Jag har idag påbörjat mitt år på Svenska kyrkans pastoralinstitut, sista delen av prästutbildningen. Vi är 15 nya prästkandidater (12 kvinnor och 3 män) som välkomnades av de 33 som började i höstas. Vi blev väldigt ompysslade med färdiga namnskyltar och fika, rundvandringar och massa information. Alltihop började med mässa och sen gick det i ett med information och presentationer. Jag är helt slutkörd utan att egentligen ha gjort något vettigt idag.
Jag har en väldigt bra känsla. Det känns roligt och spännande, men framför allt väldigt mycket som att vi är välkomna och efterlängtade och att kyrkan (och skolan) vill att vi ska vara där och att vi är viktiga för dem. Det är sannerligen inte alltid man har den känslan när man börjar en ny kurs.
Hade tänkt långblogga om resursfördelningssystemet men är alldeles för trött. Återkommer i frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar