Smygmission i mysförpackning? SKT om skolavslutningar i kyrkan

Apropå den pågående debatten om skolavslutningar i kyrkan har prästen Elin Engström skrivit en ledare på temat i Svensk Kyrkotidning (som är en kyklig-teologisk tidskrift, inte att förväxla med nyhetstidningen Kyrkans tidning) som är värd att läsas av fler. Här följer ett utdrag:

Samma dag [...] kunde man också i Dagens Nyheter läsa en insändare av en förälder som var upprörd över Huddinge kommuns beslut att ge alla skolbarn ledigt vid avslutningen av Ramadan, Eid al-fitr. Denna förälder, liksom den pappa som skrev i DN 24/10 2006 verkar tycka det är fel med religiöst motiverade lovdagar överhuvud taget, men det som slår mig när jag läser dessa insändare är att de redan existerande lovdagarna inte alls nämns. Är inte de religiösa? Mig veterligen har vi påsklov för att det är då vi firar Kristi död och uppståndelse och inte för att skidföret i Åre brukar vara som bäst då. Är det möjligtvis så att våra ”traditionellt svenska” högtider blivit så avsakraliserade att vi inte ens tänker på dem som kristna helgdagar?
---
Studiebesök ja, men gudstjänst nej. Det handlar om respekt för barnen men också om Svenska kyrkans självrespekt. En typ av argument stör mig nämligen betydligt mer än argumenten att religion inte hör hemma i skolan och det handlar om försvar för skolavslutningar i kyrkan med motiv som ” det är ju tradition här iSverige”, ”det är ju så fint och stämningsfullt” eller ”vi ska väl inte förneka vår svenska kultur?”. Nej, det ska vi naturligtvis inte göra, men bakom den här typen av argumentation spårar jag en uppfattning att Svenska kyrkan egentligen inte är ”så religiös”.
---
Visst kan vi berätta om Jesu födelse– det finns många möjligheter att göra vettiga studiebesök och upplevelsevandringar – men vi ska inte utnyttja skolans omedvetenhet för smygmission i mysförpackning eller säga ja till skolans förfrågan om tvångsgudstjänster för att det är en så fin tradition. Sorry, men vi är ingen statlig producent av mys och stämning. Vi firar inte den svenska kulturens förträfflighet. Vi har ett mycket bättre budskap än så. Det är inte särskilt svenskt, men har en del med Gud att göra. Är det inte dags att komma ut som kyrka och reclaima julen?

Ledaren finns här, klicka på ledare och nr 46 2006.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, skolavslutning, svensk kyrkotidning, religion, kyrka

Nu kommer kollektomaten!

I veckan installeras Kollektomaten i Uppsala Domkyrka - den andra i landet. Kollektomaten är som det låter - en kollektautomat. Den ska stå i vapenhuset (= "hallen" precis innanför ingången) och där ska besökare kunna ge gåvor till en rad olika ändamål, som lutherhjälpen och svenska kyrkan i utlandet, men även lokalt till domkyrkan (byggnaden) och församlingens verksamhet (diakoni och musik) och veckans kollekt. I samband med stora katastrofer eller andra speciella insamlingar kommer det också att finnas. Kollektomaten i Uppsala är den andra i Sverige - den första finns i Mariakyrkan i Helsingborg.

Det tas upp kollekt i kyrkorna varje söndag, men det har länge pratats om behovet för nya sätt att samla in pengar. Allt färre bär kontanter med sig, och det är obekvämt (och kanske farligt) för församlingarna att hantera stora belopp i kontanter. Svenska kyrkans stora insamlingsorganisationer - Lutherhjälpen, SKM, SKUT och EFS - använder en rad olika sätt att samla in pengar, bland annat genom att skänka via internet (med betalkort), autogiro och andra sätt. Nu blir Kollektomaten ytterligare ett sätt för åtminstone Uppsala domkyrkas besökare att skänka pengar kontantlöst.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, uppsala domkyrka, kollektomat, insamling, kollekt

Förnyare - inte samma som på nittiotalet

I panelen i Godmorgon, världen! imorse (timme 1, c:a 40 min in) diskuterade Nisha Besara, Susanna Popova och Göran Greider huruvida Carin Jämtin är den som kommer att ta över ledarskapet i socialdemokratin och hur partiledarvalet kommer att gå till. Delvis kom den diskussionen att handla om huruvida Jämtin är en "traditionalist" eller "förnyare" och hur hon positionerar sig i partiet. Popova menade att Jämtin är förnyare på samma sätt som Pär Nuder vilket Besara och Greider högljutt ifrågasatte. Jag tror att det beror på en viss begreppsförvirring men också på olika analyser av vart socialdemokratin är på väg.

På nittiotalet var striderna inom socialdemokratin hårda mellan traditionalister och förnyare, eller vänster och höger (vilket i sig är en märklig uppdelning av ett parti till vänster). Då handlade förnyelsen mycket om att orientera sig mot den politiska mitten med avregleringar, självständig riksbank och på andra sätt en ekonomisk politik närmare borgerligheten. Idag tror jag - och många med mig tror jag - att det är något helt annat vi menar med förnyelse.

För ett tag sedan hörde jag Broderskaps förbundsordförande Peter Weiderud tala om de här frågorna, och han menade att man inte kan se det som en höger - vänsterfråga utan måste se två dimensioner: ekonomisk politik (höger - vänster) och bevarandet av gamla segrar eller framåtsyftande framtidslösningar. Han menade att på nittiotalet stod striden mellan vänster-bevarande (traditionalister) och höger-framåtsyftande (förnyare). En konflikt som låste partiet och ledde oss på fel spår ganska ofta (och kan tilläggas, helt lamslog ungdomsförbundet under många år vilket man fortfarande försöker repa sig ifrån). Weideruds slutsats var att vägen framåt är att gå på tvärs med den gamla konfliktlinjen, nämligen vänster-framåt. Inte försöka konkurrera med de "nya" moderaterna i mitten utan driva en tydlig solidarisk politik för ett sammanhållet samhälle, men samtidigt hitta framtidens frågor och framtidens lösningar. Inte minst frågorna om miljö finns där, men också integration, jämställdhet och globaliseringens utmaningar.

Jag delar i mycket Weideruds analys. Jag tror också att förnyelsen måste innebära ett nytt ledarskap och en omstart för socialdemokratin som folkrörelse och gräsrotsrörelse byggd underifrån. Den sortens förnyelse, som jag tror också var det som Besara och Greider pratade om i P1 i morse, tror jag faktiskt att Carin Jämtin skulle kunna stå för. Det gäller också flera av de andra kandidater som nämns i diskussionerna. Och som jag skrivit tidigare tror jag att ledarskapet och förnyelsen av partiet egentligen är viktigare än vem som blir partiledare - under förutsättningen att den personen kan leda förnyelsen.

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, partiledare, carin jämtin, förnyelse

Wallström stöder Jämtin

I en kort intervju i Aftonbladet idag vidhåller Margot Wallström sitt nej till att kandidera till att bli socialdemokraternas partiledare. Samtidigt ger hon också sitt stöd till den hetaste kandidaten Carin Jämtin.

–Jag står fast vid vad jag sagt hela tiden, att mitt nej gäller.
Som hugget i sten alltså?
– Precis.
Men om rörelsen kallar som det heter, om Ingvar Carlsson försöker övertala dig? Hans namn har ju nämnts när det gäller operation övertalning.
– Äsch, det står så mycket som bara är påhitt. Min inställning är densamma, ingenting har ändrats.
Vad tycker du om Aftonbladets ledarsidas förslag att välja Carin Jämtin till partiordförande?
– Jättebra, det vore väldigt roligt!

Kanske ska man inte läsa in för mycket i Wallströms stöd till Jämtin, hon kanske hade varit lika positiv till flera av de andra tänkbara kandidaterna också. Men det låter ju onekligen inte så sannolikt att hon själv tänker ställa upp och inte heller som att hon har någon annan kandidat hon tänker stödja. Det hade ju varit mer väntat att hon skulle ha gett ett icke-svar i stil med "det är inte min sak att ha en åsikt" eller "det finns många bra kandidater" eller något sånt. Det kanske är dags att på allvar fundera på de andra kandidaterna och inse att Margot inte kommer att komma hem. Och i så fall ligger onekligen Jämtin bra till.

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, partiledare, carin jämtin, margot wallström

Jämtin - hetare än Wallström?

Igår uttalade Sveriges största socialdemokratiska ledarsida, aftonbladet, sitt stöd för Carin Jämtin som partiledare, och idag rapporterar också Ekot om stödet för Jämtin. Bland annat Göran Johansson i Göteborg står bakom henne, och hon får även stöd av Broderskap, även om de också gärna skulle se Margot Wallström. Som så ofta annars diskuteras frågan utifrån "om Margot vill eller inte".

Jonas Morian - som förespråkat Wallström - menar att det nu alltmer finns två huvudkandidater: Jämtin och Wallström, och att det bäddar för en kompromisskandidat. Han gissar på riksdagsgruppens ledare Britt Bohlin Olsson.

Jag skulle nog analysera situationen annorlunda. Jag håller med om att de två hetaste kandidaterna nu är Jämtin och Wallström. Men jag uppfattar dem inte som jämbördiga, i meningen att de agerar och uppfattas väldigt olika. Wallström har ett starkt och stort stöd runt om i partiet. Men jag tror att det stödet innehåller en aspekt av "egentligen-vore-hon-bäst-för-alla-men-hon-vill-ju-inte". En del tror verkligen inte att hon vill, en del vill övertala henne, men det finns något av "den omöjliga drömkandidaten" över henne. Och just på grund av den bilden - och eftersom hon är den som tydligast sagt nej - finns det inte heller så mycket av kritisk diskussion kring hennes (icke-)kandidatur. På något sätt rör sig Wallström i en egen liga, rättvist eller inte. Och jag tror också att om hon skulle ställa upp så skulle det vara väldigt svårt för någon att utmana henne.

Jag har svårt att se en siutation där Jämtin och Wallström framstår som två jämbördiga kandidater och en tredje kompromisskandidat tar hem spelet. Det beror inte i första hand på hur kompetenta kandidaterna är eller vilket stöd de har, utan på den närmast mytologiska ställning Margot Wallström har inom socialdemokratin. Jag är inte rätt person att avgöra om det är rimligt eller inte, eller om den har täckning. Men det finns en viss risk att människor kommer att bli besvikna om vi väljer en partiledare med för höga förväntningar.

På något sätt måste debatten i partiet - och valberedningen - bestämma sig för om Wallström ska räknas in i startfältet eller inte. Och om hon ska det, kan hon inte behandlas som en frälsare på avstånd utan en av andra rimliga kandidater. Hon måste, precis som alla andra, granskas och få sina för- och nackdelar analyserade. Det kan mycket väl hända att hon även efter en sådan granskning är den bästa partiledarkandidaten. Men hon kan inte vara det per definition.

Jag tycker annars att Carin Jämtin är en väldigt bra kandidat. Av de som verkar vilja ställa upp tycker jag att hon verkar vara det starkaste namnet. Möjligen kan Ulrica Messing komma tillbaks i debatten och bli en dark horse i slutändan.

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, partiledare, margot wallström, carin jämtin

En bloggande biskop

Sverige har fått sin första bloggande biskop - biskopen i Härnosand, Tony Guldbranzén, har börjat skriva korta anteckningar/kommentarer på Härnösands stifts hemsida under titeln Biskop Tony's anteckningar. Än så länge innehåller anteckningarna korta berättelser från hans arbete men också kommentarer okring aktuella frågor. Ska bli spännande att följa i fortsättnignen.

Via Karin Långström Vinge.

Lästips om familjepolitik

Några lästips: Tommy Jensen skriver intressant och aktuellt om Mammalobbyn och alliansen på oppositionen.se:

För inte så många år sedan så var det enbart kristdemokraterna som talade om vårdnadsbidrag. Nu är det en hel allians som tycker det är toppen. mammalobbyn
har lyckats ganska bra med sitt uppdrag, politiker med örat mot marken får ofta svårt att se vad som döljer sig bortom horisonten. Svårigheten är väl att just kombinera att vara visionär och samtidigt lyhörd mot medborgarnas önskningar. I
det här fallet tycks det som om hela alliansen trycker huvudet mot marken då mammalobbyn ropar efter valfrihet. Vilken borgerlig politiker kan väl säga nej till ökad valfrihet, vad den än må gälla?
När det gäller vårdnadsbidraget så innebär den ökad valfrihet för vissa, nämligen mammor i familjer med gott om pengar. För de allra allra flesta innebär den minskad valfrihet. Närmare bestämt för bl a ensamstående, låginkomsttagare, arbetslösa och, inte minst, för barnen. Vilken valfrihet får våra döttrar i ett framtida samhälle där jämställdheten inte utvecklas, där de får räkna med att tjäna mindre, trots likvärdig eller högre utbildning, som sina bröder? Enbart p g a sitt kön. Vad är det för valfrihet?

Läs också Per Westbergs inlägg om att moderate riksdagsmannen Mats Gerdau, tidigare kommunalråd i Nacka, har tilldelats Världen idags Familjepris 2006. Westberg undrar om Gerdau vet vad Världen idag är för tidning.

Världen idag är en kristen tidning, som om man är snäll, kan betecknas som värdekonservativ. Den har förvisso en redaktion med medarbetare från olika samfund men det är uppenbart att tidningen står trosrörelsen Livets ord nära.
Tidningen kan enligt amerikansk modell hänföras till den kristna högern vilket är något helt annat än "de nya moderaterna". Hållningen är evangelikal.
--
Att en moderat tar emot ett pris från Världen idag kan jämställas med att en socialdemokrat bugar efter att ha fått ett pris från tidningen Proletären. Inte bättre om en centerpartist dyker upp på Nationell idags redaktion för att få blommor.

Andra bloggar om: politik, familj, vårdnadsbidrag, bloggtips

DO kritiserar samepolitiken

Tar Sverige sitt ansvar gentemot samerna? Eller är vår politik fortfarande präglad av gamla koloniala och rasistiska tänkesätt? Det senare, hävdar Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) i sitt remissvar till två statliga utredningar som berör samernas rättigheter, vilket bl a Ekot rapporterar idag. I ett pressmeddelande uttalar sig DO Katri Linna:

-Jag ifrågasätter Sveriges ambitioner att lösa samernas problem. Det verkar
som om staten vill fortsätta ge småsmulor åt samerna istället för att gå
till
botten med de många gånger komplicerade problem som diskrimineringen i
kolonialiseringens spår har inneburit, säger DO Katri Linna.

---

-Behandlingen av samer har genom århundradena präglats av fördomar och
rasistiska tankemönster och utmynnat i diskriminering och kränkningar. För det
bär staten ett stort ansvar.

-Regeringen behöver nu prioritera frågan om den samiska
ursprungsbefolkningens rättigheter så att Sverige kan ansluta sig till ILO:s
konvention 169 inom en snar framtid och garantera ett starkt skydd för samernas
rättigheter, säger Katri Linna.

Att Sverige inte har anslutit sig till den konvention som erkänner urfolkens fulla sociala, kulturella och religiösa rätt är i sig pinsamt. Och grunden till att det inte har gjorts är just oförmågan att se frågan kring samernas rättigheter som just rättigheter, inte bara intressekonflikter mellan olika aktörer.

Jag har tidigare skrivit om vår oförmåga att göra upp med de rasistiska och koloniala strukturer som fortfarande finns i vårt västerländska tänkande. Då har det lett till viss debatt här i kommentarerna. Jag tror att anledningen till det är just svårigheterna att prata om rasism på ett strukturellt plan och oviljan att se att vår vithet och vår "västerländskhet" också innebär en position som vi måste förhålla oss till.

Andra bloggar om: politik, rasism, samer, diskriminering, do

Evenemangstips

Jag har för tillfället datorstrul och då blir det inte mycket bloggat. Jag vill istället passa på att puffa för två intressanta evenemang i veckan.

Broderskapsrörelsen och Flyktinggruppernas och Asylkommittérnas riksråd (FARR) i samarbete med s-studenter har startat projektet Ny asylprocess som på olika sätt ska belysa den förändrade asylprocessen. Nu ska ett antal seminarier ske runt om i landset och det första är i Uppsala på fredag: "Frivilligorganisationernas roll i den framtida asyl- och integrationsprocessen". Mer info om projektet och om seminarierna finns på nyasylprocess.se. Kommande seminarier blir i Sundsvall, Stockholm, Karlstad, Malmö och Göteborg under december, januari och februari.

Sen har väl ingen missat att Socialistiskt forum går av stapeln i ABF-huset i stockholm på lördag 18/11. Massor av intressanta seminarier, föredrag och annat med hela den svenska vänsterrörelsen i vid bemärkelse. Får inte missas!

Ärkebiskopen kräver handling i Mellanöstern - och Bildt lyssnar

Igår skrev ärkebiskop Anders Wejryd ett brev till utrikesminister Carl Bildt där han uppmanade regeringen att inte se på hur övergreppen i Gaza drabbar oskyldiga och hur våldet trappas upp. Wejryd välkomnar Bildts uttalande efter attacken i Beit Hanun i norra Gaza i onsdags, men det är inte tillräckligt. Nu krävs mer än ord, det som krävs är att världssamfunder agerar. Samma dag var också en gemensam debattartikel undertecknad av de nordiska kyrkornas katastrofbiståndsorganisationer införd i aftonbladet där de kräver handling av sina respektive regeringar.

Brevet från Wejryd togs upp av ekot och på eftermiddagen igår bemötte och välkomnade utrikesministern ärkebiskopens uttalande. Bildt menar att det är svårt att se exakt vilka möjligheter som finns att agera och hur, men att vissa öppningar finns. Han är dock positiv till att ärkebiskopen uttalar sig i frågan.

– Kyrkorna eller de religiösa samfunden, islam och de olika kristna kyrkorna, har kontaktnät, insynsmöjligheter och perspektiv utgående från sin roll i Jerusalem som det finns anledning att lyssna på. Jag tycker inte det är fel, tvärtom, säger Bildt.

Vill du öka samarbetet med kyrkan?

– Kyrkorna och samfunden som är företrädda i Jerusalem har informationskanaler och bedömningsmöjligheter som jag sätter stort värde på, ja, avslutar utrikesministern.

Jag tycker att det är mycket intressant och glädjande att utrikesministern visar en sådan uppskattning för kyrkornas engagemang och kunskap i frågan. Det är ju knappast alla politiker som gillat kyrkornas inblandning i frågor som politikerna själva uppfattar som "sina" - minns exempelvis Bo Lundgrens hårda ord mot dåvarande ärkebiskop KG Hammar då han kritiserade USA:s bombningar i Afganistan.

Det finns mycket att säga om Carl Bildt, men i fråga om Mellanöstern är han faktiskt en person som kan hålla svensk politik på rätt kurs. Att han dessutom är ödmjuk nog att se att det finns kunskap och erfarenheter hos de kyrkor och samfund som finns på plats och att dessa är värda att lyssna på också för regeringen inger faktiskt visst hopp för den svenska mellanösternpolitiken.

Andra bloggar om: politik, mellanöstern, svenska kyrkan, anders wejryd, carl bildt

Studentbostadsbyggen stoppas

Ett stort antal studentbostadsbyggen runt om i Sveige riskeras att stoppas när regeringen föreslår att ta bort räntebidragen. Läs mer i mitt inlägg på oppositionen.se.

Tagedagen succé igen

I måndags firade alltså Laboremus - som jag skrivit tidigare - Tagedagen, ett alternativt 6 november där den öppna högskolan står i centrum istället för döda kungar. Förra året drogs firandet igång, och när det nu upprepades kan man nog kalla det en tradition. Även i Örebro har s-studenterna passat på att göra 6 november till en kampanj- och festdag för en öppen högskola. Till årets upplaga av Tagedagen i Uppsala kom knappt 40 personer och talade gjorde Lars Magnusson, vice rektor på Uppsala Universitet, Kristina Persdotter, vice ordförande på uppsala studentkår, och Ingvar Carlsson, tidigare statsminister och utbildningsminister (vilket han noga påpekade). Det blev intressanta samtal om den nuvarande situationen för högre utbildning, politiska utmaningar och vart den social-demokratiska utbildnings-politiken ska röra sig, hur arbetet för en verkligt öppen högskola ska gå till och hur arbetarrörelse och akademi tillsammans kan arbeta för ett samhälle som mter strukturomvandlingens utmaningar. Och så åt vi väldigt god tårta också.

Andra bloggar om: politik, tagedagen, utbildning, uppsala, socialdemokraterna

Storseger för demokraterna

Så gick det nästan ännu bättre än jag vågade hoppas i mellanårsvalet. Trots att de sista dagarnas mätningar visade att republikanerna knappade in på demokraternas övertag, och att den fruktade republikanska Get Out The Vote-maskinen kom igång, så räckte det inte för högern. Demokraterna har tagit storslam i representanthuset, har vunnit massor med guvernörsplatser och just nu lutar det även åt knapp men ändå majoritet även i senaten. Det kan dröja med ett definitivt valresultat där, men det verkar bli demokratisk vinst i den jämna staten Virginia där demokraten Webb slår den sittande republikanen Allen, som fram tills nyligen framstod som en möjlig presidentkandidat.

Det här innebär en stor tyngdpunktsförskjutning i amerikansk politik, särskilt om demokraterna tar hem senaten också. Bush har kvar en hel del handlingsfrihet inte minst utrikespolitiskt men mycket styrka har han förlorat genom den tydliga förlusten. Och demokraterna har en gång för alla visat för sig själva och världen att Karl Rove och republikanerna inte har initiativet i valrörelsen. Det betyder nog mycket inför presidentvalet 2008. Ett val där det just idag (även om mycket kan hända) ser ut att stå mellan Hillary Clinton och John McCain. Inte för inte kunde man idag på Ekot höra ljudet från Clintons segerfest: You ain't seen nothing yet...

Andra bloggar om: usa, politik, val, kongressen, presdentval, clinton

Spännande mellanårsval

Idag går amerikanerna (eller, ja, en hel del av dem) till valurnorna för att välja till Kongressen, och till Guvernörer och andra lokala val. Det har väl knappast undgått någon att Demokraterna har en god chans att ta tillbaka åtminstone representanthuset och därmed förändra den amerikanska politiska kartan. Även på lokalplanet kan många demokrater ta över.

Jag har inte så mycket initierat att säga om det här, så jag förslår att läser någon med koll, till exempel Martin Tollén som kampanjar i Denver, Colorado, Det progressiva USA eller usaval.se. Annars har Washington Post en politikblogg, the Fix, som till skillnad från sin motsvarighet på expressen nästan bara ägnar sig åt politik och ingenting åt skvaller...

Andra bloggar om: politik, usa, mellanårsval, bloggtips

Nalin Pekgul en viktig röst i socialdemokratin

S-kvinnors ordförande Nalin Pekgul gästade Ekots lördagsintervju igår, och det handlade naturligtvis mest om eftervalsanalys och ordförandevalet. Pekgul har ju länge varit en av få kritiska röster inom partiledningen, och en av de intressanta sakerna hon pratade om var just detta, att kunna kritisera inifrån. Hon riktade vass kritik mot vissa (inte namngivna) personer i ledande positioner som aldrig framför någon kritik internt eller ens driver frågor men så fort vinden vänt (= valet förlorats) kritiserar framför allt Göran Persson i media. Pekgul beskrev hur hon ofta varit ensam eller fått stöd från några få i att vilja diskutera frågor i partistyrelsen och VU men att en del som håller tyst där gärna pratar med media. Och jag tycker absolut att hon har en poäng. Den brist på högt i tak i partiet som många (även jag) beskrivit är ju framför allt ett problem i de interna sammanhangen - vad som sägs i media är, tro det eller ej, inte lika viktigt som vad som sägs på de beslutande mötena.

Nalin Pekgul pratade också om vikten av att välja en kvinna som ny partiordförande. Något annat hade väl snarast varit att betrakta som tjänstefel av kvinnoförbundets frontfigur. Men hon talade också om vikten av att få ett förnyat ledarskap på fler sätt, och hon menade också att det finns starka konservativa krafter i partiet som till varje pris vill undvika en kvinna på partiledarposten.

Även i det fallet tror jag att hon har rätt, även om han kanske använder ett starkt språk. Oavsett det konspiratoriska draget i hennes uttalande så brukar kvinnliga kandidater till olika poster ha en tendens att försvinna eller utsättas för hårt tryck. Glädjande i det ljuset är beskedet att Carin Jämtin behåller sin plats i riksdagen vilket måste ses som en vink om att hon inte tänker räkna ut sig från partilederiet än. Jämtin är i mina ögon en mycket stark kandidat, och kanske kan hon vara en av de som står kvar i slutskedet. Hon verkar också ha ett brett och starkt stöd, hur mycket lär vi få veta allt eftersom de olika nomineringarna kommer in från olika håll i partiet.

Nalin Pekgul är knappast den smidigaste personen bland de ledande socialdemokraterna, just därför är hon så viktig. Få har som hon både öppet och internt kritiserat ledarskapet och hon har drivit på i viktiga frågor. Förhoppningsvis finns hon med även i fortsättningen i den förnyade partiledningen.

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, nalin pekgul, carin jämtin, eftervalsdebatt

Snart är det Tage-dagen

På måndag är det den sjätte november och därmed Gustav II Adolf-dagen och numera även Tagedagen. G II A har länge firats av de konservativa studenterna i Uppsala eftersom han donerade massa mark som försörjde universitetet under lång tid. Firandet brukar så vitt det verkar (har själv aldrig deltagit) mer handla om fosterländska sånger och fornstora dagar än att göra utbildning tillgänglig. Sedan förra året firar alltså Laboremus (s-studenter i Uppsala) ett alternativt sjätte november-firande: Tage-dagen. Den är uppkallad efter Tage Erlander, en av dem som betytt mest för den öppna högskolan och den progressiva utbildningspolitiken som har gjort utbildning tillgänglig för allt fler. Dagen handlar inte så mycket om att fira just Tage som den vision om utbildning för alla som han stod för. Laboremus ordförande Marika Lindgren Åsbrink och s-studenters partiombud i kåren Tony Kenttä och Ida Sverkersson skriver mer i kårtidningen Ergo.

Förra årets firande blev en succé som inte bara refererades i kårtidningen utan till och med hittade till DN:s ledarsida. Då gästades firandet av Thomas Östros och Birgitta Dahl. I år har vi glädjen att välkomna tidigare statsministern Ingvar Carlsson och Uppsala Universitets vicerektor Lars Magnusson tillsammans med Uppsala studentkårs vice ordförande Kristina Persdotter. Precis som förra året bjuds det på tårta, tal, sång och annat trevligt. Välkommen till Uppsala studentkårs lokaler, Övre slottsg. 7, kl 19 på måndag 6/11.

Andra bloggar om: politik, utbildning, studenter, laboremus, tagedagen, uppsala

Karolina bloggar!

En gång för länge sedan önskade jag mig några bloggar i födelsedagspresent, och en av dem var från Karolina Ramqvist. Och den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, i veckan började Karolina blogga, och gör gemensam sak med kollegorna på Arena, Per Wirtén och Magnus Linton (som för tillfället är i Buenos Aires).
Ser fram emot att följa!

Andra bloggar om: bloggosfären, bloggtips, arena, Karolina Ramqvist