Framtidshoppet lever i Monas tal

Jag hade höga förväntningar på Mona Sahlins linjetal. Och jag måste tillstå att de i store delar infriades.

I stort var det ett välskrivet, inspirerande och på sitt sätt klassiskt socialdemokratiskt linjetal. Men det innehöll ändå några punkter som satte tonen för framtiden, och som visar på att det finns hopp om livet, också i ett av valförlusten sargat socialdemokratiskt parti.

Sahlin började med att fastslå att socialdemokratin är en befrielserörelse, och att vi alltför länge låtit begreppet frihet ägas av de borgerliga. Verklig frihet, att kunna förverkliga sina drömmar, få nya chanser, ges möjlighet till utbildning och förändring, det ligger den socialdemokratiska ideologins kärna. Och sådan frihet kräver jämlikhet och rättvisa, och är något mycket mer än den borgerliga valfriheten, menade Sahlin.

Hon fortsatte med att betona vikten av att låta internkritiken komma fram i partiet. Med ett citat av Anna Lindh lyfte hon fram att det i partiet finns många kärleksfulla kritiker, och de är centrala för att partiet inte ska stanna upp eller förfalla. Ett nytt ledarskap har efterfrågats, men det gäller inte bara i partiledningen utan på alla nivåer, lokalt och regionalt. Vi måste hela tiden försvara medborgarna, inte systemet.

De viktiga politiska områdena hon pekade på inför framtiden var miljön, jobben, välfärden och freden/internationellt arbete. På miljöområdet kom hon också med konkreta förslag, som att utveckla idén med gröna certifikat (som nu finns i tillverkningsindustrin) att även stå som modell för transportsektorn och energieffektiviseringen. Hon inbjöd också livsmedelsbranschen, transport, energibranschen till att tillsammans ta fram en ny enhetlig klimatmärkning för att underlätta för konsumenter som vill göra klimatvänliga val.

Den ovan nämnda självkritiken fanns också med i några av de politiska områden som hon berörde i talet, framför allt arbetsmarknadspolitiken. Sahlin markerade att en nya formulering av arbetslinjen behövs i socialdemokratin, där alla ska få möjlighet att arbeta, men att också alla förväntas arbeta efter förmåga. En lite tydligare rätt-och-plikt-retorik alltså. Samtidigt slog hon fast att en av de viktigaste delarna i det arbetet är att ta krafttag mot diskrimineringen på arbetsmarknaden och att integrationspolitikens viktigaste punkt är antidiskriminering, något hon också förankrat i LO. Hon tog också upp frågan om a-kassan som valfråga 2010, men använde inte ordet "återställa" utan betonade vikten av att ha en bra a-kassa men som också kompletteras med bättre matchning på arbetsmarknaden, mer utbildningsmöjligheter och nya chanser för den som blivit utan jobb.
Sahlin missade naturligtvis inte heller chansen att tala om en av sina hjärtefrågor, småföretagarna. Hon menade att vi måste se att småföretagarnas situation och behov är mer lika vanliga löntagares än storkapitalets direktörer. Den trygghet som löntagare behöver, har också entreprenören behov av.

I samma avsnitt förde hon också ett intressant resonemang om tjänstesektorn. Sahlin lyfte fram att tjänstesektorn ökar och att framtidens jobb utan tvekan finns där. Samtidigt vände hon sig emot den låglönesektor med okvalificerade tjänster som regeringens politik gynnar, och menade att det är möjligt att se att det finns fler jobb att skapa högre upp i förädlingskedjan. En ständigt ökande konsumtion av varor är ett problem eftersom vi kommer att behöva begränsa vår resursanvändning, och då kanske tillväxten snarare kan och ska finnas i de områden som gör livet lite mer värt att leva för människor. Kunskap, upplevelser, kommunikation, kultur o.s.v.

Gällande välfärden lyfte Sahlin framför allt de feministiska frågorna, om vikten av jämställda löner och bättre arbetsvillkor i offentlig sektor. Det är både nödvändigt för de kvinnor som jobbar där, och för de kvinnor som annars får stå för obetalt omvårdnadsarbete. Hård kritik framfördes också mot regeringens politik på det här området, och ett tydligt avståndstagande från försäkringslösningar och andra modeller som undergräver den sammanhållning som behövs i samhället. Även i välfärdspolitiken lyfte Sahlin behovet av internkritik, och då framför allt gällande helhetssynen på människor. Punktinsatser som vård håller ofta världsklass, men när det gäller människor med flera olika problematiker så faller de ofta mellan stolarna, och ofta blir systemen ogenomträngliga för människor. Människor som blir allas ansvar men ingens skyldighet. Sahlin skissade på en ny organisering, kanske med lokala välfärdskontor dit människor kan vända sig och som kan samordna insatser, efter norsk modell.

Det fjärde och sista området var internationellt, och där pekade hon på flera områden. Först behovet av att stödja en ekonomisk, rättvis och demokratisk utveckling i Afrika, och en stärkning av kampen mot HIV/AIDS. Andra viktiga frågor var stärkning av eu-arbetet, irak, mellanöstern och stärkning av fn. Sahlin lanserade också där talets största nyhet: en internationell arbetsgrupp i partiet ledd av Jan Eliasson och Margot Wallström. Fyktingpolitiken lyftes också upp, ett område där svaghet erkändes men att vi inte får vika från en human och solidarisk flyktingpolitik. Hon aviserade också behovet att ta diskussionen med sverigedemokraterna.


När jag har skrivit tidigare om eftervalsanalys och behov av förnyelse i partiet finns det några saker jag särskilt har efterlyst: självkritik, ett nytt ledarskap, en vidgning av maktanalysen att omfatta kön och etnicitet, en stärkt integrationspolitik med fokus på diskriminering och ideologisk fördjupning. Jag vet inte om Sahlin uppfyllde riktigt att det i sitt tal, men det känns som vi är på god väg. Särskilt glad blev jag över fokus på diskriminering i integrations- och arbetsmarknadspolitiken, nämnandet av Afrika och HIV/AIDS som en prioritering i utrikespolitiken, det tydliga nämnandet av feminismen som en viktig analys i partiet och den tydliga inbjudan till mer av interndemokrati och kärleksfull kritik i partiet. Liksom Nalin Pekgul påpekade saknade även jag ett nämnande av behovet av en mer delad föräldraförsäkringen, men det tror jag att vi kan återkomma till.
Överhuvudtaget tycker jag att Sahlin lyckades peka mot en förnyelse av partiet utan att lämna det positiva i partiet arv. Kanske blev den här inriktningen mot framtiden tydligast när hon lanserade den internationella arbetsgruppen och välkomnade Margot Wallström tillbaka i den svenska politiken. Den är en ny tid som börjar i partiet nu.

Nu är ribban satt. Nu börjar förverkligandet. Jag har stort hopp till att det faktiskt kan bli förändring under Monas ledning.

Talet refereras och analyseras i DN, svd, ekot, svt. Hela talet finns hos socialdemokraterna och hos sveriges radio.

Andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, mona sahlin, mona, linjetal, tal, framtid, förnyelse, kongress