Gotlandsbiljett bokad

Så, nu har jag sällat mig till skaran som ska till Visby under Almedalsveckan. En kortare tur i år än förra året, söndag - onsdag morgon blir det. Sedan ska jag nämligen på forskingskonferens i Sigtuna och presentera min d-uppsats (finns att läsa här, länk i högerspalten). Även om det inte blir så långt ser jag mycket fram emot några dagars minglande, lyssnande, diskuterande, och - förhoppningsvis - solande. Hoppas få träffa en del av er bloggläsare där!

I helgen bär det av till Mariefred (och sedan ålandskryssning!) för avslutning med sfs styrelse. Lite sorgligt men kul ska det bli!

Utbildning straffbart?

Idag presenterades rapporten Utbildning straffbart? av SACOs studentråd, Uppsala studetnkår, Umeå studentkår och Stockholms universitets studentkår. Det är en genomgång av de sociala trygghetssystemen och hur de fungerar - eller snarare inte fungerar - för studenter.
I ett pressmeddelande säger Uppsala studentkårs vice ordförande Martin Hofverberg:

- Studenter har svårare att vara sjukskrivna, vi har svårare att få a-kassa och får i många fall sämre pensioner för att vi väljer att studera, säger Martin Hofverberg. En seriös satsning på högre utbildning måste också innehålla förbättrade ekonomiska och sociala villkor förstudenterna.

Hela rapporten finns här.
Jag har skrivit om studenters sociala situation tidigare:
Social trygghet för studenter?
Studenter i föräldraförsäkringsfälla
Var femte student fattig


Andra bloggar om: utbildning, studiemedel, studenter, politik, socialförsäkringar

Conan har koll på det väsentliga i fildelningsdebatten

Conan the Librarian, en av de bästa populärkulturbloggarna i Sverige - i alla fall om film - har satt ner foten i feldelningsdebatten. Missa inte Den enda lösningen på fildelningseländet.

Bollen måste dö!

Ni har väl inte missat bästa fotbollslåten? Morgonpasset i p3 har - efter lyssnaromröstning - utsett Timo Räisänens "Bollen måste dö" till sin officiella VM-låt. Men en sån låt kan till med jag gilla fotbolls-VM lite... Lyssna och njut!

Andra bloggar om: fotbolls-vm, musik, p3, räisänen, vm-låt

S-studenter vill ha kvalitetsmål för högre utbildning

Så är s-studenters kongress i Linköping över, och den som vill ha en snabb sammanfattning rekommenderas kongressbloggen. I vanlig ordning antog kongressen några uttalanden, varav ett är särskilt intressant - att s-studenter ska formulera ett kvalitetsmål för den högre utbildningen, som ska komplettera regeringens mål att 50% av en årskull ska påbörja högre utbildning innan 25 års ålder.
Uttalandet lyder som följer:

Kvantitetsmålet, det vill säga att 50 procent av en årskull skall ha påbörjat högskolestudier före 25 års ålder, har varit och är alltjämt ett viktigt verktyg för att se till att fler studenter med icke-akademisk bakgrund kommer in på högskolan.

Detta kvantitetsmål måste dock kompletteras med ett kvalitetsmål, för att inte vissa studenter ska missgynnas i högskolan. De utan akademisk bakgrund är de som också drabbas hårdast av att kvaliteten är låg eller skiljer sig åt mellan olika högskolor.

Socialdemokratiska studentförbundet kommer därför under det närmaste året att arbeta med att ta fram en definition av ett socialdemokratiskt kvalitetsmål för högskolan. Det kan till exempel handla om hur väl lärosätena lyckas med mångfalden, andelen disputerade lärare på högskolorna, antalet studenter per lärare samt hur resurstilldelningssystemet ska se ut.

Detta mål ska sedan drivas av studentförbundet gentemot socialdemokratiska arbetarepartiet samt i övrigt opinionsbildande arbete.

Uttalandet bygger (åtminstone delvis) på en motion som antogs av kongressen, inskickad av min klubb Laboremus och ursprungligen skriven av Kajsa Borgnäs som också valdes in i Studentförbudets styrelse under kongressen. Jag tror att det är ett väldigt bra steg för att röra sig bort från det ensidiga och ibland enfaldiga "kvalitet mot kvantitet"-perspektivet som fortfarande dominerar debatten om utbildningskvalitet. Kvantitet är inte en motsats till kvalitet, men ibland blir det väldigt otydligt vad utbildningskvalitet egentligen innebär, och jag tror inte alls heller att alla är överens om det. Det går inte att räkna så enkelt som antalet kronor per student - en utbildning med hög kvalitet innebär att det finns välutbildade, pedagogiska och duktiga lärare med tillräcklig undervisningstid men också engagemang för studenterna, att ingen student blir missgynnad, osynliggjord eller trackasserad, att det finns utrymme för reflektion och kritiskt tänkande såväl som personlig utveckling inom och bredvid studierna, att det finns en verklighetsanknytning och koppling till arbetsmarknaden, att det finns forskningsanknytning och att kurserna innehåller en mångfald av perspektiv. Bland mycket annat. Jag ser mycket fram emot s-studenters kvalitetsmål och tror att det - särskilt om de lyckas i sin påverkan gentemot moderpartiet - kan betyda mycket för debatten om utbildningens kvalitet.

Förutom detta uttalande antog man också uttalanden om att USA ska lämna Irak, om kriminalisering av sexköp i hela EU samt om en omprövning av upphovsrättslagen. Det sistnämnda till stort förtret för kongressbloggaren Joel Malmqvist, som mycket surt kallade det ett "piratkramaruttalande". Den som vill ha mer konkret piratbashing rekommenderas hans inlägg Lås in piraterna.

Andra bloggar om: politik, utbildning, utbildningskvalitet, kongress, s-studenter

Gästblogg: Se människan

Min goda vän Madeleine Dahl befinner sig i Betlehem som ekumenisk följeslagare. Hon kommer med jämna mellanrum de närmaste månaderna att skriva artiklar för publiering i Sverige, och några sådana kommer jag publicera som gästbloggar här hos mig. Det här är den andra artikeln, den första finns här. Den som vill publicera något som Madeleine har skrivit eller komma i kontakt med henne kan maila på dahl_madeleine@hotmail.com.

I Betlehem, där Gud en gång blev människa, görs idag människor till något annat än människor. I den stad där kärlek och försoning föddes på strån i ett stall föds idag istället hat och förtvivlan intill murens tjocka väggar.
Det sägs att det bästa sättet att göra en människa till ens fiende är att göra henne till något annat än en människa. I Checkpoint 300 vid infarten till Betlehem sker detta varje dag. Chekpoint 300 är en av de över 600 checkpoints, som byggts på palestinsk mark. Checkpointen, som av den israeliska försvarsmakten kallas terminalen, stod klar i november 2005 och anses vara en av de modernaste i sitt slag.
När jag kommer dit en torsdagsmorgon strax före fem ringlar sig kön, liksom varje vardag, hundratals meter längs med muren och ut på gatan. Många har köat ända sedan klockan fyra för att säkert hinna till jobbet. Uppskattningsvis möter mig 500 människors oroliga blickar. Checkpointen ska vara öppen 24 timmar om dygnet, men när jag frågar en soldat varför de inte har öppnat än, svarar hon att ”de där inte har tillstånd att vara i Jerusalem före fem på morgonen”.
Det är mycket komplicerat att få tillstånd att åka till Jerusalem. För det första får man inte vara kriminellt belastad. Sedan måste man ha en speciell orsak, oftast hälso- eller arbetsrelaterad. Redan vid ansökan om tillståndet börjar vägen till att bli något annat än människa. Långt från Betlehem, i ett plåtskjul mitt ute i ingenstans, köar människor i hettan för att få tillstånd att besöka en stad som ligger endast 10 minuters bilfärd bort. Tillstånden utfärdas för maximalt tre månader och ofta händer det att många nekas.
Så öppnas slutligen den lilla gallerdörren i muren. Det hela påminner mig om djur som förs till slakt. En efter en förs de palestinska arbetarna genom järnsnurran och visar upp sitt tillstånd för den avpersonifierade israeliska soldaten bakom färgat skottsäkert glas. Därefter börjar en i bästa fall 45 minuters lång väntan för att komma till kontrollpunkt två. Kontrollpunkt nummer två är en mycket känslig metalldetektor. Alla, d.v.s. alla palestinier, tvingas ta av sig skärp, skor, ja allt som kan tänkas innehålla metall. Ofta får de gå flera gånger tills de till slut har tagit av sig allt som orsakar pipandet. Förödmjukelsen är stor när en man inser att det är hans jeansknappar som gör att det piper. Resolut klipper han bort dem och kan äntligen gå igenom. Ovanför hans och de hundratals andras huvuden går soldater och patrullerar med sina maskingevär. Där är inte lätt att känna sitt människovärde.
På andra sidan metalldetektorn finns en skylt som indikerar ”specialbehandling”. Särskilt misstänkta eller människor som opponerat sig mot soldaternas agerande får gå in genom dörren, som bär denna skylt. En kvinna berättar att det räckte att hon frågade en av de skrikiga kvinnliga soldaterna om hon inte kunde tala med lite mindre bokstäver. Väl inne i rummet låstes alla dörrar och hon var ensam, sånär som på soldaterna som patrullerade ovanför hennes huvud. Efter ett tag hördes plötsligt ett låsljud och hon förstod att hon skulle gå ut genom den dörr, varifrån ljudet kom. Proceduren upprepades en gång till tills hon slutligen kom in i ett rum av betong. Det är där bomben som hon misstänktes ha med dig skulle kunna detonera.
Det finns också andra former av specialbehandling. De är inte en del av checkpointens utrustning. De är en del av soldaternas förmåga att göra palestinierna till något annat än människor. Jag fick bevittna en sådan denna torsdagsmorgon strax före klockan sju. En ung palestinier på väg till sitt jobb i Tel Aviv hade köat i ungefär en timma, innan han nu äntligen kommit fram till metalldetektorn. Plötsligt kommer en turistgrupp eskorterad av en soldat. Soldaten tvingar alla att backa, varefter han släpper förbi turistgruppen. Den unge palestiniern upprörs över detta och ifrågasätter soldatens handlande. När den unge palestiniern äntligen kommit igenom metalldetektorn och står och köar för den sista kontrollpunkten, där id-kort och tillstånd noggrant kontrolleras, börjar soldaten knuffa honom. Sekunden senare brottar soldaten ner honom och tar strypgrepp. Den unge palestiniern gör knappt något motstånd, medan soldaten vrider bak hans armar, sätter på handklovar och därefter vrider ytterligare tills jag kan höra ljud av ben som knäcks. Den unge palestiniern förs till ett bakre rum och när jag frågar soldaterna vad som händer får jag svaret: ”det har inte du med att göra”, varpå jag kastas ut ur checkpointen.
Jag tänker att på samma gång som checkpointen gör palestinier till något annat än människor i soldaternas ögon, så gör den också soldaterna till något annat än människor i palestiniernas ögon. Att varje dag definieras som en potentiell terrorist och att varje dag se den andre som en sådan föder inte försoning. Den anordning som ska förhindra palestinier att utföra hatdåd i Israel stegrar istället hatet på båda sidor.
Efter att ha tvingats släppa den unge palestiniern med blicken möter jag rädslan i den unge soldatens ögon och ser plötsligt något annat. Jag inser att den stora utmaningen i denna och vid alla andra checkpoints är att se att offret inte är så olik förövaren, att alla är människor. Men insikten förutsätter ett val: du kan sänka blicken eller du kan höja den.
Mitt morgonskift är slut. Jag vandrar eftertänksamt tillbaka genom checkpointen. På muren har den israeliska turistinformationen hängt en skylt, som säger mig att än dröjer det länge innan de mångas blickar höjs och ser människan i den andre. Skylten välkomnar mig till Betlehem med orden ”Frid vare med dig”. Hånfullt ekar de i mitt huvud när jag går ut genom muren och tänker på den ofrid som råder varje morgon vid checkpoint 300 i Betlehem.

/Madeleine Dahl, ekumenisk följeslagare i Betlehem

Andra bloggar om: betlehem, fred, konflikt, israel, palestina

S-studenter kongressar och bloggar

Socialdemokratiska studentförbundet är samlat till kongress i Linköping. Själv är jag kvar i Uppsala - dags för nya krafter att ta vid från Laboremus sida, jag har varit ombud de senaste två åren. Däremot tänkte jag i klassisk föredetting-stil ansluta till kongressfesten imorgon kväll.

Den som vill följa kongressen kan antingen göra det via webbtv, eller - vilket rekommenderas varmt - via kongressbloggen som främst sköts av Joel Malmqvist.

Alternativ VM-rapportering

Alltid lika intressanta och läsvärda (om än inte alltid så lättillgängliga) Petra är på vift igen, tillbaka i Berlin och bloggen är igång. Räkna med lite andra perspektiv på Berlinrapporterna från henne, som i det här inlägget: VM Für Alle! Men inte överallt... om hatbrott och rasistiska gränser i Berlin.

Litet lästips om högskoleutbyggnaden

Apropå gårdagens inlägg: på unt debatt skriver idag s-studenters ordförande Magdalena Streijffert och Laboremus ordförande Marika Lindgren-Åsbrink om högskoleutbyggnaden och den eventuella motsättningen mellan kvalitet och kvantitet. De skriver bland annat:

Diskussionen om kvalitet i den högre utbildningen blir ofta förenklad. Det är vanligt att kvalitet sätts i motsatsställning till kvantitet och tillgänglighet. Detta är ett missförstånd som inte tjänar någon. Sverige är enligt SCB det land i världen som satsar mest pengar på forskning och utbildning per invånare. Sverige är också det land som satsar näst mest resurser i världen per högskolestudent.

Överger regeringen 50%-målet?

I helgen sa utbildningsminister Leif Pagrotsky till ekot att regeringen nu överger – eller skjuter upp – det såkallade 50%-målet, alltså att 50% av en årskull ska ha påbörjat högre studier innan de fyller 25 år. Målet har varit centralt i regeringens utbildningspolitik och har varit viktigt för utbyggnaden av högskolan det senaste decenniet. Anledningen till kursändringen är demografisk – de enormt stora barnkullarna från det tidiga 90-talet tar snart studenten, och då skulle det krävas 40 000 nya platser för att behålla dagens nivå (45-46%), ännu mer för att ytterligare öka andelen.

Egentligen tror jag inte att det kommer att bli särskilt stor skillnad. Det handlar mest om att anpassa politiken till verkligheten. Jag är i princip ett stort fan av 50%-målet – att högre utbildning finns tillgänglig för många är centralt i en välfärdsstat som håller på att ställa om till att bli ett kunskapssamhälle. Vi behöver mer utbildning i Sverige, inte mindre. Men det kommer att vara omöjligt att bygga ut högskolan i den takt som skulle krävas för att uppnå 50%-målet medan 90-talisterna pluggar. Det här kommer dessutom att ske ungefär samtidigt som 40-talisterna i högskolan går i pension, vilket särskilt inom hum/samområdet kommer att leda till akut lärarbrist.

Det viktiga är att regeringen inte ger upp ambitionen att många ska få tillgång till högre utbildning. Utbyggnaden fortsätter, om än kanske med lite lägre takt än tidigare. Det är fortfarande stor skillnad på alliansens utbildningspolitik och den socialdemokratiska. Alliansen vill inte bara avstå från utbyggnad utan dessutom minska antalet platser. Sverige skulle bli ett av få länder i Europa där utbildningsnivån i befolkningen sjunker och andelen högskoleutbildade minskar. Alliansens högskola är en elitutbildning för få.

90-talets barn drabbades av nedskärningar hela sin skoltid. De ska inte behöva drabbas av att möjligheterna att läsa vidare minskar när de blir 19-20 år. Samtidigt måste kvalitetssatsningar till i högskolan för att utbyggnaden inte ska bli en utarmning. Kvalitet och kvantitet är inte enkla motsatser, en högskola med plats för många innebär en högskola med mångfald i många aspekter, i sig en tillgång. Men de satsningar som görs på högskolan måste finansieras, helst i ett nytt system för utbildningsfinansiering som inte är lika styrd av studieresultat som idag. Med en stabilare finansiering – och högre totalbudget - tror jag att det är fullt möjligt att fortsätta utbyggnaden med bibehållen kvalitet.

Andra bloggar om: utbildning, pagrotsky, högskolan, politik, student

Uppsatsen om Sex and the city - äntligen upplagd för läsning

Hastigt och lustigt har jag fått veta att jag ska vara med på ett uppsatsseminarium med min nu ett par månader gamla d-uppsats i religionssociologi i veckan. Därmed har jag äntligen fått ändan ur vagnen och fixat de sista språkliga grejerna, och nu finns den i färdigt skick på en länk här på sidan, vilket jag utlovade för väldigt länge sedan. Innehållet i den har jag presenterat tidigare, då skrev bland annat så här:

Min uppsats går under arbetsnamnet "Frigörelse inom normerna" och är en d-uppsats (10p) i religionssociologi, inom fältet Media, Religion, Kultur. Jag har gjort gruppintervjuer med tjejer (runt 24-27 år, de flesta) som tittar på Sex and the city, om hur de uppfattar programmet och kopplar ihop det med egna erfarenheter och värderingar kring relationer, sexualitet och kön. Inom religionssociologin finns det en del forskning kring populärkultur och meningsskapande, där man menar att media och populärkultur i olika former kan fungera som ett verktyg eller en plats för människors identitets- och meningsskapande, och på så sätt fylla (i vid mening) religiösa funktioner. Min tes är att de olika värderingar, normer och historier om kärlek, sex och relationer tillsammans fungerar som en övergripande berättelse eller meningssystem som individer tolkar sina egna erfarenheter av kärlek och relationer utifrån. I den berättelsen finns också en hel del uppfattningar om kvinnor och män. Sex and the city - liksom naturligtvis många andra program, filmer, tidningar o.s.v. - kan fungera som en tolkningsnyckel eller verktyg för att göra såna tolkningar.

Själva pdf:en är sådär snygg, det är någon extra sida här och var och sidnumreringen syns bara delvis. Men själva texten verkar finnas med i sin helhet i alla fall.
När jag ändå var igång har jag lagt upp min gamla b-uppsats om lidandets problem i Lilja 4-ever. Min c-uppsats om Douglas Coupland roman Girlfriend in a coma har jag än så länge bara abstract till, men den kommer i sin helhet också, såsmåningom.

Andra bloggar om: uppsats, sexandthecity, populärkultur, tv, religionssociologi

Må vinden vara din vän - KG avtackad

"Må vinden vara din vän" var temat på KG Hammars avskedspredikan och avtackningsgudstjänsten i Uppsala Domkyrka idag. Domkyrkan var nästan full - c.a 1200 personer - och där fanns både vanliga uppsalabor, kyrkfolk ditresta och från stan samt fingäster som Göran Persson och Anitra Steen.

KG pratade om att göra vinden - den heliga anden som står i centrum på pingstdagen - till sin vän, och låta förändringar, förnyelse och fördjupning genomsyra våra liv. Vi måste öppna oss för att vi inte kan styra över allting utan förändringar måste få ske om det ska finnas liv.

Efter själva gudstjänsten blev det officiell avtackning och därefter kyrkfika i solen och blåsten på domkyrkoplan för alla gudstjänstbesökare. Väldigt hög "alla-var-där"-faktor för den som är i kyrksvängen, kan jag meddela...

KG har bestämt avböjt alla presenter. Däremot uppmuntrar han att ge ett bidrag till olivträdsodling på Västbanken via Lutherhjälpens gåvopostgiro 90 02 56-9, skriv "KG" i meddelanderaden.

Gudstjänsten finns på sr.se (ljudfilen finns i en vecka) och ett fint bildspel finns hos unt.

KG Hammar avskedspredikar idag

Idag kl 11 avskedspredikar KG Hammar i Uppsala Domkyrka. Gudstjänsten sänds i p1 direkt och går att lyssna på i efterhand också. Läs mer på svenskakyrkan.se och sr.se.

Bloggblogg - sommarjobb påbörjat

Som framgår av min presentation här brevid har jag fått sommarjobb (till slut - jag har fått några oroliga frågor från bloggläsare). Sedan igår jobbar jag inom kriminalvården, i köket på häktet i Uppsala. Jag ser fram emot en spännande sommar i en verksamhet som är helt ny för mig, och en del av samhället som jag inte känner till så väl.

Just nu är jag trött eftersom jag är lite ovan vid att jobba heltid, men snart ska jag nog orka blogga i fullfart igen. Det kommer såklart inte bli några snaskiga detaljer om intagna på häktet (jag jobbar precis som alla andra under sträng sekretess) men däremot säkert - så småningom åtminstone - mer generella kriminalpolitiska reflektioner. Om inte annat så går ju mycket av mitt politiska engagemang i studentvärlden i dvala hela sommaren, och då blir det nog mer bloggat.

ÄB kräver politiskt ansvar för människohandel och hunger

Missa inte: avgående och tillträdande ärkebiskopar KG Hammar och Anders Wejryd skriver idag på svd brännpunkt om det politiska ansvaret för arbetet att utrota hungern och därmed hungerns konsekvenser, som bland annat människohandel. Detta i anslutning till Lutherhjälpens kampanj som jag skrev om igår.

De skriver bland annat:

Om vi på allvar ska kunna bekämpa hungerns orsaker måste
vi vara beredda att förändra strukturer som hindrar människor att ta sig ur fattigdomen.

Svenska kyrkan arbetar genom Lutherhjälpen för att utrota hunger och fattigdom.
Genom våra internationella samarbetspartner vet vi att det bästa sättet att stoppa handeln med människor är att använda världens resurser så att de enorma klyftorna mellan rika och fattiga försvinner. Detta har sagts förr, men ord räcker inte - det krävs kraftfulla politiska åtgärder!

Därför beklagar vi att frågor om internationell solidaritet och hållbar utveckling hittills har fått en undanskymd plats i den svenska valrörelsen.

Vi utmanar svenska politiker att ge frågan om människors rätt till mat och värdighet utrymme också i den svenska politiska debatten. Den utsatta människan måste vara viktig var hon än befinner sig på jorden.
Vi måste se helheten för att kunna hitta en långsiktigt hållbar lösning på fattigdomsproblematiken och för vår svenska välfärd.

Den som vill stödja Lutherhjälpens arbete för att utrota hungern och bekämpa människohandel - och bedriva påverkansarbete i frågorna - kan göra det här.

Andra bloggar om: lutherhjälpen, insamling, trafficking, kghammar, politik, svenskakyrkan

Människohandeln - ett av hungerns ansikten

Lutherhjälpen lanserar en ny kampanj lagom till fotbolls-vm: Bekämpa människohandeln. Trafficking är ett av hungerns ansikten - det är bland fattiga och hungriga som risken att säljas eller luras in i tvångsprostitution är som störst. Varje dag säljs över 1000 kvinnor och barn bara i Europa.
Pengarna som lutherhjälpen samlar in går dels till långsiktigt arbete för att bekämpa hunger och fattigdom, men också till mer riktade projekt just kring trafficking. Det rör sig om införmations- och påverkansarbete, framför allt inom nätverket ecpat, men också exempelvis projekt i Rumänien med lokala organisationer som hjälper traffickingoffer tillbaka till ett vanligt liv.

Stöd lutherhjälpens arbete genom att ge en gåva direkt eller anmäl dig till autogiro. Det går också att ringa in en gåva på telefonnummer 0900-100 90 90 (samtalet kostar 50 kr). Mer information om kampanjen, bakgrundsmaterial och artiklar finns här.

Mp trampar snett med vårdnadsbidrag

Miljöpartiet har i helgen antagit sitt valmanifest. På flera ställen har de en vettig politik för mer jämställdhet, och går på flera punkter före (s), bland annat med en ökad individualisering av föräldraförsäkringen (den sk tredjedelslösningen som Föräldraförsäkningsutredningen förra året föreslog) och åtgärder för mer jämställda löner inom offentlig sektor. Men sedan kommer det märkliga: vårdnadsbidrag.

För mig är det obegripligt hur mp kan ha en hyffsat genomtänkt och konsekvent jämställdhetspolitik och välgrundad analys och ändå lägga ett förslag om vårdnadsbidrag. Samma parti vill - i samma punkt i valmanifestet - ta ett konkret steg för ett jämnare ansvar för hemmet och barnen och i förlängningen en mer jämställd arbetsmarknad och samtidigt genomföra en reform som med all sannolikhet kommer att minska kvinnors deltagande i arbetsmarknaden, och innebära en subventionering av hemmafruar. Jag förstår inte.

Avskaffandet av sambeskattningen och utbyggnaden av barnomsorgen, som tillsammans starkt gynnade kvinnors deltagande i arbetskraften, har varit några av de viktigaste jämställdhetsreformerna i Sverige. Att det är självklart att kvinnor arbetar har både inneburit en reellt ökad ekonomisk självständighet för kvinnor, och också möjliggjort för kvinnor att göra friare val i sitt liv, möjligheter att nå höga poster eller göra okonventionella livs- och yrkesval. Det har samtidigt gett många barn tillgång till god pedagogik och möjlighet att tillbringa dagarna tillsammans med andra barn, vilket i de allra flesta fall är stimulerande för barnen.

Det jämställdhetskampen i Sverige behöver nu, är reformer som ytterligare stärker kvinnors plats på arbetsmarknaden och jämnar ut skillnaderna mellan mäns och kvinnors ansvar i hemmet. Inte en reform som subventionerar hemmafruar.

Andra bloggar om: miljöpartiet, politik, jämställdhet, vårdnadsbidrag

Gästblogg: Skapade till Guds avbild

Min goda vän Madeleine Dahl befinner sig i Betlehem som ekumenisk följeslagare. Hon kommer med jämna mellanrum de närmaste månaderna att skriva artiklar för publiering i Sverige, och några sådana kommer jag publicera som gästbloggar här hos mig. Den som vill publicera något som Madeleine har skrivit eller komma i kontakt med henne får gärna maila till mig.

Skapade till Guds avbild
”Ett stort problem i den israeliskpalestinska konflikten är många israelers omedvetenhet om vad som faktiskt pågår”, säger Eitan Diamond, som arbetar på den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem. B’Tselem startades 1989, under den första intifadan, för att bland den israeliska allmänheten sprida information om hur mänskliga rättigheter efterföljs i Gaza och på Västbanken och därigenom sätta press på makthavarna.(1) ”Även om vi är en sekulär organisation har vi valt ett religiöst namn”, berättar Eitan vidare. ”B’Tselem betyder ’till avbild’, eftersom vi menar att alla människor, israeler såväl som palestinier, är skapade till Guds avbild.”

Du växte upp i Sydafrika. När du var sex år bosatte sig din familj i Israel. Du ler ironiskt åt det faktum att dina föräldrar valde att flytta till ett land, som du anser har utvecklat ett likartat apartheidsystem som det sydafrikanska.
”Nyckelordet och strategin för Israel i konflikten är separation. Ett tydligt exempel är naturligtvis muren. Ett annat, som inte så många känner till, är vägnätet”, säger Eitan med en viss uppgivenhet i rösten. I Osloavtalet 1998 delades Västbanken in i tre zoner, A, B och C. Zon A är palestinskt kontrollerade områden och består av 11 mindre ” öar”, vilka motsvarar 18 % av Västbanken. Till denna zon äger inga israeler tillträde. Zon B, som består av 120 ”öar” (= 22 % av Västbanken), kontrolleras gemensamt av israeliska och palestinska myndigheter. De resterande 60 %, zon C, som kontrolleras av Israel består främst av bosättningar och ett vägnät som förbinder dem med Israel. Detta väl utbyggda vägnät, som skulle kunnat underlätta för palestinierna att ta sig mellan sina spridda ”öar”, är helt eller delvis förbjudet för dem att använda. Istället tvingas de att ta långa omvägar på dåliga slingriga vägar.(2) ”Det är en form av apartheid”, säger Eitan med eftertryck.

Under Din värnplikt tjänstgjorde du i Gaza. Ni fick order om att skjuta alla palestinier som försökte ta sig ut från det ockuperade området. Du kunde inte lyda den orden. Du hade aldrig trott att du under din tid i lumpen skulle bli ombedd att bryta mot internationell lag. Från den dagen började du din kamp för mänskliga rättigheter bland israeler och palestinier.
”De flesta israeler är inte medvetna om att de kommer att bryta mot internationell lag under sin tid i lumpen”, förklarar Eitan. Enligt internationell lag är det förbjudet att ha civila som mål i militära åtgärder.(3) ”Sedan 2000, när den andra intifadan startade, har 3300 palestinier dödats på de ockuperade områdena. 1800 av dem deltog överhuvudtaget inte i något upplopp. Soldaterna sköt för snabbt. Palestiniernas liv är alltför billiga”, säger Eitan sorgset. Under samma period har närmare 700 civila israeler och drygt 300 israeliska soldater och poliser dödats.(4)

När du berättar för andra israeler vad du arbetar med blir du illa omtyckt av många. De har svårt att acceptera att du som en av dem också kan stå på palestiniernas sida. Liksom du känner de alla någon som skadats eller dödats i en självmordsattack och en rädsla för att själv drabbas finns ständigt.
I denna ständiga rädsla för sin granne tycks det vara svårt att se palestinierna som Guds avbild. Rädslan gör att många israeler sätter på sig masker som döljer deras egen gudomlighet: deras omsorg och deras medmänsklighet. Bakom rädslans masker kan fruktansvärda brott begås. Bakom rädslans masker separeras människors världar. Men bakom rädslans masker finns alltid avbildligheten. B’Tselem…

/Madeleine Dahl,
ekumenisk följeslagare i Betlehem

(1) Documenting the Facts, Fostering Debate. B’Tselem
(2) Forbidden roads. Israel’s Discriniatory Road Regime in the West Bank. B’Tselem August 2004
(3) Fjärde Genèvekonventionen angående skydd för civilpersoner under krigstid, artikel 3
(4) www.btselem.org

Andra bloggar om: palestina, israel, betlehem, fred, konflikt

Femini(s)terna om klass och kön

Nu har jag äntligen (en vecka efter alla andra) lyckats se Femini(s)terna, Dokument inifråns granskning av socialdemokraterna och feminismen. Programmet handlar framför allt om frågan om en individualisering av föräldraförsäkringen, och hur diskussionen förts inom partiet skildrades väl, tycker jag. Initierade och välformulerade kommentarer har gjorts av Rebella (som också var med i programmet) och Peter, och jag delar i mycket deras uppfattningar om programmet och sakfrågan. I programmet lyftes frågan som i viss mån en klassfråga, där medelklassfemnsiterna driver en fråga som kommer att drabba arbetarklassens kvinnor (och män).

Förutom att jag tror att det är fel i sak - som både Rebella och Peter skriver drabbas arbetarklassens kvinnor mest av diskrimineringen på arbetsmarknaden - så tror jag att kritiken måste tas på allvar. Inte så att vi ska backa från kravet på en individualiserad föräldraförsäkring, det är en nödvändig feminsitisk reform och helt rimligt utinfrån att alla andra allmäna försäkringssystem är individuella. Däremot måste klassanalysen tydligt finnas med i allt feminsitiskt arbete, liksom frågorna kring etnicitet.

Jag tror att det går att hålla ihop klass- kön- och etnicitetsanalysen, och jag tror att det är nödvändigt. Och jag tror att de fördelningspolitiska frågorna måste hållas ihop med värderingsfrågorna. Den frihet som välfärdssamhället ger måste fördelas lika, inte bara utifrån klass utan också utifrån kön och ursprung. Det är helt centralt för oss feminister inom socialdemokratin, och inte minst är det en pedagogisk uppgift att alltid hålla fler perspektiv än ett igång samtidigt. Det måste vara möjligt - för jag tror inte att det finns någon annan väg till ett samhälle som byggt på frihet, jämlikhet och solidaritet.

Jag har tidigare skrivit om min syn på individualiserad föräldraförsäkring här.

Andra bloggar om: feminism, dokumentinifrån, socialdemokraterna, politik

Personvalet på väg bort?

Svd skriver idag om personvalet till riksdagen, och om att intresset för personval har minskat sedan reformen infördes 1998. Andelen kryss har minskat, liksom antalet riksdagsledamöter som kryssas in. I alla partier utam (s) har reformen lett till att kandidater profilerar sig genom att avvika gentemot partiet, och reformen har framför allt fått konsekvenser för de kandidater som riskerar att kryssas ut och därmed profilerar sig tydligare med lokala frågor. Flera statsvetare uttalar sig i artikeln, och menar att partierna borde ta ett större ansvar för den reform som genomförts, antingen genom att jobba hårdare för ett ökat personinsalg och tydligare information om kandidaterna, eller genom att helt enkelt avskaffa personvalet.

Artikeln nämner dock knappt europaparlamentsvalet, som åtminstone inom (s) blev det stora genombrottet för personvalet och där det faktiskt spelade stor roll. Av de fem mandat (s) tillsatte, innehas två av inkryssade parlamentariker, Åsa Westlund och Anna Hedh. De använde olika strategier i sina kampanjer och appellerade till olika väljargrupper inom partiet, men med det gemensamt att de aktiverade väldigt många i sina kampanjer, också utanför sitt eget geografiska område. Det berodde sannolikt på många olika faktorer att personvalet blev viktigt just i det är valet, men jag tror ändå att det öppnade för mer personvalstänk inom socialdemokratin. Det tyder inte minst boken "44 vägar att bli vald" på - en handbok i personvalskampanjande som nätverket 1000 unga socialdemokrater har gett ut och skickat hem till alla kandidater inom partiet födda 1970 eller senare (bl a till Roger Mogert). I boken finns också mycket riktigt intervjuer med både Anna Hedh och Åsa Westlund.

Själv har jag inga planer på att personvalskampanja, trots att jag står en bit ner på kommunfullmäktigelistan i Uppsala. Om vi inte gör ett fullständigt katastrofval eller många nedanför mig blir uppkryssade, hamnar jag sannolikt på en ersättarplats i kommunfullmäktige. Jag kommer ägna valkampanjen åt att delta i Laboremus och Uppsala arbetarekommuns valaktiviteter, men nog också fortsätta nätaktiviteten, både genom att blogga själv och delta i debatter och diskussioner.

Fast det är klart, den som vill vara säker på att jag kommer in i kommunen får gärna kryssa nummer 37.

Andra bloggar om: politik, personval, val2006, uppsala

Demonstrera mot rasism imorgon

Som jag skrivit om tidigare ordnar Uppsalabor mot rasism en demonstration imorgon lördag.

Demonstration mot rasism och hatbrott

Vaksala torg

Lördag 27 maj kl 15.00

Meditative Sounds ackompanjerar tåget.

Picknick i Engelska parken kl 16.00

Arrangörer: Uppsalabor Mot Rasism

Läs mer hos Kristina.

Ny styrelse för Uppsala studentkår - en rödare kår

På konstituerande fullmäktige för Uppsala studentkår igår valdes ny styrelse för nästa år. Det blir en koalition mellan S-studenter, VSF och UUS. Ordförande bli Jenny Carlsson, vsf, och vice ordföranden Kristina Persdotter, s-studenter, och Susanna Hansson, uus. Från S-studenter kommer ytterligare fem styrelseledamöter ingå i styrelsen.

Verksamhetsplan för året 06/07 beslutas först på fullmäktige i september, så under sommaren kommer styrelsen arbeta med att ta fram vilka frågor och arbetsområden kåren ska ägna sig åt under nästa år. Då kommer det också visa sig hur mycket kåren förändras av ett större inslag av uttalat politiska partier i fullmäktige och styrelse.

Chokladens mörka hemlighet

I fredags släppte Lutherhjälpen och Swedwatch en rapport om arbetsförhållandena för de bönder i Västafrika som odlar den kakao som vi äter. Kakao är den fjärde största livsmedelsråvaran på världsmarkanden - efter spannmål, socker och kaffe - och inbringar stora vinster för företagen, framför allt i Elfenbenskusten som står för 40% av kakaoproduktionen i världen. Men chokladen som odlas där produceras med hjälp av barnarbete och tvångsarbete, och med hård besprutning där gifter används som förbjöds i Sverige för mer än 20 år sedan. Över 60 000 barn uppges arbeta med kakaoodling i Elfenbenskusten. Liknande problem finns i flera andra närliggande länder också.

En orsak till problemen är det sjunkande världsmarknadspriset på kakao. Priset idag är ungefär en fjärdedel jämfört med för 20 år sedan, och det är de kakaoodlande bönderna som drabbas och tvingas till orimliga arbetsvillkor.

Vill man undvika att stödja de företag som utnyttjar arbetare och bönder, och istället se till att det är de som odlar som får betalt, är det enklaste sättet att köpa rättvisemärkt choklad. Lista på märken och återförsäljare finns hos Rättvisemärkt.

Hela rapporten finns här (pdf 72 sidor) och en mindre broschyr finns här (pdf 8 sidor).

Jag är en av alla dem...

... som besökte Nätrot 06 igår, seminariet om politisk aktivism på nätet. Det var intressant både att lyssna på föreläsarna och att träffa andra bloggare, kanske framför allt sådana som jag haft kontakt med på nätet men inte träffat irl tidigare, som Rosemari, Urban och Jonas. Särskilt kul var det förstås att träffa Katrine och Joel som kommit hem från USA nu.

Intressantast och mest inspirerande var som väntat Joe Trippi (bilden). Dels hans reflektioner kring att bygga kampanjer underifrån och att ge gräsrötterna "ownership" över kampanjen, dels hans många historier och exempel från kampanjen. Jag har mycket att reflektera över kring hur vi som vill använda nätet för att förhindra en borgerlig valseger kan agera, enskilt och samlat. Peter och Johan har redan börjat skissa. Väldigt inspirerande!

Dagen avslutades med häng på Kvarnen där jag hamnade med bland andra Anna, Ali, Peter, Anders och Urban. Mycket trevligt!

Lägg ner flyttvansinnet!

Jag hoppas att alla redan skrivit under Cecilia Malmströms initiativ oneseat.eu, en protestlista mot att eu-parlamentet hela tiden flyttar mellan Bryssel och Strasbourg till en vansinnig kostnad varje år. Men en miljon underskrifter måste frågan behandlas av kommissionen. Skriv under!

Och förresten, det är fortfarande inte för sent att skriva under för ett höjt studiemedel!

"Ingen rasistisk reklam, tack"

Idag har jag satt upp ett klistermärke på min blevlåda med följande text:

"INGEN RASISTISK REKLAM
Detta hushåll vill ej ha reklam eller information från Sverigedemokraterna eller andra främlignsfientliga organisationer."

Klistermärkena delas ut på flygblad av föreningen Uppsalabor mot rasism, och är en del i deras majkampanj mot främlingsfientliget i allmänhet och Sverigedemokraterna i synnerhet. Förutom flygbladen ordnas en rad föreläsningar, skolbesök, kampanj på stan mm, och allt avslutas med en stor demonstration den 27/5. Mer info finns på föreningens hemsida.

En bakgrund till just brevlådeklistermärkena är den diskussion som var i bland annat Uppsala tidigare i våras då Nationaldemokraterna gjorde utskick med posten vilket fick många att reagera, inte minst brevbärarna som protesterade kraftigt (unt 27/3). Kristina Lindquist - som för övrigt gav mig klsitermärket - skrev om det när det begav sig.

TV-gudstjänst från min skola

Imorgon söndag kl 10 sänder svt en gudstjänst från min skola, pastoralinstitutet. Tittar man noga kan man antagligen se undertecknad delta som psalmsjungande "församlingsmedlem". Predikant är min kära vän Maria Gustafsson. Ytterligare en gudstjänst har spelats in på skolan, den sänds 11/6.

Dagens bloggtips: Teresa om åttiotalisterna och arbetsmarknaden

Min syster Teresa har idag bloggat så bra att jag måste länka. Alltså, hon skriver alltid bra men inte alltid av så stort allmänintresse. Hon skriver om bilden av åttiotalisterna som bortskämda och hellre vill glida runt i tillvaron än ta ett riktigt jobb, när de åttiotalister hon känner snarare gör allt de kan för att klara sig och inte drömmer om något annat än ett fast jobb. Hon skriver:

Åttiotalisterna vill inte ha en lång enformig karriär i ett företag, de är härliga frilansarsjälar som kryssar mellan olika jobb som vore de studentmottagningar i en evigt ljusnande framtid. En av regissörerna på mitt jobb uttryckte det så här: “Åttiotalisterna vill både ha kakan och äta upp den. Och så vill de att någon annan ska ha bakat den åt dem först”.
--
Make no mistake: Om det ska bli nån kaka är det jag själv som får skörda vete, mala mjöl, föda upp hönor, mjölka kossan, odla sockerbetor, bygga en spis och baka eländet – för ingen annan bryr sig ett skit, och varför skulle de? Jag är ju bara en bortskämd åttiotalist.

Jewert sätter ned den liberala foten mot prostitution

Ibland blir jag påmind om hur bra (social)liberaler kan vara när de är som mest ideologiska och därmed inte svävar på målet. Som i morse när jag läste Jenny Jewerts fantastiska kolumn på DN:s ledarsida om prostitutionen under fotbolls-VM. Hon skriver bland annat:

Sedan 1995 är 'dvärgkastning' förbjudet i Frankrike. Enligt beslut som fattades av domstol (Conseil d´État) stred denna traditionella tävling mot människovärdesprincipen, eftersom dvärgarna reducerades till redskap för andras njutning. Om de deltog frivilligt eller inte var ointressant för lagens uttolkare.

Det går att dra en parallell till könshandeln. Om man vill. Handlar människovärdet enbart om självbestämmande? Eller finns det företeelser som kränker alla människors värdighet, och som det därför är motiverat att förbjuda trots att det begränsar vissa individers handlingsfrihet? Frågorna ringar in den ideologiska striden. För en socialliberal är valet enkelt. Den kränkning som det innebär för ett fåtal att inte få tjäna pengar på könshandel, väger lätt mot all information som pekar på att en legalisering av sexköp banar vägen för kriminell och djupt förnedrande behandling av mestadels kvinnor och barn.

Reviderat valresultat - fms åker ut ur kåren

Pga av ett fel när utjämningsmandaten skulle utdelas i kårvalet i Uppsala, har nu resultatet korrigerats i jämförelse med den prognos som publicerats och som jag skrev om nedan (där jag också skrev fel och gav mössorna ett mandat för lite). Det betyder att Fria Moderata Studentföreningen förlorar sina två mandat, vilka istället tilldelas vsf och halvera.nu.

Det här innebär att vi dels slipper fms i kåren - jag har inget emot politiska motståndare, så länge de beter sig schysst och hederligt och sakligt. Knappast de ord jag skulle använda för att beskriva grabbgänget från fms som på valvakan satt i ett hörn och skanderade högljudda ramsor som "hata, hata, hata ssu" och andra stringenta slagord.

Det innebär också att det finns en politisk majoritet på kåren. Oavsett hur styrelseförhandlingarna slutar - än kan mycket hända, och det finns olika tänkbara koalitioner - så innehas de facto en majoritet av mandaten i kårfullmäktige av politiska partier. Räknar man också in halvera.nu som inte är partibundna men tydligt liberala, och mössorna som också är obundna men tydligt konservativa, så är det helt uppenbart att det kan bli ett av de mest politiskt spännande kåråren på mycket länge.

Valresultatet:
Det Nya Mösspartiet: 5 (7)
Fria Moderata Studentföreningen i Uppsala: 0 (0)
Gröna studenter: 6 (0)
Halvera.nu: 5 (5)
Piratstudenterna: 3 (0)
S-studenter: 8 (5)
Uppsala universitets studenter: 7 (16)
Vänsterns studentförbund: 7 (8)

Hela valprotokollet, inklusive personröster, publiceras sannolikt imorgon tisdag, men senast på fredag, på kårens valsida.

(S)törst på kåren!

Idag avslutades kårvalet på Uppsala studentkår och valresultatet visade sig bli smått historiskt. För första gången någonsin (sedan partisystemet infördes) är Socialdemokratiska studenter Uppsala studentkårs största parti! 8 mandat fick vi (förra året 5). Andra skrällar är att kårens nuvarande största parti, det partipolitiskt obundna UUS tappar från 16 till 7 mandat och att nykomlingarna gröna studenter fick hela 6 mandat.

De 41 mandaten har fördelat sig som följer:
S-studenter 8 (5)
UUS 7 (16)
VSF 6 (8)
Gröna studenter 6 (-)
Halvera.nu 4 (5)
Det nya Mösspartiet 4 (7)
Piratstudenterna 3 (-)
FMS 2 (-)

Jag har skrivit lite och länkat till de olika partierna här. Info finns också på kårens valsida.

En tydlig tendens är att de tidigare så starka kårfackliga partierna nu har minskat kraftigt medan de uttalat politiska tar plats. Kåren tar ett rejält kliv åt vänster och en tydligare politisk prägel kommer det nog bli nästa år, såväl på höger- som vänstersidan. S-studenter gick till val på ett starkt program, som vi nu hoppas kunna genomföra under nästa år.

Ny ordförande, vice ordföranden och styrelse väljs på konstituerande kårfullmäktige 23/5. Innan dess är det vanskligt att säga något om vilka partier som kommer att bilda styrelse, och valresultatet öppnar ju för flera olika möjliga konstallationer då ett antal partier är ungefär jämnstarka.

Men det är en annan dag. Nu är det champange och segerfest!

Studiemedelsmonopol på plattan

Imorgon, torsdagen den 4 maj, kommer en rad studentkårer runt om i Sverige kampanja för ett högre studiemedel, som en del av sfs kampanj höjstudiemedlet.nu. Det blir olika aktiviteter på olika håll, bland annat demonstrationer i Västerås, Eskilstuna och Göteborg. I Stockholm har riksdagspolitiker bjudits in att spela studentmonopol på Sergels torg. På en stor spelplan får man gå ett varv (= en månad) där man får 6.900 kr när man passerar gå, och får försöka klara sig så gott det går... Spelet börjar kl 12.00 och alla är välkomna.

Och ja, ni vet... glöm inte att skriva under för ett höjt studiemedel.

Glöm inte att gå och rösta!

Nu pågår nämligen valet till Uppsala studentkår. På campusområden, nationsfik, bibliotek, mataffärer och i kårhuset kan man rösta idag och imorgon. Valresultatet kommer på fredag kväll. Jag har skrivit mer här, och kårens valsida finns här.

Första maj - bildspecial

Efter en fullständig Uppsalavalborg (från flagghissning och sillfrukost på Norrby kl 8 till Snerkies dansgolv vid tvåtiden på natten) finns det knappast något bättre än traditionellt Första Maj-firande. Jag är ju lite svag för riter, så röda fanor, mässingsorkester och hemmamålade plakat passar mig fint. I alla fall en dag om året...

Solen sken trots blåsten, och trots att det var lätt att skrämmas lite av de många kristdemokrater som passerade på vägen till Vaksala torg blev det ett riktigt bra tåg och efterföljande möte i Odinslund. Mona Sahlin talade mycket bra om diskriminering och fördomar, och att Alla ska med - så svårt är det. Om man tror på ett samhälle där verkligen alla får plats, då kan man inte ge upp, även om det krävs mycket för att även de "sista" ska med och inte lämnas på efterkälken.

Efteråt sill med Laboremus, kaffe på Ovandahls, svensk skoldokumentär på Fyrisbion (jättebra! gå och se!) och middag hos Anna. Inte illa. I övrigt får bilderna tala för sig själva.

Var tredje student lever på sina föräldrar

I veckan presenterades Studentbarometern, en stor undersökning om studenters situation. Föga förvånande visade den att en stor andel av studenterna inte klarar sig på studiemedlet. SFS har ju länge pekat på att studiemedlet på c:a 6900/månad inte täcker de kostnader som studenter har, och enligt deras schablonbudget går en student back c:a 1000 kr/månad. Härom veckan gick också socialminister Berit Andnor ut och sa att fattigdomsgränsen i Sverige (60% av medianlönen) ligger på 8.300 - ungefär vad SFS kräver.

Ett oroande resultat i studentbarometern är att så många som en tredjedel av alla studenter får ekonomisk hjälp av sina föräldrar för att klara sig. SFS ordförande Niclas Sigholm kommenterar i DN:

- Drygt en tredjedel av studenterna betalar mer än hälften av studiemedlet i hyra. Många tvingas jobba och hinner inte ägna tillräckligt mycket tid åt sina studier, konstaterar han.

Rapporten, som publiceras i nästa vecka, visar att många inte skulle klara studietiden utan uppbackning hemifrån. På frågan hur studenterna ordnar finansieringen svarar 33 procent att de får ekonomisk hjälp av sina föräldrar. Större delen av dem, 23 procent, får upp till 1.000 kronor i månaden av sina föräldrar. Resten får 1.000 kronor eller mer per månad.

- Det får inte vara så att högskolestudier bara är möjliga för den som har tillgång till extra resurser, säger Niclas Sigholm.

Jag tror att det stora problemet är den förlegade bild av vem studenten är, som fortfarande finns hos många. Hälften av alla studenter är över 25 år gamla, en femtedel har barn och många har arbetat innan studierna och levt som vuxna i flera år. Allt färre studenter är nudelätande 19-åringar i studentkorridor utan sommarhyra som åker hem till föräldrarna på somrarna eller på helgerna och får mat och pengar. Att som 25-30-åring behöva leva på sina föräldrar är inget som förväntas av någon annan grupp i samhället. I ett samhälle med generell välfärd fungerar det inte att se studenter som en privilierad grupp som ändå alltid kommer klara sig och dessutom kommer få det bättre såsmåningom, och därför inte behöver samma tillgång till trygghetssystem och rimlig levnadsstandard som andra. Det måste vara möjligt för att alla studera, och det måste vara möjligt att leva också under den perioden av sitt liv. En höjning av studiemedlet är ett första steg, nästa är rimliga socialföräkringar för studenter - idag kan studenter totalt falla igenom systemen om de blir sjuka, gravida eller arbetslösa på sommaren.

Skriv på för en studiemedelshöjning!

Kränkande Jesusbilder eller utmanande konst?

Domprosten i Stockholm, Hakon Långström, har beslutat sig för att lämna sin tjänst i protest mot en kommande konstutställning på kulturhuset med olika Jesusbilder, som han anser vara kränkande. Utställningen stöds ekonomiskt av Stockholms stift och Svenska kyrkan på nationell nivå. I P1-morgon imorse intervjuades han, liksom stiftsdirektor Anders Bergkvist. Långström menar att de provocerande Jesusbilderna är kränkande, och att domkyrkoförsamlingen (där domprosten alltså är chef) var helt överens, såväl anställda som förtroendevalda, om att utställningen var olämplig och att stiftet kört över församlingen (något man kan läsa mer om i kyrkans tidning). Bergkvist menade å andra sidan att det är en poäng med att några bilder är provocerande, och att utställningen rymmer en lång rad bilder från olika tider. Han menade också att fotografier kan uppfattas som "närmare" än målade bilder, men i lika hög grad är konstverk i behov av tolkning och inte ska ses som dokumentära (lyssna på inslaget här).

Jag har inte sett bilderna alls, men tror i allmänhet att vi snarare behöver fler bilder av Jesus, inte färre. Genom att se Jesus genom andra människors ögon kan bilderna, tankarna och tron fördjupas och förnyas. Det som provocerar handlar ofta om sexualitet och kön, och att lyfta andra bilder av Jesus i det ljuset handlar sannolikt inte i första hand om att medvetet kränka eller vanhelga, utan tvärtom att lyfta upp och "helga" människors tidigare ohörda erfarenheter.

Samtidigt måste man ta människors upplevelse av det heliga på allvar. Det går inte att avfärda den som ser det som kanske är det viktigaste i sitt liv behandlas på ett (som man uppfattar det) respektlöst eller vanhelgande sätt, som pryd moralist eller homofob. Gränsen mellan det provocerande, uttalandet av obehagliga sanningar å ena sidan och plumphet och sensationssökande å den andra är ibland smal.

Dock är det stor skillnad på vad som sker i en konstutställning (visserligen stödd med kyrkans pengar) och vad som sker i gudstjänster och kyrkorum. Svenska kyrkan har en viktig funktion i samhället som kulturaktör, och då är det också viktigt att utmana och förnya vad som är kyrklig och religiös kultur och att hitta nya mötesplatser mellan kultur och kyrka. Frågan är också, som Karin skriver, hur mycket ansvar som ligger på den enskilda församlingen och dess ledare att ta ansvar för vad kyrkans nationella och regionala nivå fattar för beslut.

Bloggblogg

Jag vet att postningstakten varit låg på sistone, och många inlägg har mest varit referenser och länkar. Det händer mycket nu - och det ger lite mindre tid att skriva, och framför allt mindre tid och energi att fundera ut saker att skriva om. Men håll ut, snart är jag tillbaks i full fart, hoppas jag. Fast nu är det valborg och första maj och sen är det kårval och annat. Och så ska jag ju helst sköta skolan samtidigt också...

Dags för kårval

Snart är det dags för kårval i Uppsala. Nästa vecka - 2-4/5 - ska Uppsalas studenter avgöra vilka som ska leda kårens arbete och vad kåren ska ägna sig åt. I år ställer 8 partier upp av lite olika slag. Det största partiet i kåren är det partipolitiskt obunda catch-all-partiet Uppsala Universitets Studenter UUS som i år sitter i kårstyrelsen tillsammans med vänsterns studentförbund vsf. I kårfullmäktige sitter även de konservativa traditionsivrarna Det nya mösspartiet och de lätt populistiska tokliberalerna halvera.nu. Och så såklart mitt eget parti, s-studenter. Bland de tre nya partierna finns två politiska partier, Fria moderata studentförbundet (som är nygamla, de har suttit i kårfum tidigare) och gröna studenter (miljöpartiet, alltså). Festligast är Piratstudenterna som presenterar sig så här på kårens webbplats:

Piratstudenterna

Allt åt alla!

Vi är trötta på att vara styrda av byråkratiska landkrabbor som inte dricker rom. Vi vill ha allt gratis för att vi är värda det. Open Source, fildelning, kopior, kistor med guld och smycken och allt annat som sätter guldkant på tillvaron ska vi ha, och det nu. Med Jolly Roger i topp och vissheten om att vi har historien på vår sida strider vi mot upphovsrätt och toppstyre.

Det är vår tur nu, vinden har vänt. All makt till de sju haven! Vi tycker också det är viktigt att arbeta mot övervakning i alla dess former. Vi stödjer alla som delar med sig, från Jesus som kopierade bröd och Gandhi som kopierade salt (vi är också mot gubbvälde).

Vi är inte som andra partier eftersom vi har skörbjugg.

Allt åt alla!
Sharing is caring.

Även om jag onekligen blir lite charmad av piraterna så tycker jag såklart att alla ska rösta på s-studenter. Inte bara för att det är mitt parti, utan för att vi går till val på konkreta förslag på hur vi ska förbättra utbildningen i Uppsala och situationen för studenterna. exempelvis vill vi införa ett nytt system för den lokala studiebevakningen genom att införa kursombud på varje kurs, vil vill jobba för praktik för alla som vill ha det, och bättre praktik för de som redan har. Arbetet mot diskriminering och trakasserier fortsätter, liksom kampen för ett högre studiemedel och att arbetslösa studenter ska ha rätt till socialbidrag på sommaren. Vi har formulerat vårt valmanifest så här:

S-studenter.

Kämpar för dig.

För ett öppet och jämställt universitet

Ett universitet för alla. Vi vill arbeta för att bryta den sociala

och etniska snedrekryteringen till universitetet och arbeta

mot alla former av diskriminering och trakasserier. läs mer

Praktik till alla

Alla ska få in en fot på arbetsmarknaden under sin studietid.

Vi vill därför arbeta för att alla ska ha möjlighet till praktik

och förbättrad verksamhetsförlagd utbildning (VFU). läs mer

Kåren ska ta smällarna åt dig

Vi vill arbeta för bättre studiebevakning; det ska finnas

kursombud på alla kurser och ett utvecklat stöd till studieråd

och föreningar. läs mer

Mer pengar!

Vi vill arbeta för att studenter ska ha rätt till socialbidrag vid

arbetslöshet på sommaren, höjt studiemedel, förbättrade

sjukskrivningsvillkor och billigare kurslitteratur. läs mer

Ni som är medlemmar i kåren borde ha fått ett grönt kuvert i brevlådan med allt man behöver för att rösta men man kan också rösta i vallokal nästa vecka. Alla tider och platser finns här.

Mera Nuderhyllningar

Hoppas ni sett att Katrine Kielos, laboremit på vift i Michigan, inte bara hyllar Pär Nuder i sin blogg utan nu också i expressen. Way to go, Katrine!

Spela lundakarnevalens mobilspel "fattig student"

I maj är det Lundakarneval, och en (liten) del av karnevalen är karnevalsspelet. I år är temat för spelet Fattig student som väl får ses som en del av den pågående kampanjen för att höja studiemedlet (skriv på!)

För att få tag på spelet, wappa in på www.lundakarnevalen.nu/wap eller skicka ett sms med texten karneval 1 till 72550 (5 kr) och ladda ner det. Funkar på de flesta telefoner som stöder java.

Mångfald och ekonomi nästa år

SFSFUM är inne på sin sista dag och nu återstår bara några val, formalia och avtackningar. Under de senaste två dagarna har vi framför allt diskuterat stadga, budget och verksamhetsplan, alltså vilka frågor sfs ska arbeta med nästa år. Det kommer att bli ett stort fokus på riksdagsvalet och framför allt att lyfta frågorna kring studenters ekonomi och studiemedlet i valdebatten. Det kommer också att arbetas med finansiseringsfrågorna - hur mycket pengar lärosätena får och på vilket sätt - och mångfaldsfrågor. Mångfaldsarbetet kommer inte att inriktas på tillträdesfrågor, vilket mest varit i fokus hittills (vilka som kan/får/uppmuntras att börja studera) utan istället fokuseras arbetet mot hur situationen ser ut i högskolan, vilka som stannar kvar och fullföljer sin utbildning och vad som gör att vissa grupper i högre utsträckning än andra hoppas av. Även frågor om övergång till avancerad nivå och forskarutbildning finns med.

Den stora frågan i stadgediksussionen var att införa en jämställdhetskvot i sfs styrelse, att könsfördelningen måste vara jämn inom spannet 40-60, vilekt styrelsen hade föreslagit. Förslaget föll, men ledde till en intressant debatt om behovet av kvantitativ jämställdhet och vilka åtgärder som är bra, rättvisa och effektiva. Jag tycker att det var tråkigt, jag tror att förslaget (trots att det kunde framstå som lite krångligt tekniskt) hade fungerat bra och snart hade setts som självklart. Men diskussionen om hur jämställdhetsarbetet i organisationen och på möten kan förbättras och integreras med övrigt arbete kommer garanterat fortsätta.

En sista rapport kommer sannolikt senare idag.

Elin, Pelle och Esbjörn ska leda SFS

I förmiddags valde SFS ny ledning - Elin Rosenberg, Göteborg till ordförande och Pelle Rödin, Uppsala och Esbjörn Hyltefors, Linköping till vice ordföranden. De ska vara arvoderade på heltid under nästa år för att leda den nationella studentrörelsen under riskdagsvalet och såklart resten av året också. Jag tror att det innebär en stark ledning med duktiga opinionsbildare och påverkare som kommer leda organisationen framåt.

De nyvalda presenteras vidare på sfs hemsida.

Grattis Elin, Pelle och Esbjörn!

Maria Egestål får SFS jämställdhetspris

SFS första jämställdhetspris har delats ut, och i år går det till Maria Egestål. Maria var studenten som tog upp kampen mot student.se se som ordnade ett minst sagt tveksamt arrangemang (med poker, vinprovning och underklädesvisningar) på olika kårhus runt om i Sverige. När Maria började fråga kårer om de visste vad arrangemanget gick ut på, hängdes hon ut med namn och e-post på student.se för att folk skulle maila henne och klaga - vilket de gjorde. Men hon fick också mycket stöd, inte minst från andra kåraktiva, och delar av student.ses sponsorer drog sig ur.

Jag skrev om händelsen här, när det begav sig.

Grattis Maria, kampen fortsätter!

(pressmeddelandet från sfs)

SFSFUM börjar idag

Om en liten stund börjar årets stora studentpolitiska happening - SFS fullmäktige i Örebro. C:a 400 kåraktiva och andra samlas i Conventum i Örebro för att välja ny ledning för organisationen, fastställa verksamhetsplan och budget och massa annat. Imorgon bitti väljs ny ordförande och vice, och redan idag drar diskussionen igång om det som förväntas bli årets stora fråga - ska vi införa en jämställdhetsgräns (60-40) i valet till styrelsen? Kan verka vara en väldigt teknisk grej men väcker frågor om positiv särbehandling, jämställdhet och demokrati. Ska bli väldigt spännande!

Imorgon blir det också debatt mellan riksdagspartierna och mycket annat. Beroende på datortillgång så blir det fler rapporter under helgen.

Påskpredikan - Varför söker ni den levande här bland de döda?

Den här predikan höll jag som en övningsuppgift i skolan i mitten på februari. Men eftersom den "utspelar sig" idag får ni läsa den först nu. Den utgår ifrån Lukas 24:1-12. Glad påsk!

Varför söker ni den levande här bland de döda?
Frågan måste ha tett sig obegriplig för kvinnorna där vid graven. En sån där fråga som man inte bara har svårt att svara på, utan som liksom bygger på helt andra förutsättningar än de man tror att man har för handen. De hade kommit för att ta hand om den döda kroppen, för avslutning, begravning. På ett ohyggligt sätt hade inte bara deras vän och mästare dött en grym död. Med honom hade deras hopp och drömmar grusats. De var inställda på att få avsluta för att kunna gå vidare, att en stund få sörja men att sedan hitta ett nytt sätt att gå vidare med livet. Och nu var kroppen borta, ingenting var avslutat eller dött eller som det borde vara. Och så den här frågan, nästan retsam: Varför söker ni den levande här bland de döda. En fråga som i sin självklarhet vänder upp och ner på allt. Den innehåller ett spirande hopp, en möjlighet att situationen inte är så hopplös som det verkade, att det kanske inte är avslut som de kom dit för, utan en ny början.

Varför söker ni den levande här bland de döda?
Lärjungarna inne i staden får på ett sätt också frågan, om än indirekt. De söker kanske inte så konkret efter Jesus som kvinnorna vid graven gjorde, men också de var inställda på död, avslut. Så inställda att de inte ville lyssna på kvinnorna som kom tillbaka från den tomma graven. När de försökte förklara att det ofattbara hade hänt och att hoppet inte var ute, blev de avfärdade – av alla utom Petrus. Kanske hade Petrus inte riktigt gett upp det där hoppet. Kanske väckte frågan också något i honom, att hans uppgift inte var att stanna i döden och hopplösheten, utan att istället söka efter någon levande.

Varför söker ni den levande här bland de döda?
Frågan innehåller flera olika möjliga tolkningar. Ett spontant svar kan ju vara att de gör fel, kvinnorna. Att den levande inte finns bland de döda och att de ska någon annanstans och leta. Och så har väl frågan ofta tolkats, särskilt som det är uppenbart att Jesus är borta. Samtidigt är det kanske inte så dumt tänkt. Att Jesus är levande innebär ju en radikal förändring – han är inte bara ”inte död”, utan en som har varit död men besegrat döden. Han är levande i en särskild bemärkelse av ordet – uppstånden, den levande Guden. Och det skulle Jesus inte kunna vara, utan att först ha varit bland de döda.

Den levande Guden, är en Gud med erfarenhet av döden – mycket konkret, men också i vidare bemärkelse. Uppståndelsen var inte bara en historisk händelse, den innebär också en egenskap hos Gud, och pekar på ett gudomligt mönster – uppståndelse­mönstret – som genomsyrar hela livet. Den levande Guden går genom död till liv, och kan hjälpa oss att hitta det levande, det friska, hoppet mitt i allt det som verkar vara död, sjukdom, hopplöshet. Gud är den levande Guden, en Gud bland de levande, men också en Gud som gör levande. En levande Gud innebär ett hopp, ett hopp om en kärlek och ett liv som kan bära oss genom hela livet, inte en kortsiktig tröst utan ett hopp som håller i liv och död.

Varför söker ni den levande här bland de döda?
Frågan kan vi bära med oss även idag. Vågar vi lita på att gud faktiskt är den levande Guden som bär oss genom död och liv, och vars kärlek är starkare än döden? När kvinnorna vid graven fick frågan, vändes deras tillvaro upp och ner, de fick nya perspektiv och skickades ut på nya uppdrag, där det första var att berätta för lärjungarna. Mötet med den levande Guden ger nya möjligheter och utmaningar, det väcker också hos oss ett hopp om att livet är starkare än döden. Det hoppet kan också ge oss mod, initiativ och kraft att försöka se det levande i det till synes döda, se möjligheter där människor förblindas av problem och svårigheter. Den levande Guden har uppdrag och uppgifter också för oss. Och mitt i allt det svåra, det arbetsamma eller det som verkar som död, får vi bäras av hoppet, att Gud är den levande Guden, den Gud som ger liv.

Favorit i repris

Tredje gången gillt?
Sökes: sommarjobb. Juni - augusti 2006, helst där mina kvalifikationer kommer till användning (men ju närmare juni det blir, desto mindre kinkig blir jag).

Finnes: prästkandidat med akademisk examen i religionssociologi, bibelvetenskap och andra ämnen inom religionsvetenskapen, samt 10 p kulturstudier, flera av dessa kurser med genusinriktning. Erfarenhet av politiskt arbete, framför allt inom utbildningspolitik, jämställdhetsfrågor och kyrkopolitik men har koll på ganska många olika områden. Många års vana av ledaruppgifter, framför allt bland ungdomar, såväl pedagogiska som arbetsledande uppgifter. Viss internationell erfarenhet, som stipendiat i Zimbabwe för Svenska kyrkan, i Laboremus Sydafrikaprojekt, som delegat på Kyrkornas världsråds missionskonferens i Aten 2005. Har också jobbat med internationella frågor i Sverige, framför allt inom Svenska kyrkan/Lutherhjälpen/SKM. Vana att analysera och skriva akademisk text såväl som andra former av text (kolla runt lite i bloggen för exempel). Erfarenhet av olika sorters informationsarbete/föredragshållande/workshops och liknande. Även en god portion servicevana från reception/kundtjänst, kök/servering och annat.

Jag är ambitiös, produktiv, engagerad, positiv och gillar att lära mig nya saker.

Vill nån anställa mig, eller tipsa om ett jobb, skicka ett mail till maax0710 [a] student.uu.se

Uppdaterade länkar

Har uppdaterat länklistan, som synes. Några har försvunnit och några har kommit till. Kolla särskilt in den nya sektionen Vänner på vift - där finns förutom goda vännen Kajsa i Paris även Helena, som till vardags är studentpräst i Uppsala men nu tjänstgör som fältpräst med FN-styrkorna i Liberia. Även Johan är präst, sedan ett par månader församlingspräst och lärare på prästseminariet i Maputo, Mocambique. Kolla också in Anders blogg, han är biståndsarbetare i Gambia för Afrikagrupperna - just nu täta rapporter om det misslyckade försöket till statskupp i landet.

Ge alla kvinnor rätt till abort i Sverige

I Sverige har vi fri abort - men bara för svenska medborgare, och (numera även) asylsökande och kvinnor som har uppehållstillstånd. All annan vård är tillåten att utföra på människor oavsett hemland, men just abort är förbjudet. Inte ens medborgare i andra EU-länder har möjlighet att göra abort i Sverige.

I gårdagens Aktuellt presenterade vårdminister Ylva Johansson ett mycket välkommet förslag - alla kvinnor, oavsett nationalitet, ska kunna göra abort i Sverige. Det kommer visserligen att bli på egen bekostnad, men det ger ändå många kvinnor möjlighet att göra legala säkra aborter. Den nuvarande lagstiftningen är omoralisk och otidsenlig, säger Johansson. Förslaget har varit ute på remiss och i princip alla är positiva, förutom katolska kyrkan samt anti-abortorganisationen Ja till livet som lämnat en spontanremiss.

Motsatsen till fri, tillgänglig legal abort är inte inga aborter, utan farliga, illegala aborter. C:a 70 000 kvinnor dör varje år i sviterna av illegala aborter, många fler blir sterila eller sjuka, enligt WHO. I flera EU-länder, som Malta, Portugal, Irland och Polen är abortlagstiftningen mycket restriktiv eller abort helt förbjudet. Sverige kan och bör vara ett föregångsland för goda möjligheter till fri och säker abort.

(Kolla gärna på svt:s sida, mycket bakgrundsmaterial och itnervjuer samt länkar till en rad dokument i frågan)

44 miljoner på sex veckor

Lutherhjälpens fasteaktion (som jag skrivit om här och här) avslutades i söndags, och sammanlagt har det preliminärt samlats in 44 miljoner kronor de senaste sex veckorna. Det är en ökning med 3,3 miljoner från förra året, detta trots att det inte varit några större naturkatastrofer i början på året, något som annars är det som mest får människor att ge pengar till såväl Luterhjälpen som andra organisationer.

Pengarna kommer att användas till Lutherhjälpens långsiktiga arbete för att utrota hungern, genom att ge människor möjligheter att själva förändra sina byar eller jordbruk eller på andra sätt bygga långsiktiga lösningar istället för katastrofhjälp och biståndsberoende. Ett bra exempel är Adi Kubulo, byn i Eritrea där man på fem år nästan utrotat hungern. En viktig del i framgången är möjligheten till små utvecklingslån, men även gemensamma projekt som vägbyggen, terrassering och skogsplantering. Läs mer eller se Leif Gustavssons film om byn (c:a 10 min).

Trots att fasteaktionen är över för i år, kan man som alltid stödja Lutherhjälpens arbete genom att ge en gåva eller bli månadsgivare.

Utrota hungern - idag!

Idag avslutas Lutherhjälpens fasteinsamling - den årliga kampanjen som pågår mellan fastlagssöndag och palmsöndag, som jag skrivit om tidigare. Under de senaste veckorna har många församlingar och enskilda skramlat bössor, ordnat livsloppet, haft brödauktioner, loppmarknader och en massa annat för att samla in pengar till Lutherhjälpens långsiktiga arbete för att utrota hungern.

Stöd arbetet genom att bli månadsgivare eller ge en gåva (det kan man göra varje dag, även efter idag) eller läs mer om Lutherhjälpens arbete.

Jag är en av de hundra...

... bloggare (eller lite mer) som inbjudits att delta i Nätrot -06, ett seminarium om bloggen som politiskt verktyg, arrangerat av (s) i riksdagen och LO. Vi bloggare som bjudits in är på olika sätt engagerade i att motverka en borgerlig valseger, och jag är väldigt glad (och lite hedrad) över inbjudan. Tyvärr passar datumet inte så bra, men det ska nog gå att ordna.

Medverkar gör bland annat Joe Trippi, bloggpionjär och ansvarig för Howard Deans presidentvalskampanj som mycket byggde på gräsrotsarbete på nätet. Ska bli otroligt spännande! Läs mer hos Kulturbloggen och Urban Lindstedt.

Det blir en höjning - men långt ifrån tillräcklig

[Uppdaterad] Det blev en höjning av studiemedlet på 300 kr/månad (varav 100 kr bidrag och 200 lån) i vårbudgeten som blev klar i morse, rapporterar ekot. Vänstern accepterade budet, men på vänsterns hemsida skriver Alice Åström att det bara är ett första steg, och att (v) nu kommer driva studiemedlet som en valfråga.

SFS är inte nöjda med höjningen, och i ett pressmeddelande säger vice ordförande Lotta Ljungquist:

– Studenternas ekonomi har släpat efter i 15 år, nu finns för första gången en chans att göra något åt det. Då föreslår de en höjning som bara är en femtedel av vad som behövs, säger Lotta Ljungquist.

300 kr räcker inte långt. Enligt den exempelbudget som sfs ställt upp går studenter back c:a 1000 kr/månad och många måste jobba extra eller få pengar från sina föräldrar eller leva på en sambo för att klara sig. En rejäl höjning behövs!

Samtidigt är det ju tydligt att studentrörelsens enade arbete för ett höjt studiemedel börjar ge resultat. Tyvärr inte i ett tillräckligt högt studiemedel än, och den kampen fortsätter. Men nu finns frågan på allvar på dagordningen, och nu finns större möjligheter än på länge att diskutera studenters ekonomiska situation politiskt. Räkna med att det blir mycket studiemedel i valrörelsen.

[Uppdatering] I dn:s artikel finns också bildbevis på den engagerade studentrörelsens företrädare demonstrerande utanför budgetförhandlingarna.

(som vanligt: skriv under för ett höjt studiemedel!)

Höjt studiemedel redan i sommar?

[Uppdaterad] Det verkar luta åt ett höjt studiemedel i vårbudgeten. Hur mycket är dock osäkert, och även om regeringen verkar vara beredd att gå v och mp till mötes så är stödpartierna inte nöjda. Ekot skriver att man fortfarande inte är överens medan svd tror att det snarare är nivåerna det handlar om (via sfs.se). Jag har tidigare skrivit om studiemedelsfrågan, och nästan 3000 personer har skrivit på för ett höjt studiemedel på sfs kampanjsida höjstudiemedlet.nu.

[Uppdatering] Enligt rapport ikväll har regeringen föreslagit en höjning av studiemedlet på 300 kr/månad redan från 1 juli, men (v) är inte nöjda utan vill förhandla vidare. Rapport menar också att detta i princip är den enda fråga som återstår i förhandlingarna. [Uppdatering]

Andra glädjande nyheter i vårbudgeten är investeringsstöd till studentbostäder, (som förhoppningsvis kan ge lägre hyror för nybyggda studentbostäder), plusjobb för ungdomar och satsningar på ungdomspsykiatri och hemlösa.

Helle Klein om nya äb

Hoppas att ni inte missat Helle Kleins ledarkrönika i aftonbladet idag om nya ärkebiskopen Anders Wejryd. Hon gör flera intressanta reflektioner.

Det moderna samhället präglas av en sorts gärningsrättfärdighet – på individen läggs oerhörda krav att ständigt lyckas, ständigt prestera mer. Om hon misslyckas är det hennes eget fel – det gäller såväl i relationer som i yrkesliv.
I de kraschade livsprojektens och utbrändhetens tid behövs en röst som säger: Du är älskad som du är, inte för vad du gör.
Kyrkan ska inte vara moralismens och präktighetens väktare utan nådens väktare, förklarar Wejryd för Kyrkans tidning.
”Ju mindre personlig erfarenhet man har av egen relation till Kristus, desto mer tror man att moral är vår grej. Det finns andra kloka som kan tala om moral och etik. Men det är få som kan berätta om Gud som älskar oss villkorslöst”, säger han.

Och Helle fortsätter:

Solidariteten och värnandet av människovärdet verkar vara den nya ärkebiskopens käpphästar. Det är ingen dålig dagordning för Svenska kyrkan på 2000-talet.
Utöver detta måste ärkebiskopen fundera över vad det är att vara kyrka i ett mångkulturellt samhälle. Både öppenheten och egenarten borde få bli ledstjärnor.

Hela intervjun med Anders Wejryd finns hos kyrkans tidning.