Omänsklig klädtillverkning

Svt:s Uppdrag granskning handlar idag om de omänskliga förhållanden som råder på textilfabriker i Indien, som säljer till bl a Jysk, ICA och Indiska. I direkt motsats till de skandinaviska företagens etiska koder och miljöpolicys tillverkas tygerna på sätt som är hårresande - arbetare står helt oskyddade i kar med blekningsmedel, färg och olika kemikalier, vätskor som sedan hälls ut rakt i naturen. Såväl arbetarna som människorna som lever runt fabrikerna blir sjuka och miljön förstörs. Arbetarna är dessutom de mest fattiga, kastlösa och utan tillgång till möjligheter att påverka eller ens sjukvård.

Västerländska företag talar allt mer om schyssta villkor men det är uppenbarligen inte alltid det betyder så mycket i verkligheten. Vill man lära sig mer eller vara med och påverka, rekommenderas nätverket Rena kläder.

Andra bloggar om: rena kläder, rättvis handel, arbetsvillkor, Indiska

Medlemsskap en solidaritetshandling

Idag, den sista oktober, är den sista dagen att lämna svenska kyrkan för att inte betala kyrkoavgift under nästa år. Precis som med folkbokföringen görs en koll den 1/11, och där en person är skriven den dagen, där betalar hon kommunalskatt nästa år - och är hon medlem i svenska kyrkan betalar hon kyrkoavgift.

Sista dagarna i oktober brukar det finnas gott om uppmaningar att lämna kyrkan av olika grupper - av ekonomiska eller ideologiska skäl. Jag tänkte utnyttja utrymmet att uppmana människor att stanna kvar.

Ofta frågar människor varför man ska vara med i kyrkan. Jag tror att de då förväntar sig ett säljsnack eller en lista på förmåner. Men det tror jag inte är relevant eller det viktiga. Visst kan det vara bra för människor att veta att man normalt inte begravs kyrkligt om man gått ur (oavsett om man betalar) och att kyrkan bara förrättar vigslar om den ena parten är med. Men jag tycker inte att det är därför man ska vara med.

Jag tycker att det rimliga är att fundera kring om man tycker att det är bra att kyrkan finns som en rikstäckande men fristående verksamhet, och alla dess byggnader. Jag har all respekt för att svaret på den frågan är nej, eller att man inte har något emot kyrkan men inte vill stödja den. Då ska man inte vara med. Men om man tycker att det är bra att kyrkan finns, då finns det bara ett bra sätt att se till att kyrkan och dess verksamheter fortsätter: var med och betala. Det låter krasst, men kyrkan är helt och hållet beroende av sina medlemsavgifter, och på fler och fler håll märks det nu otroligt tydligt att tillhörigheten minskar. I en stad som uppsala, där antalet utträden varit drygt 1% av medlemmarna per år, har det de senaste åren inneburit minst tre sålda kyrkor, ett antal uppsägningar och minskad verksamhet i flera församlingar. Antalet medlemmar spelar roll.

Det finns också en spridd bild av att de saker som uppfattas som "allmäna" med kyrkan - som byggnaderna och musiken och resten av kulturarvet - betalas med vanliga skattemedel. Så är det inte. Staten ger visserligen möjlighet till något som heter kyrkoantikvarisk ersättning, men det handlar om riktade bidrag som man söker för speciella renoverings- och restaureringsinsatser. Den vanliga driften av de tusentals medeltida (och senare) kyrkor som finns i sverige ligger på varje enskild församling. Detsamma gäller musikverksamheten och konstskatterna.

Det kan ju kanske kännas märkligt att vara med och betala för kyrkobyggnaden om man inte gillar inriktningen på verksamheten - men då finns alla möjligheter att påverka. Ställ upp i valet eller gå åtminstone och rösta. Engagera dig i församlingens verksamhet - på många håll behövs det många frivilliga och det går ofta att komma med initiativ. Mycket av det som människor uppskattar - det sociala, hjälp- och stödverksamhet, musiken, det internationella arbetet - bärs av frivilliga på olika sätt.

Att vara med i svenska kyrkan är en solidaritetshandling med dem som behöver den. Och det är inte alltid man själv vet om och när man kan behöva den.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkoavgift, solidaritet, medlem

Om oppositionen och socialdemokratins framtid i Västerbottens-Kuriren

Idag publicerar Västerbottens-Kurirens ledarsida en mejlintervju med undertecknad om gruppbloggen Oppositionen.se och om min syn på socialdemokratins framtid. Hela artikeln finns här.

Ett utdrag:

Socialdemokraterna har så sakteliga dragit igång sin eftervalsanalys och en valberedning har tillsatts inför partiledarskiftet. Vilka slutsatser tycker du att socialdemokratin borde dra av ett valnederlag under pågående högkonjunktur?

Det finns många slutsatser att dra, och allt vet vi inte förrän vi har den mer rejäla analysen av hela valresultatet. Men det som är tydligt är att socialdemokratin inte kunde formulera en berättelse eller en vision om framtiden utan allt för mycket vilade på gamla meriter. Trots att valmanifestets innehåll egentligen var rätt bra, framstod det inte som en politik som ville något, att vi hade ett angeläget ärende. Det ansvaret vilar till stor del på partiledningen, men inte bara. Sedan ligger det naturligtvis något i att s har haft makten länge och att oppositionen var samlad och att tilliten till socialdemokratins regeringsduglighet fått sig en rejäl törn i och med tsunamin och att Göran Persson framstod som trött och gammal. Men vi måste ta valresultatet som ett starkt tecken på att partiet och dess politik måste förnyas.

Kommer det att bli strid mellan traditionalister och förnyare?

Jag tror att konflikten mellan de som kallades traditionalister och förnyare på 90-talet är överspelad. Jag hoppas verkligen inte att partiet kommer att hamna i den diskussionen nu. Det är uppenbart att partiet på något sätt måste vända sig mer mot framtiden än historien, men det är inte genom en högre grad av marknadstänkande och privatiseringar. Det behövs en tydlig förankring i den traditionella klassanalysen men som också på allvar innefattar andra maktstrukturer, viktigast är kön och etnicitet. Jag tror att det är det viktigaste politiska arbetet som partiet står inför. Sedan tror att det framför allt krävs stora organisatoriska förändringar, visst behöver politiken utvecklas men det är framför allt partikulturen, ledarskapet och organisationen som är problemet.

Vilka egenskaper är viktigast för en socialdemokratisk oppositionsledare? Kommer processen fram till valet av ny partiledare att präglas mest av diskussioner kring ideologiska vägval eller mest av diskussioner kring vilket typ av ledarskap olika personer står för?

Jag hoppas på en ledarskapsdiskussion som kommer att leda till en ideologisk diskussion. Partiet har varit alltför toppstyrt, det är lågt i tak och människor har inte känt att det funnits utrymme för att tänka fritt och stort och att komma med kärleksfull kritik. Den nya partiledningen måste ta itu med det på allvar. Partiet behöver fler medlemmar och färre ombudsmän och politiska sekreterare, även om de flesta gör ett bra jobb, och mycket mer av diskussioner, studier och samtal på gräsrotsnivå som också får gå uppåt, istället för tvärtom. Jag tror att de viktigaste egenskaperna för den nya partiledaren är ett lyssnande och ödmjukt ledarskap, men också förmåga att göra stora organisatoriska förändringar och ideologisk fördjupning. Det förutsätter såväl god förankring och förtroende i hela partiet, men också lite visioner, framsynthet och inte så lite "gutts". Mod, vilja, ödmjukhet, visioner och tilltro till gräsrötterna behöver hon.

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, eftervalsanalys, framtiden

Missa inte En uppstoppad hund

Ikväll visar svt 1 den moderna klassikern En uppstoppad hund, en pjäs av Staffan Göthe, den här gång i regi av Kristina Humle. Pjäsen är en sorts släktkrönika över en familj i Luleå från 50-tal till 80-tal, men är också en historia om moderniteten, om en stad och et land i förändring och om ouppfyllda drömmar. I tv-versionen spelar bl a Jonas Karlsson och Lotta Telje.

Jag såg pjäsen i en uppsättning på Östgötateatern i Linköping hösten 2000 och är tveklöst min största teaterupplevelse någonsin, kanske ett av mina mest drabbande kulturupplevelser överhuvudtaget. Jag har svårt att förklara vad det var, men i slutscenen var känslan av insikter om livet och om att det finns sanningar om mig själv och livet som jag inte kunde sätta ord på, så stark att jag blev ömsom illamående och ömsom aldrig ville gå därifrån. Jag antar att det är det menas med katarsis.

Överväldigande katarsisupplevelser kanske är lite för mycket att förvänta sig av tv-teater, men en stor kulturhändelse är det i alla fall. Missa inte!

Andra bloggar om: kultur, tv, teater, en uppstoppad hund, katarsis

Dramatisk omröstning om budgeten

Så är kyrkomötet avslutat för i år, och alla beslut fattade. Även om det tog sin tid - den avslutande beslutsvändan med bl a budgeten drog ut på tiden. I kyrkomötet delas på debatt och beslut, så att varje morgon inleds med beslut i de frågor som debatterats dagen innan, och så sker en sista beslutsomgång precis på slutet. Anledningen till att besluten tog tid var att den radiobaserade omröstningsutrustningen visade sig vara osäker, och i några frågor blev det så jämnt att presidiet inte litade på resultatet utan manuell rösträkning - med upprop - praktiserades. Inte mindre än tre gånger skedde det under fredagen, och i den sista (som handlade om budgetramen för 2009) skiljde det med bara två röster i den första omröstningen, och efter den manuella rösträkningen vann den andra sidan med en röst.

Kyrkomötet beslutade att dela ut ett engångsbidrag till församlingarna på 200 miljoner av det överskott som finns i den nationella nivåns finanser i år. Tanken från början var att de skulle delas ut proportionerligt efter medlemsantal (C:a 30 kr/medlem, alltså några tusen till små församlingar och uppåt några hundra tusen till stora stadsförsamlingar) men nu kommer de att delas ut till stiften som kan fördela pengarna till församlingarna som de vill, antingen proportionerligt eller efter behov. Jag är skeptisk till den här utdelningen, det blir så små summor för de flesta församlingar att det inte spelar någon större roll på sikt, och jag tror att pengarna skulle göra mer nytta fonderade eller om de användes riktat för utvecklingsprojekt eller forskning. Men förhoppningsvis kan de nu i alla fall fördelas klokt av stiften.

I övrigt beslutade kyrkomötet också att ta fram en skrift i samband med firandet av 50-årsjubileet av kvinnor i prästämbetet (beslutet fattades 1958, de första kvinnorna vigdes 1960), att kyrkostyrelsen ska se över om kyrkokansliet ska miljöcertifieras (vilket borde ha hänt för länge sedan, i min mening), att klargöra reglerna för diakoners tystnadsplikt, att verka för fler gudstjänster och andra kristna program i radio och tv och en massa andra saker.

All möjlig info finns på svenskakyrkan.se/kyrkomotet. Där kommer också protokollet att finnas såsmåningom. Kyrkomötet tillämpar fullständiga debattprotokoll, så varenda ord som sägs i talastolen kommer med. Återkommer med länk till mitt (enda) inlägg och kanske ett och annat roligt citat när protokollet är klart.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkomötet, budget, omröstning

Rättvis Handelsforum i Uppsala

Imorgon och på lördag går ett spännande evenemang av stapeln i Uppsala: Rättvis Handelsforum 2006. Det är en rad organisationer och företag som på olika sätt arbetar med rättvis handel - påverkans- och frivilligorganisationer, importörer, butiker och studieförbund - under ledning av Röda Korsets folkhögskola som samlas i Missionskyrkans lokaler hela fredagen och lördagen. Det blir olika program, som workshops, paneldebatter och annat, och även uppvisning och försäljning av rättvisa produkter av olika slag. Ett särskilt intressant inslag sker på lördag:

15.45-17.00 Paneldebatt: ”Vem tjänar på rättvis handel?”
Debattörer: Birgitta Olsson (fp), Yvonne Rwaida (mp), Johnny Munkhammar (Timbro) och Lars Lindén (kd)
Debattledare: Mohsen Hakim

Efter paneldebatten bjuder Barista alla på rättvist fika.

Missionkyrkan, budget och Mellanöstern

Gårdagens plenum i kyrkomötet var den dagen då sannolikt de största debatterna utspelade sig. Viktigaste frågan var den om en överenskommelse med Svenska Missionskyrkan, och imorse röstade kyrkomötet igenom förslaget. Debatten handlade framför allt om huruvida de skiljaktligheter som fortfarande finns på sina håll rörande synen på dopet och ämbetet var så allvarliga att det behövs ytterligare beredning. Kyrkmötet beslutade till slut att anta överenskommelsen som planerat, och nu erkänner alltså svenska kyrkan och svenska missionskyrkan varandras vigningstjänster (alltså kan en missionspastor jobba i svenska kyrkan och tvärtom) och uppmuntrar till att lokala samarbetsavtal ska slutas.

En annan stor fråga är budgeten. I år finns ett överskott på nationell nivå och frågan är om det överskottet ska stanna där eller om det ska delas ut till alla församlingar. Frågan finns också hur mycket som i så fall ska delas ut, och om det ska delas ut proportionerligt efter medlemsantal eller om det ska fördelas mer efter behov, och i så fall lämnas till stiften. I frågan ligger också om det även fortsättningsvis ska satsas på strategiska projekt i vissa församlingar som har finansierats från nationell nivå. Debatten är avslutad, men beslut fatas först imorgon fredag. Det verkar ännu oklart hur det kommer att sluta.

Den tredje stora debatten igår handlade om Mellanöstern, och var för mig lite av en överraskning att det blev en så lång debatt. Två motioner hade kommit in som ville ha ett uttalande om situationen i mellanöstern och om en rättvis fred, och en intensifiering av Svenska
kyrkans (och våra partners) arbete i området, framför allt gällande den humanitära situationen. I debatten framkom att det trots allt finns en hyffsat bred enighet i kyrkomötet om situationen, om att det krävs en tvåstatslösning med säkra och erkända gränser, att kyrkan - de lokala och hela den världsvida kyrkan - har stora möjligheter och ett ansvar att arbeta med humanitära frågor så väl som opinionsbildande, och om att ockupationen måste avbrytas. Alla var inte överens om exakt hur kyrkomötet skulle agera, dock. Men den kvarstannande upplevelsen av debatten var ändå det engagemang och glöd som visades hos många ledamöter - från vänster till höger, politiker och "opolitiska", och från biskoparna - för en rättvis fred. Mest förvånande var nog annars Sverigedemokraten Björn Söders eldiga pro-israeliska tal mot motionerna. I morse beslutade i alla fall kyrkomötet med tydlig majoritet att bekräfta den sk Visbydeklarationen som en rad organisationer formulerade i Almedalen i somras (och som då svenska kyrkan genom lutherhjälpen stod bakom) och att ge kyrkostyrelsen i uppdrag att intensifiera stödet till det humanitära arbetet i regionen och verka för ett hävande av ockupationen och en rättvis fred.

Nu är det debatt resten av dagen. I eftermiddag kommer min motion om Etiska rekommendationer gällande upphandling och investeringar upp. Rapport kommer.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkomötet, religion, mellanöstern, svenska missionskyrkan

Bloggblogg: långa dagar

Hade tänkt skriva ett välskrivet och intressant inlägg om debatten i kyrkomötet idag men är alldeles för trött. Var i Domkyrkan redan vid åtta imorse och sedan på kyrkomötet hela dagen till plenum avslutades efter kl 21 och sedan han jag med en stunds rekreation (=nationsöl) med några kamrater från Laboremus vars medlemsöte jag missade pga det förlängda plenum.

Idag har det varit en sådär spännande debatt om budgeten, en intressantare debatt om missionskyrkan och en överraskande och spännande diskussion om Mellanöstern och lite annat smått och gott. Riktigt referat kommer imorgon, promise.

Läs gärna hos Karin eller Maria så länge.

Dags för kyrkomöte (pt 2)

Imorgon (eller kanske delvis redan ikväll) intas Uppsala åter av de 251 ledamöterna av kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Resten av veckan kommer jag alltså att befinna mig i Universitetshuset där plenum äger rum i aulan, eller ibland utanför, fikandes och minglandes. I förra omgången var det utskottsbehandlingar, nu blir det plenumdebatt och beslut. Egentligen finns bara ett stort beslut som ska tas, nämligen om en överenskommelse med Svenska Missionskyrkan om ett närmare samarbete och erkännande av varandras ämbetsbärare. Jag lär återkomma till det i veckan. Debatt lär det också bli om budgeten, det finns lite olika uppfattningar om hur ett överskott i utjämningssystemet ska hanteras. I övrigt mest "mindre" frågor, men det ska nog finnas material att skriva om ändå...

Allt man vill veta om kyrkomötet finns på svenskakyrkan.se/kyrkomotet (inkl webbsändningar när det händer saker i plenum och alla handlingar).

Mina tidigare inlägg från första sessionen.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkomötet, uppsala

Nuder blundar för rimlig kritik

En rad socialdemokratiska bloggare har redan reagerat på Pär Nuders totaldiss av Aftonbladets ledarskribent Nisha Besara i Ekots lördagsintervju igår (ljudfil, precis i början på programmet). Intervjuaren Tomas Ramberg citerade Nisha från den skarpa och angelägna eftervalsanalysen i Arena där hon tillsammans med Katrine Kielos och Klas Gustavsson diskuterade tillståndet i socialdemorkatin, valresultatet och vägen framåt. I artikeln talade Nisha med välkommen frispråkighet om den rädslans kultur som finns i partiet, om hur politiken ibland förlamas av rädslan att göra fel eller bli impopulär, hur ledningen är ointresserad av att lyssna och hon avslutar med att hoppas på en stor utrensning och nytt folk i partiledningen. Nuder avfärdade henne totalt med att kalla kritiken "pueril" och att hon minsann inte kunde veta något eftersom hon bara hade varit brevsvarare och aldrig varit med när några viktiga beslut fattades. På alla sådana möten rådde högt i tak, menade Nuder.

På ett par minuter lyckades Nuder illustrera i princip alla problem med partiledningen som diskuterats i eftervalsdebatten och dessutom nästan pinsamt slående visa på vad Nisha Besara menade. Han visar noll intresse för att lyssna på kritik i allmänhet och kritik mot ledarstilen i synnerhet, han försöker underminera hennes anspråk på sin rätt att ha en åsikt och han visar i princip ingen självinsikt om att kritiken Nisha formulerat är rätt utbredd i partiet.

Förutom att Nuder har fel när han försöker underminera Besaras auktoritet - han kallar henne "brevsvarare" men hon har även varit politisk sakkunnig, varit chefredaktör för Tvärdrag och haft ett långt engagemang inom partiet och även varit ombud på partikongress - så är det skrämmande att han tror att ledarstilen och partikulturen bara finns i de slutna rum som partistyrelsen och regeringssammanträdena innebär. Tvärtom är det väl högst sannolikt att partiarbetare längre ner i hierarkierna, som brevsvarare på departementen eller engagerade i klubbar, kommuner och partidistrikt, är de som tydligast känner av hur ledarstilen och kulturen fungerar. Att i princip alla som tillfrågas om vem som ska bli ny partiledare svarar att det är viktigt med någon som är ödmjuk, lyhörd och lyssnar på rörelsen, uppfattar jag som en försiktigare variant av Nishas kritik. I och med den här intervjun har i alla fall Pär Nuder visat att han inte kvalificerar sig för detta viktiga kriterium gällande partiledaruppdraget.

Varje organisation och ledarskap kräver kärleksfull kritik för att inte göra misstag och för att hålla kontakten med hela rörelsen. Den externa oppositionen har naturgitvis sin uppgift att kritisera, men det är den interna kritiken sprungen ur trohet mot idéerna och rörelsen som är den intressanta och den som ledningen ska lyssna på. Ett parti måste ha sidoorganisationer, debattörer, ledarskribenter och medlemmar som vågar vara trogna sina ideal och rörelsen på längre sikt än bara gentmot de som just nu innehar ledande positioner eller vad som vinner nästa val. Och den ledare som vägrar lyssna på dessa utan bara omger sig med jasägare riskerar att såsmåningom råka ganska illa ut.

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, Pär Nuder, Nisha Besara, kritik, eftervalsdebatt

Regeringen försvårar breddad rekrytering

Det kommer att bli krångligare att komma in på högskolan i framtiden för den som inte gått hela gymnasiet. Regeringen vill ta bort den s.k. 25:4-regeln, som innebär att den som är minst 25 år gammal och har 4 års arbetslivserfarenhet samt godkänt gymnasie-/komvuxbetyg i svenska och engelska automatiskt har grundläggande behörighet för högskolestudier. 25:4-regeln ger alltså grundläggande behörighet – på många utbildningar krävs särskild behörighet i vissa ämnen och dessa måste alltså uppfyllas oavsett. Regeringen vill nu ta bort regeln och ersätta den med en individuell prövning av människors erfarenheter och kunskaper. Detta skriver bl a DN idag. I artikeln uttalar sig även SFS ordförande Elin Rosenberg som är kritisk till förslaget. Dels för att det behövs fler vägar in i högskolan, inte färre, dels för att en individuell prövning riskerar att bli godtycklig och inte lika rättssäker som den generella 25:4-regeln.

Det har länge varit ett mål i utbildningspolitiken att få en breddad rekrytering till högskolan. Den socialdemokratiska regeringen byggde ut antalet platser och lärosäten och gjorde en rad andra insatser för att bredda rekryteringen - alltså få fler utlandsfödda och med arbetarklassbakgrund att börja studera, men underlätta att börja läsa senare i livet, även de som inte läste på högskolan direkt efter gymnasiet. En väl utbyggd vuxenutbildning är också en förutsättning för en breddad rekrytering och ett livslångt lärande. De här tankarna har såklart inte varit specifika för socialdemokratin, utan delas av många. Studentrörelsen och lokala kårer har drivit projekt och arbetat med frågan, och de flesta andra politiska partier har också sagt sig vilja ha en bredare rekrytering. De senaste åren har också fokus förskjutits från själva antagningen och rekryteringen, till att se på hela utbildningen, examen och arbetsmarknaden. Det finns anledning att tro att studenter med icke-akademisk bakgrund hoppar av i högre utsträckning än andra, trivs sämre och har svårare att få jobb efter examen. Bland annat i Uppsala har universitetet och studentkåren börjat jobba med s.k. retentionsplaner (retention = ung. kvarstannande) för att se vilka studenter som stannar och vilka som försvinner, samt se vilka insatser som kan göras för att studenterna ska klara sig och stanna kvar på utbildningen. I de här sammanhangen handlar det inte bara om att klara själva studierna utan också om arbetsmiljö, trakasserier, avsaknad av stödinsatser, diskriminering och andra saker som kan hindra eller försvåra studierna. Även SFS jobbar med frågor kring mångfald och retention i år.

Trots många insatser är den sociala snedrekryteringen fortfarande ett problem i den svenska högre utbildningen. Ungdomar från ett akademikerhem har 6-7 gånger högre sannolikhet att börja läsa på högskolan än ungdomar från arbetarhem. Och tyvärr verkar regeringens politik snarare försvåra än underlätta en breddad rekrytering. Förutom att de vill minska antalet platser – eller åtminstone inte öka dem, trots växande årskullar som slutar gymnasiet – vill de nu alltså även ta bort en av vägarna in i högskolan. En väg som alltså används av människor som av olika anledningar inte fullgjorde gymnasiet men som ägnat några år åt att arbeta och oftast har tillräckliga kunskaper och framför allt motivation för att klara högre studier.

Regeringens politik för högskoleutbildning kommer att ge färre utbildning, och det kommer inte att slå jämnt fördelat. Det är studenter med arbetarbakgrund eller studenter som vill börja läsa senare i livet som kommer att få svårare att börja studera. Ambitionen att å en bredare rekrytering och ett livslångt lärande kommer att få stryka på foten. För den som vill tro på utbildning som en möjlighet för alla i samhället, inte bara några få, så ser det ut att bli fyra mörka år med den borgerliga regeringen.

Andra bloggar om: politik, utbildning, regeringen, breddad rekrytering

Historisk valseger för Jackelén i Lund

Idag valdes Antje Jackelén, professor i teologi och religion vid Lutheran School of Theology i Chicago, till ny biskop i Lunds stift med 52% v rösterna, rapporterar Kyrkans tidning. Valsegern var historisk av två skäl: dels är Jackelén den första kvinnan som vunnit ett biskopsval sedan staten och kyrkan skiljdes åt år 2000 och Svenska kyrkan tillämpar direktval (Caroline Krook vann också sitt val, men det var 1998 och enligt den gamla ordningen). Dels är segern historisk eftersom Jackelén är den första som fått mer än 50% av rösterna i fäörsta valomgången och därmed avgjort valet direkt. Alla tidigare val sedan år 2000 har avgjorts i en andra valomgång.

I ett pressmeddelande från stiftet säger Jackelén följande:

- Jag är mycket glad och tacksam för det stora förtroende som visats mig. Samtidigt är jag medveten om det stora ansvar som medföljer. Jag ser fram emot att få arbeta med - och för - Lunds stift, säger Antje Jackelén.

Andra bloggar om: svenskakyrkan, biskopsval, antje jackelén, lund, biskop

Två borta - men Billström blir kvar

Så gick den andra också, två ministrar avgångna inom 10 dagar, det går liksom inte att säga så mycket mer än att det är historiskt. Det finns mycket att säga om klass och kön, om falanger inom moderaterna och om medias och bloggarnas roll. Och det mesta av det har nog sagts.

Däremot förvånar det mig lite att flera talat om att även Tobias Billström borde avgå pga sina obetalda tv-lincenser. Jag tror nämligen att Billström sitter säkert. Skälen till det är flera.

För det första så är enbart obetalda tv-licenser inte någon särskilt allvarlig förseelse. Olagligt, ja, men i sig har jag svårt att tycka att det skulle fälla en minister. När det gällde Borelius var det en marginell grej jämfört med det olagliga tjänstefolket, och när det gällde Stegö Chilò så var hon ju (förutom att hon haft svart arbetskraft anställd) ytterst ansvarig för public service-radio och -tv, vilket ger licensfrågan en helt annan tyngd. Men jag tror att det - liksom i många andra fall av avgångna ministrar - inte så mycket handlar om vad de gjort som deras position och vilka de är.

Det som förenar Borelius och Stegö Chilò är dels att de politiskt och livstilsmässigt rimmar ganska illa med de nya moderaterna som vill vara medelklassens parti, inte överklassens. Stegö Chilòs nyliberalism och Borelius överklassmanér stack ut hos såväl partifolket som väljarna. De var båda dessutom "outsiders" utan stark förankring i partiet, och mötte kritik redan innan de olika skandalerna rullades upp. När det gäller kulturministern mötte hon dessutom massiv illvilja från i princip hela kultursektorn innan hon kommit med ett enda politiskt förslag.

Ingenting av detta senare gäller Billström. Det finns säkert en och annan gammelmoderat som inte gillar det här med bisexualiteten, men det är sannolikt marginellt. Billström har gått den traditionella partivägen - han är visserligen ganska ung men har suttit i riksdagen, arbetat i partiorganisationen och har alltså förankringen de två fd ministrarna saknade. Inte så mycket räkmacka över honom, alltså.

Stegö Chilò och Borelius utsattes för ett mediadrev. Men det var ett bristande stöd från det egna partiet som fällde dem, inte medierna. Huruvida Reinfeldt verkligen trodde på dem och stödde dem från början är inte ens det helt klart. Jag uppfattar det här snarare som dåliga utnämningar än dåliga politiker. Och visst går drevet hårdare mot kvinnor och allmänheten (om man kan tala om den) verkar mindre förlåtande mot kvinnor, men jag tror inte att det var helt utslagsgivande i de här fallen.

Allt det här talar för att Billström sitter säkert. Han har partistödet och, sannolikt, Reinfeldts stöd. Och har gjort en mindre förseelse som inte är kopplat till hans verksamhetsområde. Det finns inget större skäl för honom att vara nervös i nuläget.

Om någon mer minister kommer att avgå det närmaste halvåret kommer det vara pga politiken, inte personliga skandaler. Och i så fall blir det sannolikt Sabuni eller någon av de ansvariga för jobben (Littorin? Borg? Olofsson?) beroende på vad som blir uppenbart först - att den borgerliga regeringen vill driva en människofientlig integrationspolitik eller en människofientlig "jobb"politik.

Andra bloggar om: politik, regeringen, maria borelius, cecilia stegö chilo, tobias billström, skandaler

Thidevall ny biskop

Stiftsadjunkt Sven Thidevall vann överlägset andra omgången av biskopsvalet i Växjö, enligt Kyrkans tidning. Med 348 röster mot domprosten Jan-Olof Johanssons 148. Thidevall vigs till biskop i Uppsala domkyrka den 19/11.

Detta är under förutsättning att ett överklagande klaras av innan. Den första valomgången har överklagats då en av kandidaterna - Bo Brander - inte behörighetsförklarades av domkapitlet, eftersom han inte besvarade domkapitlets frågor om att tjänstgöra med både män och kvinnor. Det som överklagandet gäller är av teknisk art gällande domkapitlets agerande och kommer sannolikt inte innebära att valet görs om eller någon annan förändring av slutreslutatet.

Läs mer om hela valet, resultatet och den nyvalde biskopen hos Växjö stift.

Imorgon fortsätter biskopsspänningen då första valomgången i Lunds biskopsval äger rum. I provvalet vann professor Antje Jackelén stort, men nu återstår tt se om hon - eller någon annan - kan få över 50% av rösterna eller om det även i Lund blir en andra omgång (mitt tidigare inlägg om lund finns här).

Andra bloggar om: biskopsval, Sven Thidevall, växjö, biskop, svenska kyrkan

Bloggblogg: praktikvecka

Imorgon bitti åker jag till Västerås för en veckas församlingspraktik. Kommer nog åka hem någon sväng till Uppsala men blir mestadels borta. Kan alltså bli lite sporadiskt bloggande under veckan.

Satir på ukulele - jag står över lagen

Alltså, allt är inte dåligt med att sitta i opposition. Till exempel kan man få njuta av politisk satir som låter så här:


Via Magnus tankar.

Andra bloggar om: politik, satir, regeringen

Nobelpris till mikrokrediter - ett sätt att utrota fattigdomen

[Uppdaterad] För en stund sedan annonserades Nobels fredspris av den norska nobelkommittéen, och det tilldelas Muhammad Yunus och Grameen Bank, som utvecklade modellen med mikrokrediter i Bangladesh. Mikrokrediter har visat sig vara en mycket framgångsrik väg till ekonomisk och social utveckling för fattiga, som har hjälpt individer och hela byar att häva sig ur fattigdomen. Mikrokrediter går alltså ut på att människor får låna en liten summa pengar till en investering som sedan gör det möjligt att bygga upp en liten affärsrörelse som kan växa och därmed försörja familjen och ibland fler. De har ibland kallats "grislån" eftersom en gris eller några höns kan vara det första stegen till självförsörjning. Det här handlar alltså om människor som annars inte skulle få låna i "vanliga" banker eftersom de inte anses kreditvärdiga - men i själva verket har återbetalningen varit bättre på mikrokreditlån än på vanliga banklån i exempelvis europa.

Mikrokrediter har varit den form av utvecklingssamarbete eller bistånd som har växt snabbast och visat sig mest framgångsrik det senaste decenniet. Många svenska biståndsogansiationer driver eller stöder mikrokreditprojekt, exempelvis Lutherhjälpen. Det innebär en verklig hjälp till självhjälp, människor får möjlighet att komma ur fattigdomen utan att bli beroende av bistånd. Det går att stödja det här arbetet på flera sätt, dels genom att ge pengar till projekt, men det går också att spara pengar i fonder som lånar ut till mikrokrediter. Det görs exempelvis genom Kyrkornas U-fond.

Att nobelpriset har gått Grameen Bank och dess grundare Muhammad Yunus är väldigt glädjande i sig, men det är också ett erkännande att utrotandet av fattigdomen är centralt för att uppnå fred. Fred är inte bara avsaknad av väpnad konflikt, utan förutsätter också en socialt, ekonomisk och ekologiskt hållbar och rättvis utveckling. Mikrokrediter är ett litet men viktigt steg på vägen till en sådan utveckling.

[Uppdatering] Det finns en svensk portal, mikrofinans.nu, för organisationer som arbetar med mikrofinans och mikrokrediter. Där finns information om projekt och hur de olika organisationerna arbetar - och varför mikrofinans är en så bra form för utvecklingsarbete. Där finns också gott om länkar och hänvisningar.

Andra bloggar om: nobelpriset, fredspriset, mikrokrediter, bistånd, grameen bank

Viktig debatt om akademikerarbetslösheten

Debatten om akademikerarbetslösheten är överdriven, och leder till att färre väljer att läsa på högskolan trots att vinsterna för såväl individ som samhälle är höga med högre utbildning. Det skriver företrädare för SFS, TCO och Lärarförbundet idag i en debattartikel i Norrbottenskuriren.

Det är viktiga perspektiv på frågan som SFS ordförande Elin Rosenberg (bilden kommer från sfs.se) och hennes medskribenter lyfter. Det är naturligtvis inte bra att det finns fler arbetslösa akademiker idag än för 10 år sedan, men debatten har inte hållit rimliga proportioner. Och nu märks det - antalet sökande till högskolan minskar med 9% den här terminen, och antalet som skriver högskoleprovet i höst minskar också med 10% vilket tyder på att ansökningarna fortsätter nedåt nästa termin också. I artikeln nämns att flera andra förklaringar också kan finnas - arbetslösheten sjunker och det låga studiemedlet - men att det sannolikt är bilden av att utbildning leder till arbetslöshet som orsakar det minskade intresset för högre utbildning. Det är beklämmande när det i själva verket är precis tvärtom - risken för arbetslöshet minskar med utbildning.

Särskilt allvarligt är detta eftersom det är de grupper som oftast har lägst sannolikhet att läsa på högskolan, de med icke-akademisk bakgrund, som också är känsligast för diskussionen om arbetslöshet och därmed nu i högre utsträckning avstår från att läsa vidare. Mycket ansträngningar har gjorts, såväl politiskt som från studentrörelsen och lärosätena, för att minska den sociala snedrekryteringen. Absolut viktigast av dessa åtgärder har utbyggnaden av högskolan varit. Att det nu finns en högskola i varje län och antalet platser har ökat kraftigt har gjort att många fler, och även många med arbetarbakgrund eller föräldrar födda utomlands har fått möjlighet att läsa vidare. Men när bilden sprids att utbildning inte lönar sig är det de som uppfattar högre utbildning som ett riskprojekt som också avstår från att gå på högskolan.

Det behövs mer utbildning och kunskap i Sverige idag, inte mindre. Det behövs fler möjligheter för människor att utbilda sig och förverkliga sina drömmar, inte mindre. Ett steg för detta är en rimligare diskussion om akademikerarbetslösheten.

Jag har skrivit om akademikerarbetslöshet tidigare:
Om akademikerarbetslösheten och snedrekryteringen
Jobben kommer - till akademiker
Akademikerarbetslösheten är en myt - utbildning lönar sig

Andra bloggar om: politik, utbildning, akademikerarbetslöshet, studenter, sfs

Hemma hos Nobelpristagaren

Idag tillkännagavs att den turkiske författaren Orhan Pamuk har tilldelats årets Nobelpris i litteratur. Redan förra året gjorde Kyrkans tidning en intervju med honom och flera andra artiklar, som nu finns på KT:s hemsida.

Demonstrera mera

I slutet av veckan tänker jag gå ut och demonstrera två gånger i Uppsala - och jag hoppas jag får sällskap av fler.

På lördag ordnar Uppsalabor mot rasism tillsammans med en lång rad andra organisationer en demonstration mot rasism med anledning av de främlingsfientliga partiernas framfart i Uppsala. Sverigedemokraterna har ju till exempel fått ett mandat i kommunfullmäktige för första gången. Demonstrationen börjar kl 15.00 i Slottsbacken för avmarsch mot Stora torget.

En kanske inte lika allvarlig men ändock viktig fråga står i centrum imorgon kväll, då studentkårer runt om i Sverige har fackeltåg för ett höjt studiemedel. I Uppsala är det samling vid Unvesrsitetshuset kl 18.30, tider och platser i andra städer finns hos SFS. Där finns också mer info om kampanjen för höjt studiemedel.

Andra bloggar om: politik, rasism, demonstration, uppsala, studiemedel, studenter

Jämtin tar över i Stockholm

Carin Jämtin tar över som nytt oppositionsborgarråd i Stockholm efter Annika Billström, enligt dn. Arbetarekommunens styrelse kommer imorgon att föreslå representantskapet att Jämtin tillsammans med sittande borgarråd Roger Mogert ska leda oppositionens arbete i stadshuset. Alla (utom Billström) verkar nöjda med valet av Jämtin, och det är inte så märkligt - hon har en lång och bred förankring i arbetarrörelsen, hon har gjort ett gott arbete och starkt intryck i regeringen och nämns allt oftare som ett framtidsnamn inom socialdemokratin. Dessutom har hon inte varit inblandad i de välkända konflikterna i Stockholms arbetarekommun utan kan på ett trovärdigsätt företräda hela partiet i staden. Förhoppningsvis kan det lokala politiska arbetet i Stockholm ge Jämtin ännu bredare ledarerfarenhet för att såsmåningom få ännu tyngre uppdrag i partiet så småningom.

Andra bloggar om: politik, stockholm, socialdemokraterna, carin jämtin

Mera biskopsval

Även i Lund rullar biskopsvalet på. I lördags var det hearing med de fem kvarvarande kandidaterna, vilket Sydsvenskan rapporterar om. Efter nomineringsvalet är Antje Jackelén, professor i Chicago, favorit men mycket kan hända. Första valomgången går av stapeln den 17/10.

Hela hearingen finns på video hos Lunds stift.

(Via kyrkoordnaren)

Andra bloggar om: svenska kyrkan, biskopsval, lund

Regeringskommentarer

Så har den nya regeringen presenterats med några stora överraskningar och flera besvikelser. Ögonbrynen har höjts när Carl Bildt blev utrikesminister - på sitt sätt mycket förvånande och jag vet inte om det är modigt, dumdristigt eller ett genidrag av Reinfeldt att sätta den man vars skugga han kämpar med på en central post i regeringen. Om det ger styrka eller stridigheter återstår att se.

Moderaterna tar ett fast grepp, många statsråd, de tunga posterna och flera som kommer från partiorganisationen och närliggande verksamheter (Timbro) snarare än riksdagsgruppen vilket kanske förvånar efter den kritik Persson fått för att välja svaga minsitrar utan mandat i riksdagen. Å andra sidan har hans ministrar åtminstone till viss del stöd i partiorganisationen.

Tidigare har det diskuterats om Reinfeldt skulle välja bildt-strukturen med ett parti per departement eller fälldin-strukturen med blandade. Det blev den tidigare där Folkpartiet fått utbildning och integration+jämställdhet, kristdemokraterna socialdepartementet och centern näring, miljö och jordbruk. Kanske är det strategiskt riktigt, kanske inte. Det blir lättare för partierna att profilera sig och handlingsförlamande stridigheter hamnar inte inne i departementen. Å andra sidan kommer en kristdemokratisk familjepolitik och folkpartistisk integrationspolitik kunna leda till konflikter.

Ljuspunkterna i regeringen som jag ser det är att det blev en hyffsat jämn könsfördelning (12-10), att den kompetenta Cecilia Malmström får jobba med EU-frågorna och dessutom sitta på statsrådsberedningen, att Andreas Carlgren sitter i regeringen och att justitiedepartementet inte hamnade i fp:s händer.

Sorgepunkterna är desto fler. Timbros chef tar över kulturen vilket knappast tyder på en prioritet för de frågorna. Kd får bestämma över social- och familjepolitiken vilket kommer att leda till mer inriktning mot vårdnadsbidrag och andra lösningar som försvårar kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och en underminering av förskolan. De nya batongfolkpartisterna tar över skol-, utbildnings- och integrationspolitiken och särskilt oroande är det nya jämställdhets- och integrationsdepartementet. I sig skulle det kunna vara en bra idé, om det byggde på en maktanalys av hur diskriminering och strukturella hinder finns för såväl kvinnor som icke-vita på arbetsmarknaden och samhället i övrigt. Det är dock tveksamt om en sådan analys kommer att genomsyra politiken. Tvärtom är det för det första märkligt att regeringsförklaringen slår fast att särpolitik inte ska finnas för invandrade efter den första mottagningstiden, för att sedan införa ett nytt departement för just de frågorna. Att det dessutom ska ledas av Nyamko Sabuni oroar ytterligare. Det är visserligen glädjande att vi har fått en svart minister, men det skulle betyda betydligt mer om hon satt på andra frågor än just integrationen. Men det intressanta är vilken politik hon står för och kommer att driva, och det är då det verkligen finns anledning till oro. När Mauricio Rojas klev av från integrationsfrågorna häromdagen tändes ett visst hopp att det inte skulle bli den hårda utpekande linjen som skulle gälla i den nya regeringen. Det hoppet grusades dock snabbt. Sabuni lade fram ett antal kontroversiella förslag i valrörelsen om bland annat obligatoriska gynundersökningar för skolflickor från vissa etniska grupper för att upptäcka könsstympning, som inte ens hennes partikamrater i folkpartiet ville kännas vid. Att hon ska leda jämställdhets- och integrationspolitiken i Sverige de närmaste åren känns inte som en vettig inriktning mot framtiden. Att Birgitta Olsson fått den posten hade kanske varit för mycket att hoppas på, men det ändå. Erik Ullenhag?

Det ska bli mycket spännande att se hur den nya regeringen kommer att arbeta. Och snart kommer statsbudgeten. Och innan dess kommer den socialdemokratiska skuggregeringen att presenteras. Förhoppningsvis kommer den att präglas av den blandning av förnyelse och erfarenhet som trots att den borgerliga regeringen lyckats med.

Andra bloggar om: politik, regeringen, moderaterna, folkpartiet, ministrar

Om budgetförhandlingarna på Oppositionen.se

Idag har jag gjort mitt första inlägg på oppositionen.se:

Budgetförhandlingarna: balans före löften

Thidevall vinnare i Växjö

I biskopsvalet i Växjö idag vann Sven Thidevall stort med 238 röster mot tvåan Jan-Olof Johanssons 126 röster, enligt Kyrkans tidning. Det räckte dock inte för en slutgiltig seger - Thidevall fick 47,5% av rösterna och över 50% krävs. Nu blir en andra omgång mellan dessa två. Övriga kandidater - Anders Alberius, Christopher Meakin, Ingegerd Sjölin och Johan Dalman placerade sig i denna ordning, och gick alltså inte vidare.

Jag har skrivit om valet tidigare.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, biskopsval, växjö

Norge går före i skuldfrågan

Utan att det har uppmärksammats i svenska medier (än), har Norges rödgröna regering tagit ett stort steg för att avskriva några fattiga länders skulder. Det intressanta är att man inte gör det av "barmhärtighetsskäl", som en biståndsinsats, utan att man erkänner att skulderna är illegitima då de kommer från lån som lämnats till diktatorer som använt pengarna för egen vinning, militär upprustning eller på andra sätt som inte gynnat en utveckling i landet. Förhoppnignsvis kan det norska beslutet leda till att fler regeringar och såsmåningom även Världsbanken och IMF kan erkänna skulder som illegitima.

Läs mer hos Sven Elander.

Andra bloggar om: politik, utrikes, norge, skuldavskrivning

Nu startar oppositionen

Idag har den nyvalda riksdagen samlats för första gången, och vi socialdemokrater är officiellt i opposition i rikspolitiken - även om den nya regeringen utses först på fredag. Och då är det också dags att köra igång oppositionen.se - en socialdemokratisk gruppblogg. Det är delvis samma personer bakom som höll i numera avslutade Motallians, men oppositionen.se kommer att vara en helt socialdemokratisk blogg med lite annan profil än Motallians. På den nya bloggen kommer sosseskribenter bevaka den nya regeringens politik men förhoppnignsvis också få utrymme för viss konstruktiv oppositionspolitik och ideologisk diskussion. Inläggen kommer att komma med något lägre frekvens men med högre kvalitet, är tanken.

Mitt första inlägg kommer i veckan.

Andra bloggar om: politik, bloggosfären, oppositionen

Välkommen till prästämbetet, Helle!

Helle Klein meddelar idag på sin blogg att hon kommer att vara tjänstledig under 2007 från sitt jobb som politisk chefredaktör på Aftonbladet för att gå sista året på prästutbildningen - alltså det år som jag går nu. Redan i november ska hon vara tjänstledig för att göra församlingspraktik. Hon gick hela prästutbildningen utom sista året under 80-talet, men har alltså jobbat inom tidningsvärlden sedan dess. Hon ska dock inte lämna Aftonbladet helt, under hennes tjänstledighet ska hon även fortsättningsvis skriva krönikor och fortsätter i tidningens styrelse. Hon räknar även med att komma tillbaks till tjänsten när hon blivit färdig som präst.

Jättekul, tycker jag! Kyrkan behöver präster med förankring i andra "branscher" och särskilt med en sådan ideologisk kompetens som Helle besitter. Och jag tror inte att det vore fel för Aftonbladet att få en "huspräst" heller. Välkommen till ämbetet, Helle!

Dagens media och Kyrkans tidning har redan hunnit skriva också.

Andra bloggar om: Helle Klein, präst, utbildning, svenska kyrkan

Biskopsutfrågning i Växjö

På torsdag är det dags för första valomgången i biskopsvalet i Växjö. Det är nya ärkebiskopen Anders Wejryds efterträdare som ska väljas, och i lördags utfrågades de kandidater som gått vidare från nomineringsvalet, rapporterar Kyrkans tidning. De kandidater som gått vidare är Ingegerd Sjölin (rektor pastoralinstitutet i Lund), Sven Thidevall (stiftadjunkt i Strängnäs), Christopher Meakin (domkyrkokaplan i Växjö), Johan F Dalman (handläggare för ekumenik på kyrkokansliet i Uppsala), Anders Albérius (Domprost i Skara) och Jan-Olof Johansson (Domprost i Växjö). Om ingen av kandidaterna får egen majoritet i valet på torsdag blir det en andra omgång mellan de två kandidater som få flest röster. I provvalet (nomineringsvalet) vann Jan-Olof Johansson följd av Sven Thidevall och Johan Dalman. Oavsett vem som vinner blir det biskopsvigning i Uppsala Domkyrka den 19/11.

Mer information om kandidaterna och valet finns hos Växjö stift, där jag också hämtat bilden.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, biskopsval, Växjö, religion, kyrka

Halvmessyr om trängselskatten

Så har de borgerliga partiledarna kommit överens om den heta potatisen trängselskatten. Med ett tydligt ja i stockholm, nej i de kranskommuner (vilket ju inte alls är alla) som hade en parallell omröstning med en annan fråga, tre borgerliga partier mot och ett för har det inte varit lätt att veta hur resultatet skulle bli. Och nu har man alltså kommit överens om att återinföra trängselavgifter, men tillfälligt för att så småningom ge möjlighet att införa en lokal/regional avgift istället. Pengarna ska gå till byggandet av Förbifart Stockholm och andra vägar i regioner, inte till kollektivtrafiken.

Till viss del är det ju ett glädjande besked. Förutom att ett helt slopande av trängselavgifterna hade inneburit stor kapitalförstöring av de teknikinvesteringar som gjorts, skulle ett nej nu låsa debatten för lång tid framöver och omöjliggöra miljöavgiftslösningar. Eftersom många andra städer, bl a i USA, bevakar debatten i Stockholm är det också glädjande om avgifter här kan innebära konstruktiva lösningar i fler städer med en ohållbar trafiksituation världen över. Självklart är det ju också bra för miljön, hälsan och trängseln inne i Stockholm att trafiken minskar.

Samtidigt har den borgerliga uppgörelsen lyckats tappa två av de viktigaste poängerna med trängselavgifterna. Det ska nämligen inte gå några pengar till kollektivtrafiken, varken på kort eller lång sikt. Avgifterna ska finansiera kringfartsleder som visserligen behövs men som inte ensamma kan klara Stockholms - och i förlängningen Sveriges - trafikbehov. En viktig del av Stockholmsförsöket var just satsningen på kollektivtrafiken med extra busslinjer och förtätad spårtrafik. Samtidigt ville den rödgröna majoriteten också satsa på Citybanan, en möjlighet till fler spår vid Stockholms central som skulle förbättra tågtrafiken både lokalt i Stockholm och för all passerande tågtrafik. Den nya borgerliga trafikuppgörelsen innebär alltså mer biltrafik, mindre kollektivtrafik. Knappast bra för miljön, och inte heller samma effektiva fördelningspolitik som Stockholmsförsöket innebar - människor med mer resurser betalade för kollektivtrafik som kom de med mindre resurser till del.

Dagens uppgörelse innebär alltså en halvmessyr som dessutom verkar göra alla missnöjda. Avgiftsmotståndarna blir missnöjda för att de fortfarande måste betala, och förespråkarna missnöjda med utebliven satsning på kollektivtrafik och långsiktiga spårtrafikslösningar.

Andra bloggar om: politik, stockholm, trängselskatt, trafik, alliansen