Åk till Vilnius med Sonja som reseledare

Häromsistens tipsade jag om att Sonja Schwarzenberger som till vardags är programledare i Kvällspasset i P3 skulle gästspela som reporter i svt:s Packat och klart med ett reportage från Vilnius. Om ni mot förmodan missade det, kan man titta här och uppleva silly walks med en kommunist-romantiker, absinthdisco med grönklädda älvor, designshopping samt se hur Sonja blir glamourminister. Allt i en rad snygga kreationer inspirerade av temat - jakten på den romantiska bohemiska revolutionen.

Andra bloggar om: tv, packat och klart, sonja schwarzenberger, vilnius, hajp

Ska de duktigas bekräftelsebehov få styra?

Jag skrev häromdagen på oppositionen.se om ordningsbetygen som folkpartiet hotar med att införa. Knappt har debattvågorna lagt sig förrän nästa tokförslag kommer: betyg (eller betygsliknande skriftliga omdömen, vad det nu är för skillnad) redan från sju års ålder.

Jag är generellt skeptisk till betyg. Om detta är trots eller tack vare att jag själv hade väldigt lätt i skolan och därmed även höga betyg vet jag inte. Visst känner jag igen det som många säger, att betygen ger en en fingervisning om hur man ligger till, det kan ge en sporre att anstränga sig och det ger en mål att kämpa för. Men jag är också övertygad om att det innebär en onödig sortering och en stämpling, och ju tidigare desto värre.

Frågan är om de redan duktigas, de redan framgångsrikas, de redan lyckades längtan efter den bekräftelse ett högt betyg innebär ska väga så tungt i jämförelse med den som redan mycket väl vet att hon eller han är svag, har missat eller har sämre förutsättningar längtan efter att slippa att få den vetskapen skriftligen offentliggjord och för alltid nedskriven i officiella dokument. Jag är som sagt skeptisk. Särskilt med tanke på att betygen tyvärr inte är blinda för sådant som social och etnisk bakgrund. Inte så att det är avgörande för ens betyg, men den som har studievan bakgrund med föräldrar med hög utbildning, tid och möjligheter att hjälpa sina barn - eller åtminstone ger trygga och stabila hemförhållanden - har naturligtvis fördelar i skolan.

Läs gärna Per Westberg i betygsfrågan, dels i hans egen blogg, dels i en kommentar hos Sven-Gunnar Hoffstedt. Johanna Graf skriver också bra.

Andra intressanta bloggar om: politik, skola, betyg, jan björklund, skolpolitik

Rättvisemärkta rosor hos Ica

Kyrkans tidning skrev i förra veckan om att Ica nu lanserar rättvisemärka rosor lagom till Alla hjärtans dag. Rosorna odlas i Kenya, och både ica och rättvisemärkt är glada och nöjda enligt pressmedelandet hos Rättvisemärkt:

- Konsumenter har länge efterfrågat rosor som producerats under schyssta förhållanden och det känns verkligen bra att dagligvaruhandeln svarar och förser sina butiker med rosor certifierade av Rättvisemärkt. Detta är en mycket viktig
utveckling för blomsterbranschen, säger Josefin Unger Belin, produktansvarig för rosor på Rättvisemärkt.

- Det här ligger helt i linje med den ökade efterfrågan på Rättvisemärkt som vi märker hos våra kunder. Det är en mycket positiv satsning i vårt sortiment, säger Kerstin Lindvall, chef för miljö och socialt ansvar på ICA AB.

När man köper rättvisemärkta rosor betalar man dels för att alla anställda har rätt till schyssta arbetsvillkor, dels går en del av betalningen till en premie som investeras i lokalsamhället. Den går exempelvis till brunnsborrning och skolor.

Andra bloggar om: rosor, rättvisemärkt, rättvis handel, alla hjärtans dag

Intressant inslag i godmorgon, världen!

I Godmorgon, Världen! imorse fanns ett reportage om vad som hänt med de politiska tjänstemännen i regeringskansliet som fick lämna sina jobb efter valet. Inslaget har genererat två ekonyheter: att några av dem använder sin tid med avgångsnederlag för att jobba gratis åt riksdagsgruppen och bygga upp oppositionsarbetet, och att andra har gått till näringslivet, främst i form av pr-byråer. Nog så intressant inslag, men jag fastnade mer för ett inslag i första timmen, det om vad en arbetare egentligen är och om striden om den politiska agendan i Sverige de närmaste åren kommer att stå om vem som är en riktig arbetare, och vilket parti som är det verkliga arbetar(e)partiet. Väl värt att lyssna på!
Inslaget finns här i timme 1, c:a 14 minuter in .
Andra bloggar om: radio, godmorgon världen, arbetare, politik

Predikan 4:e efter trettondedagen

Sedan inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. Vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad med det hebreiska namnet Betesda. Det har fem pelargångar, och i dem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge frågade han honom: ”Vill du bli frisk?” Den sjuke svarade: ”Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig dit hinner någon annan ner före mig.” Jesus sade till honom: ”Stig upp, ta din bädd och gå.” Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick. (Johannesevangeliet 5:1-9)

Vill du bli friskare? Vill du bli smalare? Vill du bli lyckligare? Vill du få bättre hy, inte tappa håret, förbättra dina relationer och ditt sexliv, bli framgångsrik på jobbet, och samtidigt få harmoni i livet och ro i själen? De outtalade frågorna ligger under budskapen som möter oss hela tiden. Bantningstips och reklam förmedlar det här till oss, liksom forskningslarm och kostrekommendationer. Du själv och din kropp och ditt liv borde kunna vara åtminstone lite bättre, och ingen kan förändra det utom du, verkar vara den underliggande uppfattningen. Och det är ju inte så svårt att hålla med. När jag ser på mig själv med en kritisk blick är det bara att inse att det finns mycket övrigt att önska. Och vem skulle kunna fixa det om inte jag?

Temat den här söndagen är ”Jesus är vårt hopp”, och hopp verkar på vissa sätt vara en bristvara i vår tid. Dagligen påminns vi om terrorhot, diktatorer som skärper greppet om sina folk, flyktingströmmar, klimatförändringar, krig och naturkatastrofer. Det är inte lätt att se ljust på framtiden. Samtidigt verkar hoppet om förändring av sig själv och sitt liv vara oändligt – eller åtminstone längtan efter det hoppet. Kanske är det som en del samhällsforskare menat, att när vi inte tror oss kunna förändra det som är verkligt viktigt, så blir det som vi faktiskt kan förändra så mycket viktigare. Om det inte går att förändra världen, kanske jag i alla fall kan förändra mig själv. Ibland går det, ibland inte – och kanske är det vanligare att det inte är så lätt att ”ta tag i sitt liv” som det verkar. I så fall vore kanske inte behovet av nya bantningskurer, träningsformer och relationstips så stort.

I dagens evangelietext fick vi höra om ett helandeunder, hur Jesus gjorde en sjuk människa frisk. Många sådana berättelser finns i Bibeln, och de påminner såklart om varandra. Men den här berättelsen är ändå annorlunda än de flesta. För det första är det inte mannen som tar kontakt med Jesus, utan tvärtom Jesus som tar initiativet. Annars berättas det ju ofta om hur människor på mer eller mindre dramatiska sätt försöker ta sig fram till honom, men den här gången ser Jesus mannen och går fram till honom. För det andra så verkar mannen påfallande ointresserad av vem Jesus är – han frågar aldrig vem han är eller ens vad han heter, och efter att han blivit helad går han bara därifrån. En annan märklig sak är den fråga som Jesus ställer – vill du bli frisk? Den är närmast provocerande i våra öron. Vad tror du!? Om han har legat där i 38 år är det väl klart att han vill bli frisk? Vill inte alla bli friskare, helare, bättre? Men mannen svarar inte ens på frågan. Han försöker istället förklara varför han inte har blivit frisk tidigare, och att hans chanser att lyckas bli frisk vid badet var små eller inga. Men trots allt låg han ju kvar där. Det finns någon sorts märklig blandning av uppgivenhet och hopp, mellan misstro och längtan.

I många andra berättelser om helande är den stora poängen att personen ifråga tror eller litar på Jesus. I det här fallet finns den frågan inte ens med. Och jag tror att det är en av de stora poängerna med den här berättelsen. Att det inte är på grund av något som mannen gör eller tänker eller säger som han blir frisk. Det är helt och hållet Jesus som gör honom frisk. Medan mannen är upptagen med att fundera på om det var möjligt för honom att komma ner i dammen eller inte, var det en helt annan fråga som Jesus bemötte. Och hans svar handlade om det som han såg att mannen behövde, inte det som han själv var upptagen med att fundera på. Jesus ärende handlade om liv, helhet och hälsa, inte mannens praktiska lösningar på hur det skulle kunna ske. Och det handlade inte om en prestation från mannens sida, utan om nåd.

Jesus är vårt hopp är temat idag, och det hopp som vi har i Jesus är något annat än det hopp om förändring som jag talade om tidigare. Det är inte en optimistisk kalkylering om vad jag kan förändra med mig själv och med mitt liv. Det är inte någon allmän förhoppning om att allt ska bli bättre. I så fall skulle ju hoppet grusas hela tiden, och inte vara någon trovärdig syn på livet, ingen fast grund att leva på. Det hopp som Jesus visar på är en tilltro till Gud, och en tillit till Guds nåd. Nåden ges gratis, "fritt och för intet" som Luther uttrycker det – det är inte för att vi är duktiga som Gud vill ha en relation med oss. I Guds rike räknas varken betyg, kalorier eller lönekuvert. Livet är inte något vi ska fixa utan något vi ska ta emot som en gåva. Hoppet som Jesus förmedlar bygger på löftet från Gud – att vad vi än gör är vi inte övergivna, att livet och kärleken är starkare än döden, och att Jesus är med oss alla dagar till tidens slut. Vi kan inte med några medel lösa livets gåtor. Det vi kan göra är att öva oss på att ta emot livet som en gåva.

Andra intressanta bloggar om: predikan, svenska kyrkan, religion, hopp

Inträdespredikan i Köping

På söndag 28/1 kl 11.00 ska jag hålla min första predikan i Köpings kyrka, det som förr kallades inträdespredikan. Kyrkoherde (=chef) Patrik Wallmark och min handledare Thomas Wasberg är också med och har högmässan, liksom organisten Leif Hesselgren och några till. Efter gudstjänsten är det soppa och fika i församlingshemmet S:t Olovsgården tvärs över gatan. Alla är hjärtligt välkomna!

De av er som inte har möjlighet att vara med (vilket jag förutsätter är de allra flesta av mina läsare) kommer kunna läsa själva predikan här i bloggen efteråt.

Bilden föreställer Köpings kyrka och kommer från församlingens hemsida.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, predikan, köping

Om fjäskbetyg på oppositionen.se

Jag har precis skrivit ett inlägg på oppositionen.se om att Uppsala också vill införa ordningsbetyg. Fullständigt galet.
Oppositionen.se: Ordningsbetyg - fjäskbetyg?

Uppdatering: Anna Nilsdotter håller med: Ordningsbetyg - om att mäta en god, kristen uppfostran

Prästtjänster borde inte vara till salu

Uppdrag granskning ikväll handlade om prästernas svarta pengar - dels om präster som tar betalt för "vanliga" prästuppgifter som vigslar, dop och begravningar, dels om präster som extraknäcker med konsultverksamhet av annat slag som krishantering, föreläsningar och terapi. Frågor ställdes om såväl de enskilda prästernas etik som kyrkans regler som försvårar för människor som vill anlita en särskild präst. Ärkebiskopen medverkade också i programmet tillsammans med Olle Burell, gruppledare för (s) i kyrkomötet.

Jag är väldigt skeptisk till att präster tar betalt för vanliga prästuppgifter som vigslar och dop. Dels för att det är det (bland annat) som präster är anställda för att göra och som kyrkoavgiften ska gå till. Dels för att prästämbetet inte är något den enskilda prästen förfogar över, utan prästen har uppdraget i kyrkans tjänst. Jag är skeptisk till den starka personfixeringen som det också innebär att det är så otroligt viktigt att ha en viss präst - om det inte är en vän till familjen eller liknande. Å andra sidan är det väl i så fall inte heller aktuellt med betalning.

Det kan kanske vara en idé att se över möjligheterna att göra clearingsystemet som finns idag mer flexibelt. Idag kan ett brudpar (där minst en perosn är medlem i kyrkan) gifta sig i vilken församling som helst i svenska kyrkan utan kostnad utan det görs upp mellan de aktuella församlingarna genom clearing. Men det bygger på att prästen antingen jobbar i församlingen där vigseln äger rum eller den församling där brudparet är medlemmar. Det är när prästen jobbar i en ytterligare annan församling (eller ingen församling alls) som problemet uppstår.

I min mening finns det inom dagens regler två rimliga alternativ - att se till att kunna hålla förrättningen i sin tjänst, eller att göra det på sin fritid. I fall där det verkligen inte fungerar att använda en präst i församlingen borde det kunna gå att lösa inom tjänsterna, och vill man ställa upp för vänner eller familj borde det inte vara så problematiskt att göra det på en ledig dag.


Andra intressanta bloggar om: svenska kyrkan, präster, uppdrag granskning, pengar, bröllop

Sonja regerar kvällspasset

[Uppdaterad]Idag var det premiär för P3:s nya tablå. Trots att en del klagomål framförts angående förändringarna är inte allt till det sämre - den fantastiska Sonja Schwarzenberger, senast programledare för Frank i P3 leder det nya programmet Kvällspasset varje vardag tillsammans med Johan Hilton som programlett Morgonpasset tidigare. Sonja och Johan kommer att ha en rad olika teman men mycket kommer att kretsa kring genus och hbt, och programpunkten Sonjas garderob följer också med från Frank. Sonjas garderob handlar om stil och mode, men är en sorts antites till de märkes- och konsumtionsinriktade diktatorerna som talar om vad man måste ha, utan handlar mer om hur man kan utveckla olika teman och stilar (kolla in bilderna här). Allt i Sonja-style vilket brukar innebära mycket dramatik, fantasi och nästan lite too much. Men bara nästan.

Får man inte nog av Sonja i Kvällspasset kan man se henne gästspela som resereporter i säsongspremiären av Packat & Klart nästa onsdag 31/1 kl 20.30 i svt1. Där reser hon till Vilnius för att leta efter the bohemean revolution (tänk Moulin Rouge).

[Uppdatering] Man kan se mer av Sonja redan ikväll onsdag. Hon delade nämligen ut pris på p3 Guldgalan som sänds i svt 1 kl 20.30 kväll.

Andra bloggar om: radio, p3, kvällspasset, sonja schwarzenberger, tv

Prästvigningsbilder, del 1

Jag har ju tidigare utlovat bilder från prästvigningen. Idag har några bilder dykt upp i brevlådan, och fler är på väg. Här är inte så mycket kaftanbilder, men desto fler från själva vigningsgudstjänsten. Fler kommer så småningom. Håll till godo!
(Klicka på bilderna för större version.)

































Bild 1: Kaftanen, kvällen innan.
Bild 2 och 3: Jag blir klädd innan vigningen av stiftsadjunkt Cilla Alsterlund.
Bild 4: På väg ut ur sakristian för att ställa upp till procession.
Bild 5: Prästlöftena avläggs.
Bild 6-8: Jag kläds i stola och mässhake efter löften och handpåläggning med hjälp av min assistent Lena Lindholm-Sköld, som till vardags är präst i Västerås Domkyrka.
Bild 9: Biskop Claes-Bertil Ytterberg delar ut prästbrev till min vigningskamrat Linda Angman.
Bild 10: Fyra nyvigda präster: Kristina, Birgitta, jag och Linda.
Bild 11: Jag i mässhake, i bakgrunden kyrkoherden i Grytnäs Roland Söderberg.
Bild 12 och 13: Photo-op med biskopen och de nyvigda utanför Domkyrkan.
Bild 4-13 är tagna av Tony Jansson, Linda Angman har tagit bild 2-3 och jag har tagit bild 1.

Intervjuad i lokalpressen

[Uppdaterad] Idag är jag intervjuad i lokaltidningen Bärgslagsbladet här i Köping, där jag får berätta lite om mig själv och hur det är att komma som ny präst till stan. Tyvärr har "bärsingen" ingen webtidning utan publicerar enbart förstasidan på nätet. Vill man läsa om vad jag har att säga får man försöka få tag i en papperstidning.

(Klicka här för större version)

[Uppdatering] På vägen hem från jobbet idag gick jag förbi några tobaksaffärer i Köping och insåg att jag inte bara var på bild på förstasidan och mittuppslaget i lokaltidningen utan även på löpet! Dessutom med den slagkraftiga rubriken "Nya prästen!". Inte någon dålig start på nya jobbet. Ännu festligare eftersom ungefär alla andra tidningar i Sverige har en bild på nya partiledaren på förstasidan idag, utom bärsingen som alltså valde nya prästen istället...

Wirtén om partiledarvalet

Arenas Per Wirtén skriver klokt om partiledarvalet i socialdemokraterna i Sydsvenskan (och på sin blogg) idag:

Socialdemokraterna är trots allt ett parti och en politisk förening. Det måste vara principiellt riktigt att de försöker håller journalister och mediadebatt borta inför ett val som är helt deras eget, som egentligen inte angår andra än medlemmarna i själva föreningen. Man kan betrakta det som integritet. Om diskussionerna skett för öppen ridå, på DN debatt och i tevesoffor med opinionsbildare och ledarskribenter, hade valet helt säkert blivit mindre demokratiskt. Jag tror man måste försöka hålla isär den politiska offentligheten och de politiska partiernas inre liv. Det är kanske omöjligt i praktiken – men inte fel som princip. För vem är det som ska välja partiledare: medborgarna eller medlemmarna?

Läs hela artikeln: Vem ska välja Mona?

Sahlin tackar ja - enligt Ekot

Nu ikväll "erfar" Ekot att Mona Sahlin har blivit officiellt tillfrågad av socialdemokraternas valberedning att bli partiets nästa ledare och att hon har tackat ja. Enligt ekot ska detta offentliggöras imorgon torsdag.

Inte så överraskande med tanke på hur det har låtit i media de senaste veckorna. Nu återstår några kanske betydligt mer intressanta frågor:
Hur många andra får gå? På dagordningen står endast partiledarval, men många röster har höjts för att byta partisekreterare och kanske fler i verkställande utskottet. Räcker det att byta partiledare eller ska fler förändringar ske. Jag tror till exempel att den framlyfte Sven-Erik Österberg skulle vara ett ypperligt komplement till Mona som partisekreterare eller på annan ledande post.
Hur kommer partiet att reagera? Det har varit en del kritik mot Mona, och frågan är nu om kritiken fortsätter eller om alla sluter upp. Jag har svårt att tro att någon kommer att lansera en motkandidat - risken finns att de som ogillar Mona istället ägnar sig åt att undergräva hennes ledarskap. Inte så konstruktivt för någon, framför allt inte för socialdemokratin. Det kan naturligtvis finnas goda skäl att vilja ha en annan partiledare, men jag hoppas att kritiken kommer att hanteras på ett konstruktivt sätt.

Och intressantast av allt: Vad händer med ledarskapet? Jag har liksom en del andra kritiserat toppstyret inom partiet. Det ska bli mycket spännande att se hur (intern)demokratin och folkrörelsestrukturen i partiet hanteras av den nya ledningen.

Jag är rätt positivt inställd till Mona Sahlin. Det som oroar är väl just om hon kan ena partiet, eller om kritiken som riktats mot henne kommer att göra hennes ledarskap svagt. Men jag tror ändå att hon dels har mycket att komma med, men framför allt att hon har oanade styrkor. Kanske blir hon en övergångsfigur, men lika gärna kan hon bli en riktigt stark socialdemokratisk ledare.

Andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, mona sahlin, partiledare

Barack Obama kandiderar i presidentvalet

Barack Obama har nu, efter en periods spekulerande, bestämt sig för att utmana förhandsfavoriten Hillary Clinton till att bli demokraternas presidentkandidat.



(via Martin Tollén)

Andra bloggar om: politik, usa, obama, presidentval

Prästvigningshelg

[Uppdaterad] Nu är det inte långt kvar. Lördag förmiddag och framåt tillbringar jag tillsammans med mina vigningskamrater, biskopen och diverse andra personer med olika förberedelser och övningar, och på söndag förmiddag är det dags. Jag kommer inte blogga under tiden utan återkommer med kaftanbilder och annat efter helgen.

[Uppdatering] TACK för vänliga kommentarer och bloggposter (Per, Karin och Helle), alla ni som var med idag och alla ni som var med i tanken och hört av er på olika sätt. Det betyder jättemycket. Det har varit en högtidlig, stor, rolig och lång dag. Nu blir det en lugn kväll, såsmåningom kommer det bilder här också.

Libertasbloggen är igång

Nu finns äntligen s-studenters tidskrift Libertas som blogg. Där ligger ett flertal (men ännu inte alla) artiklar från det senaste numret som också går bra att kommentera och diskutera. Där ligger bland annat min egen artikel som även publicerats här i min egen blogg.

Mer om Libertas och info om hur man prenumererar finns här.

Andra bloggar om: libertas, s-studenter, idédebatt, socialdemokraterna, bloggtips

Prästvigningsförberedelser i kyrkans tidning + Köpingslänkar

Det börjar dra ihop sig till prästvigning nu, bara tre dagar kvar. Medan jag ska ägna dagen åt matlagning kan ni kolla in Kyrkans tidnings lokalsida, som var med när vi provade kläder och hade genomgång inför vigningen i början på december.

Som jag nämnt tidigare och som framgår av KT så börjar jag alltså jobba i Köping nästa vecka. Vil man veta mer om Köping kan man förslagsvis följa tv4:s hypade serie I en annan del av Köping om ett gruppboende, lyssna på Christer i P3:s Köpingsspecial från häromveckan eler kolla in Köpings församlings eller Köping kommuns hemsidor.

Andra bloggar om: Köping, prästvigning, förberedelser

Erbjudande om textreklam - nej tack

Idag hände något spännande: jag har fått mitt första erbjudande om textreklam i bloggen! I ett vänligt mail erbjöds jag en trisslott från ett underklädesföretag mot att jag skrev ett inlägg med en korrekt länk till företaget ifråga, i övrigt inga motprestationer.

Jag blev inte direkt lockad av erbjudandet, så jag avstår. Dessutom ställer jag mig lite undrande till bristen på research företaget gjort - sannolikt har de ingen aning om vad jag har för typ av blogg. Annars undrar jag verkligen varför de tror att jag och/eller mina läsare är intresserade av en butik som säljer nätstrumpor, underkläder av godis, platåstövlar och kortkorta sjuksköterskeuniformer. Men men, de känner kanske sin marknad bättre än jag...

Ska dock bli intressant att se om textreklamerbjudanden fortsätter att komma, även till relativt små bloggar utan direkt inriktning på konsumtion som min.

Andra bloggar om: blogg, textreklam, underkläder, konsumtion

Bloggomröstningen avgjord

Bloggen Bents omröstning om årets politiska blogg är nu avgjord och vinnare blev PromeMorian. Grattis, grattis! Själv hamnade jag hedrande på en delad 14:e plats (av 44), något som i mina ögon är särskilt hedrande då jag knappt bloggat alls de senaste veckorna. Det tyder väl iofs på att de flesta röstat på de bloggar de kände till sedan innan och inte ögnade igenom dem vid röstningstillfället.
Tack till er som röstat, och jag tyckte att det här var kul. Kanske det blir fler kategorier nästa år?

Andra bloggar om: bloggar, bloggomröstning, bloggosfären, promemorian

Partiledarspekulationer, del 47...

... eller vad det kan vara, har tappat räkningen. Mona Sahlin har uppenbarligen momentum, och nu säger Wanja Lundby-Wedin att Sahlin inte är ogillad av facket och inte ska uppfattas som en fackfientlig kandidat enligt ekot.

Jag tror att även om Sahlin visserligen har en del fiender, så kommer alla sluta upp kring henne om hon blir tillfrågad och tackar ja. Efter att flera av favoriterna tackat nej verkar det osannolikt att någon skulle ställa till strid - särskilt som jag har svårt att se vem någon skulle vara beredd att strida hårt för. Om Sahlin skulle tacka nej blir det mer spännande - då blir det antingen övertalningskampanj (sannolikt av Messing), eller så blir det Östros. Den som lever får se. Och antagligen fortsätta läsa spekulationer i media och blogosfären i några veckor till.

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, partiledare, sahlin

... och kristallkula

I förra inlägget var det backspegel, nu blir det kristallkula. Ett antal bloggar har gjort listor över saker de vet eller vill ska hända nästa år, jag tänkte istället välja några nyckelord som jag tror kommer att prägla (mitt) 2007.

Opposition och framtid. Oppositionsarbetet har visserligen börjat men inte riktigt på allvar. 2006 sedan valet har mest bestått av avslagen eftervalsdebatt och partiledarspekulationer. I år kommer förhoppningsvis den mer konstruktiva framtidsdebatten och oppositionspolitiken igång på allvar.

Konflikt. Striden om A-kassan har tagit fart, frågan om kollektivavtalen tog ny skruv i december och snart är det avtalsrörelse. Trots att regeringen lovat att bevara den svenska modellen (vilket det snart bara verkar vara Littorin som försvarar) höjer facket garden oh det verkar som 2007 blir året då det på allvar avgörs vilken arbetsmarknadsmodell som ska gälla i Sverige.
Tyvärr verkar konflikt även på andra sätt prägla 2007. Inte mycket till ljusning i Mellanöstern och på andra håll.

Integration och migration, etnicitet och rasism. Frågorna kring vad migrationen innebär för Sverige kommer att fortsätta och kanske ta nya vägar. Asylfrågorna har varit i centrum de senaste åren och nu kanske fokus riktas tydligare mot integrationsfrågorna. Vad innebär det att Sverige de facto är ett mångkulturellt samhälle samtidigt som det är uppenbart att alla människor inte har samma möjligheter och rättigheter oavsett hudfärg, namn och bakgrund. Det här är inte bara en svensk fråga utan hela EU försöker hantera det faktum att människor vill komma hit och att många av dem som gör det behandlas illa vid gränsen eller på arbetsmarknaden. "Hanteringsförsöken" går milt sagt dåligt. Kanske kanske kan 2007 äntligen bli året då vi på allvar också vågar börja diskutera att Sverige inte är ett postrasistiskt samhälle utan ett samhälle i hög grad är präglat av maktstrukturer kring etnicitet och hudfärg och strukturell rasistisk diskriminering. Åtminstone kanske man kan hoppas på en sådan debatt i socialdemokratin.

Tv. Inte bara för att kvaliteten på de serier som visas idag blir högre för varje år som går, och att vi kan se fram emot nya avsnitt av Veronica mars, Lost, House mfl. Jag tror och hoppas att 2007 kan bli året då tv som medium får den kulturdebatt och kulturella "status" den förtjänar. Trots att tv-drama kanske är den kulturform som når flest - och allt fler, allt eftersom webb-tv och andra nya sätt att se på tv växer - behandlas den ofta väldigt styvmoderligt på kultursidor och i kulturdebatten, för att inte nämna den okunnighet som tillåts bland tv-skribenter (exempel från kunniga tv-bloggen wierd science). Och så kommer ju Studio 60 on the sunset strip (West wing-skaparen Aaron Sorkins nya serie) på svt under året.

Väder. Klimatfrågan har kommit för att stanna. Regeringens långsamma uppvaknande från icke-politik till lite-politik måste gå fortare om inte folkets oro ska vända sig mot dem. Ett tips: flygskatt kanske inte är kul just nu men kommer att ha varit en väldigt bra idé när glaciärerna smälter. Ett ännu bättre alternativ vore väl att integrera flygtrafiken i ett internationellt system med utsläppsrätter. Oavsett vilka politiska händelser som sker under året lär vädret bli även detta års snackis.

Feminism. Ja, jag vet. Jag hoppades på en feministiskt uppsving förra året också utan mycket till resultat. Men trägen vinner...

Renovering. Mina föräldrar har köpt ett fantastiskt hus/renoveringsobjekt i Torshälla utanför Eskilstuna. Ett 1700-talshus som använts till bl a mejeri, pepparkaksfabrik och antikhandel. Jag ska inte bo där och knappast vara särskilt inblandad i själva renoveringen egentligen heller, men ser fram emot att följa projektet och lär nog också tillbringa en eller annan ledig dag där. Husprojektet har en egen hemsida med bilder och annat för den intresserade.

Förändring. 2007 är året då jag ska bli präst, börja jobba och bli vuxen. Eller ja, vi får väl se på den sista punkten. Men det kommer att bli ganska annorlunda nu när mitt studentliv är över.

Andra intressanta bloggar om: politik, listor, nyår, 2007

Backspegel...

Förra årets nyår gjorde jag en årets-lista och en lista över förhoppningar inför 2006. I år har jag inte riktigt tagit mig i kragen för att göra någondera, särskilt inte någon årets-lista. Och nu har det ju nästan gått en vecka på det nya året, så det förra borde vara preskriberat snart. Så jag nöjer mig med att kommentera förra årets (kursiverade) förhoppningar och går sedan i nästa inlägg in på listan inför det kommande året.

2006 ser jag fram emot:

Valår: Finns så mycket att säga om att det blir svårt att hålla sig inom rimliga gränser. Men det ska bli kul, svårt, spännande, viktigt, slitsamt och helt fantastiskt. Jag älskar val. Vi startar med kårvalet i april, sen ökar vi! Och tar hem segern i september!

Ja, mycket val blev det. Kårvalet blev en höjdare men riksdags- och kommunalvalet inte lika roligt resultat som bekant. Men politiken går vidare.

Examen: om bara några veckor när jag fått min d-uppsats godkänd blir jag teologie kandidat. Inte illa efter sex och ett halvt år i Uppsala :-). Sen börjar jag på pastoralinstitutet, sista året på prästutbildningen. Räkna med att ni kommer kunna följa en del av mina reflektioner därifrån på bloggen.

Uppsatsen blev klar, jag blev teol kand och har nu avslutat mitt år på pastoralinstitutet som ni kunnat läsa lite om ibland på bloggen. Nu väntar yrkeslivet.

Kyrkomötet: jag fick ju visserligen vara med några dagar i höstas, men jag ser fram emot att vara med på riktigt från början inför årets kyrkomöte, få sitta med i något utskott och kunna motionera och så. Ska bli mycket intressant och spännande. Ett givet bloggämne, det med :-).

Det var minst lika kul och spännande att vara med på kyrkomötet som jag hoppats. Nu var ju årets dagordning inte lika rafflande som förra årets, men ändå. Organisationsutskottet visade sig vara intressantare än det lät, och jag var med och skrev två motioner. I år blir det fler motioner och sannolikt betydligt fler ärenden i mitt utskott eftersom en stor utredning om demokrati och valsystem i svenska kyrkan är ute på remiss nu.

Feminismens återkomst: efter förra årets backlash hoppas jag att 2006 blir året då man slutar diskutera fördomar, rädslor och orimliga anklagelser, och istället fokuserar på de verkliga problemen - att kvinnor och män behandlas olika, har olika tillgång till makt och resurser och att alltför många kvinnor är offer för våld i relationer. Lite proportioner, tack.

Tyvärr blev det inte en sådan återkomst för feminismen som jag hoppades, även om motståndet kanske inte var fullt så våldsamt som 2005. I valrörelsen var feminismen i stort sett en icke-fråga trots att barnomsorgen och andra centrala frågor fanns på agendan. Just nu verkar den viktigaste feministiska frågan vara att välja en kvinna till partiordförande i (s). Viktigt, men man kan ju tycka att det borde finnas utrymme för att diskutera de stora sakerna istället för självklarheter.

Ärkebiskopsvalet: bara några veckor kvar till provvalet då kandidaterna slutligt fastställs. Det kommer som jag skrivit tidigare sannolikt stå mellan två personer, men mellan dem är det långt ifrån avgjort. Jag återkomer i ämnet, var så säker.

Mycket bloggat blev det, och Anders Wejryd blev som väntat vald.

Bra tv-vår: Commander in chief (med Geena Davis som amerikas president) börjar på måndag, snart också Veronica Mars, snart kommer säsong 6 av Vita huset på SVT1 (förhoppningsvis på bättre sändningstid än när den gått i 24:an). Och det är bara början. Hur ska man hinna ha ett liv?

Commander in chief levde i min mening inte riktigt upp till förväntningarna, medan Veronica Mars väl överträffade dem. Hade jag gjort en årets-lista hade Logan Echolls lätt blivit årets tv-serie-karaktär. Dessutom dök det upp väldigt mycket annan bra tv, förutom att jag upptäckte Lost på allvar så kom Ugly Betty och House bland mycket annat.

Överraskningar: det vore ju ohyggligt sorgligt om man en vecka in på det nya året visste allt som skulle hända. Så mest av allt ser jag fram emot allt det som jag inte har någon aning om än.

Ja, överraskningar blev det såklart. Några stora var väl hur smutsig valrörelsen blev, SSU-ledaren Anna Sjödins krogintermezzo och såsmåningom avgång, Göran Perssons avgång och partiledardebatten, att svenska kyrkan för första gången på åtta år fick en ny kvinna som biskop, den turbulenta regeringsbildningen, klimatfrågan på allas läppar, att trängselskatten blev en succé men slarvades bort av den nya regeringen, nobelpris till mikrokrediter, genombrottet för webb-tv och en massa annat.

Andra bloggar om: 2006, listor

Rösta i bloggomröstningen hos Bloggen Bent

Nu är det tre dagar kvar på omröstningen om årets politiska blogg hos Bloggen Bent. Av alla nominerade bloggar kan man betygsätta varje blogg från 1-5 där 1 är godkänd och 5 är bäst. Underteckad är nominerad, och jag har gett goda betyg åt de bloggar jag själv nominerade, nämligen syrran, burstedt och rebella. Och såklart en hel del andra favoriter som redan var nominerade när jag hittade till omröstningen.

Rösta här.

Även Messing säger nej - dags för Mona?

Nu bekräftar gävleborgs partidistriktsordförande Raimo Pärssinen att Ulrica Messing tillfrågats om partiledarposten i socialdemokraterna men tackat nej, enligt ekot. Uppgiften spreds igår först på Helle Kleins blogg och ett antal timmar senare på politikerbloggen. När nu Messings eget partidistrikt bekräftat uppgiften till ekot får den anses trovärdig.

Jag blev ärligt talat lite förvånad - jag trodde att Messing skulle komma ytterligare lite längre ner på listan men tacka ja. Nu verkar allt upplagt för att Mona Sahlin kommer att bli nästa tillfrågade, och trycket kommer att vara hårt på henne att tacka ja. Efter henne finns knappast någon rimlig kandidat kvar. Dock verkar både Klein och politikerbloggen rätt säkra på att Sahlin kommer att tacka ja.

Andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, partiledare, messing, sahlin

Hög tid att vädra ut den kvävande ledarskapskulturen

I mellandagarna utkom nya numret av Socialdemokratiska studentförbundets tidskrift Libertas med tema I backspegeln, där de flesta av artiklarna handlar om eftervalsanalys av olika slag. Tyvärr ligger inte artiklarna på nätet (än) så här kommer mitt bidrag. Joel Malmqvist och Claes Nordmark har också lagt upp sina artiklar på sina respektive bloggar. (Läs också Jonas Morians kommentar).

Efter valet har framför allt Göran Persson fått utstå hård och omfattande kritik för sitt ledarskap och sin påstådda ovilja att lyssna på partiet. Det är säkert en rimlig kritik i vissa delar. Men framför allt är det en ganska bekväm kritik, eftersom Persson redan beslutat sig för att avgå. Kritiken blir ju mer komplicerad, vassare och framför allt mer angelägen om vi vågar se att den inte ska riktas mot den redan avväpnade Persson utan mot många fler i partiets topp. Att det inte (bara) handlar om en person utan om ett ledarskap som har utövats av flera.

I Ekots lördagsintervju den 21 oktober fick Pär Nuder bemöta en kritik mot det socialdemokratiska ledarskapet framförd av Aftonbladets ledarskribent Nisha Besara i tidskriften Arena. På två minuter lyckades Nuder illustrera i princip allt som är problematiskt med det socialdemokratiska ledarskapet och den rådande kulturen i partiet som Besara velat kritisera. Pär Nuder viftade bort Besaras kritik med att hon ”bara varit brevskrivare” och därför inte varit med på några viktiga möten och alltså inte kunde säga något om stämningen på de beslutande mötena. Det är minsann alltid högt i tak på de mötena, menade han. Och därmed har hon inget att säga till om i fråga om ledarskapet och den kultur som råder.

Förutom att Nuder hade fel om Besara – hon har även varit sakkunnig på justitiedepartementet förutom att hon har haft en rad andra uppdrag i partiet och SSU – så visar uttalandet inte bara på en skrämmande syn på interndemokrati utan även bristande insikter i organisationskunskap. Den som vet mest om ledarskapet i en organisation är inte den som utövar det, utan den som drabbas av det. Maktstrukturer har en förmåga att vara genomskinliga uppifrån men väl synliga och ogenomträngliga underifrån. Sannolikt har brevsvarare en väldigt bra bild av hur det politiska ledarskapet på departementen fungerar. Och sannolikt har klubbar och föreningar – vanliga medlemmar, helt enkelt – en välgrundad erfarenhet av hur ledarskapet i de olika partidistrikten så väl som partiledningen visar sig.

Flera debattörer som exempelvis Leif Pagrotsky och Nalin Pekgul har velat lyfta frågan om ledarskapet och om stämningen och kulturen i partiet. De har vittnat om jasägande, om rädsla för att göra fel eller rädsla för repressalier ”uppifrån”. Om att ledningen – regeringen, partistyrelsen, VU – har varit ovilliga att lyssna på synpunkterna från socialdemokrater som tycker annorlunda. Den här stämningen har sipprat nedåt i organisationen. Jag känner igen bilden av lågt i tak, av rädsla och av att man inte ska stöta sig med folk ”uppåt”. Inte så att folk inte tycker eller säger saker. Men att det verkar som att det inte går fram eller liksom försvinner på vägen. Och att den som är obekväm eller ifrågasätter inte lyssnas på medan den som stryker medhårs klättrar i organisationen. Inte så att det råder diktatur i partiet. Men partiledningen verkar ha varit partiellt lomhörd, och insikten att den kärleksfulla kritiken inifrån är viktig att ta till sig verkar tyvärr lysa med sin frånvaro.

Det som gör mig orolig är att det verkar som att valförlusten inte har lett till någon större självrannsakan på det här området. Inte bara Nuders avfärdande av Besaras kritik tyder på detta, utan även hur partiledningen till stora delar inte bemött den kritik som lyfts. Samtidigt utgår nya påbud – exempelvis har riksdagsledamöterna uppmanats att inte alls lämna några motioner i år utan allt fokus ska ligga på budgetmotionen. Kanske lite snopet för den riksdagsledamot som uppfattar sig vara vald av väljarna i det egna länet och inte av partiledningen.

Vi ska snart välja ny partiledare. Det är viktigt vem det blir och att hon väljer ett mer lyssnande ledarskap. Det är också viktigt att hela partitoppen ses över, kanske är det fler i VU och partistyrelsen som borde ställa sina platser till förfogande. Men ingenting av det spelar någon större roll om vi inte på allvar vågar släppa fram visionerna, tankarna, idéerna och engagemanget från medlemmarna. Låter människor på lokal nivå debattera och diskutera och låta det påverka politiken även centralt. De rådslag som genomförts de senaste åren är bra men de måste också få genomslag. Kanske tänker inte alla lokala medlemmar, sidoorganisationer och debattörer likadant, kanske är de inte lika strategiska valvinnartänkare, kanske är deras idéer ibland tokiga. Men i så fall kommer det att komma fram i diskussionen. Det är uppenbart att vi kan tänka olika utifrån den socialdemokratiska ideologin och våra erfarenheter, men det är inte farligt. Det som är farligt är om ledningen blir så osäker att idéerna kvävs i sin linda.

Valberedningen har tagit ett positivt första steg genom att låta medlemmar och lokala föreningar vara med och nominera partiledare. Låt oss hjälpas åt att se till att det inte blir en engångshändelse utan början på en process där socialdemokratin återigen kan bli ett folkrörelseparti värt namnet.

Andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, ledarskap, eftervalsanalys, val2006