motsats till kvalitet, men ibland blir det väldigt otydligt vad utbildningskvalitet egentligen innebär, och jag tror inte alls heller att alla är överens om det. Det går inte att räkna så enkelt som antalet kronor per student - en utbildning med hög kvalitet innebär att det finns välutbildade, pedagogiska och duktiga lärare med tillräcklig undervisningstid men också engagemang för studenterna, att ingen student blir missgynnad, osynliggjord eller trackasserad, att det finns utrymme för reflektion och kritiskt tänkande såväl som personlig utveckling inom och bredvid studierna, att det finns en verklighetsanknytning och koppling till arbetsmarknaden, att det finns forskningsanknytning och att kurserna innehåller en mångfald av perspektiv. Bland mycket annat. Jag ser mycket fram emot s-studenters kvalitetsmål och tror att det - särskilt om de lyckas i sin påverkan gentemot moderpartiet - kan betyda mycket för debatten om utbildningens kvalitet.

Förutom detta uttalande antog man också uttalanden om att USA ska lämna Irak, om kriminalisering av sexköp i hela EU samt om en omprövning av upphovsrättslagen. Det sistnämnda till stort förtret för kongressbloggaren Joel Malmqvist, som mycket surt kallade det ett "piratkramaruttalande". Den som vill ha mer konkret piratbashing rekommenderas hans inlägg Lås in piraterna.

Andra bloggar om: , , , ,

Gästblogg: Se människan

Min goda vän Madeleine Dahl befinner sig i Betlehem som ekumenisk följeslagare. Hon kommer med jämna mellanrum de närmaste månaderna att skriva artiklar för publiering i Sverige, och några sådana kommer jag publicera som gästbloggar här hos mig. Det här är den andra artikeln, den första finns här. Den som vill publicera något som Madeleine har skrivit eller komma i kontakt med henne kan maila på dahl_madeleine@hotmail.com.

I Betlehem, där Gud en gång blev människa, görs idag människor till något annat än människor. I den stad där kärlek och försoning föddes på strån i ett stall föds idag istället hat och förtvivlan intill murens tjocka väggar.
Det sägs att det bästa sättet att göra en människa till ens fiende är att göra henne till något annat än en människa. I Checkpoint 300 vid infarten till Betlehem sker detta varje dag. Chekpoint 300 är en av de över 600 checkpoints, som byggts på palestinsk mark. Checkpointen, som av den israeliska försvarsmakten kallas terminalen, stod klar i november 2005 och anses vara en av de modernaste i sitt slag.
När jag kommer dit en torsdagsmorgon strax före fem ringlar sig kön, liksom varje vardag, hundratals meter längs med muren och ut på gatan. Många har köat ända sedan klockan fyra för att säkert hinna till jobbet. Uppskattningsvis möter mig 500 människors oroliga blickar. Checkpointen ska vara öppen 24 timmar om dygnet, men när jag frågar en soldat varför de inte har öppnat än, svarar hon att ”de där inte har tillstånd att vara i Jerusalem före fem på morgonen”.
Det är mycket komplicerat att få tillstånd att åka till Jerusalem. För det första får man inte vara kriminellt belastad. Sedan måste man ha en speciell orsak, oftast hälso- eller arbetsrelaterad. Redan vid ansökan om tillståndet börjar vägen till att bli något annat än människa. Långt från Betlehem, i ett plåtskjul mitt ute i ingenstans, köar människor i hettan för att få tillstånd att besöka en stad som ligger endast 10 minuters bilfärd bort. Tillstånden utfärdas för maximalt tre månader och ofta händer det att många nekas.
Så öppnas slutligen den lilla gallerdörren i muren. Det hela påminner mig om djur som förs till slakt. En efter en förs de palestinska arbetarna genom järnsnurran och visar upp sitt tillstånd för den avpersonifierade israeliska soldaten bakom färgat skottsäkert glas. Därefter börjar en i bästa fall 45 minuters lång väntan för att komma till kontrollpunkt två. Kontrollpunkt nummer två är en mycket känslig metalldetektor. Alla, d.v.s. alla palestinier, tvingas ta av sig skärp, skor, ja allt som kan tänkas innehålla metall. Ofta får de gå flera gånger tills de till slut har tagit av sig allt som orsakar pipandet. Förödmjukelsen är stor när en man inser att det är hans jeansknappar som gör att det piper. Resolut klipper han bort dem och kan äntligen gå igenom. Ovanför hans och de hundratals andras huvuden går soldater och patrullerar med sina maskingevär. Där är inte lätt att känna sitt människovärde.

På andra sidan metalldetektorn finns en skylt som indikerar ”specialbehandling”. Särskilt misstänkta eller människor som opponerat sig mot soldaternas agerande får gå in genom dörren, som bär denna skylt. En kvinna berättar att det räckte att hon frågade en av de skrikiga kvinnliga soldaterna om hon inte kunde tala med lite mindre bokstäver. Väl inne i rummet låstes alla dörrar och hon var ensam, sånär som på soldaterna som patrullerade ovanför hennes huvud. Efter ett tag hördes plötsligt ett låsljud och hon förstod att hon skulle gå ut genom den dörr, varifrån ljudet kom. Proceduren upprepades en gång till tills hon slutligen kom in i ett rum av betong. Det är där bomben som hon misstänktes ha med dig skulle kunna detonera.
Det finns också andra former av specialbehandling. De är inte en del av checkpointens utrustning. De är en del av soldaternas förmåga att göra palestinierna till något annat än människor. Jag fick bevittna en sådan denna torsdagsmorgon strax före klockan sju. En ung palestinier på väg till sitt jobb i Tel Aviv hade köat i ungefär en timma, innan han nu äntligen kommit fram till metalldetektorn. Plötsligt kommer en turistgrupp eskorterad av en soldat. Soldaten tvingar alla att backa, varefter han släpper förbi turistgruppen. Den unge palestiniern upprörs över detta och ifrågasätter soldatens handlande. När den unge palestiniern äntligen kommit igenom metalldetektorn och står och köar för den sista kontrollpunkten, där id-kort och tillstånd noggrant kontrolleras, börjar soldaten knuffa honom. Sekunden senare brottar soldaten ner honom och tar strypgrepp. Den unge palestiniern gör knappt något motstånd, medan soldaten vrider bak hans armar, sätter på handklovar och därefter vrider ytterligare tills jag kan höra ljud av ben som knäcks. Den unge palestiniern förs till ett bakre rum och när jag frågar soldaterna vad som händer får jag svaret: ”det har inte du med att göra”, varpå jag kastas ut ur checkpointen.
Jag tänker att på samma gång som checkpointen gör palestinier till något annat än människor i soldaternas ögon, så gör den också soldaterna till något annat än människor i palestiniernas ögon. Att varje dag definieras som en potentiell terrorist och att varje dag se den andre som en sådan föder inte försoning. Den anordning som ska förhindra palestinier att utföra hatdåd i Israel stegrar istället hatet på båda sidor.
Efter att ha tvingats släppa den unge palestiniern med blicken möter jag rädslan i den unge soldatens ögon och ser plötsligt något annat. Jag inser att den stora utmaningen i denna och vid alla andra checkpoints är att se att offret inte är så olik förövaren, att alla är människor. Men insikten förutsätter ett val: du kan sänka blicken eller du kan höja den.
Mitt morgonskift är slut. Jag vandrar eftertänksamt tillbaka genom checkpointen. På muren har den israeliska turistinformationen hängt en skylt, som säger mig att än dröjer det länge innan de mångas blickar höjs och ser människan i den andre. Skylten välkomnar mig till Betlehem med orden ”Frid vare med dig”. Hånfullt ekar de i mitt huvud när jag går ut genom muren och tänker på den ofrid som råder varje morgon vid checkpoint 300 i Betlehem.

/Madeleine Dahl, ekumenisk följeslagare i Betlehem

Andra bloggar om: , , , ,

lördag, juni 10, 2006

S-studenter kongressar och bloggar

Socialdemokratiska studentförbundet är samlat till kongress i Linköping. Själv är jag kvar i Uppsala - dags för nya krafter att ta vid från Laboremus sida, jag har varit ombud de senaste två åren. Däremot tänkte jag i klassisk föredetting-stil ansluta till kongressfesten imorgon kväll.

Den som vill följa kongressen kan antingen göra det via webbtv, eller - vilket rekommenderas varmt - via kongressbloggen som främst sköts av Joel Malmqvist.

torsdag, juni 08, 2006

Alternativ VM-rapportering

Alltid lika intressanta och läsvärda (om än inte alltid så lättillgängliga) Petra är på vift igen, tillbaka i Berlin och bloggen är igång. Räkna med lite andra perspektiv på Berlinrapporterna från henne, som i det här inlägget: VM Für Alle! Men inte överallt... om hatbrott och rasistiska gränser i Berlin.

onsdag, juni 07, 2006

Litet lästips om högskoleutbyggnaden

Apropå gårdagens inlägg: på unt debatt skriver idag s-studenters ordförande Magdalena Streijffert och Laboremus ordförande Marika Lindgren-Åsbrink om högskoleutbyggnaden och den eventuella motsättningen mellan kvalitet och kvantitet. De skriver bland annat:
Diskussionen om kvalitet i den högre utbildningen blir ofta förenklad. Det är vanligt att kvalitet sätts i motsatsställning till kvantitet och tillgänglighet. Detta är ett missförstånd som inte tjänar någon. Sverige är enligt SCB det land i världen som satsar mest pengar på forskning och utbildning per invånare. Sverige är också det land som satsar näst mest resurser i världen per högskolestudent.

tisdag, juni 06, 2006

Överger regeringen 50%-målet?

I helgen sa utbildningsminister Leif Pagrotsky till ekot att regeringen nu överger – eller skjuter upp – det såkallade 50%-målet, alltså att 50% av en årskull ska ha påbörjat högre studier innan de fyller 25 år. Målet har varit centralt i regeringens utbildningspolitik och har varit viktigt för utbyggnaden av högskolan det senaste decenniet. Anledningen till kursändringen är demografisk – de enormt stora barnkullarna från det tidiga 90-talet tar snart studenten, och då skulle det krävas 40 000 nya platser för att behålla dagens nivå (45-46%), ännu mer för att ytterligare öka andelen.

Egentligen tror jag inte att det kommer att bli särskilt stor skillnad. Det handlar mest om att anpassa politiken till verkligheten. Jag är i princip ett stort fan av 50%-målet – att högre utbildning finns tillgänglig för många är centralt i en välfärdsstat som håller på att ställa om till att bli ett kunskapssamhälle. Vi behöver mer utbildning i Sverige, inte mindre. Men det kommer att vara omöjligt att bygga ut högskolan i den takt som skulle krävas för att uppnå 50%-målet medan 90-talisterna pluggar. Det här kommer dessutom att ske ungefär samtidigt som 40-talisterna i högskolan går i pension, vilket särskilt inom hum/samområdet kommer att leda till akut lärarbrist.

Det viktiga är att regeringen inte ger upp ambitionen att många ska få tillgång till högre utbildning. Utbyggnaden fortsätter, om än kanske med lite lägre takt än tidigare. Det är fortfarande stor skillnad på alliansens utbildningspolitik och den socialdemokratiska. Alliansen vill inte bara avstå från utbyggnad utan dessutom minska antalet platser. Sverige skulle bli ett av få länder i Europa där utbildningsnivån i befolkningen sjunker och andelen högskoleutbildade minskar. Alliansens högskola är en elitutbildning för få.

90-talets barn drabbades av nedskärningar hela sin skoltid. De ska inte behöva drabbas av att möjligheterna att läsa vidare minskar när de blir 19-20 år. Samtidigt måste kvalitetssatsningar till i högskolan för att utbyggnaden inte ska bli en utarmning. Kvalitet och kvantitet är inte enkla motsatser, en högskola med plats för många innebär en högskola med mångfald i många aspekter, i sig en tillgång. Men de satsningar som görs på högskolan måste finansieras, helst i ett nytt system för utbildningsfinansiering som inte är lika styrd av studieresultat som idag. Med en stabilare finansiering – och högre totalbudget - tror jag att det är fullt möjligt att fortsätta utbyggnaden med bibehållen kvalitet.

Andra bloggar om: , , , ,

Uppsatsen om Sex and the city - äntligen upplagd för läsning

Hastigt och lustigt har jag fått veta att jag ska vara med på ett uppsatsseminarium med min nu ett par månader gamla d-uppsats i religionssociologi i veckan. Därmed har jag äntligen fått ändan ur vagnen och fixat de sista språkliga grejerna, och nu finns den i färdigt skick på en länk här på sidan, vilket jag utlovade för väldigt länge sedan. Innehållet i den har jag presenterat tidigare, då skrev bland annat så här:
Min uppsats går under arbetsnamnet "Frigörelse inom normerna" och är en d-uppsats (10p) i religionssociologi, inom fältet Media, Religion, Kultur. Jag har gjort gruppintervjuer med tjejer (runt 24-27 år, de flesta) som tittar på Sex and the city, om hur de uppfattar programmet och kopplar ihop det med egna erfarenheter och värderingar kring relationer, sexualitet och kön. Inom religionssociologin finns det en del forskning kring populärkultur och meningsskapande, där man menar att media och populärkultur i olika former kan fungera som ett verktyg eller en plats för människors identitets- och meningsskapande, och på så sätt fylla (i vid mening) religiösa funktioner. Min tes är att de olika värderingar, normer och historier om kärlek, sex och relationer tillsammans fungerar som en övergripande berättelse eller meningssystem som individer tolkar sina egna erfarenheter av kärlek och relationer utifrån. I den berättelsen finns också en hel del uppfattningar om kvinnor och män. Sex and the city - liksom naturligtvis många andra program, filmer, tidningar o.s.v. - kan fungera som en tolkningsnyckel eller verktyg för att göra såna tolkningar.

Själva pdf:en är sådär snygg, det är någon extra sida här och var och sidnumreringen syns bara delvis. Men själva texten verkar finnas med i sin helhet i alla fall.
När jag ändå var igång har jag lagt upp min gamla b-uppsats om lidandets problem i Lilja 4-ever. Min c-uppsats om Douglas Coupland roman Girlfriend in a coma har jag än så länge bara abstract till, men den kommer i sin helhet också, såsmåningom.

Andra bloggar om: , , , ,

söndag, juni 04, 2006

Må vinden vara din vän - KG avtackad

"Må vinden vara din vän" var temat på KG Hammars avskedspredikan och avtackningsgudstjänsten i Uppsala Domkyrka idag. Domkyrkan var nästan full - c.a 1200 personer - och där fanns både vanliga uppsalabor, kyrkfolk ditresta och från stan samt fingäster som Göran Persson och Anitra Steen.

KG pratade om att göra vinden - den heliga anden som står i centrum på pingstdagen - till sin vän, och låta förändringar, förnyelse och fördjupning genomsyra våra liv. Vi måste öppna oss för att vi inte kan styra över allting utan förändringar måste få ske om det ska finnas liv.

Efter själva gudstjänsten blev det officiell avtackning och därefter kyrkfika i solen och blåsten på domkyrkoplan för alla gudstjänstbesökare. Väldigt hög "alla-var-där"-faktor för den som är i kyrksvängen, kan jag meddela...

KG har bestämt avböjt alla presenter. Däremot uppmuntrar han att ge ett bidrag till olivträdsodling på Västbanken via Lutherhjälpens gåvopostgiro 90 02 56-9, skriv "KG" i meddelanderaden.

Gudstjänsten finns på sr.se (ljudfilen finns i en vecka) och ett fint bildspel finns hos unt.

KG Hammar avskedspredikar idag

Idag kl 11 avskedspredikar KG Hammar i Uppsala Domkyrka. Gudstjänsten sänds i p1 direkt och går att lyssna på i efterhand också. Läs mer på svenskakyrkan.se och sr.se.

fredag, juni 02, 2006

Bloggblogg - sommarjobb påbörjat

Som framgår av min presentation här brevid har jag fått sommarjobb (till slut - jag har fått några oroliga frågor från bloggläsare). Sedan igår jobbar jag inom kriminalvården, i köket på häktet i Uppsala. Jag ser fram emot en spännande sommar i en verksamhet som är helt ny för mig, och en del av samhället som jag inte känner till så väl.

Just nu är jag trött eftersom jag är lite ovan vid att jobba heltid, men snart ska jag nog orka blogga i fullfart igen. Det kommer såklart inte bli några snaskiga detaljer om intagna på häktet (jag jobbar precis som alla andra under sträng sekretess) men däremot säkert - så småningom åtminstone - mer generella kriminalpolitiska reflektioner. Om inte annat så går ju mycket av mitt politiska engagemang i studentvärlden i dvala hela sommaren, och då blir det nog mer bloggat.

onsdag, maj 31, 2006

ÄB kräver politiskt ansvar för människohandel och hunger

Missa inte: avgående och tillträdande ärkebiskopar KG Hammar och Anders Wejryd skriver idag på svd brännpunkt om det politiska ansvaret för arbetet att utrota hungern och därmed hungerns konsekvenser, som bland annat människohandel. Detta i anslutning till Lutherhjälpens kampanj som jag skrev om igår.

De skriver bland annat:
Om vi på allvar ska kunna bekämpa hungerns orsaker måste
vi vara beredda att förändra strukturer som hindrar människor att ta sig ur fattigdomen.

Svenska kyrkan arbetar genom Lutherhjälpen för att utrota hunger och fattigdom.
Genom våra internationella samarbetspartner vet vi att det bästa sättet att stoppa handeln med människor är att använda världens resurser så att de enorma klyftorna mellan rika och fattiga försvinner. Detta har sagts förr, men ord räcker inte - det krävs kraftfulla politiska åtgärder!

Därför beklagar vi att frågor om internationell solidaritet och hållbar utveckling hittills har fått en undanskymd plats i den svenska valrörelsen.

Vi utmanar svenska politiker att ge frågan om människors rätt till mat och värdighet utrymme också i den svenska politiska debatten. Den utsatta människan måste vara viktig var hon än befinner sig på jorden.
Vi måste se helheten för att kunna hitta en långsiktigt hållbar lösning på fattigdomsproblematiken och för vår svenska välfärd.
Den som vill stödja Lutherhjälpens arbete för att utrota hungern och bekämpa människohandel - och bedriva påverkansarbete i frågorna - kan göra det här.

Andra bloggar om: , , , , ,

måndag, maj 29, 2006

Människohandeln - ett av hungerns ansikten

Lutherhjälpen lanserar en ny kampanj lagom till fotbolls-vm: Bekämpa människohandeln. Trafficking är ett av hungerns ansikten - det är bland fattiga och hungriga som risken att säljas eller luras in i tvångsprostitution är som störst. Varje dag säljs över 1000 kvinnor och barn bara i Europa.
Pengarna som lutherhjälpen samlar in går dels till långsiktigt arbete för att bekämpa hunger och fattigdom, men också till mer riktade projekt just kring trafficking. Det rör sig om införmations- och påverkansarbete, framför allt inom nätverket ecpat, men också exempelvis projekt i Rumänien med lokala organisationer som hjälper traffickingoffer tillbaka till ett vanligt liv.

Stöd lutherhjälpens arbete genom att ge en gåva direkt eller anmäl dig till autogiro. Det går också att ringa in en gåva på telefonnummer 0900-100 90 90 (samtalet kostar 50 kr). Mer information om kampanjen, bakgrundsmaterial och artiklar finns här.

söndag, maj 28, 2006

Mp trampar snett med vårdnadsbidrag

Miljöpartiet har i helgen antagit sitt valmanifest. På flera ställen har de en vettig politik för mer jämställdhet, och går på flera punkter före (s), bland annat med en ökad individualisering av föräldraförsäkringen (den sk tredjedelslösningen som Föräldraförsäkningsutredningen förra året föreslog) och åtgärder för mer jämställda löner inom offentlig sektor. Men sedan kommer det märkliga: vårdnadsbidrag.

För mig är det obegripligt hur mp kan ha en hyffsat genomtänkt och konsekvent jämställdhetspolitik och välgrundad analys och ändå lägga ett förslag om vårdnadsbidrag. Samma parti vill - i samma punkt i valmanifestet - ta ett konkret steg för ett jämnare ansvar för hemmet och barnen och i förlängningen en mer jämställd arbetsmarknad och samtidigt genomföra en reform som med all sannolikhet kommer att minska kvinnors deltagande i arbetsmarknaden, och innebära en subventionering av hemmafruar. Jag förstår inte.

Avskaffandet av sambeskattningen och utbyggnaden av barnomsorgen, som tillsammans starkt gynnade kvinnors deltagande i arbetskraften, har varit några av de viktigaste jämställdhetsreformerna i Sverige. Att det är självklart att kvinnor arbetar har både inneburit en reellt ökad ekonomisk självständighet för kvinnor, och också möjliggjort för kvinnor att göra friare val i sitt liv, möjligheter att nå höga poster eller göra okonventionella livs- och yrkesval. Det har samtidigt gett många barn tillgång till god pedagogik och möjlighet att tillbringa dagarna tillsammans med andra barn, vilket i de allra flesta fall är stimulerande för barnen.

Det jämställdhetskampen i Sverige behöver nu, är reformer som ytterligare stärker kvinnors plats på arbetsmarknaden och jämnar ut skillnaderna mellan mäns och kvinnors ansvar i hemmet. Inte en reform som subventionerar hemmafruar.

Andra bloggar om: , , ,

Gästblogg: Skapade till Guds avbild

Min goda vän Madeleine Dahl befinner sig i Betlehem som ekumenisk följeslagare. Hon kommer med jämna mellanrum de närmaste månaderna att skriva artiklar för publiering i Sverige, och några sådana kommer jag publicera som gästbloggar här hos mig. Den som vill publicera något som Madeleine har skrivit eller komma i kontakt med henne får gärna maila till mig.

Skapade till Guds avbild
”Ett stort problem i den israeliskpalestinska konflikten är många israelers omedvetenhet om vad som faktiskt pågår”, säger Eitan Diamond, som arbetar på den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem. B’Tselem startades 1989, under den första intifadan, för att bland den israeliska allmänheten sprida information om hur mänskliga rättigheter efterföljs i Gaza och på Västbanken och därigenom sätta press på makthavarna.(1) ”Även om vi är en sekulär organisation har vi valt ett religiöst namn”, berättar Eitan vidare. ”B’Tselem betyder ’till avbild’, eftersom vi menar att alla människor, israeler såväl som palestinier, är skapade till Guds avbild.”

Du växte upp i Sydafrika. När du var sex år bosatte sig din familj i Israel. Du ler ironiskt åt det faktum att dina föräldrar valde att flytta till ett land, som du anser har utvecklat ett likartat apartheidsystem som det sydafrikanska.
”Nyckelordet och strategin för Israel i konflikten är separation. Ett tydligt exempel är naturligtvis muren. Ett annat, som inte så många känner till, är vägnätet”, säger Eitan med en viss uppgivenhet i rösten. I Osloavtalet 1998 delades Västbanken in i tre zoner, A, B och C. Zon A är palestinskt kontrollerade områden och består av 11 mindre ” öar”, vilka motsvarar 18 % av Västbanken. Till denna zon äger inga israeler tillträde. Zon B, som består av 120 ”öar” (= 22 % av Västbanken), kontrolleras gemensamt av israeliska och palestinska myndigheter. De resterande 60 %, zon C, som kontrolleras av Israel består främst av bosättningar och ett vägnät som förbinder dem med Israel. Detta väl utbyggda vägnät, som skulle kunnat underlätta för palestinierna att ta sig mellan sina spridda ”öar”, är helt eller delvis förbjudet för dem att använda. Istället tvingas de att ta långa omvägar på dåliga slingriga vägar.(2) ”Det är en form av apartheid”, säger Eitan med eftertryck.

Under Din värnplikt tjänstgjorde du i Gaza. Ni fick order om att skjuta alla palestinier som försökte ta sig ut från det ockuperade området. Du kunde inte lyda den orden. Du hade aldrig trott att du under din tid i lumpen skulle bli ombedd att bryta mot internationell lag. Från den dagen började du din kamp för mänskliga rättigheter bland israeler och palestinier.
”De flesta israeler är inte medvetna om att de kommer att bryta mot internationell lag under sin tid i lumpen”, förklarar Eitan. Enligt internationell lag är det förbjudet att ha civila som mål i militära åtgärder.(3) ”Sedan 2000, när den andra intifadan startade, har 3300 palestinier dödats på de ockuperade områdena. 1800 av dem deltog överhuvudtaget inte i något upplopp. Soldaterna sköt för snabbt. Palestiniernas liv är alltför billiga”, säger Eitan sorgset. Under samma period har närmare 700 civila israeler och drygt 300 israeliska soldater och poliser dödats.(4)

När du berättar för andra israeler vad du arbetar med blir du illa omtyckt av många. De har svårt att acceptera att du som en av dem också kan stå på palestiniernas sida. Liksom du känner de alla någon som skadats eller dödats i en självmordsattack och en rädsla för att själv drabbas finns ständigt.
I denna ständiga rädsla för sin granne tycks det vara svårt att se palestinierna som Guds avbild. Rädslan gör att många israeler sätter på sig masker som döljer deras egen gudomlighet: deras omsorg och deras medmänsklighet. Bakom rädslans masker kan fruktansvärda brott begås. Bakom rädslans masker separeras människors världar. Men bakom rädslans masker finns alltid avbildligheten. B’Tselem…

/Madeleine Dahl,
ekumenisk följeslagare i Betlehem


(1) Documenting the Facts, Fostering Debate. B’Tselem
(2) Forbidden roads. Israel’s Discriniatory Road Regime in the West Bank. B’Tselem August 2004
(3) Fjärde Genèvekonventionen angående skydd för civilpersoner under krigstid, artikel 3
(4) www.btselem.org

Andra bloggar om: , , , ,

lördag, maj 27, 2006

Femini(s)terna om klass och kön

Nu har jag äntligen (en vecka efter alla andra) lyckats se Femini(s)terna, Dokument inifråns granskning av socialdemokraterna och feminismen. Programmet handlar framför allt om frågan om en individualisering av föräldraförsäkringen, och hur diskussionen förts inom partiet skildrades väl, tycker jag. Initierade och välformulerade kommentarer har gjorts av Rebella (som också var med i programmet) och Peter, och jag delar i mycket deras uppfattningar om programmet och sakfrågan. I programmet lyftes frågan som i viss mån en klassfråga, där medelklassfemnsiterna driver en fråga som kommer att drabba arbetarklassens kvinnor (och män).

Förutom att jag tror att det är fel i sak - som både Rebella och Peter skriver drabbas arbetarklassens kvinnor mest av diskrimineringen på arbetsmarknaden - så tror jag att kritiken måste tas på allvar. Inte så att vi ska backa från kravet på en individualiserad föräldraförsäkring, det är en nödvändig feminsitisk reform och helt rimligt utinfrån att alla andra allmäna försäkringssystem är individuella. Däremot måste klassanalysen tydligt finnas med i allt feminsitiskt arbete, liksom frågorna kring etnicitet.

Jag tror att det går att hålla ihop klass- kön- och etnicitetsanalysen, och jag tror att det är nödvändigt. Och jag tror att de fördelningspolitiska frågorna måste hållas ihop med värderingsfrågorna. Den frihet som välfärdssamhället ger måste fördelas lika, inte bara utifrån klass utan också utifrån kön och ursprung. Det är helt centralt för oss feminister inom socialdemokratin, och inte minst är det en pedagogisk uppgift att alltid hålla fler perspektiv än ett igång samtidigt. Det måste vara möjligt - för jag tror inte att det finns någon annan väg till ett samhälle som byggt på frihet, jämlikhet och solidaritet.

Jag har tidigare skrivit om min syn på individualiserad föräldraförsäkring här.

Andra bloggar om: , , ,

fredag, maj 26, 2006

Personvalet på väg bort?

Svd skriver idag om personvalet till riksdagen, och om att intresset för personval har minskat sedan reformen infördes 1998. Andelen kryss har minskat, liksom antalet riksdagsledamöter som kryssas in. I alla partier utam (s) har reformen lett till att kandidater profilerar sig genom att avvika gentemot partiet, och reformen har framför allt fått konsekvenser för de kandidater som riskerar att kryssas ut och därmed profilerar sig tydligare med lokala frågor. Flera statsvetare uttalar sig i artikeln, och menar att partierna borde ta ett större ansvar för den reform som genomförts, antingen genom att jobba hårdare för ett ökat personinsalg och tydligare information om kandidaterna, eller genom att helt enkelt avskaffa personvalet.

Artikeln nämner dock knappt europaparlamentsvalet, som åtminstone inom (s) blev det stora genombrottet för personvalet och där det faktiskt spelade stor roll. Av de fem mandat (s) tillsatte, innehas två av inkryssade parlamentariker, Åsa Westlund och Anna Hedh. De använde olika strategier i sina kampanjer och appellerade till olika väljargrupper inom partiet, men med det gemensamt att de aktiverade väldigt många i sina kampanjer, också utanför sitt eget geografiska område. Det berodde sannolikt på många olika faktorer att personvalet blev viktigt just i det är valet, men jag tror ändå att det öppnade för mer personvalstänk inom socialdemokratin. Det tyder inte minst boken "44 vägar att bli vald" på - en handbok i personvalskampanjande som nätverket 1000 unga socialdemokrater har gett ut och skickat hem till alla kandidater inom partiet födda 1970 eller senare (bl a till Roger Mogert). I boken finns också mycket riktigt intervjuer med både Anna Hedh och Åsa Westlund.

Själv har jag inga planer på att personvalskampanja, trots att jag står en bit ner på kommunfullmäktigelistan i Uppsala. Om vi inte gör ett fullständigt katastrofval eller många nedanför mig blir uppkryssade, hamnar jag sannolikt på en ersättarplats i kommunfullmäktige. Jag kommer ägna valkampanjen åt att delta i Laboremus och Uppsala arbetarekommuns valaktiviteter, men nog också fortsätta nätaktiviteten, både genom att blogga själv och delta i debatter och diskussioner.

Fast det är klart, den som vill vara säker på att jag kommer in i kommunen får gärna kryssa nummer 37.

Andra bloggar om: , , ,

Demonstrera mot rasism imorgon

Som jag skrivit om tidigare ordnar Uppsalabor mot rasism en demonstration imorgon lördag.

Demonstration mot rasism och hatbrott
Vaksala torg
Lördag 27 maj kl 15.00
Meditative Sounds ackompanjerar tåget.
Picknick i Engelska parken kl 16.00
Arrangörer: Uppsalabor Mot Rasism
Läs mer hos Kristina.

onsdag, maj 24, 2006

Ny styrelse för Uppsala studentkår - en rödare kår

På konstituerande fullmäktige för Uppsala studentkår igår valdes ny styrelse för nästa år. Det blir en koalition mellan S-studenter, VSF och UUS. Ordförande bli Jenny Carlsson, vsf, och vice ordföranden Kristina Persdotter, s-studenter, och Susanna Hansson, uus. Från S-studenter kommer ytterligare fem styrelseledamöter ingå i styrelsen.

Verksamhetsplan för året 06/07 beslutas först på fullmäktige i september, så under sommaren kommer styrelsen arbeta med att ta fram vilka frågor och arbetsområden kåren ska ägna sig åt under nästa år. Då kommer det också visa sig hur mycket kåren förändras av ett större inslag av uttalat politiska partier i fullmäktige och styrelse.

måndag, maj 22, 2006

Chokladens mörka hemlighet

I fredags släppte Lutherhjälpen och Swedwatch en rapport om arbetsförhållandena för de bönder i Västafrika som odlar den kakao som vi äter. Kakao är den fjärde största livsmedelsråvaran på världsmarkanden - efter spannmål, socker och kaffe - och inbringar stora vinster för företagen, framför allt i Elfenbenskusten som står för 40% av kakaoproduktionen i världen. Men chokladen som odlas där produceras med hjälp av barnarbete och tvångsarbete, och med hård besprutning där gifter används som förbjöds i Sverige för mer än 20 år sedan. Över 60 000 barn uppges arbeta med kakaoodling i Elfenbenskusten. Liknande problem finns i flera andra närliggande länder också.

En orsak till problemen är det sjunkande världsmarknadspriset på kakao. Priset idag är ungefär en fjärdedel jämfört med för 20 år sedan, och det är de kakaoodlande bönderna som drabbas och tvingas till orimliga arbetsvillkor.

Vill man undvika att stödja de företag som utnyttjar arbetare och bönder, och istället se till att det är de som odlar som får betalt, är det enklaste sättet att köpa rättvisemärkt choklad. Lista på märken och återförsäljare finns hos Rättvisemärkt.

Hela rapporten finns här (pdf 72 sidor) och en mindre broschyr finns här (pdf 8 sidor).

söndag, maj 21, 2006

Jag är en av alla dem...

... som besökte Nätrot 06 igår, seminariet om politisk aktivism på nätet. Det var intressant både att lyssna på föreläsarna och att träffa andra bloggare, kanske framför allt sådana som jag haft kontakt med på nätet men inte träffat irl tidigare, som Rosemari, Urban och Jonas. Särskilt kul var det förstås att träffa Katrine och Joel som kommit hem från USA nu.

Intressantast och mest inspirerande var som väntat Joe Trippi (bilden). Dels hans reflektioner kring att bygga kampanjer underifrån och att ge gräsrötterna "ownership" över kampanjen, dels hans många historier och exempel från kampanjen. Jag har mycket att reflektera över kring hur vi som vill använda nätet för att förhindra en borgerlig valseger kan agera, enskilt och samlat. Peter och Johan har redan börjat skissa. Väldigt inspirerande!

Dagen avslutades med häng på Kvarnen där jag hamnade med bland andra Anna, Ali, Peter, Anders och Urban. Mycket trevligt!

måndag, maj 15, 2006

Lägg ner flyttvansinnet!

Jag hoppas att alla redan skrivit under Cecilia Malmströms initiativ oneseat.eu, en protestlista mot att eu-parlamentet hela tiden flyttar mellan Bryssel och Strasbourg till en vansinnig kostnad varje år. Men en miljon underskrifter måste frågan behandlas av kommissionen. Skriv under!

Och förresten, det är fortfarande inte för sent att skriva under för ett höjt studiemedel!

söndag, maj 14, 2006

"Ingen rasistisk reklam, tack"


Idag har jag satt upp ett klistermärke på min blevlåda med följande text:

"INGEN RASISTISK REKLAM
Detta hushåll vill ej ha reklam eller information från Sverigedemokraterna eller andra främlignsfientliga organisationer."

Klistermärkena delas ut på flygblad av föreningen Uppsalabor mot rasism, och är en del i deras majkampanj mot främlingsfientliget i allmänhet och Sverigedemokraterna i synnerhet. Förutom flygbladen ordnas en rad föreläsningar, skolbesök, kampanj på stan mm, och allt avslutas med en stor demonstration den 27/5. Mer info finns på föreningens hemsida.

En bakgrund till just brevlådeklistermärkena är den diskussion som var i bland annat Uppsala tidigare i våras då Nationaldemokraterna gjorde utskick med posten vilket fick många att reagera, inte minst brevbärarna som protesterade kraftigt (unt 27/3). Kristina Lindquist - som för övrigt gav mig klsitermärket - skrev om det när det begav sig.

lördag, maj 13, 2006

TV-gudstjänst från min skola

Imorgon söndag kl 10 sänder svt en gudstjänst från min skola, pastoralinstitutet. Tittar man noga kan man antagligen se undertecknad delta som psalmsjungande "församlingsmedlem". Predikant är min kära vän Maria Gustafsson. Ytterligare en gudstjänst har spelats in på skolan, den sänds 11/6.

fredag, maj 12, 2006

Dagens bloggtips: Teresa om åttiotalisterna och arbetsmarknaden

Min syster Teresa har idag bloggat så bra att jag måste länka. Alltså, hon skriver alltid bra men inte alltid av så stort allmänintresse. Hon skriver om bilden av åttiotalisterna som bortskämda och hellre vill glida runt i tillvaron än ta ett riktigt jobb, när de åttiotalister hon känner snarare gör allt de kan för att klara sig och inte drömmer om något annat än ett fast jobb. Hon skriver:

Åttiotalisterna vill inte ha en lång enformig karriär i ett företag, de är härliga frilansarsjälar som kryssar mellan olika jobb som vore de studentmottagningar i en evigt ljusnande framtid. En av regissörerna på mitt jobb uttryckte det så här: “Åttiotalisterna vill både ha kakan och äta upp den. Och så vill de att någon annan ska ha bakat den åt dem först”.
--
Make no mistake: Om det ska bli nån kaka är det jag själv som får skörda vete, mala mjöl, föda upp hönor, mjölka kossan, odla sockerbetor, bygga en spis och baka eländet – för ingen annan bryr sig ett skit, och varför skulle de? Jag är ju bara en bortskämd åttiotalist.

onsdag, maj 10, 2006

Jewert sätter ned den liberala foten mot prostitution

Ibland blir jag påmind om hur bra (social)liberaler kan vara när de är som mest ideologiska och därmed inte svävar på målet. Som i morse när jag läste Jenny Jewerts fantastiska kolumn på DN:s ledarsida om prostitutionen under fotbolls-VM. Hon skriver bland annat:

Sedan 1995 är 'dvärgkastning' förbjudet i Frankrike. Enligt beslut som fattades av domstol (Conseil d´État) stred denna traditionella tävling mot människovärdesprincipen, eftersom dvärgarna reducerades till redskap för andras njutning. Om de deltog frivilligt eller inte var ointressant för lagens uttolkare.

Det går att dra en parallell till könshandeln. Om man vill. Handlar människovärdet enbart om självbestämmande? Eller finns det företeelser som kränker alla människors värdighet, och som det därför är motiverat att förbjuda trots att det begränsar vissa individers handlingsfrihet? Frågorna ringar in den ideologiska striden. För en socialliberal är valet enkelt. Den kränkning som det innebär för ett fåtal att inte få tjäna pengar på könshandel, väger lätt mot all information som pekar på att en legalisering av sexköp banar vägen för kriminell och djupt förnedrande behandling av mestadels kvinnor och barn.

måndag, maj 08, 2006

Reviderat valresultat - fms åker ut ur kåren

Pga av ett fel när utjämningsmandaten skulle utdelas i kårvalet i Uppsala, har nu resultatet korrigerats i jämförelse med den prognos som publicerats och som jag skrev om nedan (där jag också skrev fel och gav mössorna ett mandat för lite). Det betyder att Fria Moderata Studentföreningen förlorar sina två mandat, vilka istället tilldelas vsf och halvera.nu.

Det här innebär att vi dels slipper fms i kåren - jag har inget emot politiska motståndare, så länge de beter sig schysst och hederligt och sakligt. Knappast de ord jag skulle använda för att beskriva grabbgänget från fms som på valvakan satt i ett hörn och skanderade högljudda ramsor som "hata, hata, hata ssu" och andra stringenta slagord.

Det innebär också att det finns en politisk majoritet på kåren. Oavsett hur styrelseförhandlingarna slutar - än kan mycket hända, och det finns olika tänkbara koalitioner - så innehas de facto en majoritet av mandaten i kårfullmäktige av politiska partier. Räknar man också in halvera.nu som inte är partibundna men tydligt liberala, och mössorna som också är obundna men tydligt konservativa, så är det helt uppenbart att det kan bli ett av de mest politiskt spännande kåråren på mycket länge.

Valresultatet:
Det Nya Mösspartiet: 5 (7)
Fria Moderata Studentföreningen i Uppsala: 0 (0)
Gröna studenter: 6 (0)
Halvera.nu: 5 (5)
Piratstudenterna: 3 (0)
S-studenter: 8 (5)
Uppsala universitets studenter: 7 (16)
Vänsterns studentförbund: 7 (8)

Hela valprotokollet, inklusive personröster, publiceras sannolikt imorgon tisdag, men senast på fredag, på kårens valsida.

lördag, maj 06, 2006

(S)törst på kåren!

Idag avslutades kårvalet på Uppsala studentkår och valresultatet visade sig bli smått historiskt. För första gången någonsin (sedan partisystemet infördes) är Socialdemokratiska studenter Uppsala studentkårs största parti! 8 mandat fick vi (förra året 5). Andra skrällar är att kårens nuvarande största parti, det partipolitiskt obundna UUS tappar från 16 till 7 mandat och att nykomlingarna gröna studenter fick hela 6 mandat.

De 41 mandaten har fördelat sig som följer:
S-studenter 8 (5)
UUS 7 (16)
VSF 6 (8)
Gröna studenter 6 (-)
Halvera.nu 4 (5)
Det nya Mösspartiet 4 (7)
Piratstudenterna 3 (-)
FMS 2 (-)

Jag har skrivit lite och länkat till de olika partierna här. Info finns också på kårens valsida.

En tydlig tendens är att de tidigare så starka kårfackliga partierna nu har minskat kraftigt medan de uttalat politiska tar plats. Kåren tar ett rejält kliv åt vänster och en tydligare politisk prägel kommer det nog bli nästa år, såväl på höger- som vänstersidan. S-studenter gick till val på ett starkt program, som vi nu hoppas kunna genomföra under nästa år.

Ny ordförande, vice ordföranden och styrelse väljs på konstituerande kårfullmäktige 23/5. Innan dess är det vanskligt att säga något om vilka partier som kommer att bilda styrelse, och valresultatet öppnar ju för flera olika möjliga konstallationer då ett antal partier är ungefär jämnstarka.

Men det är en annan dag. Nu är det champange och segerfest!

onsdag, maj 03, 2006

Studiemedelsmonopol på plattan

Imorgon, torsdagen den 4 maj, kommer en rad studentkårer runt om i Sverige kampanja för ett högre studiemedel, som en del av sfs kampanj höjstudiemedlet.nu. Det blir olika aktiviteter på olika håll, bland annat demonstrationer i Västerås, Eskilstuna och Göteborg. I Stockholm har riksdagspolitiker bjudits in att spela studentmonopol på Sergels torg. På en stor spelplan får man gå ett varv (= en månad) där man får 6.900 kr när man passerar gå, och får försöka klara sig så gott det går... Spelet börjar kl 12.00 och alla är välkomna.

Och ja, ni vet... glöm inte att skriva under för ett höjt studiemedel.

Glöm inte att gå och rösta!

Nu pågår nämligen valet till Uppsala studentkår. På campusområden, nationsfik, bibliotek, mataffärer och i kårhuset kan man rösta idag och imorgon. Valresultatet kommer på fredag kväll. Jag har skrivit mer här, och kårens valsida finns här.

tisdag, maj 02, 2006

Första maj - bildspecial

Efter en fullständig Uppsalavalborg (från flagghissning och sillfrukost på Norrby kl 8 till Snerkies dansgolv vid tvåtiden på natten) finns det knappast något bättre än traditionellt Första Maj-firande. Jag är ju lite svag för riter, så röda fanor, mässingsorkester och hemmamålade plakat passar mig fint. I alla fall en dag om året...

Solen sken trots blåsten, och trots att det var lätt att skrämmas lite av de många kristdemokrater som passerade på vägen till Vaksala torg blev det ett riktigt bra tåg och efterföljande möte i Odinslund. Mona Sahlin talade mycket bra om diskriminering och fördomar, och att Alla ska med - så svårt är det. Om man tror på ett samhälle där verkligen alla får plats, då kan man inte ge upp, även om det krävs mycket för att även de "sista" ska med och inte lämnas på efterkälken.

Efteråt sill med Laboremus, kaffe på Ovandahls, svensk skoldokumentär på Fyrisbion (jättebra! gå och se!) och middag hos Anna. Inte illa. I övrigt får bilderna tala för sig själva.