Sveriges Förenade Studentkårer, SFS, rapporterade i fredags att en vitrysk student, Taciana Khoma, har blivit avstängd från sina studier och bostad vid Belarus State Economic University sedan hon blivit vald till styrelsemedlem i ESIB, de europeiska studentkårernas organisation. SFS har uppmanat sveriges studentkårer och rektorer att reagera, vilket ett antal också gjort.
Norska motsvarigheten till SFS, STL, har startat en protestlista som man kan skriva på här. Där kan man också läsa mer om fallet, och varför det är viktigt att stödja henne.
tisdag, november 29, 2005
Kandidaterna utmejslas i ärkebiskopsvalet
Ärkebiskopsvalet närmar sig med stormsteg, och de tilltänkta kandidaterna börjar hoppa av. Som i många liknande situationer så är det få som kandiderar öppet i ett tidigt stadium, men just nu finns några möjliga kandidater kvar, efter att några har sagt att de inte längre står till förfogande. Mest uppmärksamhet har Caroline Krook fått med sitt "avhopp" (om man nu kan hoppa av från ett val man aldrig kandiderat i), vilket Kyrkans tidning rapporterade i förra veckan. Även Carl-Axel Aurelius, biskop i Göteborg, som jag trodde skulle vara en av toppkandidaterna har hoppat av, liksom hans kusin Erik Aurelius i Skara (kyrkans tidning).
I och med att Caroline Krook inte ställer upp, är sannolikheten nu mycket låg att det blir en kvinna som ärkebiskop. Jag tror nog att det kommer finnas någon eller några kandidater i valet, men det är mycket svårt att bli vald till äb om man inte redan är biskop, och det lär inte bli lättare för en kvinna. Särskilt med tanke på att ingen kvinna vunnit ett biskopsval sedan Caroline Krook, som biskopsvigdes 1998. När jag senast skrev om det här i juli trodde jag att slutstriden skulle stå mellan Carl-Axel Aurelius och Anders Wejryd i Växjö. Jag tror fortfarande att Anders är en stark kandidat, och jag tror att han kommer att stå mot Ragnar Persenius som idag är biskop i Uppsala. Sen kommer nog ett par av de andra biskoparna finnas med, och kanske någon av de kvinnliga domprostar som finns i landet, eller någon av de andra mycket duktiga och meriterade kvinnliga ledarna i vår kyrka. Men som sagt tror jag inte att någon av dem skulle bli vald.
I mitten på januari ska församlingarna besluta vilka som blir elektorer, varje församling har rätt att utse lika många (förtroendevalda) elektorer som man har prästtjänster i församlingen. Då kommer alltså undertecknad veta om jag får vara med som elektor och rösta i äb-valet. Vilka som faktiskt kommer att vara kandidater i valet avgörs vid provvalet 8/2. Alla som får mer än 5% av rösterna kommer att vara valbara i själva valet som äger rum den 15/3. Hela tidsplanen finns här.
Andra bloggare om ÄB-valet:
Helle Klein
Nils Kaiser
I och med att Caroline Krook inte ställer upp, är sannolikheten nu mycket låg att det blir en kvinna som ärkebiskop. Jag tror nog att det kommer finnas någon eller några kandidater i valet, men det är mycket svårt att bli vald till äb om man inte redan är biskop, och det lär inte bli lättare för en kvinna. Särskilt med tanke på att ingen kvinna vunnit ett biskopsval sedan Caroline Krook, som biskopsvigdes 1998. När jag senast skrev om det här i juli trodde jag att slutstriden skulle stå mellan Carl-Axel Aurelius och Anders Wejryd i Växjö. Jag tror fortfarande att Anders är en stark kandidat, och jag tror att han kommer att stå mot Ragnar Persenius som idag är biskop i Uppsala. Sen kommer nog ett par av de andra biskoparna finnas med, och kanske någon av de kvinnliga domprostar som finns i landet, eller någon av de andra mycket duktiga och meriterade kvinnliga ledarna i vår kyrka. Men som sagt tror jag inte att någon av dem skulle bli vald.
I mitten på januari ska församlingarna besluta vilka som blir elektorer, varje församling har rätt att utse lika många (förtroendevalda) elektorer som man har prästtjänster i församlingen. Då kommer alltså undertecknad veta om jag får vara med som elektor och rösta i äb-valet. Vilka som faktiskt kommer att vara kandidater i valet avgörs vid provvalet 8/2. Alla som får mer än 5% av rösterna kommer att vara valbara i själva valet som äger rum den 15/3. Hela tidsplanen finns här.
Andra bloggare om ÄB-valet:
Helle Klein
Nils Kaiser
lördag, november 26, 2005
Bevakar DN Laboremus?
Har DN satt Malin Siwe på specialbevakning av Laboremus? Man skulle nästan kunna tro det, efter att hon igår skrev om vår Tage-dag (kanske uppsnappad hos nån av oss bloggande s-studenter, om inte dn läser kårtidningen Ergo) så citerar hon idag min bloggande laboremus-kollega Anna Ardin, i frågan om att Uppsala inför skolpeng viktad efter kön, som jag skrivit om tidigare. Anna bemöter Siwes artikel här.
Well, DNs ledarsida är lika välkomna hit som alla andra läsare. Lämna gärna kommentarer - jag gillar när ni vill diskutera, även om jag inte alltid hinner svara direkt. Och läs gärna några andra bra bloggar av s-studenter (inte bara i Uppsala):
Utbildning med klass
Joel Malmqvist
erlanderbrigaderna
Anna Larsson
Rebella (ok, ingen riktig sossestudentblogg, men en försvarlig andel av rebellorna är nuvarande eller tidigare s-studenter så de får vara med ändå)
Well, DNs ledarsida är lika välkomna hit som alla andra läsare. Lämna gärna kommentarer - jag gillar när ni vill diskutera, även om jag inte alltid hinner svara direkt. Och läs gärna några andra bra bloggar av s-studenter (inte bara i Uppsala):
Utbildning med klass
Joel Malmqvist
erlanderbrigaderna
Anna Larsson
Rebella (ok, ingen riktig sossestudentblogg, men en försvarlig andel av rebellorna är nuvarande eller tidigare s-studenter så de får vara med ändå)
fredag, november 25, 2005
Dn:s ledarsida om Tage-dagen
Idag skriver Malin Siwe på DN:s ledarsida (i papperstidningen) om Tage-dagen som vi i Laboremus/s-studenter i Uppsala firade sjätte november (läs här och här). Siwe skriver dock inte så mycket om varken Tage eller den goda gräddtårtan, utan om Östros jämförelse mellan utbyggnaden av gymnasieskolan på Erlanders tid och utbyggnaden av högskolan idag.
Det som Östros talade om, och som citerades i kårtidningen Ergo (som Siwe antagligen läst), var just hur lika debatten gick när man byggde ut gymnasieskolan som hur debatten om 50%-målet i högskolan låter idag. När Erlander satte upp en vision om att hälften av en årskull skulle gå i gymnasiet tyckte högern att det var helt omöjligt, dyrt och onödigt. Dessutom fanns inte tillräcligt många beåvade barn. Idag går nästan 100% vidare till gymnasiet.
Siwe verkar tro att Östros gör jämförelsen för att han vill ha ett samhälle där hundra procent går vidare till högre studier, där alla måste ha ännu längre utbildning och till slut inte hinner jobba innan de pensioneras. Eller, jag tror inte att hon tror det, men det är hennes poäng. Det lustiga blir ju - eller sorgliga, kanske - att Siwe därmed ställer sig precis där hon illustrerar Östros som bäst. Hon missförstår på flit hans poäng och intar snarare nån sorts "det-går aldrig"-attityd än att faktiskt diskutera högskoleutbyggnaden. Visst kan det finnas problem med utbyggnaden (även om jag tycker fördelarna överväger stort) men problemet är knappast att vi får en alltför högutbildad befolkning.
I utbildningspolitiken finns idag två mycket tydliga alternativ. Högern vill - med stark uppbackning av DN:s ledarsida - ha en mer elitistisk utbildning med plats för färre där bakgrund kommer spela ännu större roll än idag om man ska kunna läsa vidare. Om borgarnas utbildningpolitiska program genomförs, kommer Sverige vara ett av få länder i Europa (det enda?) där en minskande andel av gymnasisterna går vidare till högre studier, när de stora barnkullarna från det tidiga 90-talet tar studenten. Mot det står socialdemokraternas vilja och tro på att en annan högskola är möjlig. Det finns många frågor kvar att jobba med, men grundläggande är att högskolan ska vara öppen för alla, tillgänglig oavsett bakgrund och var man bor. Det kommer den inte vara utan starka regionala högskolor, en högkvalitativ forskning och grundutbildning samt nya platser i samma takt som barnkullarna växer.
p.s. en mycket intressant Bolognadiskussion pågår på utbildning med klass. missa inte den.
Det som Östros talade om, och som citerades i kårtidningen Ergo (som Siwe antagligen läst), var just hur lika debatten gick när man byggde ut gymnasieskolan som hur debatten om 50%-målet i högskolan låter idag. När Erlander satte upp en vision om att hälften av en årskull skulle gå i gymnasiet tyckte högern att det var helt omöjligt, dyrt och onödigt. Dessutom fanns inte tillräcligt många beåvade barn. Idag går nästan 100% vidare till gymnasiet.
Siwe verkar tro att Östros gör jämförelsen för att han vill ha ett samhälle där hundra procent går vidare till högre studier, där alla måste ha ännu längre utbildning och till slut inte hinner jobba innan de pensioneras. Eller, jag tror inte att hon tror det, men det är hennes poäng. Det lustiga blir ju - eller sorgliga, kanske - att Siwe därmed ställer sig precis där hon illustrerar Östros som bäst. Hon missförstår på flit hans poäng och intar snarare nån sorts "det-går aldrig"-attityd än att faktiskt diskutera högskoleutbyggnaden. Visst kan det finnas problem med utbyggnaden (även om jag tycker fördelarna överväger stort) men problemet är knappast att vi får en alltför högutbildad befolkning.
I utbildningspolitiken finns idag två mycket tydliga alternativ. Högern vill - med stark uppbackning av DN:s ledarsida - ha en mer elitistisk utbildning med plats för färre där bakgrund kommer spela ännu större roll än idag om man ska kunna läsa vidare. Om borgarnas utbildningpolitiska program genomförs, kommer Sverige vara ett av få länder i Europa (det enda?) där en minskande andel av gymnasisterna går vidare till högre studier, när de stora barnkullarna från det tidiga 90-talet tar studenten. Mot det står socialdemokraternas vilja och tro på att en annan högskola är möjlig. Det finns många frågor kvar att jobba med, men grundläggande är att högskolan ska vara öppen för alla, tillgänglig oavsett bakgrund och var man bor. Det kommer den inte vara utan starka regionala högskolor, en högkvalitativ forskning och grundutbildning samt nya platser i samma takt som barnkullarna växer.
p.s. en mycket intressant Bolognadiskussion pågår på utbildning med klass. missa inte den.
torsdag, november 24, 2005
Bloggblogg - uppsatstöcken
Jag har nästan inte skrivit på hela veckan, upptäckte jag nyss. Det beror på ett enda skäl: uppsatstöcken. Som framgår av min presentation här till höger ägnar jag höstterminen åt att avsluta min examen, och det med att skriva d-uppsats i religionssociologi. Det är kul och spännande och lärorikt men väldigt tidskrävande. Och nu har jag kommit in i den där sista spurten. Det innebär dels att jag lägger mycket tid på uppsatsen, men framför allt mycket energi. Man sugs liksom in i uppsatsen, som nästan blir som ens bäbis, eller en förälskelse, och man funderar liksom inte på så mycket annat. Så jag läser i och för sig tidningen och så (ibland iaf) men kommer liksom inte på nåt att skriva i bloggen. Eller kommer inte ens ihåg att skriva. Hoppas ni har överseende med det. Men jag ska försöka skriva ibland åtminstone. Uppsatsen ska vara klar i början på januari (hejdå jullov) och så länge kommer jag inte kunna hålla på såhär. Inte konstant i alla fall.
När jag har kommit lite längre med uppsatsen kanske jag skriver lite om den här också. Den blir väldigt spännande, tror jag. Fast än så länge är den min egen lilla förälskelse, så jag väntar med att dela med mig ett tag till.
När jag har kommit lite längre med uppsatsen kanske jag skriver lite om den här också. Den blir väldigt spännande, tror jag. Fast än så länge är den min egen lilla förälskelse, så jag väntar med att dela med mig ett tag till.
måndag, november 21, 2005
Hetsig debatt om hushållsavdrag
I lördags var jag (som jag flaggat för tidigare) med och debatterade frågan om avdrag för hushållsnära tjänster på Socialistiskt forum på ABF-huset i Stockholm. Min meddebattör var socialdemokraten Kerstin Olsson, som i våras lanserade idén att man skulle ha kraftiga subventioner för hushållstjänster för barnfamiljer på DN debatt. Det blev ett intressant samtal - särskilt som Kerstin inte riktigt intar den vanliga "avdragspositionen" i debatten. Det blev framför allt ett samtal om jämställdhet, feministiska strategier och ideologi kontra pragmatism. När publiken släpptes in blev det dock ganska hetsigt. Som jag misstänkte innan hade jag publiken på min sida - men jag hade inte riktigt trott att det skulle bli så ensidigt. Kerstin fick en hel del tuffa frågor, och det är tydligt att det här är en fråga som väcker starka känslor. Samtidigt som de allra flesta i publiken verkade vara överens med mig om att subentionerade hushållstjänster inte är lösningen på kvinnors dubbelarbete i hemmet, så verkar det fortfarande saknas fler konkreta förslag än individuell föräldraförsäkring och allmänt jämställdhets-/ feministiskt arbete. Jag tror som bekant att avdrag eller subventioner är ett säkert sätt att låsa in ännu fler kvinnor i hemarbete, ännu hårdare koppla ihop hemarbete med kvinnor och en gång för alla låta männen slippa ansvaret - och i längden försvåra för alla kvinnors kamp för lika rättigheter och möjligheter. Det är i högsta grad en fråga som handlar såväl om kön och klass som etnicitet. Men det kommer att krävas bättre förslag än att bara vara emot.På bilden undertecknad och Kerstin Olsson, i mitten s-studenters idépolitiskt ansvarige Erik Gutiérrez-Aranda som modererade debatten.
söndag, november 20, 2005
Pojkar mer värda än flickor i skolan?
Det är sedan länge ett känt faktum att pojkar får mycket mer uppmärksamhet än flickor i skolan. Upprepade undersökningar visar att alla (pojkar , flickor och lärare) tycker att talartiden är jämnt fördelade mellan flickor och pojkar när pojkarna pratar 70% av tiden. Barn som mår dåligt reagerar åp olika sätt, men de som agerar utåt och aggesivt (mestadels pojkar) får uppmärksamhet och hjälp, medan barn som vänder destruktiviteten inåt (allra mest flickor) inte får samma möjligheter till hjälp.
Nu tycker barn- och ungdomsnämnden i Uppsala att pojkar behöver mer resurser än flickor, och kommer att räkna skolpengen så att pojkar får 1,5 mot flickors 1. Nämndens ordförande Bengt Sandblad (s) försvarar beslutet (i Upplandsnytt i sr) med hänvisning till att statistiken ser ut så att pojkarna kostar mer.
Men beror det på att pojkar är dyrare eller att pojkars behov syns mer, får mer uppmärksamhet och oftare leder till insatser?
Läs också hos Anna Ardin.
Nu tycker barn- och ungdomsnämnden i Uppsala att pojkar behöver mer resurser än flickor, och kommer att räkna skolpengen så att pojkar får 1,5 mot flickors 1. Nämndens ordförande Bengt Sandblad (s) försvarar beslutet (i Upplandsnytt i sr) med hänvisning till att statistiken ser ut så att pojkarna kostar mer.
Men beror det på att pojkar är dyrare eller att pojkars behov syns mer, får mer uppmärksamhet och oftare leder till insatser?
Läs också hos Anna Ardin.
lördag, november 19, 2005
Socialistiskt forum idag
Snart bär det av till Stockholm och Socialistiskt forum på ABF-huset som jag skrivit om tidigare. Bland allt annat som händer, ska jag vara med och debattera avdrag för hushållsnära tjänster. Ser fram emot debatten, ska bli mycket spännande. Rapport kommer!
fredag, november 18, 2005
Tage-dagen i Ergo
Uppsala studentkårs tidning Ergo skriver i sitt senaste nummer om Laboremus Tage-dag (tidigare inlägg här och här). I artikeln Lützendagen numera även en Tage-dag står det bland annat:
Thomas Östros mindes i sitt anförande hur Tage Erlander på 1960-talet öppnade för att 50 procent av eleverna skulle gå vidare till gymnasieskolan.
– Det finns slående paralleller till dagens debatt om huruvida 50 procent ska kunna gå vidare till högskolan, sade Östros.
Som avslutning talade Birgitta Dahl länge om Tage Erlanders liv och gärning. Dahl, som själv träffat Erlander många gånger, ansåg att Tage-dagen var ”en lysande idé” och hoppades liksom arrangörerna i Laboremus på en fortsättning i framtiden.
I detta nummer av ergo kan man också läsa ett kort referat av författaren Lena Anderssons besök hos Laboremus och - tyvärr bara i papperstidningen - en artikel om bloggar av studenter i Uppsala. Undertecknad är inte med i reportaget men däremot i faktarutan med fler bloggtips.
Thomas Östros mindes i sitt anförande hur Tage Erlander på 1960-talet öppnade för att 50 procent av eleverna skulle gå vidare till gymnasieskolan.
– Det finns slående paralleller till dagens debatt om huruvida 50 procent ska kunna gå vidare till högskolan, sade Östros.
Som avslutning talade Birgitta Dahl länge om Tage Erlanders liv och gärning. Dahl, som själv träffat Erlander många gånger, ansåg att Tage-dagen var ”en lysande idé” och hoppades liksom arrangörerna i Laboremus på en fortsättning i framtiden.
I detta nummer av ergo kan man också läsa ett kort referat av författaren Lena Anderssons besök hos Laboremus och - tyvärr bara i papperstidningen - en artikel om bloggar av studenter i Uppsala. Undertecknad är inte med i reportaget men däremot i faktarutan med fler bloggtips.
May the force be with you
Det var länge sen jag publicerade nåt testresultat på bloggen men det här kan jag inte låta bli. Via PromeMorian och Kulturbloggen hittade jag testet Which fantasy/scifi character are you?och det visade sig att jag är Yoda!
"A venerated sage with vast power and knowledge, you gently guide forces around you while serving as a champion of the light.
Judge me by my size, do you? And well you should not - for my ally is the Force. And a powerful ally it is. Life greets it, makes it grow. Its energy surrounds us, and binds us. Luminescent beings are we, not this crude matter! You must feel the Force around you, everywhere."
torsdag, november 17, 2005
Vem har plockat ditt kaffe?
I DN idag kan man läsa om en undersökning av Swedwatch - en organisation som kontroller vilket socialt ansvar svenska företag tar i sin verksamhet utomlands - som visar att flera stora svenska kafferosterier säljer kaffe från plantager där det förekommer barnarbete. På dn.se erkänner också Gevalia att det kan finnas barnplockat kaffe hos dem.
Tyvärr är det här ingen nyhet. Villkoren för de som producerar kaffe är omänskliga - inte bara förekommer hårda besprutningar samt barnarbete, det är också så att de små odlarna är utlämnade till stora grossister som inte betalar vad det kostar att producera, och betalar bara i efterhand vilket innebär att om skörden slår fel kan bonden bli utan inkomst en hel säsong.
Gevalia beskriver hur man jobbar för att så mycket som möjligt av ens kaffe ska komma från kontrollerade odlingar. Det är naturligtvis bra, men det finns bara ett sätt att vara säker på att kaffet man drickar har varit producerat under villkor som gynnar den som gör jobbet och inte mellanhänderna. Det är att köpa rättvisemärkt. Då vet man att odlarna fått skäligt betalt, fått möjlighet att organisera sig fackligt eller i kooperativ och att de fått stabila odlings-/handlingsförhållanden så att de kan leva tryggt året om. Det är naturligtvis bra om man kan köpa ekologiskt kaffe också (som rekommenderas i dn-artikeln) men det garanterar inte arbetarnas sociala rättigheter.
Rättvisemärkt kaffe kostar några kronor mer. Fast egentligen är det inte rättvisemärkt som är dyrt, utan det vanliga kaffet som är för billigt. De priserna är för låga i jämförelse med vad det kostar att producera kaffe - och det är de redan fattiga bönderna som får betala priset för att vi ska ha lite billigare kaffe.
En lista på vilka producenter som har rättvisemärkt kaffe finns här. Det säljs i nästan alla vanliga mataffärer och smakar inte sämre. Tvärtom, det saknar den beska bismaken av utnyttjade bönder och arbetande barn...
Tyvärr är det här ingen nyhet. Villkoren för de som producerar kaffe är omänskliga - inte bara förekommer hårda besprutningar samt barnarbete, det är också så att de små odlarna är utlämnade till stora grossister som inte betalar vad det kostar att producera, och betalar bara i efterhand vilket innebär att om skörden slår fel kan bonden bli utan inkomst en hel säsong.
Gevalia beskriver hur man jobbar för att så mycket som möjligt av ens kaffe ska komma från kontrollerade odlingar. Det är naturligtvis bra, men det finns bara ett sätt att vara säker på att kaffet man drickar har varit producerat under villkor som gynnar den som gör jobbet och inte mellanhänderna. Det är att köpa rättvisemärkt. Då vet man att odlarna fått skäligt betalt, fått möjlighet att organisera sig fackligt eller i kooperativ och att de fått stabila odlings-/handlingsförhållanden så att de kan leva tryggt året om. Det är naturligtvis bra om man kan köpa ekologiskt kaffe också (som rekommenderas i dn-artikeln) men det garanterar inte arbetarnas sociala rättigheter.
Rättvisemärkt kaffe kostar några kronor mer. Fast egentligen är det inte rättvisemärkt som är dyrt, utan det vanliga kaffet som är för billigt. De priserna är för låga i jämförelse med vad det kostar att producera kaffe - och det är de redan fattiga bönderna som får betala priset för att vi ska ha lite billigare kaffe.
En lista på vilka producenter som har rättvisemärkt kaffe finns här. Det säljs i nästan alla vanliga mataffärer och smakar inte sämre. Tvärtom, det saknar den beska bismaken av utnyttjade bönder och arbetande barn...
Utbildning med klass är tillbaka...
... åtminstone på besök. Pelle Rödins utbildningspolitiska blogg som legat nere ett tag är nu återuppstånden, om än kanske bara tillfälligt. Desto viktigare att passa på att läsa hans reflektioner och utbildning från en uppsalahorisont.
onsdag, november 16, 2005
Hallberg vald till rektor i Uppsala
Igår beslutade Konsistoriet, Uppsala universitets styrelse, att nominera Anders Hallberg till rektor för Uppsala universitet, skriver bl a unt idag. Som jag berättat tidigare har processen haft många steg men bland annat innefattat en valförsamling (bestående av studenter, lärare och fackliga representanter), som också rankade Hallberg som nummer ett. Konsistoriet följde alltså valförsamlingens förslag. Formellt utser regeringen rektor, men det är osannolikt att de inte följer förslaget.
Jag tror att Hallberg blir en bra rektor. Han verkar ha ett gott ledarskap, och han höll ett mycket bra anförande på hearingen - inte minst att han tydligt rangordnat vad han tyckte var viktigt och ville jobba för. Inget mer-glass-åt-alla utan en tydlig prioritering med grundutbildningen och arbetsmiljön högst. Även jämställdheten kom hyfsat högt på listan.
Det är också glädjande att Hallberg blivit vald eftersom han var de allra flesta studenternas (i valförsamlingen) favorit. Studenterna var nästan helt enade, och att han blivit vald visar att studentinflytandet varit reellt i den här processen. Studeranderepresentanter har funnits med i rekryteringsgruppen vilket har gett påverkan och insyn (även om de varit väldigt restriktiva med att släppa information om personerna, har vi fått veta om hur processen gått till) och i slutändan en möjlighet att göra ett bra val i valförsamlingen - som också gick igenom (enhälligt) i konsistoriet.
Hallberg börjar 1/7 -06, då jag ju redan lämnat universitetet. Men det ska ändå bli spännande att följa vad som händer med en ny rektor.
Jag tror att Hallberg blir en bra rektor. Han verkar ha ett gott ledarskap, och han höll ett mycket bra anförande på hearingen - inte minst att han tydligt rangordnat vad han tyckte var viktigt och ville jobba för. Inget mer-glass-åt-alla utan en tydlig prioritering med grundutbildningen och arbetsmiljön högst. Även jämställdheten kom hyfsat högt på listan.
Det är också glädjande att Hallberg blivit vald eftersom han var de allra flesta studenternas (i valförsamlingen) favorit. Studenterna var nästan helt enade, och att han blivit vald visar att studentinflytandet varit reellt i den här processen. Studeranderepresentanter har funnits med i rekryteringsgruppen vilket har gett påverkan och insyn (även om de varit väldigt restriktiva med att släppa information om personerna, har vi fått veta om hur processen gått till) och i slutändan en möjlighet att göra ett bra val i valförsamlingen - som också gick igenom (enhälligt) i konsistoriet.
Hallberg börjar 1/7 -06, då jag ju redan lämnat universitetet. Men det ska ändå bli spännande att följa vad som händer med en ny rektor.
måndag, november 14, 2005
Stella-hysteri
I torsdags släpptes till slut H&Ms nya kollektion designad av Stella McCartney. Det var i princip hysteri i varneda HM-butik, och plaggen tog slut snabbt. Jag var (av en slump) inne på HM i centrala Uppsala i torsdags lunch och då var det fortfarande mycket folk och få plagg. Idag var det i princip tomt. I natt släpptes plaggen på HM:s onlinebutik, men vid midnatt (när de släpptes) gick det inte att gå in på sidan, och imorse fanns bara en liten handväska kvar...
Enligt auktoriteten på området, Ebba von Sydow behöver man dock inte oroa sig, snart har många som handlat hysteriskt i torsdags morse drabbats av eftertankens kranka blekhet och börjar lämna tillbaka impulsköpen. Annars kan man ju alltid prova blocket.se, där ligger plaggen på ungefär dubbla priset...
Fast man kan ju titta på plaggen iaf, och en del av dem är ganska snygga. Kan dock inte riktigt bestämma mig för om de är lite för tokiga - det är mycket tampar och knyt och såna detaljer. Märkligast är en sorts kort byxdress med korta ben. Kan inte alls bestämma mig för om den är hysteriskt ful eller helt fantastisk...
Enligt auktoriteten på området, Ebba von Sydow behöver man dock inte oroa sig, snart har många som handlat hysteriskt i torsdags morse drabbats av eftertankens kranka blekhet och börjar lämna tillbaka impulsköpen. Annars kan man ju alltid prova blocket.se, där ligger plaggen på ungefär dubbla priset...
Fast man kan ju titta på plaggen iaf, och en del av dem är ganska snygga. Kan dock inte riktigt bestämma mig för om de är lite för tokiga - det är mycket tampar och knyt och såna detaljer. Märkligast är en sorts kort byxdress med korta ben. Kan inte alls bestämma mig för om den är hysteriskt ful eller helt fantastisk...
lördag, november 12, 2005
Helgens DVD-tips
Har just kommit hem från filmkväll hos kompisar där vi gjorde misstaget att titta på Mr & Mrs Smith. Gör inte det. Kanske den sämsta film jag sett på den här sidan millenieskiftet. Helt poänglös. Istället skulle jag vilja komma med några andra filmtips:
The door in the floor (regi: Todd Williams) är en film som fått märkligt lite uppmärksamhet i Sverige. Trots stora (mycket bra) skådisar och ett manus som bygger på en John Irving-roman (Widow for a year) gick den nästan helt obemärkt förbi när den gick på bio i våras. Jag såg den på bio mest av en slump tillsammans med min filmkunniga syster, och vi gillade den skarpt båda två. Den handlar om ett medelålders par som som sörjer sina tvillingsöner som dött några år tidigare, och de har en dotter i fyraårs-åldern som aldrig träffat sina bröder men ända kna varenda historia om dem. Hemmet är delvis som ett monument över pojkarna och man förstår att det finns något djupt osunt i hela familjen. Mannen (Jeff Bridges) är en uppskattad barnboksförfattare och -illustratör, och han anställer en ung kille som sin assistent över sommaren och som snart får en alltför nära relation med hustrun (Kim Basinger). Det låter som en snaskig hollywoodhistoria men är otroligt känsligt, trovärdigt och djupt. På riktigt. Framför allt Jeff Bridges gör en nästan osannolikt bra rollgestaltning och även Kim Basinger är fantastisk. Inte det mest lättsmälta man kan se, men kanske något av det bästa på dvd just nu. Extra plus för de freudianska barnboksteckningarna i filmen, de är nåt extra...
Aningens mer lättsmält är Spanglish. En sorts romantisk dramakomedi om en mexikansk kvinna som tar jobb hos en dysfunktionell amerikansk familj och de komplikationer som uppstår. Roligast (kanske just för att det är så otippat) är att Adam Sandler gör en väldigt bra skådespelarinsats - hans rollfigur är verkligen husband of your dreams - men även Paz Vega som hembiträdet Flor är fantastisk. Verkligen inte den mest politiska filmen i världshistorien, men på sina ställen belyste den verkligen klass - överklassmamman Deborah som är helt oförstående inför Flors ovilja att låta henne betala för att hennes (flors) dotter ska gå i privatskola, exempelvis. Spanglish är regisserad av James L Brooks, som bl a gjort Livet från den ljusa sidan.
Trevig filmkväll!
The door in the floor (regi: Todd Williams) är en film som fått märkligt lite uppmärksamhet i Sverige. Trots stora (mycket bra) skådisar och ett manus som bygger på en John Irving-roman (Widow for a year) gick den nästan helt obemärkt förbi när den gick på bio i våras. Jag såg den på bio mest av en slump tillsammans med min filmkunniga syster, och vi gillade den skarpt båda två. Den handlar om ett medelålders par som som sörjer sina tvillingsöner som dött några år tidigare, och de har en dotter i fyraårs-åldern som aldrig träffat sina bröder men ända kna varenda historia om dem. Hemmet är delvis som ett monument över pojkarna och man förstår att det finns något djupt osunt i hela familjen. Mannen (Jeff Bridges) är en uppskattad barnboksförfattare och -illustratör, och han anställer en ung kille som sin assistent över sommaren och som snart får en alltför nära relation med hustrun (Kim Basinger). Det låter som en snaskig hollywoodhistoria men är otroligt känsligt, trovärdigt och djupt. På riktigt. Framför allt Jeff Bridges gör en nästan osannolikt bra rollgestaltning och även Kim Basinger är fantastisk. Inte det mest lättsmälta man kan se, men kanske något av det bästa på dvd just nu. Extra plus för de freudianska barnboksteckningarna i filmen, de är nåt extra...
Aningens mer lättsmält är Spanglish. En sorts romantisk dramakomedi om en mexikansk kvinna som tar jobb hos en dysfunktionell amerikansk familj och de komplikationer som uppstår. Roligast (kanske just för att det är så otippat) är att Adam Sandler gör en väldigt bra skådespelarinsats - hans rollfigur är verkligen husband of your dreams - men även Paz Vega som hembiträdet Flor är fantastisk. Verkligen inte den mest politiska filmen i världshistorien, men på sina ställen belyste den verkligen klass - överklassmamman Deborah som är helt oförstående inför Flors ovilja att låta henne betala för att hennes (flors) dotter ska gå i privatskola, exempelvis. Spanglish är regisserad av James L Brooks, som bl a gjort Livet från den ljusa sidan.
Trevig filmkväll!
torsdag, november 10, 2005
Festmetoden - håll koll på ditt drickande
I somras skrev jag om hur lätt det är att dricka alkohol på sommaren och särskilt om man som jag rör sig i studentkretsar där många dricker mycket. Då tipsade jag om alkoholprofilen, en sida där man kan testa sina alkoholvanor och kolla om man ligger i riskzonen.
Ikväll ska jag på "råbiff" - studentkårernas och nationernas gemensamma fest som hålls varje termin, och där det bjuds på sparsamt med mat men finns mycket tillgång till alkohol. Brukar vara väldigt kul men också väldigt blött... Så vad passar då bättre än att tipsa om alkoholkommitténs nya webbsatsning: festmetoden. Där kan man kolla vilka förväntningarn man har på alkoholen, räkna ut sin ideala festnivå och få tips om hur man får en helkväll - som är kul hela kvällen.
Jag gillar verkligen alkoholkommitténs kampanjer. De lyckas ha ett tilltal som inte är moraliserande men ändå tankeväckande. De flesta människor skulle må bra av dricka mindre alkohol - det betyder inte att man inte ska eller måste dricka alls. Bara att man borde ha ett mer reflekterat förhållningssätt till alkoholen. Vilket nog är lättare sagt än gjort.
Ikväll ska jag på "råbiff" - studentkårernas och nationernas gemensamma fest som hålls varje termin, och där det bjuds på sparsamt med mat men finns mycket tillgång till alkohol. Brukar vara väldigt kul men också väldigt blött... Så vad passar då bättre än att tipsa om alkoholkommitténs nya webbsatsning: festmetoden. Där kan man kolla vilka förväntningarn man har på alkoholen, räkna ut sin ideala festnivå och få tips om hur man får en helkväll - som är kul hela kvällen.
Jag gillar verkligen alkoholkommitténs kampanjer. De lyckas ha ett tilltal som inte är moraliserande men ändå tankeväckande. De flesta människor skulle må bra av dricka mindre alkohol - det betyder inte att man inte ska eller måste dricka alls. Bara att man borde ha ett mer reflekterat förhållningssätt till alkoholen. Vilket nog är lättare sagt än gjort.
Kommande inlägg...
Det är ju irriterande att man har så mycket att göra när det plötsligt händer massa spännande saker i kyrkan, politiken och bloggosfären. Har en hel rad grejer jag skulle vilja skriva om ordentligt, framför allt i samband med diskussionerna om pertnerskapsvälsignelse. Men i väntan på att det plötsligt ska finnas tid som jag inte räknat med (eftersom all tid jag har går åt till uppsats, Laboremus och kyrkuppdrag) så kommer här en teaser om saker jag skulle vilja blogga om...
*Om bibelsyn - hur kan man tycka att bibeln är viktig utan att varje ord är sant?
*Om homosexualitet i bibeln - är det sant att "det står i bibeln" att homosexualitet är synd?
*Om kyrkans demokratiska styre, den "dubbla ansvarslinjen" - varför finns det politiker i kyrkan? Och ska prästerna bestämma "egentligen"?
*Om grunden för teologiska ställningstaganden - det är inte bara bibeln som är teologins grund.
Jo, en sak till. Ska uppdatera länklistan nu när dykt upp ännu fler spännande kyrkbloggar, och ge dem en egen sektion i länklistan.
*Om bibelsyn - hur kan man tycka att bibeln är viktig utan att varje ord är sant?
*Om homosexualitet i bibeln - är det sant att "det står i bibeln" att homosexualitet är synd?
*Om kyrkans demokratiska styre, den "dubbla ansvarslinjen" - varför finns det politiker i kyrkan? Och ska prästerna bestämma "egentligen"?
*Om grunden för teologiska ställningstaganden - det är inte bara bibeln som är teologins grund.
Jo, en sak till. Ska uppdatera länklistan nu när dykt upp ännu fler spännande kyrkbloggar, och ge dem en egen sektion i länklistan.
KG om prästdeklarationen
I DN idag intervjuas ärkebiskop KG Hammar om den sk prästdeklarationen - protestlistan mot partnerskapsvälsignelse. Som vanligt är KG tydlig men samtidigt balanserad och välavvägd.
"[Hammar] säger att han inte alls är överraskad över reaktionen från prästerna som satt sitt namn under prästuppropet:
- Man kan se det som en förlängd reservationstid. En tredjedel av kyrkomötet röstade emot och reserverade sig där, men prästerna runt om i landet var inte med då och tar den här möjligheten att reservera sig. Det är demokrati och det kan vi hantera.
Det finns över 5.000 präster i landet och att 700-800 valt att skriva på en protestlista motsvarar knappt röstsiffrorna på Kyrkomötet.
Däremot menar han att församlingarna måste kunna hantera att på ett vänligt sätt hänvisa par som vill välsignas till en präst som gör det.
- Använder man det tillfället att demonstrera sin inställning sviker man sitt själavårdsansvar!"
"[Hammar] säger att han inte alls är överraskad över reaktionen från prästerna som satt sitt namn under prästuppropet:
- Man kan se det som en förlängd reservationstid. En tredjedel av kyrkomötet röstade emot och reserverade sig där, men prästerna runt om i landet var inte med då och tar den här möjligheten att reservera sig. Det är demokrati och det kan vi hantera.
Det finns över 5.000 präster i landet och att 700-800 valt att skriva på en protestlista motsvarar knappt röstsiffrorna på Kyrkomötet.
Däremot menar han att församlingarna måste kunna hantera att på ett vänligt sätt hänvisa par som vill välsignas till en präst som gör det.
- Använder man det tillfället att demonstrera sin inställning sviker man sitt själavårdsansvar!"
onsdag, november 09, 2005
Bloggar om prästdekla´rationen
Oj, utlovade visst länkar i förra inlägget som jag glömde bort. Här kommer några bloggar som behandlar prästdeklarationen och motlistorna:
Karin Långström Vinge
Göran Koch-Swahne
Ordbanken
Spridda tankar om Svenska kyrkan
Lizas lilla katekes
Granskning Svenska kyrkan
För övrigt handlar 12 av de 15 högsta inläggen på intressant.se just nu om prästdeklarationen, så man kan ju börja där också...
Karin Långström Vinge
Göran Koch-Swahne
Ordbanken
Spridda tankar om Svenska kyrkan
Lizas lilla katekes
Granskning Svenska kyrkan
För övrigt handlar 12 av de 15 högsta inläggen på intressant.se just nu om prästdeklarationen, så man kan ju börja där också...
Namnunderskrifter - rätt väg för opinionsbildning?
Det har skrivits mycket de senaste dagarna - i bl a Kyrkans tidning - om Yngve Kallins upprop (uppror?) mot kyrkomötetsbeslut om att införa en välsingelseakt över partnerskap i kyrkoordningen (själva beslutet har jag skrivit om här, här och här). Det bloggas massor om det också, länkar kommer lite längre ned. Nu har ett antal "motlistor" startats, varav två specifikt är för präster som stöder beslutet på simonline och Institutet för kontextuell teologi, och dessutom finns Walentine.com som alla kan skriva på.
Jag är lite dubbel inför det här med protestlistor. Ibland är det ett jättebra sätt att väcka opinion, uppmärksamma folk (politiker) på att det finns ett starkt stöd för en fråga, och det är ett sätt för männiksor att känna att de deltar i demokratin och är med och påverkar. Å andra sidan kan man luras att tro att flest namn vinner.
Jag kan på ett sätt förstå Yngve Kallin och hans kompisar - det är inte kul när man förlorar en fråga. Och Kallin delar, vad det verkar, inte synen på hur kyrkan ska styras (med förtroendevalda i demokratiskt valda organ) och då blir man naturligtvis ännu mer upprörd när de fattar "fel" beslut. Men vad vill de visa genom deklarationen? Att de står upp för sina åsikter, att de inte vill välsigna homopar eller bara få utlopp för sin frustration?
När man sen organiserar motlistor - vilket jag verkligen förstår att folk, framför allt präster, känner behov av - så blir det lite komplicerat. Risken finns att man hamnar i en diskussion om vem som har flest namn. Men oavsett hur många upprop det görs - det är inte flest namn som vinner. det är knappast en demokratisk process att göra namnlistor, och om man tror att man vinner en fråga genom att skicka in namnlistor till kyrkokansliet för och mot en fråga så ligger det ganska långt ifrån min demokratisyn. Samtidigt - det känn bra att ge sitt stöd i en fråga som är viktig för en. OCh det är ju jätteviktigt att allmänheten förstår att Ynge Kallin inte alls har en majoritet av Svenska kyrkans präster på sin sida.
Själv har jag inte skrivit under nån av listorna, framför allt eftersom jag inte är prästvigd, och den som känns aktuell för mig är IKT. Mitt namn står i röstprotokollet från kyrkomötet - något jag är stolt över. Det räcker.
Jag är lite dubbel inför det här med protestlistor. Ibland är det ett jättebra sätt att väcka opinion, uppmärksamma folk (politiker) på att det finns ett starkt stöd för en fråga, och det är ett sätt för männiksor att känna att de deltar i demokratin och är med och påverkar. Å andra sidan kan man luras att tro att flest namn vinner.
Jag kan på ett sätt förstå Yngve Kallin och hans kompisar - det är inte kul när man förlorar en fråga. Och Kallin delar, vad det verkar, inte synen på hur kyrkan ska styras (med förtroendevalda i demokratiskt valda organ) och då blir man naturligtvis ännu mer upprörd när de fattar "fel" beslut. Men vad vill de visa genom deklarationen? Att de står upp för sina åsikter, att de inte vill välsigna homopar eller bara få utlopp för sin frustration?
När man sen organiserar motlistor - vilket jag verkligen förstår att folk, framför allt präster, känner behov av - så blir det lite komplicerat. Risken finns att man hamnar i en diskussion om vem som har flest namn. Men oavsett hur många upprop det görs - det är inte flest namn som vinner. det är knappast en demokratisk process att göra namnlistor, och om man tror att man vinner en fråga genom att skicka in namnlistor till kyrkokansliet för och mot en fråga så ligger det ganska långt ifrån min demokratisyn. Samtidigt - det känn bra att ge sitt stöd i en fråga som är viktig för en. OCh det är ju jätteviktigt att allmänheten förstår att Ynge Kallin inte alls har en majoritet av Svenska kyrkans präster på sin sida.
Själv har jag inte skrivit under nån av listorna, framför allt eftersom jag inte är prästvigd, och den som känns aktuell för mig är IKT. Mitt namn står i röstprotokollet från kyrkomötet - något jag är stolt över. Det räcker.
måndag, november 07, 2005
Debatterar hushållsavdrag på Socialistiskt forum
Den 19-20/11 går det årliga seminariearrangemanget Socialistiskt forum av stapeln på ABF-huset i Stockholm. Det är två dagar seminarier, debatter, kultur och utställningar som arrangeras av en rad organisationer. Det är en ganska bred vänster som finns med, från sosseorganisationer som Olof Palmes centrum, feministas och ssu stockholm, till frihetliga vänstergrupper, vänsterpartiet och SAC.
Själv ska jag vara med i det seminarium som s-studenter ordnar, som handlar om avdrag för hushållsnära tjänster där jag ska företräda studentförbundets (kritiska) hållning. Vad jag tycker om frågan kan man läsa här.
Alla välkomna, seminarierna är gratis och utan föranmälan. Så här presenteras vårt seminarium i programmet, som finns i sin helhet här:
Lördag 13.00-14.30, Hedénsalen, 4 tr
Hushållsnära tjänster – kvinnofälla eller möjligheten till legala arbeten?
Under en längre tid har debatten om hushållsnära tjänster aktualiserats i den svenska samhällsdebatten. Borgerliga partier har länge förespråkat skattesubventioner för hushållsnära tjänster men nu har även socialdemokratiska regeringar utomlands tagit efter. Bör den svenska socialdemokratin ha kvar sitt motstånd eller bör man omvärdera sin ståndpunkt?
Kerstin Ohlsson (s) och Marta Axner, Laboremus diskuterar för och emot skattesubventioner av hushållsnära tjänster och vilka alternativa förslag som kan presenteras för att lösa problemen.
Arr: Socialdemokratiska Studentförbundet.
Själv ska jag vara med i det seminarium som s-studenter ordnar, som handlar om avdrag för hushållsnära tjänster där jag ska företräda studentförbundets (kritiska) hållning. Vad jag tycker om frågan kan man läsa här.
Alla välkomna, seminarierna är gratis och utan föranmälan. Så här presenteras vårt seminarium i programmet, som finns i sin helhet här:
Lördag 13.00-14.30, Hedénsalen, 4 tr
Hushållsnära tjänster – kvinnofälla eller möjligheten till legala arbeten?
Under en längre tid har debatten om hushållsnära tjänster aktualiserats i den svenska samhällsdebatten. Borgerliga partier har länge förespråkat skattesubventioner för hushållsnära tjänster men nu har även socialdemokratiska regeringar utomlands tagit efter. Bör den svenska socialdemokratin ha kvar sitt motstånd eller bör man omvärdera sin ståndpunkt?
Kerstin Ohlsson (s) och Marta Axner, Laboremus diskuterar för och emot skattesubventioner av hushållsnära tjänster och vilka alternativa förslag som kan presenteras för att lösa problemen.
Arr: Socialdemokratiska Studentförbundet.
En tårta för Tage - och den öppna högskolan
Igår firade vi i Laboremus (som jag nämnt tidigare) Tage-dagen - en hyllning till den öppna högskolan. I uppsala är ju annars sjätte november Gustaf II Adolf-dagen då man (= några studenter med företrädesvis konservativa värderingar, ofta organiserade i diverse mer eller mindre hemliga och helmanliga sällskap) tillsammans med universitetet och nationerna samt studentkåren högtidlighåller att den gamla krigarkungen gav en stor donation till universitetet. Vi s-studenter har kontrat med att utropa 6/11 till Tage-dagen, efter Tage Erlander som symbol för en expansiv utbildningspolitik och visionen om ett samhälle - och möjligheter till utbildning - för alla.
Vi var ett trettiotal som samlades för tårta, tal och sång igår. Förutom undertecknad höll även hedersgästerna Thomas Östros och Birgitta Dahl tal - och åtminstone jag lärde mig mycket om såväl Tage Erlander som svensk politisk 1900-talshistoria. Och framför allt - vi fick på ett roligt sätt fira att vi faktiskt är många som tror att universitetet blir bättre av en genomtänkt utbildningspolitik med målet om en högskola öppen för alla.
P.s. Den som inte har förstått vidden av den konservatism som finns bland vissa studenter i Uppsala, eller varför en sossestudent engagerar sig i att protestera mot ett litet kungafirande, rekommenderas debattforumet på kårens tidning Ergo. Bara för att förstå miljön vi finns i.
fredag, november 04, 2005
Stockholms universitet inför ECTS-betyg
I DN idag kan man läsa att Stockholms universitet inför ECTS sjugradiga betygsskala som standard, som ett led i Bolognaanpassningen av utbildningen. Stockholms universitets studentkår (sus) är positiva medan lärarna är mer skeptiska.
Tanken med Bolbognaprocessen är att harmonisera högre utbildning i Europa för att förbättra jämförbarheten och mobiliteten, och då är ett gemensamt poängräkningssystem och betygssystem en naturlig del. Dock har den sjugradiga betygsskalan mött mycket kritik, inte minst från studnethåll. Sus är en av ganska få studentkårer som är positiv, och i det gemensamma organet Sveriges förenade studentkårer (sfs) har man tydligt tagit ställning mot ECTS som förstahandsalternativ. Det finns antagligen flera möjliga "mellanalternativ", att tex studenter har rätt att få sina betyg översatta, och poängberäkningssytemet är redan i funktion vid svenska lärosäten. Tidigare har regeringen valt att inte införa ECTS som centralt betygssytem, utan det är upp till varje lärosäte.
Personligen är jag - liksom min kår Uppsala studentkår och s-studenter - mycket skeptisk till den sjugradiga betygsskalan. Det är viktigt att man kan jämföra utbildningarnas innehåll och studenternas resultat, men det är möjligt att göra på andra sätt. Dessutom är det inte riktigt så att bologna är några färdiga direktiv uppifrån som man antingen genomför eller inte, utan just en process där man implementerat på lite olika sätt i olika länder. I "ursprungsförslaget" är betygen dessutom relativa, vilket aldrig varit aktuellt i Sverige.
Svensk forskning visar på att lärande sker bäst med ograderade betyg. Att alla studenter ska bedömas på ett sätt att de kan skiljas åt med små marginaler, kommer få stora konsekvenser för pedagogik och tentamen. På de utbildningar som har flera betygssteg, och där dessutom stor vikt läggs vid betygen, kan det knappast påstås att betygen hjälper lärandet och ger en god studimiljö. Den som sett juriststudenter i tentatider vet vad jag menar.
Det är nu ECTS-frågan avgörs, och det sker lokalt på de olika lärosätena, eller till och med på fakutlets/institutionsnivå. Det är viktigt att frågan inte försvinner bara för att den lämnat regeringsnivån.
Tanken med Bolbognaprocessen är att harmonisera högre utbildning i Europa för att förbättra jämförbarheten och mobiliteten, och då är ett gemensamt poängräkningssystem och betygssystem en naturlig del. Dock har den sjugradiga betygsskalan mött mycket kritik, inte minst från studnethåll. Sus är en av ganska få studentkårer som är positiv, och i det gemensamma organet Sveriges förenade studentkårer (sfs) har man tydligt tagit ställning mot ECTS som förstahandsalternativ. Det finns antagligen flera möjliga "mellanalternativ", att tex studenter har rätt att få sina betyg översatta, och poängberäkningssytemet är redan i funktion vid svenska lärosäten. Tidigare har regeringen valt att inte införa ECTS som centralt betygssytem, utan det är upp till varje lärosäte.
Personligen är jag - liksom min kår Uppsala studentkår och s-studenter - mycket skeptisk till den sjugradiga betygsskalan. Det är viktigt att man kan jämföra utbildningarnas innehåll och studenternas resultat, men det är möjligt att göra på andra sätt. Dessutom är det inte riktigt så att bologna är några färdiga direktiv uppifrån som man antingen genomför eller inte, utan just en process där man implementerat på lite olika sätt i olika länder. I "ursprungsförslaget" är betygen dessutom relativa, vilket aldrig varit aktuellt i Sverige.
Svensk forskning visar på att lärande sker bäst med ograderade betyg. Att alla studenter ska bedömas på ett sätt att de kan skiljas åt med små marginaler, kommer få stora konsekvenser för pedagogik och tentamen. På de utbildningar som har flera betygssteg, och där dessutom stor vikt läggs vid betygen, kan det knappast påstås att betygen hjälper lärandet och ger en god studimiljö. Den som sett juriststudenter i tentatider vet vad jag menar.
Det är nu ECTS-frågan avgörs, och det sker lokalt på de olika lärosätena, eller till och med på fakutlets/institutionsnivå. Det är viktigt att frågan inte försvinner bara för att den lämnat regeringsnivån.
torsdag, november 03, 2005
Kongressen i backspegeln
Har inte bloggat någonting om partikongressen, framför allt beroende på extrem arbetsbelastning och uppsatsstress efter att ha ägnat en hel vecka åt kyrkomötet. Å andra sidan har ju nästan hela bloggosfären ägnat sig åt kongressen så jag tänkte bara göra några korta reflektioner.
Könsneutrala äktenskap har jag ju redan skrivit lite om, men jag blev förvånad över hur lite uppmärksamhet beslutet fått. Det är trots allt en ganska stor fråga som man satt ner foten i. Men jag är glad och nöjd, trodde faktiskt inte att det skulle gå. Det här var ju en av de frågor s-studenter satsat hårt på att driva, så det är bara att gratulera Magda och de andra. Bra jobbat!
Mindre bra gick det ju med föräldraförsäkringen (som jag skrivit om här och här). Det intressantaste med frågan tycker jag inte är själva beslutet (som väl blev helt ok, man har inte backat och det ska såsmåningom bli ytterligare delning) utan hur debatten har förts innan och efter beslutet. Förutom det obeskrivligt klantiga och ignoranta utspelet av Göran Persson som han dessutom fick ta tillbaka så är det ju tydligt att man är jätterädd för splittring i frågan samtidigt som artistyrelsen så länge som möjligt försökte att undvika en kompromiss. Den som hörde P1 morgon dagen efter beslutet undrade kanske liksom jag om Berit Andnor och Anna Sjödin hade varit på samma kongress. Jag följde debatten främst genom bloggar vilket gjorde att jag fick en mångsidig men samtidigt inte helt sammanhängande bild av vad som hände. Och nu tycker alla att de har vunnit och det betyder antagligen att ingen gjort det. Eller kanske partistyrelsen. Jag tror inte att det blir någon ytterligare delning under nästa mandatperiod (om Persson sitter kvar) men frågan är seriöst på dagordningen. Kanske kan man se det som att vi har en mandatperiod på oss att vända opinionen. Det har gått förr.
Jag hade tänkt följa kongressen (åtminstone till en del) via svt 24 men det hanns inte med så mycket som jag hoppats. En sak hann jag däremot se i sin helhet: Wanja Lundby Wedins tal igår (ligger inte ute än, men borde snart finnas här). Jag har haft förmånen att höra Wanja live två gånger, och hon har båda gångerna varit fantastisk. Enkel och jordnära, men ideologiskt vass, klar i sin analys - inte minst hur klass och kön samverkar - och inte rädd för de stora orden. Alla ska med. Så enkelt är det. Hon lyckas säga det - och mena det! Inte konstigt att hon fick stående ovationer. Jag säger som bloggarna på aftonbladet: en kronprinsessa är född.
Sen kan man fundra lite på hur kongressen i sin helhet rapporterats i medierna. Har den varit en succé eller ett fiasko? Är partiet splittrat? Är partistyrelsen överkörd en gång för mcket, är gräsrötterna missnöjda med ledningen? Jag tror att det är ett friskhetstecken att partistyrelsen fått pisk i en rad frågor - kanske några fler än vanligt. Självklart håller inte alla alltid med, och om ps hade fått igenom allt hade det snarast berott på repression än något annat. Även om Persson visat lite mer översittarfasoner än vanligt så känns det som att partiet faktiskt går ganska starkt ur kongressen. Det finns visioner, det finns en politisk vilja med den ekonomiska politiken, det finns såväl vilja som ekonomiskt utrymme för reformer. Alla ska med - så enkelt är det.
Könsneutrala äktenskap har jag ju redan skrivit lite om, men jag blev förvånad över hur lite uppmärksamhet beslutet fått. Det är trots allt en ganska stor fråga som man satt ner foten i. Men jag är glad och nöjd, trodde faktiskt inte att det skulle gå. Det här var ju en av de frågor s-studenter satsat hårt på att driva, så det är bara att gratulera Magda och de andra. Bra jobbat!
Mindre bra gick det ju med föräldraförsäkringen (som jag skrivit om här och här). Det intressantaste med frågan tycker jag inte är själva beslutet (som väl blev helt ok, man har inte backat och det ska såsmåningom bli ytterligare delning) utan hur debatten har förts innan och efter beslutet. Förutom det obeskrivligt klantiga och ignoranta utspelet av Göran Persson som han dessutom fick ta tillbaka så är det ju tydligt att man är jätterädd för splittring i frågan samtidigt som artistyrelsen så länge som möjligt försökte att undvika en kompromiss. Den som hörde P1 morgon dagen efter beslutet undrade kanske liksom jag om Berit Andnor och Anna Sjödin hade varit på samma kongress. Jag följde debatten främst genom bloggar vilket gjorde att jag fick en mångsidig men samtidigt inte helt sammanhängande bild av vad som hände. Och nu tycker alla att de har vunnit och det betyder antagligen att ingen gjort det. Eller kanske partistyrelsen. Jag tror inte att det blir någon ytterligare delning under nästa mandatperiod (om Persson sitter kvar) men frågan är seriöst på dagordningen. Kanske kan man se det som att vi har en mandatperiod på oss att vända opinionen. Det har gått förr.
Jag hade tänkt följa kongressen (åtminstone till en del) via svt 24 men det hanns inte med så mycket som jag hoppats. En sak hann jag däremot se i sin helhet: Wanja Lundby Wedins tal igår (ligger inte ute än, men borde snart finnas här). Jag har haft förmånen att höra Wanja live två gånger, och hon har båda gångerna varit fantastisk. Enkel och jordnära, men ideologiskt vass, klar i sin analys - inte minst hur klass och kön samverkar - och inte rädd för de stora orden. Alla ska med. Så enkelt är det. Hon lyckas säga det - och mena det! Inte konstigt att hon fick stående ovationer. Jag säger som bloggarna på aftonbladet: en kronprinsessa är född.
Sen kan man fundra lite på hur kongressen i sin helhet rapporterats i medierna. Har den varit en succé eller ett fiasko? Är partiet splittrat? Är partistyrelsen överkörd en gång för mcket, är gräsrötterna missnöjda med ledningen? Jag tror att det är ett friskhetstecken att partistyrelsen fått pisk i en rad frågor - kanske några fler än vanligt. Självklart håller inte alla alltid med, och om ps hade fått igenom allt hade det snarast berott på repression än något annat. Även om Persson visat lite mer översittarfasoner än vanligt så känns det som att partiet faktiskt går ganska starkt ur kongressen. Det finns visioner, det finns en politisk vilja med den ekonomiska politiken, det finns såväl vilja som ekonomiskt utrymme för reformer. Alla ska med - så enkelt är det.
onsdag, november 02, 2005
Tage-dagen - fira det öppna universitetet!
Som motvikt till det konservativa Gustaf II Adolf-firandet i Uppsala har Laboremus (s-studenter i Uppsala) utropat sjätte november till Tage-dagen, efter Tage Erlander som kanske är den enskilda person som betytt mest för universitetets utbyggnad och utveckling. Firandet äger rum på söndag och gästas bland annat av thomas Östros och Birgitta Dahl. I en artikel i studenttidningen Ergo skriver undertecknad tillsammans med programansvariga Marika bl a följande:
"Den 6 november varje år finns det några vid Uppsala universitet som tycker om att fira en krigarkonung som donerade pengar (krigsbyten, måhända) till universitetet för en sisådär fyrahundra år sedan. På den tiden var utbildningen till för de allra mest privilegierade och kvinnor var överhuvudtaget inte välkomna.
---
Härmed utlyser vi följaktligen den 6 november till Tage-dagen.
När Tage Erlander blev ecklesiastikminister (d v s utbildningsminister) 1945 hade Uppsala universitet 4 500 studenter. När han avgick som statsminister 24 år senare var studentantalet omkring 20 000. Universitetet hade med andra ord mer än fyrdubblats under hans tid i regeringen. Må vara att Erlander studerade i Lund (det är mänskligt att fela) – ingen enskild person har betytt mer för Uppsala universitets utveckling än han. Under hans regeringstid byggdes såväl det högre som det lägre skolväsendet ut. Fler tog studenten och fick på så sätt möjlighet att studera vidare, vilket i sin tur underlättades genom stora satsningar på högskoleväsendet och forskningen. Sverige fick fler nya universitet och högskolor.
Tage Erlander var dessutom personligen mycket intresserad av forskning, både humanistisk och teknisk sådan. Och bäst av allt: Utbyggnaden betalades av alla gemensamt, via skatten. Inte genom tveksamma donationer som kan associeras med krigsbyten."
Hela artikeln finns här, och på laboremus hemsida finns också pressmeddelandet. Alla välkomna!
"Den 6 november varje år finns det några vid Uppsala universitet som tycker om att fira en krigarkonung som donerade pengar (krigsbyten, måhända) till universitetet för en sisådär fyrahundra år sedan. På den tiden var utbildningen till för de allra mest privilegierade och kvinnor var överhuvudtaget inte välkomna.
---
Härmed utlyser vi följaktligen den 6 november till Tage-dagen.
När Tage Erlander blev ecklesiastikminister (d v s utbildningsminister) 1945 hade Uppsala universitet 4 500 studenter. När han avgick som statsminister 24 år senare var studentantalet omkring 20 000. Universitetet hade med andra ord mer än fyrdubblats under hans tid i regeringen. Må vara att Erlander studerade i Lund (det är mänskligt att fela) – ingen enskild person har betytt mer för Uppsala universitets utveckling än han. Under hans regeringstid byggdes såväl det högre som det lägre skolväsendet ut. Fler tog studenten och fick på så sätt möjlighet att studera vidare, vilket i sin tur underlättades genom stora satsningar på högskoleväsendet och forskningen. Sverige fick fler nya universitet och högskolor.
Tage Erlander var dessutom personligen mycket intresserad av forskning, både humanistisk och teknisk sådan. Och bäst av allt: Utbyggnaden betalades av alla gemensamt, via skatten. Inte genom tveksamma donationer som kan associeras med krigsbyten."
Hela artikeln finns här, och på laboremus hemsida finns också pressmeddelandet. Alla välkomna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)