Har inte bloggat någonting om partikongressen, framför allt beroende på extrem arbetsbelastning och uppsatsstress efter att ha ägnat en hel vecka åt kyrkomötet. Å andra sidan har ju nästan hela bloggosfären ägnat sig åt kongressen så jag tänkte bara göra några korta reflektioner.
Könsneutrala äktenskap har jag ju redan skrivit lite om, men jag blev förvånad över hur lite uppmärksamhet beslutet fått. Det är trots allt en ganska stor fråga som man satt ner foten i. Men jag är glad och nöjd, trodde faktiskt inte att det skulle gå. Det här var ju en av de frågor s-studenter satsat hårt på att driva, så det är bara att gratulera Magda och de andra. Bra jobbat!
Mindre bra gick det ju med föräldraförsäkringen (som jag skrivit om här och här). Det intressantaste med frågan tycker jag inte är själva beslutet (som väl blev helt ok, man har inte backat och det ska såsmåningom bli ytterligare delning) utan hur debatten har förts innan och efter beslutet. Förutom det obeskrivligt klantiga och ignoranta utspelet av Göran Persson som han dessutom fick ta tillbaka så är det ju tydligt att man är jätterädd för splittring i frågan samtidigt som artistyrelsen så länge som möjligt försökte att undvika en kompromiss. Den som hörde P1 morgon dagen efter beslutet undrade kanske liksom jag om Berit Andnor och Anna Sjödin hade varit på samma kongress. Jag följde debatten främst genom bloggar vilket gjorde att jag fick en mångsidig men samtidigt inte helt sammanhängande bild av vad som hände. Och nu tycker alla att de har vunnit och det betyder antagligen att ingen gjort det. Eller kanske partistyrelsen. Jag tror inte att det blir någon ytterligare delning under nästa mandatperiod (om Persson sitter kvar) men frågan är seriöst på dagordningen. Kanske kan man se det som att vi har en mandatperiod på oss att vända opinionen. Det har gått förr.
Jag hade tänkt följa kongressen (åtminstone till en del) via svt 24 men det hanns inte med så mycket som jag hoppats. En sak hann jag däremot se i sin helhet: Wanja Lundby Wedins tal igår (ligger inte ute än, men borde snart finnas här). Jag har haft förmånen att höra Wanja live två gånger, och hon har båda gångerna varit fantastisk. Enkel och jordnära, men ideologiskt vass, klar i sin analys - inte minst hur klass och kön samverkar - och inte rädd för de stora orden. Alla ska med. Så enkelt är det. Hon lyckas säga det - och mena det! Inte konstigt att hon fick stående ovationer. Jag säger som bloggarna på aftonbladet: en kronprinsessa är född.
Sen kan man fundra lite på hur kongressen i sin helhet rapporterats i medierna. Har den varit en succé eller ett fiasko? Är partiet splittrat? Är partistyrelsen överkörd en gång för mcket, är gräsrötterna missnöjda med ledningen? Jag tror att det är ett friskhetstecken att partistyrelsen fått pisk i en rad frågor - kanske några fler än vanligt. Självklart håller inte alla alltid med, och om ps hade fått igenom allt hade det snarast berott på repression än något annat. Även om Persson visat lite mer översittarfasoner än vanligt så känns det som att partiet faktiskt går ganska starkt ur kongressen. Det finns visioner, det finns en politisk vilja med den ekonomiska politiken, det finns såväl vilja som ekonomiskt utrymme för reformer. Alla ska med - så enkelt är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar