Önskelista

Eftersom jag fyller år idag (!) tänker jag önska mig ett antal nya bloggar i födelsedagspresent. När Fredrik/wigforsska tankar gjorde det senast så startades rebella-bloggen och jag hoppas förstås att jag också ska få mina önskningar uppfyllda.

Min första blogg önskar jag mig av Magdalena Streijffert. Hon är nyvald (sen i juni) förbundsordförande i Socialdemokratiska studentförbundet och har lång erfarenhet av kår- och utbildningspolitik men även många andra frågor, inte minst inom jämställdhetsområdet. Magda är inte bara duktig, kompetent och rolig, hon får också göra mycket spännande saker i sitt jobb på studentförbundet. Skulle uppskatta hennes kommentarer om sakernas tillstånd och politiska händelser.

Nästa blogg önskar jag mig av Katrine Kielos, statsvetare, feminist och del av Libertas redaktion (s-studenters idétidskrift) som jag skrivit om tidigare. Även en god vän från Laboremus. Katrine åker till USA på utbytesstudier om en vecka, och jag skulle gärna vilja läsa hennes kommentarer om livet och politiken där.

Om man sen får önska sig en kändisblogg skulle det nog vara Karolina Ramqvist - vikarierande chefred för arena, musikjournalist och essäist. Jag älskar hennes skarpa blick, och det faktum att hon skriver lika initierat om politik som musik. Hennes essä i arena för något år sedan om turism som kolonialism var fantastisk. Mer Karolina, tack.

Åsiktsregistrering

Sen jag gjorde political compass-testet för en dryg vecka sen har massa andra bloggare ockå gjort det och publicerat/diskuterat resultatet (fats jag vet ju inte om det var min förtjänst). Nu har bloggaren Hallberg gjort en särskild kompassblogg där svenska bloggare kan skriva in sina resultat: Kompassen.
ganska kul form av åsiktsregistrering, tycker jag. Och så kan man ha nånstans att länka när man vill använda tilmälen mot folk - man kan ju kalla folk anarkososse eller tokliberal med källhänvisning :-)

problem med rss

det är något fel på mina rss-flöden. å, ä och ö funkar inte. vet inte hur många som eventuellt läser min blogg genom dem, men hemsidan ser ut som den ska, så läs där istället så länge.

Pinsamt, dn

Idag skriver Laila Freivalds och Carin Jämtin på Dn debatt om Israels tillbakadragande av bosättningar från Gaza. Fast på bilden så är det inte Carin Jämtin utan miljöminister Lena Sommestad.
Har dn så dålig koll på den regering man påstår sig vilja granska att man inte ens bryr sig om vem som är vem? Pinsamt, DN.

SFS chillar med alliansen

I mitt första inlägg på motallians.se har jag skrivit om varför jag inte gillar att de borgerliga partierna inte vill fortsätta utbyggnaden av högskolan - det kommer inte att leda till bättre kvalitet, utan mer elitism. Du kan läsa det här.

Den artikel som jag skriver om där, är inte bara undertecknad av de fyra borgerliga partierna, utan även av Maria Noleryd, vice ordförande för SFS, Sveriges förenade studentkårer. SFS är en partipolitiskt obunden organisation som består av en stor andel av studentkårerna i Sverige - medlemmar som i sin tur tvångsansluter sina medlemmar genom kårobligatoriet (fast det är såklart frivilligt för en kår att vara med i sfs). Tidigare har ibland företrädare för sfs gjort gemensamma utspel tillsammans med politiska partier, men att som den här gången skriva under ett utspel som så tydligt är ett i raden av gemensamma borgerliga artiklar för att etablera en gemensam borgerlig utbildningspolitik är omdömeslöst - av flera skäl.

Jag tycker att det är beklagligt att sfs har valt att för tillfället överge 50%-målet (som jag tror att formuleringen på fullmäktige blev - det reviderade åsiktsdokumentet ligger inte uppe på hemsidan än), men det är beslutat på ett fullmäktige enligt konstens alla regler. Men att göra politiska utspel tillsammans med samtliga borgerliga politiska partier är inte samma sak, även om artikeln handlar om just den frågan.

Dels bör en företrädare för en organisation som sfs vara försiktig med att göra gemensam sak med politiska partier. Även om kårerna är frivilliga medlemmar i sfs, är inte medlemmarnas medlemmar det. Jag tycker inte att sfs ska göra gemensamma utspel med regeringen heller, även om man är överens om sakfrågor. Sfs är en idé- och intresseorganisation för sveriges studenter, ska man vara trovärdig i den rollen måste man vara lite försiktig.

Dels kan man få uppfattningen att sfs generellt delar den borerliga alliansens utbildningspolitik. Så är inte fallet. Sfs har till exempel länge arbetat för en breddad rekrytering och för att minska den sociala snedrekryteringen. Jag har svårt att tro att sfs tycker att alliansens politik gynnar den breddade rekryteringen. Alliansen har heller inte gett besked i viktiga frågor som utbildningsavgifter, ects-betyg och kårobligatoriet - även om man kan ana att alliansen inte kommer ha åsikter i linje med sfs...

Nej, jag hoppas att sfs framöver kommer visa att man även i fortsättningen tänker jobba obunden av partipolitiska hänsyn för en högskola med hög kvalitet - för alla.

Nu startar Motalliansen!

Sedan de borgerliga partiledarna (inte) hoppade i badtunnan förra året har media behandlat de borgerliga partierna som en aktör - precis som de vill. Vi är många som är missnöjda med granskningen av såväl innehållet av de borgerliga utspelen som hur de presenteras. "Alliansen" har fått tolkningsföreträde, och ofta presenteras alliansens kritik av ett beslut som en nyhet, snarare än beslutet i sig.

För att utgöra en motvikt startar idag motallians.se - vi som inte vill ha en borgerlig regering. En blogg som ska granska den borgerliga alliansen och hur den presenteras och granskas i media. Jag och (hittills) 14 andra bloggare - både partipolitiskt aktiva och fristående vänster - kommer att skriva om vad de borgerliga vill, och varför Sverige mår bäst utan en borgerlig regering.

Välkomna!

Småpartier - bara dåligt för sossarna?

Lyssnade på Godmorgon, världen imorse som var intressant som alltid (repris 23.30 ikväll eller lyssna på nätet). Särskilt intressant var ett inslag om de nya partier som eventuellt bildas inför valet nästa år, och om de kan komma in i riksdagen.

Det som har slagit mig är att man nästan alltid diskuterar utifrån att vänsterblocket kommer att förlora på de nya partierna – det är v och s som kommer att förlora till fi, det är v eller troligare mp som kommer att riskera att åka ut o.s.v. Men stämmer verkligen det?

Visst kommer F!:s väljarbas till stor del tas ur v och kanske ännu större utsträckning s (det är bara optimister inom partiet som tror att det finns fler missnöjda kvinnor bland v:s väljare än bland våra). Och visst ligger mp nära 4% ibland. Men när det gäller de andra partierna så är jag inte så säker på att de bara kommer ta s-väljare, om de ställer upp.

Sjukvårdspartiet, som väl är det troligaste partiet förutom f!, lanserar ju frågor som i mycket kan kallas borgerliga. Sjukvården har länge varit ett starkt borgerligt kort, och nu blir det ytterligare ett parti som profilerar sig på samma fråga. Man vill dessutom ha pigavdrag och mer privat sjukvård, något som knappast lockar s-väljare.

Även juni-listan kan nog lika gärna ta väljare från höger som från vänster. Om de nu ställer upp överhuvudtaget. Förutom att eu-frågorna halkat långt ner på dagordningen så har väl inte Nils Lundgren och hans gäng gjort något särskilt starkt intryck under sitt år i europaparlamentet. Och sannolikheten att två stycken sakpolitik-istället-för-politik-partier (sjukvården + junilistan) skulle kunna få plats på den svenska politiska kartan verkar osannolikt. Och då vinner nog sjukvårdspartiet med sina starka lokala/regionala fästen. Det blir väl knappast bättre av att Nils Lundgren vill att Sverige ska gå med i NATO...

Dessutom: Kd ligger också nära 4%. Kanske får vi en sosseregering med stöd av v, mp och f! (eller i koalition med någon av dessa) och en opposition bestående av m, fp och c med sjukvårdsparti, junilista och kd strax utanför riksdagen…

Bloggblogg

Vissa har klagat på att det är nåt fel på min sida om man läser den i Internet Explorer, sidebaren hamnar liksom nedanför resten av sidan. Inget försvinner, men det är fult och svårt att läsa.
Jag har kollat med min tekniska support (=html-kunnig bror) som jobbar på saken. Tills dess kan jag rekommendera att du byter webbläsare till Mozilla firefox som finns att hämta gratis här. Med firefox är sidan jättefin :-).

När jag nu ändå skriver om sånt här kan jag ju passa på att säga att det har dykt upp nya länkar i listan, och fler ska det bli. Ska nog strukturera om hela min länklista, keep watching...

Och så kan det inte sägas för många gånger: kommentera mera!

Jeans skyddar mot våldtäkt?

Hörde på P3 Nyheter idag (kommer igen kl 15.00) att en advokat i ett våldtäktsfall hävdat att det inte är möjligt att våldta en tjej i tajta jeans eftersom det är så svårt att få av dem att tjejen måste ha gjprt det själv. Han ville att tjejen skulle ta på sig jeansen i rättssalen, så att rätten skulle få se hur tajta de var och hur svårt det var att få av dem. Enligt reportaget är tjejen i ganska dåligt psykiskt skick och jeans-incidenten har inte förbättrat saken. Advokaten försvarar sig med att han tidigare vunnit ett fall på liknand bevisning och har i övrigt inga moraliska aspekter.

Man baxnar ju. Hade tänkt komma med nån vass och smart analys men det är bara så dumt att jag inte vet vad jag ska skriva. Det här blir liksom nån konstig variant på diskussionen om korta kjolar - fast ännu mer skuldbeläggande. Tjejen var inte (bara) "för sexig" utan måste dessutom ha hjälpt till själv...

Om jag inte missminner mig var det väl ett sånt här fall i Italien för ett par år sedan, men då blev domen friande pga jeansen. Då protesterade några kvinnliga parlamentariker mot domen genom att klä sig i jeans i parlamentet.

Och jo, rätten godkände inte advokatens krav och tjejen slapp ta på sig jeansen. Man kanske inte behöver tappa hoppet helt om det svenska rättsväsendets kvinnosyn i all fall.

Moralisk sosse - enligt test

Efter att ha gjort testet political kompass och blivit lite förvånad över resultatet (se här) så snubbalde jag nu över ett annat test - moral politics. Där får man istället för att svara på politiska frågor svara på moraliska, och sen placeras i en matris utifrån hur långt man hamnar på skalorna Moral order (dvs hur man vill att samhället ska vara ordnat - lägre värden mer jämlikt, högre värden mer "traditionellt") och Moral rules (hur man ska nå dit - höga värden främjar kollektivet, låga värden individen). Mitt resultat blev som följer:

Your Score

Your scored -3.5 on the Moral Order axis and 2.5 on the Moral Rules axis.

Matches

The following items best match your score:

1. System: Socialism
2. Variation: Moderate Socialism
3. Ideologies: Social Democratism
4. US Parties: No match.
5. Presidents: Jimmy Carter (88.73%)
6. 2004 Election Candidates: Ralph Nader (87.12%), John Kerry (79.99%), George W. Bush (49.90%)

Så om jag nästan blev anarkist i förra testet, känns det betryggande att t.o.m. ett amerikanskt test kan haja att jag är sosse, även av moraliska skäl. Samt vad jag alltid misstänkt, att det inte finns något parti jag riktigt skulle trivas med i den amerikanska politiken.

Förutom själva testet finns massa rolig statistik. T.e.x kan man se uppdelat på land hur folk har svarat. Så här ser det ut i Sverige (522 svarande):

1. 27.78% preferred Socialism.
2. 13.22% preferred Authoritarianism.
3. 13.98% preferred Conservatism.
4. 25.67% preferred Liberalism.
5. 19.35% straddled multiple political systems.

Vi får hoppas att det inte är representativt för befolkningen, annars ser det mörkt ut..

p.s. kul förresten att så många kommeterade förra gången. fortsätt gärna!

Norska sossars kampsång

Fick följande länk från en vän i Laboremus med bakgrund i det norska Arbejderpartiet. Det är en kampsång inför det norska valet, där vi hoppas på regeringsskifte den 12:e september. Kanske den norska kampsången kan väcka en del sovande sossar i Sverige också?

Sången finns här, texten kommer här:

Rødt

1. Vi vil ha lys i de stille grender
og glede i hver furet, værbitt sjel
ja, for våre venner og for de vi ikke kjenner
ønsker vi alt som gjør et menneske helt
trygghet og likhet
blir til frihet
og mer enn ord
til en sannhet dypt i hjertet ditt
hvor rettferdigheten bor

Refreng:

Rødt for de hjertene som banker
som ikke bare har seg selv i sine tanker
Rødt for de sterke varme hender
som tar et tak også for de de ikke kjenner
Rødt for en tryggere morgendag
for at alle får det bedre
når alle får det bra.

2. Vi er et land i stadig forandring
det er vi nødt til å innse og forstå
men vi kan være med å stake ut kursen
se veier å gå
mot mål vi vil nå.
med kunnskap til alle
framfor makt til de få
å skape og dele
ikke bare la markedet rå

Refreng

3. Vi kjenner røttene dypt ned i historien
Og glømmer aldri vår identitet
Og vi skal kjempe for ei bedre framtid
Og skape en ny solidaritet
Med like muligheter
Under samme sol og samme tak
I skolen som i livet
Vil være vår viktigste sak

Tekst og melodi: Henning Kvitnes

Mary J är grym

Sitter uppe och tittar på tv istället för att gå och lägga mig, lätt gjort när man inte har några tider att passa, uppsatsskrivande student som man är. Fast nu finns ett ganska bra skäl att sitta uppe: konsert med Mary J Blige på svt. Hon är faktiskt nästan hur tuff som helst. Inte bara fantastisk röst och bra låtar, utan har nån sorts kraftfull utstrålning också. (fast hon har nån sorts märklig knallblå byxdress på sig, men det är ursäktat.) Jag hyllade ju Lauryn här för några veckor sen, men Mary J är nog i hennes liga. Måste se henne om hon (nånsin) kommer till Sverige. Finns få artister jag skulle lägga stora pengar/långa resor på att se men jag tror att Mary J Blige hör till dem...

Bloggande studenter

Det har dykt upp ett antal nya bloggar(e) i min bekantskapskrets och bland folk jag stött på i mitt studentengagemang. Jag har bara lagt till dem i länklistan, men tänkte att jag skulle puffa lite extra för några också.

Petra Ornstein befinner sig för tillfället i Berlin men är en god vän från min sossestudentklubb Laboremus. Petra är nog en av de modigaste personer jag känner, vilket framför allt tar sig uttryck i att hon utmanar sig själv (och oss i hennes närhet) att göra saker hon nästan inte vågar. Det gör hennes liv lite komplicerat ibland men oftast mycket spännande och inspirerande. Tidigare har hon bland annat gjort fältstudium bland kvinnor i fredsrörelsen i Israel/Palestina, vilket märks i hennes inlägg ibland. Har alltid en analys som sätter fingret på patriarkala och rasistiska och klassmässiga mönster i tillvaron. Dessutom är hennes språk fantastiskt!

En annan vän från Laboremus är Pelle som startat en temablogg om kår- och utbildningspolitik - Utbildning med klass. Han har lång erfarenhet från studentrörelsen, såväl lokalt i Uppsala som på nationell nivå, nu i SFS styresle. Jag har letat en del efter bloggar som diskuterar just dessa frågor, och det finns inte så många. Hoppas att Pelles blogg kan bli en plats för analys och diskussion om de här frågorna - det behövs!

Och så vill jag också puffa lite för Nils blogg Erlanderbrigaderna, mycket politik (inte minst internationell sådan) och lite kultur. Välformulerat, tankeväckande och roligt!

Sen hoppas jag att ni redan läser Anna Ardins blogg från Argentina, men när hon snart kommer hem (och förhoppningsvis fortsätter skriva om livet i Uppsala) kan man få rapporter från Latinamerika hos Kristina Lindquist istället. Hon är en vän från studentlivet i Uppsala (längre till vänster, lite argare, lite radikalare och lite mer konsekvent än jag) som nu ska göra praktik på en ngo utanför Buenos Aires.

Trevlig läsning!

Nästan anarkist?

Idag har jag gjort det roliga testet på politicalcompass.org. Där får man svara på ett antal frågor, sen blir man placerad på såväl höger-/vänsterskalan (ekonomiska aspekter) som frihets-/auktoritetsskalan (sociala aspekter). Jag var ganska säker på att jag skulle hamna en bit till vänster (fast inte så långt) och antagligen nära noll på frihet/auktoritet med viss risk att hamna på plus, dvs åt auktoritetshållet. Döm om min förvåning när jag fick -7,88 på ekonomiska skalan (långt till vänster) och -7,69 på sociala skalan. Nästan anarkist alltså. Men jag är ju värsta gråsossen, gillar staten och skatter och förbud och sånt.

Efter att under en kort sekund genomgått en inre kris insåg jag att frågorna kanske kan tolkas på olika sätt och vägs kanske olika. Dessutom fanns väldigt få feministiska frågor. Testet kanske inte har den ultimata sanningen och vet kanske inte mer om mig än jag själv gör. Fast mina gamla liberala tendenser kanske inte förvunnit så långt bort som jag trott...

p.s. vet ju att en hel del jag känner läser min blogg. kul om ni (och andra också, såklart) också vill göra testet och skriva i kommentarerna hur det gått. Är jag den enda libertaranen i bekantskapskretsen?

Persson lovar riktiga jobb

Många sossar med mig hade väntat länge på Perssons tal i Björkvik igår. Inte kanske så mycket på själva talet som på indikationer på vart partiledningen är på väg. Vad skulle det bli av den berömda "matchningen" som det snackats länge om? Och skulle vi får se en taggad partiledare sugen på valrörelse med riktiga politiska besked eller den trötte Persson som mest gått i försvar mot den borgerliga alliansen?

Jag såg inte själva talet, men från mediarapporteringen verkar det ändå som att det fanns lite av den taggade Persson - och faktiskt några politiska besked. Jag har varit lite orolig länge över hur alla företrädare för partiet alltid i alla sammanhang bara talar om ersättningsnivåerna och därmed har låtit moderaterna sätta agendan. Och även om jag håller med om att ersättningsnivåerna är viktiga kan man knappast vinna ett val på att vara mot ett enda förslag. Nej, vi behöver sätta agendan, förklara vad vi vill med vår politik - och se till att faktiskt vilja något.

Och nu verkar det faktiskt som att Persson vill något, så gärna att till och med det heliga utgiftstaket är möjligt att rubba på om det behövs för att få ner arbetslösheten. Och - framför allt - det handlar om Riktiga Jobb. Inte ams-åtgärder (som kanske också behövs, men inte bara), inte låglönejobb, inga tillfälliga anställningar, inte insatser av olika slag. I Almedalen spekulerades det vilt kring vad "matchningen" skulle innebära, och i de värsta scenarierna handlade det om terapijobb med a-kasseersättning eller till och med nån sorts volontärjobb i biståndsprojekt. Inget ont om volontärer, men vi lär knappast bli av med arbetslöshetsproblemen genom att skicka iväg arbetslösa ungdomar till afrika och gräva brunnar. (Förutom att det är dålig arbetsmarknadspolitik vore det ännu sämre biståndspolitik.)

Om det verkligen blir många Riktiga Jobb i stat och kommun och de dessutom kan bekostas av de minskade kostnaderna för sjukskrivningarna (som förhoppningsvis inte bara beror på att det blir svårare för sjuka människor attt få ersättning), så kanske det kan hjälpa sossarna att återta initiativet i politiken. Det kanske inte är kört.

De borgerliga ledarsidorna muttrar, det är alltid ett gott tecken.

Rosor och regnbågsflaggor

Igår gick jag i prideparaden tillsammans med ett gäng studentförbundare i sossarnas del av tåget. Trots det ostadiga vädret var stämningen hög med ministrar, rosutdelning, lastbil och banderoller. LO var också med med flaggor och banderoll. Förra året tittade jag på innan jag hoppade in i tåget efter en partylastbil, och då var det nästan sorgligt hur få sossar som gick. I år var det både mer folk och mer genomtänkt arrangerat (lastbilen + rosorna gjorde mycket) men jag hoppas verkligen att vi kan vara ännu fler nästa år. Varken SSU eller S-studenter hade egna banderoller eller samordnat deltagande, och vi borde lätt kunna få ihop 50 pers i stockholm, kan man tycka. Kanske 100. I och för sig var väl stora delar av ssu trötta efter kongressen som just tagit slut, men ändå. Tror dessutom att partystämningen skulle vara betydligt högre i sossedelen av tåget om ssu och s-studenter var mer tongivande än ministrarnas säkerhetsvakter...

Fast trots detta klag och en störtskur när vi var mitt på hornsgatan var det kul att gå i paraden. Och viktigt. Kul, inte bara för att det är roligt att gå i tåg utan också för att folk var så glada runt omkring. Vinkade och hälsade och applåderade ibland, och även om såklart många stockholmare håller sig undan så är ändå en stor del av stans invånare ute och tittar och hejar på. Jag tror att det spelar roll för att visa på att hbt-människor är en stor och (heterogen) grupp i samhället - även om tidningarna mest visar glittertransorna och läderbögarna.

Det känns viktigt också. Och det kändes väldigt bra att gå i en mer politisk del av tåget. Jag är inte bara en stolt vän (även om jag såklart är det också),det är också så att min socialdemokratiska ideologi liksom min kristna tro leder till en övertygelse om människors lika och okränkbara värde och rättigheter i samhället, och att hbt-folket fortfarande på många sätt inte har dessa rättigheter eller tillmäts samma värde i vårt samhälle. Om en kort promenad genom Stockholm kan hjälpa till att visa min solidaritet och den övertygelsen, så är det en ganska självklar sak. Och jag önskar och hoppas att jag får sällskap av ännu fler - inte minst studentförbundare! - nästa år.

Världens stoltaste storasyster...

...var nog undertecknad igår kväll. Min syster Teresa spelade sina vackra sånger på sunkhaket Taj Mahal i Västerås. Förutom att jag är en ohejdbar fanatiker oavsett vad hon gör (tror att det är ett släktdrag, alla i min familj är omåttligt stolta över varandra) så tror jag att jag någorlunda objektivt kan påstå att det var en riktigt bra spelning. Lite otacksamt att spela som förband när huvudakten varit bättre på att ragga ihop kompisar, eftersom de var mer intresserade av att prata med varandra (ganska högljutt) än att lyssna på Teresa, men det var trots allt en rätt stor publik och av och till tystnade snacket och folk lyssande riktigt intensivt. Något som behövs eftersom Teresas låtar har vacker musik men ännu bättre texter, och de måste man ju lyssna för att upptäcka. Och det är dessutom ganska lågmält i stilen, och då är det svårare att överrösta öldrickarsnack...

Men det var hur som helst mycket bra, och jag blir mer och mer impad varje gång av hennes texter och hennes närvaro när hon sjunger sina delvis väldigt självutlämnande och personliga texter. Och det är ju alltid roligare att lyssna på en "riktig" spelning än hemma i vardagsrummet. Det kommer nog bli fler tillfällen, förhoppningsvis snart. Ni kan ju lätt räkna med att få reda på var och när.

Allsång på Skansen och sociologiska iakttagelser

Har haft lite teknikproblem, så detta skrevs igår men publicerades inte. Bättre sent än aldrig.

Fick min dos av folklighet för ett bra tag framöver igår: jag var på allsång på Skansen! Vi orkade inte komma så många timmar i förväg (2 fick räcka) så vi hamnade lite på sidan och såg inte så jättemycket. Å andra sidan hör man ju bra - och får ju vara med och sjunga. Det gick bra även utan allsångshäfte, eftersom de kostade ohemula 80 spänn. Vi fick sjunga mycket schlagers: La Dolce Vita, Högt över havet och Drömmen om Elin. Prideveckan till ära kompades Dolce vita inte bara av bandet utan dessutom av ett antal dansare som uppfyllde varenda (manlig) gay-kliché man skulle kunna komma på. Men det var ganska roligt.


Uppträdde gjorde Tommy Nilsson som man väl nästan glömt att han funnits, grymma Real group, imitatören Maria Möller och så kvällens höjdare: Benny Anderssons orkester med Tommy Körberg och Helene Sjöholm. Hon har nog Sveriges bästa röst alla kategorier. Ett otroligt tryck men samtidigt klang och lätthet, en ovanlig kombination. Snygg är hon också, i fin blommig klänning och en hästsvans som trotsade alla tyngdlagar.

Fast mest intressant under kvällen var mitt besök på toaletten inne på restaurangen bredvid scenen. Som de flesta andra skulle jag passa på i pausen mellan genrep och sändning, och när jag kom dit stod det c:a 40 pers i kö. Eller rättare sagt 40 kvinnor. Efter en stund i trappan insåg jag att kön bara gick till damtoan medan de män som ville gå på toa bara gick förbi alla. Ganska vanligt, men egentligen väldigt märkligt hur alla tycker att det är rimligt att kanske 15-20% av toagästerna (männen) använder hälften av toaletterna. Det ovanliga vid det här tillfället var att några började strunta i "koden" och gick på herrtoan istället. Först nån mamma med en väldigt kissnödig treåring, sen ett par kvinnor till. Jag följde med och plötsligt var det en rejäl kö men kvinnor inne på herrtoan också. De män som fanns där inne eller var på väg in såg omväxlande förvånade och irriterade ut, men inget så nåt. De hade väl inga bra argument varför män skulle ha nån sorts rätt att gå på toa utan att stå i kö... När jag kom ut från herrtoan var den gamla kön upplöst och bestod nu av två unisexköer. Fascinerande. Vad är det som gör att de sociala koderna är så starka - och ännu intressantare, vad är det som gör att de ibland kan överskridas eller brytas?

Länkar till familjen

Lovade förut att länka till min systers musiksida när den blev klar. Det är den nu! Hon heter Teresa Axner och här kan man läsa om henne och hennes texter. Snart kommer man kunna ladda ner låtar och köpa t-shirts också. Tills dess kan man höra hennes låtar på restaurang Taj Mahal i Västerås på lördag 6/8.

När jag ändå lade in hennes länk så passade jag på att göra en liten familjesektion i länklistan. Där hittar man också min pappas sida Illustrerade klassiker där man kan titta på hans fina illustrationer av svenska träbåtar - och beställa färdiga bilder eller en illustration av ens egen båt. Där finns också länk till min bror Johannes - för tillfället frilansande webkille med ett gigantiskt bildarkiv från sin vardag i Göteborgsförorten.

Om fler i min familj publicerar sig elektroniskt kommer de såklart också återfinnas i länklistan såsmåningom!

Om skatter, rättvisa och Doktor Kosmos

På dn:s ledarsida argumenterar man idag för platt skatt. Man menar att de gamla argumenten för progressiv skatt, att låginkomsttagare inte ska betala skatt alls medan höginkomsttagare kan antas ha mer att tjäna på ett fungerande samhälle (polis etc), inte stämmer längre och att en platt skatt med högt grundavdrag skulle ge rättvisa (i betydelsen inga marginaleffekter), bättre skydd mot inflation och vara mindre komplicerat. alla blir vinnare.

Fast då har man skickligt dribblat undan det viktigaste med progressiv skatt, nämligen just rättvisan och fördelningspolitiken. Trots allt bygger den socialdemokratiska skattepolitiken i någon mån på den gamla socialistiska devisen "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov". Rättvisa i ett skattesystem och i ett samhälle kan knappast bara handla om marginaleffekter. Och även om dn vill hävda att fördelningen inte blir så annorlunda med platt skatt, gäller det möjligen låg och medelinkomsttagare men knappast de med riktigt höga inkomster. Och dem har den största "förmågan", och kan alltså - och ska - bidra mest. Alla blir inte vinnare om de rikaste tjänar mer medan staten får mindre att röra sig med och de fattigaste betalar en större andel av den gemensamma budgeten.

När jag läste ledaren imorse tänkte jag på en av de låtar på Doktor Kosmos nya skiva som gått varm hemma hos mig på sistone: Vill ni ha det som i Sovjet, eller?
Där utgår han från begreppet tvång (i motsats till valfrihet), och gör en strålande argumentation varför tvång behövs - och frihet för vissa inte innebär frihet för alla. Att det inte räcker med frihet från tvång utan att människor måste få frihet till lika möjligheter. Låten avslutas med en bländande poetisk beskrivning av reformismen. (texten är lång så jag tar bara med ett utdrag).

Det finns många som inte gillar tvång.
Arbetsgivaren vill inte tvingas betala samma lön till Johanna som till Johan.
von Knorring vill inte tvingas gå i samma skola som Ali Al Khali.
Pappan vill inte tvingas vara hemma med Tindra ett helt halvår.
Storföretaget vill inte tvingas dela med sig av sina vinster.
Fabriksägaren vill inte tvingas låta sina anställda bestämma över sin arbetsplats.
Prästen vill inte tingas viga Bertil och Sture.
Hyresvärden vill inte tvingas hyra ut till familjen Mombasa.
Tomatodlaren vill inte tvingas sluta spruta gift.
Den frihetstörstande spritliberalen vill inte tvingas stå i kö och betala 200 spänn för ett helrör.
Den sköna snubben vill inte tvingas åka till Köpenhamn för att rulla en jolle, och när den sköna snubben blivit ett skönt psyko vill han inte tvingas till vård, och den rike vill inte tvingas betala för vården av psykot.
/...../
Vårt idealsamhälle förverkligas inte genom Kalashnikov-karbiner mot tinningen, utan genom fönsterkuvert i brevlådan.
Vår revolution kommer inte att höras som granatexplotioner, vår revolution kommer att höras som tusen små dunsar mot din hallmatta.