Fasteaktionen startar

Idag är det fettisdagen, och imorgon börjar fastan, den del av kyrkoåret som handlar om förberedelse inför påsken. Fastan är också den tid på året då Lutherhjälpen, Svenska kyrkans biståndsorganisation, har sin stora insamlingsperiod. Som ni ser har jag lagt in en ny banner här i högerspalten med länk till insamlingen.

Temat för årets insamling är Utrota hungern, och handlar mer om långsiktigt arbete mot hunger och undernäring än katastrofbistånd. Några projekt man arbetar med är exempelvis mikrokrediter och jordbruksutveckling men också påverkansarbete. Läs gärna mer här eller ge en gåva direkt på webben.

Högskoleproppen äntligen beslutad

Förra veckan blev det så till slut beslut i riksdagen om högskolepropositionen Ny värld - ny högskola (som jag tänkt kommentera samma dag med inte hann med). Som väntat gick propositionen igenom, förutom på de punkter där mp gjort upp med de borgerliga partierna (min kommentar här).

Utbildningssverige har väntat länge på proppen, som framför allt handlar om examensstrukturen i enlighet med Bolognaprocessen. Vi var många som var glada när förslagen lades i våras att regeringen inte valt att föreslå ECTS-betygsskalan som huvudalternativ utan låter varje lärosäte bestämma själv. Att få en tydligare struktur på utbildningen, med en grundläggande nivå (kandidat), avancerad (magister/master) och forskarnivå tror jag också är positivt, det är en av grundbultarna i Bologna och kommer att förbättra mobiliteten, jämförbarheten och anställsningsbarheten inom europa, vilket är tanken. Jag är däremot glad att forskarutbildningen behålls fyraårig (trots förslag på att korta den). Redan idag, med fyra år, har mågna doktorander svårt att hinna klart, och att lägga över en del av metod- och kursdelen på avancerad nivå skulle innebära att försörjningen under det året skjuts över på studenten och studiemedelssystemet.

SFS har en bra översiktlig sammanställning av information om Bolognaprocessen här, och kommenterar riksdagsbeslutet här.

Mejlskandal med orimliga proportioner

Börjar inte den här "mejlgate" eller vad folk kallar det få lite orimliga proportioner? Självklart får man inte smutskasta och förtala folk, och det gäller särskilt människor som är anställda av ett politiskt parti. De ska veta bättre hur politik bedrivs och att det inte är ok att använda såna metoder. Det är helt rimligt att mejlaren har lämnat sitt jobb. Självklart (det borde inte ens behöva sägas) tar jag, som sosse och som bara en vanlig vettig människa, avstånd från det här.

Men det som har hänt är att en anställd på ett partikansli har handlat omdömeslöst och omoraliskt mot en annan person och hans familj, och i förlängningen ett parti . No more, no less. Det är inte ett förskingrande av skattepengar, det är inte en förtroendevald som ljugit för folket eller några människoliv som spillts eller någon annan större politisk eller samhällsmässig skandal eller katastrof, vilket man skulle kunna tro när man läser tidningarna. Martin Tollén skriver om att en statsvetare i Corren jämför skandalen med Watergate. Ursäkta? Proportioner, anyone?

Sökes: Sommarjobb

Sökes: sommarjobb. Juni - augusti 2006, helst där mina kvalifikationer kommer till användning (men ju närmare juni det blir, desto mindre kinkig blir jag).

Finnes: prästkandidat med akademisk examen i religionssociologi, bibelvetenskap och andra ämnen inom religionsvetenskapen, samt 10 p kulturstudier, flera av dessa kurser med genusinriktning. Erfarenhet av politiskt arbete, framför allt inom utbildningspolitik, jämställdhetsfrågor och kyrkopolitik men har koll på ganska många olika områden. Många års vana av ledaruppgifter, framför allt bland ungdomar, såväl pedagogiska som arbetsledande uppgifter. Viss internationell erfarenhet, som stipendiat i Zimbabwe för Svenska kyrkan, i Laboremus Sydafrikaprojekt, som delegat på Kyrkornas världsråds missionskonferens i Aten 2005. Har också jobbat med intenationella frågor i Sverige, framför allt inom Svenska kyrkan/Lutherhjälpen/SKM. Vana att analysera och skriva akademisk text såväl som andra former av text (kolla runt lite i bloggen för exempel). Erfarenhet av olika sorters informationsarbete/föredragshållande/workshops och liknande.

Jag är ambitiös, produktiv, engagerad, positiv och gillar att lära mig nya saker. Och så har jag en hyfsad sångröst.

Vill nån anställa mig, eller tipsa om ett jobb, skicka ett mail till maax0710 [a] student.uu.se

Örebro lockar med sex

Örebro universitet har gjort en reklamfilm för att locka studenter till sitt lärosäte. Den visas nu på biografer i Linköping, då Östergötland är en viktig rekryteringsbas för Örebro, skriver oru.magasinet som är universitets tidning. Filmen (som kan ses här) framstår mer som en reklam för att använda kondom än för ett universitet.

Jag läste om den på Frankely speaking och var beredd på moralpanik, men jag har svårt att bli särskilt upprörd. Framför allt för att den inte är spciellt bra - försöket att locka studenter med sex framstår snarast som genomskinligt och pinsamt. Bra reklam får tittarna att känna sig smarta, och jag har svårt att tro att potentiella studenter vill uppfatta sig som några som väljer lärosäte efter en flåsig sexreklam.

Heimdals arkiv i dn

Idag skriver DN:s Henrik Berggren i en signerad ledare om den borgerliga studentföreningen Heimdal i Uppsala och dess stängda arkiv. Berggren beskriver debatten som förts i unt och påpekar att det faktum att Heimdals arkiv är helt stängt skadar föreningen mycket mer än eventuella skelett som kan finnas i arkiv-garderoben. Företrädare för Heimdal har hävdat att arkivet är öppet för disputerade forskare, något som forskaren Birgitta Almgren ifrågasatt då hon, trots en seriös forskningsplan och referenser från flera professorer nekats tillgång till arkivet.

Till Heimdals försvar kan sägas att det nu påbörjats en översyn av arkivreglerna inom föreningen, och jag vet att Laboremus såväl som andra studentföreningar kontaktats av Heimdal för en diskussion kring arkivregler. Återstår att se om föreningen vågar lätta på sekretessen och låta forskare få tillgång till dokument från en viktig period av svensk historia.

(Jag har tidigare skrivit om Heimdal, arkivet och bollhusmötet här och här)

Utbildningspolitik i riksdagen idag

[Uppdaterad] Idag på förmiddagen har riksdagen debatterat högskolepropositionen och de borgerligas + mp:s förslag i utbildningspolitiken. Bland annat finns ett förslag om en utredning om kårobligatoriets avskaffande. Kårobligatoriet är en fråga med mycket knapp majoritet i riksdagen så det är oklart vad som kommer att hända. Mer kommentarer kommer efter voteringen kl 16.00.

Håll också koll på Frankely speaking som brukar ha koll på det senaste.

[Uppdatering] Posten skrevs utifrån riksdagens planering, inte faktum visade det sig. Debatten om högskoleproppen har nyss kommit igång och beslut fattas inte förrän imorgon.

Bloggblogg

Har varit frånvarande länge från bloggen nu. Det har mest berott på att jag ägnat helgen åt att fira min examen (tack alla ni som var med!) och att jag efter det drabbats av halsont och förkylning. Och i förra veckan var det dessutom inspark på skolan och nu har pluggandet dragit igång på allvar. Men nu ska jag komma tillbaks i gemet. lovar.

Kajsa i Paris

Dagens bloggtips: min kära vän och med-laboremit Kajsa Hallberg har lämnat Uppsala för att göra praktik på svenska delegationen vid OECD i Paris. Hennes iakttagelser och reflektioner (på engelska) kan man läsa i hennes blogg Spring in Paris.

Världens kyrkor samlas

Idag börjar Kyrkornas världsråds generalförsamling i Porto Alegre, Brasilien. Kyrkornas Världsråd (KV) är kyrkornas internationella samarbetsorgan, där de allra flesta lutherska, reformerta och ortodoxa kyrkor är medlemmar. Man har också ett tätt samarbete med katolska kyrkan och en del pingst/pentekostala kyrkor och en del andra. Vart åttonde år samlas man till generalförsamling, och just nu befinner sig 700 delegater och många fler "hang-arounds" i Porto Alegre. Det är ett antal frågor som ska diskuteras, såväl teologiska frågor som rättvise-, miljö- och HIV/AIDS-frågor. Runt själva förhandlingarna pågår ett stort antal seminarier och happenings, några i Svenska Kyrkans regi.

KV är en spännande organisation men oändliga möjligheter, men också stora problem. Vissa frågor återkommer ständigt, och det finns stora skillnader i synsätt på vad organisationen syftar till och vad som är möjligt att samlas kring. Det har länge funnits spänningar mellan å ena sidan de ortodoxa och å andra sidan de protestantiska kyrkorna, men det finns även andra "linjer" mellan kyrkorna - inte minst i de brännande moralfrågorna, som synen på homosexualitet. Hur man ska kunna fira gudstjänst tillsammans är också svårt - för vissa kyrkor är det traditionella språket om Gud helt centralt, för andra innebär det stora problem och en tillbakagång. Bara för att nämna ett exempel. Samtidigt har man också lyckats samla sig även i vissa brännande frågor - just nu pågår Årtiondet för att överkomma våldet, då man bland annat haft en tydlig kampanj i Palestina/Israel-frågan (End the illegal occupation of Palestine och Följeslagarprogrammet) och tagit fram en skrift om våld mot kvinnor som finns i svensk översättning (Kyrkornas "nej" till våld mot kvinnor, kan beställas gratis från Svenska kyrkans info).

Jag hade själv den stora möjligheten att få vara med på en stor samling med KV i somras, som delegat för Svenska kyrkan på världsmissionskonferensen i Aten i maj (det var innan min blogg fanns). Det var en lite annorlunda typ av samling jämfört med den här, men vi var ett stort antal personer från kyrkor runt om i världen som samlades för samtal, seminarier och möten. De problem som jag skissat ovan var närvarande, men det finns också en oerhörd kraft i att samla ett så brett spektrum av människor från olika kyrkor. Det blir lätt lite gulligt när man ska försöka förklara det, men jag upplevde en stor vilja till förståelse, att utmanas och att lära sig nya saker från många olika håll.

Generalförsamlingen pågår till den 24/2. Kyrkans tidning har reportrar på plats.

50-50 eller minst hälften kvinnor?

Inte mycket bloggat de senaste dagarna. Beror på flera saker, bland annat hög arbetsbelastning i skolan.

I brist på egna inlägg rekommenderar jag alla att läsa (och diskutera) Peters intressanta inlägg om jämställdhet i politiken: Vad kommer efter varvade listor?

KG-effekten

I dn:s kulturdel skriver idag ärkebiskop KG Hammar om muhammedbilderna, tryckfriheten och religionsfriheten. Han skriver (mycket bra!) ungefär det man kan förvänta sig - man måste inte trycka allt man får trycka, och at bilderna är kränkande men inte olagliga. Han gör också några intressanta reflektioner om religionsfrihet, och rätten att hålla saker för heliga.

Det finns människor som håller något för heligt. Är det provocerande? Den stora svagheten i det sekulariserade Västerlandet är kanske att vi inte kan eller vill hålla något för heligt? Helighet behöver inte bara förknippas med texter, böcker, bilder och trosföreställningar. Handlar inte deklarationen om de mänskliga rättigheterna om att vi gemensamt bestämt oss för att hålla varje människa för helig? Det handlar i så fall i första hand om ett värde som jag ger varje människa - om en människosyn som inte kan bevisas men visas. Det handlar om att ständigt bestämma sig för att ge andra rättigheter, även där jag har frihet att både avstå från detta och att beröva en medmänniska hennes värde. För mig är detta det stora med att vara människa, inte att kräva rättigheter men ge varandra dessa i full frihet.

Själva artikeln är som sagt intressant om inte så överraskande. Men det är framför allt en god illustration av hur ärkebiskopens plats i samhällsdebatten har förändrats under KG Hammars tid. Det är nämligen inte bara KG som uttalar sig i dagens tidning, utan det är också så att DN (i papperstidningen) har ringt upp de fyra ärkebiskopskandidaterna för att höra vad de tycker i saken. Att ärkebiskopen, inte bara personen KG Hammar, förväntas ha en åsikt och något att tillföra samhällsdebatten är något som blivit allt mer självklart de senaste åren, men innebär en faktisk förändring. Jag har mycket svårt att tro att man vid förra ärkebiskopsvalet ringde upp kandidaterna för att få kommentarer till aktuella samhällsfrågor, ens om de handlade om religionens plats i samhället.

Det ska bli en (av flera) mycket intressant sak att se, hur den nya äb:n kommer att mottas i media och vilken plats han/hon kommer att få och kommer att ta. Är det här en faktisk samhällsförändring, eller gillar bara media KG?

Aurelius säger nej till slut

Följetongen om huruvida Carl Axel Aurelius, biskop i Göteborg, egentligen ställer upp i äb-valet eller inte verkar nu ha tagit definitivt slut. Han har nämligen nu tackat nej till vidare kandidatur. Han har i flera omgångar sagt att han inte är intresserad, men med ganska vaga formuleringar. Veckan innan provvalet sade han till slut att han inte stod till förfogande, men fick trots det 12% av rösterna, och meddelade igår att han skulle överväga saken en sista gång. Det har han nu gjort, och har bestämt sig för att stanna i Göteborg, rapporterar Kyrkans Tidning.

Hans plats i startfältet (som ska bestå av minst fem kandidater) övertas sannolikt av Carl-Erik Sahlberg, präst i Klara kyrka i Stockholm. Han ska tänka över saken också, och säger till Kyrkans tidning att han tror att det kommer att stå mellan Wejryd och Persenius men att han är hedrad över att vara med.

Aktuell info uppdateras kontinuerligt hos Svenska kyrkan.
Ett roligt länktips också: Svt:s bakgrundsinfo om Ärkebiskopsämbetet. (Tack, Kennet)

Kommentarer till äb-valet

Kyrkans tidning har nu kommentarer till resultat i provvalet inför ärkebiskopsvalet, och har lyckats intervjua såväl vidareröstade kandidater som en del andra. Där finns också hela resultatet sammanfattat. Mina kommentarer finns nedan.

Wejryd vann provvalet

Idag genomfördes provvalet inför Ärkebiskopsvalet, och det preliminära resultatet presenterades på eftermiddagen:

Det preliminära resultatet av provvalet den 8 februari inför ärkebiskopsvalet är nu klart. Personer som fått mindre än 1 procent av rösterna är inte med på listan nedan.
Totalt antal röster: 297
Biskop Anders Wejryd, Växjö 33,01 % 98 röster
Biskop Ragnar Persenius, Uppsala 25,77 % 76 röster
Direktor Thomas Söderberg, Falun 12,18 % 36 röster
Biskop Carl Axel Aurelius, Göteborg 12,05 % 35 röster
Stiftsadjunkt Anna Karin Hammar, Uppsala 6,8 % 20 röster
—————————————————————————————————–
Komminister Carl-Erik Sahlberg, Stockholm 3,6 % 10 röster
Enhetschef Anne-Louise Eriksson, Stockholm 2,86 % 8 röster
Biskop Erik Aurelius, Skara 1,01 % 3 röster

Som väntat fick Anders Wejryd och Ragnar Persenius flest röster, och Thomas Söderberg, som figurerat i flera val tidigare fick också en del röster. Anna Karin Hammar, som fått mycket medial uppmärksamhet, tog sig också vidare. Lite förvånande fick Carl-Axel Aurelius hela 12% av rösterna, trots att han vid upprepade tillfället sagt att han inte står till förfogande.

Nästa steg är en hearing med alla kandidater den 13/3 kl 10.30 i Uppsala, som även kommer att sändas i svt 24 och på webben. Sedan blir det egentliga valet 15/3.

Hela valresultatet finns här (pdf).

Provval imorgon

Imorgon, onsdag 8/2, är det provval i ärkebiskopsvalet. Röstningen pågår mellan 11 och 12, och någon gång på eftermiddaget kommer resultatet presenteras på Svenska kyrkans webbplats (och säkert i Kyrkans tidning också).

Alla som får mer än 5% av rösterna går vidare, eller de 5 kandidater som får flest röster (och 4 eller färre får över 5%). Det är fritt att nominera nya kandidater fram tills röstningen börjar imorgon.

Mer info från Svenska kyrkan finns här, mina tidigare inlägg exempelvis här, här, här och här.

Arbetsmiljöverket granskar Svenska Kyrkan

Arbetsmiljöverket ska under 2006 göra en särskild kampanj för att granska 300 arbetsplatser inom Svenska Kyrkan, rapporterar Ekot idag. Inom Svenska Kyrkan är nämligen antalet sjukskrivningar relaterade till konflikter och andra psykosociala arbetsmiljöproblem överrepresenterade, och de senaste tre åren har olika arbetsgivare inom Svenska Kyrkan varit i Arbetsdomstolen vid 20 olika tillfällen. I inslaget menar man att detta dels beror på konflikträdsla och en "godhetskultur" där man inte vill erkänna problem, dels på att kyrkoråden (= de lokalt förtroendevalda) inte riktigt inser sitt arbetsgivaransvar.

Jag tror absolut att en sån här granskning är en bra idé. Såväl mina egna erfarenheter av kyrkan som arbetsplats som andras berättelser vittnar om att just dessa problem kan finnas, ovilja att ta tag i problem och bristande kompetens hos kyrkoråden. Numera är i princip alla anställda lokalt av varje församling - det gör att svenska kyrkan inte är en arbetsgivare, utan flera tusen. Ett problem som inte nämns i artiklen, är att det inte heller är alla kyrkoherdar, dvs chefer, som är rätt rustade för sin uppgift. Numera finns ofta chefsutbildningar och fortbildning för (blivande) kyrkoherdar, men så har inte alltid varit fallet. Många duktiga och uppskattade församlingspräster har blivit kyrkoherdar utan att riktigt ha varit intresserade av eller insatta i de krav som ställs på administration, arbetsledning och personalfrågor. Inte sällan har kyrkoherdarna ofta varit präster i församlingen som blir befordrade, och som alltså blir chef för sina kollegor - anställda av ett kyrkoråd bestående av församlingsborna. En inte helt okomplicerad situation, alltså.

Situationen blir bättre - kyrkoherdarna får chefsutbildningar, kyrkoråden får allt mer kunskaper (det är bara sedan år 2000 som alla, inkl prästerna, är anställda på församlingsnivå) och genom att fler och fler församlingar slås samman och blir större finns också större möjligheter till god personalkompetens i församlingar och samfälligheter. Men en granskning kan nog skynda på processen, vilket bara är positivt.

Årsmöte med Laboremus

Idag har Laboremus haft årsmöte, och jag är inte längre ordförande för föreningen. En aning sorgligt, men framför allt ganska skönt. Och jag är väldigt stolt att lämna vidare en förening på uppåtgående till den nyvalda ordföranden, Marika Lindgren-Åsbrink och vice ordföranden Johanna Gesteby tillsammans med resten av styrelsen. Grattis och lycka till - ni kommer göra ett toppenjobb!

Själva årsmötet blev en trevlig tillställning med mycket diskussion, bland annat om jämställdhetsplanen och om en motion om 50%-målet. Dock var det inte så mycket diskussion om personvalen - alla val var enhälliga. Förr (för några år sedan) var Laboremus årsmöten stormiga historier med mycket bråk och ibland hårda strider, framför allt gällande personvalen - något som också speglades i hur föreningen fungerade i övrigt. De senaste åren är vi många som arbetat tillsammans för att få föreningen att fungera bättre och det börjar nu märkas. Inte bara på att vi kan enas om personer som kan leda vår förening, utan framför allt att vår verksamhet fungerar och att vi jobbar tillsammans, gillar och litar på varandra och har kul tillsammans.

Jag lämnar inte föreningen helt, även om jag lämnar styrelsens arbete. Jag har nämligen blivit valberedningens sammankallande, ett viktigt uppdrag inte minst med bakgrunden att personval varit en känslig historia i föreningen. Men tillsammans med Claes och Elin (som utgör resten av valberedningen) är jag övertygad om att det ska fungera bra det med.

Och nu återstår det roligaste med årsmötet - årsmötesfest! 40 pers från Laboremus, några stockholmsklubbar och förbundsstyrelsen ska äta middag på Kalmar nation och dansa halva natten. Brukar vara en av årets höjdarfester!

Kaftanångesten är här

[Uppdaterad] Idag har vi haft kläddag på pius (PastoralInstitutet i UppSala = min skola) vilket är ganska speciell tillställning. Lite som en arbetsmarknadsdag på universitetet, fast det inte är framtida arbetsgivare som ställer ut - alla har ju redan garanterad anställning, i alla fall första året - utan skräddare och designers. Alla präster måste nämligen ha prästskjortor och andra ämbetskläder, och framför allt behöver man en kaftan. Kaftanen är ett högtidsplagg som bärs på prästvigningen och, beroende på hur bra man trivs i den, vid andra tillfällen när man ska vara uppklädd men prästklädd. Den klassiska kaftanen ser ut lite som en frack, fast knäppt upp i halsen och sprundet bak är rakt, den kan vara alltifrån knäkort till hellång. Män bär såklart kaftan med byxor, kvinnor kan välja mellan byxor och kjol (i olika modeller).

Kaftanen beställs och sys upp speciellt för varje prästkandidat, så man måste dels välja skräddare/företag, dels välja modell, läng, huruvida man ska ha byxor eller kjol och i övrigt vilket snitt och vilka detaljer man vill ha. Som gjort för beslutsångest - man ska ju ha den rätt mycket, man vill känna sig snygg och välklädd i den men ändå något personlig, den ska hålla många år. Jag anar också att en del identitets- och yrkesrollsissues projiceras på valet av kaftan, därav det på pius välkanda uttrycket "kaftanångest". Dessutom är det är rätt dyr historia, runt 10 000 kr kostar en kaftan med byxor/kjol, då tillkommer skjorta och elva (den vita kragen med två flärpar). Turligt nog betalar kyrkan det här, men om man flyttar från stiftet inom tre år från prästvigning får man betala av kostnaden...

Kläddagen, hur som helst, visade sig vara en rätt trevlig tillställning. Man kunde gå runt mellan de olika montrarna, prova prästskjortor och kaftaner och titta på smycken och tygprover och annat. Den var också en modevisning där vi studenter fick vara modeller - jag fick visa en snygg kjol men med tillhörande mkt ful kaftanväst (kanftan utan ärmar, alltså) som dessutom var en storlek för stor. Men det var skoj också.

Det kommer vara en kläddag till innan jag prästvigs i januari om ett år, så jag avvaktade med kaftanbeställning. Men jag tror jag vet ungefär vad jag vill ha nu. Det enda jag beställde var en mycket dyr men osannolikt snygg tunika (bild här till vänster) från designern Maria Sjödin. Svart råsiden, figursydd men med lite vidd. Jag provade en, och det var nog ett av de absolut vackraste plagg jag någonsin burit. Och nu ska jag få en egen sydd bara efter mig!

Jag hade med min kära syster som smakråd. För henne var det något av en utflykt i en ny värld. Hon har lovat att blogga om saken, det kommer såsmåningom dyka upp här.
[Uppdatering] Nu har syster bloggat: Präster ska ju också ha nåt på sig.

Heimdal lättar på sekretessen?

I gårdagens unt kunde man läsa om att den borgerliga studentföreningen Heimdal beslutat att se över reglerna för sitt arkiv, för att eventuellt lätta på sekretessen. I nuläget får bara disputerade personer med särskilt tillstånd från styrelsen tillgång till arkivet, något som diskuterats bland annat i samband med Ola Larsmos dramatisering av Bollhusmötet förra veckan. Heimdal har hävdat att föreningen som sådan inte hade någon koppling till nazismen eller högerextrema rörelser under 30-talet, däremot att enstaka medlemmar hade det, vilket man tar avstånd ifrån. Men exempelvis Larsmo har alltså inte fått tillgång till arkivet för att undersöka saken närmare, eller se vilka processer som fanns inom föreningen. (Läs gärna unt:s kommentar till bollhusteatern och arkivsekretessen här)

Oavsett vad som finns i Heimdals arkiv, vore det välkommet med en öppenhet. Det är viktigt att vi får en god kunskap om historien, inte minst för att lära oss och se hur exempelvis en studentförening kan bli en plats där extremism kan växa och få fäste. Det är också viktigt att den öppenheten finns utan att den ligger nutida aktiva till last - om det visar sig att det fanns nazistiska tendenser inom Heimdal betyder det naturligtvis inte att nutida heimdaliter kan beskyllas för kopplingar till nazism eller högerextremism.

Min egen förening Laboremus har en stolt historia under 30-talet, laboremiterna stod upp för att Sverige skulle ta emot judiska flyktingar. Å andra sidan drog de extrema vänstervindarna med sig laboremiterna i slutet av sextiotalet, och på sjuttiotalet lämnade föreningen socialdemokratin under nästen ett decennium. Om detta kan man läsa i vår jubileumsbok Var blev ni av, ljuva drömmar? (utgiven på ordfront 2002).

SFS och politiska studentförbund dissar studieavgifter

I Östgöracorren skriver idag SFS ordförande Niclas Sigholm en debattartikel tillsammans med ordförande från fem olika politiska student/ungdomsförbund, nämligen Centerns högskoleförbund, liberala studenter, s-studenter, gröna studenter och vänsterns studentförbund. I artikeln tar man avstånd från förslaget att införa studieavgifter för utomeuropeiska studenter, och pekar på förslagets negativa konsekvenser.
Artikeln finns här. Mina tidigare kommentarer om sakfrågan finns här.

(Via Frankely Speaking)