Mer utbildningspolitik i bloggosfären

En ny utbildningspolitisk blogg har sett dagens ljus: Frankely Speaking (en blinkning till högskoleverkets chef, universitetskansler Sigbrit Franke, antar jag). I redaktionen finns en hel bunt av mina kollegor i SFS styrelse, och dessutom en riktig gammal kårräv från Uppsala, Anna Neuman. De presenterar bloggen så här:

Det började med att ingen annan gjorde något. Och att vi var nyfikna. Sen rullade det bara på. Frankely speaking är till en början tänkt att bli ett slags Högskolesveriges TT där du kan hitta det viktigaste om det senaste i högskolepolitiken. Studiemedel, kårhusbyggen, skuggdoktorander, Bolognaprocessen, indragna examensrätter och skvaller om nya rektorsutnämningar – we’ve got it all!

Ska bli spännande att följa dem, framför allt att få se hur mycket "TT" det blir och hur mycket kommentarer/analys. Jag hoppas på både och - framför allt som åtminstone ett par i redaktionen är uttalat borgerliga och jag ser fram emot att få lite andra perspektiv än mina egna ibland.

Studieavgifter - orättvist, verkningslöst och farligt!

Redan igår morse rapporterade DN om Studieavgiftsutredningen som presenterade sitt betänkande igår eftermiddag. Utredningen föreslår som väntat ett införande av studieavgifter för studenter utanför EES-området, och landar på höga summor, c:a 80 000 kr per läsår. Det skulle innebära en av de högsta studieavgifterna i Europa. Man inser också att antalet utländska studenter kommer att minska om man inte dels satsar på fler riktade kurser (på engelska) för utländska studenter, dels inför ett stipendiesystem.

Studentrörelsen i Sverige är nästan helt enhälligt mycket kritisk till förslaget - och jag stämmer in i den kritiken. Förslaget är orättvist, verkningslöst och farligt. Orättvist, eftersom man skiljer på europeiska studenter och svenska, och det kommer att drabba studenter från fattiga länder mest. Verkningslöst, eftersom det knappast kommer ge mer pengar till lärosätena, sannolikt inte kommer öka andelen utländska studenter och dessutom förutsätter ett stipendiesystem som kommer att kosta en massa pengar. Farligt, eftersom det skapar en administration och en mental beredskap för avgifter för alla studenter. Visserligen föreslår man en lagreglering av att utbildning ska vara avgiftsfri för svenska studenter, men lagar går att ändra. Även om ingen sosseregering (sannolikt) kommer att införa studieavgifter för svenska studenter, så abbonerar vi ju som bekant inte på regeringsmakten.

Kommentarer kom igår bland annat från Magdalena Streijffert, s-studenters ordförande och från Niclas Sigholm, SFS ordförande (ännu inte på nätet men kommer snart här). Kritiska uttalanden har också kommit från bland andra Vänsterns studentförbund, Liberala ungdomsförbundet och min egen kår, Uppsala studentkår.

Ytterligare äb-kandidater

I måndags ägde det andra samrådet rum i äb-valet, dvs samling för röstberättigade som diskuterar/pläderar för olika kandidater. Jag hade ingen möjlighet att närvara, men Kyrkans tidning rapporterar:

Två nya namn fördes fram under mötet: Margareta Hemström, kyrkoherde i Skarpnäck och domkyrkokomminister Carl-Erik Sahlberg, Stockholm.

Övriga fem namn fanns med redan på den lista som presenterades förra veckan, då röstberättigade från landets domkapitel och stiftsstyrelser träffades. De är:

Carl Axel Aurelius, biskop i Göteborg, som dock under mötet meddelade att han inte står till förfogande.

Anna Karin Hammar, handläggare för själavårdsfrågor, Uppsala stift

Ragnar Persenius, biskop i Uppsala

Thomas Söderberg, direktor, S:t Lukasstiftelsen

Anders Wejryd, biskop i Växjö.

I samband med mötet i Gävle framkom att en grupp med bland andra Kajsa Ahlstrand, forskare vid kyrkokansliet, och Anders Björnberg, kyrkoherde i Katarina församling, ska förbereda hearingen den 13 mars.

Nu kommer det knappast dyka upp fler kandidater innan provvalet den 8/2. Mitt stalltips är att följande personer går vidare (dvs får mer än 5% av rösterna):
Ragnar Persenius, Anders Wejryd, Anna Karin Hammar, Ann-louise Eriksson, Thomas Söderberg och kanske ytterligare någon.

Bollhusmötet - att lära av historien

I fredags besökte jag Uppsala stadsteaters iscensättning av Bollhusmötet 1939 - ett arrangemang på Förintelsens minnesdag, en del av Forum för Levande historias satsning På denna plats, där man har olika arrangemang på platser där historiska händelser ägde rum. Manuset är skrivet av Ola Larsmo, författare och skribent i DN (vars kulturdel publicerat en artikel om pjäsen här), och för regin stod Johan Huldt.

Bollhusmötet var ett möte sammankallat av Uppsala studentkår, där 1500 studenter samlades i studenternas tennishall för att diskutera huruvida kåren skulle ställa sig bakom en skrivelse mot att släppa in "intellektuell arbetskraft" i Sverige - det handlade om 10 judiska läkare. Skrivelsen argumenterade framför allt utifrån arbetsmarknadsargument - man var rädd för att "importen" av läkare och andra akademiker skulle göra studenterna arbetslösa. Dock fanns under ytan också en tydligt främlingsfientlig strömning. På mötet fanns det få som argumenterade mot skrivelsen som helhet - diskussionen kom att handla om huruvida man skulle ha med en mening om att man ändå insåg flyktingarnas svåra situation och att Sverige inte borde undandra sig ansvar. Till slut röstade studenterna för den hårdare skrivningen - där man tog avstånd från att tillåta de judiska läkarna att arbeta i Sverige och utan att säga något om att Sverige borde bistå flyktingarna.

Särskilt intressant var det för oss från Laboremus som var där - sossestudenterna hörde till den mindre grupp som tydligt motsatte sig den hårdare skrivningen och argumenterade för att Sverige borde ta såväl ett internationellt ansvar för flyktingfrågan, som för att Sverige borde släppa in de judiska akademikerna i landet. Tillsammans med kristna studenterna, nykterhetsrörelsens studentorganisation och Verdandi hade man gjort en skrivelse med just detta innehåll ställd till kungen, vilket i sin tur fått andra studenter att reagera och krävt av kåren att göra den här skrivelsen. På andra sidan under bollhusmötet fanns en stor mängd studenter, varav en del var medlemmar i Heimdal, den borgerliga studentföreningen.

Men det var också intressant, eftersom det var kusligt lätt att känna igen sig i argumentationen. Dels att många menade att studenterna inte skulle ta ställning för att Sverige skulle engagera sig i flyktingfrågan, eftersom det låg utanför kårens intresseområde. Man menade att kåren skulle anta ett "opolitiskt", fackligt perspektiv - och därmed värna de egna jobben och hålla de judiska läkarna borta. Det var naturligtvis en annan situation, och ingen skulle väl idag hävda att en så självklar sak som att värna de mänskliga rättigheterna är ett kontroversiellt politiskt ställningstagande. Men det är ändå tänkvärt att en så tydlig politisk ståndpunkt med fruktansvärda konsekvenser kan framställas som ett objektivt, opolitiskt "fackligt" ställningstagande.

Ekon kändes också igen från den aktuella diskussionen kring utbyggnaden av högskolan, dimensioneringen av platser kopplat till arbetslösheten bland akademiker. Det handlar såklart om olika frågor, men det var ändå påfallande hur lika bollhusdebattörernas tal om vikten av att inte släppa in fler för att säkra jobben för de som redan är inne är en del argumentation om att vi inte kan ta in fler studenter i högskolan eftersom akademikerarbetslösheten är så hög. Med det vill jag naturligtvis inte säga att de som vill minska dimensioneringen är nazistsympatisörer i smyg. Det är inte något försök att göra en guilt by association. Men det var ändå märkligt hur det förekom nästan precis samma formuleringar då som man kan höra i debatten nu.

Tanken med iscensättningen var väl främst att vi ska lära oss av historien i frågor om främlingsfientlighet, flyktingfrågor och att inte glömma förintelsen. Men jag tror också att vi studentpolitiker har en del att lära av bollhusmötet även i en del kår- och studentpolitiska frågor.

Social trygghet för studenter?

Ännu en uppgörelse har gjorts mellan mp och de borgerliga partierna i riksdagens utbildningsutskott, meddelar dn i papperstidningen och svd på nätet. Denna gång handlar det om studenters sociala och ekonomiska trygghet. Bland annat har de tillsatt en ny studiesocial utredning, trots att det bara var två år sedan den förra studiesociala utredningen presenterades. Man vill också ha en svarsgaranti för csn, så att alla som inte fått besked om studiemedel inom tre veckor ska få skadestånd.

Även om det är lite förvånande att de borgerliga partierna - som sällan fokuserat på studenters sociala situation - tar initiativ til en sådan här utredning är det mycket välkommet. Som jag skrivit om tidigare är studenter sociala trygghet ett lapptäcke med massor av speciallösningar, och inte sällan rasar studenter mellan de ibland ganska grova maskorna i skyddsnätet, och då kan man plötsligt vara tvungen att leva på väldigt knappa resurser. Den förra studiesociala utredningen kom med flera bra förslag som barntillägg i studiemedlet och möjlighet till deltidssjukskrivning, men tog inget större grepp på hela socialförsäkringssystemet för studenter. Om den här utredningen kan ge studenter samma sociala trygghet som andra, vore det fantastiskt - något som kan tyckas självklart för andra är en kamp för studentrörelsen...

Mer om äb-valet

Granskning svenska kyrkan har en sammanställning av de åtta kandidater som finns på banan efter dagens samråd. Av de som presenteras där tror jag att Anders Wejryd, Ragnar Persenius, Anna Karin Hammar, Ann-Louise Eriksson och kanske ytterligare någon finns kvar efter provvalet 8/2. Den som lever får se. Ytterligare ett samråd äger rum på måndag, då fler kandidater kan dyka upp. Jag är kallad dit, men tänker inte åka utan istället ägna mig åt skolan. Men jag ska nog lyckas blogga om det ändå.

Temperaturen stiger i äb-valet

Nu börjar det dra ihop sig till provval (8/2) och temperaturen stiger i ärkebiskopsvalet. Häromdagen meddelade Anna Karin Hammar sin kandidatur (min kommentar här), och idag lanserar sig även hennes bror HB Hammar i en artikel i svd. Hans motiv till att kandidera verkar dock vara att bromsa snarare än påskynda den utveckling som KG:s ärkebiskopstid tagit. Jag hade tänkt skriva något om hans - vad det verkar - något märkliga motiv för att ställa upp, men det gör prästflickan och Helle Klein så bra, så läs dem istället.

Förövrigt har Carl-Axel Aurelius (Göteborg) dykt upp igen även om han fortfarande avböjer nominering. Men han kanske inte är uträknad, jag tycker fortfarande att han är en stark kandidat.

Om två veckor kommer vi veta vilka som faktiskt kommer vara kandidater i själva valet - provvalet är ju till för att vaska fram kandidaterna. Fram tills dess kan vi nog vänta oss både en och annan ny kandidat dyka upp. Än finns det utrymme för en dark horse.

Hammar ärkebiskopskandidat

Ytterligare en kandidat har dykt upp i ärkebiskopsvalet - Anna Karin Hammar. Det har såväl Kyrkans tidning som UNT rapporterat. Hon är stiftsadjunkt för själavård i Uppsala, men har tidigare jobbat såväl internationellt (bland annat på Kyrkornas världsråd) som på nationell nivå och som studentpräst. Anna Karin sitter också i kyrkomötet, där hon är invald på samma lista som jag, så vi är bekanta.

Jag tror att Anna Karin är en stark kandidat i jämförelse med de andra icke-biskopar som lanserats hittills. Hon har nog en god chans att gå vidare från provvalet - hon har en bred erfarenhet, är duktig och kompetent och en varm människa, och har sannolikt möjlighet att få stöd från en del elektorer och präster i Uppsala. Men det räcker nog tyvärr inte ända fram. Jag vidhåller min tidigare analys att ingen som inte är biskop i dagsläget kommer nå ända fram till slutomgången. Det hindrar inte att jag hoppas att Anna Karin, liksom flera av de andra kvinnor som lanserats i det här valet, ställer upp i kommande biskopsval. Jag är övertygad om att Anna Karin vore en bra biskop. Men jag tror tyvärr inte att hon kommer att bli det den här gången.

Läs andra bloggar:
Granskning Svenska Kyrkan: Anna Karin Hammar är en dröm
Helle Klein: Anna Karin Hammar nästa ärkebiskop?

Feminism och vithet

Jag har flera gånger tipsat om Petras blogg Vargavinter där hon skriver betraktelser från Berlin. Den är alltid läsvärd dels för hennes fantastiska, ofta poetiska språk, men också för hennes analyser av hur kön möter etnicitet och klass. Det är mycket teroetiskt och samtidigt fantastiskt konkret. Just nu kan man läsa två riktigt vassa inlägg om hur den svenska feminismen bevakar sin vithet. För bra och för angeläget för att missas. Läs!

Håll det svenska patriarkatet svenskt!
Dom har tagit min flagga

Första skoldagen

Jag har idag påbörjat mitt år på Svenska kyrkans pastoralinstitut, sista delen av prästutbildningen. Vi är 15 nya prästkandidater (12 kvinnor och 3 män) som välkomnades av de 33 som började i höstas. Vi blev väldigt ompysslade med färdiga namnskyltar och fika, rundvandringar och massa information. Alltihop började med mässa och sen gick det i ett med information och presentationer. Jag är helt slutkörd utan att egentligen ha gjort något vettigt idag.

Jag har en väldigt bra känsla. Det känns roligt och spännande, men framför allt väldigt mycket som att vi är välkomna och efterlängtade och att kyrkan (och skolan) vill att vi ska vara där och att vi är viktiga för dem. Det är sannerligen inte alltid man har den känslan när man börjar en ny kurs.

Hade tänkt långblogga om resursfördelningssystemet men är alldeles för trött. Återkommer i frågan.

Överenskommelse om högskoleproppen

I torsdags kom mp överens med de borgerliga partierna om några ändringar i regeringens proposition Ny värld - ny högskola, och därmed kommer den inte gå igenom i sin helhet, rapporterade ekot. Några ändringar handlar om antagningsregler, som att 25:4-regeln slopas (att den som är över 25 år och har 4 års arbetslivserfarenhet blir behörig till högskolan) och att man i högre utsträckning ska kunna vikta betyg från vissa ämnen i gymnasiet. Andra handlar om examina, som att fördjupningskraven bibehålls i kandidat och magisterexamen vilket innebär att man även fortsättningvis måste läsa ett ämne upp till c-nivå för kandidatexamen och d-nivå för magisterexamen. Man föreslår dessutom en fortsatt fyraårig forskarutbildning.

Jag är skeptisk till slopandet av 25:4, eftersom det är en väg som framför allt öppnar för människor utan studienbakgrund för att komma in på högskolan, men i övrigt är det ganska bra förslag som lagts. Framför allt förslaget om fyraårig forskarutbildning har de flesta studentorganisationer krävt länge, och jag tror att en neddragning till tre (vilket blir den praktiska konsekvensen av regeringens förslag) vore negativt för kvaliteten på såväl forskarens utbidlning som själva forskningen/avhandlingen. Jag tror att fördjupningskravet också är bra - att skriva uppsats och vetenskaplig text på det sättet som man gör på c- och d-nivå är en träning i vetenskapligt tänkande som man inte riktigt får utan att just prova på det. Slopade man kravet skulle många nog avstå från uppsatsskrivande, vilket inte bara skulle göra att många studenter skulle få en sämre träning i behandling av vetenskaplig text, utan det skulle sannolikt också stänga vägarna för många till forskarutbildningen.

Eftersom jag har varit på styrelsemöte hela helgen, ligger jag efter med bloggandet. Snabb att skriva om detta var Karim, samt Uppsala studentkår som hade ett pressmeddelande ute nästan på en gång. Det ligger inte på hemsidan än, men finns nog där snart.

SFS, here I come...

Försvinner från stan (och antagligen från bloggen också) några dagar, på mitt första styrelsemöte med SFS, sveriges förenade studentkårer. En styrelseledamot från Uppsala har avsagt sig och jag kommer att fyllnadsväljas imorgon för resten av läsåret. Ser mycket fram emot att få hålla på med nationella utbildningsfrågor och att få jobba ihop med andra kåraktiva från olika ställen i landet. Några känner jag, några är nya.
På dagordningen för mitt första möte står frågor inför sfsfum (=kongressen) i april, och styrelsen ska arbeta med förslag till verksamhetsplan. Den stora politiska frågan på mötet handlar om remiss på utredningen om resurstilldelningssystemet - något som antagligen låter ofantligt tråkigt i de flestas öron, men i själva verket är ganska spännande och väldigt viktigt för hur högre utbildning i sverige ser ut. Jag kommer säkerligen med reflektioner över detta efter helgen.

Radiotips för modeintresserade

Ungdomsprogrammet Frank i P3 har startat en ny programpunkt: Sonjas garderob. Coola och duktiga programledaren Sonja Schwarzenberger (för övrigt uppvuxen bokstavligt talat tvärs över gatan från mig) diskuterar kläder och mode med bisittaren Nina Pettersson och olika gäster varje fredag 18.03. I första programmet (i fredags) var temat spets och gästen Jean-Pierre Barda, på fredag är temat äckel och lyssnarna uppmanas skicka in äckliga grejer som de kan göra kläder och smycken av.

Det här är bra moderadio (hur konstigt det än låter) - och den är mer intresserad av kläder och stil än kändisar och märken, trevlig avkoppling rån namedroppandet i ganska många andra modesammanhang.

Det går som alltid att lyssna på hemsidan en vecka efteråt (här), och Frank finns också som podradio.

Ekot granskar "den politiska klassen"

Ekot har idag publicerat en granskning av den politiska klassen, vilket framför allt handlar om politiska tjänstemän i regeringskansliet (och alltså i princip bara sossar). Flera olika artiklar och inslag finns på hemsidan, exempelvis om hur rekryteringen går till, att andelen som kommer från ssu/studentförbundet och är akademiker ökar, och att LO oroas över att allt färre med arbetarbakgrund finns i regeringskansliet. Det är intressant läsning, och det finns mycket som det finns anledning att diskutera, framför allt de politiska tjänstemännens roll, och hur de relaterar till sin "mittemellan-position" mellan de opolitiska tjänstemännen och de folkvalda. Relevanta kommentarer kommer inte minst från Ann-Marie Lindgren, chef för sossarnas tankesmedja.

Lite fånigt blir det dock med uppräkningen av de kända paren i regeringskansliet och partiet. Förutom att det känns lite snaskigt, så är det väl inte särskilt märkligt att människor som jobbar och har i princip hela sitt frivilliga engagemang (vilket är vanligt i sossarna som i andra rörelser) i samma sociala sammanhang också träffar sin respektive där. Ärligt talat, var skulle de annars träffas?

Studenter i föräldraförsäkringsfälla

DN skriver idag om studenten Ebba Hedberg som inte kommer att få mer än garantibeloppet i föräldrapenning, trots att hon haft en högre inkomst innan hon började plugga, eftersom hon inte tagit studiemedel. Om man börjar studera utan att ta studiemedel, faller man nämligen ur försäkringssystemet.

Även om Ebbas fall kan anses vara lite speciellt - förutom att hon valde bort lånedelen sålde hon en lägenhet under året vilket innebar att hon slog i inkomsttaket och därmed inte heller fick bidragsdelen i studielånet. Men även om just det kanske inte händer så många studenter varje år, så är artikeln ett bra exempel på hur ofullständigt socialförsäkringssystemet är för studenter. Flera olika system för föräldrapenning, sjukskrivning, arbetslöshetsersättning och socialbidrag gör att det är en djungel av olika regler, och i många fall undantag och speciallösningar för studenter. Det är inte ovanligt att studenter faller mellan stolarna och plötsligt är oförsäkrade, och många studenter vet inte hur deras ekonomiska situation skulle se ut om de blev sjuka eller fick barn.

Förutom att detta drabbar alla de studenter som faktiskt blir sjuka eller får barn eller avbryter sin utbildning, bidrar det till bilden av studier som ett riskprojekt. Trots att vi har ett av världens bästa studiemedelssystem, kan den enskilda individen drabbas hårt om man inte följer mallen för hur en student ska ta sig igenom sin utbildning. Och om studier verkar vara riskfyllt innebär det att de som redan har mest förbehåll för att läsa vidare - de med studieovan bakgrund - i ännu högre utsträckning väljer att avstå från högskoleutbildning.

De ofullständiga och dåliga socialförsäkringssystemen för studenter är alltså inte bara ett hot mot nuvarande studenters ekonomiska situation, utan i högsta grad ett hot mot målet om breddad rekrytering. Sveriges studenter behöver ett genomtänkt och heltäckande socialförsäkringssystem nu!

Uppsatsen inlämnad!

Jajemän, vad säger man? Äntligen klar med sista ändringarna, och uppsatsen är avslutad. Eller nja, inte helt, den ska läggas fram på seminarium senare i vår, men för nu är det klart. I början på nästa vecka ska jag bara fixa alla papper, så börjar jag på pastoralinstitutet veckan efter det. En ny fas i livet och utbildningen. Spännande. Fast innan jag börjar fundera på det ska jag njuta lite av ledigheten!

Utbildningspolitisk debatt med klass

Pelles intressanta utbildningspolitiska blogg Utbildning med klass uppdateras inte jätteofta och med varierande frekvens, men det är alltid läsvärt och intressant. Efter en paus under december finns nu flera intressanta inlägg om 50%-målet, bostadslobbying och debattonen i akademin. Missa inte!

Marta - med rätt att rösta!

På kyrkorådets extra sammanträde idag utsågs jag som väntat till elektor i ärkebiskopsvalet, vilket helt enkelt betyder att jag får vara med och rösta i såväl provval (då kandidaterna vaskas fram) som det slutgiltiga valet. Redan 8/2 är provvalet, så ganska snart vet vi på riktigt om spekulationerna har stämt, eller om det dyker upp någon ny darkhorse i slutspurten.

På kyrkorådssammanträdet, som var det första på den nya mandatperioden, delades också domprostens pressmeddelande ut (som jag skrev om igår) - antagligen för att förhindra all ryktesspridning om att hon skulle ställa upp i ärkebiskopsvalet. För övrigt var det ett mycket trevligt första möte, där vi dessutom var fulltaliga - samtliga ledamöter och ersättare närvarande. Det bådar gott för perioden!

Några tidigare inlägg om ärkebiskopsvalet finns här, här och här.

Kvinnliga ärkebiskopskandidater

[Uppdaterad] Föreningen Forum för prästvigda kvinnor presenterar idag en lista på åtta kvinnliga kandidater till ärekebiskopsvalet, skriver Kyrkans tidning. Listan toppas av Ann-Louise Eriksson, docent och chef för Svenska kyrkans forskningsavdelning, följd av Margarethe Isberg, domprost i Västerås, och Tuulikki Koivunen Bylund, domprost i Uppsala. Tanken är att lansera ett flertal namn för att visa på den bredd av kompetenta prästvigda kvinnor som finns i Svenska Kyrkan, och att öppna för att även kandidater utanför biskopskollegiet ska finnas med i valet.

Även om det mycket riktigt är en lista på bra, kompetenta kandidater, har jag svårt att tro att någon av dem kommer finnas med i slutstriden. Säkert kommer någon eller några av dem gå vidare efter provvalet, men som jag skrivit om tidigare är det nog helt enkelt för stort hinder att inte vara biskop - och särskilt för kvinnor. Däremot är listan en bra sammanställning av vilka kvinnor som kommer vara aktuella i kommande biskopsval de närmaste åren. Jag tror att inte bara de tre första, utan även en del av de andra kommer ha chans att bli biskop innan de når pensionsåldern.

[Uppdatering] Idag onsdag dementerar Uppsalas domprost Tuulikki Koivunen Bylund att hon ställer upp i valet. Hon har varit bortrest och inte nåtts av förfrågan från forum för prästvigda kvinnor, men säger att hon tillfrågats flera gånger av olika personer men hela tiden sagt nej. Kyrkans tidning skriver:

– Jag har gjort mitt för emancipationen genom att ställa upp i biskopsvalet i Skara och Åbo och ser det inte som min uppgift att ställa upp bara för att jag är kvinna.

Tuulikki Koivunen Bylund tycker att det är bra av Forum för prästvigda kvinnor i Svenska kyrkan att visa att det finns många kompetenta kvinnor till posten som ärkebiskop och är noga med att poängtera att samtliga kvinnor på listan skulle vara bra val. Men hon är övertygad om att de som röstar inte kommer att rösta på en kvinna.

– Caroline Krook hade haft en chans men sedan hon tackat nej tror jag inte att en kvinna kommer att bli vald, säger Tuulikki Koivunen Bylund. Jag hade gärna ställt upp om det hade funnits en chans.

USA:s president är en kvinna

... i alla fall i tv-serien Commander in chief som har svensk premiär i TV4 ikväll. Serien hårdlanseras med reklam i den egna kanalen och på stortavlor. Serien sägs vara en mer lättillgänglig variant av Vita huset och frågan är om den, liksom i USA går om sin föregångare i populäritet. I USA har serien också beskyllts för att vara en (tidig) del av Hillary Clintons presidentvalskampanj 2008, med syftet att vänja den amerikanska allmänheten vid tanken på en kvinnlig president.

Premiären är ikväll med ett dubbelavsnitt kl 20.00 i tv4, med flera repristillfällen i veckan. Vita huset säsong 6 har premiär i svt1 den 23/1 (samma avsnitt som visats i svt24 under hösten), så på måndagarna framöver kan man få dubbel dos amerikansk politik - commander in chief kl 20 och vita huset kl 22.

Läs mer om commander in chief hos superba tv-bloggen 43 minuter:
TV4 börjar sända "Commander in chief"

Slaget om vita huset

Vad? Sänds "Commander in chief" på TV4?

[Uppdatering]
Länkarna till 43 minuter blev jättefula. Nu är de fixade.

Trängselskatten verkar funka!

Det har skrivits bloggmeter om Stockholmsförsöket och trängselskatten. Nu när det är i full gång kan bara konstateras att det verkar fungera. Ekot rapporterar att miljöavgiftskansliet uppskattar att infartstrafiken minskat med mer en fjärdedel mot en vanlig vardagmorgon i höstas, och trafiken inne i innerstan har minskat nästan lika mycket. Det som många var rädda för, nämligen att det istället skulle bli trängsel i kollektivtrafiken och på avgiftsfria Essingeleden, verkar inte heller ha blivit problem.

Det är naturligtvis för tidigt att utvärdera, men idag ser trängselskatten ut som en succé. Man verkar uppnå det man vill - minskad trafik och trängsel - utan de risker som man såg, en överbelastad kollektivtrafik. Än så länge vet vi ju i och för sig inte heller hur betalsystemen kommer fungera, men kanske även de olyckskorpar som avfärdat transpondrar och internetbetalningarna kommer att vara överbevisade snart.

I London sägs opinionen ha svängt efter ungefär tre dagar med trängselskatt. Hur länge dröjer det innan stockholmarna ser fördelarna med mindre trängsel, bättre framkomlighet och bättre kollektivtrafik?

Rödgrön ökning i skop

Man ska inte läsa opinionsundersökningar alltför noggrant eller lägga för stor vikt vid dem. De tycker dessutom ofta olika. Men visst är det en rolig start på året att få veta att skops mätning (på svd.se), gjord under den värsta tsunami-kommissions-rapport-stormen, visar att s+v+mp tillsammans får över 50% av stödet. Svd skriver visserligen att sifos siffror ser helt annorlunda ut, med en ledning för allianspartierna. Det ska bli spännande att se vart det rör sig, och vilka som har rätt, i mätningarna framöver.

Förhoppningar 2006

I förra inlägget med årets-listan 2005, lovade jag att också skriva ett inlägg om förhoppningar inför 2006. Det tog några dagar, men nu är det dags. Och jag lovar att postningstakten ska komma upp till åtminstone flera inlägg i veckan snart, nu är uppsatsen nästan klar och jag har varit tokledig några dagar. Hur som helst, here goes:

2006 ser jag fram emot:

Valår: Finns så mycket att säga om att det blir svårt att hålla sig inom rimliga gränser. Men det ska bli kul, svårt, spännande, viktigt, slitsamt och helt fantastiskt. Jag älskar val. Vi startar med kårvalet i april, sen ökar vi! Och tar hem segern i september!

Examen: om bara några veckor när jag fått min d-uppsats godkänd blir jag teologie kandidat. Inte illa efter sex och ett halvt år i Uppsala :-). Sen börjar jag på pastoralinstitutet, sista året på prästutbildningen. Räkna med att ni kommer kunna följa en del av mina reflektioner därifrån på bloggen.

Kyrkomötet: jag fick ju visserligen vara med några dagar i höstas, men jag ser fram emot att vara med på riktigt från början inför årets kyrkomöte, få sitta med i något utskott och kunna motionera och så. SKa bli mycket intressant och spännande. Ett givet bloggämne, det med :-).

Feminismens återkomst: efter förra årets backlash hoppas jag att 2006 blir året då man slutar diskutera fördomar, rädslor och orimliga anklagelser, och istället fokuserar på de verkliga problemen - att kvinnor och män behandlas olika, har olika tillgång till makt och resurser och att alltför många kvinnor är offer för våld i relationer. Lite proportioner, tack.

Ärkebiskopsvalet: bara några veckor kvar till provvalet då kandidaterna slutligt fastställs. Det kommer som jag skrivit tidigare sannolikt stå mellan två personer, men mellan dem är det långt ifrån avgjort. Jag återkomer i ämnet, var så säker.

Bra tv-vår: Commander in chief (med Geena Davis som amerikas president) börjar på måndag, snart också Veronica Mars, snart kommer säsong 6 av Vita huset på SVT1 (förhoppningsvis på bättre sändningstid än när den gått i 24:an). Och det är bara början. Hur ska man hinna ha ett liv?

Överraskningar: det vore ju ohygligt sorgligt om man en vecka in på det nya året visste allt som skulle hända. Så mest av allt ser jag fram emot allt det som jag inte har någon aning om än.

Gott nytt 2006!

Årets-listan 2005

Nytt år, och dags för återblickar, löften och förhoppningar. Har aldrig riktigt gillat nyårslöften, och tänker inte utfärda något offentligt löfte här heller. Men några återblickar och några förhoppningar blir det (i ett eget inlägg). Har ju utlovat en åretslista, och har till slut lyckats samla mig för att skriva den. Knappast komplett och utan ordning, men här kommer den:

Årets beslut: Kyrkomötets ja till välsignelse över partnerskap. Är dessutom otroligt glad och tacksam för att jag fick vara med och ta det.

Årets politiska fråga: Delning av föräldraförsäkringen. Vi vann inte på partikongressen, men slaget är inte förlorat. Nästa ordinarie partikongress kommer en majoritet vara för, och vi har mycket att göra tills dess...

Årets politikermingel: Almedalen. Kommentarer överflödiga.

Årets backlash: Feminismen. Just när det verkade som det faktiskt började finnas urymme att arbeta politiskt, framför allt kring frågan om mäns våld mot kvinnor slog könskriget till och plötsligt gick det knappt att vara feminist längre. Från politisk självklarhet till paria på ett par månader. Förhoppningsvis är den lika snabbt övergående som den dök upp.

Årets förnyelse: Sossarnas sidoorganisationer - tre av fyra har fått nya ordförande under året. Anna Sjödin i SSU, Magdalena Streijffert i S-studenter och Peter Weiderud i Broderskap. Tror att dessa tre alla kommer vara konstruktiva krafter i partiet framöver, och (tillsammans med s-kvinnor) fortsätta sidoorganisationernas stolta tradition av att jobba tillsammans i viktiga frågor.

Årets fågel fenix: SSU. Efter skandalerna i våras, då en lång tids konflikter och missförhållanden kom i dagen, lyckades man samla ihop sig till en hyfsat enad kongress och enhälligt välja styrelse. Även om det finns mycket kvar att jobba med i ssu, är det tydligt att ssu har gått från att ägna all energi åt inre stridigheter till att faktiskt driva politik och även utmana partiet i frågor som flyktingamnesti och föräldraförsäkring. Fortsätt så!

Årets skandal: Universitetets granskning av Eva Lundgren. Kommer (så småningom) att gå till historien som en rättsröta utan like.

Årets val: Kyrkovalet. Inte bara som uppladdning inför nästa år, utan också i sin egen rätt. Är naturligtvis också glad för att ha blivit invald i kyrkomötet, ser fram emot (minst) fyra spännande år!

Årets oroande: Situationen i Zimbabwe. Snabbt på väg mot botten och få tecken på positiva förändringar.

Årets fest: Laboremus årsmötesfest 12/2. Och så Hanna och Johans bröllop.

Årets konsertupplevelse: Lauryn Hill på skeppsholmen. Och min systers spelning på taj mahal i Västerås i augusti.

Årets webbplats: sr.se. Nu även med podradio. Public service: i love you.

Årets tv-besvikelse: Kommissionen. Började bra men tappade sen. Vem tror på en terrorist som vill kämpa mot aids? Och varför slarvade de bort Nils-och-Anne-spåret så fort och varför blev aldrig Karim och Uni ihop? Fast Lena Lagerfeldt skulle kunna få bli statsminister...

Årets julklapp: En svart ipod nano. Väntar otåligt på paketet från applestore som är på väg...

Årets skivor: John Legend "Get lifted" (fast den kom 2004), Kanye West "Late Registration", Robyn "Robyn".

Årets tv-serier: American dreams (hopplöst underskattad), west wing, scrubs och lost.

Årets filmer: Door in the floor och Zozo.

Årets besvikelse: Kårvalet (till Uppsala studentkårs fullmäktige) i maj. S-studenter gick från 8 till 5 mandat. Men vi kommer tillbaks, var så säker.

Årets soundtrack-of-my-life: "Be mine" med Robyn. Och nej, inga kommentarer eller detaljer. Fast det handlar inte (bara) om mitt kärleksliv.

Årets personliga överraskning: Att jag blev bloggare. Inget planerat och definitivt inte att jag skulle fortsätta och att jag skulle trivas så bra med det.