Så gick den andra också, två ministrar avgångna inom 10 dagar, det går liksom inte att säga så mycket mer än att det är historiskt. Det finns mycket att säga om klass och kön, om falanger inom moderaterna och om medias och bloggarnas roll. Och det mesta av det har nog sagts.
Däremot förvånar det mig lite att flera talat om att även Tobias Billström borde avgå pga sina obetalda tv-lincenser. Jag tror nämligen att Billström sitter säkert. Skälen till det är flera.
För det första så är enbart obetalda tv-licenser inte någon särskilt allvarlig förseelse. Olagligt, ja, men i sig har jag svårt att tycka att det skulle fälla en minister. När det gällde Borelius var det en marginell grej jämfört med det olagliga tjänstefolket, och när det gällde Stegö Chilò så var hon ju (förutom att hon haft svart arbetskraft anställd) ytterst ansvarig för public service-radio och -tv, vilket ger licensfrågan en helt annan tyngd. Men jag tror att det - liksom i många andra fall av avgångna ministrar - inte så mycket handlar om vad de gjort som deras position och vilka de är.
Det som förenar Borelius och Stegö Chilò är dels att de politiskt och livstilsmässigt rimmar ganska illa med de nya moderaterna som vill vara medelklassens parti, inte överklassens. Stegö Chilòs nyliberalism och Borelius överklassmanér stack ut hos såväl partifolket som väljarna. De var båda dessutom "outsiders" utan stark förankring i partiet, och mötte kritik redan innan de olika skandalerna rullades upp. När det gäller kulturministern mötte hon dessutom massiv illvilja från i princip hela kultursektorn innan hon kommit med ett enda politiskt förslag.
Ingenting av detta senare gäller Billström. Det finns säkert en och annan gammelmoderat som inte gillar det här med bisexualiteten, men det är sannolikt marginellt. Billström har gått den traditionella partivägen - han är visserligen ganska ung men har suttit i riksdagen, arbetat i partiorganisationen och har alltså förankringen de två fd ministrarna saknade. Inte så mycket räkmacka över honom, alltså.
Stegö Chilò och Borelius utsattes för ett mediadrev. Men det var ett bristande stöd från det egna partiet som fällde dem, inte medierna. Huruvida Reinfeldt verkligen trodde på dem och stödde dem från början är inte ens det helt klart. Jag uppfattar det här snarare som dåliga utnämningar än dåliga politiker. Och visst går drevet hårdare mot kvinnor och allmänheten (om man kan tala om den) verkar mindre förlåtande mot kvinnor, men jag tror inte att det var helt utslagsgivande i de här fallen.
Allt det här talar för att Billström sitter säkert. Han har partistödet och, sannolikt, Reinfeldts stöd. Och har gjort en mindre förseelse som inte är kopplat till hans verksamhetsområde. Det finns inget större skäl för honom att vara nervös i nuläget.
Om någon mer minister kommer att avgå det närmaste halvåret kommer det vara pga politiken, inte personliga skandaler. Och i så fall blir det sannolikt Sabuni eller någon av de ansvariga för jobben (Littorin? Borg? Olofsson?) beroende på vad som blir uppenbart först - att den borgerliga regeringen vill driva en människofientlig integrationspolitik eller en människofientlig "jobb"politik.
Andra bloggar om: politik, regeringen, maria borelius, cecilia stegö chilo, tobias billström, skandaler
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar